Påskvänner!
Bra att missionsföreståndaren svarar Göran Skytte både ödmjukt och frejdigt. Han står kvar vid sin huvudpoäng, och det gör han rätt i, även om han är öppen för att lära nytt i PR-frågor. Skytte drygade sej faktiskt lite väl mycket (läs gärna även hans text!).
För vad hjälper det att kändisar "kommer ut" som kristna om församlingarna och de gemensamma mötena kring Guds ord fortsätter att försvinna? Eller om kändisarnas vittnesbörd är som framlidna Ingela Agardhs, att man inte kan tro att Jesus offrade sej för ens synders skull - eftersom det skulle göra ens tacksamhetsskuld olidlig? (En del av slutklämmen i hennes bok Den största nyheten).
Det är visserligen inte lika illa som när ledande teologer, typ K-G Hammar, säger ungefär samma sak (se t.ex. hans text för Femte söndagen i fastan i Argument förlags Kyrkoårets gudstjänster 2013/14 - en inspirationsbok). Men i alla fall.
Det gäller alltså både att nå ut och att ha ett verkligt evangelium att framföra. Annars kan det lika gärna vara. Men finns båda komponenterna är det naturligtvis en resurs även för kvarvarande församlingsgemenskaper. Jag tackar t.ex. Gud för Göran Skyttes och Bo Branders Ett år med Jesus! Och för många av Skyttes krönikor i Svenska Dagbladet m.fl. publikationer.
F.ö.: Kan inte Bo Brander - denne trogne församlingsarbetare - få bli biskop i Lund nu?
onsdag 29 januari 2014
Inför Jungfru Marie Kyrkogångsdag - på förekommen anledning
"Såsom barnsbörden är gudz godha ordningh och ägitt werk, så må och ingen Quinna för then skul aff hans församblingh lijka som oreen, vttsatt warda, Ja huar barnaföderskonas mackt så tilsade, måtte hon wäl strax samma dagh, gå vthan inleedningh och allahanda sådana Ceremonier, i kyrkio, och thzr (ther) tacka gudi för hans gåffua och förlosningh, Huilkit och Gregorius bekenner."
(Laurentius Petri Nericius, ärkebiskop i Svenska kyrkan 1531-70, cit. efter Dahlby/Lundberg Nya kyrkokalendern Verbum 1983 s. 79)
(Laurentius Petri Nericius, ärkebiskop i Svenska kyrkan 1531-70, cit. efter Dahlby/Lundberg Nya kyrkokalendern Verbum 1983 s. 79)
tisdag 28 januari 2014
Biskop de facto Olof Edsinger påpekar vad som håller på att hända
Påskvänner!
Har han inte rätt? Eller? Vad består kyrkans sanna enhet i egentligen? Tack för samtalsunderlaget, Olof! Nog är det aktuellt så det förslår.
Lär oss i det stora och det lilla
troget kvarstå vid din sanning än,
och i ödmjukhet och kärlek stilla
alltid känna syskonen igen.
Har han inte rätt? Eller? Vad består kyrkans sanna enhet i egentligen? Tack för samtalsunderlaget, Olof! Nog är det aktuellt så det förslår.
Lär oss i det stora och det lilla
troget kvarstå vid din sanning än,
och i ödmjukhet och kärlek stilla
alltid känna syskonen igen.
måndag 27 januari 2014
Då djävulen ville göra kyrkan riktig skada
Påskvänner!
Stefan Swärds ledarartikel i Världen idag är tänkvärd (men fördenskull inte på minsta sätt odiskutabel ;o). Citatet om EFS från 1850-talet är obetalbart:
"Kristus har instiftat kyrkan, men då djävulen ville göra kyrkan riktig skada har han också i vår tid instiftat en anstalt som kallar sig Evangeliska fosterlandsstiftelsen."
Saklig kritik är en sak. Huvudlösa och okristliga attacker en annan. Ett exempel från EFS´ eget håll (som Bernhard Wadström berättar om i sina memoarer "Ur minnet och dagboken") är följande exalterade utgjutelse: "Den som inte hatar P.W. (Waldenström, skr. anm.) kan inte vara en Kristi lärjunge."
Som sagt, läs Swärds artikel - och diskutera den gärna! I en tid då vi kanske mer än någonsin behöver avvisa falsk lära - t.o.m. inom vårt eget samfund - med tydlighet och skärpa, måste vi också försöka uttrycka oss på ett sätt som håller i längden och vi inte behöver skämmas för inför våra barn och barnbarn. (Jo, det gäller även Andreas Holmberg ;o)
Stefan Swärds ledarartikel i Världen idag är tänkvärd (men fördenskull inte på minsta sätt odiskutabel ;o). Citatet om EFS från 1850-talet är obetalbart:
"Kristus har instiftat kyrkan, men då djävulen ville göra kyrkan riktig skada har han också i vår tid instiftat en anstalt som kallar sig Evangeliska fosterlandsstiftelsen."
Saklig kritik är en sak. Huvudlösa och okristliga attacker en annan. Ett exempel från EFS´ eget håll (som Bernhard Wadström berättar om i sina memoarer "Ur minnet och dagboken") är följande exalterade utgjutelse: "Den som inte hatar P.W. (Waldenström, skr. anm.) kan inte vara en Kristi lärjunge."
Som sagt, läs Swärds artikel - och diskutera den gärna! I en tid då vi kanske mer än någonsin behöver avvisa falsk lära - t.o.m. inom vårt eget samfund - med tydlighet och skärpa, måste vi också försöka uttrycka oss på ett sätt som håller i längden och vi inte behöver skämmas för inför våra barn och barnbarn. (Jo, det gäller även Andreas Holmberg ;o)
lördag 25 januari 2014
Ekumenik i massor!
Påskvänner!
Förra helgen kunde vi vara ekumeniska med Anders Sjöberg inne i stan (baptistkyrkan och Jakobs kyrka). Sedan hade vi medlemsmöte med EFS Njutånger på söndagskvällen, och jag fick på måndagen testa digitala pianon på Bergströms tillsammans med Roland (vi fastnade för en Roland, men det var inte p.g.a. namnet).
Nu är det ekumenisk helg igen, fast i "Iggesundsbygden". Då har vi lånat in Gert-Ove Liw från stan (pingst) och det blir eftermiddagsmöten idag på församlingsgården i Iggesund (start kl. 14). Jag ska strax ge mej iväg för att hjälpa till med fikat. Apropå pingstföreståndarens efternamn kan jag inte låta bli att klippa in Margareta Melins fina sång:
Förra helgen kunde vi vara ekumeniska med Anders Sjöberg inne i stan (baptistkyrkan och Jakobs kyrka). Sedan hade vi medlemsmöte med EFS Njutånger på söndagskvällen, och jag fick på måndagen testa digitala pianon på Bergströms tillsammans med Roland (vi fastnade för en Roland, men det var inte p.g.a. namnet).
Nu är det ekumenisk helg igen, fast i "Iggesundsbygden". Då har vi lånat in Gert-Ove Liw från stan (pingst) och det blir eftermiddagsmöten idag på församlingsgården i Iggesund (start kl. 14). Jag ska strax ge mej iväg för att hjälpa till med fikat. Apropå pingstföreståndarens efternamn kan jag inte låta bli att klippa in Margareta Melins fina sång:
söndag 19 januari 2014
Kolla in dom här brudarna!
Påskvänner!
Vilka var nu påskens vittnen? Titta här:
Varför kommer jag att tänka på den här kampsången från de svartas Amerika? (Jfr den svenska översättningen i Sionstoner 2014).
Vilka var nu påskens vittnen? Titta här:
Varför kommer jag att tänka på den här kampsången från de svartas Amerika? (Jfr den svenska översättningen i Sionstoner 2014).
Rosenius bloggar på EFS:s hemsida!
Påskvänner!
Har kommit tillbaka från ett uppbyggligt medlemsmöte i Njutångers EFS när vi sjungit, bett och försökt planera våren efter bästa förstånd. Och se - undrens tid är inte förbi! Nu kan man läsa Rosenius´ dagbetraktelser på EFS hemsida! Salta bitar. Och kanske just därför så innerligt välbehövliga. För mej, och kanske också för dej?
Så här skriver Rosenius i betraktelsen för den 20 januari. Nån fler än jag som känner sej träffad?
Läggen eder nu därom all vinning, att I uti eder tro låten finnas dygd." (2 Petr. 1:5)
När man rätt betänker alla de dyra löften, som Gud givit oss, kan man vilja förgås av grämelse över sin förskräckliga kallsinnighet och olydnad, att man icke beständigt tänker på, huru man med all flit må bevisa sin tro i ett gudligt leverne. Allt, vad till liv och gudaktighet tjänar, är oss givet, så att vi icke behöva för vår svaghet vara syndens trälar; och vi hava de allrastörsta och dyraste löften av Gud själv, som omöjligt kan ljuga — löften, vilka sträcka sig ända därhän och redan i tiden medföra, att vi varda delaktiga av Guds natur och skola i evighet leva med Honom!
Skulle vi icke då den lilla tid, som återstår att leva i köttet, låta det vara vår högsta omsorg att nu blott leva för Honom, som givit oss allt detta, blott söka att täckas Honom och bidraga till hans pris och därför lägga oss därom all vinning, att uti vår tro må finnas dygd.
O, betänk dock detta, du som är ett benådat Guds barn! Bed Gud om förlåtelse för all din försummelse och om nåd att hädanefter begynna något bättre!
Då aposteln säger: "att uti eder tro må finnas dygd", betecknar dygd här ett heligt nit, kraft och drift till det goda. Aposteln ville, att vår tro icke skulle vara ett dött, overksamt vetande eller blott ett lättjefullt vilande; utan då vi tro så herrliga ting, som Guds löften innehålla, skola vi också bevisa oss uti all vår umgängelse, som det anstår ett så benådat och lyckligt folk här på jorden.
Man ser ofta i detta avseende något, som är både bedrövligt och besynnerligt, själar, som tyckas verkligen vara komna till ett nytt andligt liv, men på samma gång är det, såsom visste de icke, att den nåd, de emottagit, skulle användas i levernet till den gamla människans dödande; ty en och annan oart kunna de så helt förbise, som visste de icke, att varje synd måste korsfästas och dödas.
Om nu dessa dock verkligen hava något andligt liv, bevisar ett sådant förhållande alltid en andlig sömnaktighet och lättja, och det är egentligen från denna, som aposteln här vill väcka oss, då han yrkar, att i vår tro må finnas dygd — nit, kraft, verksamhet. Så säger han ock själv om sitt ändamål med detta brev: "Detta är nu den andra episteln, som jag skrivit eder till, i vilken jag uppväcker och förmanar edert rena sinne."
O, måtte nu var och en, som detta läser, genast gå till sig själv och eftersinna, om det icke kan finnas hos honom något sådant förhållande — någon kristlig plikt, som han ännu försummar, någon synd, som han ännu icke uppriktigt korsfäster; ty i dessa två stycken måste gudaktighetens kraft bevisas, nämligen att göra allt gott, som i vår kallelse är möjligt, samt undfly och korsfästa synden.
Således: Du, som tror och är benådad, men t.ex. drages med ett styvt och vresigt sinne, giv akt på detta, döda detta, släpp det icke löst, utan följ din Frälsares exempel: När Han blev bannad, bannade Han icke igen, och när Han led, hotade Han icke, utan ställde hämnden till den, som dömer rätt. —
Du som tror och är benådad, men drages med någon svår köttets begärelse, vakta dig! Hör apostelns ord: "Jag förmaner eder, såsom främmande och elända, att I förvaren eder för köttsliga begärelser, vilka strida emot själen." —
Du som tror och är benådad, men har hjärtat så intaget av jordiska ting, dina jordagods, din köpenskap m. m., att du vill först och sist tänka på och tala om dessa, vet, att detta är ett betänkligt tecken, att du icke är rätt nykter och vakande, och blir du icke vaken, skola dessa törnen kväva den goda säden i dig, så att du blir en falsk kristen, i hjärtat jordisk, blott i munnen och några fromma iakttagelser andlig. —
Du som tror och äger alla dessa herrliga ting, som Gud i Kristus givit oss, men kan se dina medmänniskor i andlig död och säkerhet gå emot en evig fördömelse, och du gör icke det minsta till deras väckande, du talar med dem allt annat och vet i tysthet deras stundande ofärd, o, vakna, bed Gud om en så uppriktig kärlek, att den beständigt arbetar i ditt inre, så att du söker något tillfälle och sätt att tjäna dina medmänniskor till frälsning. —
Du som tror och är benådad, men ser din fattiga broder nödställd och äger medel att hjälpa honom, men sluter ditt hjärta till, huru blir Guds kärlek i dig? Döda här ditt kött, som vill behålla allting för dig och de dina.
Se, av sådana exempel kan du märka, vad det är, att uti tron finnes dygd, helig kraft och nitälskan.
Nu säger aposteln: använden därpå all flit; bedjen Gud om hans Helige Ande till att så tro och så älska, att det bevisar sig i allt edert leverne! Gud förlåte oss allt, vad häri kan brista — och uppfylle oss så med fröjden och kraften av de dyra och allrastörsta löften, Han givit oss, att någon verklig förbättring måtte följa!
Har kommit tillbaka från ett uppbyggligt medlemsmöte i Njutångers EFS när vi sjungit, bett och försökt planera våren efter bästa förstånd. Och se - undrens tid är inte förbi! Nu kan man läsa Rosenius´ dagbetraktelser på EFS hemsida! Salta bitar. Och kanske just därför så innerligt välbehövliga. För mej, och kanske också för dej?
Så här skriver Rosenius i betraktelsen för den 20 januari. Nån fler än jag som känner sej träffad?
Läggen eder nu därom all vinning, att I uti eder tro låten finnas dygd." (2 Petr. 1:5)
När man rätt betänker alla de dyra löften, som Gud givit oss, kan man vilja förgås av grämelse över sin förskräckliga kallsinnighet och olydnad, att man icke beständigt tänker på, huru man med all flit må bevisa sin tro i ett gudligt leverne. Allt, vad till liv och gudaktighet tjänar, är oss givet, så att vi icke behöva för vår svaghet vara syndens trälar; och vi hava de allrastörsta och dyraste löften av Gud själv, som omöjligt kan ljuga — löften, vilka sträcka sig ända därhän och redan i tiden medföra, att vi varda delaktiga av Guds natur och skola i evighet leva med Honom!
Skulle vi icke då den lilla tid, som återstår att leva i köttet, låta det vara vår högsta omsorg att nu blott leva för Honom, som givit oss allt detta, blott söka att täckas Honom och bidraga till hans pris och därför lägga oss därom all vinning, att uti vår tro må finnas dygd.
O, betänk dock detta, du som är ett benådat Guds barn! Bed Gud om förlåtelse för all din försummelse och om nåd att hädanefter begynna något bättre!
Då aposteln säger: "att uti eder tro må finnas dygd", betecknar dygd här ett heligt nit, kraft och drift till det goda. Aposteln ville, att vår tro icke skulle vara ett dött, overksamt vetande eller blott ett lättjefullt vilande; utan då vi tro så herrliga ting, som Guds löften innehålla, skola vi också bevisa oss uti all vår umgängelse, som det anstår ett så benådat och lyckligt folk här på jorden.
Man ser ofta i detta avseende något, som är både bedrövligt och besynnerligt, själar, som tyckas verkligen vara komna till ett nytt andligt liv, men på samma gång är det, såsom visste de icke, att den nåd, de emottagit, skulle användas i levernet till den gamla människans dödande; ty en och annan oart kunna de så helt förbise, som visste de icke, att varje synd måste korsfästas och dödas.
Om nu dessa dock verkligen hava något andligt liv, bevisar ett sådant förhållande alltid en andlig sömnaktighet och lättja, och det är egentligen från denna, som aposteln här vill väcka oss, då han yrkar, att i vår tro må finnas dygd — nit, kraft, verksamhet. Så säger han ock själv om sitt ändamål med detta brev: "Detta är nu den andra episteln, som jag skrivit eder till, i vilken jag uppväcker och förmanar edert rena sinne."
O, måtte nu var och en, som detta läser, genast gå till sig själv och eftersinna, om det icke kan finnas hos honom något sådant förhållande — någon kristlig plikt, som han ännu försummar, någon synd, som han ännu icke uppriktigt korsfäster; ty i dessa två stycken måste gudaktighetens kraft bevisas, nämligen att göra allt gott, som i vår kallelse är möjligt, samt undfly och korsfästa synden.
Således: Du, som tror och är benådad, men t.ex. drages med ett styvt och vresigt sinne, giv akt på detta, döda detta, släpp det icke löst, utan följ din Frälsares exempel: När Han blev bannad, bannade Han icke igen, och när Han led, hotade Han icke, utan ställde hämnden till den, som dömer rätt. —
Du som tror och är benådad, men drages med någon svår köttets begärelse, vakta dig! Hör apostelns ord: "Jag förmaner eder, såsom främmande och elända, att I förvaren eder för köttsliga begärelser, vilka strida emot själen." —
Du som tror och är benådad, men har hjärtat så intaget av jordiska ting, dina jordagods, din köpenskap m. m., att du vill först och sist tänka på och tala om dessa, vet, att detta är ett betänkligt tecken, att du icke är rätt nykter och vakande, och blir du icke vaken, skola dessa törnen kväva den goda säden i dig, så att du blir en falsk kristen, i hjärtat jordisk, blott i munnen och några fromma iakttagelser andlig. —
Du som tror och äger alla dessa herrliga ting, som Gud i Kristus givit oss, men kan se dina medmänniskor i andlig död och säkerhet gå emot en evig fördömelse, och du gör icke det minsta till deras väckande, du talar med dem allt annat och vet i tysthet deras stundande ofärd, o, vakna, bed Gud om en så uppriktig kärlek, att den beständigt arbetar i ditt inre, så att du söker något tillfälle och sätt att tjäna dina medmänniskor till frälsning. —
Du som tror och är benådad, men ser din fattiga broder nödställd och äger medel att hjälpa honom, men sluter ditt hjärta till, huru blir Guds kärlek i dig? Döda här ditt kött, som vill behålla allting för dig och de dina.
Se, av sådana exempel kan du märka, vad det är, att uti tron finnes dygd, helig kraft och nitälskan.
Nu säger aposteln: använden därpå all flit; bedjen Gud om hans Helige Ande till att så tro och så älska, att det bevisar sig i allt edert leverne! Gud förlåte oss allt, vad häri kan brista — och uppfylle oss så med fröjden och kraften av de dyra och allrastörsta löften, Han givit oss, att någon verklig förbättring måtte följa!
måndag 13 januari 2014
Vid Knut går julen ut
Påsk- och julvänner!
Nu är julhögtiden slut och julgranen utslängd med julpsalmer, ringlekar och allt, även om trettondagstiden fortsätter några veckor till och adventsljusstakarna brinner i Iggesunds församlingsgård ända fram till Kyndelsmäss. Den som vill sjunga några julsånger en sista gång kan förslagsvis titta här.
En sång som på ett fint sätt knyter ihop julen med den stundande fastetiden är den här:
4
1. //: Från himlen kom änglar till herdar en gång ://
//: och sjöng mitt i natten en underbar sång ://
2. //: De prisade Herren med lovsångers ljud ://
//: och frambar sin hyllning åt världarnas Gud ://
3. //: Ett under som Gud åt oss mänskor berett ://
//: i Davids stad Betlehem hade de sett ://
4. //: De bar om den nyfödde Frälsaren bud ://
//: i krubban han låg, både mänska och Gud ://
5. //: Nu vad som än händer hans kärlek oss bär ://
//: vår Frälsare sänder vad bäst för oss är ://
6. //: Han banade vägen till himmelens sal ://
//: då själv han gick fram genom dödsskuggans dal ://
7. //: Vår börda av synder tog han på sej då ://
//: så vi skulle himmelens salighet nå ://
8. //: I världen är oro och möda och strid ://
//: men invid hans kors får vi vila och frid ://
9. //: Till himlarnas Herre vi höjer vår sång ://
//: och ber att han för oss till himlen en gång ://
Nu är julhögtiden slut och julgranen utslängd med julpsalmer, ringlekar och allt, även om trettondagstiden fortsätter några veckor till och adventsljusstakarna brinner i Iggesunds församlingsgård ända fram till Kyndelsmäss. Den som vill sjunga några julsånger en sista gång kan förslagsvis titta här.
En sång som på ett fint sätt knyter ihop julen med den stundande fastetiden är den här:
4
1. //: Från himlen kom änglar till herdar en gång ://
//: och sjöng mitt i natten en underbar sång ://
2. //: De prisade Herren med lovsångers ljud ://
//: och frambar sin hyllning åt världarnas Gud ://
3. //: Ett under som Gud åt oss mänskor berett ://
//: i Davids stad Betlehem hade de sett ://
4. //: De bar om den nyfödde Frälsaren bud ://
//: i krubban han låg, både mänska och Gud ://
5. //: Nu vad som än händer hans kärlek oss bär ://
//: vår Frälsare sänder vad bäst för oss är ://
6. //: Han banade vägen till himmelens sal ://
//: då själv han gick fram genom dödsskuggans dal ://
7. //: Vår börda av synder tog han på sej då ://
//: så vi skulle himmelens salighet nå ://
8. //: I världen är oro och möda och strid ://
//: men invid hans kors får vi vila och frid ://
9. //: Till himlarnas Herre vi höjer vår sång ://
//: och ber att han för oss till himlen en gång ://
tisdag 7 januari 2014
Olof Edsinger skriver i Dagen
Påskvänner!
Biskop Olof har tagit till orda. Men borde inte missionsföreståndaren själv ha skrivit den här artikeln? Måste man vara "ungdomsförbundare" för att få vara så radikal?
Biskop Olof har tagit till orda. Men borde inte missionsföreståndaren själv ha skrivit den här artikeln? Måste man vara "ungdomsförbundare" för att få vara så radikal?
måndag 6 januari 2014
God Jul igen!
Jul- och påskvänner!
Gott slut på det nya året! Och nu är det ju jul igen! God helg! Epifania - Herren vänder sitt ansikte till oss och är oss nådig!
Längtande kom de, män i från fjärran,
rökelse, myrra, guld tog med,
tillbad med glädje Frälsaren, Herren,
föll på knä för barnet ned.
Jag kan f.ö. inte undanhålla er nedanstående "somriga" film från ett nyårsläger min hustru nyligen bevistade (hon är dock tyvärr inte med bland badbrudarna och -pojkarna på stranden):
Gott slut på det nya året! Och nu är det ju jul igen! God helg! Epifania - Herren vänder sitt ansikte till oss och är oss nådig!
Längtande kom de, män i från fjärran,
rökelse, myrra, guld tog med,
tillbad med glädje Frälsaren, Herren,
föll på knä för barnet ned.
Jag kan f.ö. inte undanhålla er nedanstående "somriga" film från ett nyårsläger min hustru nyligen bevistade (hon är dock tyvärr inte med bland badbrudarna och -pojkarna på stranden):
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
Inlägg
