Hör! Hör!

Påskvänner!

Andarna vaknar och det är en lust att leva! Läs vad Pastor Astor (ej att förväxla med Pastor Castor) skriver på bloggen Tro och tänk! Hör! Hör! Helt i linje med vad jag själv skriver på min allmänpolitiska blogg Andraget.

Men jag vill påpeka en sak: Du som inte sympatiserar med Frimodig kyrka kan göra en kyrkohistorisk insats den 20 september även genom att rösta på något av de andra opolitiska alternativen (Öppen kyrka eller Posk). Och i varje fall inte rösta på de politiska partierna eller deras släpjollar! (Dit jag också, tyvärr, måste räkna .kr och Jonathan Ekman - och mitt eget partis FISK ska vi bara inte tala om; läskigt att läsa Jan Björklund-intervjun i Kyrkans Tidning 31-32).

Nu ska statskyrkan väck en gång för alla! (Inte Svenska kyrkan, alltså, utan statskyrkosystemet!). Befria Svenska kyrkan! Rösta bort de politiska partierna ur kyrkomötet den 20 september! (Ska bli intressant att se vad politrukerna i oktoberkyrkomötet då ska säga eller göra...).

Ge kyrkan kraft att höras
bland stadens många ljud,
där många gudar vördas,
men få dock anar Gud.

Ge kyrkan kraft att lida
när kampens smärta krävs,
och aldrig nånsin tiga
när sanningens förkvävs.

Nu drar vi igång igen

Påskvänner!

Nu drar jag igång bloggandet lite mer igen efter en slags sommarsemester. I och för sej kan man ha en blogg liggande rätt länge utan att det märks så mycket på besöksstatistiken - Daniel Astgård på Tro och Tänk upptäckte att han hade 1000 läsare i månaden även de månader han ingenting skrev - men där finns det nog sedan bra länge mer av intresse än här, prydligt kategoriserat dessutom. (Inte minst bra länkar till andra nätresurser). Och "Fader Jonatan" som la ner sin gamla blogg och skapade en ny (Kognitiv dissonans) upptäckte till sin förvåning att hans gamla blogg länge fortsatte ligga högt på Bloggtoppen - nog så högt som hans nya - utan ett enda nytt inlägg.

Våra bloggar blir kanske till slut ett slags virtuella mausoléer över våra respektive liv och tankevärldar? (Tänk förresten att inte bara ha tillgång till Peter Englunds gamla blogg utan även till till Gilbert K Chestertons, Sören Kierkegaards, Martin Luthers, Birgitta Birgersdotters och Johannes Sebedaiossons!).

Vi kanske inte behöver leva efter devisen "jag skriver, alltså är jag till". Vår Frälsare skrev ju inte så mycket, åtminstone inte för egen hand. Men:

Ett kristusbrev till världen
är var och en som tror
och sagt sitt ja till honom
som mitt ibland oss bor,
ett brev från evigheten...

Högsommar i Norrbotten och Nordöstra Lappland

Påskvänner!

Vill bara få gratulera vännerna i Norrbotten och Nordöstra Lappland (inte bara rosenianer och laestadianer) till ryssvärmeböljan ;o). Själv simmar jag runt i Hälsinglands välfyllda vattendrag - inte så dumt det heller. (I Norrbotten är det ju brandvarning!!!).

Återkommer så småningom i allvarligare ämnen. So long!

Och när dagens ljus
från Guds eget hus
nu flödar över din dag,
minns att rätt och frid
i vår egen tid
ska få spegla Guds kärleks lag.

Sommarkåseri med stöd till Annandagens vänner

Påskvänner!

Datorn är på reparation, så mycket blir inte skrivet (desto mer badat och målat!). Men ett sommarkåseri av prosten Brogren från juni månad duger gott som sommarläsning, tycker bloggaren.

Jag förstår mej f.ö. inte alls på dom som menar att Annandagens vänner ska ge upp försöken att få nationaldagen flyttad till midsommarafton och få Annandag Pingst rödmålad igen.
Fait accompli, säger man om den några år gamla "reformen". Sluta driva en dödfödd fråga, säger man. Äsch, säger jag, det kan inte vara särskilt krångligt att byta tillbaka. I år, när vi varken fick någon extra ledig dag till pingst eller på nationaldagen, förhandlade ju facken till sej en kompensationsledig dag (när den nu inföll). Utan större bekymmer.

Liksom ett träd i sol och regn
så låt min själ i Andens hägn
få växa alla dagar
den sommar som av nåd jag får.
Gud, låt mej bära frukt i år,
den frukt som dej behagar.

Katastrof i Bollnäs? - timslång klockringning mitt i natten

Påskvänner!

Det låter ju faktiskt lite lustigt med timslång nattlig klockringning i södra Bollnäs - särskilt för oss som bor så pass långt ifrån (vi bor vid norra infarten) att vi inte stördes.

Men kyrkklockor uppfattas nog, när de ringer så länge i varje fall, som en slags larmsignal. Själv skulle jag nog undra om krig eller liknande brutit ut ifall jag väcktes av så långringande klockor. Så nog förstår jag om kringboende blev oroliga.
Fast så här i efterhand förefaller det ju - återigen - mest vara lite lustigt. Särskilt att ingen begriper ur klockorna gick igång. Var det åskan?

Dagens chefredaktör Elisabeth Sandlund berättar att hon på sin franska semesterort gladdes över klockringning klockan 7 på morgonen och ilade åstad till bykyrkan för, som hon hoppades, en uppbygglig morgonmässa. Men där ringde man tydligen sedan gammalt bara för att markera morgonstunden. "Kuckeliku, klockan är sju", typ.

Själv tänker jag i sammanhanget på Agnestigs Vi spelar piano del 1, där "Klockorna ringer till julottesång" var det första stycket med baskomp. Jag tror att det enda vänsterhanden behövde göra var att i varje takt anslå lilla C resp. G. Men ett genombrott i min musikaliska utveckling var det likväl! Och som regel ringer ju klockorna till gudstjänst, inte för något annat.

Give då Gud, var än vi är,
alltid när klockorna ljuder,
att vi går dit och delar där
glädjen som Herren oss bjuder.

Hemsång ur kyrksång

Påskvänner!

Visst vill jag att mina barn ska kunna Tryggare kan ingen vara, Blott en dag (som deras 9-åriga kusin redan spelar på orgel med den äran), Jesus för världen m.fl. Lina Sandell-sånger. Men nog är det ännu fler modernare sånger jag vill att de ska kunna.

En utmärkt hjälp är boken Kyrksång (Verbum 2001) med melodier av Marta Bäckman m.fl. - och texter av Margareta Melin, Lina Sandell(!) coh andra både kvinnor och män. Den är "självsjungande" såtillvida att barnen vid morgonandakterna får välja varsin sång och gärna fortsätter sjunga tills vi säger stopp ;o).

Gud välsigne Kyrksång! Jag bara väntar på att den ska reas ut så vi kan köpa 40 till kyrkan...

Vi tror på Skaparen Gud,
vi tänder ett ljus i Guds namn.
Gud andas in liv i vår värld,
vi tror Gud är här.

Lina Sandell och EFS idag

Påskvänner!

Även om citat av Lina Sandell eller C O Rosenius kanske får en del EFS:are att vädra unken nostalgi, får vi nog konstatera att de oxå ofta är inspirerande och positivt utmanande med sin bibelförankring och sitt frimodiga Jesus-vittnesbörd. Som vi får överföra till vår tid.

Prosten Lars B Stenström i Örebro (f.d. chefredaktör för Kyrkans Tidning) har startat en Lina Sandell-blogg där han, med bevarad originalstavning (onödigt, tycker jag i o f s) publicerar en sång ur hennes Samlade Sånger var och varannan dag. Kvaliteten är naturligtvis blandad - ofta är de bästa sångerna de som verkligen blivit kända och sjungna och man förstår alltså ofta varför de okända inte blivit så kända. Men det finns undantag, t.ex. den här sången. Jag tror den "dräptes" av att Ahnfelt satte en lite tjorvig, ovanligt solosångaraktig melodi till den. Men prova att sjunga den på t.ex. Jan-Olof Kulanders melodi till "När dagen fylls av fågelsång". Eller till Luthers "Var man må nu väl glädja sig"!

F.ö. är det superintressant det Alf Henrikson skriver på temat Lina Sandell i sin uppslagsbok från A till Ö, nämligen att både Nordisk familjebok och Svensk Uppslagsbok inte skriver en rad om sångförfattaren/teologen Lina Sandell, utan bara uppmärksammar skådespelaren Lina Sandell (död 1938). Helt riktigt konstaterar Alf Henrikson dels att Lina Sandell fått en förblivande plats i svensk folksjäl genom Blott en dag och Tryggare kan ingen vara, dels att det är fascinerande hur vår syn på viktigt och oviktigt i vår historia förändras under historiens och tidernas gång.

O, kunde jag nu prisa blott
din nåd och dina under
och tacka för den nåd jag fått
och fröjdas alla stunder!
Ja, Herre, Herre, lär du mej
att vila mera helt i dej
och leva till din ära!

Bra evangeliebok med bild av överjordisk skönhet

Påskvänner!

Har glatts mycket åt textläsningarna de senaste söndagarna. Bibelns ord är förstås bra, men kombinationerna har varit ovanligt lyckade och perspektivrika. T.ex. förrförra söndagen på temat "Att inte döma" fanns Natans domsord mot David med, liksom Sakarjas ord (2 årg) om att fälla rättfärdiga domar och visa varandra kärlek och barmhärtighet! Och förra söndagen, Apostladagen, fanns en helt underbar text från Hesekiel, liksom både Paulus´ och Petrus´ i sammanhanget rent upplivande syndabekännelser.

Hesekiels text (kap. 1 och 2) är fulla av "föreföll", "tycktes ha", "såg ut som", "tedde sig". För han fick - faktiskt - se något av Herrens i grund och botten obeskrivliga härlighet (jfr Upp. 1). "Han var omstrålad av ljus. Och som bågen bland molnen en regnvädersdag var det ljus som omstrålade honom." En regnvädersdag var det verkligen, och regnbågen såg jag! Så nog hade det passat att läsa texten just idag! Men det var svårt att höra vad prästen sa under eftermiddagens dop, eftersom skyfallet smattrade så starkt mot altantaket. Tänkte på bibelordet: "De blev alla döpta i molnskyn".

Kyrkvärden i söndags (jag säger inte var) vägrade faktiskt läsa Hesekieltexten, tyckte den var opassande p.g.a. sitt tal om "klagan, suckar och jämmer." På sätt och vis var reaktionen adekvat, särskilt jämfört med ingen reaktion alls (och kyrkvärden läste övriga texter med berömvärd kraft och kläm). Hesekiel tyckte nog inte heller att det var så roligt att äta en bokrulle som var fullskriven av klagan, suckar och jämmer. Och med jämmer slutade texten, och ska jag kritisera evangelieboken så är det för att Hesekieltexten är för "klippt och klistrad" (för att den inte ska bli så lång?). Men på Guds tydliga och upprepade uppmaning åt Hesekiel upp bokrullen (!). Och se, då var den i hans mun söt som honung.

Det är nog ett ord till oss också. Att inte vraka den själaföda vi får, hur frånstötande den än kan verka också för en kyrkvärd eller profet. Skriften kan verka full av domsord, klagan och jämmer, men intar vi den hel och ostympad ska vi upptäcka smaken av Evangelium, om syndernas förlåtelse och evigt liv för Jesu Kristi skull.

Sinais röst, domslut som skallar,
som ställer syndarn brottslig för Gud -
Skrifternas tröst milt honom kallar:
Allt är fullkomnat, ljuder dess bud.
Skrifternas tröst - o vilka flöden,
talet om korset kraften ej mist!
Ljus i vår natt, liv mitt i döden,
manna i öknen helt utan brist!

Även en stor mängd präster började omfatta tron

Påskvänner!

Vi har börjat läsa ur Apostlagärningarna vid köksbordet. Åtminstone äldsta barnet, snart 7 år, är mycket intresserat. (Det läses inte så mycket ur Apg vid våra gudstjänster - boken tillhör ju varken evangelie- eller epistellitteraturen). Man gör ständigt nya upptäckter, bl.a. att rättvis utspisning vid borden ("jag vill ha först") inte är något nytt för småbarnsfamiljer utan förekom redan i urkyrkan, se Apg. 6!

I dagens avsnitt finns dessutom en av bibelns mest hoppingivande verser. Den lyder: "Även en stor mängd präster började omfatta tron". (Apg. 6:7b).

Eller som det står i KB 1917: "Och en stor hop av prästerna blevo lydiga och trodde."

Ett böneämne att detta ska få ske också i vår tid. Även en lekmannarörelse som EFS måste inse att en prästväckelse skulle ha enorm betydelse för hela landet.

Men det kanske förutsätter en böneväckelse bland oss lekmän?

De som arbetar i din säd
som dyrbar är och mycken,
med kraft från ovan du bekläd
att de i alla stycken
må vara dina tjänare
och trogna i sin kallelse,
att säden ej fördärvas.

Att inte bara förmedla åsikter utan också reflektera liv

Påskvänner!

I en Dagen-krönika skriver förre missionsföreståndaren Anders Sjöberg (numera "bibellärare och präst inom EFS") om en motorcykelfärd i Norge längs riksväg 17. Förra motorcykelsemestern han skrev om körde han i Danmark, och vår familj som just, utan motor, kört 3 förskolebarn runt platta Själland på cykel (med cykelkärra) tyckte nog att missionsföreståndaren verkade lite slö. Men när han cyklar i undersköna Norge förstår jag bättre om han använder "hjälpmotor" - för maken till upp- och nerförsbackar får man leta efter!

Vi åkte själva för snart två veckor sedan genom Nordland och Tröndelag - från Narvik till Trondheim. En härlig färd med makalös utsikt! E6:an såg ibland ut som en kostig (eller fårstig), men dessemellan fanns ju dessa otroligt påkostade tunnlar (35 stycken räknade vi till, i genomsnitt en varannan mil!) av varierande längd, alltifrån 100 meter till nästan 1 mil, med ytterligt begränsad utsikt. De tycks bli fler för varje gång jag åker i broderlandet och förklarar varför det aldrig tycks bli pengar över till en breddning och rätning av övriga E6:an. Samma dag som vi åkte hem efter en underbar kvällsmässa i Nidarosdomen omkom 5 personer (varav en 3-barnspappa) vid en krasch i Eiksundstunnelen lite längre söderut - och det kan inte hjälpas att man en sådan gång reflekterar lite extra över det faktum att "det kunde ha varit vi".

Reflexion kring döden är nyttig ("memento mori"), men vårt uppdrag är framför allt att reflektera liv, som Anders Sjöberg skriver. Inte bara förmedla åsikter. Ett gott memento inte minst för oss bloggare. Jag tror jag avslutar med en alldeles ovanligt fin sångvers ur den kanske finaste sången i gamla EFS-tillägget:

Att förlåtelse vi fått
och från synden tvagits,
att från död till liv vi gått,
till Guds hjärta dragits,
det är störst av allt vi sport
en allsmäktig Gud har gjort,
och förblir det största,
och förblir det största.