Påskvänner!
Det har länge legat i luften, men nu är det fullt klart:
Örnsköldsviks pingstförsamling kallar förre EFS-prästen K-G Larsson till pastor och föreståndare. Beslutet har föregåtts av intensiva samtal och av "bön för föreståndarfrågan" kl. 19 varje kväll de senaste veckorna, så det verkar vara rejält förankrat både i himmel och på jord.
Ja, Filadelfia Stockholm kallade ju en missionare till föreståndare, så varför skulle inte en EFS-are duga för en pingstförsamling i Örnsköldsvik? EFS i Jävre gick ihop med EFK på orten och bildade
Kustkyrkan, och för en vecka sen åkte jag buss med en nyvigd metodistpräst som skulle jobba i en EFK-församling i Borlänge! Det går knappt att orientera sej på samfundskartan längre, och vissa vet knappt till sej av ekumenisk förtjusning. Andra undrar med visst fog vart vi är på väg. Är t.ex. dopfrågan verkligen löst?
Ekumeniska Kustkyrkan hävdar nu i
stadgar och församligsordning par. 4.2 att "Gud är verksam i dopet, men dophandlingen i sig har ingen frälsande innebörd". Deta är knappast ett gott uttryck för en luthersk eller för den delen katolsk ståndpunkt, eftersom dophandlingen i luthersk/katolsk teologi har en frälsande innebörd just eftersom Gud är verksam i dopet, ja, eftersom dopet framför allt ses som just Guds handlande. "Gud själv är den som döper", som Luther sjunger i full samklang med fornkyrkans teologer. (Lika lite skulle en evangelisk-lutherskt troende förneka att förkunnelsen av evangeliet har en frälsande innebörd, bara för att alla, som bekant, inte tar till sej dess gåva). Jfr orden i 1 Petrusbrevet: "Efter denna förebild blir ni nu frälsta genom vatten."
Men jag tror, som jag skrivit tidigare, att kyrkliga ledare som K-G Hammar och t.ex. Claes-Bertil Ytterberg har betytt mycket för att få skillnaderna mellan t.ex. EFS och EFK eller EFS och Pingst att framstå som löjligt små. Det är inte att undra på om t.o.m. pingstvänner och romerska katoliker tycker att de har det mesta gemensamt när man jämför med t.ex. Hammar och ännu mer John Shelby Spong som Västerås stift och biskop Ytterberg tycktes erkänna som en kristen biskop (genom att bjuda in honom ett par gånger och skriva förordet till hans bok "En ny kristendom för en ny värld", jfr recensionen i
http://www.kyrkaochfolk.se/artikel.php?id=75).
Jag håller egentligen inte med om att skillnaderna mellan SvK och pingst eller SvK och katolska kyrkan är försumbara. Men samtidigt: kan EFS ha föreningar ihop med Missionskyrkan, vars kände ideolog Waldenström i mogen ålder i sina memoarer skrev "något tokigare än den s. k. lutherska rättfärdiggörelseläran kan man knappast tänka sig", och har EFS utan större offentliga protester under 90-talet kunnat fördjupa kyrkogemenskapen med biskopar av Hammars, Ytterbergs och Lindhs typ, så ter det sej onekligen lite märkligt att bli så väldigt luthersk och bekännelsetrogen just när det gäller dopfrågan.
(Märkligt f.ö. att de enda doppsalmer som kom in i den ekumeniska psalmboksdelen är skrivna av profilerade lutheraner - se själva!)
När jag frestas vill jag svara: jag är döpt i Jesu namn!
Honom vill jag trogen vara, vill ej ryckas ur hans famn.Han från synden ren mej tvagit och mej till sin egen tagit.Honom jag som han mej bjöd följa vill i liv och död.
Inlägg
