7 böner vår Herre har lärt oss. 7 ord ifrån korset ljöd. 7 dagar i Stilla veckan vi minns hans pina och död. På söndag, se svängande palmer och mantlar i vägens damm! Hör jublande hyllningsropen, när Herren rider där fram! På måndag han månglarna driver ur templet med gisselslag, men öppnar sin famn mot barnen och hjälper den som är svag. På tisdag han gråter på berget: "Jerusalem, stad utan tro, så gärna jag velat samla de barn som här har sitt bo!" På onsdag med dyraste olja Maria hans fötter tvått. För klingande silverslantar har Judas sin Herre förrått. På torsdag, se brödet och vinet han delar kring bordets rund! Men ingen med honom vakar i mörk Getsemanestund. På fredag, hör kvinnorna gråta kring korsträ och törnekrans! Itu rämnar templets förlåt och solen mister sin glans. På lördag, se, tung är stenen, sigillet är satt därpå. I graven väntar vår Herre att ut i påskljuset gå. Fler sånger och psalmer under passions- och påsktid finns det här!
Det blev både midnattsgudstjänst (Iggesunds kyrka) och julotta (Njutångers kyrka) för mej i år. När jag nära 12-slaget spelade "Dagen är kommen" blev det förutom ett firande av vår Frälsares ojämförligt viktiga födelse också ett firande av ett namnsdagsbarns 100-årsdag: författaren och översättaren Eva Norbergs nämligen. Hon var verkligen, som jag sa vid ett föredrag i somras, "en julgåva till Sveriges folk", utan alla jämförelser med vår Frälsare i övrigt.
Hon är inte längre ibland oss, men född på julaftonen, Eva-dagen, har hon givit oss otaliga julsångsöversättningar (förutom hennes egna många psalmoriginal), bland vilka just Dagen är kommen måste räknas som den förnämsta. En fantastiskt lödig och trosbekännelseanknuten text, värd att lära utantill.
(Tyvärr sjöngs den inte som avslutning av julottan i Njutånger, då den passat ännu bättre än vid "midnattens timma", då Grundtvigs Klinga ni klockor varit mest "klockren". Men det är en bisak! Jag är mycket tacksam över båda gudstjänsterna).
I morgon firar vi martyrernas dag och på söndag blir det förutom högmässa i Njutångers kyrka också julfest i EFS-bönhuset på samma ort. Välkomna!
God fortsättning på julhelgerna! O kom, låt oss tillbedja vår Herre Krist!
"Först ska det vara ett svart kors på ett hjärta som har sin naturliga färg så att jag själv blir påmind om att tron på den korsfäste gör oss saliga. För man blir uppfylld av det man tror av hjärtat. Om det än är ett svart kors som plågar och ska göra ont, låter det hjärtat behålla sin färg och fördärvar inte naturen. Det betyder att det inte dödar utan håller vid liv. Men hjärtat ska sitta i en vit ros för att visa att tron ger glädje, tröst och frid, men inte sådan frid och glädje som världen ger. Därför ska rosen vara vit och inte röd, för vitt är andarnas och änglarnas färg. Rosen ska stå på ett himmelsblått fält, för denna glädje i anden och tron är början på den kommande himmelska glädjen som visserligen redan har börjat därinne och omfattas av tron men inte är uppenbar än. Runt detta fält ska det vara en gyllene ring som visar att en sådan sällhet i himlen varar för evigt och inte har något slut. Den är också dyrbarare än all glädje och egendom, precis som guld är den ädlaste och värdefullaste metallen. Detta är mitt compendium theologiae (sv. min sammanfattning av teologin). Jag ville visa den för dig i all vänskap och hoppas du uppskattar det. Må vår älskade Herre Kristus vara med din ande nu och i det kommande livet. Amen." (Martin Luther, 1483-1546)
Född 1970 i Umeå. Uppvuxen i Luleå, lumpen i Boden, studerande i Ludvika och Lund. Gymnasielärare (historia o svenska) i bl.a. Storuman, Ovanåker och Bollnäs. Numera (2022) deltidskyrkomusiker och -ungdomsledare. Kristen och socialliberal. Trebarnspappa, pastorsman, iggesundsbo, EFS-are m.m. Det ni!
Inlägg
