Visar inlägg med etikett Dop och barndop. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Dop och barndop. Visa alla inlägg

torsdag 29 oktober 2009

Dopet av små barn komprometteras också - men kan försvaras väl

Påskvänner!

Simon och Kenneth i Kustkyrkan, Jävre är igång med sin pastorsblogg igen. De diskuterar nu, som de flesta andra, äktenskapsfrågan. Annars är ju dopfrågan ständigt aktuell i en hybridförsamling som deras, och har den offentliga diskussionen stillnat för fridens skull, så sprids nog ändå antingen en evangelisk-katolsk eller en baptistisk dopsyn i det tysta.
Svenska kyrkans lättsinniga behandling av bibel och bekännelse komprometterar nu nästan allt som Svenska kyrkan står för, även det goda. Inte minst dopet av små barn - som ju även Metodistkyrkan och delar av Missionskyrkan praktiserar - framstår i den (ännu) politikerstyrda kyrkans sammanhang ofta mer som sunkig medlemsvärvning än som en implementering av Kristi död och uppståndelse och vår begravning och uppståndelse med honom.
Därför vill jag hänvisa till den nu fullbordade internät-upplagan av en spännande dialog om dopet. I den här frågan är jag definitivt waldenströmare ;o). Rättare sagt: i den här frågan är Waldenström evangelisk-luthersk. Men oavsett om man håller med honom eller inte, så är det bibliska och kyrkohistoriska material han aktualiserar ett fantastiskt gediget samtalsunderlag, som både EFS-are och EFK-are kan ha stor nytta av i samtal både med varandra och med nykristna!
Dopets nåd mig ger i tiden
stöd och fäste för min tro,
skänker hopp att efter striden
i Guds himmel finna ro.
När min blick, mitt hjärta brista
vill jag säga i det sista:
Jag är döpt i Jesu namn,
Fader, tag mig i din famn.

måndag 18 maj 2009

Internetupplagan av "Dop och barndop"

Påskvänner!

Så här mellan de stora dophelgerna Påsk (fornkyrkan) och Pingst (urkyrkan i Apg. 2) kan det vara på sin plats att aktualisera det stora ämnet Dopet, som ibland mest verkat som ett tvistefrö men som ändå är något som Jesus själv instiftat till vår frälsning och eviga glädje.

Nu är jag klar med första halvan av internetupplagan av P P Waldenströms utmärkta skrift Dop och barndop, där han i dialogform sammanfattar både de skriftställen som berör dopet och de argument kring dessa som framfördes på hans tid (många av "Timoteus" yttranden är direkt hämtade ur samtida skrifter av baptister som Wiberg och Lagergren). Naturligtvis är skriften partisk, i det att "Natanael" som på denna punkt företräder en evangelisk-katolsk uppfattning (vad ni än tror om Waldenström!) vanligen får sista ordet och ibland kan te sej lite dryg, men samtidigt utgör den som sagt en utmärkt sammanfattning av både Skrift och tradition. (De åtta kapitel jag ännu inte hunnit publicera berör mera den senare). Frågan torde vara aktuell även för EFS idag.

Dopets nåd mej ger i tiden
stöd och fäste för min tro,
skänker hopp att efter striden
i Guds himmel finna ro.
När min blick, mitt hjärta brista
vill jag säga i det sista:
Jag är döpt i Jesu namn.
Fader, tag mej i din famn.