Visar inlägg med etikett Claes-Bertil Ytterberg. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Claes-Bertil Ytterberg. Visa alla inlägg

söndag 10 juli 2022

Att inte döma men likväl akta sig och varna för de falska profeterna

Glad "domssöndag"!

Domaren dömer och vi ska därför inte döma. T o m muslimerna tror att Jesus ska döma oss på den yttersta dagen. Det är väl ganska få s k "kristna" som tror det nuförtiden, och enligt förre ärkebiskopen K-G Hammar sker Kristi återkomst enbart i våra hjärtan. Visserligen ber vi i en psalm "döm mitt hjärta här i tiden / innan världen döms av dig", men det handlar alltså inte om att själva Kristi återkomst, som vi bekänner i trosbekännelsen på söndagarna, är något som sker i våra hjärtan och bara där. Man kan ju på visst sätt säga att Jesus befanns skyldig till döden av Stora rådet just för att han tydligt förkunnade sin återkomst i härlighet. "Ni hörde hädelsen".

Domaren dömer och vi har därför inte mandat att avgöra andras eviga öde. Varken så att vi lovar alla evig salighet, som ärkebiskopskandidaterna i utfrågningen i Gottsunda 2013 (Persenius reserverade sig för Hitler), eller så att vi försöker specificera vilka Gud, domaren på korset med rövare på var sida, kan frikänna och inte.

Däremot har vi mandat att be-döma. "Akta er för de falska profeterna" säger Jesus i samma predikan där han uppmanar oss att inte döma varandra. Och det går ju inte att akta sig utan att försöka bedöma vilka dessa profeter är, och det går ju inte att göra en sådan bedömning utan att också försöka varna andra för dem vi bedömt som falska profeter. Muhammed t ex. Det är märkligt att idag i slutet av ärkebiskopens tid i ämbetet läsa vad Svensk Pastoraltidskrift skrev den 25 oktober 2013.

Jag tar nu en risk och publicerar några föredrag av den s k biskopen John Shelby Spong, flerfaldigt inbjuden till Sverige av ledande figurer i Svenska kyrkan, bl a till Västerås stift ("den upproriske tonåringen") och till Stockholms stift (Sofia församling och Hans Ulfvebrand. Även i Uppsala missionsförsamling fick han hålla föredrag på en av sina Sverigeturnéer. Stiftschefen Ytterberg i Västerås skrev förordet till Verbums utgåva av Spongs "En ny kristendom för en ny värld" som biskop de facto Rune Imberg kallade "vidrig smörja" och "satans djupheter" (Spong kallade han "en ulv i ulvakläder"). 

Väl att märka tar vår kyrkoledning tydligt avstånd från sådana som Rune Imberg och vägrar sedan 1994 att prästviga sådana. Men sedan 1994 har man flera gånger inbjudit sådana som John Shelby Spong, och avståndstagandet från John Shelby Spong och hans teologi var lamt eller obefintligt, trots den tydliga uppmaningen i 2 Joh. 1:9-11. Åke Bonnier skrev t o m: "Låt angreppens tid upphöra inom kyrkan!" när han förstod att människor redan i på förhand kritiserade konferensen i Sofia församling, pga Spongs sedan decennier offentliggjorda teologi. Församlingens kyrkoherde Hans Ulfvebrand tyckte i brev till mej inte att man skulle ta avstånd från en person för att man tar avstånd från hans åsikter. Nähä. Men måste man bjuda in personen till kyrkodagar i sin församling och ta emot honom som en biskop?

Jag har underskattat John Shelby Spong, det måste jag säga. Han är en god och medryckande talare, och han sätter fingret just på de punkter som även ateisthumanisterna och andra kristendomskritiker observerat och påtalat, de som var viktiga för mig under min studietid tydligt och medvetet lämnade kristen tro. Det finns verkligen svåra frågor för kyrkan att dryfta, både kring bibeln (och då särskilt gamla testamentet), naturvetenskapen, kyrkohistorien m m. Men John Shelby Spongs nya kristendom är verkligen så ny att den verkar falla under både Paulus´ anatema i Galaterbrevet 1:9 (inte för att Spong bryr sig om Paulus) och Johannes´ redan nämnda föreskrift i 2 Joh. 1:9-11 (vilka skulle annars falla för apostelns renlärighetskrav?).

Ja, jag tar risken att någon blir "spongian" och lägger ut några av hans föredrag, inkl debatten om Jesu uppståndelse med William Lane Craig. Och jag ställer frågan som Sveriges journalister borde ställa till både ärkebiskop och statsminister (som ju är partiledare för kyrkomötets största nomineringsgrupp): varför får prästkandidater med Spongs teologi vigas till präster i vår evangelisk-lutherska kyrka? Medan gammalkyrkliga Kyrkliga förbundets och högkyrkliga Kyrklig förnyelses och lågkyrkligt rosenianska Elm-Bv:s och lågkyrkligt laestadianska Fridsförbundens prästkandidater ratas? Bryr sej Efs? Hur många av oss har redan gått över till Spongs nya kristendom för en ny tid?

Som sagt, man bör inte underskatta Spong. Hans återkommande skildring av "bibeltro" från sin bakgrund i North Carolina, med rasism, misogyni, homofobi et c, gör i långa stycken hans reaktioner begripliga. Inte konstigt om han likt mig själv lämnade sin barndoms tro, inte alls. Men hur fick han för sig att han kunde skapa en ny, "avmytologiserad" kristendom där egentligen ingenting i trosbekännelsen är värt att ta på allvar? Varför blev han kvar, och blev biskop(!), i en kyrka där han föraktade dopritual och barndop som han ändå genomförde? Många frågor blir helt obegripliga, men de frågor han själv ställer är frågor som många i vårt land delar, inte minst våra ungdomar och många präster som utbildats för tjänst i vår kyrka, men utan att längre ens försöka eller vilja ge bibliska svar på. Det är därför jag känt sådan lust att skänka Stefan Gustavssons "Skeptikerns guide till Jesus del 1-2" åt alla våra biskopar. Jag skulle nästan ha råd.

Först: "den stora uppståndelsedebatten" med William Lane Craig, del 1-2. Karln hör uppenbarligen till dem som tror att Jesus ruttnat, men det hindrar visst ingen kyrklig karriär nuförtiden:

Sedan om hur Johannes (enligt Spong) lär oss att inte tolka evangelierna biografiskt:

Om hur försoningsteologin (och då talar han inte om sin egen) kommer att döda kyrkan:

Om att Jesus inte dog för våra synders skull (där har vi tydligen hans egen teologi som han tror kommer att vitalisera kyrkan):

torsdag 24 september 2015

Om vi nu ska vara rättvisa...

Påskvänner!

Förre stiftschefen i Västerås, Claes-Bertil Ytterberg, upprörs över att Stiftelsen Berget i Rättvik (med S:t Davidsgården och Meditationsgården) ser ut att bli romersk-katolsk. Nu är det väl inte alldeles självklart att hela anläggningen blir romersk-katolsk för att kommuniteten inkl. prästen konverterar - bl.a. ska ju den dagliga morgonmässan i Svenska kyrkans ordning fortsätta som vanligt, även om en mässa i romersk-katolsk ordning läggs till frampå kvällen. Men visst, ett visst tillsynsansvar kommer tydligen att gå över till Anders Arborelius. Och visst kan saken diskuteras.

Enkel rättvisa kräver dock en viss förmåga till alternativseende och sinne för proportioner - när det kommer till anklagelser om "stöld". Vad var det som hände i Sverige under 1500-talet egentligen ur ett romerskt-katolskt perspektiv? Erövrades inte otaliga anläggningar då "från påven och hans kyrka"? Om än den allmänneliga kristna tron bestod (åtminstone fram till 1900-talet), liksom socknarna och deras kyrkor (minus en del kyrksilver och klockor), kan man absolut argumentera för att samma sak som nu verkar ske på Berget skedde även då, fast med omvända förtecken och i mycket, mycket större skala.

fredag 20 februari 2009

Trädtoppsekumenik och gräsrotsekumenik.

Påskvänner!

Frilansjournalisten och den ortodoxt kristna (oklart om lutherskt eller typ grekiskt ortodox)
Gunnel Wahlström skriver intressant i Svenska Dagbladet om biskopsvalet i Stockholm. Den enda anständiga kandidaten i det valet är - som jag ser det - domprost em Hakon Långström. Att han alls kunde bli domprost (efter Koskinen) är ett Herrens under i vår tid - eller en lapsus av kyrkorådet i Stockholms domkyrkoförsamling ;o).

Det är dock ohyggligt att en sådan Spong-lärjunge som Hans Ulfvebrand kunde vinna ett biskopsprovval i den evangeliskt-lutherska Svenska kyrkan. Men det är väl i och för sej inte konstigare än att K-G Hammar och Claes-Bertil Ytterberg kunde bli biskopar. Eller att trädtoppsekumenikens fader Nathan Söderblom (från Hälsingland) kunde bli det.


För säga vad man vill om den genomsympatiske Nathan Söderblom, så beredde han absolut vägen för den liberala teologi som under 1900-talet alltmer kommit att genomsyra Svenska kyrkan, uppifrån och neråt. Han var inte mindre farlig som teolog för att han - liksom sin sentida efterträdare K-G Hammar - var så sympatisk som person. Huruvida Jesus ruttnat eller inte förblev oklart.

Trädtoppsekumeniken måste kanske dö nu, som Gunnel Wahlström är inne på. Om inte våra trossyskon i andra samfund vågar markera mot Svenska kyrkans urspårade ledning, så blir den sortens ekumenik bara farlig och förledande.


Men gräsrotsekumeniken, gemenskapen kring vår korsfäste och uppståndne Frälsare, den fortlever. Om vi för våra samvetens skull inte alltid kan dela samfunds- och gudstjänstgemenskap, så kan vi i varje fall dela "nådastolsgemenskapen", alltså gemenskapen i bön, syndabekännelse och lovsång. Och vi kan gemensamt göra Jesus känd i vårt samhälle och vår värld. Ett uttryck för detta blir Jesusmanifestationen den 2 maj! Låt oss, liksom folk härifrån Bollnäs, ordna många bussar och tåg och möta upp tillsammans med jesusmanifestationens "general" EFS-aren Lennart Möller, stockholmska "urinvånare" och tiotusentals andra troende från alla håll!

Skönaste namn som är givet på jord:
Jesus, Jesus!
Han är vår frälsning, det säger Guds ord,
Jesus, Jesus!

tisdag 10 februari 2009

Ulfvebrand, Spong och 2 Joh. v. 9-11 (forts.)

Påskvänner!

Ur Johannes´ andra brev:

Den som inte förblir i Kristi lära utan går andra vägar, han har inte Gud. Den som förblir i hans lära, han har både Fadern och Sonen. Om någon kommer till er utan denna lära, ska ni inte släppa in honom i ert hem och inte hälsa honom välkommen. Den som välkomnar honom gör sig till hans medbrottsling. (Bibel 2000)

Var och en som så går framåt, att han icke förbliver i Kristi lära, han har icke Gud; den som förbliver i den läran, han har både Fadern och Sonen. Om någon kommer till eder och icke har den läran med sig, så tagen icke emot honom i edra hus, och hälsen honom icke. Ty den som hälsar honom, han gör sig delaktig i hans onda gärningar. (KB 1917)

Vi behöver inte tillämpa det här så att vi inte får säga "hej" till ett Jehovas vittne eller till John Shelby Spong. Eller visa vanlig mänsklig hjälpsamhet om de behöver hjälp. Det handlar om att välkomna någon till (hus-)församlingen eller EFS-gruppen eller årskonferensen, som biskop och förkunnare.
Och det kan vi inte göra med någon som så tydligt lämnat "Kristi lära" som John Shelby Spong och hans lärjungar.

Hur tänkte Claes-Bertil Ytterberg (f.d. stiftschef i Västerås) och
Hans Ulfvebrand (kontraktsprost i Stockholm och vinnare av biskopsprovvalet nyligen) när de bjöd in "biskop" Spong till Sverige och - i Ytterbergs fall - skrev förordet till den bok Rune Imberg kallar "vidrig smörja" ? Har inte bl.a. Ytterberg och Ulfvenbrand faktiskt i högsta grad gjort sej delaktiga i Spongs onda gärningar? Och måste inte sådant påtalas, också under pågående biskopsvalkampanj?

Och vad innebär det för EFS och vår relation till Svenska kyrkan och dess nuvarande och blivande biskopar? Läs också Ole Hallesbys 1 maj-tal från 1957 om vårt förhållande till villoläran.

Led, milda ljus,
i dunkel, dimfylld värld,
led du oss fram.

Skaparljus, du livets ord,
halleluja,
sök vårt hjärta, led vår fot,
halleluja.