En julpsalm för Värnlösa barns dag

Påsk- och julvänner!

 

Här kommer en julpsalm om barnamorden i Betlehem och flykten till Egypten! Dagens texter på Tredjedag Jul/Söndagen efter Jul hör egentligen hemma på Värnlösa barns dag (Fjärdedag Jul). 

Därför denna fina psalm av D T Niles från Sri Lanka, med melodi från Korea, redan denna dag, som alltså också den är en slags martyrdag. Vi tänker särskilt på de kristna i norra Nigeria, som denna julhelg återigen drabbats av en besinningslös attack från terroristorganisationen Boko Haram.

Ikväll har Efs här i Hälsingland bönegudstjänst kl 19 via Google Meet med Hans Lindholm. Be gärna för honom och oss att det ska gå bra med teknik och annat!

1. Vid den tid man räknar folket
blir vår Herre Mänskoson,
han vars namn är över alla
uppenbaras nerifrån.
Skaparen så ödmjukt delar
villkor med sin skapelse,
den som ingen dödlig skådar
visar här sitt ansikte.

2. Ja, en natt när markens herdar
håller vakt omkring sin hjord,
kommer kallelsen från ovan
genom änglakörens ord:
Se, till Betlehem har anlänt
er och världens Herdekung;
alla herdar, till er herde
vandra, gammal eller ung!

3. När kung Davids stjärna lyser
över österns himmel klar,
även kungar önskar hylla
detta himlens kungabarn.
Men snart ljuder ramaskriet,
staden blir en sorgeö,
för den kung som inte tillber
har bestämt att han ska dö.

4. Ändå firar vi vid julen
honom som Befriaren:
han, vår frälsnings Gud, besegrat
ondskan och förgängelsen!
Ur Egypten blev han kallad,
"Gud med oss" liksom i fjol.
Julen fylls av påskens strålglans
från Rättfärdighetens Sol! 

Värnlösa barns dag

Påskvänner!

Det går ju knappast att så här inför Söndagen efter jul (då jag ska spela i Njutångers kyrka) och så här på Värnlösa barns dag undgå att tänka på barnmorskorna Sifra och Pua nere i Egypten (se 2 Mos. 1!). Alla pragmatiska skäl till trots - vår abortlag från 1974 har utan minsta tvekan bidragit till en devalvering av människovärdet, till ett utsorteringssamhälle där föräldrar idag ser det som en del av "välfärden" att kunna spåra upp och avliva foster med oönskade egenskaper som Downs syndrom eller t.o.m. gomspalt.

Det värsta är kanske att kyrkan i vårt land i stort sett tiger. (Bortsett från ett visst firande av "Livets söndag" på Tredje söndagen i advent). Man kunde ju annars tänka sej en situation där abortlagstiftningen faktiskt vore acceptabel, ja, t.o.m. ur ett pragmatiskt perspektiv lyckad, eftersom den fria opinionsbildningen från t.ex. Svenska kyrkan skulle göra attityden till framprovocerade aborter så negativ att sådana mycket sällan skulle äga rum, samtidigt som de aborter som ändå gjordes inte utfördes i sådan misär att både barnet och modern skadades.

Men som situationen är idag, där fosterfördrivningen - även den selektiva - ter sej totalt normaliserad, måste något göras. Opinionsbildning - ja. (Fast hur många präster kommer att våga ta upp saken nu på söndag?) Ökade sociala insatser - ja. Men min personliga övertygelse är att själva abortlagen, där vi i Sverige har abortgränser som hör till Europas senaste, nu är så misskrediterad och missbrukad att även den måste ses över.

För den skull behöver och ska vi inte glömma de många födda värnlösa barnen.

Ändå firar vi vid julen
honom som Befriaren!
Han, vår frälsnings Gud, besegrat
ondskan och förgängelsen.
Ur Egypten blev han kallad,
Gud med oss liksom i fjol.
Julen fylls av påskens strålglans
från Rättfärdighetens Sol!

Värnlösa barns dag

Påskvänner!

Så här på femtedag jul tänker jag både på sistlidna söndags GT-text om barnmorskorna Pua och Sifra (saliga i åminnelse), som vägrade utföra infanticid på barn med XY-kromosomer - och på gårdagens namn "Värnlösa barns dag" (helgdag till 1772). Vi tänker så här i juletid på alla världens barn (spelade på en julotta i Freluga missionshus där kollekten gick just till Världens barn), både födda och ofödda. Gatubarn i Brasilien, mattvävare i Pakistan, barn i flyktingläger, barn som utsätts för trafficking o.s.v. Det är rätt och riktigt, och inte minst miljöfrågan aktualiserar vårt ansvar för ofödda, ännu inte ens koncipierade barn. Men särskilt Söndagen efter jul med dess "barn-tema" borde, precis som den "Livets söndag" många församlingar firar Tredje Advent, också bli en särskild påminnelse om vår ohållbara och avskyvärda abortpraxis, där vi nu - rent ut sagt - är på moralisk nivå med den vikingatida utsättningen av lytta barn i skogen.

Att vår teknik gör det möjligt att avliva fostret före födelsen kan inte dölja att t.ex. utrensningen av foster med Downs syndrom är välfärdsstatens verkliga lågvattenmärke, hur många övriga brister den än kan ha. Vill vi motivera den straffrihet vi har för fosterfördrivningar under graviditetens första hälft (som regel inte under den andra), och den har sina skäl, måste vi kunna visa att friheten hanteras under ansvar. Och det gör den inte nu, varken från samhällets eller enskilda föräldrars sida, när.

De motioner till kyrkomötet som handlat om att Svenska kyrkan måste avvisa denna moraliskt ohållbara abortpraxis har vad jag förstår avvisats. De politiska partier som styr i kyrkan klarar inte av att erkänna och påtala den etiska urspårningen i en fråga som rör liv och död; de väljer att istället tillämpa principen om alla människors lika värde på äktenskapsfrågan, med känt resultat.

Jesus älskar alla barnen,
alla barnen på vår jord.
Röd och gul och vit och svart
gör detsamma har han sagt.
Jesus älskar alla barnen på vår jord.