Stefan Gustavsson skriver fint om kristna som söker mer än solturism och exemplifierar med Paulus'. längtan till Spanien.
Visar inlägg med etikett Mission. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Mission. Visa alla inlägg
tisdag 10 mars 2026
tisdag 16 november 2021
Är vi svenskar beredda att dö för vår tro på Jesus?
Påskvänner!
Det är en verklig samvetsfråga vi ställs inför i Dagen idag. En mycket relevant fråga för Efs som missionsrörelse, och inte minst med tanke på att våra första missionärer reste ut med vetskap om att de kunde bli martyrer (flera blev det också). Tänk att det finns de som är villiga att missionera i Nordkorea och Afghanistan. Gud välsigne dem. (Jag vågar inte). Ja, alla dem som i hemlighet är kristna också där, inte minst i Afghanistan, kanske efter att ha avvisats från bl a Sverige.
(Kom f ö ihåg det idag förbisedda men kanske inte helt utdöda arvet från den stora väckelsen i Pyongyang 1907!).
lördag 3 juli 2021
Mycket bra förslag av Frimodig kyrka och Leif Nordlander
Påskvänner!
Visst finns redan Efs som inomkyrklig, internationell missionsorganisation. Men att Efs på 1860-talet startade s k "yttre mission" var ju en sporre för hela Svenska kyrkan, och 1874 startade Svenska kyrkans mission. Även idag borde vi bara glädjas om fler missionärer sänds ut av Svenska kyrkan centralt.
Tyvärr innebar sammanslagningen av Lutherhjälpen och Svenska kyrkans mission (varför?) att Lutherhjälpens viktiga inriktning på nödhjälp och annat bistånd kom att prägla hela den nya organisationen och dess insamlingar. Läs bara kollektcirkulären i samband med BÅDE julinsamlingen - som tidigare var inriktad på Svenska kyrkans mission och uppgiften att göra Jesus känd - och fasteinsamlingen - som tidigare hade visst fokus på Lutherhjälpen.
Möjligen är det bra att vi idag har en enda organisation - men den måste i så fall, som Leif Nordlander och Frimodig kyrka påpekar, präglas av hela missionsuppdraget. Annars är det faktiskt nödvändigt - om Act Svenska kyrkan i praktiken bara motsvarar Lutherhjälpen - att Svenska kyrkan drar igång något som skulle kunna kallas Svenska kyrkans mission.
I väntan på det, och även sedan, kan jag bara rekommendera Efs mission.
tisdag 15 november 2016
Intressant om missionen
Påskvänner!
Om mission i Etiopien skriver missionsbiskopen Roland Gustavsson här i Julbudskapet - intressant också för Efs:are, tycker jag, inte minst genom det långa tidsperspektivet.
Din rikssak, Jesus, vara skall
min största härlighet.
Tack att jag också fick ditt kall
och nu får vara med!
Om mission i Etiopien skriver missionsbiskopen Roland Gustavsson här i Julbudskapet - intressant också för Efs:are, tycker jag, inte minst genom det långa tidsperspektivet.
Din rikssak, Jesus, vara skall
min största härlighet.
Tack att jag också fick ditt kall
och nu får vara med!
fredag 23 september 2016
tisdag 9 augusti 2016
Missionspsalm av Fangen
Påskvänner!
Efter gårdagens missionsdag med förre distriktsföreståndaren i Västerbotten, Rune Persson, kände jag att Ronald Fangens missionspsalm hade varit fin att få sjunga. Den skrevs som jubileumskantat till Det norske Misjonsselskaps 100-årsjubileum 8-9 augusti 1942, alltså för i dagarna 74 år sedan) hade varit fin att få sjunga. De tre sista verserna finns i 2013 års norska psalmbok, 2002 års danska psalmbok, 1986 års finlandssvenska psalmbok och var på förslag även till vår rikssvenska psalmbok men togs undan i sista stund - den ståtliga koralen kom dock med till Maj Bylocks psalm "Är dagen fylld":
1. Var inte rädd, nej, gläd dig, du Guds kyrka!
Gud håller hela världen i sin hand.
Ja, frukta inte ens när jorden bävar
och satan sliter hårt i sina band!
Han är dock bunden. Gud gör vad han lovat,
hans Ande och hans ord når varje land.
2. Se upp till Gud! Du kyrka, se din Herre!
Ja, se det stora han med dig har gjort:
han samlat dig från alla folk och stammar,
från mörkrets rike och från dödens port,
och fört dig till den käre Sonens rike.
Stå upp, var ljus där mörkret än är stort!
3. Guds kyrkas liv är jordens största under!
När världens forntidsformer snabbt förgår
är Kristus i all evighet densamme
och på den klippan hans församling står.
När världens välden tornas upp och störtar,
går kyrkan fram mot sin fullkomnings vår.
4. Så kommer dagen då allt hat ska smälta
som is och snö för sommarsolen kär.
Då faller drakens makt, då ska hans välde
ge upp för dem som Lammets tecken bär.
Med jubel ska de skörda vad de sådde,
och saligt skåda Herren som han är.
5. Å sköna hopp! Ja, sanna, säkra löfte
från den som gjort det stora målet klart.
Är natten lång och full av kamp och mörker,
se, morgonstjärnan strålar underbart!
Det är Guds eget ord: Här ska du prövas,
men var frimodig! Se, jag kommer snart!
Efter gårdagens missionsdag med förre distriktsföreståndaren i Västerbotten, Rune Persson, kände jag att Ronald Fangens missionspsalm hade varit fin att få sjunga. Den skrevs som jubileumskantat till Det norske Misjonsselskaps 100-årsjubileum 8-9 augusti 1942, alltså för i dagarna 74 år sedan) hade varit fin att få sjunga. De tre sista verserna finns i 2013 års norska psalmbok, 2002 års danska psalmbok, 1986 års finlandssvenska psalmbok och var på förslag även till vår rikssvenska psalmbok men togs undan i sista stund - den ståtliga koralen kom dock med till Maj Bylocks psalm "Är dagen fylld":
1. Var inte rädd, nej, gläd dig, du Guds kyrka!
Gud håller hela världen i sin hand.
Ja, frukta inte ens när jorden bävar
och satan sliter hårt i sina band!
Han är dock bunden. Gud gör vad han lovat,
hans Ande och hans ord når varje land.
2. Se upp till Gud! Du kyrka, se din Herre!
Ja, se det stora han med dig har gjort:
han samlat dig från alla folk och stammar,
från mörkrets rike och från dödens port,
och fört dig till den käre Sonens rike.
Stå upp, var ljus där mörkret än är stort!
3. Guds kyrkas liv är jordens största under!
När världens forntidsformer snabbt förgår
är Kristus i all evighet densamme
och på den klippan hans församling står.
När världens välden tornas upp och störtar,
går kyrkan fram mot sin fullkomnings vår.
4. Så kommer dagen då allt hat ska smälta
som is och snö för sommarsolen kär.
Då faller drakens makt, då ska hans välde
ge upp för dem som Lammets tecken bär.
Med jubel ska de skörda vad de sådde,
och saligt skåda Herren som han är.
5. Å sköna hopp! Ja, sanna, säkra löfte
från den som gjort det stora målet klart.
Är natten lång och full av kamp och mörker,
se, morgonstjärnan strålar underbart!
Det är Guds eget ord: Här ska du prövas,
men var frimodig! Se, jag kommer snart!
onsdag 11 februari 2015
Är vi också fiender till hela mänskligheten?
Påskvänner!
Det var verkligen en fin dag om mission i lördags. Mer sånt! Tack till Kersti och tack först och sist till Gud!
Men vad våra s.k. biskopar sysslar med kan man verkligen undra. Stiftschefen i Skara, Åke Bonnier, tycks på sin blogg se aktiv mission och uppmaningar till omvändelse som något slags extremism och religiös fanatism eller i varje fall som ett angrepp på religions- och yttrandefrihet. Det är väl tvärtom så att just religions- och yttrandefrihet måste ju få yttra(!) sej just i att såväl kristna som muslimer (och ateister m.fl.) frimodigt och offentligt får försöka övertyga varandra och måste respektera de andras rätt att göra detsamma?
Johan Dahlman, domprost och nu ledande biskopskandidat i Strängnäs, förkunnade under ärkebiskopshearingen att alla hur som helst blir frälsta till slut, alltså vare sej vi bedriver evangelisation och mission eller ej, och ingen annan kandidat anmälde tydligt avvikande åsikt på samma fråga (vår stiftschef Ragnar verkade dock tveksam vad gäller Hitler).
Visserligen hindrar Bonnier och Dahlman inte direkt folk från att bli verkliga missionärer. Men man kan ju inte precis säga att de uppmuntrar till mission heller. Och när Paulus i 1 Tess. 2:14-16 for ut mot sitt eget folk (med anledning av att även grekerna förföljdes av sina egna, se v. 14), ska vi inte tro att han skulle ha varit nådigare mot oss svenskar. Om vi med ord eller gärning försöker motarbeta någon som vill "predika för hedningarna och hjälpa dem att bli räddade" blir också vi "fiender till hela mänskligheten" och kommer "till slut att nås av Guds vrede." Så allvarligt är det. Enligt den kristustroende juden Paulus i alla fall. (Själv tycker jag det låter läskigt, men antisemitiskt är det naturligtvis inte menat att vara - vi nordbor är fullständigt fria att ta åt oss vi också).
Missionären Ida Granqvist skrev när hon och förra seklet var ungt:
Vi måste få allt flera med
till sabbatsron därhemma,
till andra strandens härlighet,
till Sions nya stad,
vars murar heter salighet,
vars portar heter lovsång
och evig glädje pelarna
som skymtar rad vid rad.
Vi måste få allt flera med,
för svag blir eljest sången,
för fattigt jublet som en gång
till sist skall stiga där
kring honom som har övervunnit
lidandet och döden,
som lov och ära, pris och tack
allena värdig är.
Det var verkligen en fin dag om mission i lördags. Mer sånt! Tack till Kersti och tack först och sist till Gud!
Men vad våra s.k. biskopar sysslar med kan man verkligen undra. Stiftschefen i Skara, Åke Bonnier, tycks på sin blogg se aktiv mission och uppmaningar till omvändelse som något slags extremism och religiös fanatism eller i varje fall som ett angrepp på religions- och yttrandefrihet. Det är väl tvärtom så att just religions- och yttrandefrihet måste ju få yttra(!) sej just i att såväl kristna som muslimer (och ateister m.fl.) frimodigt och offentligt får försöka övertyga varandra och måste respektera de andras rätt att göra detsamma?
Johan Dahlman, domprost och nu ledande biskopskandidat i Strängnäs, förkunnade under ärkebiskopshearingen att alla hur som helst blir frälsta till slut, alltså vare sej vi bedriver evangelisation och mission eller ej, och ingen annan kandidat anmälde tydligt avvikande åsikt på samma fråga (vår stiftschef Ragnar verkade dock tveksam vad gäller Hitler).
Visserligen hindrar Bonnier och Dahlman inte direkt folk från att bli verkliga missionärer. Men man kan ju inte precis säga att de uppmuntrar till mission heller. Och när Paulus i 1 Tess. 2:14-16 for ut mot sitt eget folk (med anledning av att även grekerna förföljdes av sina egna, se v. 14), ska vi inte tro att han skulle ha varit nådigare mot oss svenskar. Om vi med ord eller gärning försöker motarbeta någon som vill "predika för hedningarna och hjälpa dem att bli räddade" blir också vi "fiender till hela mänskligheten" och kommer "till slut att nås av Guds vrede." Så allvarligt är det. Enligt den kristustroende juden Paulus i alla fall. (Själv tycker jag det låter läskigt, men antisemitiskt är det naturligtvis inte menat att vara - vi nordbor är fullständigt fria att ta åt oss vi också).
Missionären Ida Granqvist skrev när hon och förra seklet var ungt:
Vi måste få allt flera med
till sabbatsron därhemma,
till andra strandens härlighet,
till Sions nya stad,
vars murar heter salighet,
vars portar heter lovsång
och evig glädje pelarna
som skymtar rad vid rad.
Vi måste få allt flera med,
för svag blir eljest sången,
för fattigt jublet som en gång
till sist skall stiga där
kring honom som har övervunnit
lidandet och döden,
som lov och ära, pris och tack
allena värdig är.
fredag 9 januari 2009
Är det bara Afrika som behöver Gud?
Påskvänner!
Är det verkligen bara Afrika som behöver Gud? Och kan man inte komma igång socialt och kreativt på andra sätt än genom kristendomen?
Men nog är det uppmuntrande för en missionsorganisation som EFS att läsa ateistens erkännande.
Gå ut kring hela jorden
med evangelii bud!
Guds kärlek gäller alla,
så kom till allas Gud!
Är det verkligen bara Afrika som behöver Gud? Och kan man inte komma igång socialt och kreativt på andra sätt än genom kristendomen?
Men nog är det uppmuntrande för en missionsorganisation som EFS att läsa ateistens erkännande.
Gå ut kring hela jorden
med evangelii bud!
Guds kärlek gäller alla,
så kom till allas Gud!
lördag 19 april 2008
Samtal om Svenska kyrkans mission del 2
Ur det fortsatta samtalet på Facebook - dit jag hänvisar dem som vill läsa övrigas repliker - och - mot förmodan - den fullständigare versionen av nedanstående långa text:
Nu måste jag återigen förtydliga mej, om än det kanske blir lite långt:
* Jag har naturligtvis aldrig sagt eller menat att allt som görs idag (inom SKM eller EFS) är skit. Det blir ju helt bisarrt om kritik mot kyrkans ledning tolkas som ett dissande av hela verksamheten på lokalplanet. Tänk er själva om de modiga personer som i vissa frågor vågar opponera mot EFS:s styrelse och missionsföreståndare skulle avfärdas som svepande och oinsatta klagosångare med hänvisning till alla fina EFS-insatser lokalt? Det vore ju inte klokt. Som om Valentin Bergqvist, Katarina Glas m.fl. inte kände till eller inte ville behålla alla fina och öppna studiecirklar, barnsångsgrupper o.s.v. Men de är oroliga för hur det nuvarande styret påverkar EFS:s utveckling och öppenhet på sikt. Heder åt dem för att de vågar framföra sin oro! Men det måste väl jag också få göra när det gäller Svenska kyrkans ledning, om än min kritik har andra förtecken?
* En missionär har väl aldrig någonsin varit enbart en "evangelist stående på ett bytorg predikande med bibeln i handen"? Och en så ensidig bild har knappast verkligt intresserade missionsvänner någonsin fått eller haft. Fullt SÅ tomma och dumma teoribyggnader har inte uppförts av vare sej missionärerna själva eller informationsansvariga på hemmaplan. Därmed inte sagt att torgmöten med bibeln i hand behöver vara lika tomma och dumma, vare sej i Sverige eller på andra håll.
* Missionsbefallningen måste förbli fullständigt central oavsett fas i missionsinsatsen. Målet är nu, precis som alltid, att göra alla folk till lärjungar, med andra ord "kristna alla hedningar". Det får inte bli något vi - enligt SKM:s hemsida - sysslade med "förr". Vi erkänner alla att metoderna för detta måste kunna skifta med tid och kultur (vissa metoder har dessutom varit rent förkastliga). Men det får inte råda någon tvekan om målsättningen. Att bära tegel till en bibelskola, att utbilda lokala evangelister o.s.v. är helt naturliga uppgifter för en "utsänd" från Sverige och är vad jag förstår helt i linje med missionsbefallningen. (Jag kan faktiskt t.o.m. tänka mej att brunnsgrävning och sjukvård ;o) Och, tro mej, jag är inte så dum att jag inte inser att det finns olika faser i vår mission på en viss plats: en insats till stöd för befintlig kyrka behöver och ska inte se likadan ut som en pionjärmissionsinsats.
* Jag ifrågasätter alltså INTE att vi arbetar inom redan existerande kyrkors ram och ledning på platser där Jesus redan är väl känd. Men vad jag starkt ifrågasätter är om ALL svensk pionjärmission nu blivit överflödig p.g.a. a) att missionen redan nått till jordens yttersta gräns eller b) att det är mycket mer lämpligt att sydkoreaner, kenyaner och indier riskerar livet i "onådda områden" - vi gjorde ju bevars vårt på 1870-talet i Kunama - eller c) ja, vad det nu annars kan finnas för förklaringar. Utan att förringa existerande insatser och utan att idealisera t.ex. den småtokige Bruce Olsons insats bland motilonerna eller det mer galna paret Brolin i Kaukasus eller de helgalna koreanerna hos (de förståndiga?) talibanerna, så vore det väl bara bra IFALL också några nutida svenska lutheraner kunde "drivas av kärlek" även till mer oinbjudande områden och bli utrustade av sin kyrka för den tjänsten - mer än Bruce Olson blev? Både apostlarna och missionärerna som kom hit till Norden blev som regel dödade. EFS:s första missionärer dog ju som flugor. Jag har inte själv någon som helst lust att dö, ens för Jesus, tro aldrig det, och kan allraminst begära att någon annan ska göra det. Men är det verkligen BARA "bättre insikt" och "större vishet" som gör att vi som kyrka och missionsorganisation idag koncentrerar oss på att verka i våra systerkyrkors trygga hägn? Eller på okontroversiella (om än viktiga)biståndsinsatser av sekulär natur. Jag undrar nu som alltid hur många systerkyrkor vi hade haft att bistå om våra fäder och mödrar tänkt som vi. Eller hur många "vänner vi hade fått som kan ta mot oss i de eviga hyddorna", som Jesus säger.
* Nej, verkligheten är inte fyrkantig. Men vem har påstått det? Vi människor är däremot ofta lite fyrkantiga ;o). Och jag tror att många retat sej på fyrkantiga människor inom EFS - Andreas Holmberg t.ex.? - så mycket och så länge att de nu alltför mycket solidariserar sej med föremålet för kritiken (Svenska kyrkans ledning). Å andra sidan är jag helt öppen för att ni delvis delar min kritik men inte vill ge just fyrkantiga mej ett lillfinger - för en allsidig diskussions skull kan man ju t.o.m. bli djävulens advokat. (För övertydlighets skull: jag likställde nu icke Svenska kyrkans ledning med dj-n). Se diskussionstråden "Driver vi varandra till ytterligheter?"
* Vi kan ha olika åsikter om mycket - missionsstrategier et c. - men vi borde ändå kunna vara överens om att Jesus och det kristna evangeliets egenart är alldeles för nedtonat på SKM:s/LH:s gemensamma hemsida, och därmed, kan man åtminstone befara, snart i själva "Svenskakyrkan helavärlden" (eller vad det nu ska heta) - till förmån för en massa annat som också är viktigt men som många buddhister, hinduer, muslimer, konfucianer, judar, ateister, agnostiker m.fl. ofta lyfter fram på ett lika bra sätt (vi har väl inga fördomar mot dem? :o). Det gör inte dessa saker sämre, men om vi faktiskt är ensamma om att lyfta fram en viss grej - det där om Jesus och vad han har gjort för oss - så är det väl ytterst besynnerligt att inte det lyfts fram också i "reklamen"? Åtminstone här hemma där det faktiskt är fullt lagligt - och inte minst just för våra svenska läsares skull! Kalla det "fromma ord" eller ej - med den etiketten kan man ju dissa hela evangeliet. Men bibeln kallar det ju "en Guds kraft till frälsning". Man kan förvisso svänga sej med det utan att låta det verka och bli till nytta. Men det är i alla fall det som är själva "dynamiten". Eller "utsädet". Eller hur? Visst är vi överens?
En god grön helg på det vårliga växa-temat tillönskas oss alla!
"Som små frön som sås i jorden / är de ord som Jesus sa.Glädjen växer när man tror dem, / mer och mer för varje dag." (Psalmer och Sånger 797:2)
Nu måste jag återigen förtydliga mej, om än det kanske blir lite långt:
* Jag har naturligtvis aldrig sagt eller menat att allt som görs idag (inom SKM eller EFS) är skit. Det blir ju helt bisarrt om kritik mot kyrkans ledning tolkas som ett dissande av hela verksamheten på lokalplanet. Tänk er själva om de modiga personer som i vissa frågor vågar opponera mot EFS:s styrelse och missionsföreståndare skulle avfärdas som svepande och oinsatta klagosångare med hänvisning till alla fina EFS-insatser lokalt? Det vore ju inte klokt. Som om Valentin Bergqvist, Katarina Glas m.fl. inte kände till eller inte ville behålla alla fina och öppna studiecirklar, barnsångsgrupper o.s.v. Men de är oroliga för hur det nuvarande styret påverkar EFS:s utveckling och öppenhet på sikt. Heder åt dem för att de vågar framföra sin oro! Men det måste väl jag också få göra när det gäller Svenska kyrkans ledning, om än min kritik har andra förtecken?
* En missionär har väl aldrig någonsin varit enbart en "evangelist stående på ett bytorg predikande med bibeln i handen"? Och en så ensidig bild har knappast verkligt intresserade missionsvänner någonsin fått eller haft. Fullt SÅ tomma och dumma teoribyggnader har inte uppförts av vare sej missionärerna själva eller informationsansvariga på hemmaplan. Därmed inte sagt att torgmöten med bibeln i hand behöver vara lika tomma och dumma, vare sej i Sverige eller på andra håll.
* Missionsbefallningen måste förbli fullständigt central oavsett fas i missionsinsatsen. Målet är nu, precis som alltid, att göra alla folk till lärjungar, med andra ord "kristna alla hedningar". Det får inte bli något vi - enligt SKM:s hemsida - sysslade med "förr". Vi erkänner alla att metoderna för detta måste kunna skifta med tid och kultur (vissa metoder har dessutom varit rent förkastliga). Men det får inte råda någon tvekan om målsättningen. Att bära tegel till en bibelskola, att utbilda lokala evangelister o.s.v. är helt naturliga uppgifter för en "utsänd" från Sverige och är vad jag förstår helt i linje med missionsbefallningen. (Jag kan faktiskt t.o.m. tänka mej att brunnsgrävning och sjukvård ;o) Och, tro mej, jag är inte så dum att jag inte inser att det finns olika faser i vår mission på en viss plats: en insats till stöd för befintlig kyrka behöver och ska inte se likadan ut som en pionjärmissionsinsats.
* Jag ifrågasätter alltså INTE att vi arbetar inom redan existerande kyrkors ram och ledning på platser där Jesus redan är väl känd. Men vad jag starkt ifrågasätter är om ALL svensk pionjärmission nu blivit överflödig p.g.a. a) att missionen redan nått till jordens yttersta gräns eller b) att det är mycket mer lämpligt att sydkoreaner, kenyaner och indier riskerar livet i "onådda områden" - vi gjorde ju bevars vårt på 1870-talet i Kunama - eller c) ja, vad det nu annars kan finnas för förklaringar. Utan att förringa existerande insatser och utan att idealisera t.ex. den småtokige Bruce Olsons insats bland motilonerna eller det mer galna paret Brolin i Kaukasus eller de helgalna koreanerna hos (de förståndiga?) talibanerna, så vore det väl bara bra IFALL också några nutida svenska lutheraner kunde "drivas av kärlek" även till mer oinbjudande områden och bli utrustade av sin kyrka för den tjänsten - mer än Bruce Olson blev? Både apostlarna och missionärerna som kom hit till Norden blev som regel dödade. EFS:s första missionärer dog ju som flugor. Jag har inte själv någon som helst lust att dö, ens för Jesus, tro aldrig det, och kan allraminst begära att någon annan ska göra det. Men är det verkligen BARA "bättre insikt" och "större vishet" som gör att vi som kyrka och missionsorganisation idag koncentrerar oss på att verka i våra systerkyrkors trygga hägn? Eller på okontroversiella (om än viktiga)biståndsinsatser av sekulär natur. Jag undrar nu som alltid hur många systerkyrkor vi hade haft att bistå om våra fäder och mödrar tänkt som vi. Eller hur många "vänner vi hade fått som kan ta mot oss i de eviga hyddorna", som Jesus säger.
* Nej, verkligheten är inte fyrkantig. Men vem har påstått det? Vi människor är däremot ofta lite fyrkantiga ;o). Och jag tror att många retat sej på fyrkantiga människor inom EFS - Andreas Holmberg t.ex.? - så mycket och så länge att de nu alltför mycket solidariserar sej med föremålet för kritiken (Svenska kyrkans ledning). Å andra sidan är jag helt öppen för att ni delvis delar min kritik men inte vill ge just fyrkantiga mej ett lillfinger - för en allsidig diskussions skull kan man ju t.o.m. bli djävulens advokat. (För övertydlighets skull: jag likställde nu icke Svenska kyrkans ledning med dj-n). Se diskussionstråden "Driver vi varandra till ytterligheter?"
* Vi kan ha olika åsikter om mycket - missionsstrategier et c. - men vi borde ändå kunna vara överens om att Jesus och det kristna evangeliets egenart är alldeles för nedtonat på SKM:s/LH:s gemensamma hemsida, och därmed, kan man åtminstone befara, snart i själva "Svenskakyrkan helavärlden" (eller vad det nu ska heta) - till förmån för en massa annat som också är viktigt men som många buddhister, hinduer, muslimer, konfucianer, judar, ateister, agnostiker m.fl. ofta lyfter fram på ett lika bra sätt (vi har väl inga fördomar mot dem? :o). Det gör inte dessa saker sämre, men om vi faktiskt är ensamma om att lyfta fram en viss grej - det där om Jesus och vad han har gjort för oss - så är det väl ytterst besynnerligt att inte det lyfts fram också i "reklamen"? Åtminstone här hemma där det faktiskt är fullt lagligt - och inte minst just för våra svenska läsares skull! Kalla det "fromma ord" eller ej - med den etiketten kan man ju dissa hela evangeliet. Men bibeln kallar det ju "en Guds kraft till frälsning". Man kan förvisso svänga sej med det utan att låta det verka och bli till nytta. Men det är i alla fall det som är själva "dynamiten". Eller "utsädet". Eller hur? Visst är vi överens?
En god grön helg på det vårliga växa-temat tillönskas oss alla!
"Som små frön som sås i jorden / är de ord som Jesus sa.Glädjen växer när man tror dem, / mer och mer för varje dag." (Psalmer och Sånger 797:2)
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
Inlägg
