Matsmässodagen firas med Loe i Edsbyn

Påskvänner!

Matsmäss - i dag - firas i år lämpligen i Delsbo, på Mariagården 12.30-17.00, med Loe, Lars Olov Eriksson, som talar och sam-talar över ämnet Jesus i evangelierna. Föranmälan krävdes för förtäring, men själva samlingen i övrigt är nog offentlig och möjlig att ansluta sej till (avslutande helgsmålsbön i Delsbo kyrka kl 18).

Verkligen lyckat med detta tema blev på Matteus' apostladag, eller "Matteus' omvändelses dag"! Han blev ju likt Johannes både apostel och evangelist och vi har fått så mycket gott genom honom, den föraktade tullindrivaren Levi som Jesus kallade. "Det är inte de friska som behöver läkare utan de sjuka", sa Jesus på festen som Matteus bjöd in till. "Jag har inte kommit för att kalla rättfärdiga utan syndare." Jag är glad att kunna säga att påven och bibelläraren Josef Ratzinger gav ett gott och bibliskt porträtt av Matteus. Läs gärna!

Som jag skrev ett tidigare år: "Vår-Matte (Mattias) väcker och Höst-Matte (Matteus) täcker (eller släcker)" löd en populär ramsa från det gamla bondesamhällets och bondepraktikans tid. Runt Mattias-dagen upplevde man ju att ljuset kommit tillbaka igen och att naturen började vakna. Och runt Matteus-dagen och höstdagjämningen kände man (fast det rent objektivt, bortsett från snön, är ljusare då än vid Mattias!) att naturen höll på att släcka ner inför vintern, alternativt täcka marken med fallande löv. Det viktigaste utomhusarbetet på gården borde vara undanstökat vid Matteusdagen.

Läsningarna denna apostladag sedan många hundra år är: Epistel Ef 4:7-13, Evangelium Matt. 9:9-13. 

Föreslagna psalmer för denna dag i 1697 års koralpsalmbok är: SvPs 350 Vår Herre Krist var Sonen, SvPs 241 Bort med tanken, sorgsna hjärta och SvPs 533 En syndig man låg sänkt i syndens dvala. Själv tycker jag att även SvPs 225 Jesus är ute och söker är mycket passande denna dag. (Liksom SvPs 369 Med pelarstoder tolv och, om nattvard firas, SvPs 395 Tyst likt dagg som faller). Samt, kanske som postludium, Ingemar Olssons glada visklassiker Polare. 

Glad Matsmäss på er alla! En dag alldeles sprängfull av evangelium om Guds nåd mot publikaner och andra syndare, precis som Pauli omvändelses dag den 25 januari (som passande nog alltid är den sista dagen i böneveckan för kristen enhet)! Och därför är också Matteusmässodagen så innerligt väl värd att firas av både romerska katoliker, Efs-are och andra som vill uppleva "Enheten i Kristus", den som var temat för några söndagar sedan och som är temat för en hel bönevecka i januari. Oss syndare emellan! Tack Jesus! 

Bön på Matsmässodagen (ur 1628 års evangeliebok): 

"Herre Gud, himmelske Fader, som genom ditt Ord kallat oss till ditt Rike, där syndernas förlåtelse, all nåd och barmhärtighet är: Vi beder dig att du genom din helige Ande ville upplysa och uppväcka våra hjärtan, så att vi såsom Matteus välvilligt må följa din röst, vända om från synden och bättra oss, förlita oss på din nåd och få en evig salighet. Genom Jesus Kristus, vår Herre. Amen."

Matteus var en publikan, 
den kanske smartaste i stan. 
Bland tullmän var han populär 
//: men annars ganska ensam där :// 

Matteus i Kafarnaum 
satt utanför sitt tjänsterum, 
när Jesus kom förbi och sa: 
//: "Matteus, följ mej nu ida´!" :// 

Då steg Matteus genast upp, 
gick med i Jesus glada grupp. 
Han sa: "Jag ger en avskedsfest, 
//: där vem som vill får vara gäst!" :// 

Men då sa fariséerna 
förargat till lärjungarna: 
"Hur kan er vän och Mästare 
//: alls gå på fest med syndare?" :// 

Det hörde Jesus själv och sa: 
"De friska kallar inte jag. 
Men sjuka ska ha läkare, 
//: så klart jag tar mot syndare!" :// 

"Gå genast bort och lär er tro 
det som står skrivet i Guds ord: 
'Barmhärtighet vill jag få se, 
//: och inte offren ni vill ge!'" :// 

Matteus var en publikan, 
men följde Jesus bort från stan. 
Hans bok om det är inte dum:
//: Matteus´ evangelium! :// 

1. Matteus var en publikan, 
den allra smartaste i stan. 
Bland tullmän var han populär 
//: men annars utan vänner där :// 

2. Matteus i Kafarnaum 
satt utanför sitt tjänsterum, 
när Jesus kom förbi och sa: 
//: "Matteus, följ mej nu ida´!" :// 

3. Då steg Matteus genast upp, 
gick med i Jesus glada grupp. 
Han sa: "Jag ger en avskedsfest, 
//: där vem som vill får vara gäst!" :// 

4. Men då sa fariséerna 
förargat till lärjungarna: 
"Hur kan er vän och Mästare 
//: alls gå på fest med syndare?" :// 

5. Det hörde Jesus själv och sa: 
"De friska kallar inte jag. 
Men sjuka ska ha läkare, 
//: så klart jag tar mot syndare!" :// 

6. "Gå genast bort och lär er tro 
det som står skrivet i Guds ord: 
'Barmhärtighet vill jag få se, 
//: och inte offren ni vill ge!'" :// 

7. Matteus var en publikan, 
men följde Jesus bort från stan. 
Hans bok om det är inte dum:
//: Matteus´ evangelium! :// 

Rosenius gästbloggar igen

Påskvänner!

Det är verkligen svårt att skriva bättre än Rosenius. Modernare, ja, men bättre? Läs och reflektera och fundera på varför vi så sällan vågat rekommendera bibelläsning och gemensamt helgfirande på allvar. Är det verkligen bara något "yttre" som vi andliga människor lika gärna kan vara utan?

"Ditt ord håller oss uppe då vi får det; och det samma ditt ord är vårt hjärtas fröjd och tröst." (Jer. 15:16)

Här visar oss profeten nyttan och nödvändigheten av Guds ords bruk. Men vid tanken på omöjligheten att tala om denna sak som vi bör, vid tanken på ämnets vikt samt de mäktiga motståndare, som här möter, nämligen det tröga köttet, den fängslande världen, den arge satan, vill handen sjunka ned av vanmakt. Här borde orden skrivas med eld i varje hjärta, och det vore dock för svagt talat. Ty vem besinnar väl, att det är Guds ords försummande, som är egentliga skulden till allt andligt elände i världen, all svaghet inom kyrkan och inom dess enskilda lemmar, och att Guds ords flitiga och rätta bruk är orsaken till allt andligt gott i världen?

Det är sant, människan är fallen; och bedrövliga är syndafallets följder: otro, synd, mörker, säkerhet, hårdhet m. m. Men allt detta kunde botas. Guds barmhärtighet och rättfärdighet kunde inte lämna människan i detta tillstånd utan medel till upprättelse. Han gav oss därför från himmelen ett botemedel, ett heligt utsäde, som, nedlagt i människohjärtat, där skulle återställa det förlorade gudsbelätet, ljus i förståndet, helighet i viljan samt nya andliga krafter. Du är blind, du är hård, otrogen, osalig och bunden  i synden; men allt detta kan botas genom det botemedel, som Gud givit oss från himmelen. Du kan genom detta medel bli seende, förkrossad, troende, salig och fri i Kristus!

Men utan detta medlets bruk är det omöjligt för dej att övervinna ditt onda och upprättas, om du också på det hjärtligaste beder Gud om nåd därtill, om du också vakar och strider dej till döds mot det onda. Det är allt förgäves, syndafloden bryter fram med oemotståndlig kraft.

Allt detta bekräftar också erfarenheten. Det finns städer och församlingar, som har trogna lärare, som med oupphörligt predikande plöjer och sår ut och med förböner och tårar vattnar utsädet; men där står ändå helt jämmerligt till bland folket, där märks ingen varaktig kristendomens kraft och bevisning, ingen övning i tro och gudaktighet, utan endast något löst förstånds- och känsloprål. Vad är då orsaken? Undersök, och du ska finna, att där har folket inte ännu börjat använda Guds ord själva, och så länge förflyger allt det goda de hör från predikstolen, och bär ingen frukt.

Det är orter och tider, på vilka det sker kraftiga väckelser, mycket folk är i rörelse, det börjar grönska och blomstra överallt, och man fröjdar sej i hoppet om rika frukter av denna sköna Herrens plantering. Men några år går förbi, och du besöker detta fält och känner inte igen det. Du skådar med sorg det förödda landet, ser bara tistel och törne, förökad fräckhet och ogudaktighet. Och vad menar du var orsaken? Jo, en kraftig arbetare togs bort, och det var nu ingen, som vårdade sig om folket, och själva hade de inte kommit in i ordet, för att på egen hand använda det.

Däremot finner du andra orter, där kanske ingen utmärkt personlighet stått ledande i spetsen för Guds verk, men där folket själva hade börjat uppbygga sej inbördes med Guds ord. Och du fröjdas och förundras att se Guds verk inte blott bibehållet, utan märkligen förökat, utvidgat och mognat. Dessa händelser är bara de vanliga, som var och en med någon insikt i Guds rikes tillstånd skådar.

Och hur ska de förklaras? Jo, tänk på din egen erfarenhet, om du är en kristen, som någon tid gått i Andens skola. Vad har du att berömma dej av såsom medel till ditt andliga livs uppehälle och tillväxt? Har du varit så stark, så trogen, så vaksam, så upplyst, att du därigenom stått fast i alla beprövelser? Nej, inget annat än Guds trofasthet vill du berömma. Men nu är Gud lika trofast mot alla; det har inte varit brist på Guds trofasthet, där kristendomen dött ut. Nej, skillnaden har varit den, att där har nådemedlet försummats, men av dej har det blivit använt. Så trög och glömsk du ock är, har du dock alltid under tiden umgåtts med ordet, gärna läst och hört det, även om du också i detta avseende har många försummelser att förebrå dej.

Du har också erfarit olika verkningar av olika förhållanden i den delen. Har du inte ofta erfarit, hur du stundom efter långvarigare saknad av ordet eller försummelse däri blivit kall, död, olustig till din invärtes människa, svag för varje frestelse, världslig och köttslig? Men däremot, att de tider, då du flitigare umgåtts med ordet, har du också mått bättre till din invärtes människa. Och återigen, var det inte många gånger som du var nära att falla i säkerhet och synd, men ett bibelspråk, en predikan, kort sagt, något Guds ord väckte dej ur slummern och frälste dej? Var det inte mången gång som du var kall och död, hela världen var dej mörk och dyster; men du kom att läsa i bibeln en vers, ett kapitel, eller ett stycke ur en god bok, eller du träffade en vän, som hade Guds ord i sin mun, och du fick nytt liv, ny värme, och du ljusnade upp? Har du inte då Davids erfarenhet och bekännelse: "Herre, om inte ditt ord hade varit min tröst, så vore jag förgången i mitt elände?"

Så ser du hur ordet var medlet varigenom Gud uppehållit ditt nådeliv. På samma sätt är det med alla andra kristna. Guds ord kallas inte förgäves nådemedel; och utan det är det omöjligt att behålla nådelivet.

Vadhelst här i världen bedrövar min själ,
med Jesus och ordet det alltid blir väl.
Och om jag ej känner min lycka alltid,
i tron på Guds ord har jag ändå Guds frid.
Ack, saliga ro
på Jesus få tro
och äga Guds ord i sitt bo!

Ekumeniksöndagen

Påskvänner!

Några psalmer från olika håll denna "ekumeniksöndag":

Frälsningssoldaterna: O gränslösa frälsning

Metodisterna: Låt mej få höra om Jesus

Lutheranerna: Jesus från Nasaret

Rosenianerna: Med Gud och hans vänskap

Baptisterna: Det enda som bär

Rom-katolikerna: Högt må prisa varje tunga

Pingstarna: Löftena kunna ej svika

Helgelseförbundarna: Hur underlig är du i allt vad du gör