Påskvänner!
En av mina favorit-EFS:are är en gammal barnmorska som vittnat om att hon alltid mötts av respekt när hon vägrat medverka vid fosterfördrivningar. Men tyvärr verkar det stå klart idag: Kristna män och kvinnor kan inte längre bli barnmorskor i Sverige, trots att själva vitsen med barnmorskeyrket är den goda, ja, helt fantastiska uppgiften att hjälpa barn till världen!
För genom att vi i god demokratisk ordning (?) har bakat ihop förlossningsyrket med abortörens, kan även den som är villig att förlösa hur många barn som helst anklagas för arbetsvägran när man t.ex. inte vill hjälpa föräldrar att avliva ett foster i 20:e veckan med Downs syndrom. (Eller gomspalt!). I vår tid är det ju svårt att komma undan lika elegant som Shifra och Pua.
Det är f.ö. väldigt märkligt att en samvetsfrihetsklausul som redan tycks fungera i Norge inte kan genomföras i Sverige utan att det ropas om högerextremism och antifeminism. Hur svårt kan det vara? Eller exakt hur hemskt är det i Norge?
Jesus älskar alla barnen,
alla barnen på vår jord,
även barn med Downs syndrom,
med en extra kromosom -
Jesus älskar alla barnen på vår jord.
Visar inlägg med etikett Norge. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Norge. Visa alla inlägg
torsdag 30 januari 2014
onsdag 22 februari 2012
I Norge finns tydligen fortfarande en del biskopar
Påskvänner!
Utvecklingen i Norge är inte mycket roligare än i Sverige - utom på en punkt. I Norge finns det biskopar som säger ifrån.
Jesus älskar alla barnen,
alla barnen på vår jord,
även barn med Downs syndrom,
med en extra kromosom,
Jesus älskar alla barnen på vår jord.
Utvecklingen i Norge är inte mycket roligare än i Sverige - utom på en punkt. I Norge finns det biskopar som säger ifrån.
Jesus älskar alla barnen,
alla barnen på vår jord,
även barn med Downs syndrom,
med en extra kromosom,
Jesus älskar alla barnen på vår jord.
fredag 10 juli 2009
Att inte bara förmedla åsikter utan också reflektera liv
Påskvänner!
I en Dagen-krönika skriver förre missionsföreståndaren Anders Sjöberg (numera "bibellärare och präst inom EFS") om en motorcykelfärd i Norge längs riksväg 17. Förra motorcykelsemestern han skrev om körde han i Danmark, och vår familj som just, utan motor, kört 3 förskolebarn runt platta Själland på cykel (med cykelkärra) tyckte nog att missionsföreståndaren verkade lite slö. Men när han cyklar i undersköna Norge förstår jag bättre om han använder "hjälpmotor" - för maken till upp- och nerförsbackar får man leta efter!
Vi åkte själva för snart två veckor sedan genom Nordland och Tröndelag - från Narvik till Trondheim. En härlig färd med makalös utsikt! E6:an såg ibland ut som en kostig (eller fårstig), men dessemellan fanns ju dessa otroligt påkostade tunnlar (35 stycken räknade vi till, i genomsnitt en varannan mil!) av varierande längd, alltifrån 100 meter till nästan 1 mil, med ytterligt begränsad utsikt. De tycks bli fler för varje gång jag åker i broderlandet och förklarar varför det aldrig tycks bli pengar över till en breddning och rätning av övriga E6:an. Samma dag som vi åkte hem efter en underbar kvällsmässa i Nidarosdomen omkom 5 personer (varav en 3-barnspappa) vid en krasch i Eiksundstunnelen lite längre söderut - och det kan inte hjälpas att man en sådan gång reflekterar lite extra över det faktum att "det kunde ha varit vi".
Reflexion kring döden är nyttig ("memento mori"), men vårt uppdrag är framför allt att reflektera liv, som Anders Sjöberg skriver. Inte bara förmedla åsikter. Ett gott memento inte minst för oss bloggare. Jag tror jag avslutar med en alldeles ovanligt fin sångvers ur den kanske finaste sången i gamla EFS-tillägget:
Att förlåtelse vi fått
och från synden tvagits,
att från död till liv vi gått,
till Guds hjärta dragits,
det är störst av allt vi sport
en allsmäktig Gud har gjort,
och förblir det största,
och förblir det största.
och från synden tvagits,
att från död till liv vi gått,
till Guds hjärta dragits,
det är störst av allt vi sport
en allsmäktig Gud har gjort,
och förblir det största,
och förblir det största.
tisdag 30 juni 2009
Hemma igen
Påskvänner!
Tillbaka i Hälsingland igen efter en turné genom Lappland och Norge. Efter kvällsmässa i Nidarosdomen i söndags körde vi non stop (ja, med vissa raster förstås) genom Stjördalen, Storlien, Åre till Hålland - missade Hållandsgården men såg i a f folkhögskolan - och genom Hallen, Svenstavik och Ytterhogdal till Ljusnans dalgång och Bollnäs. Framme i går morse klockan 4. Gårdagen blev mycket sova och bada ;o).
Idag jobb jobb jobb, vigselsamtal m.m. Men just nu: En god morgon tillönskas er alla och ett stort tack till vår Herre för en sagolik vecka i midnattssolens land! Där det timslånga solbadet och det friska men minutkorta vattenbadet på Silverfallsplayan vid Torne träsk i fredags tillhör de absoluta höjdpunkterna. Liksom paradisöarna i Namselva vid Namsskogan i söndags.
Kan man f.ö. kalla en bilresa pilgrimsresa? I varje fall kändes resan som en sådan när vi avslutade Norgebesöket med mässan i Nidarosdomen. (Men inte var det krigarkungen Olav Haraldsson vi hedrade).
Gud med fulla händer givit
riklig bärgning åt vårt land,
bröd från slätten, malm från bergen,
allt är gåvor av hans hand.
Mörkgrön skog och blomsterängar,
sommarsol på evig snö
är ju smycken som han strödde
rikligt över land och sjö.
Tillbaka i Hälsingland igen efter en turné genom Lappland och Norge. Efter kvällsmässa i Nidarosdomen i söndags körde vi non stop (ja, med vissa raster förstås) genom Stjördalen, Storlien, Åre till Hålland - missade Hållandsgården men såg i a f folkhögskolan - och genom Hallen, Svenstavik och Ytterhogdal till Ljusnans dalgång och Bollnäs. Framme i går morse klockan 4. Gårdagen blev mycket sova och bada ;o).
Idag jobb jobb jobb, vigselsamtal m.m. Men just nu: En god morgon tillönskas er alla och ett stort tack till vår Herre för en sagolik vecka i midnattssolens land! Där det timslånga solbadet och det friska men minutkorta vattenbadet på Silverfallsplayan vid Torne träsk i fredags tillhör de absoluta höjdpunkterna. Liksom paradisöarna i Namselva vid Namsskogan i söndags.
Kan man f.ö. kalla en bilresa pilgrimsresa? I varje fall kändes resan som en sådan när vi avslutade Norgebesöket med mässan i Nidarosdomen. (Men inte var det krigarkungen Olav Haraldsson vi hedrade).
Gud med fulla händer givit
riklig bärgning åt vårt land,
bröd från slätten, malm från bergen,
allt är gåvor av hans hand.
Mörkgrön skog och blomsterängar,
sommarsol på evig snö
är ju smycken som han strödde
rikligt över land och sjö.
tisdag 9 september 2008
Pelle Hörnmark och Dagen sjunker djupt i abortfrågan
Påskvänner!
Nu är det kris! Jag som t.o.m. i vissa sammanhang har försvarat dagens abortlagstiftning av pragmatiska skäl (den ger ju möjlighet till närmast obegränsat förebyggande arbete inklusive stark opinionsbildning mot abort utan att fördenskull tvinga t.ex. en våldtagen kvinna att föda), jag ser nu tydligt hur den attitydförändring som abortlagen tyvärr fört med sej tagit sej in också i våra kyrkor och samfund. (Frågan är hur det är i EFS?).
Dagens nätredaktör Emanuel Karlsten valde igår att lägga fokus på att angripa Mats Selander och MänniskoRätt för Ofödda (MRO) som visat bilder på dödade foster utanför pingstkyrkan i Jönköping, där även söndagsskolbarn kunde se dem. Och visst, man kan och bör förvisso diskutera metoden, men inte utan att också och framför allt diskutera det bilderna föreställer!
Dagens debattredaktör Thomas Österberg hakar på i dagens Dagen och påstår att MRO använt fel metod för viktig sak. Han visar visserligen större sympati än Karlsten för MRO:s sak, ingen tvekan om det (han står ju för "livets okränkbarhet" vad som nu menas med det). Men han lägger liksom Karlsten större fokus på metoden än på aborterna, kritiserar MRO mer än abortläkaren i Jönköpings pingstförsamling.
Österberg kallar MRO:s undersökning för "häxjakt" (trots att Mats Selander vad jag vet inte velat bränna någon på bål). Vad Österberg kallar den storskaliga diagnosticering och avlivning av foster med Downs syndrom - ofta efter 18:e graviditetsveckan - som infördes i Sverige 1 januari 2008 och som i Danmark lett till en halvering av antalet födda barn med Downs syndrom, det framgår inte. (Mongojakt?).
Pelle Hörnmark, föreståndaren i denna pingstförsamling och föreslagen ledare för hela pingströrelsens "Fria församlingar i samverkan" (Pingst FFS), har enligt Dagen "svårt att förstå syftet med aktionen, och han kallar MRO en extrem organisation som tar till förkastliga metoder. ´Det har varit nästintill telefonterror och förföljelse av enskilda. De som är utpekade av MRO upplever det som hotfullt´", säger den lokale (och tilltänkte riks-)pingstledaren. Men läser man MRO:s öppna brev till pingstförsamlingen i Jönköping med dess redovisning av ett års kontakter med församlingen får man absolut ingen bild av telefonterror eller förföljelse. (Även om den utpekade församlingsäldsten nu till slut - är det nytt? - sägs arbeta med "dispens från aborter", däremot inte hennes man som enligt det öppna brevet erkänner att han håller på med sådant). Det handlar om relevanta frågor som borde ha besvarats med all tydlighet från första början, inte smusslats med eller sablats ner i över ett års tid. Förtroendekris är bara förnamnet.
Framför allt säger Pelle Hörnmark så här (enligt Dagen): Det här bygger på politiska beslut och det är ett antal stackare som måste utföra aborterna, vilket jag inte tror att de gör med någon större glädje.
Nån som liksom jag tycker att det luktar "jag-lydde-bara-order" lång väg? Det finns inte en enda människa i Sveriges land som "måste" utföra någon abort. Det finns reella nödfall där det behövs specialistkunskap om hur man utför en provocerad abort - ja! - men dit hör inte rutinmässiga aborter för att inte förlora jobbet som gynekolog eller barnmorska.
Pingstledaren fortsätter: Vi som församling kan då välja att antingen föra en dialog och vara ett stöd för de som kämpar med de här frågorna, eller så tar man avstånd. Då tror vi att det mest kärleksfulla är dialogen.
Men det betyder alltså - om jag tolkar pingstledaren rätt - att man i pingst Jönköping och i församlingar (och EFS-föreningar) runt om i vårt land har människor som regelbundet utför aborter allt efter önskemål (inom abortlagens gränser givetvis) utan att någonsin ställas till svars för det av församlingsledning eller medkristna? Utan att någon tar avstånd???!!! Lite lagom dialog bara, alltså. SNACKA om att sövas in på rutinens brant! Vägrar dom aldrig själva och slår larm till media? Skulle de ta livet av ett 20 veckors foster med Downs syndrom också, bara för att lagen tillåter det och läkarreglementet påbjuder det om mamman så önskar? (Anar ni hur vidrig en så sen abort är också rent visuellt/känslomässigt, oavsett hur vi ställer oss till principfrågan om livets och människovärdets början?).
Till den som slår larm (Mats Selander) skriver Hörnmark: Förmodligen har vi i i sakfrågan, om de ofödda barnens rätt, ganska lika uppfattning. Däremot förvånas jag över den brist på kärlek och ödmjukhet som du visar i brevet. För mig luktar det fariseism och religiositet lång väg. Sanning utan kärlek har som bekant ett skrällande läte.
Men vad vet Hörnmark om Selanders kärlek eller brist på kärlek? (Det går ju alltid att tillvita allvarliga kritiker kärlekslöshet - Hörnmark låter inte så himla kärleksfull själv, tycker jag). Jag är faktiskt chockad över både aktuell abortpraxis och över hur Hörnmark och Jönköpings pingst - och Dagen! - kan vara så flata i den här frågan!
Det betyder inte att jag upprörs mindre över att födda barn far illa. Det är bara det att där vet jag att alla goda krafter samverkar (nu inför Världens barn-insamlingen t.ex.). Det chockerande med de framprovocerade aborterna är ju att även människor jag sett upp till verkar ta det med sådan ro, åtminstone jämfört med den upprördhet man visar över att Mats Selander och MRO offentliggör vad det är frågan om. (Evangeliska Frikyrkans ordförande, Stefan Svärd, som en gång doktorerade på svensk abortlagstiftning, visar däremot betydligt större förståelse för kampanjen).
Och det betyder inte att jag frånsäger mej mitt medansvar för att det kunnat bli så här. Men nu lovar jag åtminstone en sak: jag lovar att kämpa inom mitt parti (fp) för att ingen tonåring i Sverige ska behöva tro sej tvungen att göra abort av ekonomiska skäl. Det är mer än skamligt för ett välfärdssamhälle som vårt. Det är skamligt att enda försörjning som erbjuds är föräldraförsäkring (som kräver att man har ett arbete) eller socialbidrag. (Vårdnadsbidraget bidde en tumme och finns inte i alla kommuner). Kunde Norge få ner abortsiffrorna med ett tydligare stöd till oplanerat gravida så kan vi i Sverige.
Och jag lovar att kämpa för att EFS ska föra upp den här frågan högre på dagordningen. (Det behöver inte - lika lite som i äktenskapsfrågan - handla om att i första hand kämpa för en förändrad lagstiftning. Vi bör prioritera förändrade attityder bland dem som faktiskt har ett val).
Ge oss mod att verkligt lyda
sanningen som inget skyler,
ge oss nåd att verkligt äga
din frid, o vår Gud, ja allas Gud.
Nu är det kris! Jag som t.o.m. i vissa sammanhang har försvarat dagens abortlagstiftning av pragmatiska skäl (den ger ju möjlighet till närmast obegränsat förebyggande arbete inklusive stark opinionsbildning mot abort utan att fördenskull tvinga t.ex. en våldtagen kvinna att föda), jag ser nu tydligt hur den attitydförändring som abortlagen tyvärr fört med sej tagit sej in också i våra kyrkor och samfund. (Frågan är hur det är i EFS?).
Dagens nätredaktör Emanuel Karlsten valde igår att lägga fokus på att angripa Mats Selander och MänniskoRätt för Ofödda (MRO) som visat bilder på dödade foster utanför pingstkyrkan i Jönköping, där även söndagsskolbarn kunde se dem. Och visst, man kan och bör förvisso diskutera metoden, men inte utan att också och framför allt diskutera det bilderna föreställer!
Dagens debattredaktör Thomas Österberg hakar på i dagens Dagen och påstår att MRO använt fel metod för viktig sak. Han visar visserligen större sympati än Karlsten för MRO:s sak, ingen tvekan om det (han står ju för "livets okränkbarhet" vad som nu menas med det). Men han lägger liksom Karlsten större fokus på metoden än på aborterna, kritiserar MRO mer än abortläkaren i Jönköpings pingstförsamling.
Österberg kallar MRO:s undersökning för "häxjakt" (trots att Mats Selander vad jag vet inte velat bränna någon på bål). Vad Österberg kallar den storskaliga diagnosticering och avlivning av foster med Downs syndrom - ofta efter 18:e graviditetsveckan - som infördes i Sverige 1 januari 2008 och som i Danmark lett till en halvering av antalet födda barn med Downs syndrom, det framgår inte. (Mongojakt?).
Pelle Hörnmark, föreståndaren i denna pingstförsamling och föreslagen ledare för hela pingströrelsens "Fria församlingar i samverkan" (Pingst FFS), har enligt Dagen "svårt att förstå syftet med aktionen, och han kallar MRO en extrem organisation som tar till förkastliga metoder. ´Det har varit nästintill telefonterror och förföljelse av enskilda. De som är utpekade av MRO upplever det som hotfullt´", säger den lokale (och tilltänkte riks-)pingstledaren. Men läser man MRO:s öppna brev till pingstförsamlingen i Jönköping med dess redovisning av ett års kontakter med församlingen får man absolut ingen bild av telefonterror eller förföljelse. (Även om den utpekade församlingsäldsten nu till slut - är det nytt? - sägs arbeta med "dispens från aborter", däremot inte hennes man som enligt det öppna brevet erkänner att han håller på med sådant). Det handlar om relevanta frågor som borde ha besvarats med all tydlighet från första början, inte smusslats med eller sablats ner i över ett års tid. Förtroendekris är bara förnamnet.
Framför allt säger Pelle Hörnmark så här (enligt Dagen): Det här bygger på politiska beslut och det är ett antal stackare som måste utföra aborterna, vilket jag inte tror att de gör med någon större glädje.
Nån som liksom jag tycker att det luktar "jag-lydde-bara-order" lång väg? Det finns inte en enda människa i Sveriges land som "måste" utföra någon abort. Det finns reella nödfall där det behövs specialistkunskap om hur man utför en provocerad abort - ja! - men dit hör inte rutinmässiga aborter för att inte förlora jobbet som gynekolog eller barnmorska.
Pingstledaren fortsätter: Vi som församling kan då välja att antingen föra en dialog och vara ett stöd för de som kämpar med de här frågorna, eller så tar man avstånd. Då tror vi att det mest kärleksfulla är dialogen.
Men det betyder alltså - om jag tolkar pingstledaren rätt - att man i pingst Jönköping och i församlingar (och EFS-föreningar) runt om i vårt land har människor som regelbundet utför aborter allt efter önskemål (inom abortlagens gränser givetvis) utan att någonsin ställas till svars för det av församlingsledning eller medkristna? Utan att någon tar avstånd???!!! Lite lagom dialog bara, alltså. SNACKA om att sövas in på rutinens brant! Vägrar dom aldrig själva och slår larm till media? Skulle de ta livet av ett 20 veckors foster med Downs syndrom också, bara för att lagen tillåter det och läkarreglementet påbjuder det om mamman så önskar? (Anar ni hur vidrig en så sen abort är också rent visuellt/känslomässigt, oavsett hur vi ställer oss till principfrågan om livets och människovärdets början?).
Till den som slår larm (Mats Selander) skriver Hörnmark: Förmodligen har vi i i sakfrågan, om de ofödda barnens rätt, ganska lika uppfattning. Däremot förvånas jag över den brist på kärlek och ödmjukhet som du visar i brevet. För mig luktar det fariseism och religiositet lång väg. Sanning utan kärlek har som bekant ett skrällande läte.
Men vad vet Hörnmark om Selanders kärlek eller brist på kärlek? (Det går ju alltid att tillvita allvarliga kritiker kärlekslöshet - Hörnmark låter inte så himla kärleksfull själv, tycker jag). Jag är faktiskt chockad över både aktuell abortpraxis och över hur Hörnmark och Jönköpings pingst - och Dagen! - kan vara så flata i den här frågan!
Det betyder inte att jag upprörs mindre över att födda barn far illa. Det är bara det att där vet jag att alla goda krafter samverkar (nu inför Världens barn-insamlingen t.ex.). Det chockerande med de framprovocerade aborterna är ju att även människor jag sett upp till verkar ta det med sådan ro, åtminstone jämfört med den upprördhet man visar över att Mats Selander och MRO offentliggör vad det är frågan om. (Evangeliska Frikyrkans ordförande, Stefan Svärd, som en gång doktorerade på svensk abortlagstiftning, visar däremot betydligt större förståelse för kampanjen).
Och det betyder inte att jag frånsäger mej mitt medansvar för att det kunnat bli så här. Men nu lovar jag åtminstone en sak: jag lovar att kämpa inom mitt parti (fp) för att ingen tonåring i Sverige ska behöva tro sej tvungen att göra abort av ekonomiska skäl. Det är mer än skamligt för ett välfärdssamhälle som vårt. Det är skamligt att enda försörjning som erbjuds är föräldraförsäkring (som kräver att man har ett arbete) eller socialbidrag. (Vårdnadsbidraget bidde en tumme och finns inte i alla kommuner). Kunde Norge få ner abortsiffrorna med ett tydligare stöd till oplanerat gravida så kan vi i Sverige.
Och jag lovar att kämpa för att EFS ska föra upp den här frågan högre på dagordningen. (Det behöver inte - lika lite som i äktenskapsfrågan - handla om att i första hand kämpa för en förändrad lagstiftning. Vi bör prioritera förändrade attityder bland dem som faktiskt har ett val).
Ge oss mod att verkligt lyda
sanningen som inget skyler,
ge oss nåd att verkligt äga
din frid, o vår Gud, ja allas Gud.
lördag 17 maj 2008
Syttende mai
Påskvänner!
Det är ju den syttende mai! Höll på att glömma det!
GRATTIS NORGE!!!
Och tänk att er nationaldag i år inföll trefaldighetshelgen! Det var länge sen sist (1913) och kommer inte att upprepas under vår livstid. Trefaldighetshelgen - missionshelgen. Nog passar det bra för ett land som Norge, som så länge legat i den absoluta världstoppen vad gäller utsända missionärer per capita och satsade missionsmedel likaså.
Fast just i år är inte missionsbefallningen den anbefallda evangelietexten här i Sverige åtminstone. Utan själva missionsbudskapets innehåll: Jesus som uppståndelsen och livet. Och Martas stora och viktiga bekännelse till honom som Messias, Guds Son, han som skulle komma i världen.
Jag översatte för många år sedan en liten psalmvers av Martin Luther till morgondagens text:
Uppståndelsen och livet är
du, Herre Jesus Kristus kär.
Och den som tror på dej, vi hör
ska leva även om han dör.
Ja, den som lever och som tror
ska aldrig dö. Det är Guds ord.
Det är ju den syttende mai! Höll på att glömma det!
GRATTIS NORGE!!!
Och tänk att er nationaldag i år inföll trefaldighetshelgen! Det var länge sen sist (1913) och kommer inte att upprepas under vår livstid. Trefaldighetshelgen - missionshelgen. Nog passar det bra för ett land som Norge, som så länge legat i den absoluta världstoppen vad gäller utsända missionärer per capita och satsade missionsmedel likaså.
Fast just i år är inte missionsbefallningen den anbefallda evangelietexten här i Sverige åtminstone. Utan själva missionsbudskapets innehåll: Jesus som uppståndelsen och livet. Och Martas stora och viktiga bekännelse till honom som Messias, Guds Son, han som skulle komma i världen.
Jag översatte för många år sedan en liten psalmvers av Martin Luther till morgondagens text:
Uppståndelsen och livet är
du, Herre Jesus Kristus kär.
Och den som tror på dej, vi hör
ska leva även om han dör.
Ja, den som lever och som tror
ska aldrig dö. Det är Guds ord.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
Inlägg
