lördag 3 december 2016

Psalmlucka 3: Advent är mörker och kyla

Påskvänner!

Rakt genom fridsamma adventsidyller och våldsamma strider om Mosul och Aleppo skär Margareta Melins nödropspsalm. Maranata! Du, vår Herre, kom!





1. Advent är mörker och kyla,
på jorden är krig och kallt.

Man drömmer om fred och om vänskap,
men bråkar och slåss överallt.

2. Advent är mörker och kyla.

Vi tänder ett ljus och ber:
Förbarma dig, Gud, över jorden.
All nöd, all förtvivlan du ser.

3. Advent är väntan på Kristus.

Kom, Herre, kom hit i tid
och lär oss ta hand om varandra
och leva tillsammans i frid. 

 
(Publ. med tillstånd). 

fredag 2 december 2016

Psalmlucka 2: Upp, för dagen som frambryter

Påskvänner!

Här kommer Johann Freylinghausens kraftfulla och "tokglada" adventspsalm (ja, den är "ersättningsteologisk", men, menar jag, på ett fullt bibliskt sätt, jfr Hebréerbrevet):






Alt. norsk melodi:



1. Upp, för dagen som frambryter
världens sorg i glädje byter!
Upp, för nådens gyllne år
fram med ljus och glädje går,
den som många under tårar
väntat långa höstar, vårar.
Halleluja, halleluja!

2. Han som många majestäter,

fromma fäder och profeter
forna tider velat se,
fast det då ej kunde ske,
han till oss i kärlek kommer,
mitt i vintern får vi sommar!
Halleluja, halleluja!

3. Han som Abraham blev lovad,

Isaks räddning, sänd från ovan,
Jakobs krona, sol i öst,
alla folks behov och tröst,
han drar in hos oss omsider,
lugn och trygg till Sion rider.
Halleluja, halleluja!

4. Nu kan skuggan bort sej vända,

förebilden ser allt hända.
Vad ger offerdjurets blod?
Jesus ger försoning god.
Gammal grå förbundsark vike,
här är nådens rätta rike.
Halleluja, halleluja!

5. Moses rike kan upphöra,

Kristi frihets Ande föra.
Träldomsfruktan lyder trögt,
de som rätt Guds nåd har sökt
kan sej nu i Jesus fröjda,
till Guds egna barn upphöjda.
Halleluja, halleluja!

6. Förlåten är sönderriven

och en ingång öppnad bliven:
In i helgedomen gå,
utan fruktan framme stå!
Han som världens Ljus har blivit
nattens mörker har fördrivit.
Halleluja, halleluja!  

7. Låt nu Sions sång bli sjungen

och välsigna himlakungen! 
Ja, besegla ert förbund
med ditt hjärta och din mun.
Med dej vill han riket dela, 
jubla därför, sjung och spela:
Halleluja, halleluja!  

torsdag 1 december 2016

Psalmlucka 1: Var välkommet, Herrens år!

Påskvänner!

Årets adventskalender är en psalmkalender. Först ut är Grundtvigs/Berggreens advents- och kyrkoårspsalm "Var välkommet, Herrens år!"




1. Var välkommet, Herrens år,
som har kommit till oss!
Julens natt, då vår Herre blev född,
blev himmelens glans över jorden strödd.
Välkommet, nyår, som har kommit hit!

2. Var välkommet, Herrens år,

som har kommit till oss!
Påskens morgon, då Herren uppstod,
i graven så trång Livets träd slog rot!
Välkommet, nyår, som har kommit hit!

3. Var välkommet, Herrens år,

som har kommit till oss!
Pingstens dag, då Guds Ande kom ner,
då kom den som kraft i vår svaghet ger.
Välkommet, nyår, som har kommit hit!

4. Var välkommet, Herrens år,

som har kommit till oss!
Herrens år med vår Guds välbehag
oss fyller med glädje var Herrens dag.
Välkommet, nyår, som har kommit hit! 

Text: Nikolaj Frederik Severin Grundtvig 1849 (66 år), sv. övers. A.H. 4/12 2013

Musik: Andreas Peter Berggreen 1852 (51 år)

onsdag 30 november 2016

Den helige Andreas dag

Påskvänner!

Vi som helt subversivt fortsätter fira Annandag Pingst trots statsmakternas beslut kanske även borde börja fira de apostladagar som rök i "Stora helgdöden" 1772? (Inte undra på att kungen blev skjuten!). Idag hade man alltså även efter reformationen (och 250 år framåt) helgdag, den första under det nya kyrkoåret, och därför står "Then Hel. Andree Dagh" först i avdelningen "Evangelia och Epistler på Helgedagarna" i 1695 års psalmbok.

Dagens bön lyder: "O Herre, barmhärtige Gud, som genom dina heliga apostlar har låtit förkunna din Sons evangelium i världen: Giv oss nåden att vi i tron må förbli stadigt vid deras lära och få syndernas förlåtelse, som de har tillsagt oss på dina vägnar. Genom din Son Jesus Kristus, vår Herre. Amen."

Episteltexten är Romarbrevet 10:10-18 och evangelietexten är Matteus 4:18-22. Föreslagna psalmer är bl.a. Vår Fader som i himlen är samt Så ljuvligt och så gott det är när syskon väl kan sämjas (kanske med tanke på Andreas och Petrus resp. Jakob och Johannes i evangelietexten?).

Kom också ihåg att det är när Anders slaskar som julen braskar (eller tvärtom).

Så ljuvligt och så gott det är
när syskon lätt kan sämjas,
när en den andre håller kär
och allas välgång främjas.
Som ljuvlig doft från balsam går,
så hem och folk av enhet får
sin rätta kraft och hälsa.

Som daggen ger stor fruktbarhet,
när den från Hermon rinner,
så föds det liv av enighet,
där Kristi kärlek brinner.
Där sprids välsignelse och fröjd
och allt som gör vår själ förnöjd
i råd och dåd för evigt.

tisdag 29 november 2016

Adventspsalmer

Påskvänner!

Vi har väl redan börjat öva så smått på våra julpsalmer. Men denna rekordlånga adventstid bör vi väl också ha tid och möjlighet att sjunga igenom våra adventspsalmer ordentligt? I både hem, kyrkor och bönhus? Och kanske lära oss några nya? Inhämta gärna fler psalmtips på bloggen ADVENTSPSALMER!

måndag 28 november 2016

onsdag 23 november 2016

Domssöndagens Jesus - och första Advents och Julens

Påskvänner!

Barnet i krubban är verkligt populärt - och Mannen på åsnan går också an. Men Härlighetens herre som Domaren i skyn tål vi inte.

Eller?

(Det här var bara en enkel reflektion utifrån kyrkogångsfrekvensen på Domssöndagen).

måndag 21 november 2016

"Såsom Han är, så är också vi i denna värld." (1 Joh. 4:17)

Påskvänner! Måste bara få "reblogga" även Rosenius´ dagbetraktelse för dagens datum. (För resten av året får ni kolla in Rosenius´ egen blogg på adressen corosenius.blogspot.se):

Låt oss väl betänka dessa Johannes ord, att "såsom Han (Kristus) var, så är också vi i denna värld". Hur fördold var inte Han i denna världen? — Faderns enfödde, Guds herrlighets sken och hans väsendes rätta beläte, Gud av Gud - hur hemligt kröp Han inte in under vår skepnad! Hur djupt fördold var inte hans herrlighet under "syndigt kötts liknelse"!

Sant var det, visst skulle tron ha tillräcklig grund för sin trygghet; visst sjöng änglar i skyn på hans födelses morgon; visst gjorde Han gärningar, som ingen annan än Gud kunde göra; visst fick Han av Gud Fader ära och pris genom en röst, som skedde till Honom, från den stora herrligheten: Denne är min älskade Son! — Visst hade Han alla profetiornas kännetecken.

"Men", sade Han, "till en dom är jag kommen i denna värld, för att de, som inte se, ska bli seende; och de, som ser, ska bli blinda." För att otrons stolta sinne, som ständigt vill se tecken, skulle straffas med blindhet, och att Han, efter Faderns vilja, skulle bli bröderna lik och bära deras bördor, var Han på jorden den allramest föraktade och vanvördade, full med värk och krankhet, så att man gömde bort ansiktet för Honom.

Tänk, hur fördolt, huru orimligt för allt förnuft detta är: Guds Son, född i en stallkrubba bland kreaturen, uppfödd i en stad, som hade ett sådant rykte i landet, att en menlös Nathanael frågar: "Kan något gott komma från Nasaret?" Guds Son på jorden, fattigare än fåglarna under himmelen, ägande intet, som Han kunde luta sitt huvud mot; föraktad, bespottad, förföljd, såsom den "hinden, som vart bittida jagad" (Psalt. 22 i Karl XII:s bibel); och slutligen bunden med rep, hudflängd, sargad, i ansiktet spottad och kindpustad av usla drängar; mellan rövare hängd på trä utom staden, under bödlars hånande trots: "Är du Guds Son, så hjälp dej själv." Och sist, ropande att Han var av Gud övergiven, dör och begraves Han!

Var syntes här något gudomligt majestät, någon Skaparens makt och herrlighet? Finns väl någonting på hela jorden mer orimligt, än att denne var Guds Son? Men Han uppstod dock på den tid, Han hade förutsagt; visar sej i fyrtio dagar och för femhundra på en gång och far i mångas åsyn upp till himmelen. Så dolde sej dock ett gudomligt majestät under den yttre skröpliga skepnaden.

Och nu: "Såsom Han var, så är också vi i denna världen." Såsom huvudet, så är också lemmarna; såsom brudgummen, så är också bruden. Eländig och jämmerlig syntes brudgummen, eländig och jämmerlig syns bruden. Men under hennes elände ska dölja sej gudomlig herrlighet, under fattigdomen himmelsk rikedom, under synd och skröplighet en hög, evig rättfärdighet.

Här gäller bara att inte låta förvilla sej av vad som syns och känns. Det kan knappt en enda gång synas orimligare, att vi är Guds barn, "Guds utkorade, helgon och älskliga", än det syntes, att Jesus skulle vara Guds Son. Skulle vi inte då åtnöjas att med Honom, vårt huvud, vara fördolda i denna tiden? Att gå med Honom i förnedringstillståndet i jämmerdalen? Då vi nu har Guds bestämda ord på, att vi endast genom tron på Kristus dock är Guds barn, rättfärdiga och täcka för Gud, ska vi så visst och fast tro det, som om vi redan vore i himmelen, ja, så visst som att Gud själv inte kan ljuga. Så visst är det likväl, om också vi nu inte känner det allraringaste därav i vårt hjärta.

Huvudgrunden till allt detta fördolda i vårt liv är den, att Kristi rike skall vara ett trons rike, en förödmjukande, trång och låg port för Adams styva barn; att Kristus i alla tider ska vara till en dom i denna världen, att de, som vill se, ska bli blinda, och de, som åtnöjs med att inte se, ska bli seende — för att inga andra ska komma i detta rike och kunna följa vår Gideon, än de, som åtnöjs med, vad helst Han behagar anordna. Gideons här bestämdes inte genom fritt val, utan genom ett förödmjukande prov, nämligen detta: "Den som böjer sej ned och läppjar vattnet såsom en hund, den ska gå med Gideon; alla andra ska återvända."

Så också här: Den som kan  vara en hund, den som kan låta sej behaga, vad som helst han får erfara, se eller förnimma, blott den kan följa Jesus; den åter, som nödvändigt vill se, känna och smaka Guds ljuvlighet; den som nödvändigt skall ha sitt liv i Gud klart och uppenbart, så att allt ska tillgå väl och riktigt, hans eget inre alltid vara varmt och gudligt, hans vandel alltid stark och helig, hans lycka i världen välsignad; att alla kristna ska vara helt rena och utan vank, ingen skröplighet, ingen oenighet, inget fel i förstånd eller leverne får finnas hos dem, om de ska hållas för kristna - se, den som ska ha livet i Gud sådant och inte nöjer sej med att det är fördolt, ja, av synd och elände understundom alldeles övertäckt, den vände tillbaka när som helst ifrån denna här, den duger inte till detta fälttåg.

Den korsfästes folk ska nöja sej med att vandra i trons tjocka svarta dimma, ofta på långa tider alls intet se och känna av Guds nåd, likasom vore de alldeles övergivna.

Genom lidande till seger
är den väg som Jesus gått,
och en annan väg att vandra
vi ej heller löfte fått.
Se, då Israel ska tåga
hän till löftets sköna land,
vägen full av nöd och fara
går igenom öknens sand!

Genom lidande till seger
går missionens väg också.
Jesu sändebud, de måste
alltid i hans fotspår gå.
Himmelrikets säde lägges
obemärkt i tårdränkt jord.
Kornet måste dö i mullen
men får liv på Herrens ord.

(Hedvig Posse)

Apropå "Morgonrodnadens hind" (Psalt. 22), se även den landsförvisade prästen Anders Carl Rutströms psalm Den hind som så snart.

"Nu sedan tron är kommen är vi inte längre under tuktomästaren." (Gal. 3:25)

Påskvänner! Eftersom jag är lite "bakis" efter Psalmmaraton, låter jag Rosenius gästblogga idag (fast med betraktelsen för 20/11):

Luther säger: "En kristen är inte en sådan människa som ingen synd har, utan en sådan som ingen synd blir tillräknas" — en sådan, som har det särskilda privilegiet, inte att göra synd, utan att, om så illa sker, att hon förgår sej, hon aldrig ska dömas efter lagen; ty skulle vi ännu svara inför lagen och dömas efter denna, så bleve intet kött frälst, och då vore det bäst att genast taga avsked ifrån all tanke på saligheten. Men då vore allt Guds evangelium falskt, då  vore Kristus fåfängt död, och alla trogna förtappade i synder.

Men Skriften säger, att "just det lagen inte kunde åstadkomma, i det han vart försvagad av köttet, det gjorde Gud, sändande sin Son i syndigt kötts liknelse". Skriften säger, att Kristus har förlossat oss ifrån lagens förbannelse, då Han vart en förbannelse för oss". Skriften säger: "Nu sedan tron är kommen, är vi inte längre under tuktomästaren", lagen.

Detta är orsaken varför ingen synd tillräknas de trogna; såsom David och Paulus uttryckligen vittnar, att saligheten är den människas, vilken Gud ingen synd tillräknar. Observera, de säger inte: Hos vilken ingen synd finns, utan vilken ingen synd tillräknas.

Men det är inte nog med det, att vi är fria ifrån lagen och att ingen synd tillräknas oss, utan därtill kommer ännu, att tvärtom en rättfärdighet tillräknas oss, som inte finnes i oss, en hög, fullkomlig och evig rättfärdighet, nämligen Kristi oss förvärvade rättfärdighet. Såsom åter Skriften vittnar: "Kristus är lagens ände till rättfärdighet för var och en, som tror;" och åter: "Saligheten är den människas, vilken Gud tillräknar rättfärdigheten utan gärningar."

Av detta kommer, att vi för Guds ögon inte bara är fria från all synd, utan också tvärtom fullkomligt rättfärdiga, ja, själva rättfärdigheten och alla stunder täcka i Honom, som är kärkommen, så att Gud nu kan helt obehindrat älska oss med hela sitt hjärtas kärlek. Allt detta kommer därav, att vi är iklädda Kristus med allt, vad Han var och gjorde för oss, så att Gud ser oss an bara i sin älsklige Son.

— Se nu, säger Luther, "vad den kristna tron har för en översvinnelig rikedom, åt vilken alla Kristi verk och lidanden blir givna till egendom, att hon kan lika så fullt förlita sej därpå, som om hon själv gjort dem. Ty Kristus har sannerligen inte gjort dem för sej själv, utan för oss. Han behövde intet av dem, utan Han har samlat oss denna skatt, för att vi ska tro och äga Honom". Och åter: "Eftersom Kristus är min genom tron, och jag är hans tillbaka, kan ingen lag beskylla mej mer än Kristus. Och om än lagen kommer och angriper mej, kastar jag dock sådant emot honom och säger: Jag har ju gjort allt och mer, än du ens vill ha (genom min borgesman, Kristus); och änskönt jag ännu har synd i mitt kött, har jag dock min rättfärdighet i Kristus; Han är min och ger mej allt vad Han har, alltså är jämväl hans renhet min — alltså kan lagen inget uträtta emot mej. Men ser jag ner på mej själv, finner jag ännu mycket orent på mej, därtill lagen har rätt. Lagen säger: Du har synder (inför Gud). Svarar jag: ja, så är jag förlorad. Säger jag: nej, måste jag ha en stark grund att stå på. Varifrån vill jag väl ta detta mitt nej? I min egen barm lär jag sannerligen inte finna det, utan i Kristus; där måste jag hämta det och kasta det för lagen. Han kan säga nej emot lagen, har också därtill grund, ty Han är helig och utan synd. Och detta sitt nej skänker Han mej, eftersom Han skänker mej sin rättfärdighet."

Se, sådant menar Skriften, då hon säger: "Ni är döda ifrån lagen genom Kristi lekamen", eller att Kristus är lagens ände till rättfärdighet för var och en, som tror; att det är ingen fördömelse i dem, som är i Kristus Jesus; och att ingen synd tillräknas dem.

O, här skulle vi dock stanna och besinna oss — besinna våra konungsliga fri-och rättigheter — besinna, om allt detta är sanning eller inte. Antingen måste ju allt detta vara sanning, eller är det lögn. Är det sant att inget är fördömligt i dem som är i Kristus Jesus, att fastän synden ännu bor i dem, ja, överrumplar och kullkastar dem, den ändå aldrig tillräknas dem, eftersom de inte är under lagen, utan under nåden, och att de alltså aldrig ska stå till rätta inför lagen, så länge de håller sej till Kristus i tron? Är detta sanning, så är det en förvånande herrlig sanning. O, en förvånande sanning!

Och dock, sanning är det, så visst som Guds ord inte kan ljuga. Sanning är det, trots allt vad djävulen, verkhelgonen och vårt eget förnuft må säga därom. Sanning är det, om jag också nu inte har den ringaste känsla därav.

O, här vill vi stanna, här förlusta oss och fröjdas mitt i jämmerdalen, att Herren vår Immanuel har grundat ett sådant saligt rike på jorden, att syndare ska vara inför Gud inte syndare, utan heliga, täcka och älskliga.

Må verkhelgon knorra och skriftlärda bråka,
de gör ju så ofta förbund med varann,
de fyller sitt koger i syfte att råka
just den som i enfald vill tro på Guds Lamm.

Men aldrig de eländas sköld ska fallera,
än tål den en dust ifrån fiendens här,
och visste de förut hur allt skall passera
de skulle bespara sej många besvär.

Friskt mod, hur än satan vår ofärd bereder,
den klippa står fast som vi bor i ändå.
Vi fäller ej modet förrn klippan skjuts neder,
men klippan är Gud, och nog skall han bestå!

Ja, pris vare Gud, som sej själv oss har givit
till livsgrund, rättfärdighet, klippa och sköld!
I dej, Herre Jesus, vi härskar i livet
och sjunger för evigt om seger och fröjd! 
(OAW)

lördag 19 november 2016

Igår missionsauktion - idag och i morgon psalmmaraton!



I går var det en välsignad och välbesökt missionsauktion på EFS Njutånger! I eftermiddag är församlingens psalmmaraton igång - om Gud vill och byxorna håller! Det börjar i Iggesunds kyrka, fortsätter i natt i Njutångers kyrka och avslutas på EFS imorgon eftermiddag (vi eller rättare sagt jag dygnar alltså - de flesta lär tillämpa drop in-drop out tekniken och väl är det ;o). Alla är hur som helst mycket välkomna hela eller delar av arrangemanget, vare sej man sjunger med eller bara lyssnar. Kaffe och te serveras en gång i timmen. Medtag gärna egna instrument - annars räcker det gott med lite stämband!

OBS! Allt börjar alltså med Jubileumsgudstjänsten Psalmboken 30 år i Iggesunds kyrka kl 15, under ledning av prästen Zack Lindahl, då vi sjunger oss igenom ett musikaliskt tvärsnitt av psalmbokens psalmer (genom 12 sekler). Efter lättare förtäring - och möjlighet för alla som vill att avlägsna sej! - börjar så själva psalmmaraton vid 16-tiden eller strax efteråt med psalm 1 "Gud, vår Gud" och fortsätter sedan i tre olika lokaler (se nedan) fram till 16-tiden på söndag.

Så här ser spelschemat ut (hämtat från psalmmaraton.blogspot.se):

Iggesunds kyrka i maj 2008

Etapp 1: LÖRDAG 19/11 IGGESUNDS VITA KYRKA
Psalm 1-17 sjunger vi kl 16-17 (efter jubileumsgudstjänsten Psalmboken 30 år som börjar kl 15)
Psalm 18-31 sjunger vi kl 17-18 (Allena Gud - Låt oss glada och i tro)
Psalm 32-46 sjunger vi kl 18-19 (O gläd dig Guds församling nu - Låt mig få höra om Jesus)
Psalm 47-59 sjunger vi kl 19-20 (Säg, känner du det underbara namnet - Vilken vän vi har i Jesus)
Psalm 60-62 och 184-193 sjunger vi kl 20-21 (En Fader oss förenar - Gud som haver)
Psalm 63-76 sjunger vi kl 21-22 (Dig, ljusens Fader, vare pris - Gud vår lösta tunga)
Psalm 77-92 sjunger vi kl 22-23 (Hör hur tempelsången stiger - Kärlek av höjden)
Psalm 93-102 sjunger vi kl 23-24 (Jesus, Guds Son - Tung och kvalfull)

Njutångers kyrka i september 2005

Etapp 2: SÖNDAG 20/11 NJUTÅNGERS VITA KYRKA
Psalm 103-118 sjunger vi kl 00-01 (Bereden väg för Herran - Fröjdas, vart sinne)
Psalm 119-134 sjunger vi kl 01-02 (Var hälsad sköna morgonstund - Och det hände vid den tiden)
Psalm 135-145 sjunger vi kl 02-03 (En stjärna gick på himlen fram - När världens Frälsare jag ser)
Psalm 146-159 sjunger vi kl 03-04 (Vad ljus över griften - Till härlighetens land igen)
Psalm 160-173 sjunger vi kl 04-05 (Guds Ande kom från himlen ner - Din frid skall aldrig vika)
Psalm 174-184 och 194-196 sjunger vi kl 05-06 (Herre, när din dag - Giv, o Jesus, fröjd och lycka)
Psalm 197-214 sjunger vi kl 06-07 (Den blida vår är inne - Lär mig att bedja av hjärtat)
Psalm 215-227 sjunger vi kl 07-08 (Gud, din nåd till himlen räcker - O du som ser
Psalm 228-242 sjunger vi kl 08-09 (I tro under himmelens skyar - Jag vill dig Gud med glädje)
Psalm 243-258 sjunger vi kl 09-10 (Vi kristna bör tro och besinna - O liv som blev tänt)
Psalm 259-269 sjunger vi kl 10-11 (Saliga visshet - Sorgen och glädjen)
(Därefter blir det uppehåll för högmässa)



Etapp 3: SÖNDAG 20/11 EFS-KYRKAN NJUTÅNGER
Psalm 270-279 sjunger vi 12.30-13 (När ingen ljusning - Lev för Jesus)
Psalm 280-297 sjunger vi 13-14 (Jesus, min Herre - Välsigna, Herre, vad du ger)
Psalm 297-313 sjunger vi 14-15 (Härlig är jorden - Min Frälsare lever)
Psalm 314-325 sjunger vi 15-16 (Ack, saliga dag - I hoppet sig min frälsta själ)

Jag har som synes flyttat på kvällspsalmerna, så att vi slipper sjunga dem på morgonen. Vårpsalmerna var dock inte så mycket att göra åt ;o).  Som sagt: Hjärtligt välkomna!