lördag 16 januari 2021

Calle Rosenius gästbloggar

"Jag höll därför före att jag inget visste utom Jesus Kristus och honom korsfäst." (1 Kor. 2:2)

Du frågar: Har den heliga Skrift givit något utmärkande tecken för Kristi rike, varigenom den "rätta Guds nåd", den enda rätta andligheten skiljer sej från alla falska vägar?

Ja, var det möjligt, att Gud, som såg alla kommande olika meningar om den rätta uppfattningen av kristendomen, dess huvudsak och hemlighet, inte skulle ha givit ett sådant tecken?

Gud vare lov, det finns verkligen, finns tydligt och påtagligt utsatt. De som redan är komna till sanningen och har ögon att se, de finner detta överallt i Skriften. De ser nämligen att det är en enda sak som allt beror på — de ser att det är all sann kristendoms utmärkande drag, hemlighet och huvudsak, att Kristus, Kristus blivit hjärtats allt i allt, att man med sanning kan säga med Paulus: "Allt det som var mej till vinning, har jag räknat för skada jämfört med den översvinnliga min Herres Kristi kunskap. Jag blev död: men Kristus lever i mej. För det jag nu lever i köttet, det lever jag i Guds Sons tro. Jag vill inget veta, utom Jesus Kristus och honom korsfäst."

De ser det bestämt avgjort sålunda: Den som har Sonen, han har livet; den som inte har Sonen, han har inte livet; för livet är i Guds Son. Sådant ser de trogna överallt i Skriften. Det som här ska sägas, är därför inget nytt för dem. Men det ska ändå för många vara en hjärtans lust att skåda, inte bara vad som är kristendomens hemlighet och utmärkande drag, utan också att Herrens Ande talat om detta såsom om ett igenkänningstecken, alla dem till allvarlig självprövning och rättelse som över huvud taget vill se det.

I Uppenbarelsebokens fjortonde kapitel läser vi om den nya sången, som sjöngs av den tecknade skaran på Sions berg för Lammet, som stod i mitten, och läser uttryckligen de orden: "Och ingen kunde lära den sången, utom de hundrafyrtiofyratusen, som är köpta av jorden." Här ser var och en, att Herrens Ande just velat sätta denna sång till kännetecken på Sions folk!

Men vari bestod denna sång, och vad var det som ingen kunde lära, utom de tecknade?

Johannes säger: "De sjunger för Lammet: Du är dödad och har återlöst oss åt Gud med ditt blod." De sjöng om Lammets förtjänst och vår återlösning i dess blod!

Ja, torde någon säga: vem kan inte sjunga om det? Och vem vet inte, att det är det största i himmelen och på jorden?

Men betänk, vad den heliga Skrift menar, då hon säger, att de sjunger detta och bara detta, samt att ingen kunde lära den sången utom de tecknade! Det är inte fråga om att bara veta det eller bara med munnen erkänna eller sjunga det. Skriften lär inte skrymteri; och den som inte uppsåtligen vill bedra sej själv, måste ger akt på Skriftens mening.

Låt oss då betänka vad det innebär, att de i denna utmärkande sång sjöng bara om Lammets förtjänst och inte om allehanda Guds välgärningar. Säkert är att denna saliga skara på Sions berg framför någon annan känner och erkänner alla Guds dråpliga gärningar, så väl skapelsens och försynens som isynnerhet Andens dyra gåvor och prisvärda verk i människors hjärtan. Vad kan det då betyda, att de i denna sång endast sjunger till ära åt Lammet och dess försoningsverk: Du är dödad och har återlöst oss åt Gud med ditt blod?

Ja, vad betyder detta annat än bara detsamma, som Paulus menade, då han sade sej inte vilja veta något annat än Jesus Kristus och Honom korsfäst? — nämligen att detta ensamt är hjärtats tröst, glädje, skatt och berömmelse; att Lammets försoningsoffer är enda föremålet för hjärtats tro, för dess hunger och törst, dess hopp och tillfredsställelse.

Och är det inte just detta, som hela Skriften driver, såsom det utmärkande i den rätta tron och andligheten, nämligen att vi inte ska ha vårt tröst in något som finns hos oss, inte ens i själva Andens verk, inte ens i vår tro, mycket mindre i några trons frukter, såsom kärlek, gudsfruktan, utan endast i Kristi kropps offer. Såsom Han själv säger: Mitt kött är den rätta maten, och mitt blod är den rätta drycken.

Se, detta är därför kännetecknet på de rätta kristna, att Lammet som är dödat är deras enda tröst; att i deras hjärta ingenting står i jämnbredd med detta, utan allt deras görande och deras erfarande av Andens verk, i sej självt så gott och herrligt, dock aldrig kan tillfredsställa dem, utan endast Lammet, som är dödat och har återlöst oss åt Gud med sitt blod.

Här är förlossning från jordens kval,
fred med Gud själv, jag vet,
frälsning för syndare utan tal,
frälsning i evighet.

Världen den hånar väl korsets trä,
fräck i sitt övermod,
men här får syndare ly och lä,
rening i Jesu blod.

Härlige Kristus, ditt namn jag bär,
följer dej på vår jord,
anser mej ingenting veta här
utom ditt kors, ditt ord.

måndag 11 januari 2021

Ämbetsfrågan i äktenskapsfrågans ljus

(Insänt till Dagen 23/12 2020, refuserat pga utrymmesbrist och viljan att ge Lukas Hagel, som initierade debatten, slutordet)


ÄMBETSFRÅGAN I ÄKTENSKAPSFRÅGANS LJUS

Nog borde kristna kunna vara överens om att ledarskap och teologisk undervisning i vid mening kan utövas av såväl kvinnor som män. Vi har ju t ex kvinnliga profeter, psalmförfattare och missionärer genom både bibeln och kyrkohistorien. Både väckelseledaren Rosenius´ och Laestadius´ tog emot undervisning av starka kvinnor, och i "Schartauanien" fanns själavårdaren och diktaren Abela Gullbrandsson, vars brev för snart 100 år sedan gavs ut i dagbetraktelseform av en präst på västkusten.
Kontroversfrågan gäller i första hand prästämbetet (och om det finns något särskilt sådant). Samt med vilken självklarhet vi kan avfärda motsidan i debatten, som om de nästan missat själva kärnan i evangeliet. Både för 100 år sedan och senare har ju nästan vilka läror som helst (nu t o m icke-teism och tron att Jesus ruttnat) accepterats hos både svenskkyrkliga präster och vissa frikyrkopastorer, medan det för 100 år sedan var absolut otänkbart att prästviga kvinnor och idag tycks lika otänkbart för en svenskkyrklig biskop att prästviga "kvinnoprästmotståndare". (Ekumeniskt fjäsk för påven går dock bra). Nog kan en fråga sig om inte fler än en sida gjort sig skyldig till att sila lite mygg men svälja hela kameler?
Mycket som är entydigt positivt skedde under 1900-talet beträffande kvinnors rättigheter och även möjlighet att få utlopp för sina nådegåvor i församlingen. Här måste även  "kvinnoprästreformerna" (frikyrkan var ju först) kunna ses som en indikation på detta,  ungefär som "äktenskapsreformen" (hur man än ser på den för övrigt) onekligen indikerar vissa positiva förändringar i synen på homosexuella i samhälle och kyrka.  
Samtidigt visar väl äktenskapsfrågan - och den självklarhet med vilken det könsneutrala äktenskapets anhängare agerat - problematiken i hela utvecklingen. Biskop Anders Nygren sa 1958 att Svenska kyrkan växlat in på gnostikers och svärmeandars spår, och när Svenska kyrkan 2009 bejakade det könsneutrala "äktenskapet" samt snart därefter också de könsneutrala könsbegreppen (från 2013) med barnafödande män o s v, ja, då syntes Nygren onekligen få rätt. Nu tror jag inte att det ena av nödvändighet ledde till det andra, men det ser onekligen så ut, och det har faktiskt också hävdats av personer från båda/!) sidor.
Frågan om kvinnor som pastorer och församlingsföreståndare kan nu knappast lösgöras från frågan om huruvida "motståndarna" själva ska få verka i den kallelsen. Jag har hört gyllene regeln anföras här - men i så fall borde väl de som inte vill viga homosexuella till äktenskap inte heller själva få ingå äktenskap, och så långt är det få som har gått. Men sådana personer tycks inte längre biskopsvigas i Svenska kyrkan. Teol dr Joel Halldorf sägs bejaka att staten erbjuder homo- och bisexuella personer könsneutrala äktenskap. Men gäller detsamma om det faktum att även Svenska kyrkan nu gör det? Och kastar det i så fall inte någon som helst skugga över det könsneutrala ämbetet?

ANDREAS HOLMBERG
Iggesund
 

tisdag 5 januari 2021

Herrnhutarna som började fira Trettondedag Jul som missionsdag

Påskvänner!

Stefan Gustavsson skriver fint om Trettondedagens budskap, även om det ju inte gått tretton dagar sedan jul - detta är julens trettonde dag (och trettondedagsafton den tolfte). Och även om vi i vår tradition avslutar julfirandet först på Tjugondedag Jul (Knut). Och även om vi väl Gud ske lov inte lider total brist på röda dagar fr o m torsdag och fram till påsk - vi har ju ändå våra vanliga söndagar kvar att fira!

Men strunt i dessa petitesser till tvivelaktigheter eller faktafel! Stefans själva ärende framförs på ett alldeles utmärkt sätt och hans text är (som vanligt) ytterst läsvärd för både Efs-are och andra. Trettondedag Jul är väl värd att fira, och gör inte vi missionsvänner det gör kanske ingen annan det. Påminner återigen om dagens missionskväll med Erik Johansson och Tilda Clewemar fr o m kl 19.00 





1. Himmelen är härligt blå, 
ljuvlig att få titta på!
Gyllne stjärnor ler och blinkar,
ja, det är som om de vinkar
//: oss från jorden upp till sej ://

2. Det var mitt i julens natt,
tusen stjärnor lyste matt,
men så kom i natten kalla
en som överglänste alla,
//: som en liten stjärnesol ://

3. När den stjärnan ljus och blid
visat sej vid midnattstid,
tänkte de i österns rike
att en kung förutan like
//: hade fötts i Juda land ://.

4. Visa män från österland
drog igenom ökensand
för att komma kungen nära,
fram till honom gåvor bära
//: och sin varma hyllning ge ://

5. Så till slut låg framför dem
slottet i Jerusalem.
Men Herodes var så sliten,
han var kung men inte liten,
//: inte barnet som de sökt ://

6. Färden gick till Betlehem,
där kung David haft sitt hem. 
Stjärnan hjälpte dem att finna
huset där en fattig kvinna
//: satt med barnet i sin famn ://

7. Stjärnan ledde visa män
fram till Jesus, Frälsaren.
Vi har också fått en stjärna,
om vi följer den så gärna
//: kommer vi till Jesus fram ://

8. Stjärnan som till målet för,
den som oss så glada gör,
är Guds ord, vårt ljus det klara,
som han låtit uppenbara
//: för att leda oss till sej ://


Text: Nikolaj Frederik Severin Grundtvig 1810, 1853, sv övers A.H.
Musik: Jacob Gerhard Meidell 1846 

måndag 4 januari 2021

Trettondedagsafton med Erik Johansson och Tilda Clewemar

Påsk- och julvänner!

Nu blir det jul igen! Förutom det dagliga 10-kaffet med Erik Johansson (som håller på t o m söndag) kan man i morgon dessutom vara med på en riktig missionskväll med honom och Tilda Clewemar fr o m kl 19. Ett bra sätt att förstärka helgkänslan ytterligare! 

Vi Efs-are har ju liksom ett särskilt ansvar att vårda trettondagen. I Finland togs den bort ett tag (men sattes tillbaka igen). Men naturligtvis har vi ett ännu större ansvar för vår - eller egentligen Herrens - mission.

Psalmvers för Rut- och Hannadagarna

Påskvänner!

Barnbibeln "Barnens bästa bibel" har fått skarp kritik av Judith Fagrell för att ha med för få av bibelns kvinnor. Jag tänker då på Eva Söderströms (från samma norrbottensby som släkten Rosenius) två fina böcker, "49 kvinnor i bibeln" resp "62 kvinnor i bibeln". Köp dem gärna - både texter och bilder är av hög kvalitet!

Jag tänker också på Jonas Dahls psalm, där sista versen lyder så här (passande att sjunga både i dag på Rut-dagen och i morgon på Hanna-dagen):


 
O Gud, ge kyrkan runt vår värld
Marias hopp och tro,
på arbetsplats, vid hem och härd,
i helgedomens ro.
Låt kyrkan trogen stå som Rut,
låt den med Hanna sjunga ut,
Tabita lik i gärning skön
och Monika i bön!

söndag 3 januari 2021

Google Meet

Påskvänner!

Idag var det bönemöte igen över Google Meet (för sjunde söndagen i rad) för Efs i Hälsingland. Med vår "distriktspredikant" Hans Lindholm som mötesledare och mej som "insläppare".

Övning ger färdighet, och snart kanske man vågar ge sej på större arrangemang. Som t ex  Loes föredrag på ekumeniska böneveckan om tre veckor.

Corona är ett elände, men vi får vara tacksamma över distansteknikens möjligheter! Här en liten övningsutsändning från Njutångers kyrkplats idag, förresten!

fredag 1 januari 2021

Lule 400 år och Rutström 300 år

Påsk- och julvänner!

Gott Nytt År! Min son Jonatan blir 17 år i år, samma dag (12 juli) som Lule firar 400. Tack vare covid-vaccinet blir det kanske ett ordentligt firande av (mer osäkert om piteborna hinner bli vaccinerade i tid)? Och lagom till den 30 november, Anders Carl Rutströms 300-årsdag, borde man väl kunna resa fritt och träffas i hela landet, t ex i Lule Gammelstad, där han föddes i en kyrkstuga detta datum? Han lärde ju trots allt Carl Michael Bellman att skriva "med en liten pinne med hästhuvud på", som Bellman berättar på äldre dar. 

Men han skrev mycket själv också, framför allt sånger. Jag ser honom som en begåvad och originell poet, lite av kyrkans motsvarighet till Bellman, som iofs också försökte sig på att skriva psalmer. (Vad det nu kan anses innebära av den till Bellman mera skeptiske). En nyårspsalm av Rutström (lätt bearbetad av mej) får inleda årets betraktelser här på Efs idag. En "Rutströms postilla" är också sammanställd av strödda predikningar - mannen blev ju landsförvisad och det kunde nog ett tag vara riskabelt att sprida hans skrifter. Men idag är det fritt fram.

Vi är förresten några som planerar ett trettondagsfirande i mycket liten skala på Efs-bönhuset i Njutånger, men säg det inte till folk. Vi vill ju inte att det ska komma fler :o). Däremot kanske vi spelar in nånting, men då knappast någonting av den gode Rutström - utan något lite nyare. Fler får gärna skriva nyårs- och trettondagspsalmer.

Och imorgon kväll blir det bönemöte med Hans Lindholm över Google Meet. Tack för det! Så kan Efs också se ut idag!



1. Du helga stad, Jerusalem,
i solens land belägen,
du Guds och Lammets sälla hem
som är oss än ur vägen,
vi tänker här med allvar på,
att aldrig ner din sol skall gå,
ej år och tider skifta.

2. Där går en älv som klar kristall
från evighetsmonarken,
som stadens ägor vattna skall
och livets trän i parken.
Guds Lamm, som rikets skuld betalt,
förblir där allt för dem han valt,
i alla evigheter.

3. Men här på jordens nedre krets
allting förvandling lider.
Sig stjärnevärlden likaleds
i ständig vandring vrider.
Skall jorden någonsin få ro,
måst´ Lammet bli dess A och O,
Begynnelsen och Änden.

4. O Fader vår, ske viljan din
som du med oss behagar!
Det nya år som flutit in
att öka nådens dagar
låt bli en nådens period,
och Jesu Kristi dyra blod
upplive Sverige! Amen.

Text: Anders Carl Rutström (1721-1772)
Musik: Wittenberg

A C Rutström:


torsdag 31 december 2020

Julfika med missionssekreteraren

Påskvänner!

Det var ju verkligen en kul idé av Efs:s missionssekreterare Erik Johansson att - just denna isoleringens jul! - bjuda in till förmiddagsfika hemma hos honom varje dag kl 10.00-10.30! Under 17 dagar på raken t o m (25 december - 10 januari)! Har hört mycket positivt från dem som varit med - själv har jag hittills bara "tittat in" som hastigast (och hört Erik göra reklam för Nyåkers tranbärspepparkakor :o). 
Det kanske kan vara något för dej att pröva denna nyårsafton? Eller att börja det nya året med?

Två nyårsbetraktelser till rannsakan och tröst

Påskvänner!

Biskoparna de facto Olof Edsinger och Stefan Gustavsson skriver var sina "nyårskrönikor" i Världen idag. Både uppfordrande och hoppingivande. Gott Slut på det gamla året och Gott Nytt År! O.H.D.
Jubileumsåret för Charlotte Cecilia af Tibell går nu mot sitt slut. Tillsammans med Betty Ehrenborg-Posse (född 1818) och Clara Strömberg-Ahnfelt (född 1819) utgör hon ett väckelsens triumvirat eller "triss i damer" som tillsammans med likaledes 200-årsfirande storsångerskan Jenny Lind beredde väg för den 12 år yngre "sångförfattardrottningen" Lina Sandell. Allt till Guds större ära!
Och så, återigen, C O Rosenius´ 170 år gamla nyårsbön, ngt bearb. Någon får gärna skriva en modernare, men C O Rosenius, Lina Sandell och Johannes Neander satsade tydligen mer än vi på nyårspsalmer (Jag vet inte vad som ska möta, Låt mig börja med dig, Låt ditt ansikte oss lysa, O så hastigt de flyr...)


Vår store Överherde, till dig vår lovsång går!
Du fått all makt i himlen och på jorden.
Din hjord så väl du vårdat i detta gångna år,
och därför finns den även kvar i Norden.
Du som för oss var dödad, du lever, och din hand
bär spiran över världen och över detta land,
bär nycklarna till döden och dess rike.

Om du nu åter sänker hit ner till denna jord
ett nådens år i hemlig, dunkel slöja,
vi vet ej vad det gömmer, men har ditt löftesord
att alla dagar du bland oss vill dröja.
Och har vi dig, vår Herre, vår Herde stark och god,
och dina helga källsprång: ditt ord och offerblod,
vi går de dolda skiften glatt till mötes.

Ja, vare det som kommer ett härligt Herrens år,
din nåd och makt gör känd på hela jorden!
Sök upp, församla, vårda de många vilsna får,
föröka nu och stärk den klena hjorden.
Låt många nu få smaka hur underbar du är
och bli i trons gemenskap med dig, o Jesus kär,
förenade och saliga för evigt.

Bevara dina trogna, o Herre, denna tid
i trons uppriktighet och Andens enhet,
i kärlek och i glädje, rättfärdighet och frid -
behåll bland oss ditt ord i kraft och renhet.
Utrusta dina vittnen med tröst och tålamod,
så att de alltid frimodigt vittnar om ditt blod,
och korsets smälek glatt med dig vill bära.

För hedningarnas skara, o Gud, vi ber till dig,
som evangelium åt alla unnar!
Låt sändebudens fötter då låta höra sig,
som seger genom Frälsaren förkunnar!
Välsigna våra syskon som nu ibland dem går,
och låt en väldig skara, långt fler än vi förstår,
en gång hos dig, o Jesus, saligt mötas.


Text: Carl Olof Rosenius 1851 (35 år), bearb.
Musik: Kaarlo Waismaa (1869-1947)

söndag 27 december 2020

En julpsalm för Värnlösa barns dag

Påsk- och julvänner!
 
Här kommer en julpsalm om barnamorden i Betlehem och flykten till Egypten! Dagens texter på Tredjedag Jul/Söndagen efter Jul hör egentligen hemma på Värnlösa barns dag (Fjärdedag Jul). 
Därför denna fina psalm av D T Niles från Sri Lanka, med melodi från Korea, redan denna dag, som alltså också den är en slags martyrdag. Vi tänker särskilt på de kristna i norra Nigeria, som denna julhelg återigen drabbats av en besinningslös attack från terroristorganisationen Boko Haram.

Ikväll har Efs här i Hälsingland bönegudstjänst kl 19 via Google Meet med Hans Lindholm. Be gärna för honom och oss att det ska gå bra med teknik och annat!





1. Vid den tid man räknar folket
blir vår Herre Mänskoson,
han vars namn är över alla
uppenbaras nerifrån.
Skaparen så ödmjukt delar
villkor med sin skapelse,
den som ingen dödlig skådar
visar här sitt ansikte.

2. Ja, en natt när markens herdar
håller vakt omkring sin hjord,
kommer kallelsen från ovan
genom änglakörens ord:
Se, till Betlehem har anlänt
er och världens Herdekung;
alla herdar, till er herde
vandra, gammal eller ung!

3. När kung Davids stjärna lyser
över österns himmel klar,
även kungar önskar hylla
detta himlens kungabarn.
Men snart ljuder ramaskriet,
staden blir en sorgeö,
för den kung som inte tillber
har bestämt att han ska dö.

4. Ändå firar vi vid julen
honom som Befriaren:
han, vår frälsnings Gud, besegrat
ondskan och förgängelsen!
Ur Egypten blev han kallad,
"Gud med oss" liksom i fjol.
Julen fylls av påskens strålglans
från Rättfärdighetens Sol!