onsdag 25 januari 2023

Böneveckans sista dag

Påskvänner!

Idag är det sista dagen i Böneveckan för kristen enhet, även kallad Pauli omvändelses dag. I år kom den här psalmen:

Tack, Gud, för himlaljuset
som fällt förföljaren,
för vad du sa till honom
och allt som hände sen.
Tack, Herre, för S:t Paulus,
att han fick vända om,
nu genom hans epistlar
med ljus och ledning kom!

Text: A.H. 25/1 2023 "Pauli omvändelsedag"
Musik: Svensk 1693

Ifjol skrev jag den här bibelvisan i anslutning till den (mel. Lars Åke Lundbergs till "Sackaios var en tullindrivare").

Tills Saulus helt förvandlades 
han hat och mordlust andades. 
Ja, Jesus nästan stenades (Joh. 8:59, 11:8)
när galet fromma enades!

Vid påsktid i Jerusalem 
mot döden Jesus förs av dem. 
När Stefanus blir stenad där, 
så gärna Saulus klädvakt är.

Sen tänker han i Syrien 
få gripa kristna kvinnor, män. 
Då uppenbarar Jesus sej: 
"Säg varför du förföljer mej!" 

Han i Damaskus bad helt blind, 
tills Ananias djärvt steg in 
och sa: "Min bror, din syn du får 
och Andens gåva nu dej når!" 

Så döptes han och drog på stan, 
gav Jesus äran hela dan, 
tills i en korg, bland hot alltfler, 
från stadens mur han sänktes ner.

De kristna i Jerusalem 
bjöd inte genast honom hem. 
Men Barnabas var vis och sa: 
"Följ med mej du, så blir det bra!" 

S:t Paulus blev apostel, han, 
missionsresor blev tre, minsann! 
Han talade, skrev många brev, 
så Jesus känd och älskad blev. 

Han stenades men strök ej med, 
i fångenskap Guds ord han spred. 
Fast Nero högg hans huvud av, 
hans ord flög över land och hav!


fredag 20 januari 2023

Böneveckan för kristen enhet och medlemsmöte i Efs Njutånger

Påskvänner!

Böneveckan för kristen enhet har börjat. Vi får besök av Klas Lindberg från Brödraförsamlingen i Stockholm både i morgon lördag och på söndag. På måndag är det bönemöte på Efs Njutånger kl 19 och idag är det medlemsmöte på samma plats kl 14 (alltså ej offentligt möte), då vi har många viktiga frågor att samtala om inför framtiden. Själv ska jag vara på skolbesök i eftermiddag och kommer förmodligen för sent till medlemsmötet, men ni som läser detta får gärna be för både detta och andra möten denna vecka.

Så här ser morgondagens föredrag ut - gudstjänsten på söndag blir enligt "Minnesota-modellen", d v s enligt upplägg från Minnesotas kristna råd på temat från Jes 1:17-18. Då predikar Klas över temat "Stor eller liten nåd". Varmt välkomna till Iggesund i helgen, alla som har möjlighet!

IGGESUNDS FÖRSAMLINGSGÅRD kl 14-16 lördag den 21 januari

 

”Kristendom med hjärta o hjärna” – om herrnhutismens utveckling o inflytande –

föredrag av prästen Klas Lindberg från Brödraförsamlingen i Stockholm

med anledning av ekumeniska böneveckan 18-25/1

     

Servering, samtal, frågestund.

ALLA VARMT VÄLKOMNA!


Inlägg på Mikael Mogrens Fb

Påskvänner!

För kännedom: tidigt i morse la jag ut denna kommentar på Mikael Mogrens Fb-sida, under en bild på fyra unga präst- och diakonkandidater som ska vigas av honom nu i helgen.

Fin bild på fina människor! Men problemet med de vigningskrav du infört är att alla nu säkert kan veta att ingen av de vigda ser (eller vågar tillstå att de ser) något särskilt "underbart" (HB86), välsignat och väldesignat med förbundet mellan man och kvinna, eller med att ha en mor och en far (jfr 4 o 6 budet i Stora katekesen). Det är som när barnmorskornas samvetsklausul upphörde: nu kan vi inte tänka att just den där vi tyckte om står för något annat än Staten.

Att de nyvigda inte okvädar andra slags par eller förvägrar dem varje form av förbön eller välsignelse är ju dock bra. Salve venia.

Jag kan även rekommendera den falske biskopen Andreas Holmbergs blogginlägg om Arbetsvägrare. Mitt numera biskopligt klingande namn och det underbart satiriska veckobladet från Grönköping - vars kyrkoherde Hilarius Boklund numera i tidens anda förnekar jungfrufödelsen och menar att Jesus avlades av en timmerman - har hjälpt mej att söka odla min satiriska ådra på ett sätt som knappast fungerar på en seriös blogg som denna. 

Den riktige biskopen Andreas Holmberg får ursäkta, men situationen i Svenska kyrkan idag inbjuder verkligen till besk satir. Både jag och den utomordentligt riktige prästen Lars Gårdfeldt ställer oss ju undrande till hans besked om hand vägra prästviga präster som tror att äktenskapet per kristen definition är ett förbund mellan man och kvinna med hänvisning till att kyrkoråden i Stockholms stift ändå vägrar anställa sådana! Både jag och Lars Gårdfeldt undrar förstås: men om någon församling, en samarbetskyrka med Efs t ex, faktiskt vill anställa en sådan - skulle den riktige biskopen Andreas Holmberg prästviga dem då?

fredag 13 januari 2023

Klockorna klämtar också för Efs

Påskvänner!

Biskop de facto Stefan Gustavsson kommenterar "de tre vise männens utspel" så här på Tjugondedag Knut. Varningsklockorna ringer väl också för Efs, som (ännu) inte är någon frikyrka? River inte detta upp hela grunden för samverkansavtalet mellan Efs och Svenska kyrkan? 

Jag väntar mej nu en kommentar även från Efs-biskopen Kerstin Oderhem, som var bra ute mot Åsa Nyström i avkragningsärendet i Lule stift (där domkapitlet fick bassning av överklagandenämnden men prästen började jobba med annat).

Så till något roligare: det är ju i dag Tjugondedag Knut, som traditionellt avslutar julfirandet. Till min glädje fanns julkrubban kvar i Enångers nya kyrka när jag idag spelade på en begravning där. Men här demoleras ett pepparkakshus under glatt avsjungande av "tjugondedagspsalmen", vars "koral" är komponerad av ingen mindre än Emmy Köhler (som gjort melodin även till Nu tändas tusen juleljus).

lördag 7 januari 2023

De tre vise männen

God fortsättning, alla påsk- och julvänner! 

Under julhelgerna slog tidningen Syres avslöjande om tre biskopars (bl a min namne i Stockholm!) vägran att viga prästkandidater som definierar äktenskapet som ett förbund mellan man och kvinna ner som en bomb i Svenska kyrkan och Efs. 
Nu måste ju vår missionsföreståndare Kerstin Oderhem och min distriktsföreståndare Sara Edström och Efs-prästen Annahita Parsan och gärna även nån karl med ryggrad (om det finns sådana) tala allvar med biskop Andreas och helst även ärkebiskop Martin. 
Det finns väl ingen fråga som Efs velat förknippas med så lite som den här! Men centerpartiets Daniel Bäckström-affär (hur många velande Efs-are med motstridiga ledar- och karriärambitioner finns det egentligen?) har inneburit ett månadslångt saltande i såren, där ju Efs i riksmedia rent av presenterats och identifierats som "väckelserörelsen som är emot att viga två av samma kön"! 
Och när nu Andreas Holmberg (biskopen) går ut med att han inte vill viga prästkandidater med klassisk äktenskapssyn eftersom de ändå inte kan få jobb i Stockholms stift, då är ju frågan om nån från Efs ens vågar viska "Jo, kanske hos oss"?
Vidare (i Fb-gruppen Samtal om Efs profil och framtid):
Heder åt tidningen Syre som pressade biskoparna på ett sätt som varken Dagen eller Kyrkans Tidning gjort.  Vi behöver naturligtvis få veta hur det är, även om stämpeln "homofientlig" är tung att bära för den som bara står för samma äktenskapssyn som hela Svenska kyrkan på 00-talet och som ännu uttrycks i de flesta vigselpsalmer och psalmboksvigselordningar ("underbart har du skapat man och kvinna", "som mannen och kvinnan i glädje tillsammans")! Blir f ö intressant att se om nya psalmbokens vigselpsalmer görs lika könsneutrala som vigselordningen i kyrkohandboken 2017: 
Simon Wämmerfors replikerade på Fb:
"När det begav sig var det ju tydligt uttryckt att inställning i denna fråga inte skulle vägas in vid tjänstetillsättningar. Men nu tycks det då som om att församlingarna  åtminstone i Stockholms stift struntar i det i systematiskt skala. Biskopen hade ju kunnat gå tillrätta med sina församlingar istället."
Jag svarade:
Exakt. Och han vill då alltså inte heller viga några såna där "typer" till tjänst inom Efs heller (eller)? Det verkar ju mer och mer ha varit en historisk dumhet att i motsats till övriga nordiska väckelserörelser sätta sina förkunnare under den biskopliga tillsynen mer än under missionsföreståndarens. När biskoparna var högkyrkliga på 40-50-talet blev Efs så frikyrkligt som det bara gick, men när de alltmer blev liberalteologer (jfr ultraliberale Hammar!) passade det minsann att bli kyrkligt som bara den! Det får vi äta upp nu. F ö har vi ju sett samma typ av glidning på 00-talet, när alla biskopar först skulle värna äktenskapet som något unikt för man och kvinna men till slut en efter en anslöt sej till den statliga definitionen. Hade brevkontakt särskilt med Tony Guldbrandzén och märkte hur svårt de hade att stå emot och bli utmålade som fiender till homosexuella - vilket de ju absolut inte var (särskilt inte Tony!).

fredag 6 januari 2023

Stöd Efs:s julinsamling!

söndag 1 januari 2023

Gott Nytt År 2023!

Påsk- och julvänner!


I år (den 24 augusti, på Bartolomeusdagen och Ukrainas nationaldag) skulle poeten Bo Setterlind ha fyllt 100 år. I Strängnäs firas hans minne varje år den 24 augusti i Setterlindsparken, men i år torde det firas på fler ställen. I år (den 2 april) är det även 100 år sedan bildhuggaren ("förkunnaren i trä") Eva Spångberg föddes. Hon valdes i en omröstning i Kyrkans Tidning till 1900-talets mest betydelsefulla kvinna i Svenska kyrkan och fick bland många andra utmärkelser även ett fint evangelistpris.

Jesus och barnen av Eva Spångberg, relief i Rödeby kyrka:






















Det är sant att Jesus lever (SvPs49), en av Bo Setterlinds minst sjungna psalmer:

måndag 26 december 2022

Annandag jul i Jakobs kyrka och Tredjedag jul på Efs

Påsk- och julvänner!

Om Annandagen firades med högmässa i Jakobs kyrka i Hudiksvall blir det imorgon på Tredjedagen julgemenskap på EFS Njutånger med gröt och skinkmackor och en del sång och musik fr o m kl 14. Välkomna!

(F ö är det i år 2022 exakt 100 år sedan den ståtliga Betlehemskyrkan i Edsbyn stod färdig - jag har bara varit där en gång under någon Kom och se-festival och ätit med journalisten Birger Thureson. Idag tillhör den något annat av samfunden i Hälsinglands Jerusalem).

lördag 24 december 2022

Adventskalender lucka 24: Jesus, lär mej rätt betrakta

Påsk-, advents- och julvänner!

Franzéns julpsalm, lätt bearbetad. Därefter Rosenius' julaftonsbetraktelse över samma bibelord ("Ordet blev kött", Joh 1:14). Men läs gärna även Magnus Malms och kyrkofadern Hieronymus' julbetraktelser! Jag tackar Gud för dem alla. Här står tiden och kyrkohistorien verkligen stilla ett slag.

En God Jul tillönskas alla - tack vare vår Frälsare.



1. Jesus, lär mig rätt betrakta
Ordet, som blev kött i dej,
och ej något högre akta
än den fröjd du bjuder mej:
fröjd av sanning, nåd och frid,
fröjd, som blir i evig tid,
då du Faderns råd förklarar,
Fadern själv oss uppenbarar.

2. Fadern själv, hos vilken Ordet
evigt var och evigt är,
av vars tanke allt är vordet
och vars hand all världen bär,
honom, den Oändlige,
i hans ende Son vi ser,
i den vise, kärleksrike,
helige, som blev vår like.

3. Gud, när du i molnen ljungar
och i morgonsolen ler,
när du föder fågelns ungar,
liljorna sin fägring ger,
när du mej ur faran för,
när din röst hos mej jag hör,
o, då känner jag dej vara
och din härlighet förklara.

4. Dock, när tanken dej vill hinna
i det ljus som höljer dej,
kan den ingen vila finna,
hjärtat självt förirrar sej.
Men du tar en jordisk hamn,
Gud och mänska, i din famn
du oss sluter såsom bröder,
och för oss ditt hjärta blöder.

5. Se, då viker tvivlet fjärran
för det klara livets ord!
Tro och kärlek skådar Herran
i hans vägar på vår jord.
Då han föds, som lovad är,
då för oss han korset bär,
då ut ur sin grav han träder,
nåd och sanning världen gläder.

6. Gud, din kärlek kan ej kallna
mot det stoft du livat har.
Själv du söker här den fallna,
som av dej en avbild var.
Sen ej mer hon liknar dej,
ej till dej kan lyfta sej,
du till mänskan
 stiger neder,
själv till himlen henne leder.

7. Led oss, Jesus, lär oss lida,
lär oss verka såsom du
och ett evigt liv förbida
efter detta korta nu.
Som du ett med Fadern var,
Fadern i dej uppenbar,
så vi ett med dej må vara,
dej i allt vårt verk förklara.


Text: Frans Michael Franzén 1814, ngt bearb.
Musik: Genéve 1551


ORDET BLEV KÖTT (Joh. 1:14)

Ordet, det eviga ordet vart kött! Guds evige Son blir människa, en verklig människa, blott icke en syndig, utan en ren människa.

Född av kvinna. Den, som är född av en sann, naturlig kvinna, måste vara en sann, verklig människa. En verklig kvinna föder intet annat än en verklig människa. Så är då Guds evige Son verkligen en medlem av vårt släkte, så att hans stam och släktingar räknas ibland Adams avkomlingar, såsom också första bladet av nya testamentet visar. Guds Son är vår släkting, vår blodsförvant, "bröderna lik", synden undantagen. Obegripliga Guds kärlek, som fattade ett så besynnerligt och nådefullt råd om vår frälsning!

Men här svartnar det dock för förnuftets öga. Guds evige Son vår blodsförvant, vår bror! Är det sant? Är det möjligt? Jag börjar och jag slutar, och jag börjar igen med denna punkt. Är det sant? Är det möjligt? Jag kan inte begripa det, men jag kan inte heller komma ifrån det. Mina tankar snärjs såsom i ett nät av eviga obegripligheter, men också oundkomliga vittnesbörd; och frågan har den vikt, att med den hela kristendomen står eller faller, och med den vår frälsning och salighet.

Å ena sidan är det alldeles för mycket stort och herrligt, att vi arma fallna människobarn ska vara så högt skattade och hedrade, att Guds evige Son ska vara vår broder och blodsförvant — det är för mycket stort och herrligt, så att jag inte kan tro det för dess storhets skull.

Å andra sidan är mej denna stötesten för svår att bortkasta. Där står en hel värld av vittnesbörd om honom: Först en hel lång världsålder av besynnerliga förutsägelser och sedan en efterföljande världsålder av besynnerliga uppfyllelser, av de underbaraste punktliga uppfyllelser av allt, vad som var förutsagt. Kan jag helt kasta bort den personen, som utgör föremålet för alla dessa förutsägelser och uppfyllelser? Den stenen, som av byggningsmännen blev bortkastad, men som Gud dock gjorde till en hörnsten, ska också jag försöka att kasta bort honom?

Eller kan jag kasta bort bara vad jag ser för ögonen i denna dag av hans rike på jorden? Ja, kan jag kasta bort allt som jag själv erfarit av den trogne Herren? O nej, Han är en levande och närvarande Gud, vi känner honom ju, och det endast såsom uppenbarad i köttet; ty ingen känner Fadern utom Sonen. Men då — kan jag då å andra sidan tro allt detta stora och herrliga, som ligger däri, att Gud är vorden uppenbar i köttet? Det är ju dock alldeles för mycket stort och herrligt!

Och likväl är det en evig och gudomlig sanning — en sanning, som är lika viss och gudomlig, om än alla människors förnuft går sönder på densamma. Ja, Gud vare lov, att vi inte kunna begripa den, d. ä. att vi inte har en så liten Gud, att vårt arma blinda förnuft kan följa honom. Gud bevare oss för att ha en Gud, som inte skulle övergå vårt förstånd! Men att det arma, fallna och trånga hjärtat inte kan behålla denna outsägliga skatt och glädje, det är dock en plåga, för vilken man kan önska sej en snar förlossning.

Kunde jag blott behålla denna stora herrlighet levande i mitt hjärta, att Guds evige Son är vår blodsförvant, vår broder, då ville jag inget mer, då hade jag nog. Ja, för tid och evighet nog. Ty då skulle jag dock draga sådana slutsatser av det saliga förhållandet, att inte mer någon enda sorglig tanke skulle kunna få rum i mitt hjärta; nej, mitt arma hjärta skulle väl hellre vilja sönderbrista av allt för stor fröjd och glädje. Ty har vårt fallna och förnedrade släkte blivit så hedrat, att Guds evige Son har givit sej in i vårt släkte, blivit en av oss, blivit vår blodsförvant — o, då vill jag inte mera veta — då har vårt släkte sannerligen blivit så ärat och upphöjt över alla änglatroner, ja, upp till själva himmelen, att man må väl säga, att vår genom syndafallet lidna skada, skymf och förnedring är mer än rikligen hämnad och ersatt; så att det omsider nu är den allrastörsta ära att vara människa — ja så, att de heliga änglar sannerligen hade skäl att önska: "Ack, den som vore människa!"

Det är sant, vad Luther anmärker, att sedan Guds Son blivit en människa, borde det dock ha den frukt och verkan på oss, att vi skulle innerligen älska och glädjas åt allt, vad som heter människa, och aldrig mer kunna hysa ovänlighet mot någon medlem av det släktet. Alla kristna borde ock till sin tröst och uppmuntran mot all livets vedervärdighet något djupare försänka sej i denna betraktelse och be Gud om nåd att få den in i hjärtat, så att de med stor förundran och glädje kunde säga: Nu vill jag inget mer! Guds Son är en människa. Då ska med allting bli väl. Är Guds Son vorden vår blodsförvant, då anar jag någon större kärlek i Guds hjärta till oss människor, än vi vanligen tror; då måste det inte vara, såsom det ofta förekommer  oss, att Gud är fjärran och liknöjd om oss, nej, då måste det endast ligga något djupt fördöljande därunder, något underligt lekande med oss, när han så förhåller sej, som om han inte brydde sej om oss.

Ordet blev kött och tog sin boning bland oss,
kom till vår jord, Kristus är hans namn.
Så Gud sig härlig för all världen visar.
O kom, låt oss tillbedja,
o kom, låt oss tillbedja
vår Herre Krist.

fredag 23 december 2022

Adventskalender lucka 23: Vad skapat är

Påsk-, advents- och julvänner!

Här kommer fortsättningen och slutet på gårdagens "lärodikt" (jag har alltså delat upp den i två delar). Skriv gärna en modernare version av trosläran - men att den för minnets skull gärna kan få rimma bör man inte förneka. 

Däremot behöver den nog i så fall delas upp i flera kortare dikter - vårt tålamod med poesin är inte längre lika stort som med prosan.

Det här är i alla fall både jul- och påskförkunnelse från en biskop av klassiskt evangelisk-lutherskt snitt. Jag har bearbetat Franzéns text ytterst sparsamt - den som vill ha en modernare text får som sagt gärna skriva en själv!


1. Vad skapat är, från stjärnorna till gräsen,
Guds vishet, godhet, härlighet beter.
Men honom själv den ur hans eget väsen
Ursprungne synligt för oss återger.

2. Och hur i gudomsdjupet än må spana
en prisad vishet: ack! vad vet hon mer,
än vad det budskapet oss låter ana,
att Gud, som mänska, till oss stigit ner;

3. att vi må nära se och känna Herran;
liksom av oss med glädje igenkänns
i älsklig yngling, sänd till oss ur fjärran,
hans faders bild, en länge saknad väns!

4. Han kom från himlen, för att dit oss föra,
förnedrad, för att vi upphöjas må,
och detta skulle ej oss fallna röra,
ej mer än lagens blixt vårt hjärta slå?

5. Se Fadern, som sin ende Son ej skonar,
se Sonen, som sig själv till offer ger!
Vad vet du väl som världens synd försonar,
om det ej så, av sådan kärlek sker?

6. I varje tid, vart vi vill ögat välva,
omväxlar fint fördärv med vild natur.
Ack, vad eländighet inom oss själva!
Ve oss om ej förlossning sker därur!

7. Behövs då ej en lösen för den fångne?
Och vem betalar den, om icke Han,
den med sitt blod för oss i borgen gångne,
som syndens makt och döden övervann.

8. Med synden döden kom. 
Men du det glömmer,
du som bestrider syndens straff av Gud.
Vad sker då på den dag, då Herren dömer,
och visar bort dem, som ej lytt hans bud?

9. Vi saknar hopp, det må var dag betonas,
om vi ej får vid korset falla ner,
där Han, som lider för att vi ska skonas,
i hånat kval för sina bödlar ber.

10. Har Kristus endast med sin sedelära
förmått att lösa syndavanans band? -
Se där den lame, som sig låter bära
till Frälsarns fot, att helas av Hans hand.

11. "Din synd förlåtes dig, min son", så ljuder
till syndarns tröst det första nådens ord.
"Stå upp och gå", det andra sedan bjuder.
Och han står upp och går, helbrägdagjord.

12. Men märk hans tro!
Från dörren undanskjuten
han kom från taket in, och nu han bär
vad honom bar liksom en fånge sluten.
Fri, som hans kropp, nu ock hans ande är.

13. Så Frälsarn själv oss nådens ordning visar,
vem är det som med tröst från honom går?
Månn farisén, som sig rättfärdig prisar?
Nej, synderskan, vars gråt hans fötter tvår.

14. Men som försoning är tillika rening,
i kraft utav det blod, som offrat är,
så måste grenen röja sin förening
med ädla stammen i den frukt, han bär.

15. Den gode Herden gav sitt liv för fåren
och som uppstånden vårdar sina får.
Hans röst dem samlar ifrån villospåren,
och ulven flyr, då de med Honom går.