lördag 21 januari 2017

Ekumenisk helg med Hans Lindholm

Påskvänner!

Idag kl 14-16 blir det ekumeniskt möte med Hans Lindholm från Uppsala på församlingsgården i Iggesund. Servering. Imorgon söndag kl 11 blir det ekumenisk gudstjänst i Iggesunds S:ta Maria, också då med Hans Lindholm som predikant.

(Efter pensioneringen från prästtjänsten i Lötenkyrkan fungerar Hans nu närmast som resetalare eller kolportör i gammal god Efs-stil. Särskilt vi i glesbygdshälsingland har anledning att vara tacksamma).

onsdag 11 januari 2017

Trettondagsmöte och medlemsmöte!

Påskvänner!

På Sextondag jul (i förrgår alltså) hade vi medlemsmöte på Efs Njutånger. Kom sent eftersom jag varit med familjen och fotograferat mej/oss. Men det var ett fint möte med gott kaffe (tack!!!). Det blev en del saker bestämda också. Återkommer kanske om dem.

Trettondedag Jul var svinkall i år (kallaste sedan Rengsjös kyrkklockor frös fast 2009!). Ingen trettondagsblida här inte (den har vi nu istället). Men några tappra själar hade tagit sej till bönhuset i alla fall, även prästen, kantorn och mötesledaren trots att alla tre till sin förfäran upptäckte att bilen inte startade. Och en redig missionsdag fick vi med fin sång av Lovisa Pettersson!

söndag 8 januari 2017

Nathan Söderblom talar och sjunger

Jul- och påskvänner!

Säga vad man vill - och det får man! - om Nathan Söderblom som (liberal-)teolog. Men nog kunde han framföra sitt budskap - här om mod och ödmjukhet - på ett enastående välartikulerat sätt:



Här sjunger han sin egenkomponerade koral (numera mest känd till "I denna ljuva sommartid"):


Och här sin sång "Vår lösen" (som i 1937 års psalmbok fanns under "psalmer att läsas" och som något bearbetad och med alternativ melodi också finns publicerad i Fria psalmboken):

måndag 2 januari 2017

Jesus vid 12 års ålder i templet

Jul- och påskvänner!

 

I år blir det ingen Söndag efter Nyår (det blir Första söndagen efter Trettondedagen istället - och inte nästa år heller för då krockar den med självaste Trettondedagen)! Och eftersom det är tredje årgången i år skulle vi ändå inte ha fått höra om Jesus vid 12 års ålder i templet (utan bara om den första tempelrensningen, den i Joh. 2).

Det passar dock utmärkt bra att få höra om denna karaktärstext - som egentligen borde läsas varje årgång de gånger Söndagen efter Nyår faktiskt infaller! - och om dess sammanhang på Världen idags fina "TV-sändning" eller julkalender (den gode Anders gynnar såväl Dagen som Världen idag, märker jag!). Man tackar!

Annars har förre göteborgsdomprosten Per-Olof Sjögren skrivit en underbart uppbygglig liten bok om händelsen - boken heter 12 års ålder och borde definitivt tryckas om eller åtminstone läggas ut på nätet. En liten pärla!

En liten pärla är också följande bönevers av Anders Frostenson ur Kyrkovisor 1960 (annars är den märkliga händelsen särdeles klent besjungen i våra sånger och psalmer):

Du som blev i templet kvar
när du 12 år gammal var,
hörde, frågade, gav svar -
hör oss, Herre Jesus!

söndag 1 januari 2017

Gott Nytt År!

Jul- och påskvänner!

Gott nytt år med Jesus! Den 1 januari, Åttondedag Jul, är Jesus´ namnsdag.

lördag 31 december 2016

En bön av C O Rosenius vid slutet av jubileumsåret

Jul- och påskvänner!

Så här under missions- och Rosenius-årets sista skälvande timmar kan vi väl med Rosenius be för missionen? Observera att han skrev den 5 år före bildandet av EFS, och 15 år innan EFS skickade ut sina första egna missionärer (det vi firat i år, alltså). Men bönen är högaktuell än idag och omfattar både den s.k. inre och den s.k. yttre missionen.

Kan du inte sjunga den här eller någon annan melodi, så läs sången/bönen, gärna högt! Sången lär nu till och med vara på väg ut ur ELM-BV:s sångbok, men den finns alltså kvar på nätet i denna lätt bearbetade form. (Du som tycker att den fortfarande klingar alltför ålderdomligt är hjärtligt välkommen att skriva/komponera en ny sång på samma livsviktiga tema!).



Vår store Överherde, till dej vår lovsång går! 
Du fått all makt i himlen och på jorden. 
Din hjord så väl du vårdat i detta gångna år, 
och därför finns den även kvar i Norden. 
Du som för oss var dödad, du lever, och din hand 
bär spiran över världen och över detta land, 
bär nycklarna till döden och dess rike. 

Om du nu åter sänker hit ner till denna jord 
ett nådens år i hemlig, dunkel slöja, 
vi vet ej vad det gömmer, men har ditt löftesord 
att alla dagar du bland oss vill dröja. 
Och har vi dej, vår Herre, vår Herde stark och god, 
och dina helga källsprång: ditt ord och offerblod, 
vi går de dolda skiften glatt till mötes. 

Ja, vare det som kommer ett härligt Herrens år, 
din nåd och makt gör känd på hela jorden! 
Sök upp, församla, vårda de många vilsna får, 
föröka nu och stärk den klena hjorden. 
Låt många nu få smaka hur underbar du är 
och bli i trons gemenskap med dej, o Jesus kär, 
förenade och saliga för evigt. 

Bevara dina trogna, o Herre, denna tid 
i trons uppriktighet och Andens enhet, 
i kärlek och i glädje, rättfärdighet och frid - 
behåll bland oss ditt ord i kraft och renhet. 
Utrusta dina vittnen med tröst och tålamod, 
så att de alltid frimodigt vittnar om ditt blod, 
och korsets smälek glatt med dej vill bära. 

För hedningarnas skara, o Gud, vi ber till dej, 
som evangelium åt alla unnar! 
Låt sändebudens fötter då låta höra sej, 
som seger genom Frälsaren förkunnar! 
Välsigna våra syskon som nu ibland dem går, 
och låt en väldig skara, långt fler än vi förstår, 
en gång hos dej, o Jesus, saligt mötas!

Text: Carl Olof Rosenius 1851 (35 år), bearb.
Musik: Kaarlo Waismaa (1869-1947)

torsdag 29 december 2016

Luthers märkliga psalm om den heliga kristna Kyrkan

Jul- och påskvänner!

En av Luthers sista psalmer är följande originella text från 1535, som inte tagits in i mer än någon handfull psalmböcker, men som hör till hans märkligaste och konstrikaste (vissa skulle säga konstigaste, men då har de inte läst Uppenbarelseboken!). I den svenska versionen nedan har jag i tredje strofen förhållit mig ganska fri till Luthers text och istället försökt ligga så nära förlagan Johannes som möjligt. Men psalmen kan nog ändå fortfarande sägas vara Luthers.

Läs gärna din bibel för att jämföra med hur den uppenbarelse Johannes fick såg ut! (Läs HELA Upp. 12 - och jämför även hälsningarna till "den utvalda frun och hennes barn" i Johannes andra brev!).



Alt. koral:


EN SÅNG OM DEN HELIGA KRISTNA KYRKAN (Upp. 12).

1. Jag har den ädla kvinnan kär, 
kan henne aldrig glömma.
Vad hon mig lär jag med mig bär, 
jag henne vill berömma. 
Hon är min vän, 
och om jag än
bekymrad var
i olycksdar, 
så bistår mig den sköna 
med all den kärlek, trofasthet 
jag alltid har fått röna. 
Min själs behov hon vet.

2. En gyllne krona kvinnan bär,
tolv stjärnor kronan hyser.
Som solen hennes kläder är,
de när och fjärran lyser.
På månen så
ses kvinnan stå
i denna skrud,
med glans från Gud,
men tärs av födslovärkar;
hon bär ju fram den höge Son
som evigt, väl att märka,
ska styra från sin tron.

3. Fast draken full av raseri

det barnet ville sluka,
så måste han besviken bli,
vad makt han än vill bruka,
för kvinnans Son
ryckts härifrån.
Men hon är kvar
med andra barn:
de som Guds bud vill hålla
och som har Jesu vittnesbörd.
Vad draken än kan vålla,
blir kvinnans bön dock hörd.   .

tisdag 27 december 2016

Johannes Evangelistens dag eller Tredjedag Jul

Påskvänner!

Vi som trots Gustav III:s helgslakt 1772 (ett 20-tal helgdagar väck på ett bräde!) fortsätter fira Tredjedag jul, även kallad Johannes Evangelistens dag, vi läser som episteltext 1 Joh. 1:9-2:6Om vi bekänner våra synder är han trofast och rättfärdig, så att han förlåter oss synderna och renar oss från all orättfärdighet. Om vi säger att vi inte har syndat gör vi honom till lögnare, och hans ord finns inte i oss. Mina barn, detta skriver jag till er för att ni inte skall synda. Men om någon syndar har vi en som för vår talan inför Fadern, Jesus Kristus som är rättfärdig. Han är det offer som sonar våra synder och inte bara våra utan hela världens. Att vi har lärt känna honom förstår vi av att vi håller hans bud. Den som säger: ”Jag känner honom” men inte håller hans bud är en lögnare, och sanningen finns inte i honom. Men hos den som bevarar hans ord har Guds kärlek i sanning nått sin fullhet. Då vet vi att vi är i honom. Den som säger att han förblir i honom måste själv leva så som han levde.

Och som evangelietext läser vi Joh. 21:19-24Jesus sade till honom: ”Följ mig!” Petrus vände sig om och fick se att den lärjunge som Jesus älskade följde efter, han som under måltiden hade lutat sig bakåt mot Jesu bröst och frågat vem som skulle förråda honom. När Petrus såg honom frågade han Jesus: ”Herre, hur blir det med honom?” Jesus svarade: ”Om jag vill att han skall bli kvar tills jag kommer, vad rör det dig? Du skall följa mig.” Därför spred sig ett rykte bland bröderna att den lärjungen inte skulle dö. Men Jesus hade inte sagt till Petrus att lärjungen inte skulle dö utan: ”Om jag vill att han skall bli kvar tills jag kommer, vad rör det dig?” Det är den lärjungen som vittnar om allt detta och har skrivit ner det, och vi vet att hans vittnesbörd är sant.

Och vi sjunger eller läser de i 1697 års koralbok föreslagna tredjedagjul-psalmerna O Jesus Krist som mänska blev samt Var man må nu väl glädja sig (härliga också som julpsalmer!).

Eventuellt tar vi också fram Luthers kyrkopostilla och läser bl.a. detta i predikan på Tredjedag jul:

Oaktat alla helgons exempel och leverne, bör var och en sköta det honom befallt är, och taga vara på sin kallelse. O, en nödvändig och hälsosam lärdom! Det är en gångbar villfarelse, att vi se uppå helgonens gärningar, och huru de hava vandrat, och vilja görat efter, menande det vara ganska väl gjort. Därtill hjälpa och driva oss de onyttiga svassare, som predika oss de kära helgonens leverne och föreställa dem folket icke rätteligen till exempel. Däremot talar nu här Kristus. Petrus är en förebild till sådana villfarande vandringsmän. När Kristus hade befallt honom att genast följa honom, så vänder han sig om och ser efter en annan och bryr sig om, vart då den skulle taga vägen, som Jesus älskade.

Så göra ock dessa: de låta ligga det dem befallt är, och se uppå andras vandel och gärningar, dem Gud älskar, de äro helgonen. Därför rycker Kristus dem tillbaka, och säger: vad kommer det dig vid, vart han går? Följ du mig, och låt mig sörja för honom. Ja, än om jag ville att han skulle bliva, skulle ock du därför vilja bliva? Menar du, jag vill hava detsamma av dig som av honom? Nej, icke så: sköt du det dig tillkommer och vad jag säger dig: denne skall ock väl finna sitt. Jag vill hava mångahanda tjänare, men de skola icke alla hava ett och samma göromål.

Fortsatt god julhelg alltså! Imorgon firas Fjärdedag Jul eller Värnlösa barns dag med julfest på EFS i Njutånger! Alla är mycket välkomna!

söndag 25 december 2016

Jul, jul, strålande jul!

Jul- och påsk- (och pingst-)-vänner!

God fortsättning på julen! Den har bara börjat! I morgon är en annandag!

Vill ni fortsätta sjunga - och när kan man sjunga som mest och bäst om inte vid juletid? - finns här ett stort antal julpsalmer att prova på!

Enligt psalmförslagen i 1697 års evangeliebok (med psalmvalslista!) bör man f.ö. den första juledagen sjunga Alla kristna fröjda sig, En jungfru födde ett barn idag, Var kristtrogen fröjde sig och Världens Frälsare kom här. (Det skulle ju dröja över 120 år innan Stilla natt och Var hälsad sköna morgonstund kom till!).

Här en annan gammal julpsalm - av obekant ålder och ursprung:



lördag 24 december 2016

Psalmlucka 24: Giv mig ej glans, ej guld, ej prakt

Jul- och påskvänner! God jul önskar jag med vännerna Topelius och Sibelius i Finland!





1. Giv mig ej glans, ej guld, ej prakt
i signad juletid.
Giv mig Guds ära, änglavakt
och över jorden frid.
Giv mig en fest
som gläder mest
den konung jag har bett till gäst.
Giv mig ej glans, ej guld, ej prakt,
giv mig en änglavakt.

2. Giv mig ett hem på fosterjord,
en gran med barn i ring,
en kväll i ljus med Herrens ord
och mörker däromkring.
Giv mig ett bo
med samvetsro,
med glad förtröstan, hopp och tro.
Giv mig ett hem på fosterjord
och ljus av Herrens ord.

3. Till hög, till låg, till rik, till arm,
kom, helga julefrid.
Kom barnaglad, kom hjärtevarm
i världens vintertid.
Du ende som ej skiftar om,
min Herre och min konung, kom.
Till hög, till låg, till rik, till arm,
kom glad och hjärtevarm.