Jag länkar som Erika Cyrillus

Påskvänner!

Nu gör jag som Budis´ chefredaktör och ger två länkar som aktualiserades under Domssöndagshelgen.

Den ena länken är till Missionskyrkans historiska beslut att acceptera statens nya äktenskapsdefinition (märk väl att Missionskyrkan lika väl som ALLA andra samfund i Sveriges kristna råd så sent som i fjol sa att äktenskapet var förbehållet man och kvinna) och därmed sälla sej till den växande gruppen av statskyrkor i vårt land (Baptistsamfundet (!) gick först) för vilka statliga beslut om äktenskapet betraktas som teologiskt relevanta. Det sägs att beslutet hänskjutits till församlingarna - men det är snicksnack! Beslutet att acceptera äktenskap mellan två av samma kön (en fyrkantig cirkel) som acceptabel teologi har tagits av kyrkostyrelsen - man hänskjuter ju inte, än så länge åtminstone, frågor om polygami eller syskonäktenskap till församlingarna.

Den andra länken är till Manhattandeklarationen. Kristna från romersk-katolska kyrkan, ortodoxa kyrkan och evangelikala samfund står enade bakom ett dokument till försvar för livets okränkbarhet, äktenskapet som en förening mellan man och kvinna - och religionsfriheten. Tolle lege - tag och läs! Det är uppbyggligare än du tror. Sen hoppas jag att så många som möjligt också deltar i upprop mot de homofoba lagarna i Litauen och Uganda m.fl. länder. Rör inte min kompis!

För livets skull vänds vanmakten till vrede.
För livets skull ska rätten flyta fram.
För livets skull ska källor utav glädje
ge modet hopp och kraft - för livets skull.

För livets skull blev Gud ett barn, vår like.
För livets skull gav han sitt liv för oss.
För livets skull ska rättens rätta rike
bli synligt genom oss - för livets skull.

Lars Linderot predikar på Domssöndagen

Påskvänner!

En av vägröjarna för Carl Olof Rosenius och den nyevangeliska väckelse som EFS kommer från var den västkustske komministern i Göteborg och Tölö Lars Linderot (1761-1811), känd och läst i hela vårt land, men även i Norge där hans postilla översattes och spreds. Känd som domedagspredikant, men också som en folktalare av Guds nåde. En typ som ofta karikerats i efterhand, och som absolut gjorde sej skyldig till vissa verkliga övertramp i stridens hetta (återkommer till det och till "helvetspredikans" kris), men som vi kanske skulle ha lika stort behov av, i vår tids språkdräkt förstås, nu 200 år senare? I varje fall hörs ofta ett bultande herdehjärta bakom de stränga orden, och som norrbottning känner jag igen många av de angelägna tonfall som något senare hördes från väckelseledaren i norr, Lars Levi Laestadius (1800-1861).

Nu låter jag Lars Linderot predika för oss inför kyrkoårets sista helg. Jag frågar mej om vi i Svenska kyrkan och EFS idag, när man mest hör om "kyrkornas globala vecka" (ett i sej självt vällovligt arrangemang) fullt sanningsenligt kan säga som Linderot sa omkring år 1800, att I dag är den uppväckande Söndagen, då i alla våra Evangelisk-Lutherska församlingar predikas om den yttersta dagen. I dag är den uppväckande Söndagen, då syndare få höra i alla kyrkor hur Jesus, Guds Son, skall komma på domedag, och döma oss allesammans, döma levande och döda. I dag är den uppväckande Söndagen, då människornas hjärtan, om de voro ock hårda som stenen, borde låta draga sig till bättring. Ack! Den som icke bättrar sig, när han hör talas om den yttersta domen, han är så hård, att jag säger rent ut: Gud vet, om den själen någonsin gör bättring. Denna dagen är den sista Söndagen i kyrkoåret, och på samma denna Söndagen predika alla lärare om den stora sista dagen, då alla Nyår, och alla kyrkoår, och alla söckendagar hava en ända.

Linderot ropar till oss även i psalm 265 (den enda psalm från 1937 års psalmbok som behöll sitt nummer - Wallin tog inte in den i 1819 års):

Himlafaderns hand är utsträckt till din själ,
Frälsarn klappar på, han ömmar för ditt väl.
Nådens helge Ande vill störa din sömn:
salig är du, om du vaknar.

Inför Domssöndagen och Domedagen

Påskvänner!

Får ej i vårt hjärta bo
kärleken till bröder,
död och kraftlös är vår tro,
ingen frukt den föder.
Stängs för nödens barn vår famn,
när de hjälp begära,
svek det blir att Kristi namn
våra läppar ära.

Att ge faderlösa stöd,
änkors sorg ej glömma,
att för vilsekomnas nöd
av allt hjärta ömma,
vara dem ett glädjebud
vilkas fröjd är gäckad,
det är inför Herren Gud
gudstjänst obefläckad.

"Salig den barmhärtig är",
så ditt löfte ljuder,
du som våra sorger bär
och din tröst oss bjuder.
Hur vi fyllt din kärleks lag
skall du utrannsaka,
när du sist på domens dag
kommer hit tillbaka.

(Mel. SvPs 554)

En annan bra Domssöndagspsalm är 792 i nya psalmbokstillägget, nummer 704 i Psalmer och sånger, av Arne H Lindgren:

Lär mej höra din röst på bussen
en novembermörk morgon i stan,
lär mej se dina ögon i vimlet
en lördag på köpcentrums plan.

Lär mej höra ditt rop från cellen
genom anstaltens hårda betong.
Lär mej höra din gråt i kvällen
genom kyrkrummets aftonsång.

Frihet för de fångna

Påskvänner!

Ser just att Dagen meddelar att Maryam och Marzieh, två iranska systrar som suttit fängslade nästan hela detta år för sin tros skull, igår släpptes fria mot borgen. De har hela tiden erbjudits frihet mot att avsäga sej sin tro muntligt och skriftligt, men har vägrat. "Vi vill bli frisläppta med heder", sa de.

Bollnäs Missionsförsamling, där min fru är föreståndare, skrev under en lista till förmån för de fängslade systrarna som skickades till iranska ambassaden. Grannförsamlingen i Alfta gjorde likadant. Det känns underbart att systrarna blivit fria, även om många fortfarande lider jorden runt för sin tros skull.

Eller för sin homosexualitet. Jag tycker fortfarande, och har sagt det många gånger, att Stefan Holmström, Stefan Swärd m.fl. tillsammans med Rfsl:s ordförande borde göra ett upprop till förmån för kristna och/eller homosexuella i särskilt Mellanöstern och Afrika: vädja om mänskliga rättigheter för dem i deras hemländer och kraftfullt verka för att deras asylskäl ska väga lika tungt som politiska om de söker sej till Sverige.

Sen tänker jag förstås också på Dawit Isaak. "Släpp fångarna loss!" Första söndagen i advent handlar ju om ett nådens år från Herren, men redan den annalkande Domssöndagen belyser Jesus fångars situation speciellt. "Jag var i fängelse, och ni besökte mej."

Jag var hungrig och törstig, var du där, var du där,
jag var frusen och naken, var du där?

Ohållbart läge i äktenskapsfrågan

Följande insändare publicerades idag i lokaltidningen Ljusnan:

OHÅLLBART LÄGE I ÄKTENSKAPSFRÅGAN

Många verkar tro att äktenskapsfrågan är överspelad i och med riksdagsbeslutet i våras och kyrkomötesbeslutet nu i höst. Tvärtom, säger jag. Det är först nu diskussionen kommer på allvar. Fast på nya premisser.

Som liberal insåg jag tidigt att det finns två liberalt anständiga sätt att se på äktenskapet:

Antingen fortsätter samhället anse att ett äktenskap per definition gäller ett förbund tvärs över könskampsgränsen, ett förbund mellan 1 man och 1 kvinna där man "sover med fienden" och där man, ifall barn uppkommer vid makarnas fysiska förening (vilket i just detta fall är lätt hänt) på förhand har iordningställt det perfekt könskvoterade föräldraskapet. Samtidigt som man är liberalt öppen för andra vuxna, frivilliga samlevnadsformer: samboskap, partnerskap o.s.v.

Eller också avskaffar man denna grundläggande och pedagogiskt lättförklarliga definition av äktenskapet och likställer istället alla vuxna, frivilliga relationer, genom att antingen utmönstra äktenskapsbegreppet ur lagstiftningen eller alternativt föra in även övriga vuxna, frivilliga relationer under det med något slags civilrättslig registrering av alla som vill "gifta sej".

Det som inte, menar jag, är principiellt hållbart är den hållning som givits uttryck för på många ledarsidor i år, där man både kritiserat äktenskapsbegreppets knytning till just 1 man + 1 kvinna och moraliserat över dem som velat behålla den (de s.k. homofoberna), samtidigt som man moraliserat över eller lättsinnigt avfärdar fortsatt "utvidgning" av äktenskapsbegreppet (ett utslag av polyfobi?)!

Men har man infört den vuxna frivillighetens princip istället för heteronormen, kan man väl inte plötsligt börja gräva upp de argument kring reproduktion och biologi som vi nyss gjorde oss av med? Påstår man att frågan gäller allas lika värde, kan man väl inte plötsligt göra skillnad på folk?

Likadant med Svenska kyrkan: Den definition av äktenskapet som kyrkan i Jesus efterföljd har givit (se Matteus 19) var åtminstone möjlig att begripa och förklara. Pastorala undantag för polygami på missionsfälten eller för vissa förbindelser mellan två av samma kön förändrade inte grundregeln. Men när grundregeln nu brutits upp till förmån för ett allmänt "kärleksparadigm" och när Jesusorden nu som det heter "kan utgå" ur vigselritualen för att inte behöva korrigeras, får vi i kyrkan plötsligt ytterligt svårt att motivera varför inte äktenskapet skulle kunna utvidgas ytterligare i kärlekens namn.

"Kärlek är något mellan två personer" försökte förre (S)-partisekreteraren Lars Stjernkvist hävda i dogmatiskt nit. Har han aldrig hört talas om Treenigheten eller polyrörelsen? Jesus talade visserligen om "de tu". Men han talade samtidigt om "man och kvinna", "far och mor" - och det gick ju bra att sätta sej över.

Andreas Holmberg, kantorsstuderande, medlem i Bollnäs församling i Svenska kyrkan

Biskop Sturmark talar

Påskvänner!

Läs Christer Sturmarks Sju punkter för en bättre kyrka! Ska vi välja honom till biskop?

Ge kyrkan mod att lida
när kampens smärta krävs
och aldrig nånsin tiga
när sanningen förkvävs.

Har EFS någon biskop?

Påskvänner!

Spänningen är stor: blir missionssällskapet ELM:s (tidigare BV, bildat 1909 och skilt från EFS 1911) missonsföreståndare Roland Gustafsson ny biskop i Missionsprovinsen? Han gick i varje fall vidare till andra valomgången, eftersom ingen kandidat fick mer än 50% av rösterna i första. Enligt uppgift räknas nu inkomna poströster.

Skulle Roland Gustafsson väljas till biskop (hans kvarvarande motkandidat är Bengt Birgersson, nuvarande "provinssekreterare"), så kommer han först att prästvigas (Manfred Björkqvist, Stockholms förste biskop, var inte heller prästvigd när han valdes) och sedan biskopsvigas. Blir mycket intressant - det skulle förmodligen betyda mycket för Missionsprovinsens legitimitet som Svenska kyrkans arvtagare om ELM-BV anslöt sej till denna kyrka i vardande (som jobbar på nordisk snarare än nationell basis - närmast i tur står en biskopsvigning för Lutherstiftelsen i Finland).

Nå, hur det än går är ju Roland Gustafsson i realiteten redan biskop, precis som EFS:s missionsföreståndare i realiteten är (om man inte rent av ska kalla Stefan Holmström för EFS:s ärkebiskop, så många distriktsföreståndare/biskopar som vi har ;o).

Fast jag frågar mej nu vilket biskopsansvar Stefan tänker ta i äktenskapsfrågan. I fjol var ALLA samfund i Sveriges kristna råd överens om att äktenskapet PER DEFINITION handlar om ett förbund mellan man+kvinna. I år har det största samfundet med Anders Wejryd i spetsen övergivit denna definition, troligen p.g.a. ett visst riksdagsbeslut i frågan. Svenska Missionskyrkan med Göran Zettergren i spetsen tänker också av allt att döma överge definitionen och acceptera enkönade äktenskap även i kyrkan fr.o.m. 1/1 2010 (kyrkostyrelsen sammanträder nu i helgen, men lärokommittén föreslog det förra helgen). Svenska Baptistsamfundet med Karin Wiborn i spetsen tycks redan ha accepterat det, att döma av reaktionerna på Norrmalmskyrkans beslut i oktober.

Märk nu väl: Om Stefan Holmström och EFS-konferensen 2010 accepterar att EFS-präster anser två personer av samma kön vigbara till ett kristet äktenskap, då har också Stefan Holmström och EFS, som organisation, övergivit den definition Svenska kyrkan och alla andra kristna samfund stod för så sent som i fjol. Om man säger att pastorerna själva får bestämma, så tycker man att det är rätt OK med vigsel till enkönade "äktenskap", eller hur? Vi släpper ju inte frågan om kärleksfull, frivillig bigami fri (än så länge) att avgöras av enskilda pastorer - fast är det inte lite mesigt av Svenska kyrkan och EFS att invänta statens legalisering här? - och inte heller vigsel till syskonäktenskap (trots att halvsyskonäktenskap faktiskt redan är legala på vissa premisser). Alltså säger vi och Stefan Holmström inte alls att allt som varje pastor bestämmer enligt sitt samvete är OK, vi säger - om vi nämligen släpper saken fri till enskilda EFS-pastorers avgörande - att enkönade äktenskap (nb äktenskap i kristlig mening, inte bara relationer i största allmänhet) är fullt möjliga och helt OK för EFS-ledningen och Stefan Holmström. Det lär inte minst Mekane Yesus-kyrkan notera, och det lär knappast underlätta den kamp mot verklig homofobi som jag vet att många EFS-are, däribland jag själv, vill föra både här hemma och i Afrika. Leder pastorala undantag till accepterad queer-teologi, så får det vara.

Säger någon: ja, men Svenska kyrkan (läs: det politiserade kyrkomötet) har ju som kyrka accepterat kyrkvigsel till enkönade "äktenskap", och därför måste även EFS-präster vara fria att utföra sådana, ja, då säger jag: I så fall måste EFS omedelbart lämna Svenska kyrkan! Om kyrkomötet bestämmer som staten bestämmer (inte undra på när samma partier dominerar i kyrkomötet som i riksdagen) och EFS accepterar vad kyrkomötet bestämmer, ja, då har EFS hamnat i ett beroende av statsmakten som ingen missionsorganisation borde ha.

Samtidigt: sväljer vi INTE det "könsneutrala äktenskapet" kommer vi att hängas ut som nu sker med förre johannelundsrektorn, stiftschefen Esbjörn Hagberg i Karlstad. Tänk, han gick så långt som till att förklara sej beredd att välsigna alla ingångna partnerskap och helt ge "carte blanche" för homosexuella relationer, och han har nu skamligt svikit sin egen allvarsamma reservation mot äktenskapsdeformen och farit hem till Karlstad för att implementera den (som han själv menade stred mot Guds ord!) och manat till solidaritet med den - och ÄNDÅ blir han nu utstämplad av (S) som närmast rasist bara för att han egentligen ville bevara själva äktenskapsbegreppet som gällande man+kvinna och inte anser sej personligen kunna viga två av samma kön till just äktenskap! (Snacka om att få "bära åsnan"!). Pallar vi den stormen? Och gör vi det inte - hur pallar vi nästa storm när andra grupper går igång? Jfr även poeten Kristina Hultmans livsöde och Rfsl:ledaren Håkans tankar om arv och val.

Gud, gör oss kloka.

Svältsot och fettsot

Påskvänner!

Ser på min mage och konstaterar att den är i rundaste laget. Fettsot kallades det förr. Ett bra ord, tycker jag. En avmagringskur är inte fel. Höstens hälsokurs med kyrkan ska avslutas ute på sommargården Prästnäset i eftermiddag. Sen får jag träna själv.

Andra är i magraste laget. Vill gärna hänvisa till vad jag skriver på min andra blogg. Det är bedrövligt, för att tala som Svenska Mad, att vi kan skicka folk till månen men inte ordna mat åt alla på jorden.

Jorden ska brukas av alla,
alla gemensamt,
alla tillsammans,
den känner inga rika,
bara fattiga
som den föder.

EFS och alla trossamfund måste protestera mot Uganda och Litauen

Påskvänner!

Homofobi finns verkligen och har starkt bidragit till att Svenska kyrkan i kompenserande välmening övergivit äktenskapsbegreppet och börjat prata om fyrkantiga cirklar. (Jag brukar säga att Åke Green gjort mer för den nya äktenskapsdefinitionen än många andra). I Litauen blir det nu olagligt att framställa homo-, bi- och transsexualitet positivt (t.ex. prideparader blir alltså förbjudna, som jag tolkar det). I Uganda löper man linan ut och kriminaliserar utövad homosexualitet, precis som Sverige fram till 1944. En homosexuell förbindelse ska nu leda till fängelse- eller t.o.m. dödsstraff, enligt www.sr.se. Och positiv framställning av sådana är givetvis också förbjuden, precis som i Litauen.

Så hård är lagstiftningen redan i många av världens länder, t.ex. i Mellanöstern. Sveriges regering, men även Svenska kyrkan och våra fria trossamfund, måste nu reagera. Särskilt de samfund som inte gjort bort sej i äktenskapsfrågan - genom att nonchalera Jesus´ undervisning i Matteus 19 - har ett ansvar att nu bevisa att ställningstagandet inte berodde på homofobi och förakt för homosexuellas värdighet och mänskliga rättigheter. Jag tror också att moderat heteronormativa samfund och missionsorganisationer, som alltså inte spårat ur i ren queer-teologi, har större chans än andra att få baltiska och afrikanska regeringars och kyrkors öra.

Protestera mot de nya lagarna i Litauen och Uganda! Det finns en markant gradskillnad dem emellan, men i båda fallen kränks hbt-personer på ett alldeles oacceptabelt sätt. Det är ingen mänsklig rättighet att vem som helst ska kunna ingå äktenskap med vem som helst, men däremot att få vara den man är och uttrycka sej fritt utan att hota andras frihet att göra detsamma.

Jag behövde en nästa, var du där, var du där?
Jag behövde en nästa, var du där?
Och din läggning och hudfärg och språk gör detsamma,
var du där?

Rengsjö kyrka i novembersol.

Rengsjö kyrka i novembersol.