söndag 4 augusti 2019

Fina psalmer i Missionskyrkan också

Påskvänner!

Jag vikarierande som kantor i Hudiksvalls missionskyrka idag, och fick bl a spela dessa underbara psalmer: En liten stund med Jesus och I Offerlammets tecken.

Nu blir det söndagslunch och sedan missionsdag på Brogården. God fortsättning på vilodagen! som läraren och predikanten Birger Palo i Luleå Fridsförbund brukade säga.

Förklaringshelgen är en sommarfest - en Kristus-fest! När vi kristna firar honom, hans död och uppsyåndelse (som ju också Förklaringsdagen handlar om), blir det ringar på vattnet. Och "fast vi åter måste ned / i sorgedalen, följer med / från glädjens stund / i hjärtats grund / en stilla tröst och fred."

Katekesfråga 213: Hur vill du alltså avsluta ditt Fader vår?

lördag 3 augusti 2019

Förklaringsdag och Missionsdag

Påskvänner!

Sommarens kyrkliga storhelg är inte Midsommardagen utan Kristi Förklarings dag - en Kristusfest med sex ljus på altaret! Och så dessa härliga psalmer, hoppas jag:





Och på Brogården i Njutånger klockan 15 och 18 talar förre distriktsföreståndaren i Västerbotten, Rune Persson, om missionen i Tanzania, vars unga kyrka kan få bli till välsignelse även för oss i höga Norden Middag serveras utimellan. Alla är välkomna! Vi ber att Jesus ska få bli stor för oss - både förklarad och förhärligad.

Katekesfråga 212: Vad lär dig Amen, som bönerna i Fader vår slutar med?


fredag 2 augusti 2019

Att tänka på i Pride-tider

Påskvänner!

Olof Edsinger skrev bra och tänkvärt - och empatiskt - om Europride (och hela pride-rörelsen) i tidningen Till Liv i fjol somras. Mycket aktuellt fortfarande, så läs här! (Även Daniel Ringdahl skriver tänkvärt som underlag för fortsatt samtal i frågan).

Så här skrev jag själv på Fb till en vän som igår hyllade Marcus Birros "omtänk" vad gäller Pride:

"Ja, Pride ska inte sågas rakt av (Birro har alltid brett på tjockt i sina texter och låtit för 'nyfrälst' vad han än skrivit om). Bara bedömas och diskuteras på samma villkor som t ex Jesusmanifestationer och 1 maj-demonstrationer. Allas lika värde anses ju även kyrkans kors och arbetarrörelsens röda fanor stå för av respektive anhängare (inte sällan förenade i en person, jag har pratat med flera), och alla är de förstås - liksom Pride-rörelsen - legitima aktörer i värt öppna, demokratiska samhälle, och alla värda något slags stöd och sympati, inte minst i de länder och de sammanhang där de är särskilt utsatta och förföljda.

Nu har det ju alltid funnits folk som - med särskild hänsyn till sin egen rörelses martyrhistoria - undrat varför inte alla är kristna (eller ställer upp i Jesus-manifestationer), liksom andra, ibland dock precis desamma, undrat varför inte alla är socialister och tågar med dem 1 maj. Och nu verkar tydligen ungefär samma fråga ställas om hbtq(ip)-aktivism och Pride-tåget, och precis som i de andra fallen kan det finnas många skäl utöver hat och förakt. Det viktiga är att de, som inte går med, på annat sätt verkligen står upp för mänskliga fri- och rättigheter, medan de som går (oavsett manifestation) förmår markera distans till diverse kyrkliga och/eller socialistiska och/eller queerpolitiska tokigheter som man faktiskt inte vill promota eller ens verka gilla.

Att fylla offentligheten - alltså kommunhus, bussar och t o m kyrkor - med Pride-flaggor tycks mej dock påminna om bayerska kristdemokraters försök att fylla kommunala väggar med krucifix för att markera en viss påstått gemensam värdegrund. Men varken korset eller regnbågsflaggan (eller de röda fanorna) är faktiskt den okomplicerade symbol för 'allas lika värde' som vissa viĺl ha det till. Jag förstår absolut dem som också på detta sätt  vill uttrycka sitt stöd för utsatta grupper (kanske även med #mittkors eller röda fanor). Men vi som med en ateists grad av övertygelse helt enkelt inte TROR på en del Pride-dogmer (t ex om barnafödande män - eller att det inte finns nån särskild vits med att ha en mamma) är så klart tveksamma till att delta i parader som - förutom allas lika värde - uppfattas hävda just sådant. Och som t o m, med tanke på Rfsl:s ökända ståndpunkt och Fuckförbundets deltagande i Sthlm Pride, riskerar uppfattas som manifestationer även mot sexköpslagen.

Men det är bra att Birro markerar mot hätska utfall var de än förekommer ('hacka Affe till oblat' hette det ju en gång på Sthlm Pride och t ex Olof Palme fick ju för mkt skit av många kristna). Och jag är glad varje gång Pride kan arrangeras i olika städer och länder utan att stoppas av hot och hat. Jag har själv i kyrkliga sammanhang deltagit i regnbågsgudstjänster och t o m en hel regnbågsdag. Och jag trivdes bara bra på Rosa caféet i Lund. Men jag tågar helst inte under vare sej priderörelsens flaggor (fast jag gillar regnbågar) eller arbetarrörelsens röda fanor (fast jag gillar rött). Trots Stonewall och homohatets Mellanöstern. Eller för den delen Utöya."

Så långt mitt Fb-inlägg till en Fb-vän i Equmeniakyrkan, som nog dock också kan ha sin relevans för Efs och många Efs-are, oavsett läggning.

För en månad sedan skrev jag nedanstående replik till EFK-pastorn Björn Cedersjö, anställd vid Sveriges kristna råd, som "tänkt om" i frågan - den togs aldrig in i Dagen så jag publicerar den här istället. Avgående biskopen Eva Brunne tycktes ta Cedersjös "omvändelse" till intäkt för att kampen för det könsneutrala äktenskapet i princip redan var vunnen, också i frikyrkligheten (och Efs?) trots viss beklaglig eftersläpning på sina håll, men jag vill å det skarpaste reagera mot den toökningen/historieskrivningen. Det är tvärtom så att det är Brunnes/Cedersjös (som det verkar) avvisande av all slags heteronormativitet, också i kyrkan, som, om än innerligt välment, är uppenbart orimlig. Eller helt enkelt queer, som som det så talande heter nuförtiden. Men den som vill lära våra ungdomar att även en del män kan föda barn (som i sin tur kan vara födda i "fel kropp"), eller att det inte finns någon särskild vits med att ha en mamma, kan gärna hålla sig borta från predikstolar och katedrar. Pridefestivaler tycks vara ett lämpligare forum för dem, liksom för poly- och sexköpsförsvarare. (Homofober och hatpredikanter bör förstås inte uppträda i någondera sammanhanget).

Här min replik till Cedersjö:

CEDERSJÖS TEOLOGI ÄR ALLTFÖR QUEER

Jag tror säkert att Björn Cedersjö (Dagen 21/6) brottats med både bibeltexter och aktuella erfarenheter. Men slutsatsen han tycks landa i menar jag blir orimlig: ett carte blanche-bejakande av sexuella relationer (trofasta och kärleksfulla, givetvis) mellan två karlar eller två damer, också i Evangeliska Frikyrkan (EFK).

Jag försökte själv på 90-talet argumentera för biskopsmötets beslut från 1994 att ett par där båda är av samma kön skulle kunna få någon sorts förbön och välsignelse på enskild pastors ansvar. Som ett pastoralt undantag men likväl som en möjlighet. Jag bejakade även, som politiskt liberal, partnerskapslagstiftningen som kom något år senare, och drog igång en namninsamling mot Ugandas drakoniska antihomolagar.

Det som sedan hände var ju att Svenska kyrkan (eller egentligen de politiska partier som fortfarande dominerar den) drev igenom att alla ingångna "partnerskap" också skulle kunna välsignas i alla Svenska kyrkans församlingar. Vi hade ju redan infört en välsignelse, sa man. Men detta var likväl något nytt: här avskaffades de facto Svenska kyrkans officiella heteronormativitet, och sexuella relationer mellan två av samma kön accepterades rakt av (om de var någorlunda trofasta och kärleksfulla, givetvis). Prästen Yngve Kalin och 865 undertecknare av hans "Prästdeklaration" insåg att detta var ett avgörande paradigmskifte och anmälde avvikande mening.

Steg tre kom 2009, då äktenskapet könsneutraliserades i både stat och kyrka. Med det dräpande argumentet att vi ju redan de facto accepterat förbundet mellan två karlar eller mellan två damer som likvärdigt med man-kvinna-förbundet, som nu alltså inte ens skulle få ha ett särskilt namn, ens i kyrkan. Och nu har även Svenska kyrkans handbok (HB17) kodifierat det könsneutrala äktenskapet. Vigselliturgins "Underbart har du skapat man och kvinna" är ett minne blott. 

Jag vet inte hur Björn Cedersjö ställer sig till just äktenskap mellan två karlar (eller damer). Men eftersom EFK redan avsagt sig vigselrätten torde det ju i hans fall handla om att välsigna ett redan ingånget förhållande. Hade det nu handlat om ett tydligt uttryckt pastoralt undantag, vore det en sak för sej. (En del har ju t ex "bytt kön" och vägrats att få "byta tillbaka"). Hade "homosexuella" varit en väl avgränsad folkgrupp likaså. Men nu vet vi ju, både från grekisk forntid och nyare erfarenheter, att de flesta av oss, inte bara norska prinsessans Shaman, är kapabla till sexuella relationer med båda könen. Och att mina tonåringar i den kommunala skolan får lära sig att de lika gärna kan bilda familj med någon av samma kön som med någon av motsatt är en sak. Men att Svenska kyrkan och snart kanske även Evangeliska Frikyrkan lär dem det ter sig faktiskt absurt

ANDREAS HOLMBERG
trebarnspappa
Iggesund


torsdag 1 augusti 2019

Per-dagen

Påskvänner!

Augusti har börjat bra. Idag firar vi Per. D v s både väckelseprästen Pehr Brandell i Nora (men uppvuxen i Pitebygden) och hans son Petrus, kyrkoherde i Nordingrå. Den sistnämnde borde vi väl ha firat detta års midsommarafton (22 juni 2019), ty han var född den 22 juni 1819 (i Nora) och avled den 22 juni 1919 (i Nordingrå), på kvällen efter sitt lyckligt utståndna 100-årskalas. Det ni! Kyrkoherde Nils Parkman, själv 91 och todifare kyrkoherde i Nordingrå, har i alla fall utgivit en biografi över Petrus. Bra gjort!

Katekesftåga 210: Hur avslutas Herrens bön?

fredag 19 juli 2019

Hägg igen

Påskvänner!

Som sagt: på söndag blir det Eva-Britt och Hans-Eric Hägg på Brogården i Njutånger kl 15 och kl 18!

Katekesfråga 209: När blir vi helt och hållet räddade från det onda?

onsdag 17 juli 2019

Hjälp att dödsträna

Påskvänner!

Det här, mina vänner, är det bästa jag läst i ämnet "dödsträning": Eleonore Gustafsson skriver djupt uppbyggligt och tänkvärt utifrån Jesu sju ord på korset. Värt att läsa och tänka på även mitt i livet. Tack, Eleonore! Tack, Jesus!

Lika läs- och tänkvärt är svaret på
Katekesfråga 208: Hur befriar Gud oss här i tiden från allt ont och farligt?

Bönen, Jesus och himlen

Påskvänner!





På söndag, Apostladagen, eller Petri och Pauli dag (som fram till 1772 alltid firades den 29 juni), blir det som sej bör på denna högtidsdag en riktig kyrkhelg i vår församling!

Förutom helgsmålsbönen kl 18 på lördag i Långvinds kapell och högmässan kl 10 i Enångers gamla kyrka på temat "Sänd mig!" blir det även gudstjänst kl 15 på EFS Brogården i Njutånger med temat "Bönen, Jesus och himlen" (gäster: Eva-Britt och Hans-Erik Hägg).

Sedan serveras middag och kl 18 blir det sånggudstjänst tillsammans med Häggs. Alla är mycket välkomna till en härlig kyrkhelg! (Liturgisk färg: rött).

Eftersom det i år är Tore Nilsson-jubileum (han föddes 1919) presenterar jag också hans fina sång på temat "Sänd mig" efter Jesaja 6:1-8 (i lätt bearbetning som godkänts av sonen Jan och med koralen SvPs 601). Den försvann tyvärr ur psalmbokstillägget 2003, men vi kan ju sjunga den så här ändå:



1. Här har du mig Herre, den minste du fann, 

den svagaste kämpen i skaran. 
Jag ber om en plats där jag tjäna dig kan, 
och följer du räds jag ej faran. 

2. Här har du mig Herre,jag tror dig Guds Son

fast lätt jag förtvivlar och syndar, 
men rustar med kraft du mig ovanifrån 
till strids för ditt rike jag skyndar. 

3. Här har du mig Herre, du känner mitt jag 

som aldrig vill bli vad du menat. 
Men ta mig att tjäna och kämpa idag, 
ja, sänd mig, när helt du mig renat! 

4. Här har du mig Herre, ett barn av den jord 

vars ande det timliga binder. 
Men möter jag dig och ditt kallande ord 
blir världen ej mera ett hinder. 

5. Jag själv är ju intet. Men ge mig din glöd, 

med tjänandets kärlekseld tänd mig 
och låt mej få strida din strid till min död. 
Här har du mig, Mästare, sänd mig!

Text: Tore Nilsson 1945 (26 år), ngt bearb. A.H. 2014, med tillstånd
Musik: J P E Hartmann


Katekesfråga 207: Vad ber vi om i den sjunde bönen?

måndag 15 juli 2019

Predikan på vers över gårdagens evangelium

Påskvänner!

Så här skaldade biskop Franzén över Johannes 8.  Bortsett från den idag något ålderdomliga språkdräkten är det sällan jag hört en bättre och mer innehållsrik predikan över denna text (predikotext igår).

Själv ärbar, döm dock ej så hårt den arma!
Låt Gud åtminstone få över henne,
den trolöst övergivna, sig förbarma.
För Adams barn vi alla oss bekänne;
men "den, som vet sig oförvitlig vara,
han kaste första stenen"; så den milde,
den ende från all synd, allt orent skilde,
åt hycklarskaran än i dag hörs svara.
Dock ej att lasten skydda är hans mening,
hans, som ej blott det yttre livets hälsa
bereda vill, men främst vår inre rening,
han, som att oss från syndens välde frälsa
själv tog på sig dess skuld och led dess smärta.
Han ber för oss och bär oss på sitt hjärta,
nu kommen att förlossa, ej att döma.
En dag likväl - o, må vi det ej glömma! -
han kring sin domstol samla skall oss alla,
och evig är den dom, som då skall falla.

F M Franzén:



Katekesfråga 206: När får vi enligt Guds löfte vänta hans hjälp i frestelserna?

måndag 1 juli 2019

Vad i hela världen gör jag här?

Påskvänner!

Wise man´s wisdom:



Och så en predikan av Agne från en tid då han var mer i min egen ålder - inför Tredje söndagen efter trefaldighet, om den älskande Fadern, om Guds kyss:




Katekesfråga 205: Vad ber vi om i sjätte bönen?

Att vara kristen

Påskvänner!

Ville bara föra vidare en viktig påminnelse från Stefan Swärd. Passar så bra inför nästa helg på temat "Förlorad och återfunnen". Nej, den passar alltid bra, d v s den behövs hela tiden.

Katekesfråga 204: Vad menas med att de andliga fienderna frestar oss?