lördag 18 november 2017

Ännu en samling på Efs Njutånger

Påskvänner!

I söndags var det en välbesökt gudstjänst i Efs-bönhuset ("Efs-kyrkan") i Njutånger. Temat var "Frälsningen" och Zack Lindahl predikade om att 1) höra Guds ord 2) lyssna till Guds ord 3) tro på Guds ord och 4) bevara Guds ord. Jag fick spela till psalmerna "Halleluja, sjung om Jesus", "Ge Jesus äran", "I tro under himmelens skyar", "Livets Ande, kom från ovan" och "O gränslösa frälsning". Själv sjöng jag "Och varje mänska ska leva i frihet", "Ring samman till himmelen (Oh Peter go ring them bells)" och "Jag är med er alla dagar". Sigrid ledde mötet och allmänna förbönen (samt förbönen för Zack), Margareta och Zack ledde den enskilda förbönen (inkl smörjning med olja), allt under det att församlingen sjöng "Herre, till dig får jag komma" och "Herre, låt mig få vila i dig".

Imorgon kl 17 blir det bibelstudium på Efs-kyrkan - Andra Petrusbrevet kap. 2-3. Det är alltid aktuellt, inte minst så här vid kyrkoårets slut! Lyssna gärna, ännu en gång eller för första gången, till hela det korta, allmänkyrkliga brevet, här i två olika men goda översättningar. Och hör hur Jesus genom Petrus "talar stundom varning, stundom tröst":

tisdag 31 oktober 2017

Reformationsdag 500 år senare

Påskvänner!

Ska vi vara ärliga är inte många av Luthers 95 teser från den 31 oktober 1517 särskilt mycket att hänga i julgranen. De bästa är väl den första och den sista, plus 62:an: "Kyrkans sanna skatt är det allra heligaste evangeliet om Guds härlighet och nåd."

Luthers psalmer däremot, skrivna vid något mognare ålder, är väl värda att läsas och sjungas. De ger en bred bild av hans - och Kyrkans - budskap.

Ni som inte kommer till Gold Nugget i Iggesund ikväll (kl. 18.00) för att sjunga psalmer 500 år efter att Martin Luther publicerade sina teser, kan ju alltid kolla in Luthers egna psalmer nedan, ibland med hans egna melodier.

Nu gäller bara att i Luthers efterföljd fortsätta sprida evangeliet - och gärna sätta det på vers och ny musik! Reclaim the church! Reformation 2017!

Bildresultat för Gustav Spangenberg Martin Luther








I. PSALTAREN


Psaltaren 46

VÅR GUD ÄR OSS EN VÄLDIG BORG





1. Vår Gud är oss en väldig borg,
han är vårt vapen trygga.
På honom i all nöd och sorg
vårt hopp vi nu vill bygga.
Mörkrets furste stiger ned,
hotande och vred,
han rustar sej förvisst
med våld och argan list.
Likväl vi mer ej fruktar.

2. Vår egen kraft ej hjälpa kan,

vi vore snart förströdda.
Men med oss står den rätte man,
vi står, av honom stödda.
Frågar du vad namn han bär?
Jesus Krist det är!
Han är den Herren Gud
som, klädd i segerskrud,
sin tron för evigt grundat.

3. Och vore världen än så stor

och full av mörkrets härar,
dock, när ibland oss Herren bor,
alls intet oss förfärar.
Världens furste är ju dömd
och hans kraft är tömd.
Han på ett huvudhår
oss skada ej förmår.
Ett ord kan honom fälla.

4. Guds ord och löfte skall bestå,

det oss till frälsning blivit.
I kampen vill han med oss gå,
sin Ande han oss givit.
Därför är vi väl till mods,
fast vi vågar gods
och ära, liv och allt:
ske blott som Gud befallt.
Guds rike vi behåller. 



Psaltaren 67

GUD ÖVER OSS FÖRBARMAR SEJ




1. Gud över oss förbarmar sej

och kallar oss för sina.
I kärlek stor mot dej och mej
hans ansikte ses skina,
så vi hans vägar känna må,
hans helga vilja lära,
så hela jorden må förstå
hans frälsning och hans ära
och lovets offer bära.

2. Så må vi glada lova dej,

o Gud, med själ och tunga
ja, hela världen fröjda sej,
med lust och glädje sjunga,
ty, Herre, du är allas hopp,
fast vi i synd sågs falla,
du skyddar, stärker själ och kropp, 
ditt namn får vi åkalla,
du gode Far för alla.

3. Ja, Herre, tack att du igen

gav lön för mångas möda!
Se, jorden burit rikligen
sin frukt och goda gröda.
Välsigna varje folk och land
och hjälp oss glada dela
allt gott du givit med varann,
förlåt vad vi setts fela
och hela världen hela!





Psaltaren 124

OM GUD EJ VARIT MED OSS NU





1. Om Gud ej varit med oss nu,
det måste klart bekännas,
om Gud ej varit med oss nu,
så hade allt fått lämnas.
Vi är så fattiga och få,
att vi av dem som stormar på
med marken skulle jämnas.

2. Ja, hade Gud så låtit ske

så hade de i vrede
med hälen tryckt oss alla ner
i stridens första skede,
då liksom flodens vilda fors
förfärlig vältrat över oss
vår fiende den lede.

3. Men lovad vare Herren Gud,

som frälste oss ur faran!
För vi kom loss, vår själ slapp ut
som fågeln ut ur snaran.
Vår hjälp, den är i Herrens hand,
som skapat himmel, hav och land,
och sista ordet har han.



Psaltaren 130
UR DJUPEN ROPAR JAG TILL DIG




1. Ur djupen ropar jag till dig,
o, Herre, för att klaga.
I nåd vänd örat hit till mig,
låt bönen dej behaga.
För om du synder räkna vill
och låta dom och straff slå till,
vem kan bestå då, Herre?

2. För mej finns ingen annan råd

än be att du förlåter,
fly undan synden till din nåd
och så få livet åter.
För ingen kan berömma sej,
vi måste alla frukta dej
och av din nåd få leva.

3. Dej ska jag hårt mej hålla till,

på min förtjänst ej bygga.
Hos dej min ro jag finna vill,
vid dina löften trygga.
För vad du sagt mej i ditt ord,
det är min tröst på denna jord,
det längtar jag få höra.

4. Ja, efter dej nu längtar jag,

kom, Herre, till min sida.
Om än det inte strax blir dag,
jag vill din hjälp förbida.
Som väktarn efter morgonen
jag längtar efter hjälparen.
På honom ska vi hoppas!

5. Fastän min synd och skuld är stor,

är Herrens nåd dock större.
Hans makt befriar, så vi tror,
och öppnar för oss dörren.
Den gode herden är ju han
som ska befria dem han vann
från alla deras synder. 





II. KYRKOÅRET

NU MÅ VÄL ALLA GLÄDJA SEJ






1. Nu må väl alla glädja sej,
här är stor fröjd å färde!
Gud visar nåd mot dej och mej,
ja, hela vida världen!
Oss alla har han sagt det till
att han barmhärtig vara vill,
så mycket som vi kostat!

2. Jag under satan fången låg,
mej själv ej kunde hjälpa.
Den synd som rådde i min håg
i grund mej ville stjälpa.
Min synd mej till förtvivlan drev,
min samvetsdom ohygglig blev
och helvetet stod öppet.

3. Men Gud i sin barmhärtighet
mej såg i mitt elände.
Han led med mej, all nöd han vet,
och hjälp från höjden sände.
Ja, fast jag full av synder var,
var han min kärleksfulle Far
och gav sitt allra bästa.

4. Till ende Sonen sade han:
Jag måste mej förbarma.
Far ner i syndens mörka land
och lös dess fångar arma
från deras synd och stora nöd,
ja, fräls dem från en evig död
och låt dem med dej leva.

5. Sin Fader Sonen lydig var,
kom till mej här på jorden.

En jungfrus sköte honom bar,
vår bror med skaparorden.
Sin kärlek ville han mej ge
och frälsa mej från allt det ve,
som jag förtjänat lida.

6. För mej sitt liv, sitt dyra blod
han ville inte spara,
så för den dom mej förestod
jag skulle skyddad vara.
Han blev hos Gud min löftesman
och i hans död min synd försvann.
Så är jag frälst och salig.

7. Han till sin Far i himmelen
från jorden återvände
och till mitt bistånd Hjälparen,
den helge Ande, sände,
som i min nöd ska trösta mej,

i svaghet mäktig visa sej
och i all sanning leda.

*8. Så vare pris i evighet
och lov förutan ände
Guds eviga barmhärtighet
som oss den hjälpen sände
och slog i Jesu Kristi död
synd, helvete och dödens nöd.
Vem kan oss nu fördärva? 



Jul


FRÅN HIMLEN KOMMER JAG MED BUD






1. (Ängeln): "Från himlen kommer jag med bud
till alla människor från Gud.
Ett glädjebud från himlens höjd
jag sjunger ut med lust och fröjd:

2. Ett barn är fött åt er i dag,
en Frälsare i Davids stad.
Ja, den ni väntat är nu här,
och Herren själv det barnet är.

3. Om ni förstår mitt budskap rätt,
så ska ni finna vägen lätt:
ett nyfött barn på krubbans strå,
det är det tecken ni ska få."

4.
(Alla): Kom, låt oss allesammans då
med herdarna till staden gå!
Med egna ögon får vi se
vad Herren Gud oss velat ge.

5. Du himlabarn, välkommen hit!
Fastän din dräkt var ren och vit
kom du till dammet här hos mej!
Hur ska jag kunna tacka dej?

6. Om världen vore än så stor
och prydd med guld och pärlemor,
så vore den för ful och trång
att bli din vagga ens en gång.

7. Och ändå vilar du så här,
du barn som mej och världen bär.
För min skull är du född att dö
och vilar på en bädd av hö.

8. Med detta du mej lära vill
att himlen hör de minsta till.
All världens makt och sköna ting
kan inte föra oss dit in.

9. Min Herre Jesus, hör min röst:
gör dej en vagga i mitt bröst.
Om du för alltid där vill bo,
så har jag evig tröst och ro.

10. Ja, fyll min själ så att jag ej
i evighet kan glömma dej!
Jag vill så gärna dagen lång
få sjunga just för dej min sång.

*11. Pris vare Gud till evig tid,
som sände oss sin Son med frid!
Vi sjunger nu med änglars kör
den nya sång som aldrig dör. 






ETT BARN ÄR FÖTT PÅ DENNA DAG






1. Ett barn är fött på denna dag,
så var Guds välbehag.
Det föddes av en jungfru skär,
Guds Son det barnet är.
Här vilar du i ringhet klädd
på fattigdomens bädd.
Välkommen var, o Herre kär!
Vår gäst du vorden är.

2. Om världen ännu större var,
av pärlor prydd och klar,
så vore den dock alltför klen
till säng åt dig allen.
Dock vilar du i ringhet klädd
på fattigdomens bädd.
Välkommen var, o Herre kär!
Vår gäst du vorden är.











FRÅN HIMLEN ÄNGLASKARAN KOM

 


1. Från himlen änglaskaran kom
som herdarna berättat om.
Var inte rädd! En ängel sa:
Ett barn är fött åt er idag!

2. Och i en krubba är det lagt,

i Davids stad, som Mika sagt.
Er Frälsare det barnet är,
Messias, Herren själv är här!

3. Så gläds åt detta som nu skett,

att Gud med er har blivit ett!
Han föddes med ert kött och blod,
som liten bror så varm och god.

4. Kan synd och död då segra mer?

Ni har ju Herren själv hos er.
Nu helvetet och satan gnyr,
den Gud som tjänar er de skyr.

5. Så sätt all tro och lit till den

som fötts åt er som Frälsaren!
Trots allt som vållar sorg och ve
han aldrig vill er överge.

6. Han varje mänska handen räckt,

ni är ju nu med honom släkt!
Förmer än änglaliv är det,
så tacka Gud i evighet! 





DEJ VARE LOV, O JESUS KRIST





1. Dej vare lov, o Jesus Krist,
som mänska blev, fast utan brist.
En jungfru i sin kropp dej bar,
stor glädje bland Guds änglar var.
Ära vare Gud!

2. Den högste Faderns ende Son

kom hit till krubbans hö och strå.
Han som det högsta goda är
blev kött och blod i ringhet här.
Ära vare Gud! 

3. Maria i sitt sköte bar

Guds Son som före världen var.
Det barn hon fick har i sin hand
båd jord och himmel, hav och land.
Ära vare Gud!

4. Nu Ljuset av Guds Ljus gått opp

och ger åt världen liv och hopp.
Det lyser oss i mörkret så
att vi som ljusets barn kan gå.
Ära vare Gud!

5. Sann mänska och sann Gud han är

som kom till oss på jorden här.
Han tar oss ur bedrövelsen
och leder oss till himmelen.
Ära vare Gud!

6. Fast utan synd blev han oss lik,

nu gör hans fattigdom mej rik.
Guds rikes skatt jag redan får
och en gång bland hans änglar står.
Ära vare Gud!

7. Allt detta har han oss berett

och i sin kärlek åt oss gett.
Så gläd dej nu, du kristenhet,
och sjung Guds lov i evighet:
Ära vare Gud! 





Kyndelsmässodagen


NU FÅR DIN TJÄNARE I FRID






1. Nu får din tjänare i frid
från världen fara,
för att hos dej till evig tid
lycklig vara,
som ditt ord har lovat mej
- min död en sömn har blivit.

2. Guds ende Son, min Frälsare
jag nu har skådat.
Att jag min Herre skulle se
Gud mej bådat.
Han det rätta livet är
och nåden mitt i nöden.

3. Se, alla människor kan få
hos honom frälsning.
Och ut i världen skall nu gå
fridens hälsning
genom Herrens eget ord
som kallar till Guds rike.

4. Sitt ljus bland folken han allt mer
nu låter skina.
Sin frid och härlighet han ger
åt de sina.
Han är alltid hos sitt folk,
han är dess fröjd och glädje.




Påsk


I DÖDENS BAND LÅG HERREN KRIST




1. I dödens band låg Herren Krist,
sitt liv för oss han givit.
Uppstånden är han nu förvisst,
han vår förlossning blivit.
Därför får vi nu med fröjd
lovprisa Gud i himlens höjd
och sjunga halleluja.
Halleluja!

2. På jorden vi ej någon fann
som kunde döden tvinga,
ty över oss låg syndens bann
och rena fanns här inga.
Därav döden fått sin makt,
ja, den sej alla underlagt,
men nu dess välde krossats.
Halleluja!

3. Guds Son, vår Herre Jesus Krist,
för oss sitt blod har gjutit
och sonat all vår synd och brist
och dödens välde brutit.
Fastän döden synes svår,
nu blott dess skugga återstår,
sin udd har den förlorat.
Halleluja!

4. Förunderligt att skåda var
hur döden stred mot livet.
Men livet seger vunnit har,
uppslukad döden blivit.
Såsom Skriften oss har sagt:
Guds död har krossat dödens makt,
den ska oss inte skrämma.
Halleluja!

5. Här är vårt rätta påskalamm
som åt oss skänker livet,
för vår skull det på korsets stam
av kärlek är utgivet.
Tryggt dess blod vårt hjärta gör,
det håller döden utanför,
fördärvarn oss ej skadar.
Halleluja!

6. Så firar vi vår höga fest
med hjärtans fröjd och gamman,
där Herren Kristus är vår gäst
och gläder allesamman.
Han är själv den solen klar
som blivit för oss uppenbar
och skingrat syndens mörker.
Halleluja!






JESUS KRISTUS FRÄLSAREN





1. Jesus Kristus, Frälsaren,
övervann fienden.
Han är uppstånden
och döden är hans fånge.
Kyrie eleison! 

2. Syndfri själv han offrad var,

för oss Guds vrede bar.
Han oss försonat,
Guds nåd all världen skonat.
Kyrie eleison!

3. Död, synd, liv och nåd och makt,

i hans hand allt är lagt.
Han frälsar alla
som honom vill åkalla.
Kyrie eleison! 




Pingst


KOM, HELGE ANDE, HERRE GUD






*1. Kom, helge Ande, Herre Gud,
ge lust att hålla dina bud.
Vår köld, vår tröghet övervinn,
o, kom i våra hjärtan in!
Du helga kraft, med nådens sken
gör viljan god, gör själen ren,
så livets väg vi glada går
och du vårt hjärtas lovsång får.
Halleluja! Halleluja!

*2. Du helga ljus, all sannings port,
lär oss på varje tid och ort
att känna Gud och den han sänt.
Gör Sonens höga namn bekänt.
Förklara Faderns välbehag
och falska läror från oss tag.
Det ord är fast, det ord är visst,
som lär oss tro på Jesus Krist.
Halleluja! Halleluja!

*3. Du helga eld, all världens tröst,
låt kärlek brinna i vårt bröst.
Du glädjens källa, fyll vårt blod
i jordisk nöd med himmelskt mod.
På korsets väg oss styrk och led,
mot frestelsen med kraft bered,
så att vi djärvt i striden går
och genom döden livet når.
Halleluja! Halleluja!







DEJ HELGE ANDE BEDER VI



 

1. Dej, helge Ande, beder vi
att med din kraft du står oss bi
under prövotider

och svåra strider,
särskilt i den yttersta,
när det mot slutet lider.
O Gud, förbarma dej!

2. O ädla ljus, gör med ditt sken
vår tro på Jesus sann och ren,
och den själv uppliva
att frukter giva.
Hjälp oss att i denna tro
till änden fasta bliva.
O Gud, förbarma dej!

3. O kärlekseld, uppvärm vårt sinn´!
Allt hat, all ljumhet övervinn!
Lär oss leva nära
som syskon kära
i försonlighet och frid
och Kristi sinne bära.
O Gud, förbarma dej!

4. O högsta tröst i all vår nöd,
oss uppehåll i liv och död!
Låt oss ej försaka
att bedja, vaka
och betänka, att en gång
vi döden måste smaka.
O Gud, förbarma dej!









III. KATEKESEN


Första huvudstycket:

Tio Guds bud

HÖR HÄR DE HELGA TIO BUD




1. Hör här de helga tio bud,

som genom Moses Herren Gud
oss gav på berget Sinai.
Ja, tala, Gud, så lyssnar vi.

2. Jag, Herren Gud, din Gud är en,
från andra gudar håll dej ren,
till mej sätt all din tro och lit,
mej lyd och älska med all flit.

3. Mitt helga namn missbruka ej,
ditt tal ska vara ja och nej.
Åkalla mej i nödens stund
och prisa mej av hjärtats grund.

4. Min vilodag ska helgas väl,
till sabbatsro för kropp och själ.
Ditt eget verk låt stilla stå,
mitt ord i dej må verka då.

5. Glöm ej att hedra mor och far
den tid du ännu har dem kvar,
för att du länge leva må
och för att det dej väl skall gå.

6. Stå inte efter andras liv,
förhindra ilska, hat och kiv.
Sök själv ej hämnd, ha tålamod,
var också mot din ovän god.

7. Du skall ej heller göra hor,
ty därpå följer plåga stor.
Men trogen mot den maka var,
som Herren Gud dej givit har.

8. Du skall ej stjäla. Håll dej fri
från ocker och bedrägeri.
Själv på ett ärligt sätt dej föd
och hjälp din nästa i hans nöd.

9. Bär aldrig falska vittnesbörd,
tyd till det bästa allt du hör.
Var rädd om andras goda namn,
sprid inte ut all brist och skam.

10. Din nästas hustru, hus och hem,
begär ej, ha ej lust till dem,
men gör emot en annan så,
som du vill att dej själv skall gå.
_ _ _

11. Gud dessa bud oss givit har,
så att vår synd blir uppenbar,
men också för att vi ska ge
den tjänst och kärlek Gud vill se.

12. Hjälp oss till det, o Jesus kär,
som Medlaren hos Fadern är.
Vår kärlek är så kall och tom,
men du tog på dej lagens dom.






Andra huvudstycket:

Trons artiklar

VI TROR PÅ EN ALLSMÄKTIG GUD





*1. Vi tror på en allsmäktig Gud,
av vars Ande, genom Ordet,
allt skapat är och på vars bud
allt var mycket gott på jorden.
Oss en Fader vill han vara,
och utav sin goda vilja
ska han alltid oss bevara,
aldrig oss ifrån sig skilja.
På allt hans öga än ger akt
och inget övergår hans makt.

*2. Vi tror också på Jesus Krist,
Faderns Son, vår Herre kära.
Av evighet han är förvisst
som sin Far i makt och ära.
Genom Andens kraft allena
honom rena jungfrun födde.
Han att oss med Gud förena
bland oss levde, led och blödde.
För oss han sprängde dödens band
och sitter på Guds högra hand.

*3. Vi tror på Anden, helig, mild,
som oss i en helig kyrka
med fridens band förena vill
och med nådens gåvor styrka.
Synden blir ifrån oss tagen,
stillad blir då själavåndan.
Vi står upp den sista dagen,

då ju Jesus är uppstånden.
Ett evigt liv ska komma då.
Gud låter oss sin glädje få.
Amen. 




GUD TREENIG, STÅ OSS BI






*Gud Treenig, stå oss bi!
Låt inget oss fördärva.
Gör vår själ från synden fri
och låt oss himlen ärva.
Var oss nära, så att vi
i dej vår styrka finner,
ja, Satan övervinner
och fram till målet hinner.
Lär oss du att älska dej
och så som oss vår nästa.
Gör tro och hopp befästa.
Låt allt bli till det bästa.
Amen, amen, låt så ske!
Halleluja, halleluja!





BEHÅLL OSS, HERRE, VID DITT ORD





1. Behåll oss, Herre, vid ditt ord!

Försvara själv din svaga hjord
mot dem som går med trots och hån
i kamp mot Jesus Krist, din Son!

2. Låt se din makt, o Jesus kär,

som alla herrars herre är,
och hjälp din arma kristenhet,
så tackar vi i evighet!

3. O kraftens Ande, ren och god,

ditt folk giv endräkt, frid och mod!
Hos oss i nöd och död förbliv
och för oss till ett evigt liv! 





Tredje huvudstycket:

Herrens bön

VÅR FADER SOM I HIMLEN ÄR




1. Vår Fader som i himlen är,
du vet vad vi behöver här.
Men milt du bjuder oss att be
dig om allt det som du vill ge.
Så må vår bön av hjärtat gå
och inte blott i ord bestå.

2. Giv att din sanning ren och klar
med kraft må läras hos envar,
så att vi falska läror skyr
och bort från syndens snaror flyr.
Ditt namn blir helgat bland oss här
var gång vi lever som du lär.

3. Ditt rike komme till oss nu
men också när vårt liv är slut.
Kom, led oss med din Ande god,
i oss förnya håg och mod,
så att vi helt må frälsta bli
från satans våld och tyranni.

4. Din vilja, Herre, ske nu den
på jorden som i himmelen,
så vi i lydnad tåligt står
hur än det oss i livet går.
Avvärj och hindra kött och blod
som står din helga vilja mot.

5. Giv oss idag ett dagligt bröd
och hjälp oss i all brist och nöd.
Bevara oss för kiv och strid,
för sjukdom och för olyckstid.
Till arbete och bön oss stärk,
välsigna våra händers verk.

6. Förlåt oss, Gud och Fader huld,
vår stora synd och svåra skuld,
som också vi vill utan knot
förlåta dem som ont oss gjort,
så vi din frid i hjärtat får
och frid ibland oss alla rår.

7. I frestelse oss ej inled
men hjälp oss mot vår ovän vred,
så vi mot honom fasta står
och ej från dina budord går.
Beväpna oss med stadig tro
och med din Andes tröst och ro.

8. Från allt den onde kan och vet
fräls oss av din barmhärtighet.
Bistå oss i vår sista nöd
och rädda oss från evig död.
Vår arma själ tag hem och giv
av nåd hos dig ett evigt liv.

9. Amen, det är: det skall så ske!
Stärk du vår tro att den som ber
i Jesu namn och på ditt ord
får höra: Ske dig som du tror!
Ja, allt varom vi nu dig bett
är lika visst, som om det skett.






Fjärde huvudstycket:

Dopets sakrament

NÄR TILL JORDAN VÅR HERRE DROG






1. När till Jordan vår Herre drog

Guds vilja där fullgjordes:
Han av Johannes dopet tog
och med Guds Ande smordes.
Ett nådens bad bereddes då,
som vi må saligt kalla:
han vill från synd oss rena två,
han vill oss frälsa alla
från att i domen falla.

2. Guds vilja där blir uppenbar

i gärningen och orden.
Guds röst från himlen ljuder klar
och vittnar, att på jorden
det Sonen är som frälsning ger
och som hans själ behagar,
och Anden som där sändes ner
med helig kraft ledsagar
hans gärning alla dagar.

3. Vi alla ska betänka det

som Gud i Skriften säger,
så varje kristen mänska vet
vad i sitt dop hon äger.
Ett livets bad det vattnet är,
men vatten ej allena:
med ordet är ju Anden där,
som samvetet kan rena
och oss med Fadern ena.

4. Vår Herre Krist de sina bjöd

gå ut kring världen vida
att ordet om hans liv och död
till jordens ändar sprida.
I dopet nåd av Gud vi får
att synden övervinna,
att i hans stränga dom bestå,
att frid och frälsning finna
och sist till himlen hinna.

5. Vår Frälsare, som dyrt oss köpt,

i ordet hör vi lova
åt den som tror och som blir döpt
det nya livets gåva.
Så må i tron vi fatta mod:
oss inget ska fördärva,
för Kristus kom att med sitt blod
oss barnarätt förvärva.
Guds rike får vi ärva. 





Femte huvudstycket:

Altarets sakrament

GUD VARE LOVAD, SOM I KRAFT AV ORDET






1. Gud vare lovad, som i kraft av ordet
mättar oss vid nattvardsbordet!
Brödet är Kristi kropp och vinet blodet,
låt oss smaka där din godhet!
Herre, förbarma dej!
Med den kropp din mor Maria bar,
kroppen du för alla offrat har,
med ditt heliga blod,
hjälp oss, Herre, ge oss mod.
Herre, förbarma dej!

2. Offret, för oss utgjutet och utgivet,

genom döden ger oss livet.
Gud kunde inget större åt oss skänka,
det är mer än vi kan tänka.
Herre, förbarma dej!
Vilket djup av kärlek som dej drev,
med ditt blod vår skuld betalad blev!
Vilket under du gjort:
för oss öppnat himlens port!
Herre, förbarma dej!

3. Låt oss din nåds välsignelse få äga,

så vi går på dina vägar,
tjänar vår nästa väl i tro och kärlek, 
över nåden ej drar smälek.
Herre, förbarma dej!
Ta ej bort din Ande från oss, Gud,
gör oss trogna mot ditt ord och bud,
ge din världs kristenhet
glädje, liv och enighet.
Herre, förbarma dej!

[Anders Frostensons översättning är bättre - men upphovsrättsskyddad]



JESUS KRISTUS ÄR VÅR HÄLSA





1. Jesus Kristus är vår hälsa,
han oss alla ville frälsa.
Med sin pina och sin död
han löste oss ur helvetsnöd.

2. För att honom ej förgäta

får vi här hans kropp att äta,
gömd i dessa bröd så små;
hans blod i vinet likaså.

3. Vid sitt bord han vill oss trösta

med att vi är återlösta.
Allt han offrade vi får
när vi till Herrens nattvard går.

4. Ingen har han vägrat kalla,

kärleksfull han bjuder alla
fram till nådens rika bord,
så låt oss lyssna till hans ord!

5. Men man skall sej ärligt pröva,

ej sitt samvete bedöva.
Om du fram i otro går
ej liv, men död och dom du får.

6. Därför nu din nöd begrunda,

tvivla sedan ingalunda
på att nådens ord är sant:
du finner här dess underpant.

7. All vår synd på sej han lade:

"Kom, ja kom till mej", han sade,
"du som tunga bördor bär,
din trötta själ får vila här."

8. I hans löfte får du hålla

trots den nöd din synd kan vålla.
Den som känner synden svår
till detta bordet värdig går.

9. Den som så hos Gud fått gästa

fylls av kärlek till sin nästa.
Så får andra glädje av
vad Herren Kristus här oss gav.

10. Outsägligt rika gåva!

Gud Treenig vill vi lova:
Tack i tid och evighet
för en så stor barmhärtighet!






IV. ÖVRIGT


JAG HAR DEN ÄDLA KVINNAN KÄR




EN SÅNG OM DEN HELIGA KRISTNA KYRKAN (Upp. 12).


1. Jag har den ädla kvinnan kär, 

kan henne aldrig glömma.
Jag med mej bär allt hon mej lär,
vill henne högt berömma.
Hon är min vän,
och om jag än
bekymrad var
i olycksdar,
så bistår mej den sköna
med all den kärlek, trofasthet
jag alltid har fått röna.
Min själs behov hon vet.

2. En gyllne krona kvinnan bär,

tolv stjärnor kronan hyser.
Som solen hennes kläder är,
de när och fjärran lyser.
På månen så
ses kvinnan stå
i denna skrud
med glans från Gud,
men tärs av födslovärkar,
hon bär ju fram den höge Son
som evigt, väl att märka,
ska styra från sin tron.

3. Fast draken full av raseri

det barnet ville sluka,
så måste han besviken bli,
vad makt han än vill bruka,
för kvinnans Son
ryckts härifrån.
Men hon är kvar
med andra barn:
de som Guds bud vill hålla
och som har Jesu vittnesbörd.
Vad draken än kan vålla,
blir kvinnans bön dock hörd. 








JESAJA FICK EN UPPENBARELSE




Jesaja fick en uppenbarelse
och såg sin Herre, ja, sin Skapare,
som satt i templet på en upphöjd tron,
hans mantelsläp uppfyllde varje zon.
Serafer stod där inför Skaparen,
sex vingar kunde ses på var och en.
De skylde sina ansikten med två,
höll två för sina fötter likaså,
med två de flög, och dessa tjänare
nu tydligt till varandra ropade: 
"Helig är Gud, vår Herre Sebaot,
helig är Gud, vår Herre Sebaot,
helig är Gud, vår Herre Sebaot
och av hans härlighet är jorden full!"
Då skälvde husets trösklar på sin grund,
av rök blev templet fullt i samma stund.










MITT I LIVET LEVER VI




1. Mitt i livet lever vi 

under döden fångna. 
Säg, vem kan då stå oss bi
när vi snart är gångna?
O Herre, du allena. 
Men nog kan man gräma sej, 
att vi så förtörnat dej. 
Helige Herre Gud, 
helige, starke Gud, 
helige, barmhärtige Frälsare, 
du evige Gud, 
låt oss inte falla 
i den bittra dödens nöd. 
Kyrie eleison.

 2. Mitt i dödens kamp så svår 

domen ska vi bida.
Vem är den som med oss står 
och som vill oss fria? 
O Herre, du allena. 
Din kärlek och barmhärtighet
vår jämmer, vårt elände vet.
Helige Herre Gud, 
helige, starke Gud, 
helige, barmhärtige Frälsare, 
du evige Gud, 
låt oss inte falla
i en evig avgrundsglöd. 
Kyrie eleison. 

 3. Ner i avgrundskval och sorg

våra synder drar oss.
Vem ger oss en säker borg
och till frihet tar oss?
O Jesus, du allena. 
Du ditt eget blod utgöt,
för att sona vad vi bröt.
Helige Herre Gud, 
helige, starke Gud, 
helige, barmhärtige Frälsare, 
du evige Gud, 
låt oss inte falla
av från tron på dej, vår tröst. 
Kyrie eleison.








UPPSTÅNDELSEN OCH LIVET ÄR






Uppståndelsen och livet är
du, Herre Jesus Kristus kär.
Och den som tror på dej, vi hör
ska leva även om den dör.
Ja, den som lever och som tror
ska aldrig dö. Det är Guds ord.









lördag 14 oktober 2017

United, Efs och helgens psalm om Guds rike

Påskvänner!

Veckans Efs-bomb var väl nyheten att en pingstförsamling vill bli med i Efs. Hur mycket jag än gläder mej åt Magnus Perssons och Uniteds utveckling, kan jag inte tycka att det är riktigt med en sådan dubbelanslutning (inte Efs/Efk heller). På just den punkten håller jag faktiskt helt med f missionsföreståndaren Bertil Johansson och förre styrelseledamoten Bengt "Begis" Gustavsson.

Å andra sidan är det väl mer och mer tveksamt huruvida Efs bör vara anslutet till Svenska kyrkan och dess allt märkligare biskopar och ärkebiskopar. Hur är det nu - ger Jesus en sannare bild av Gud än Muhammed ger? Kommer han tillbaka annat än i våra hjärtan? Har han möjligen ruttnat? (Av västeråsbiskopen godkänd åsikt bland det stiftets präster, se KT 9/17 "Västerås stift - den rebelliske tonåringen").

Och då har jag ändå inte nämnt nya dogmer som att även män kan föda barn eller att det inte finns något särskilt med man-kvinna-förbundet (som inte ens förtjänar ett eget namn).

Jag tror att jag måste lugna ner mej med helgens psalm Pärlor sköna - framförd på detta underbara sätt:

söndag 8 oktober 2017

En favorit bland tacksägelsepsalmer

Påskvänner!

Jag tror att följande psalm av Claudius/Schultz är min favoritpsalm på Tacksägelsedagen (tillsammans med Martin Schneiders Danke, naturligtvis):









Annan melodiform:



1. Vi plöjde och vi sådde
vår säd i kolsvart jord,
men Gud långt mer förmådde,
som skapar med sitt ord.
Han låtit säden spira,
ge näring hundrafalt,
vi skördefest vill fira
och tacka Gud för allt.
Alla goda gåvor,
från ovan kommer de,
så tacka Gud, ja, prisa Gud
för hans välsignelse!

2. Ja tack, du käre Fader,

så mild, så rik, så god,
för skörd i hus och lador,
för goda gåvors flod.
Vi kan ju inget ge dej,
som svarar däremot,
men frambär våra hjärtan
i tacksamhet och bot.
Alla goda gåvor,
från ovan kommer de,
så tacka Gud, ja, prisa Gud
för hans välsignelse!

Text: Matthias Claudius 1782 (42 år), sv. övers. A.H.
Musik: Johann Abraham Peter Schultz 1800 ca (52-53 år)

M Claudius:


J A P Schultz:

Andra Petrusbrevet och Luther

Påskvänner!

Mycket ska man höra innan öronen ramlar av. Så här under reformationsåret har det ju vimlat av mer eller mindre initierade uttalanden om Luther och evangelisk tro. Komminister Markus Hagberg i Varnhem har i Svensk Pastoraltidskrift ifrågasatt reformationens formalprincip "Sola Scriptura", medan han ihärdigt försvarat den till synes långt oförsvarligare tesen "Om Maria kan det inte sägas för mycket".

I en recension av en bok av Rune Imberg skriver Hagberg att Skriften aldrig varit allena. Skulle han bli överraskad om jag påstod att det är alla sanna lutheraner överens med honom om? Skulle han rent av bli chockerad om jag påstod att alla sanna lutheraner är överens om att den rättfärdiggörande tron aldrig är allena?

Teserna "Sola Scriptura" och "Sola Fide" måste nämligen ses och tolkas i sitt sammanhang, annars blir de ju absurda. Vad är det unika med Skriften? Vad är det som endast kan ske genom tron? Är vi i vår kyrka nuförtiden inte bekanta med reformatorernas sammanfattning "Tron allena rättfärdiggör - men den sanna tron är aldrig allena"? Eller med deras principer för skrifttolkning och skillnaden mellan en normerad norm och en normerande norm?

Kan man som Markus Hagberg försvara t.o.m. tesen "Om Maria kan det inte sägas för mycket" (ungefär så här: "Så länge man inte säger för mycket om Maria kan man inte säga för mycket") måste det ju vara betydligt lättare att - just utifrån Skriften - försvara teser som "Tron allena" och "Skriften allena".

I eftermiddag klockan 17 börjar höstens bibelstudier över Andra Petrusbrevet på EFS i Njutånger. Och när jag åter läser första kapitlet - denna gång i Fjellstedts förklaringsbibel - ser jag två mycket intressanta Luther-citat som förklaringar till verserna 10 och 11. (Fjellstedt står alltså över den här gången och lämnar ordet till Luther).

Petrus skriver (enligt normalupplagan 1883): Vinnlägg er därför, mina bröder, så mycket mer att göra er kallelse och utkorelse fast; ty om ni gör det ska ni inte någonsin falla. Ty sålunda skall er rikligen förlänas ingången i vår Herres och Frälsares, Jesu Kristi, eviga rike.

Luther kommenterar: S:t Petrus vill att vår kallelse och utkorelse även hos oss ska vara fast, inte bara hos Gud, och så fast ska vi göra den med goda gärningar [sic!]. Ty den frukten uteblir inte, att tron därigenom blir starkare och gör alltfler goda verk. Alltså är det en helt annan kraft än den lekamliga. Ty denna avtar och förtärs om man brukar och driver en sak för mycket; men denna andliga kraft blir desto starkare, ju mer man övar och driver den, och avtar om man inte driver den. Därför har Gud från början lett, drivit och övat kristenheten med trons kamp, i nesa, död och blodsutgjutelse, så att den skulle bli rätt stark och kraftig; och ju mer den förtrycks, desto mer uthärdar den. 
   Den som här i livet haft god övning, så att tron med goda verk blivit driven och stark, den ska få en riklig ingång och med mod och tillförsikt gå in i det andra livet, så att han frimodigt kan dö och förakta livet och liksom med ståt fara dit och med fröjd löpa in i det. Men de andra, om de alls kommer in (fast man inte bör förtvivla ens om de svaga), ska inte så med fröjd kunna fara dit, dörren ska inte stå dem så vidöppen, utan ska bli dem trång och svår, så att de darrar, och hellre ville vara svaga hela sitt liv igenom, än en gång dö.

Luther förnekar alltså inte - om någon nu trodde det! - utan slår tvärtom fast att tron stärks av goda gärningar (jfr Jak. 2:22), av att, precis som vid dess uppkomst, lyssna till och lyda Guds ord, även de förmaningens ord som vi får här.

Nu lyssnar vi till hela hälsningen från Gud genom S:t Petrus. Saliga de som hör Guds ord och tar vara på det:

lördag 7 oktober 2017

Psalm av Birgitta på Brittsommardagen

Påskvänner!

Här följer Birgittas egen psalm på hennes egen namnsdag. Den borde in i psalmboken, tycker jag. De romerska katoliker som idag gick från S:t Olofsgården i Njutånger till Sörforsa katolska kapell fick ett alldeles underbart väder. Väl unt. Vi ber med Birgitta: "Visa mig, Herre, din väg - och gör mig villig att vandra den." Och denna psalm, som jag hittade i antologin "Från Bibeln till Blanche" och endast med varsam hand har bearbetat:



1. Du som är morgonrodnadens klarhet
lyser nu upp både himmel och jord.
Bortdrivet, skingrat är jordlivets mörker,
och alla himlar får ljus ifrån dej.
Ja, så som ljuset går fram ifrån solen,
så strömmar misskund och nåd ifrån dej.

2. Du är en rikt överflödande källa,
bräddfylld av nåd till de nödställdas hjälp.
Genom din kärlek, som dragit mej till dej,
de som är döda i synd ska få liv.
Ja, både sotsvarta, lata och kalla
ska i din blödande kärlek få liv.


Text: Birgitta Birgersdotter (1303-1373), bearb. A.H. 2010
Musik: Joël Blomqvist



Den äldsta avbildningen av Birgitta (Johannes Junge ca 1425):

söndag 1 oktober 2017

Mikaeli

Skelleftea_landskyrka-Saint_Michael.jpg
(Ärkeängeln Mikael i Skellefteå landsförsamlings kyrka. 1400-tal).

Påskvänner!

Mickelsmäss är ingen dum helg alls. "Barnens och änglarnas dag" har blivit "Änglarnas", men den är fortfarande räknad som en s.k. ungdomshelg. I vår församling har vi en särskild konfirmandsamling idag, och teol dr Johannes Pulkkanen håller föredrag i S:t Olofsgården.

Men läs gärna HELA Uppenbarelseboken 12 idag, BÅDE om kvinnan med de tolv stjärnorna och hennes barn om ärkeängeln Mikael. (Det vore ju skada om bara romerska katoliker kände till och älskade den förra).

I himlen, bortom plats och tid,
det blev en väldig änglastrid,
där ängeln Mikael till slut
drev Satan från Guds närhet ut.

Jag har den ädla kvinnan kär,
kan henne aldrig glömma.

lördag 23 september 2017

Två systrars söndag



Påskvänner!

Underbart att få fira Martas och Marias söndag igen! För tre år sedan, när min far fyllde 70 år, var vi i Luleå och for på söndagsgudstjänst i Smedsbyns missionskyrka, där Torsten Boqvist predikade över just denna text. De tre årgångarna i kyrkans år ger relief åt livet - underbara deja vu-upplevelser hela tiden!

Men visst bör vi även sträckläsa evangelierna! Här finns en hjälp till att bokstavligen lyssna till Jesus ord:







Lär oss lyssna likt Maria
till det ord som gör oss fria!
Endast ett nödvändigt är:
välja dig och det du lär.

måndag 18 september 2017

Insänt till Kyrkans Tidning den 16 juni 2017

Påskvänner!

Den 15 juni kom förra missionsföreståndarna Birgers och Bertils debattartikel "Efs styrelse har målat in sig i ett ytterhörn" in i Kyrkans Tidning. Dagen därpå skrev jag följande replik, som dock inte togs in. Jag väljer nu att publicera den här, dagen efter ett kyrkoval där de politiska partierna stärkte sitt grepp om kyrkan (och därmed tydligen också över Efs):

DET ÄR BIRGER OCH BERTIL SOM MÅLAT IN EFS-STYRELSEN

Jag minns med glädje ett samtal med Birger Olsson under en bussresa till Umeå efter Efs-konferensen i Piteå 2002. Och inte långt därefter (eller dessförinnan?) fick jag äran att koka ägg och frukostgröt med Bertil Johansson på Efs-gården i Klippen. Trevliga karlar bägge två, inte minst på nära håll.

Men nog är det just de som i välment nit målat in Efs och dess styrelse i ett hörn. Som missionsföreståndare drev de nämligen på för att skapa en så tät relation med Svenska kyrkan, att även Efs i praktiken blev underställt de politiska partier som dominerar kyrkomötet. [Och som nu i 2017 års kyrkoval stärkt sin ställning i kyrkan ytterligare, anm. 18/9].
Detta syns tydligt i äktenskapsfrågan. Birger och Bertil drev inte själva linjen att vi borde börja se äktenskap och föräldraskap som könsneutrala inrättningar. Men att vi nu ska följa staten och det politiskt dominerade kyrkomötet på detta område verkar viktigt och närmast självklart för dem. (Gäller det även om SD tar makten?). Om än under parollen att Efs-styrelsen inte ska ta ställning i frågan.
På något sätt köper ju styrelsen detta resonemang och slår fast att de Efs-präster som vill visst får viga par av samma kön. Men den tycks onekligen hålla för näsan, och på så sätt förstår jag att Birger och Bertil reagerar. Att ha en långt liberalare linje än påven och ändå verka mindre homovänlig än han är en märklig bedrift, om än inte utan sin medielogik.
Nog tycks styrelsen inmålad i ett hörn. Men det är främst Birger och Bertil - och deras lika välvilliga supporters - som försatt den i den situationen.

Andreas Holmberg
Iggesund

söndag 17 september 2017

Då var det alltså kyrkoval

Påskvänner!

Även om förtidsröstningen tydligen är mer omfattande än vanligt, är det nog idag den 17 september de flesta röstar i kyrkovalet. Gör det! Och rösta inte på S för att stoppa SD eller på SD för att de i motsats till S vill missionera bland muslimer. ("Svenska kyrkans uppdrag är inte att omvända människor som har valt sin tro. Svenska kyrkans och Socialdemokraternas syn på det är ju snarare att vi ska finnas till för de människor som vill möta sin tro", cit. Louise Callenberg, ledamot för S i kyrkorådet i Huddinge). Det finns ju andra som vill missionera bland både muslimer och sverigedemokrater (och socialdemokrater) och har betydligt större trovärdighet än både S och SD.

Dagens tema är intressant nog denna fraktionernas och partiernas dag "Enheten i Kristus"! Och aposteln Paulus har en tänkvärd hälsning till oss alla i 1 Kor. 1 om detta, om var den sanna kristna enheten ligger (citerar även några verser före och efter dagens episteltext):

Gud är trofast, han som har kallat er till gemenskap med sin son Jesus Kristus, vår herre. Men i vår herre Jesu Kristi namn uppmanar jag er, bröder, att vara överens och inte dela upp er i olika läger, utan återigen stå eniga i tankar och åsikter. Av Chloes folk har jag nämligen fått höra, mina bröder, att det förekommer motsättningar bland er. Vad jag menar är att ni alla säger: ”Jag hör till Paulus”, eller ”Jag hör till Apollos”, eller ”Jag hör till Kefas”, eller ”Jag hör till Kristus”. Har Kristus blivit delad? Var det kanske Paulus som korsfästes för er, eller var det i Paulus namn ni döptes? Jag är tacksam för att det bara är Crispus och Gaius som jag har döpt bland er, så att ingen kan säga att ni har blivit döpta i mitt namn. Jo, Stefanas och hans familj har jag också döpt, annars vet jag mig inte ha döpt någon. Kristus har inte sänt mig för att döpa utan för att förkunna budskapet, men inte med en vältalares vishet: det skulle göra Kristi kors till tomma ord. Talet om korset är en dårskap för dem som går förlorade, men för oss som räddas är det en Guds kraft.

Under av Guds Ande givet:
en är kyrkan, Kristi kropp,
ett i tron och ett i livet,
ett i kärlek och i hopp.

Kristus offrat sig att ena
oss förströdda, skingrade,
att till ett de barn förena
som idag står splittrade.

Herre, vi den synd bekänner
som vår splittrings rädsla är.
Du vår tvedräkts rötter känner,
enhet i din sanning lär!

Låt din enhets under bryta
fram ur splittrings synd och skam
och låt Kristi kärlek flyta
ur de dinas hjärtan fram.