onsdag 30 mars 2016

Magnus bara skrek rakt ut

Påskvänner!

För att nu tala om något roligare: När läste ni Galaterbrevet senast - eller Martin Luthers kommentar till brevet (under läsningen av vilken John Bunyan enligt sitt eget vittnesbörd kom till en levande Jesus-tro)? Magnus Persson läste - och skrek rakt ut av glädje över evangeliet!

Det händer faktiskt fortfarande saker en EFS-are kan tacka för (om än Magnus fortfarande är pingstpastor)! Men låt oss nu också be att Magnus och framför allt Guds gode Ande återigen når de människor som lämnade. Och att vi åter får fler konfirmander i vår församling här i Hälsingland, trots att vi har en präster som förkunnar rakt på sak. Att vi som Paulus förmår anpassa oss till dem vi vill vinna utan att göra om själva budskapet - eller oss själva till något vi inte är.

Mäster Olof säger bara som det är

Påskvänner!

Som sagt, både Daniel Norburg och vår egen Stefan Holmström har redan reagerat på Skara-stiftschefen Åke Bonniers märkligt luddiga - om än inte alltigenom obegripliga - utspel i fråga om missionens berättigande och kristendomens sanningsanspråk. Men förre SALT-ledaren Olof Edsinger ger nu en bredare - och tyvärr inte mindre sann - bild av signalerna från ledningen för Svenska kyrkan.

Hur kunde det bli så här? Varför är så få (om ens några) biskopar de jure också biskopar de facto? Verkliga andliga ledare och frimodiga Kristus-bekännare?

Och varför har vi en ärkebiskop som trots upprepade påstötningar inte kan förmå sej att säga att Jesus - Guds härlighets återsken och hans väsens avbild - ger en sannare bild av Gud än Muhammed ger?

Reclaim the church! Reformation 2017! (Men vilka ska EFS fira jubileet med? Kyrkoledningen?).

Låt din församling vaken
bevara vad den fått!
Låt varje ljus i staken
stå kvar hos oss för gott!
När lagen oss fått döma
så att var mun blir stum,
låt nåd och frid få strömma
med evangelium.

måndag 28 mars 2016

Glädje och sorg under missionsjubileet

Påskvänner!

Mekane Yesus-kyrkan växer så det knakar, och Svenska kyrkan är inte längre ens nominellt eller statistiskt världens största lutherska kyrka (vad gäller gudstjänstbesök har vi länge legat i lä). Vilken enormt uppmuntrande artikel i Världen idag! Tänk om S:t Karl Cederqvist och S:ta Anna-Greta Stjärne och våra andra hemgångna missionärer och martyrer fått läsa den! Men de har gått in i sin Herres glädje och kanske ändå fått en skymt av hur underbart de icke nergrävda talenterna förräntats!

Låt oss inte glömma att vi just nu sätts på prov som medmänniskor och trossyskon - ska inte torkan leda till svält för miljoner just detta jubileumsår (minns "storsvagåren" i Sverige efter missionens födelse!) måste många fler bidra, både på statlig och enskild nivå.

Bidra både till EFS påskinsamling och till den särskilda insamlingen för Etiopiens folk!

Se, en gåvoflod går fram
och Guds kärlek är dess namn.
Han som gett dej allt nu ber:
var med, var med och ge!
Det finns nöd och överflöd,
det finns svält och det finns bröd.
Vill du se Guds vilja ske,
var med, var med och ge!

Ej i morgon men i dag
finns det tillfälle du har.
Öppna ögonen och se,
var med, var med och ge!
Har du tagit mot Guds nåd
är du rik, då har du råd
att med Jesu måttstock ge.
Var med, var med och ge!

Som en rämna och ett sår
är vår värld, men från ett kors
går den kraft som gör den hel.
Var med, var med och ge.
Nya himlar, en ny jord
där rättfärdighet ska bo
vi i väntan vandrar mot.
Var med, var med och ge!

söndag 27 mars 2016

Glad påsk igen!

Påskvänner!

Här följer ju en tre år gammal påskhälsning från 1 april 2013 - men den är inget skämt trots de dråpliga citaten från Luther. I grunden är ju hälsningen snart 2000 år gammal, men lika aktuell än. Jag ber Gud om en svensk ärkebiskop som talar evangeliets klarspråk i påsktid - och även annars.




Uppstånden, uppstånden vår Frälsare är!

Glad påsk!

Påskvänner!

Kristus är uppstånden! Ja, han är sannerligen uppstånden!


lördag 26 mars 2016

Vårens präst

Solen har stärkts och luften mjuknat just före påskdagen. Men det är en kryptisk klarhet med en anda inte bara av nyhet utan av revolution. Det finns två stora arméer i det mänskliga intellektet som kommer att kämpa intill slutet om denna vitala punkt, huruvida påsken bör gratuleras för att den infaller under våren - eller våren för att den infaller under påsken. 

De enda två saker som kan tillfredsställa själen är en person och en berättelse - och t.o.m. en berättelse måste handla om en person. Det finns förvisso mycket mäktiga retelser och nöjen att finna i rena abstraktioner som matematik, logik - eller schack. Men dessa rent intellektuella nöjen liknar de rent kroppsliga nöjena. D.v.s., de är rena nöjen, även om de kan vara gigantiska; de kan aldrig genom en ren ökning av sej själva bilda lycka. 

En människa som just ska hängas kan njuta av sin frukost, särskilt om det är hennes favoritfrukost, och på samma sätt kan hon njuta av en diskussion med prästen om kätteri, särskilt om det är hennesfavoritkätteri. Men huruvida hon kan njuta av någondera beror inte på någondera - det beror på hennes andliga attityd till den följande händelsen. Och denna händelse är verkligen intressant för själen, eftersom den är slutet på en berättelse och (som vissa anser) slutet på en person.

Nu är detta en enkel sanning som, likt många andra, är alltför enkel för att våra vetenskapsmän ska se den. Och det är här de tar fel, inte bara om den sanna religionen utan om falska religioner också, så att deras uppfattning om mytologi är mer mytisk än myten själv. Jag drar mej inte för att säga att de tar helt fel när de t.ex. påstår att Kristus var en legend om döende och återupplivad vegetation, likt Adonis eller Persephone. 


Jag säger att även om Adonis var växtlighetens gud, har de fått hela idén om honom om bakfoten. Till att börja med är ingen tillräckligt intresserad av vissnande grönsaker som sådana, för att göra någon särskild mystik eller maskerad av dem, och alldeles säkert inte tillräckligt för att förklä dem till bilden av en mycket vacker ung man, som är något enormt mycket intressantare. Om Adonis förknippades med lövfällningen på hösten och vårblommornas återkomst, var tankeprocessen helt annorlunda. Det är en tankeprocess som uppträder helt spontant hos alla barn och unga konstnärer; den uppträder spontant i alla friska samhällen. Det är mycket svårt att förklara den i ett sjukt samhälle.

Människans hjärna utsätts för korta och märkliga tupplurar. Ett moln döljer förnuftets stad eller vilar på fantasins hav; en dröm som mörklägger lika mycket om den är ateismens mardröm eller avguderiets dagdröm. Och precis som vi alla har rest oss upp från sömnen med ett ryck och funnit oss själva säga någon mening utan mening, förutom i midnattens galna språk, så rycker den mänskliga tanken upp sej från sin dåraktiga trance med någon fullständig fras på sina läppar; en komplett fras som är komplett idioti. 


Olyckligtvis är det inte som med drömmeningen som vanligen glöms medan man tar på sej skorna eller sätter i sej frukosten. Denna meningslösa aforism, som uppfanns medan tanken sov, hänger fortfarande vid människans tunga och påverkar alla hennes relationer till förnuftiga dagsljusföreteelser. Alla våra kontroverser förvirras av vissa frastyper som inte bara är osanna utan alltid meningslösa - som inte bara är inadekvata utan alltid och genomgående oanvändbara. Vi känner igen dem överallt där en människa talar om “de starkastes överlevnad”, när hon bara menar “de överlevandes överlevnad” eller överallt där någon talar om att de rika “har sina insatser i landet”, som om de fattiga inte kunde lida av vanstyre eller militära nederlag, eller när någon talar om att “fortsätta mot framsteg och progression”, vilket bara betyder att fortsätta att fortsätta, eller när någon talar om “en regering bestående av det visa fåtalet” som om de visa kunde plockas ut genom sina pantalonger. “Det visa fåtalet” måste betyda antingen de få som dårarna anser visa eller de stora dårar som själva tror att de är visa.

Det finns ett stycke nonsens som moderna människor alltid finner sej själva säga, t.o.m. sedan de är mer eller mindre vakna, och som alltid irriterar mej speciellt. Det uppkom inom 1800-talets populärvetenskap och särskilt i förbindelse med studiet av myter och religioner. De brottstycken av svammel som jag syftar påyttrar sej ofta i formen “denne gud eller hjälte föreställer solen.” Eller “Apollo som dödar Python betyder att sommaren fördriver vintern.” Eller “Kungen som dör i slaget västerut är en symbol för solnedgången i väst.”

Nu skulle jag verkligen ha trott att t.o.m. de skeptiska professorerna, vars skallar är lika grunda som stekpannor, hade insett att mänskliga varelser aldrig tänker eller känner så. Betrakta vad som förutsätts i detta påstående. Det förutsätter att urmannen gick ut på en promenad och med stort intresse såg en storbrinnande fläck på himlen. Han sa då till urkvinnan: “Min kära, vi bör hålla tyst om detta. Vi får inte sprida detta. Barnen och trälarna är så smarta. De kanske upptäcker solen endera dagen om vi inte är väldigt försiktiga. Så vi kallar den inte ‘solen’, men jag ska rita en bild av en man som dödar en orm, och när jag gör det så vet du vad jag menar. Solen ser inte alls ut som en man som dödar en orm, så ingen kan rimligen förstå. Det kommer att bli en liten hemlighet mellan oss, och medan trälarna och barnen tror att jag är upphetsad av en storslagen saga om en slingrande drake och en brottande halvgud, kommer jag i verkligheten att avse denna fantastiska lilla upptäckt att det finns en rund gul skiva uppe i luften.”

Man behöver inte känna till mycket mytologi för att inse att detta är en myt. Det kallas vanligen “solmyten.” Naturligtvis var det alldeles tvärtom. Guden var aldrig en symbol eller hieroglyf som föreställde solen. Solen var en hieroglyf som föreställde guden. Den primitiva människan gick ut med sitt huvud fullt av gudar och hjältar, eftersom det är huvudets huvudsakliga användningsområde. Sedan såg han solen i middagens herravälde och i skymningens nöd, och han sa: “Det här är hur gudens ansikte skulle se ut när han hade slagit draken” eller “Det här är hur hela världen skulle blöda västerut om guden besegrades till sist.”

Ingen mänsklig varelse var någonsin så onaturlig att hon dyrkade Naturen. Ingen människa, hur anlagd hon än (liksom jag) må vara för fetma, dyrkade någonsin en man så rund som solen eller en kvinna så rund som månen. Ingen människa, hur attraherad hon än må vara av konstnärlig besjälning, trodde någonsin verkligen att dryaden var lika mager och stel som trädet. Vi människor har aldrig dyrkat Naturen, och skälet är verkligen mycket enkelt. Skälet är att alla människor är övermänniskor. Vi har tecknat vår egen bild på Naturen, liksom Gud har tecknat sin bild på oss. Vi har sagt åt den enorma solen att stå stilla; vi har fixerat den på våra sköldar. Och när det fanns stora naturkrafter vi för tillfället inte kunde kontrollera, har vi tänkt oss storslagna varelser i mänsklig gestalt som kontrollerar dem. Jupiter betyder inte dunder. Dunder betyder Jupiters marsch och seger. Neptunus betyder inte havet; havet är hans, och han gjorde det. Med andra ord, vad hedningen verkligen sa om havet var “Endast min fetish Mumbo kunde resa sådana berg ur blotta vattnet.” Vad hedningen verkligen sa om solen var: “Endast min farfarsfar Jumbo kunde förtjäna en så strålande krona.”

Angående alla dessa myter är min egen position ytterligt och även sorgligt enkel. Jag säger att du inte kan förstå en enda myt förrän du har funnit att en av dem inte är en myt. Pumpspöken betyder ingenting om det inte finns riktiga spöken. Förfalskade sedlar betyder ingenting om det inte finns riktiga sedlar. Hedniska gudar betyder ingenting, och kommer aldrig att betyda någonting, för dem av oss som förnekar den kristne Guden. När väl en gud erkänns, om än en falsk gud, börjar Kosmos veta sin plats, som är andrahandsplatsen. När det väl är den verklige Guden faller Kosmos ner inför Honom, och erbjuder blommor i vårens tid liksom eldar i vinterns.

“Min älskling är som en ros” innebär inte att poeten prisar rosor under bilden av en ung flicka. “Vem är månen och kungen på min himmel” betyder inte att Julia uppfann Romeo för att göra månens rundhet rättvisa. “Kristus är Påskens Sol” betyder inte att bedjaren prisar solen under emblemet Kristus. Gudinna eller gud kan klä sej i vår eller sommar; men kroppen är mer än draperingen. Religionen tar nästan vanvördigt på sej naturens dräkt, och kristendomen har verkligen gjort det lika bra med snön till jul som med snödropparna på våren.

Och när jag ser över de solbelysta fälten vet jag i mitt innersta att min glädje inte bara är en glädje över våren, för våren ensam, som alltid försvinner, vore alltid vemodig. Det finns någon eller något som går där, för att bli krönt med blommor. Och min glädje ligger i ett löfte som ännu är en möjlighet - och i de dödas uppståndelse.


G.K.Chesterton ur “A Miscellany of Man”, råöversatt 2001 A.H. - men läs originalet om ni får tag i det!

fredag 25 mars 2016

På en avlägsen höjd...

Påskvänner!

Hör Anders Sjöberg om Långfredagen och korset. Och hör 1700-talsprästen (den landsförvisade) Anders Carl Rutström sjunga:



1. Minns du, min själ, den dyrbara stunden
när Gud på Sonen synderna lagt?
Medlaren Gud då kände i grunden
Guds vredes makt,
tills han för oss de tusentals punden
hade erlagt.

2. Alla i en och en för alla

dog där till livs på sonandets dag,
smakade äpplets bittraste galla
enligt Guds lag.
Himmel och jord må stå eller falla:
salig är jag.

3. Kristus är min och min är hans smärta,

därför jag synden och döden är kvitt.
Kristus är min och mitt är hans hjärta,
lagen må fritt
dundra, förbanna, sveda och snärta:
Guds blod är mitt.

4. Allt vad man liv och salighet kallar,

det finns att få i Medlarens blod.
Frälsningens källa här översvallar
liksom en flod.
Andens och brudens rop ännu skallar:
var vid gott mod!

5. Törstiga hjort, kom fram hit till källan,

drick både liv och svalka i dej!
Ej något avstånd vare emellan
Jesus och mej!
Vem är väl den som önskade sällan
himmel i sej?

6. Tänk hur han fallet härligt har hämnat,

tänk på hans outgrundliga råd!
Bakom den tempelförlåt som rämnat
finner du båd´
vägen till liv och helgelse lämnad:
eviga nåd!

7. Frälsarens blod ska vara vår lära,

Långfredag lindring vår levnads tid,
korset ett segertecken att bära,
våndan vår frid,
döden vårt liv och eviga ära,
håll dej därvid!

8. Jesus, vi lär oss orden dina,

sjunger om din prisvärda person,
hur du bar synderna våra och mina,
ser det i tron,
nu består främst i ditt kors och din pina
vår religion.

9. Amen! så säger bruden och Anden,

som oss har målat din smärtas gestalt.
Hjälp oss av nåd att älska varandra
som du befallt.
Bli för oss, var vi än hamnar och landar,
allt uti allt!

Text: Anders Carl Rutström, bearb. A.H. juli 2015

torsdag 24 mars 2016

En samling nattvardspsalmer på Skärtorsdagen

Påskvänner!

Den som vill sjunga extra många nattvardspsalmer idag på den heliga måltidens instiftelsedag kan ta och kolla här!

Tack, Anders och Stefan!

Påskvänner!

Vår förre och nuvarande missionsföreståndare sprider, om än just som lerkärl och utan personliga ofelbarhetsanspråk, ljus över vad kristendomen egentligen handlar om. Först biskop Anders om det stora som hände på skärstorsdagen. Sedan biskop Stefans replik till stiftschefen Åke i Skara.

En kristen kyrka borde inte kunna ha biskopar som svävar på målet så som skarabispen och ärkebispen. En evangelisk-luthersk kyrka om ska fira 500-årsminnet av reformationen ännu mindre. Hur är det nu egentligen: ger Jesus, Guds härlighets återsken och hans väsens avbild, en sannare bild av Gud än Muhammed ger? och varför det omöjligt för en kristen, därtill evangelisk-luthersk, biskop att svara på frågan om så verkligen är fallet?

Välkomna att förenas kring nattvardsbordet vid skärtorsdagsmässorna i kväll (som djupast sett är en enda). Jag minns hur skärtorsdagens mässa i Hortlax kyrka utanför Piteå ännu på 1980-talet samlade riktigt stora skaror. Nu är vi kanske oftare ungefär lika få som vid nattvardens instiftande - men Jesus är densamme nu som då. Och lika närvarande, just i nattvarden t.o.m. på ett särskilt sätt fysiskt!

Här följer min version av sydafrikanska "Together" så här på Skärtorsdagen:




Alt. melodivariant:



1. Tillsammans
vi är hos Jesus
tillsammans
vi lär av Jesus
tillsammans
vi bär med Jesus
ett kors mitt i vår tid.

2. Tillsammans
hans död vi prisar
tillsammans
hans bröd vi spisar
tillsammans
vår nöd vi visar
och han ger oss sin frid.

3. Tillsammans
vi fått så mycket
tillsammans
vi gått ett stycke
tillsammans
vi nåtts av drycken
med nåd här i vår strid.

4. Tillsammans
når vi till andra
tillsammans
går till varandra
tillsammans
står still - och vandrar
tills evigheten tar vid.


Text: A.H. 19/8 2011 fritt efter sydafrikanska sången "Together"

tisdag 22 mars 2016

Malin och Daniel visar gott ledarskap idag

Påskvänner!

Malin Aronsson och Daniel Norburg visar på var sitt sätt gott ledarskap genom sina fina, tänkvärda artiklar i Dagen denna dag. Något för varje kristen, även varje EFS-are, att ta till sej.

Tack, Malin och Daniel! Era klara och varma, uppdragscentrerade texter var de bästa födelsedagspresenter jag kunde ha fått. Gud välsigne er och dem som omger er!

Ja, vi behöver Jesus. Allesammans. Och vi behöver stödja varandra.

måndag 21 mars 2016

Stilla veckan med förre missionsföreståndaren Anders Sjöberg

Påskvänner!

Se gärna "Dagen-TV": Del 1, Del 2, Del 3

Och läs gärna den i år 10 år gamla men ständigt aktuella Anders Sjöberg-boken "I korsets tecken"!

I korsets tecken - Jesu sista dagar i Jerusalem (inbunden)

Sju böner vår Herre har lärt oss,
sju ord ifrån korset ljöd,
sju dagar i Stilla veckan
vi minns hans pina och död.   

(Eva Norberg, Kyrkovisor)

söndag 20 mars 2016

Bön i Stilla veckan (Stora veckan, Heliga veckan)

Påskvänner!

Vi ber med prosten Anders Blomqvist (1886-1971) i Jönköping (ur bönboken "Att bedja idag"):

För oss, för att vi skulle få frid, blev näpsten lagd på dig, o Jesus. 

Din lidandesvecka blev vår stilla vecka. 

Dina vandringar mellan det vänliga hemmet i Betania och den fientliga staden blev till vår stilla kyrkogång. 

De skärande missljuden från korsfästrop och hädelser blev till våra stilla passionskoraler. 

För oss, före oss har du varit i Getsemane och på Golgata, för att vi i vår ångest och våra kval aldrig skulle vara ensamma. 

För oss lät du löftet om uppståndelsen lysa genom lidandesveckan. 

Från graven gick du före de dina till Galileen, och från den synliga världen gick du före oss in i själva himmelen för att bereda oss rum och evig härlighet. 

Pris vare dig, o Jesus.

Easter Suite

Påskvänner!



Efter ett improviserat medlemsmöte på bönhuset i Njutånger och en fantastisk musikgudstjänst i Iggesunds S:ta Maria, med bibelläsningar och betraktelser varvade med stämningsfull jazzmusik (saxofon, kontrabas, trummor och piano), kan jag bara tacka Gud - och Kristoffer Sundman som skrivit noter för sin jazzkvartett utifrån en CD-inspelning av Oscar Petersons ursprungsversion! - samt önska er en helig, stor och stilla vecka med många stilla stunder, uppbyggliga gudstjänster kring Kristi lidandes historia och goda passions- och påskpsalmer.

En palmsöndagspsalm av Thomas Hansen Kingo:

Se hur nu Jesus rider
mot mördarnas palats!
Se, hur han sakta skrider
mot död och avrättsplats!

Här, dotter Sion, är han!
Din Konung närmar sej.
Ej kungakrona bär han,
men törne snart för dej.

Till lycka, ja, till lycka!

Du ärans Konung, gå
att döden undertrycka
och evig lovsång få!

fredag 18 mars 2016

Carl Olof Rosenius om goda gärningar och kristen endräkt

Påskvänner!

Ett av de största missförstånd man ibland kan möta så här under C O Rosenius-jubiléet är att Rosenius inte skulle ha predikat särskilt mycket eller ivrigt om helgelsen. I själva verket handlar en stor del av dagbetraktelserna om det kristna livet, likaväl som många ägnas Jesu fullbordade verk för oss. (Precis som hur det ser ut i Pauli brev f.ö.). Både igår och idag kom (i varje fall för mej) mycket nyttiga påminnelser.

Älska helt och fullt varandra,
ty vår Gud med välbehag
ser på barnen, när att älska
är dem alla lagars lag.
Änglarna vill gärna skåda
när Guds barn, i kärlek ett,
nu i tron på Herren delar
med varandra ljuvt och lett.

tisdag 15 mars 2016

När bekännelseskrifterna blev tomma dokument för Svenska kyrkan

Påskvänner!

För några veckor sedan skrev Joel Wadström en mycket intressant debattartikel i Dagen med stor relevans också för EFS. Tyvärr har Lars Borgström nog alldeles rätt i sitt svar: det var den som konservativ betraktade lundabiskopen Gottfrid Billing som drev igenom att bekännelseskrifterna inte längre skulle bli förpliktigande för Svenska kyrkans präster (var det av hänsyn till sin son Einar som liksom generationskamraten Söderblom gick ganska långt åt det liberalteologiska hållet?).

En intressant fråga är då i vad mån Svenska kyrkans bekännelseskrifter i praktiken är mer förpliktigande för EFS-präster än för andra präster inom Svenska kyrkan? Är det någon ens på Johannelund som alls läser dem idag? (Svara gärna! Frågan är inte retorisk). T.ex. Augsburgska bekännelsens apologi, aktuell i de ekumeniska samtalen med romerska kyrkan?

Det är en sak för sej att människor uppväxta i Svenska kyrkans församlingar bli pastorer i Equmeniakyrkan eller konverterar till romersk-katolska kyrkan. Vi har ju tros- och samvetsfrihet. Men om människor som vill bli förkunnare (eller t.o.m. ärkebiskopar) i just Svenska kyrkan mer eller mindre högaktningsfullt struntar i dess bekännelse är det ju minst sagt - uppseendeväckande.

En i år 200 år gammal biskopsvigningspsalm (givetvis utesluten 1986, utan modernare alternativ) påminner våra ledare:

Väktare på Sions murar,
skåda vidden av ditt kall!
Inför den som prövar njurar
räkenskap du göra skall.

Var på tidens tecken vaken,

var vid dess fördärv ej stum.
Låt den helga ljusastaken
inte stötas från sitt rum.

Dig den högste Herden lede,
du som leda skall hans hjord.
Dig han styrke och berede
med sin Ande och sitt ord.


måndag 14 mars 2016

Ofödda och födda - missionsföreståndaren bloggar (fast inte i år?)

Påskvänner!

Det hedrar vår missionsföreståndare att han inför julen bloggade om det ofödda barnet (passande läsning också så här i Vårfrudagstid). Men detta jubileumsår 2016 har han ännu inte gjort något blogginlägg. Hoppas bara att han inte tog alltför illa vid sej av Anders Bergstedts för mej obegripliga kritik i kommentarsfältet.

För ska vi vänta med att ropa mot den accelererande fosterbortsorteringen tills svält och flyktingkatastrofer utrotats kommer det alltid att få vänta. Men det ena engagemanget utesluter verkligen inte det andra. Tvärtom finns det flera beröringspunkter mellan flykting- och abortpolitik: vilka individer ska vi ta emot och inte? Hur ser vi på "utlänningar" resp. "handikappade"? (Även om flyktingpolitiken i vårt land mera sällan handlar om ren avlivning). Jfr debatten om dansk politik, där vi ofta kastar sten i glashus beträffande både mottagandet av flyktingar och av individer med Downs syndrom.

Tack, Stefan! Tack för ditt mod! Jag är glad att just du är vår missionsföreståndare i dessa tider! Fortsätt gärna blogga i mån av tid och ork!

Men jag upprepar gärna så här i fastetider också EFS Riks´ uppmaning att skänka pengar till katastrofbekämpning och -förebyggande i Etiopien:

 

Ge till kampanjen på bankgironummer 
900-9903 
eller swishnummer 
123-602 56 62 
och märk gåvan 
"ETIOPIEN SVÄLTER" 


Herre, din jord har resurser för alla,
tack för den stora del vi fått som lån.
Hjälp oss att duka ett långbord i världen
som alla kan resa sej mätta från.
Amen, amen.

Herre, vi reser oss mätta från bordet,
tack för de krafter våra kroppar fått.
Andra ska också få sitta och äta,
om du får fördela, det räcker gott.
Amen, amen.

söndag 13 mars 2016

Kristlig aftonbön på Jungfru Marie bebådelsedag

Påskvänner!

Jag tycker inte om den romerska seden att låta completoriet (aftonbönen) avslutas med en Maria-antifon, en åkallan av Maria, lika lite som jag gillar bruket att avsluta mässan med en lovsång riktad till Maria. Men vi ska naturligtvis inte fördenskull utveckla något slags Maria-fobi. Dagens gudstjänst i Njutångers bönhus gav Maria sin rätta plats: vi prisar henne salig, men det är Herrens storhet vi lovsjunger med henne. Jfr psalmen Tack, Herre, för din jungfrumor.

(Efter gudstjänsten och våffelfesten for vi till Njutångers kyrka och stängde altarskåpet, läste första årgångens evangelietext för Femte söndagen i fastan, bad en kyrkobön och Fader vår samt sjöng Jesus för världen till avslutning).

Lage Eklövs bok "Den heliga familjen" (EFS-förlaget 1985), som jag läste på en resa till svärmor i Gävle igår, är, trots några frånstötande faktafel (Maria är t.ex. inte ens enligt påvlig mariologi någon med-återlöserska), en mycket intressant och uppbygglig bok, inte minst så här på Vårfrudagen. Eklöv återger bl.a. EFS-predikanten Tore Nilssons (1919-98) undersköna dikt "Min Herres moder":

Din milda hälsning klingade
i Zakarie hus.
Elisabet den bringade
visioner av Guds ljus.

Den blida vårvind susade
bland Juda ljuva berg.
Du kom med blod som brusade
och kinden bar dess färg.

Med ärende som hastade
till bergen Gud dig sänt,
och skimmer kring dig kastade
mysteriet du känt.

På ängelns hälsning stavande
till fränderna du for.
Elisabet - själv havande -
såg dig som Herrens mor.

Du förde med, Benådade,
en doft av Edens ros;
din fränka strax den bådade
vem Herren gästat hos.

Hon kände fostret röra sig
och delade dess fröjd
och lät av Anden föra sig
till ljusa sångers höjd.

Och även följande kvällsbön, upptecknad i såväl Småland, Östergötland som Uppland, återges i Eklövs bok. Den är ju också den riktigt, riktigt fin - rent av bättre än den berömda, likaledes uråldriga "Det går en ängel kring vårt hus":

Jungfru Maria satt och sang,
hon hade en bok uti sin hand.
Hon hade Jesum på sitt knä.
Gud bevare folk och fä!
Gud bevare stad och land!
Gud bevare kvinna och man!
Gud bevare större och indre!
Jesus vare nu härinne!

Med en lätt bearbetning går den ju rent av att sjunga som aftonpsalm, förslagsvis till denna fina finska folkmelodi:




1. Mor Maria satt och sjöng,
hon Guds ord i hjärtat gömt,
hon höll Jesus på sitt knä.
Gud bevare folk och fä!

2. Gud bevare stad och land!

Gud bevare kvinna, man!
Gud bevare stora, små!
Jesus vare här också!

God natt!

Magnificat

Påskvänner!

Magnificat, Marias lovsång, är verkligen magnifik. Men Bibel 2000 uttrycker bättre än KB 1917 att det verkligt magnifika är Herren själv: "Min själ prisar Herrens storhet" (i st f "Min själ prisar storligen Herren").

Egentligen är det ju Marias lovsång som tonar i flera av våra nordiska sånger och psalmer, som alltså egentligen bara är omdiktningar av världshistoriens mest berömda "tonårsdikt":





Alt. melodi:


1. Min själ berömmer Gud med fröjd,
min ande gläder sej,
ty Gud, min Frälsare i höjd,
har sett i nåd till mej.
Mej ringa stoft han saliggjort,
min själ med nåd han fyllt
och öppnat mej sitt rikes port
av kärlek, oförskyllt.

2. Hans starka arm har övat makt
och gjort så stora ting.
De mäktiga han nederlagt
och strött som stoft omkring.
De andligt rika har han sänt
ifrån sej tomma bort,
och prål och högmod har han vänt
i armod inom kort.

3. Ja, hans barmhärtighet är stor
och utan gräns dess längd.
För den som på hans löfte tror
är hjälpen aldrig stängd.
Och det förbund han slöt en gång
med fäderna i frid,
det skall stå fast för släkter mång´
i nåd till evig tid.

4. Hans visdom outgrundlig är,
ej världen den förstår,
men den som håller honom kär
hans planer veta får.
Förtro dej därför mer och mer,
min själ, åt fridens Gud.
Tag mot med glädje vad han ger
och vandra i hans bud.


Text: Jesu mor Maria (Luk. 2), Carl Boberg 1885 (26 år)
Musik: 
Robert Lowry 1884 (58 år), alt. J Olof Lindberg 1921 (51 år)





1. Guds folk för sin Konung ska sjunga,
kring jorden dess jubel må runga.
Sitt folk han från synden vill frälsa,
med lovsång vi honom må hälsa.

2. Guds under begrunda vi borde, 

till frälsning för oss han dem gjorde.
Så ofattbart rik är hans gåva,
hans heliga namn må vi lova!

3. Hans kärlek den är utan ände

mot dem som till honom sej vände,
från släkte till släkte han bär dem,
sin nåd och sin trofasthet lär dem.

4. Men mänskor med högmodets tankar,

vars hjärtan av maktlystnad bankar,
som agnar för vinden han skingrar,
som sand mellan allmaktens fingrar.

5. Han nedstörtar stora och rika,

men ska aldrig någonsin svika
de små i de dystraste öden,
som suckar till honom ur nöden.

6. I kärlek han hungrande mättar

och sorgtyngda hjärtan han lättar,
sitt ansikte milt mot oss vänder,
sin frid och välsignelse sänder.

7. Vår Gud vill vi lova och ära

som kom för att synderna bära.
Ja, du som oss skapar och frälsar,
ditt folk dej med lovsånger hälsar! 

Text: Bernt Støylen 1917 (59 år), sv. övers. A.H. 7/3 2016
Musik: Norsk folkmelodi från Østerdalen, alt. medeltida hymn ("Nu tystne de klagande ljuden")


Och sedan vi med Maria prisat Herrens storhet kan också vi lutheraner med gott samvete tacka Herren för mor Maria:




1. Tack, Herre, för din jungfrumor,
din mor Maria,
benådad, i sin ringhet stor,
din mor Maria.
Gläd er, o Kerubim,
lovsjung, o Serafim,
sjung med henne Herrens lov!
Salig, salig, salig Maria!

2. Hon bar dej i sin egen kropp,

din mor Maria,
och födde dej, all världens hopp,
din mor Maria.
Gläd er, o Kerubim...

3. Ja, hon bevarade ditt ord,

din mor Maria,
spred väldoft som en fruktbar jord,
din mor Maria.
Gläd er, o Kerubim...

4. Till krubba, kors och kunskap kom

din mor Maria.
Så lär oss ta emot dej som
din mor Maria.
Gläd er, o Kerubim...

lördag 12 mars 2016

Stor är skaran av kvinnor som bådar glädje

Påskvänner!

Under mitt arbete med att lägga ut psalmer och sånger på nätet har jag slagits av hur få kompositörer före vår egen tid som är kvinnor. Medan däremot de kvinnliga psalm- och sångförfattarna är relativt många, varav flera (som t.ex. Lina Sandell) gjort verkligt betydande insatser.

Så här inför Jungfru Marie bebådelsedag (Maria är ju tillsammans med Hanna och Mirjam bibelns kvinnliga lovsångsledare) roade jag mej med att göra en sammanställning av "kvinnor som bådar glädje". Visst, de manliga psalmförfattarna är fler, och en sådan här sammanställning riskerar förstås att befästa bilden av kvinnan som "det andra könet" (vi har ingen internationell mansdag och jag skulle knappast få för mej att göra en sammanställning av manliga psalmförfattare). Men i alla fall. Jag hoppas att ni, både män och kvinnor, ursäktar.

Det är nämligen ingen tvekan om att särskilt sång- och psalmförfattande givit utlopp för teologiskt medvetna kvinnors nådegåvor också i tider som var mer mansdominerade än vår. Speciellt Dorothe Engelbretsdatter i Norge på 1600-talet och Birgitte Cathrine Boye i Danmark på 1700-talet var erkända och aktade som just psalmförfattare, även om Boye inte har med en enda psalm i senaste danska psalmboken från 2002 (en ren skandal!), däremot flera i den norska.

Förutom bibelns sångerskor har vi t.ex. följande (långt ifrån fullständig förteckning förstås), presenterade i någorlunda kronologisk ordning:


Elisabeth Cruciger                    Dorothe Engelbretsdatter

Ellen Andersdatter Bernhoft (född Opdal)
Ellen Andersdatter Opdal Bernhoft       Birgitte Cathrine Boye

Från Sista seklets gryning i Göteborgs stift. Abela Gullbransson av Lindblad, Carl S
Abela Maria Berglund-Gullbransson      Sarah Flower Adams


Luise Hensel                   Lydia Odell Baxter


Elizabeth Cecilia Clephane   Frances (Fanny) Crosby

portrait
Anne Ross Cousin                    Betty Ehrenborg-Posse



Charlotta Cecilia af Tibell        Eugénie

Frances R. Havergal
Francis Ridley Havergal       Elsa Borg   

Lina Sandell
Lina Sandell                                Pauline Westdahl


Kirsten Ågård Hansen                    Carrie Breck



Emmy Köhler                           Eleanor Farjeon 

 Jeanna Oterdahl 1918
 Ida Granqvist                            Jeanna Oterdahl


Britt G Hallqvist                       Eva Norberg

 
 Liv Nordhaug             Margareta Melin

Ylva Eggehorn 2007
Ylva Eggehorn                        Anna-Mari Kaskinen

Priser Herren, kvinnor, män,
ärer denne konungen,
sjunger denna lovsången:
Han är oss när, hans härlighet vi sågo.




tisdag 8 mars 2016

Psalm inför Marie bebådelsedag på internationella kvinnodagen

Påskvänner!

Översatte just en psalm av Jonas Dahl. Tyckte att den var fin men i originalet i Landstads reviderte salmebok lite för inriktad på att se Maria som en förebild för "mö och mor". Jag ville snarare framhäva att hon är det för oss alla, för kyrkan som helhet - tillsammans med en rad andra kvinnor. Och även män givetvis, men de räknas oftare upp i våra psalmer redan, t.ex. i SvPs1986 nr 53 "Giv att vi för Gud må vandra / såsom Abraham i tro / till välsignelse för andra / och till egen själaro. / Oss med Stefanus låt skåda / Mänskosonens härlighet, / oss med Paulus än benåda / rikt med trons rättfärdighet." Så varför inte få några kvinnor listade för en gångs skull (se v. 4, den originella uppräkningen är Jonas Dahls, tillagt 9/4)!



Alt. koral:


1. Guds ängel till Maria kom

med hälsning och med bud,
och somligt frågade hon om
men gav sej hän åt Gud:
Jag i Guds hand mitt liv har lagt,
så ske med mej som du har sagt!
Välsignelsen hon fick blev stor,
ja, hon blev Herrens mor.

2. Gud har idag den hälsningen

till kvinna och till man:
Välsignad den som vandrar än
den väg Maria fann,
som rörd av nåden bjuder in
Guds egen Son i världen sin,
som dristigt på Guds allmakt tror
och litar på hans ord.

3. Välsignad är den mänska som

åt Herren lämnar sej,
från ungdom och till ålderdom
till himlen ämnar sej,
som till Guds tjänst sej ställer än
i hemmet och församlingen,
som bär de små så hjärtevarm
till Jesus på sin arm.

4. O Gud, ge kyrkan runt vår värld

Marias hopp och tro,
på arbetsplats, vid hem och härd,
i helgedomens ro.
Låt kyrkan trogen stå som Rut,
låt den med Hanna sjunga ut,
Tabita lik i gärning skön
och Monika i bön!

måndag 7 mars 2016

Biskop de facto Stefan träffar tjurögat än en gång

Påskvänner!

Så här inför Femte söndagen i fastan med temat Försonaren (då vi också firar Jungfru Marie bebådelsedag) - och inför påskfirandets glädje över Honom som uppstod för vår rättfärdiggörelses skull - är EFS-profilen Stefan Gustavssons gästkrönika i Världen idag en i alla avseenden rekommenderad läsning. En verkligt kristen syn på skuldfrågan och Försonaren möter oss där.

Det vore bra om även biskopar de jure (numera ofta främst stiftschefer) kunde förmedla denna till så många människor som möjligt.

Eller vad tycker ni?

Ja, en syndare jag är,
men du har mej ändå kär.
Du vill ingen mänskas död,
men att alla i sin nöd
ska från synden vända om,
ja, du ropar till oss: "Kom!"

Du som våra synder bar
har till syndaren ett svar.
Du ett ord om frid och fred
i mitt hjärta andas ned
och i tro på detta ord
går jag hem rättfärdiggjord.



lördag 5 mars 2016

Rosenius gästbloggar om ett rätt påskfirande

Påskvänner!

S:t Rosenius´ betraktelse för den 5 mars hör till det skarpaste han skrivit. Få av oss kommer undan i denna hjärterannsakande text. Den mer än antyder en nådegåva att skilja mellan andar och är särskilt väl värd att läsas nu under påskfastan:

"Kristus är oss av Gud gjord till visdom och till rättfärdighet och till helgelse och till förlossning." (1 Kor. 1:30)

Bland de många föreskrifterna om påskalammets ätande i gamla förbundets tid fanns även den, att det helt skulle ätas upp, och att inget av det fick lämnas till morgondagen. Om något blev över, skulle detta brännas upp.

Tänk, en sådan förordning! Lammet skulle ätas helt. Förstår du? Förstår du, vad Herren därmed vill säga dej? Du får inte ta bara vad dej behagar av Kristus; du ska anamma honom hel och hållen, sådan han är oss av Gud given, till visdom och till rättfärdighet, till helgelse och till förlossning.


Här hjälper inte att själv välja ut, tänka och besluta något om salighetens väg, utan den är av Gud redan föreskriven; du har bara att höra och hörsamma. Den som inte vill fira påsk slipper; men den som vill ska göra det så som det är skrivet — och lammet får inte styckas, det ska ätas helt.


Somliga styckar sönder Lammet så, att de tar Kristus bara till visdom, till profet, och njuter av hans dråpliga lärdomar, men — inget mer! De behöver honom inte själva till något egentligt gagn; de är varken i syndanöd, så att de behöver ta emot hans försoning till rättfärdighet — de behöver honom inte till överstepräst — inte heller får han bli deras konung och regera över dem, eller bli dem till helgelse och förlossning. Dessa är de som filosoferar över kristendomen och har allt bara i huvudet, i klara, väl ordnade  begrepp och insikter, men aldrig börjar att använda dem på sej själva, sitt eget hjärta och leverne. O, ve, så förskräckligt de gäckas med den helige! Det är till sådana, enbart studerande förståndskristna, Herren en gång ska säga: "Vore ni blinda, då hade ni inte synd, men nu säger ni: 'vi ser', därför förblir er synd."


Andra tar Kristus bara till förebild och helgelse och menar att han därigenom ska bli vår rättfärdighet. Dessa vill ha Kristus bara till konung. De gör endast väsen av hans efterföljelse, av vad de själva ska göra och bli, av ödmjukhet, bön, försakelse m. m. sådant. och har därigenom det största sken, såsom om de vore de mest allvarliga kristna; men under allt detta döljer sej en djup, oändlig inbillning om denna deras allvarliga gudaktighets värde, så att de också därför aldrig blir rätt eländiga och förtappade syndare, som i Kristi försoningsblod allena får sitt liv och sin tröst, utan om de också efter förståndet regelrätt bekänner trons lära, ligger dock deras hjärta fördjupat i vad de själva gör och ska göra, varför också detta är deras "visa i munnen", deras första och sista — inte den sången, som sjungs av de saliga på Sions berg: Lammet, som är dödat och har återlöst oss åt Gud med sitt blod, utan Lammet, som är vår förebild och har helgat oss med sin Ande. Vilket visar, att hjärtats egentliga skatt och tröst består i det som är verkat hos dem, inte i det som Lammet självt med sitt blod förvärvat oss. Och vad ska man säga därom? Det måste man säga: denna er allvarlighet och gudaktighet är väl goda och berömliga saker; men skada bara att de inte går lite djupare, nämligen därhän att ni blir till skam på allt detta och såsom helt utfattiga, förtappade syndare lär, att allt detta är uselhet inför Guds ögon, för vilka endast ett gäller: Lammet, som är dödat och har återlöst oss åt Gud med sitt blod.


För det tredje finns också några, som väl vill hava Kristus till försoning, men inte till helgelse, nämligen dessa köttsliga medvandrare i de kristnas lilla hop, som gärna håller till godo att höra detta ljuvliga, hur inga synder fördömer oss och inga goda gärningar göra oss saliga, men inget vill höra om köttets dödande och Kristi efterföljelse, utan knorrar och klagar, att man genom den läran betungar deras samveten med lag. "De tar", såsom Luther säger, "bara skummet av evangelium" och kan mycket tala om nåden och tron, men när de är ute i sitt vardagsliv, är där ingen Herrens fruktans ande hos dem, utan då lever de helt fritt i sina synder och orättfärdigheter. Dessa är de grenar i Kristus, som inte bär frukt och inte rensas, böjs och kvistas, utan får växa fritt, i vad form de helst vill anta. Kristus är inget rättesnöre för dem. Vad ska man säga till dem? Jo: ert nit om evangelium och samvetets frihet är förträffligt; men — varför älskar ni inte tuktan? Är inte även förmaningens ord av Kristus och apostlarna? "All skrift av Gud utgiven är nyttig, till lärdom, till straff, till bättring, till tuktan i rättfärdighet; så att en Guds människa ska bli fullbordad, skicklig till alla goda gärningar."


Hör, Lammet får inte styckas, det ska ätas helt. Men alla dessa felar däri, att de mer tänker än hör, att de inte väl ger akt på ordet. Märk därför: Lammet ska ätas helt.


Så skall oss Herren mer och mer framföra
till hemlighetens uppenbarelse:
Blott Kristus för oss - att rättfärdiggöra,
blott Kristus i oss - all vår helgelse.

torsdag 3 mars 2016

Prins Carl Olof? Nej, prins Oscar!

Påskvänner!

Tilltalsnamnet blir visst Oscar! Men det var väl en händelse som ser ut som en tanke, att den nye prinsen som föddes prick 200 år och 1 månad efter Rosenius, också får namnen Carl Olof!

Och namnet Oscar påminner inte bara om två svenska kungar, utan också om den modige sjömannen, förkunnaren och KFUM-stödjaren prins Oscar (1859-1953) som liksom Carl XVI Gustaf (och för den delen Victoria) trotsade gamla unkna regler om vem en kunglig person får och inte får gifta sej med. Och som Stefan Swärdh "kyrkligt sett" karaktäriserar som "EFS-are". Dessutom initiativtagare till och i 50 år arrangör av den s.k. Södertäljekonferensen, aktuellt nu i år när EFS firar sin årskonferens i just Södertälje!

Så här såg den senaste prins Oscar ut i sin krafts dagar:


Far och mor och syskon små
se i nåd till dem också.
Kung och rike, slott och hydda,
Gode Gud, dem alla skydda.

tisdag 1 mars 2016

Två månader kvar nu lite drygt

Påskvänner!

Jag kan inte vara med i Södertälje eftersom jag är på konfaläger på Åkerögården då, men här har ni den fina inbjudningstrailern om ni inte har sett den:



Här kommer en bearbetning av konferenshymnen (lär väl inte slå igenom men ändå! - och tredje versen tycker jag definitivt borde ha varit med även i psalmbokens "kortversion"):

Med Gud och hans vänskap,
hans Ande och ord,
samt syskons gemenskap
och nattvardens bord
de osedda dagar vi möter med tröst,
oss följer ju Herden,
oss följer ju Herden,
den trofaste Herden,
vi känner hans röst.

I stormiga tider
bland töcken och grus
en skara dock skrider
mot himmelens ljus.
Dess hopp och dess härlighet världen ej ser,
men före går Herren,
men före går Herren,
ja, före går Herren
med segerns banér.

Den molnstod oss höljer
och leder vårt tåg,
den klippa oss följer
med springkällans våg
är Kristus, hans kärlek och renande blod,
där lever vårt hjärta,
där lever vårt hjärta,
där fröjdas vårt hjärta,
där livas vårt mod.

Så, Jesus, var med oss
i smått och i stort
och sköt oss och led oss
som alltid du gjort.
Ja, amen, din trohet ska föra oss fram.
Lov, pris, tack och ära,
lov, pris, tack och ära,
lov, pris, tack och ära,
vår Gud och vårt Lamm!

Etiopien svälter

Påskvänner!

Under den välsignade helgsmålsbönen med Mikael Liljequist från Uppsala stadsmission på EFS Njutånger i lördags (då han talade över söndagens episteltext om Andens rustning) gjordes en insamling till Etiopien, där flera landskap drabbats av den värsta torkan på 30 år. Omkring en fjärdedel av befolkningen, 18-19 miljoner, beräknas vara drabbade. Se filmen här från Efs:s hemsida (det är alltså inte hela Etiopien som svälter, men i alla fall!) och bidra så här inför Brödsöndagen till hjälpen som avser att förebygga en verklig svält- och flyktingkatastrof. Så att folk i möjligaste mån kan bo kvar och framför allt överleva i väntan på regnen.



Vi ska inte utrota den välbehövliga hungern (som Svenska kyrkans fastekampanj i fjol uppmanade oss till), men svälten vore det väl bra om vi bleve av med? Man kan också betänka, så här till 150-årsminnet av EFS Afrikamission, att norra Sverige för 150 år sedan och fram till Rosenius´ dödsår (1868) drabbades av den värsta missväxten i mannaminne (storsvagåren), som också ledde till ren svält för många, men att vi sedan, bl.a. tack vare järnvägens utbyggnad, mer snabbt och effektivt kunde förmedla nödhjälp från andra delar av landet, så att vi sedan dess inte haft någon verklig svältkatastrof i Sverige. Etiopien försöker nu också fördela resurser inom landet, men har vädjat om bistånd också från omvärlden eftersom de inte klarar upp situationen helt själva.

Ge till kampanjen på bankgironummer 
900-9903 
eller swishnummer 
123-602 56 62 
och märk gåvan 
"ETIOPIEN SVÄLTER" 

Gud välsigne dej och din gåva!

Herre, din jord har resurser för alla,
tack för den stora del vi fått som lån.
Hjälp oss att duka ett långbord i världen
som alla kan resa sej mätta från.
Amen, amen.

Herre, vi reser oss mätta från bordet,
tack för de krafter våra kroppar fått.
Andra ska också få sitta och äta,
om du får fördela, det räcker gott.
Amen, amen.