måndag 28 maj 2012

Coolaste annandagsvännerna finns i Värnamo

Påskvänner!

Kolla in Värnamo församlings månadsblad! (Tack till Håkan Sunnliden för "hinten"). Högmässa kl. 11 på Annandag Pingst - ja, ser man på, det går ju faktiskt det också! Dels är det väl även i Värnamo mest s.k. "daglediga" som går i gudstjänsterna, dels finns det ju något som heter lunchrast. Man kan även oftast, om det görs i god tid, ta ledigt för sej själv och barnen - vilket jag alltsedan 2005 tänker göra varje år på Annandag Pingst men oftast glömmer bort. Nästa år ska barnen absolut få ledigt "av religiösa skäl"!

Nu ska vi ut och prova den nyinköpta gummibåten med åror! Före annandagshögmässan kl 18 i S:t Olof kapell, alltså.

När jorden förnyar  
sin grönskande skrud 
och ljusnande skyar 
om våren ger bud, 
från hav och från länder 
en lovsång då går 
till honom, som vänder 
all vinter i vår.

Lysande om verklig eufori

Påsk- och pingstvänner!

Läs Per Ewerts välvilliga men långt ifrån menlösa analys av vinnarlåten i schlager-EM (grattis Loreen!). Mycket bra. Populärkulturen är en god anknytningspunkt för teologin (jfr Paulus´ diktrecitering på vissa missionsresor och den nutide Lars Gunthers analyser av seriealbum).


Eld från himlen, kom!
Hjärtats helgedom
väntar på din glöd och kraft.


Glad pingst!

Påsk- och pingstvänner!

Ni fortsätter väl fira? Annandagens vänner låter meddela att här i sydvästra Hälsingland firas annandagsgudstjänst i såväl S:t Olofs kapell i Edsbyn (med prosten Sandström) som i Nordsjö kapell i Arbrå (med komminister Berg). Ni som är lite heligt "subversiva" hittar säkert någon annandagsgudstjänst inom några mil från där ni bor. Uppmuntra de församlingar som håller ut genom att dela pingstgemenskapen ännu en dag!

Fram till 1772 firade vi ju även tredje- och fjärdedag pingst, och hovpredikanten m.m. Anders Nohrborg skrev en verkligt fin predikan för Fjärdedag pingst i sin postilla "Den fallna människans salighetsordning". Han dog 1772 vid 42 års ålder, så han slapp uppleva "stora helgdöden". Och den lilla helgdöd som berövade oss Annandag Pingst som röd dag i almanackan kan i varje fall inte hindra någon från att förrätta sin husandakt eller besöka de kvällsgudstjänster som fortfarande anordnas. (Komminister Lindahl i Hertsön, Luleå, har på sin blogg kungjort att också Annandag Pingst, kyrkans "internationaldag", firas i Hertsökyrkan; även han kan sålunda räknas in bland Annandagens vänner).

Glad pingst - och fortsatt glad påsk! Inom romersk-katolska kyrkan räknas pingsten som en del av påsken - och med all rätt. Petrus´ pingstpredikan är ju - som alla goda predikningar - en verklig påskpredikan. Med pingstens Ande får vi fira påsk året om, och i all synnerhet varje söndag, Kristi uppståndelses dag. Som också var den första skapelsedagen - och blev den kristna Kyrkans födelsedag.

Från himlen faller tungor av eld
som bärs av Andens vind över världen...

tisdag 22 maj 2012

EFS-konferensen över och jag är hemma från Graninge

Påskvänner!

Ja, som ni vet är EFS-konferensen nu över - och själv var jag hela helgen med som ledare på det sista (?) konfirmandlägret på Graninge stiftsgård som stänger fr.o.m. månadsskiftet (vi passerade i varje fall Uppsala på vägen!). Men jag fick i går kväll en initierad rapport från en som var med på årskonferensen i Uppsala. Och jag återkommer med några tankar kring arrangemanget. Ska iväg till Hudiksvall på en volontärsamling. (Fast själv får jag betalt - så jag borde väl inte vara med?).

Man får i varje fall en enorm respekt för ordet volontär efter att (i fredags) ha hört S:t Elise i S:ta Clara. Hoppas bara att även vi andra jobbar frivilligt...



1. Lys på mej, lys på mej,
Herre, låt ditt ljus belysa mej.
Lys på mej, lys på mej,
Herre, låt ditt ljus belysa mej.

2. Lys i mej, lys i mej,
Herre, låt ditt ljus uppfylla mej.
Lys i mej, lys i mej,
Herre, låt ditt ljus uppfylla mej.

3. Lys igenom mej, lys igenom mej,
Herre, låt ditt ljus gå genom mej.
Lys igenom mej, lys igenom mej,
Herre, låt ditt ljus gå genom mej.

tisdag 15 maj 2012

Margareta Malmgren 100 år

Påskvänner!

En av EFS:s märkeskvinnor är studierektor Margareta Malmgren, som föddes för 100 år sedan. Hon skrev flera sånger, varav den nedanstående, hämtad ur Sionstoner 1972, i mina ögon är den finaste. Men jag vet inte vem som idag har upphovsrätten. Jag provar helt djärvt att publicera här för att hedra Margaretas minne och ser om jag får tack eller klander från anhöriga till henne och kompositören Gustav Wiklund i Arnäs. (Eller månne Annie Lööf griper in?).




1. Han har sagt oss: "Frukta icke!
Jag går före att bereda rum åt dig."
Och vi lyfter våra sinnen upp till honom
som oss väntar hem till sig.


2. Evigheten är ej mörker
för den människa som Kristi kärlek sett.
Han är före oss där framme, har hos Gud 
för oss ett evigt hem berett.


3. Där i evighetens rike
väntar han, som är vår allra bäste vän,
och som gått igenom döden för att föra
också oss till ljus igen.


4. Och då evighetens morgon
bryter fram för oss uti Guds nya land,
skall han hälsa oss välkomna, skall han fatta,
starkt och kärleksfullt, vår hand.


Text: Margareta Malmgren 1965 (53 år)
Musik: Gustav Wiklund 1968 (63 år) 

söndag 13 maj 2012

Aftonbladet om Jesusmanifestationen!

Påskvänner!

Man upphör aldrig att förvånas. En regnig femte Jesusmanifestation (nej, jag var inte med i år heller) blir plötsligt den som Aftonbladet skildrar som allra mest positivt. Trots diskussionen kring religion hjärta hbt som inte fick ställa ut i år, och trots usla vädret och det lägsta deltagarantalet (enligt Dagen var det under 15 000). Tack till er som höll ställningarna och trots regnrusket gav era vittnesbörd i offentligheten! Det värmer!

Tydligen hade man detta "mellanår" dessutom äntligen fått lite fart på sången och "hejaropen". Jag minns för två år sedan när vi blev pinsamt överröstade av en liten djurgårdsklack. Vi visste liksom inte vad vi skulle sjunga ihop (ungefär som när EFS:arna jubileumsåret 2006 tågade till Skansen under lite onödig tystnad, vi KAN ju sjunga vi också ju!). Men nu var det visst andra bullar! Kul!

Ha nu en god och uppbyggande Bönsöndag - det är en Jesusmanifestation att delta i den gemensamma gudstjänsten på hemmaplan också. Men jag tror nog att vi ses i Kungsträdgården 2013!

Låt mej få höra om Jesus,
skriv i mitt hjärta vart ord,
sjung för mej sången så dyrbar,
skönaste sång på vår jord.

lördag 12 maj 2012

Nej, jag kommer inte på årskonferensen och årsmötet

Påskvänner!

Jag blev häromdagen brevledes tillfrågad av en person som är med och förbereder årskonferensen "Jesus förnyar" (17-20 maj i Uppsala) om jag tänker komma dit och försvara mina 5 motioner, de som betecknats B, C, D, E, G i årsmöteshandlingarna (det hade upptäckts att jag inte var anmäld). Jag svarade så här, och väljer att låta det bli ett "öppet brev" om än frågeställaren får förbli anonym:

Tack för frågan! Nej, jag har ingen möjlighet att vara på konferensen, eftersom min fru pastorn jobbar eller är på GF-kyrkans årskonferens och jag måste ha hand om barnen. I fjol i Piteå var kombinationen farfar/farmor i Lule morgon/kväll och barnkonferens i Pite på dagarna idealisk, så jag kunde ta med mej alla tre. I Uppsala finns inte den kombinationsmöjligheten. 


De ombud och föreningar som tänker själva begriper ändå vad jag vill åt. De som inte tänker själva röstar efter styrelsens förslag oavsett om jag är där eller inte. Jag satsade tid och pengar på Folkpartiets landsmöte i Karlstad i höstas, så jag vet ungefär hur det går till (även om jag fick beröm för mina inlägg i debatten och direkta bifallsrop av LUF i kyrkopolitikfrågan). Och jag vill inte bli beskylld för egotrippad, omotiverad självexponering - det räcker så gott med att själva motionsantalet verkar tyda på det...


Svenska kyrkans kris är gigantisk, av 1490-talsformat åtminstone, det borde man inte behöva vara högkyrklig för att inse. Men EFS ger inte klara signaler om detta vare sej internt eller externt utan sitter alltför stilla i båten medan de högkyrkliga - och, jovisst även många lågkyrkliga av BV- och laestadiantyp - stängs ute från vigningstjänsterna och alltmer även kyrkomusikerkallet p.g.a. påstådd misogyni m.m. När EFS om några år stämplas ut som motståndare till allas lika värde (p.g.a. hållningen i äktenskapsfrågan) finns det inga kvar som kan försvara oss, eftersom vi varit med om att stämpla ut de högkyrkliga (& c:o) som motståndare till allas lika värde p.g.a. deras hållning i ämbetsfrågan.


Och nu sprider visst SvK via Verbums begravningsmagasin åter budskapet att "det finns ingen död som ej bytes i glädje" (se sid. 1).


Fan tro´t.


Hälsningar 
Andreas H.


Jag kan väl tillägga att de EFS-are som stämmer in i den politiserade kyrkoledningens krav att sådana som Bo Brander - han som Göran Skytte gjorde "Ett år med Jesus" tillsammans med - inte ska få prästvigas i vår kyrka, rimligen också borde gå ut och med skärpa kräva att sådana som Ulla Karlsson eller K-G Hammar också måste stoppas från präst- och biskopsvigningar. Det är ju helt sjukt att det enda kätteri som i vårt samfund hindrar tillträde till det heliga läroämbetet är en högkyrklig ämbetssyn (som vad gäller kvinnors tillträde till ämbetet f.ö. delas även av många lågkyrkliga - jfr ELM och laestadianernas olika sammanslutningar), medan man, så länge man bekänner att könet är fullkomligt irrelevant på alla plan (helst inte ens i äktenskap och föräldraskap eller ens för huruvida man ska kallas man eller kvinna!) får förkunna ungefär precis vilken antikristlig lära som helst. (OBS att Ulla Karlsson inte togs ur tjänst inför påsken i fjol utan fick fortsätta sprida sitt nya "evangelium" (jfr Gal. 1) och domkapitlet vågade inte avkraga henne; däremot vågade domkapitlet utdela hård kritik för att hon inte infunnit sej till ett möte med - domkapitlet ;).

Nu kunde man tänka - som kanske en del EFS-are gör? - att gyllene regeln tillämpad på dem som inte vill att kvinnor ska vigas till just församlingsföreståndare borde göra att de själva inte skulle få vigas. Men det förutsätter att man kan behandla sådana som Bo Brander - och romerska katoliker och grekisk-ortodoxa - som allmänt människo- eller åtminstone kvinnofientliga och se deras ämbetssyn som stridande mot den allmänna kärlekslagen och Jesus´ undervisning. Men så fort man erkänner - vilket gjordes 1958! - att deras syn är en fullt rimlig tolkning av Nya Testamentets undervisning och Jesus´ exempel (obs att även Maria Magdalena, Johanna och Susanna var lärjungar som följde honom från stad till stad och från by till by!), en tolkning med full hemortsrätt i vår kyrka, så är ju det tvärtom synen att just de inte ska få prästvigas som verkar okristlig och dessutom fullständigt stridande mot ämbetsreformens anda och intentioner (1958!).

Mitt Folkparti är ju ett paradexempel på en organisation som ivrigt kämpat för kvinnors tillträde till det särskilda prästämbetet (inom Svenska kyrkan, alltså - romerska och grekisk-ortodoxa kyrkorna har man inte lagt sej i, inte heller i de judiska eller muslimska samfunden). Men vad kvinnorna (eller männen) sedan förkunnar verkar ju vara partiet fullkomligt likgiltigt, så länge det inte är en alltför heteronormativ syn på äktenskap o dyl, naturligtvis. Inte har väl EFS blivit en lika bedrövlig organisation? (Och återigen: visst lovade såväl Agne Nordlander som Anders Sjöberg som biskopskandidater i Växjö resp. Göteborg att även viga personer med den förkättrade ämbetssynen till det heliga prästämbetet? Eller minns jag fel?).

Naturligtvis tar man en risk med att "släppa in" högkyrkliga i värmen igen - de kan i princip föröka sej och bli så många att de tränger ut kvinnor och EFS-are från prästämbetet. Och det är absolut legitimt med någon form av kyrkotukt åt fler än ett håll. Det moraliska problemet blir när det skett så flagranta löftesbrott i förhållande till utfästelserna 1958 (utan vilka kvinnoprästreformen inte skulle ha kunnat genomföras) och när läror som inte ens förtjänar kallas kristna, långt mindre evangelisk-lutherska, nu tolereras från både kvinnliga och manliga präster. Då blir det grovt hyckleri av EFS och andra (som själva råkar passera just det här sekulära nålsögat) att inte öppet stå upp för de högkyrkliga och de många lågkyrkliga, dedicerat lutherska trossyskon, som just i det här fallet har en liknande syn som de högkyrkliga.

Nu ska jag fara med barnen på födelsedagskalas utomhus - på Svenska kyrkans lägergård Prästnäset här i Bollnäs, där jag själv firade mitt 40-årskalas för två år sedan. Kanske blir det ett dopp i Voxsjön också; en och annan kanske tycker att jag behöver kylas av ;o).


Låt alltid klart mitt i vår kyrka skina 
din gudom, din uppståndelse, din pina.
Omkring ditt kors, o Jesus, oss förena
och tänd i oss din kärlekslåga rena. 

Två intressanta inblickar...

Påskvänner!

Den här veckan har jag fått två mycket intressanta inblickar i diakonal verksamhet - dels genom föreningen för Sjukhuskyrkan i Södra Hälsingland, vars styrelse hade sammanträde i onsdags kväll med sjukhusdiakonen närvarande, och dels genom diakonidagen i Idenor igår, där vi fick höra om s.k. "gerotranscendens", positiva sidor av åldrandet.

Mycket att tänka kring - jag kanske återkommer med en del reflexioner, men ville bara här och nu få uttrycka min tacksamhet över att ha fått delta i dessa samlingar.

O Jesus, oss din Ande sänd,
som liv från ovan föder.
Den eld i din församling tänd,
som av din kärlek glöder.
Oss alla hjälp, att vi förmår
vad vi av dig för intet får
med fröjd för intet giva.


("Diakonipsalmen" av Ernst Lönegren, initiativtagare till Vårsta diakoni som i år fyller 100 år).

Pastor Jean Kabuidibuidi i Sverige igen!

Tack gode Gud och Stefan Swärd m.fl. för att det verkar gå bra till slut för pastor Jean. Men hur många fler liknande fall finns det? Hoppingivande att myndigheterna faktiskt börjar fundera kring huruvida det är finns någon rimlighet i det byråkratiska kravet på att jobbansökan måste vara skriven i hemlandet...

Den%20utvisade%20kongolesiske%20pastorn%20Jean%20Kabuidibuidi%20%C3%A5terv%C3%A4nder%20till%20Sverige

tisdag 8 maj 2012

Mitt i prick, Maria!

Påskvänner!

Maria Küchen lyckas verkligen ge oss Svenska kyrkans vägval - som också är EFS:s! - i ett nötskal i sin utmärkta krönika i Kyrkans tidning: "Kyrkan i dag är inte Idol". I den alltmer groteska situationen att vara världens största lutherska kyrka (nåja, Tanzanias evangelisk-lutherska kyrka och Mekane Yesus-kyrkan i Etiopien kör om oss vilken dag som helst) i världens näst Estland mest sekulariserade land, kan man knappast förvänta sej annat än att medlemsraset fortsätter tills en majoritet av folket inte längre är medlemmar.

Jag märker att både liberalteologer och en del högkyrkliga och andra har en bild av att om bara de själva fick dominera kyrkan ännu mer, så skulle medlemsraset kunna hejdas rätt snart (eller inte alls ha inletts om de fått dominera mera tidigare). Tillåt mej tvivla. I klarspråk: Att Sverige så länge haft världens största evangelisk-lutherska kyrka beror på att folk i århundraden varit så illa tvungna att vara medlemmar - samt på att vårt land råkar vara något större än såväl Danmark, Norge som Finland. Klart folk ska slippa vara medlemmar, särskilt om man inte längre tror eller ens sympatiserar med kyrkans budskap. (Ja, ska man vara medlem om man driver kampanj mot det grundläggande innehållet i kyrkans bekännelse? I varje fall bör man definitivt inte få vara präst).

En kraftig, biblisk kyrkväckelse skulle knappast motverka utan snarare påskynda medlemsraset (åtminstone på kort sikt), när de många kyrkomedlemmar som idag faktiskt inte tror på Jesus som sin Frälsare vill slippa förknippas med en förkunnelse om syndernas förlåtelse i hans namn och blod, om omvändelse från synden - inklusive mammon - och från djävulen med allt hans anhang, ja, om både evighetens ljus och evighetens allvar.

Ge kyrkan kraft att lida
när kampens smärta krävs
och aldrig nånsin tiga
när sanningen förkvävs.

Gamla påskvänner, börja blogga!

Påskvänner!

Kan Ruth Landh, så kan du. Det är obetalbart roligt att läsa bloggar skrivna av dem som minns. Hur var det gamle fänrik Stål skrev?

Jo, därom kan jag ge besked,
om herrn så vill, ty jag var med.


söndag 6 maj 2012

Skön kyrkvandring i vårsol

Påskvänner!

Kyrkvandring - luthersk pilgrimsvandring om man så vill

Påskvänner!

Har just stigit upp för att om någon timme gå halvannan mil till gudstjänst i Växbo kapell tillsammans med Friluftsfrämjandet och mina två söner (Jonatan född 2004 och Staffan född 2006). Det blir kul!

Senast jag gick samma väg var våren 2009 med dottern Hanna (f. 2002). Då hade jag just tillträtt en halvårslång halvtidstjänst som kantor i församlingen ("kvartskantor" kallade jag det när jag presenterades). Tjänsten var som sagt tidsbegränsad men kantorn jag gick in för ville gå ner till 50% permanent, så det förespeglades vissa framtidsutsikter. Men det var ju på den tiden jag var "i nåd". Att jag sedan hösten 2009 inte ens skulle få öva på ett enda av pastoratets instrument, kunde jag inte ens i mina vildaste fantasier föreställa mej. (Undrar om det gäller även i Växbo kapell, som dock delvis sköts av en kapellstiftelse...).

Men det gick ju bara inte att stillatigande bevittna när äktenskapsteologin - liksom nu i år könsbegreppen  - i all välmening gick alldeles överstyr, efter ett antal mer eller mindre vettiga kompromisser och pastorala anpassningar, som i efterhand bara framstod som förberedande eftergifter. (Kan en kristen kyrka verkligen sluta hävda att den som faktiskt är förmögen till det i första hand bör bilda familj med någon av motsatt kön?).

Eller när Svenska kyrkan började ge ut ett begravningsmagasin i 10 000-tals exemplar (det nytrycks visst nu!) där förstasidan - utan dementier på insidorna - utbasunerar det närmast suicidala budskapet att "Det finns ingen död som ej bytes i glädje!" (Sidan var upptejpad vid entrén till min barndoms kyrka hemma i Lule i somras). Jag protesterade dock uteslutande verbalt, och, som jag tyckte, synnerligen städat - dessutom i huvudsak riktat mot församlingens kyrkomötes- och stiftsstyrelseledamot som aldrig bangat för en öppenhjärtig diskussion. Men andra tog visst illa upp... och gör så än. Kyrkorådet tvår ivrigt händerna.

Nåja, nu ska jag lägga sista handen vid packningen och glömma "livets vardagsträta" - förra söndagen hette ju faktiskt Jubilate = jubla och innevarande Cantate = sjung! (Och nästa: Rogate = bed!) Sönerna och övriga familjen ska få sova lite till. Att GÅ över en mil till gudstjänsten är ju egentligen en norrländsk/luthersk form av "pilgrimsvandring", tillämpad i århundraden. Det var ju ofta inte alltför nära till kyrkan, och beroende på antal mil kunde man ju faktiskt få dispens från kyrkogångsplikten vissa helger (om man förrättade byabön eller gårdsbön hemma, så klart). Hoppas ni får en skön Cantate-söndag med god tillgång på såväl orgelmusik som evangelium! (Luther var ju - fastän dokumenterad älskare av Fru Musica - skeptisk till de på hans tid allt större orglarna med fler än tio stämmor, se utgjutelser i Kyrkopostillan ;o)

De väldiga skogarnas sus, fallera,
gå mäktiga som orgeltoners brus, fallera.
Och livets vardagsträta
så lätt det är förgäta
vid de väldiga skogarnas sus, fallera.


fredag 4 maj 2012

Snö när vi ska sjunga in våren

Påskvänner!

Jag jobbar ju några dagar i veckan längre norrut i landskapet som något slags diakoniassistent nu - för att täcka upp för en sjukskrivning - och varannan fredag ska jag ha hand om den s.k. "fredagsträffen" på ortens servicehus. För två veckor sedan skulle vi sjunga vårsånger, både vanliga allsångsvårvisor och riktiga vårpsalmer -och stora lapphandskar föll och marken blev alldeles vit medan vi höll på! Vintern hade alltså inte riktigt Ra...

Men nu efter den underskönt soliga Valborg/1 maj skulle det gå bättre, tänkte jag, och tryckte upp en samling med 30 vår- och sommarvisor/psalmer, jfr http://www.denblomstertid.blogspot.se/  Så sent som igår verkade valborgsvädret fullständigt intakt (tog ett dopp i varma vårsolen i Njutångersfjärden i går eftermiddag).

Hoho - idag faller det snöblandat regn här hemma i Bollnäs, och längre norrut i landskapet kan det mycket väl ha blivit vitt på marken igen. Kan det vara en komplott? - Jag har alltid undrat lite hur mycket vår Skapare, som säkert skulle kunna ingripa i det sinnrika systemet om han bara ville, lägger sej i väderutvecklingen så där konkret och dagligdags. Just beträffande vädret har jag nog en ganska "deistisk" syn. Några "vädergudar" tror jag i alla fall inte på, även om de ibland omtalas i de mest kristliga sammanhang.

Värsta bakslaget jag minns sen tidigare (förutom stora snösvängen i Skellefteå i april 2000) är nog 17 maj 2008, då det snöade och snålblåste under missionsförsamlingens (där min fru är pastor) vårutflykt till Kuggörens fiskarkapell. Veckan innan, den 10 april, hade församlingen haft vårfest utomhus med 20 plusgrader...

En sommarpsalm jag sjunga må
i själens vinterdagar
och låta tungsint tanke gå
och mana sommarns hagar
att träda fram till sinnets stöd
i vinterns långa själanöd,
att djupt i minnet skåda Gud
i evig sommarskrud.

onsdag 2 maj 2012

Heder åt Svenska kyrkans policyenhet och Anna-Klara Bankel

Påskvänner!

Jag känner stor skam över det bondfångeri och baggböleri och... jag hittar inte rätta orden för det vidriga bedrägeri som landsbygdsbefolkningen i Sierra Leone tydligen har utsatts för med stöd av 90 miljoner svenska biståndskronor. Blotta tanken att upphöra med den lokala livsmedelsodlingen för att odla sockerrör till etanol för europeiska motorer är ju så komplett... ja, jag saknar som sagt ord.

Hur kunde det här hända? Bra att Svenska kyrkans policyenhet påtalade den oroande utvecklingen redan i december; nu lär inte Swedfund komma undan Anna-Klara Bankels granskning med ursäkter om att man inget visste och inga klagomål hade hört. Bra jobbat, Anna-Klara - tänk att en så mild och klar stämma kan vara så plågsamt skarp och allvarlig i sak. Lite som Jesus på Domedagen, föreställer jag mej



1. Det vimlar av sånger om himmelrik.
Rätt få finns om faran för den som är rik.
Men Jakob, aposteln, har nåt att berätta.
Det tar några verser, så sätt er tillrätta.


2. "Ni alla som säger 'I morgon ska
vi göra affärer som lönar sej bra',
ni vet inte alls hur er framtid ska bli.
Ert liv är en dimma. Snart syns inte ni.


3. Ni borde nog fråga vad Gud vill ha.
Istället så skryter ni: 'Allt går så bra!'
Om ni har förstått vad rättfärdighet är,
så låt då den kunskapen forma er här.


4. Ni rika, gråt ut och beklaga er,
för olyckor ska draga fram över er.
Er rikedom ruttnar, er skönhet försvinner,
ert guld och ert silver, det rostar och brinner.


5. Ni samlar er skatter att leva på,
men arbetarlönerna prutar ni på,
en skriande orätt som någon fått höra,
för ropen har nått Herren Sebaots öra.


6. Ni levde i lyx och i överflöd.
Ni dömt den rättfärdige - ni blev hans död!
Det gick utan motstånd, så vitt man kan se.
Men dagen sej närmar, då domen ska ske."


7. Här slutar aposteln och jag tar vid.
Nu undrar jag: Hur ser det ut i vår tid?
Vem är den förtryckte och vem är den rike?
Till vem säger Herren: "Kom in i mitt rike!"?

Text och musik: Bertil Murray 1981 (31 år)
[Publ. med tillstånd]

EFS-kyrkan???

Påskvänner!

Förlåt om jag är "tyckmycken" nu igen. Men måste verkligen så många bönhus heta "EFS-kyrkan"? Jag kan acceptera att vårt missionssällskap heter EFS och skäms inte för uttydningen Evangeliska Fosterlands-Stiftelsen (betydligt snärtigare än ursprungsförslaget Fosterländska Stiftelsen för Evangelii Befrämjande ;o). Men måste de vi vill bjuda in till gudstjänst lära sej "gå till EFS-kyrkan"? Jag tänker närmast på bönhusen i så olika tätorter som Njutånger och Sundsvall, men jag vet att det finns fler (i Bollnäs hette det Gärdeskyrkan, tror jag bestämt, innan den såldes...). Jag tänker på travestin från Ersmark Södra: "Mitt hus ska vara ett bönehus, men ni har gjort det till - en kyrka!"

I Norrlands huvudstad (sorry, Umeå!) uppsökte jag vid genomresa häromsistens Gustav Adolfs-kyrkan i centrum och tyckte nog att gudstjänsten, inklusive psalmer och predikan, verkade evangelisk-luthersk tillräcklig (och katedralen stor nog) för att även stadens EFS-are hade kunnat gå på den. Och göra som östlaestadianerna i Luleå: ha fortsättningsmöte i bönhuset på eftermiddagen. (I Njutånger var åtminstone hela församlingen sammanlyst till "EFS-kyrkan" den här söndagen - då kan det ju gå an...).

Men visst: egna lokaler kan en bekännelsetrogen(?) förening behöva ha (man vet inte hur länge man tas emot i församlingshemmen eller hur länge Ulla Karlsson-teologin motas bort någonstans ö.h.t.). Fast återigen: ska de verkligen behöva kallas något så fantasilöst och intetsägande som "EFS-kyrkor"? (Ursäkta gnället ;o). Vad är det för fel på "missionshus" eller - just det, "bönhus"? Eller typ "Hörnstenskyrkan" resp. "Fegärdekyrkan"?

Avslutar med att som så många andra länka till höglågfrikyrklige Torbjörn Lindahls i sammanhanget synnerligen tänkvärda gudstjänst- och liturgireflexioner:

Olika slags gudstjänster I
Olika slags gudstjänster II
Olika slags gudstjänster III
Olika slags gudstjänster IV