Redaktören för Efs distriktstidning i Västsverige, småbrukaren Hans Hallebo i Öra (1914-2006), skrev enkla, evangeliska dikter i många år. Hans böcker hade ett generöst besked redan på titelbladet: Eftertryck tillåtes. Jag tillåter mej själv samma privilegium när det gäller Helena Hedqvist i Söre (1904-88). Hon var s k hemvårdarinna och kanske mer kyrklig än lågkyrklig, men jag tycker att hon i sina dikter (här ur sedan länge slutsålda boken "Från hem och helgedom" 1978) ger uttryck för samma slags lågmälda fromhet som "Hans i Öra".
ÅSNAN PÅ JERIKOVÄGEN
Vi gick där på vägen båda,
min husbonde och jag.
Han var den barmhärtige samariern
och åsnan det var jag.
Han sa att vi måste stanna -
jag kunde ju bara se på
när min husbonde hjälpte den slagne
som ej kunde stå eller gå.
Så tog han den stackars mannen
och la honom på min rygg.
Sen gick kan bredvid oss på vägen,
så att kraken fick känna sig trygg.
Och så fick jag åter bevisat
min husbondes tålamod.
Jag vandrat med honom länge
och vet att han alltid är god.
Men hur kan han offra sin kärlek
på ett så hopplöst ting?
Men jag är ju bara en åsna
och begriper väl ingenting.
TANKAR KRING PETRI FÖRNEKELSE
Petrus står där vid elden
på översteprästens gård,
natten är mörk och kulen,
världen är grym och hård.
Skall detta bli slutet, han tänker,
kan Mästaren visa sin makt?
I lärjungens pinade hjärta
är mörkret stort och kompakt.
När någon av Herrens vänner
i mörkret sviktar i tron
är det alltid någon hanefågel
som höjer en jubelton.
Men Mästarens blick beseglar
att kärleken ännu finns kvar.
Det som Petrus trodde var slutet
en underbar början var.
(10 april 1981)
SIMON FRÅN CYRENE
Du går där vid Jesu sida
och delar den börda Han bär,
av romerska vakter och krigsmän
du utvald och tvingad är.
Vad sade Han till dig på vägen?
Vad tänkte du där du gick?
Förstod du något litet
av kärleken i Hans blick?
Det var väl något som hände,
en särskild kontakt mellan er,
ty nära Mästarens sida
är det alltid något som sker.
På lidandesvägen med Herren
kan något i hjärtat bli tänt,
ty det som du där får erfara
är mer än du dittills har känt.
Och när de kom fram till platsen,
nog visste du då vem han var -
ty något har hänt under vägen
med Alexanders och Rufus far.
(Söre den 9 april 1983)
LÅNGFREDAG
Hans vänner stodo på avstånd
och sågo sin Mästares död,
hur grymhet och våld triumferar
och skapar den djupaste nöd,
men rövaren vid Hans sida
har kommit nära till slut,
han beder: tänk på mig, Herre.
Och all hans synd plånas ut.
Hur är det? Ser jag på avstånd
långfredagens tragik?
O, låt mig få komma nära
och skåda Din kärlek rik!
Och låt mig bedja om misskund,
ödmjukt på rövarens vis,
och låt mig till sist få vara
med Dig uti Paradis.
ELDSLÅGOR
Du gör eldslågor till dina tjänare (Psalt. 104:4)
Han gör sina tjänare till eldslågor (Hebr. 1:7)
I gamla förbundets tider
fick eldslågor tjäna Gud.
Nu tänder Han sina vittnen
och korade sändebud.
En låga som lyser och värmer
och visar den vilsne rätt -
i tider av skymmande töcken
är uppgiften inte lätt.
Men Han, som på Sinai talat
och eldsprofeten stod bi
än människohjärtan välsignar
och gjuter sin Ande däri.
FÖRKLARINGSBERG
Efter mönsterbilden på berget
byggde Moses ett Herrens hus,
där uppe han skådat en ritning
i skenet av himmelskt ljus.
På Tabor vill Petrus bygga
tre hyddor, men fattar sen
att Herren har större planer:
ett hus av levande sten.
För alltid du får ej stanna
på livets förklaringsberg,
du måste ner för att bygga,
ge synen gestalt och färg.
Men mönsterbilden du skådat
ett svindlande ögonblick
skall bäras i ödmjukt hjärta
och formas i jordiskt skick.
TILL EN MOR
Om ditt barn går vilse, så tröttna ej
att be för hans salighet.
Ty vet att Jesus, som led och dog
för oss alla, hans känslor vet.
Han vet din kärlek och känner den
och älskar ditt barn än mer.
Och när du gråter i ensamhet
han hela din längtan ser.
Så lämna då allt i hans starka hand,
ditt barn är i gott förvar,
och mattas din hand och din arm är för kort
är Herren den svages försvar.
I köpet på Golgata tog han med
oss alla, även ditt barn,
och Blodets kraft långt starkare är
än alla snärjande garn.
Så låt ditt hjärta få vila där
i tro och i tillförsikt.
En dag skall komma ett bönesvar
så härligt och underbart rikt.
(Söre 25 april 1972)
PRYDNADSLJUSET
Det stod där så fint på en hylla
och fyllde sin plats alltjämt,
det hade ej annan uppgift,
till prydnad det var bestämt.
Men stackars prydnadsljuset
som ingen låga har känt,
som aldrig fått lysa och värma,
som aldrig blev offrat och bränt.
FRÅN BABEL TILL PINGST
Din Helige Ande, o Herre,
sänd över vårt vårljusa land
och låt oss få vandra i kärlek
och ödmjukhet hand i hand.
Låt striderna stillas i världen
i vänskap och fredsfördrag
och giv oss framför allt annat
ett förlåtande sinnelag.
När majdagens färgrika blomster
så stilla och tyst spirar opp
o, giv oss Din Helige Ande
som fyller vårt hjärta med hopp!
Som lyfter det jordvända sinnet
Som lyfter det jordvända sinnet
mot höga och härliga mål,
som bryter Babels förbistring
i Pingstdagens tungomål.
BRÖLLOPET I KANA
Sex krukor fyllda med vatten
som väntar på Mästarens ord.
Låt övertjänaren bjuda
vid festligt dukade bord.
Sex krukor med vanligt vatten,
som brukas i vardagslag
vid reningsceremonier
av flera olika slag.
De fylldes med bara vatten,
men nu är det fröjd och fest.
En överjordisk förvandling
kan ske då Jesus är gäst.
Mitt inre är fyllt till brädden
av vardagens torftighet.
Kom, Herre, och allt förvandla
till festfröjd och salighet!
(januari 1974)
ÖVERLÅTELSE
Lille Jonas får vara hos pappa
och åka i pappas bil.
Men Jonas ät trött och ledsen,
och hem är det flera mil.
"Du får styre, du pappa", sa Jonas
och rösten var tjock av gråt.
"Så åker vi då", sa pappa.
"Vi två ska väl följas åt."
Det är långt till körkortsåldern,
ty Jonas är liten än,
och ratten på volvobilen
är bara för vuxna män.
Men det är bra att inte ha körkort,
när vägen är mörk och lång,
att få lita på Fadershanden
och så komma hem en gång.
(Söre, Väse den 30 januari 1977)
HERREN BEHÖVER DEN
Det var bara en åsnefåle
som ingen har suttit på.
Han var alltså dåligt inkörd
och knappast villig att gå.
Men Herren behövde honom,
det sa Han ju själv till dem,
som kom för att lösa fålen
på väg till Jerusalem.
Varför valde Jesus en åsna,
varför valde Han dig och mig?
Han kunde ha kallat änglar
i mängd för att tjäna sig.
Men det som i världen var ringa
har Herren utvalt åt sig.
O under av alla under:
Han behöver dig och mig!
SKOGSAVVERKNING
Här ute står granarna
stora och gröna.
De skyddar för nordanvind,
varma och sköna.
Men snart kommer sågarna,
kapar och röjer,
stoltaste kronorna
sakta sig böjer.
Harar och rådjur
flyr ifrån tegen,
långt bort i skogen
bär hastiga stegen.
Det blir tomt efter björkarna
här omkring huset,
men livet finns kvar
under mossan och riset.
Och träden skall åter
ur jorden sig höja
och björkar med grönskande
löv oss förnöja.
Och fåglar skall kvittra
i kommande tider
och jorden förnyas
igen vad det lider.
(Söre den 6 februari 1983)
KONSTIGA BÖNER
Du vet vad jag menar, o Jesus,
då jag ber någon underlig bön,
som varken är vis och förståndig
eller formfulländad och skön.
Ibland när jag beder till vardags
jag vänder min bön upp och ner,
då lägger Du rätt vad som felar
och meningen däri Du ser.
Och skulle jag be såsom Petrus:
"O Herre, går bort ifrån mig",
Din lärjunge lämnar du icke,
men drar honom närmare Dig.
Så svara mig, Herre, på bönen
på det sätt som Du finner för gott.
Du hör också konstiga böner
och hjälper i stort och i smått.
DEN SAMARITISKA KVINNAN
Förstode du Guds gåva
och vilken den mannen är,
som slagit sig ner vid källan
och vatten av dig begär!
Han talar om levande vatten
och törsten som kan bli släckt,
om inre, eviga källsprång -
och då blir din längtan väckt.
Du börjar ana Guds gåva
och vem Han är, som du sett.
Du går att förkunna för andra,
fast solen än bränner hett.
Du lämnar krukan vid brunnen
och glömmer vardagens slit
för Honom, som frälsning förkunnar -
för jude och samarit.
Förstode vi bara Guds gåva
och visste vi så vem Han är,
vi lämnade allt och ginge
dit Han sänder oss - vart det än bär.
BÄRARLAGET
Kom med i bärarlaget,
kom hit och ta i ett tag,
vi är ju bara fyra
och ska upp på taket ett slag.
Det är så många som står i vägen,
som inte ser att vi måste fram,
till Honom som hjälper den svage
och frälsar från synd och skam.
Och Mästaren tar emot oss,
från vilket håll vi än kom,
när vanliga vägar är stängda
Han ber oss ej vända om.
Men konstigt! Det första han säger
är ord om förlåtelse,
det var ju den sjuka kroppen
vi ville Han skulle se.
Men Mästaren vet vad Han säger,
Han hela människan ser,
Han botar den sargade själen
och härlig läkedom ger.
Och vem kan fatta undret,
och vem kan kraften förstå,
i det mäktiga Mästareordet:
"Stå upp, tag din säng och gå!"
(15 februari 1976)
HÖST 1973
Vattnet tryter i källan
och marken är torr och hård.
Det regnar alltmera sällan
över tegarna kring vår gård.
Världen är hård och trotsig
och skakas av synd och nöd,
men Herrens församling beder
om Ande i överflöd.
Låt skurar av höjden falla,
Du store Allmaktens Gud,
att källor i tåredalen
må fyllas som förr på Ditt bud.
Jag böjer mitt gråa huvud
och ber om förbarmande,
om himmelens rika håvor,
ett höstregns välsignelse.
LEDNING
En ängel i stövlar och storväst
kröp in genom stenfoten då,
när vattnet i ledningen frusit
och ingenting fanns att få.
Att trotsa mörker och kyla
och strunta i damm och lort
för att hjälpa sin arma nästa,
är verkligen storslaget gjort.
Så länge vi lever på jorden
behöver vi änglarnas vakt,
två starka och skickliga nävar
ibland har en underbar makt.
Och sändebuden med vingar
behöver få hjälp ibland
av vanliga människohänder
här nere i jordlivets land.
(16 februari 1978)
DEN LILLA LÖNNEN
Hon stod där i skogens bryn
och såg ingenting ut för världen,
hon hade samma gröna färg
som gräset på ängar och gärden.
Men så kom hösten en vacker dag
med pensel och stora paletten,
och plötsligt blev rönnen röd som blod
och syntes långt utåt slätten.
Så kan också åldrandets tid för oss
ge färger och glans åt livet,
och om vi stilla och tyst tar emot
kan mycket än bli oss givet.
(oktober 1976)
HERRENS SKOLA
Jag sitter i första klass
och stavar os ös is,
jag borde ha kommit längre
och blivit förståndig och vis.
I ämnet gudsförtröstan
är jag alltjämt lika skral
trots alla goda lektioner
och alla högstämda tal.
Jag är dock ej relegerad.
Han undervisar mig än.
Och bara det är ett under:
Han försöker om igen...
(6 september 1975)
MISSIS KISSINGER
Jag har en liten vän, som är svart och vit,
å som sover på min blommiga filt.
Hennes päls ä så mjuk, å ho spinner så fint,
å hi titter så vänligt å milt.
Vi är vänner vi bägge, ja tror ni förstår,
bå i helg och i vardagslag.
För se vänskap ger styrka när dagen är svår,
och den värmer den gråkalla dag.
Det är bra te dra jämnt vid hemmets härd,
å va vänner på livets stig.
För om alle va sams som katta å ja,
då ble dä ju aldri no krig.
(15 februari 1976)
STORMEN
De väldiga jättarna föllo
en kväll med dunder och dån
och rotsystemen kan plötsligt
studeras underifrån.
Vår vackra skogstrakt har hastigt
liksom vänt avigan ut,
här är nu en väldig röra
och många träd står på lut.
Men vid min fot står ett granbarn,
en liten, ljusgrön och vek,
den brytes ej utan böjes,
tar storm och kastvind på lek.
Det är nog bra vara liten
när stormarna viner och far,
när de stora, väldiga falla
man kan få ha livet kvar.
Men gör dig nu inte för säker,
det finns ingen garanti.
Kanhända i nästa sekel
drar nya stormar förbi.
(Höststormen allhelgonadagen 1969)
VÅR I VÄRMLAND
Man sänder ut snabba raketer
allt längre från jordens klot,
och forskar på fjärran planeter
där människor ej satt sin fot.
Men titan i äppelträdet
är också rolig att se,
och rådjursflocken på gärdet
oss mycken glädje kan ge.
När älgen lyfter sitt huvud
och spanar i skogens bryn,
när sippan spirar i mullen
och lärkan drillar i skyn,
i lönntoppen spelar staren
en vårmorgon ljus och klar,
jag tror att jag stannar i Värmland,
då andra till månen far.
EN GAMMAL TEKANNAS FUNDERINGAR
Jag stått i ett skåp så länge
på översta hyllan gömd,
den dag då jag hamnat däruppe
av mej och andra är glömd.
Och så har dagarna rullat,
av dagar har blivit år,
när mer än halvseklet svunnit
jag ännu på hyllan står.
Men plötsligt man lyfter ner mej
och allting är nu förbytt,
att liksom stå upp från de döda
och börja ett liv på nytt.
Men hur har mänskorna blivit?
Små töser i byxor går,
och gummor i korta kjolar!
De flesta har kortklippt hår.
Och ingen tänder i spisen
och ingen bär vatten och ved,
fotogenlampan står som en prydnad.
Har tiden här gått ur led?
Men ungarna skriker och väsnas,
de är sej lika ändå,
föräldrarnas lycka även
och kärleken till de sm.
Så finner jag då när jag tnäker
på det som är och som var,
att mycket har vuxit och vissnat,
men KÄRLEKEN den finns kvar.
HEMMASONEN
Den förlorade brodern har kommit
och glädjen står högt i tak,
men utanför väggen den andre
står misslynt, men stolt och rak.
Jag tjänat dig fader så länge,
men aldrig du gett mig en chans,
att glädjas med mina vänner
och fröjdas med spel och dans.
Han känner sig fattig och ensam,
men framför allt är han trött
av slitet och släpet på gården
och motgångar som han mött.
Men fadersfamnen står öppen
jämväl för en tröttkörd son,
som aldrig överträtt lagen
och plikterna smitit ifrån.
Och festglädjen väntar på honom,
ty måltiden också är hans,
med faderskärlekens värme
och allt som i hemmet fanns.
Kom in, du längtande broder,
se Fadern dig hälsar fritt:
Min son, du är alltid hos mig
och allt som är mitt är ditt!
E KONSTI TI
E konsti ti vi lever i
nu binner di grisen och koa går fri.
Nu ska di te måen en vacker da
å boen den ber di åt skogen dra.
Di ändrer på lagar om sabbat å präst
å nog kan en unnre va blir dä härnäst.
Å kongen, vår käre, den vell di ha bort,
han som intnö anne än gott ha gjort.
Å nu skull ja velle så kälit be:
lätt kongen å måen få vare i fre.
Lätt bli å riv löst allt som stadigt står
å binn inte fast allt som ledigt går!
Lätt boen få leve å slite å bju te,
han dör å sej själv, dä ska ni få se.
TANKAR KRING ETT BIBELORD
"...såsom det höves heliga kvinnor." (Tit. 2:3)
Paulus talar om heliga kvinnor,
det var dessa som fruktade Gud,
som bekände sig tro på Jesus
och ville följa Hans kärleks bud.
Men detta om heliga kvinnor,
det låter så skrämmande stort,
det måste vara om dessa
som stora gärningar gjort.
Som den heliga jungfru Maria,
en strålande, ljuvlig gestalt,
eller hon som bröt nardusflaskan
och åt Herren offrade allt.
Till exempel hon i Sarepta,
vars kruka aldrig blev tom,
eller Hanna som tjänade Herren
i Jerusalems helgedom.
Det fanns stora kvinnogestalter
i gamla förbundets tid,
och kring Jesus samlades många
som fått smaka Hans kraft och frid.
En Maria satt vid Hans fötter
och lyssnade där till Hans ord,
och Marta tjänade troget
vid Hans och Hans lärjungars bord.
Den ena är olik den andra
i skiftande gärning och värv.
Den ena har offrat mycket,
en annan gav änkans skärv.
Men Herren är en och densamme,
fast gåvornas mångfald vi se.
Det är Han som vill åt oss alla
sin kraft och välsignelse ge.
Det är Han som allena är helig
och skall prisas i evighet.
Det är Han som är med oss i striden,
Han är vår rättfärdighet.
Inlägg
