söndag 27 september 2009

Döden och livet

Påskvänner!

Så har "lilla påsk" gått till ända - den här hösthelgen med sitt död-och-liv-tema har fäst sej särskilt i mitt minne alltsedan jag hade några gudstjänster tillsammans med diakonen Ulla-Britt Granlund från Vilhelmina i Stensele och Åskilje hösten 1996. Hon måste ha lyft fram temat på något särskilt minnesvärt sätt; i varje fall har jag sedan dess sett fram emot Sjuttonde söndagen efter pingst.

Men i Missionskyrkan i Bollnäs handlade det idag om Moses "bergsupplevelser" på Horeb/Sinai - och övergången av Röda havet däremellan. En vandring från död till liv, liksom lagens tavlor innebar/innebär ett val mellan död och liv. Inte opassande till dagens tema, alltså.

Och igår var jag och yngste sonen Staffan i Göteborg över dan (morgontåget 03.42 från Bollnäs station och hemma igen med kvällståget 23.56!) för att övervara minstkusinen Lydias dop i Romelanda kyrka. Där anknöt prästen också till övergången av Röda havet - som en stor förebild till vad som sker i dopet.

Då, i den sista förtvivlade stunden
brast för Guds vindar förskräckelsens hav.
Vägen låg öppen när vattnen vek undan.
Vi som var döda gick ut ur vår grav.
Se här din möjlighet, ljöd till oss ropet,
vägen från döden till livet i dopet.
Halleluja! Halleluja!

onsdag 23 september 2009

Den teologiska vägröjaren Wejryd travar frejdigt vidare

Påskvänner!

Anders Wejryd har vid flera tillfällen förklarat innebörden av sitt efternamn så att det handlar om vägröjning. Och nu förklarar han sej syssla med teologiskt pionjärarbete i äktenskapsfrågan. Onekligen kan det kallas så. Men pionjärarbete kan vara både bra och dåligt (jfr Pionjärerna i Sovjet, närmast en kommunistisk motsvarighet till Hitler-Jugend). Om Wejryds pionjärarbete skriver EFS-aren Stefan Gustavsson på Credoakademins blogg idag.

Det är en händelse som ser ut som en tanke att tre av Svenska kyrkans fyra senaste ärkebiskopar haft efternamn som börjat på We. Och den som inte hette så började på Ha! Mycket kan man skratta åt, men nog borde man gråta tre gånger oftare.

Du sänt Johannes Döparen
att vara förelöparen.
Lär oss att minnas vad han lär,
då får du äran, Jesus kär.

måndag 21 september 2009

Status quo - och rena galenskaper i kyrkomötet

Påskvänner!

Hoppas att Anders Sjöberg kryssades in i kyrkomötet! Annars måste jag ju sammanfatta kyrkovalet med det latinska uttrycket Status quo - samma läge. Inget har förändrats. De politiska partiernas inblandning, ja, rent av dominans består och Sverigedemokraterna fortsätter utnyttja systemet.

Det hade behövts ett jordskred - ett rejält ras för de politiska partierna, inklusive deras släpjollar som FiSK, Kr o.s.v. För att kyrkans skiljande från staten skulle bli verklighet nu och inte först om 50 år (när den siste medlemmen lämnar kyrkan?).

Jag är rejält besviken på mitt eget parti, folkpartiet, och på kristdemokraterna som bidrog till att göra kyrka-stat-frågan oklar. Vad gäller moderater och sossar ser det ut som att de väntar på varann - ingen vill lämna kyrkovalet förrän dom andra gör det. Total hållnings- och principlöshet, alltså, från både kristna och ateister inom partierna. Sjukt.

Ska förresten bli väldigt intressant att se om Georg Andersson, EFS, tänker bidra till queerteologins frammarsch i Svenska kyrkan (ifall han nu kom in i kyrkomötet) genom att via ett förväntat bidrag till könsneutralt-äktenskaps-beslutet 1) göra klart att alla ungdomar, inte bara homosexuella, ur kyrkans synvinkel lika gärna kan bilda familj med någon av samma kön som med någon av motsatt och 2) göra klart att det ur kyrkans synvinkel inte är någon som helst fördel för ett barn på 5 eller 15 år med två föräldrar att ha en pappa jämfört med att ingen ha (eller att ha en mamma jämfört med att ingen ha).

Han skulle naturligtvis då rejält kompromettera arbetet för ökad förståelse för hs, men även ämbetsreformen 1958, reformationen på 1520-talet samt (i muslimers och andras ögon) hela kristendomen. Bra jobbat, Georg. (Obs ironi). Men än finns det chans att ändra sej.

Vi är många - bl. a. några biskopar - som satt vår heder i pant på att ökad hänsyn till en utsatt grupps situation INTE skulle leda till såna här galenskaper. Nu får de konservativa svartmålarna rätt. Det blev borti tok. De avgörande Jesusorden i Matteus 19 ryker snart ur ordinarie vigselritual och blir nån sorts tillval om vi inte skärper oss.

Frukta ej, du Guds församling.
Herrens Ande bor i dej.
Helig eld ska brinna,
du ska övervinna,
dödens portar hindrar inte dej.

söndag 20 september 2009

Ett otroligt tidsperspektiv

Påskvänner!

På grund av sjukdom kunde inte biskop Bertil delta som han ville i olika "storsamlingar" detta år. Men jag vill gärna hänvisa till hans fina bloggtext från förra månaden, som handlar om Frälsaren Jesus Kristus i "ett otroligt tidsperspektiv".
Bertil hade velat få hålla denna predikan lajv. "Deo volente", om Gud vill, som han skrev. Nu blev det inte så. Men hans sista predikan når ju desto fler nu, när han istället höll den på bloggen. Underliga äro Herrens vägar - men sannerligen också underbara!
Ett är nödvändigt. EN är nödvändig.
Vi ska se dej, Herre Jesus,
i din härlighet en gång,
när du väcker oss ur graven
till ett liv i ljus och sång,
se ditt ansikte som solen,
när den strålar i sin prakt.
Vi ska se dej som den förste,
full av härlighet och makt.

Med Guds sanning spänd om livet,
lik ett bälte, smitt av guld,
med en ljusbekransad panna,
lika vit som snö och ull,
med ditt starka svärd i munnen
skall du tala domens ord,
sedan du har samlat alla
som du väckt ur hav och jord.

Dina händer, dina fötter
skiner då av helig eld,
genomglödgade av smärta
från den dom, då du blev fälld.
Du är Lammet som blev slaktat.
I din död vi livet fick.
Och uppstånden skall du stråla
i all framtid för vår blick.

Vi ska se dej, Herre Jesus,
och din röst ska fylla allt.
Ny blir himlen, ny blir jorden
som i eld och hetta smalt.
Du var död, men se, du lever!
Vi står upp till sång och dans.
Vi ska se dej som den siste,
i din härlighet och glans!

Biskop Bertil borta

Påskvänner!
Som meddelats i Dagen är biskop Bertil nu borta från oss - men hemma hos Herren. Just denna ödeskyrkovaldags morgon flyttade han. Kyrkovaldagens morgon - men framför allt Jesu Kristi uppståndelses morgon!
Biskop Bertil var under 20 års tid biskop i Göteborgs stift. Nästan lika länge till var han biskop, för många den siste "riktige" biskopen inom Svenska kyrkans officiella organisation. Inte p.g.a. att han trodde att endast män hade Herrens kallelse att vara församlingsföreståndare och biskopar. Utan för att han tydligt tog ställning för kyrkans klassiska tro i en tid då stiftschefer i aktiv tjänst utan att blinka tog emot en ateist/panteist som John Shelby Spong som kristen biskop och förkunnare, och då kyrkan själv insatte en från kyrkans tro nästan lika distanserad person som sin högste företrädare.
Läs gärna även vad Henrik Perret i Finland och Liselotte Malmqvist i Sverige skriver om biskop Bertil på sina respektive bloggar. Intressant att läsa Henriks jämförelse mellan mediebildens Bertil och den verklige. Inte mindre intressant är det att se hur en prästvigd kvinna som Liselotte ser på den döde "kvinnoprästmotståndaren" och hans livsverk.
Sitt sista levnadsår bloggade biskop Bertil själv. Och så sent som igår, dagen före sin död, bloggade han under den tänkvärda rubriken Varför heter det kyrkoval? Läs, reflektera och tacka Gud för en sann biskop. Genom tron talar han ännu, fast han är död.
Vila i frid - från uppståndelsens morgon till uppståndelsens morgon!

Så vila i välsignelse,
du gode, trogne tjänare.
Gå i din Herres glädje in
och lönen för din möda finn.

Du förde fram Guds rena ord
och födde troget Kristi hjord.
Med lära och med leverne
du himlens väg oss visade.

Vi vill nu efterfölja dig
till ljusets land på livets stig,
och lära våra barn den tro
som dig och oss har givit ro.

Om aftonen är pust och gråt,
då vänner måste skiljas åt.
Men Gud en bättre morgon ger,
då ingen gråt skall vara mer.

lördag 19 september 2009

Ett ovanligt prästval

Påskvänner!

Ora et labora - bed och arbeta! Bed och rösta!

I Bernhard Wadströms memoarer ("Ur minnet och dagboken") hämtar jag följande tänkvärda berättelse så här kvällen före det ödesmättade kyrkovalet. Kanske det kan uppmuntra någon. Goda eller dåliga utsikter finns det alltid skäl att bedja. (Verbformerna är moderniserade).

ETT OVANLIGT PRÄSTVAL

En sommarafton 1875 var en del badgäster samlade i den vackra parken vid Mössebergs badanstalt, och bland dem även baron Hernik von Essen, som hade kommit på ett tillfälligt besök. Samtalet rörde sig om Guds ofta så underliga sätt att bönhöra. Baron Essen omtalade då bland annat även följande tilldragelse, som inträffat några år förut.
I början av 1870-talet stod X:s pastorat i Västergötland ledigt, men "proven" för dess återbesättande pågick som bäst.
Av de tre på förslaget uppförda prästmännen hade pastor A. de största utsikterna. Ty han var en sådan präst, som de flesta X-borna den tiden ville ha: en munter, trevlig sällskapskarl som både kunde "tömma sitt glas och dra sina spader". Med undantag av en enda fattig adelsman fanns i socknen endast bönder och "patroner" - så kallades särskilt de många brännvinsbrännarna, som med hjälp av likasinnade vänner bland bönderna oemotsagda härskade inom socknen. Dessa alla, hela den s.k. brännvinsligan, hade redan beslutat att pastor A. skulle bli "församlingens herde."
Pastor B, den andre på förslaget, ansågs som en ringa förmåga och troddes ej skola få en enda röst.
Pastor C. däremot, på förslaget den tredje, var en varmt troende präst och kraftig predikant, som alla de gudfruktiga i X. livligt önskade få till sin själasörjare. Men han var brännvinsligans fasa, ty han var motståndare till både brännvin och kortspel - och det var ju nog att göra honom "omöjlig".
"Läsarna" i X. var den tiden ringa och fattiga; därför vägde deras röster så obetydligt, att det blott behövdes ett fåtal av brännvinspatronerna för att besegra dem. Och nu var alla patronerna ense om A. Då var det ju klart, att C. ej hade den ringaste utsikt.
Det var en söndag i mitten av januari, då C. skulle låta höra sig. A. och B. hade redan förut provat. Kyrkan var full av folk, men av brännvinsligans medlemmar saknades flera, som icke ens på provdagen ville höra "den eländige C. och hans pjollriga snack", såsom det hette. Men huvudskälet för deras uteblivande var nog att de fruktade för att få ett styng i samvetet.
Pastor C. predikade denna dag med synnerligt allvar och andekraft både lag och evangelium, icke minst det senare. Men hans ord hade träffat allt för många ömtåliga punkter, och då han kom ned från predikstolen, mottogs han med vreda eller förlägna blickar av de i sakristian samlade kyrkvärdarna och patronerna. En av dessa senare, en synnerligen djärv och fientlig man, gick fram till pastor C. och sade spefullt: "Tack för predikan! Det var roligt att få höra pastorn för en gång." C. svarade: "Om Gud ser så behövas, kan det väl hända att ni får höra mig många gånger till." Patronen och hans likasinnade hånlog, men C. teg och yttrade ej mer härom.
Valdagen kom. Under hela den föregående veckan hade läsarna i X. samlats till gemensam bön varje afton. Ty de insåg klart, att utan Herrens särskilda ingripande i saken fanns det ingen ens den ringaste utsikt för dem att kunna erhålla pastor C. till kyrkoherde. Nu är det visserligen ett känt och erkänt ordspråk, att "i allmänhet har vår Herre Gud ingenting att säga vid prästval." Men stundom tager han sin rätt och visar sin makt, då ej människorna har respekt för någondera. Så skedde ock här.
På lördagen före valet hade en av patronerna haft stor middag för socknens förnämligaste bönder. Därvid hade gått muntert till, och man hade särskilt skrattat åt "de galna läsarna", som dagligen "höll på med sina böner till Gud" om att få pastor C. till kyrkoherde. "Vi är ju tiodubbla, d.v.s. vi har mer än tio gånger så många röster som de", sade värden med glaset i hand; "blott en fjärdedel av våra röster är nog för att kullkasta dem alla. Inte ens ett underverk från himmelen kan ändra ett fakta(!) som detta. Därför: skål för pastor A. som vår präst!" Skålen dracks med jubel och följdes av många flera skålar, så att när en del av gästerna mot åttatiden for hem, var de flesta av dem mycket "uppsluppna" och beskänkta.
På hemvägen mötte det glada sällskapet grupper av läsarna, som nu samlades till sitt sista gemensamma bönemöte för den följande dagens prästval. Och vid varje sådant möte skrattade patronerna väldeligen och hurrade för pastor A.
Himlen var molnbetäckt, tät snö började falla och luften "kändes tung" i både andlig och lekamlig mening. De till bönen samlade var modfällda. De mötande "patronernas" hånskratt gav ännu genljud i öron och hjärtan. Och mer än en var frestad att ge vika för den efter förnuftet alldeles riktiga slutsatsen: "Vad förslår vi mot så många? För oss är det omöjligt att besegra en så stor övermakt."
Men en bland dem, en gammal from skogvaktare, uppmuntrade de övriga till mod och ståndaktighet. Hans varma brinnande bön blåste upp den svaga andeelden i de andras hjärtan. Och när man vid tiotiden skildes åt med gammalsvenskt handslag på att i morgon icke låta någonting hindra sig från kyrkan, så kände alla ett mod och en förtröstan, som övervann allt vad förnuftet kunde invända.
När man kom ut, var det yrväder; snön föll i täta flockar, och det var icke lätt att i mörkret finna vägen till sitt hem.
Följande dag inbröt. Snön yrde alltfort, höga drivor låg över allt. Och det var blott med yttersta möda som de fattiga läsarna, av vilka de flesta icke ägde andra hästar än "apostlahästarna", nu kunde pulsande genom drivorna bana sig väg fram till kyrkan. Men de kom alla dit och fann sig till sin bestörtning vara nästan de enda tempelbesökande på denna viktiga dag. Under predikan kom en och annan till. Men snart var gudstjänsten slut, och valet skulle börja.
Den valförrättande prästen såg högst förvånad ut, då han bland väljarna saknade nästan alla socknens förmögnaste och "mest ansedda" män, d.v.s. brännvinsbrännarna. Men nu kunde saken ej ändras. Valet hölls, och med överväldigande majoritet blev den dagen pastor C. vald till kyrkoherde i X.
Hur hade detta blivit möjligt?
Jo, när på söndagsmorgonen "brännvinsligans" medlemmar vaknade, tunga i huvudet, och såg yrvädret och de oerhörda drivorna, tänkte de flesta av dem: "Detta är ett hundväder, inte vill jag fara till kyrkan i sådant väder. Och det betyder för resten ingenting om jag är borta; de andras röster är nog och övernog. Vår seger är given även utan mig. Jag behöver sova ut lite till". - Så tänkte, som sagt, de flesta. Och när de få som farit till kyrkan där till sin stora häpnad snart "fattade situationen" och skickade budkavel åt alla håll, så var det för sent. Innan förstärkning hann anlända, var saken avgjord. Läsarnas böner var hörda, och deras trohet mot sin Herre hade vunnit sin belöning.
När de slagna brännvinsbrännarna fick saken fullt klar för sig, var deras förbittring gränslös; var och en skyllde på den andre. Men den förståndigaste av dem sade: "Vem skickade yrvädret? Jag börjar tro att det ännu kan ske underverk, och att det hjälper att bedja. Ty eljes hade aldrig läsarna fått det så bra förspänt som de nu fick. När jag ska dö vill jag vara läsare."
Denna skildring av en verkligt timad händelse kan ju (skriver Bernhard Wadström) ha mer än en tänkvärd lärdom att ge.

Klok svåger - och min första blankröstning

Påskvänner!
Min käre svåger Per fick in en viktig debattartikel i GP: Partipolitiken hör inte hemma i kyrkan inför kyrkovalet imorgon. Läs!
F.ö. tvingas jag rösta blankt i församlingsvalet. För första gången i mitt liv röstar jag blankt (har annars tyckt att blankröstning mest är larvigt; man kan ju alltid rösta på det minst dåliga alternativet, har jag tyckt).
Men när KÖP (Kyrkan Över Partierna) och dess kandidater (en av dem är t.o.m. kyrkorådets ordförande!) inte ställer upp för omval - av tidsskäl? - finns det bara politiska partier kvar att rösta på här i Bollnäs. Aldrig att jag det gör. Jag röstar blankt och ger därmed opolitiska rengsjöpartiet Kyrkans Väl större möjlighet att hävda sej i samfälligheten (jag får inte rösta på det eftersom jag inte är skriven i Rengsjö).
Nu får det vara nog; inför nästa val måste vi bearbeta ALLA kandidater OCH politiska partier att sluta med den här förskräckliga hoprörningen av kyrka och stat.
Guds kyrkas grund är jordens största under:
när världens former ändras och förgår
är Kristus i all evighet densamme
och fast på klippan hans församling står.
När världens välden vittrar ner och faller,
går kyrkan fram mot sin fullkomnings vår.

För sent att ändra sej för den som röstat - men inte för sent för oss andra att rösta

Påskvänner!

Det blev ett sakfel i mitt förra inlägg. Man kan tydligen inte, som i kommun-, landstings- och riksdagsvalen, rätta till sitt röstande på ordinarie valdag (imorgon den 20 september). Röstat är röstat, är tydligen vad som gäller beträffande Svenska kyrkans förtidsröstning.

Men du som ännu inte röstat - gör som jag och Elisabeth Sandlund säger och rösta opolitiskt! Frimodig kyrka, Posk och Öppen kyrka är tillräckligt heltäckande alternativ. Speciellt vill jag vädja till dej som brinner för könsneutrala äktenskap att rösta på Öppen kyrka istället för på t.ex. C eller S - eller FiSK; som folkpartist skäms jag förfärligt över att vår blåklint släpats in i ett kyrkoval).

PS. I går kväll fick vi tillbaka den kraschade datorn - reparerad. Det skulle ta 1-2 veckor, men blev över 2 månader. Hmm... Men vi fick en massa CD-skivor som plåster på såren, och den ofrivilliga "datorfastan" har kanske inte varit bara dålig ;o). DS.

Vi ska nå vårt mål,
vi ska nå vårt mål,
vi ska nå vårt mål en dag.
Ja, djupt inom mej (inom mej)
tror jag och vet:
vi ska nå vårt mål en dag.


måndag 14 september 2009

Ödeskyrkoval pågår

Påskvänner!

Texten om Georgs pinsamma uppträdande som ombud för Socialdemokratiska Arbetarpartiet i en kristen, evangelisk kyrka ligger nu även ute på Budis´ debattforum, sedan Georg Andersson beretts möjlighet - och givits synnerligen gott om tid - att svara på mitt "personangrepp"(?), men avböjt.

Jag har inte så mycket att tillägga. Nu läll, som dom säger i Edsbyn. Nu gäller det. Nu har ödeskyrkovalet börjat. Nu får vi be och arbeta (i den ordningen).

Den politiska styrningen av Svenska kyrkan är en skam för 1) Sverige, 2) Svenska kyrkan och därmed EFS, 3) De politiska partierna själva.

Har du förtidsröstat på något politiskt parti (eller dito släpjolle) i ett kyrkoval (OBS!) i nådens år 2009 kan du fortfarande ändra dej. Men gör det då på söndag, människa! Så du slipper skämmas inför ditt samvete och inför oss andra och eftervärlden.

(Och du som ställt upp för ett politiskt parti även i årets kyrkoval: det finns förlåtelse! Men kom ihåg vad våra fäder och mödrar i Kristus sa: "aldrig göra så mer är bästa botgöringen").

Låt dina löften lysa.
Oss tro och vilja ge
att våga stort och vänta
på undren som skall ske.