Imorgon infaller sista dagen på det gamla kyrkoåret. Men imorgon kväll börjar också det nya! Och under några veckor före jul får vi sjunga våra många kära adventspsalmer, gamla som nya.
I min barndom sjöngs alltid Bengt-Göran Skölds underbart vackra melodi till Edvard Evers´ psalm från 1914, När vintermörkret kring oss står (hör nedan), av kyrkokören i Nederluleå kyrka (alias Gammelstads kyrka, som i år är aktuell genom Julkalendern i Svt).
Gott slut på det gamla kyrkoåret - och Gott Nytt! Må det bli ett nådens år för oss alla.
Den här sången sjöngs i "Laestadianien" under min ungdom. Kanske än. Vi som hör till "Rosenianien" kanske ändå fortfarande kan känna igen något av väckelsetonen? Skriv gärna nya väckelsesånger på samma tema. (Upp. 22:12-21). Gott slut på det gamla kyrkoåret!
1. Lys, du morgonstjärna klara som en fyrbåk i vår natt. Lys för dem som är i fara, just till det har Gud dej satt! Lys Guds vänner och dem båda: snart basunen ljuder klart, då vi Frälsaren får skåda, Herren Jesus kommer snart! 2. Vi som inte tillhör natten vandrar ledda av hans ljus genom öken, över vatten, hemåt till vår Faders hus. Och mot öster glatt vi skådar, där vår stjärna lyser klart. Alla tecken förebådar att vår Jesus kommer snart! 3. Syskon, kom, gå ut från världen, ha ej mer med mörkret del! Lätt vi smittas ner av flärden, och då står ju allt på spel. Utom lägret må vi bära Kristi smälek uppenbart. Korset är de kristnas ära, Herren Jesus kommer snart! 4. Inget må oss ta till fånga, inte synd och mänskobud! O må Jesus finna många redo stå att möta Gud! Må ej hemligt agg vi hysa, dagen allt ska göra klart. Må som världens ljus vi lysa! Herren Jesus kommer snart! 5. Må vi ropa till varandra: Syskon, kom, var redo nu! Må i kärlek hem vi vandra, hålla ut i tron ännu. Må vår Gud få många frälsa! Tiden, o, den går med fart. Vi vill hela världen hälsa: Herren Jesus kommer snart!
Är det inte så att vi nuförtiden, inte minst i Domssöndagstider, både lägger till och drar ifrån lite efter behag? Så här slutar faktiskt vår bibel (för oss som glömt bort det, alternativt blivit sömniga och somnat) - och någon sa att ingen kristen församling borde få fira advent utan att högt och långsamt ha läst dessa verser:
22:12
Se, jag kommer snart och har med mig lön att ge åt var och en efter hans gärningar.
13
Jag är A och O, den förste och den siste, början och slutet.
14
Saliga de som tvättar sina kläder rena. De skall få tillgång till livets träd och få gå in i staden genom dess portar.
15
Men utanför är hundarna och trollkarlarna och horkarlarna och mördarna och avgudadyrkarna och alla som älskar lögnen och lever i den.
16
Jag, Jesus, har sänt min ängel till er för att vittna om detta i församlingarna. Jag är skottet från Davids rot och hans ättling, den strålande morgonstjärnan.
17
Och Anden och bruden säger: Kom! Och den som hör det skall säga: Kom! Och den som törstar skall komma. Och den som vill skall fritt få dricka av livets vatten.
18
Jag vittnar för var och en som hör profetians ord i denna bok: Om någon tillfogar något skall Gud tillfoga honom de lidanden som det står om i denna bok.
19
Och om någon tar bort något av orden i boken med dessa profetior skall Gud ta ifrån honom hans del i livets träd och den heliga staden, som det står om i denna bok.
20
Han som vittnar om detta säger: Ja, jag kommer snart. Amen, kom, Herre Jesus.
Det är en verklig samvetsfråga vi ställs inför i Dagen idag. En mycket relevant fråga för Efs som missionsrörelse, och inte minst med tanke på att våra första missionärer reste ut med vetskap om att de kunde bli martyrer (flera blev det också). Tänk att det finns de som är villiga att missionera i Nordkorea och Afghanistan. Gud välsigne dem. (Jag vågar inte). Ja, alla dem som i hemlighet är kristna också där, inte minst i Afghanistan, kanske efter att ha avvisats från bl a Sverige.
Ett vittnesbörd att glädjas åt. Mitt i all sorg och bedrövelse. Vare sig vi lever eller dör får vi alltså tillhöra Herren. Som är Undrens Gud - och som en dag ska väcka upp även dem som blivit begravda.
Man kan väl lugnt säga att budskapet om Kristi återkomst i makt och härlighet är mindre populärt än det om, säg, hans födelse i djurens stall. (Vem går i kyrkan den här tiden på kyrkoåret?). Så har det nog alltid varit. Man kan ju t o m säga att Jesus blev utlämnad att korsfästas pga sitt budskap om att man skulle få se honom komma i härlighet på himmelens skyar.
"Ni hörde hädelsen", blev reaktionen bland hans ledande landsmän. Man rev sönder sina kläder och sa: "Vad behöver vi nu för vittnen? Han är skyldig till döden."
Så att ledande kristna - och kanske även vi mindre ledande? - nuförtiden också finner Frälsarens budskap om sin återkomst obehagligt behöver inte förvåna. Ankomst som litet barn i en krubba, okej. Intåg på en åsna, för all del. Men återkomst i makt och härlighet - bevare oss väl!
Det är ändå något visst med många gamla läsarsånger. Vissa av dem har ännu inte blivit möjliga att lägga åt sidan för att vi fått nyskrivna sånger på samma tema och med samma märgstarka innehåll. (Men skriv gärna sådana i och för vår tid, ni som känner er kallade!).
Ofta hör man där fortfarande på ett särskilt sätt den gode Herdens röst, han som "talar stundom varning, stundom tröst." Eller, som Luther uttryckte det, både "lag och evangelium".
Vi behöver båda. Alla vardagar och söndagar före domedagen.
1. Innanför eller utanför bröllopssalen en gång, innanför eller utanför evigheten så lång? Innanför eller utanför, lyss till min frågande sång. Innanför eller utanför, var ska du stå en gång?
2. Snart hörs ett rop som kring världen går: "Brudgummen är i skyn!" Änglaskaran kring honom står. O vilken härlig syn! Innanför eller utanför...
3. Dörren öppnas till himlens sal. Änglar på harpor slår. Utanför är det natt och kval. Mörkrets härar där står. Innanför eller utanför...
4. Salig skara till dörren går, tågar med jubel in. Härlig brudgum där inne står, hälsande bruden sin. Innanför eller utanför...
5. Fåvitsk hop står i mörkret kvar. Lamporna slocknat ut. Hemska öde: bli lämnad kvar, oljan har tagit slut. Innanför eller utanför...
6. "Herre, öppna din dörr igen!" ropar man nu och ber. Svaret kommer från brudgummen: "Jag känner inte er." Innanför eller utanför...
7. Utanför eller innanför, ack, besinna det väl! När Guds kallande röst du hör, stäng inte hjärta och själ! Innanför eller utanför...
Text: v. 1-5, 7 Oscar Halloff, v. 6 och bearb. A.H.
Musik: Okänd
1. Våga tro, tvivla ej, tro att Jesus gjort allt för dej! Så var evige Faderns råd: mänskan frälstes av idel nåd, //: enfödde Sonen det gjort :// 2. Våga tro, tvivla ej, tro att Jesus gjort allt för dej! Segern redan han vunnit har, krossat ormen som mäktig var, //: öppnat oss himmelens port :// 3. Våga tro, tvivla ej, tro att Jesus gjort allt för dej, allt vad lagen ej verka kan, allt hos dej som den dödsdömt fann, //: detta tog Jesus på sej :// 4. Våga tro, tvivla ej, tro att Jesus gjort allt för dej! Visst all ondska i hjärtat bor, visst kan syndernas tyngd bli stor, //: större dock Frälsaren är :// 5. Våga tro, tvivla ej, tro att Jesus gjort allt för dej! Han har burit din synd och skam, äran tillhör Guds offerlamm, //: som oss har löst med sitt blod ://
6. Våga tro, tvivla ej, tro att Jesus är allt för dej! Vilken glädje och kraft har den som sitt allt har i Frälsaren, //: salig och helig den är! :// 7. Våga tro, tvivla ej, tro att Jesus är allt för dej! Han vill trösta i allt ditt ve, står dej bi fast du ej kan se //: honom, din trofaste vän :// 8. Klockan slår, tiden går, snart din brudgum för dörren står. Om i lampan är olja klar, tron som allt i sin Jesus har, //: möter du honom med fröjd :// 9. Klockan slår, tiden går, evigheten snart förestår. Köp den dyrbara, korta tid, kämpa troget i helig strid, //: kronan dej lönar så väl :// Text: Hans Agerbek, C O Rosenius
Klart kyrkoordningen från millennieskiftet måste utvärderas nu, gärna även inom Efs, som indirekt, precis som hela Svenska kyrkan, påverkas starkt av de politiska partierna i kyrkomötet. En kriskommission är inte för mycket begärt av Kyrklig Samling och biskop de facto Yngve Kalin. Hans debattartikel är rent av uppbygglig med sitt fokus på kyrkans verkliga uppdrag och identitet - och den passar så bra nu i kyrkoårets allra mest rannsakande tid. Varje söndag är en söndag före domedagen.
Är det bara jag som denna kväll, när vi firat Alla själars (och inte bara Alla helgons) dag, känner ett nästan tvångsmässigt behov av att, liksom när allas lika värde ska prisas, särskilt få påminna om Hitler och hans nazister, Stalin och Mao och deras kommunister, alla vidriga krigsförbrytare tiderna igenom, alla pedofiler och våldtäktsmän, alla hustru- och barnmisshandlare, alla rasister och fascister, alla medlöpare, alla giriga utsugarkapitalister, alla mördare och terrorister, alla utpressare, alla hatare och hotare, alla bovar och hycklare, alla gängkriminella och knarklangare, alla sexköpare, alla slavhandlare, alla svin i mänskohamn. Och alla andra som får oss övriga att framstå som aningen mer rättfärdiga och helgonlika, trots våra ibland rent himmelsskriande underlåtenhetssynder (fråga Greta).
Alla själar betyder väl alla själar och allas lika värde allas lika värde? (Eller också inte alls). Så då tänder vi väl ett ljus för dem alla, både förövare och offer. Vad som händer på domedagen är förstås en annan fråga. Kanske varken mitt lika stora människovärde eller andras ohyggligare försyndelser kan fria mej då. (Inte tål allt jag gjort dagsljuset heller). Gud, låt ditt eviga ljus lysa för oss redan här och nu. "Jag är världens ljus. Den som följer mig ska inte vandra i mörkret utan ha livets ljus." (Jesus).
"Först ska det vara ett svart kors på ett hjärta som har sin naturliga färg så att jag själv blir påmind om att tron på den korsfäste gör oss saliga. För man blir uppfylld av det man tror av hjärtat. Om det än är ett svart kors som plågar och ska göra ont, låter det hjärtat behålla sin färg och fördärvar inte naturen. Det betyder att det inte dödar utan håller vid liv. Men hjärtat ska sitta i en vit ros för att visa att tron ger glädje, tröst och frid, men inte sådan frid och glädje som världen ger. Därför ska rosen vara vit och inte röd, för vitt är andarnas och änglarnas färg. Rosen ska stå på ett himmelsblått fält, för denna glädje i anden och tron är början på den kommande himmelska glädjen som visserligen redan har börjat därinne och omfattas av tron men inte är uppenbar än. Runt detta fält ska det vara en gyllene ring som visar att en sådan sällhet i himlen varar för evigt och inte har något slut. Den är också dyrbarare än all glädje och egendom, precis som guld är den ädlaste och värdefullaste metallen. Detta är mitt compendium theologiae (sv. min sammanfattning av teologin). Jag ville visa den för dig i all vänskap och hoppas du uppskattar det. Må vår älskade Herre Kristus vara med din ande nu och i det kommande livet. Amen." (Martin Luther, 1483-1546)
Född 1970 i Umeå. Uppvuxen i Luleå, lumpen i Boden, studerande i Ludvika och Lund. Gymnasielärare (historia o svenska) i bl.a. Storuman, Ovanåker och Bollnäs. Numera (2022) deltidskyrkomusiker och -ungdomsledare. Kristen och socialliberal. Trebarnspappa, pastorsman, iggesundsbo, EFS-are m.m. Det ni!
Inlägg
