onsdag 28 december 2011

Fjärdedag Jul eller Värnlösa barns dag

Påsk- och julvänner!

I Luthers kyrkopostilla finns en predikan för Tredjedag Jul eller Johannes Evangelistens dag (predikotext den dråpliga Joh. 21:19-25) - och i Nohrborgs postilla predikningar för både Fjärdedag Jul, Fjärdedag Påsk och Fjärdedag Pingst (det var ju före Stora helgdöden).

En fin psalm för Fjärdedag Jul eller Söndagen efter Jul (som har samma tema men i år "kommer bort") är D T Niles´ "Vid den tid man räknar folket" om barnamorden i Betlehem. Både födda och ofödda barn råkar illa ut i vår värld idag, och både Annandag och Fjärdedag Jul har viktiga teman om julen inte bara ska bli "myspys". Som Bellman skriver i sin fina julpsalm: "Ack, min Frälserman, / din krubba och ditt kors stå redan när varann." Men Niles konkluderar:

Ändå firar vi vid julen
honom som Befriaren.
Han, vår frälsnings Gud, besegrat
ondskan och förgängelsen.
Ur Egypten blev han kallad,
"Gud med oss" liksom i fjol.
Julen fylls av påskens strålglans
från Rättfärdighetens Sol!

tisdag 20 december 2011

En "Jesussaga" vore inget problem

Påskvänner!

Följande insändare tog Ljusnan in idag:


EN "JESUSSAGA" VORE INGET PROBLEM

Det har varit en del högtstående insändarskribenter i Ljusnan de senaste veckorna. Stiftschefen Ragnar Persenius och partiledaren Göran Hägglund har skrivit om dop resp. luciafirande. Båda verkar omedvetet företräda något slags oförarglighetsreligion, där dopet beskrivs som ett uttryck för Guds villkorslösa kärlek mitt i vår allmänna brustenhet, och där kristendomen och julsångerna mest blir en del av en omistlig gammal tradition.

Vore detta allt kan man ju undra varför någon skulle tveka inför att låta döpa sina barn eller låta dem sjunga kristna julsånger. T.o.m. den som är övertygad om att alltihop rakt av är sagor, kan väl desto frimodigare, precis som ateisten Björn Ulvaeus, kämpa för sina barns rätt att få sjunga de fina julpsalmerna i skolan?

Kruxet är ju kristendomens radikala sanningsanspråk. Visserligen försöker en del även inom kyrkan, i strid med evangelisten Lukas egen programförklaring, att göra julevangeliet till legend och s.k. narrativ teologi, där mycket är påhittat för att uttrycka kärlek till Gud eller gestalta en viss poäng (ungefär som i Jesus´ egna liknelser). Men den som själv läser Nya Testamentet märker ju att apostlar och evangelister verkligen hävdar att det här hänt på riktigt. Att den som låg i en krubba verkligen är Guds Son och världens Frälsare och att "var och en som tror på honom inte ska förgås utan ha evigt liv". Och att det dop som sedan instiftas handlar om att "dö och begravas med Kristus" för att "uppstå med honom och födas på nytt".

Och det är ju här det bränner till så här i juletider. Får det anses göra någon reell skillnad, rent av inför evigheten, om folk tror på Jesus och är döpta till hans död och uppståndelse - eller inte? Någon reell skillnad om kristendomen reduceras till en uppsättning gyllene regler och stämningsfulla folkriter - eller inte? Hur kristen får kyrkan vara för att accepteras av de politiska partierna och den folkmajoritet som - ännu - är medlemmar? Och hur allmänreligiös kan den bli utan att förlora sitt existensberättigande som kyrka?

Andreas Holmberg
Bollnäs

Vår Gud har mänska blivit
för oss att mista livet,
det är vårt Symbolum.
Han är vår morgonstjärna
och Skriftens själva kärna,
ja, liv i Evangelium.


Den ene sjunge psalmer,
den andre bäre palmer
och love himlens prins,
sen svare allesamman
med "Hosianna, Amen!"
tills jord och himmel sammanbinds.

Missionsföreståndarens julhälsning

Påskvänner!

Här kommer missionsföreståndarens julhälsning:

 

Du Ord för alla tider 
och evig Gud av Gud, 
du Liv för allt som lever, 
från dej går Ljuset ut, 
ett himmelskt ljus som skiner
i denna mörka värld. 
O, vilken nåd och glädje 
att du, Guds Son, är här!

söndag 18 december 2011

Yngve Kalin predikar för oss fyra veckor framåt

Påskvänner!

Vill gärna vidarebefordra Yngve Kalins "julpostilla" som gäller fr.o.m. denna helg fram t.o.m. första söndagen efter Trettondedagen. Som han själv skrivit står han som präst och predikant i tacksamhetsskuld till domprosten G A Danell samt biskoparna Sven Danell och Bo Giertz (m.fl.), men han transformerar, liksom dessa, det eviga evangeliet rakt in i vår egen tid.

Tack, Yngve! Som liten gengåva länkar jag till en samling julpsalmer jag för någon vecka sedan snodde ihop utifrån mina tidigare psalmsamlingar på nätet. Soli Deo Gloria!

Låt oss begå
och fira så vår julefest
att Jesus själv må bli vår gäst,
ja, ske just så!
Så ska han allt oss giva,
välsignelse i råd och dåd.
Hans kärlek ska oss liva,
hans Ande och hans nåd.

söndag 4 december 2011

Kyrkans solvarv på nätet

Påskvänner!

Jag ligger lågt med bloggandet nu under julfastan, men text- och psalmlänkar, äldre böner och nyare tankar och uppslag m.m. finns på kyrkoårsbloggen Kyrkans solvarv. Väl bekomme!

När jag ser träden skjuta blad,
jag blir så glad,
för då blir det ju sommar!
När himmelrikets blomster gror,
så glad jag tror
att snart Guds rike blommar!
Hans kyrka är
hans brud så kär,
har lampan tänd
och själen vänd
mot Konungen som kommer.

måndag 28 november 2011

Elin Risberg

Påskvänner!

Här kan ni läsa förra Salt-ordföranden Elin Risbergs blogg från Addis Abeba! Bra att du bloggar, Elin! Etiopien kommer oss väldigt nära!

Himmel och helvete

Påskvänner!

Konstigt - men ett visst ämne är visst på tapeten än fast det inte just precis är Domssöndag eller så.... Vilken ståndpunkt vi än intar: nog är ämnet viktigt. Även i adventstid.

Jämför Rob Bell:

och Francis Chan:

och kanske även Stefan Swärd:

och (tillagt 20111204)Stefan Swärds rekommendation) EFS:s Agne Nordlander på ren ljudfil från 1989: Frälst eller förlorad?

När alla helgon tågar in,
när alla helgon tågar in,
Gud, låt mej vara med i den skaran,
när alla helgon tågar in.

söndag 27 november 2011

Gott nytt kyrkoår!



Påsk- och adventsvänner!

Gott nytt kyrkoår! Snart ska vi i familjen fira "adventsotta" med bullar, mackor, mjölk och kaffe. Enligt tradition från min frus familj, som (förhoppningsvis) kan samlas här i Bollnäs i dag. Men det är busvädersvarning, så man vet inte riktigt...
Häng gärna med i kyrkoåret, kyrkans främsta pedagogiska resurs, fr.o.m. idag! Vi börjar ju på "första årgången" nu igen, så det är lite "extra" mycket kyrklig nyårsdag. Men varje söndag är en påskdag, och, som dansken Grundtvig också påminde om, en pingstdag. "Härlig ur graven Guds Ord uppstod, nådig till oss kom Guds Ande god, därför skall klockorna ringa."
Så, oavsett väder: Gå, Sion, din konung att möta!
...Jerusalem, gläds åt din Gud,
strö palmer på väg för Messias,
bered dig som väntande brud.

lördag 26 november 2011

Psalmbokens 25-årsfest

Påskvänner!

Nu ska jag fara till Iggesund för att kl. 18 fira det nya kyrkoåret och 1986 års psalmboks 25-års-fest! Det ska bli roligt!

Vi kommer förutom sedvanlig helgmålsbönsläsning och läsning av ärkebiskop Werkströms psalmboksförord från advent 1986 att sjunga psalmerna Jesus från Nasaret går här fram (v. 1-3), Världens Frälsare kom här (v. 1-2), O Jesus kär, vad har väl du förbrutit (v. 1-4), Livet vann, dess namn är Jesus (v. 1-2), Guds Ande kom från himlen ner (v. 1-2), Nattens skuggor sakta vika (v. 1-3) och När vintermörkret kring oss står (hela psalmen). En psalm från varje sekel sedan 1500-talet och från nästan varje del av kyrkoåret.

Lars Linderots predikan på första söndagen i advent

Påskvänner!

Detta Linderot-år måste jag dela med mej av tölökomministern Lars Linderots (1761-1811) predikan på Första söndagen i advent. Det är ord och inga visor, det är mera salt än sött, men så var han också en Johannes Döparen, en förelöpare till den evangeliska väckelsen.

Många s.k. nyevangeliska kom att kritisera Linderot och stämpla honom som lagisk, men jag undrar 1) om evangelium smakat dem så väl utan de föregående botpredikanterna och 2) om inte Linderots typ av förkunnelse - på vår tids språk naturligtvis och frånsett vissa överilningar - är vad vår tid, inklusive jag själv, faktiskt framför allt behöver just nu. Och kanske framför allt just på första söndagen i advent, när vi tror oss säkra för domedagsförkunnelse ("faran över" liksom). Jag citerar slutet på Linderots adventspredikan, lätt språkligt bearbetad:
Så gå nu, ni trogna Herrans tjänare, gå ut på den jorden, som ligger framför er. Vart ni än kommer, så finner ni själar, som är bundna i satans snaror; förkunna dem frimodigt vad för en förskräcklig dom som väntar på dem; men när ni träffar botfärdiga syndare, som sörjer över sina syndaband, så lös dem och led dem till Jesus!

Så ta nu för er av årets evangelier, ni Herrens präster! Gud välsigne er, och give er nåd att förklara dem i Andens brinnande nit! Gud låte den himmelska säden, som ni i detta kyrkoåret sår ut, falla i god jord, och bära hundrafaldig frukt! Gud låte det samvete vakna i år, som har sovit alla de andra kyrkoåren! Gud låte den själen bliva tröstad i år, som har varit bedrövad över sina synder det sista kyrkoåret! Gud höre denna bönen i himmelen, som vi nu beder på jorden: Hosianna, Davids Son! Välsignad vare han, som kommer i Herrens namn! Hosianna i höjden! Amen.

Domssöndagshelg i EFS Övik

Påskvänner!

Så här i kyrkoårets sista skälvande timmar vill jag gärna ge en ros till Öviks EFS som firade förra helgen med en bibelhelg om Jesus återkomst. Närmaste grannen, nuvarande pingstpastorn och gamle EFS:aren K-G Larsson var huvudtalare, och Viola Grafström ledde lovsången. Bra initiativ en helg som många även i kyrkorna "hoppar över", vad det nu säger om vår tro och vårt hopp. (Vem kan uthärda hans tillkommelses dag?).


Herre Jesus, håll mig redo
till ditt möte varje stund.
Sen må jord och himmel falla,
fast består min sällhets grund.

tisdag 22 november 2011

Från 1937 års psalmboks sista skälvande timmar

Påskvänner!

Snart är det 25-årsjubileum för 1986 års psalmbok, som togs i bruk vid Första söndagen i advent 1986. I Leksands kyrka sjöngs 1937 års psalmbok ut genom att man sjöng dåvarande nummer 169: "Fädernas kyrka i Sveriges land."
Det var en psalm med mycket nationalromantiskt och statskyrkligt dravel, för att säga det rent ut, men därmed också en psalm som aktualiserar kyrkohistorien - vilket vi inte är bortskämda med i dag - och en psalm vars tre sista strofer helt enkelt är sublima, särskilt om man inte sjungit stroferna innan, strofer som gör begreppet "konungen" alltför tvetydigt. Hör, upprörs (även av en del nationalistiska kommentarer) och njut! Slutstrofens bön med dess globala perspektiv bör vi alla kunna stämma in i.



Ädel är skaran, sen tusen år
Gud i vår kyrka fått frälsa.
Framåt vår hoppfyllda längtan går:
ungdomen kristnad är Sveriges vår,
Sveriges framtid och hälsa.

Kristnade ungdom, dig gånge väl.
Strid för Guds ära i Norden.
Kämpa för frihet åt bunden träl.
Gud bringe friden till Sveriges själ;
Gud bjude frid över jorden!

måndag 14 november 2011

Palt med EFS:are


File:Pitepalt.jpg

Påskvänner!

Igår var det palt hemma hos oss med EFS-arna i Bollnäs (varav en Pitebo!).

tisdag 8 november 2011

Eva Spångberg hemma hos Gud

Påskvänner!

Förkunnaren i trä - men också i ord - Eva Spångberg fick i morse flytta hem. Eller, som frälsningssoldaterna skulle uttrycka det, "befordrades till härligheten".

I fjol våras besökte vår familj hennes Björkelund. Men jag såg och hörde henne i Tavelsjö församlingshem någon gång under 1990-talet.

Särskilt minns jag hur hon berättade om sin dementa mamma, när denna vid en nattvardsgång oroades av den olyckliga - och nu förhoppningsvis övergivna - seden att lämna kollekt i något slags insamlingsskål på väg fram till nattvardsbordet (vilket ju lätt kan tolkas som en sorts "inträde"). När mamman oroligt undrade om det kostade pengar att gå fram, svarade Eva så högt att det hördes i hela kyrkan: "Nej, det är gratis, mamma! Jesus har betalat!"

Kan evangeliet sammanfattas tydligare än så?

Eva Spångberg har även berättat hur man kan öva sej att tänka på döden genom att snickra ihop - och sova i - en bädd som ser ut som en kista. För en kristen är döden en sömn med glada drömmar. Vila i frid till uppståndelsens morgon, S:ta Eva av Hjelmseryd och Björkelund!

O höga samfund, helgon av vår släkt!
Mörk är vår väg, för er har morgon bräckt.
Men alla livas av hans Andes fläkt.
Halleluja!
Halleluja!
När alla helgon tågar in,
när alla helgon tågar in,
Gud, låt mej vara med i den skaran,
när alla helgon tågar in!

torsdag 3 november 2011

Kyrklig samling om strukturutredningen

Påskvänner!

Jag tror att även EFS:are har anledning att lyssna in Kyrklig samling både nu och då. Läs t.ex. här om strukturutredningen - det är absolut mitt i prick! (Eller vad tycker ni? Vad är en församling enligt EFS?).

måndag 24 oktober 2011

Om hyckleriet och Kyrkan

Påskvänner!

Läste just Wurmbrands dagbetraktelse för den 24 oktober. Där skriver han dråpligt om hyckleri utifrån Jesus´ ord "Ve er, skriftlärda och fariséer, ni hycklare!" Matt. 13:23. (Observera dock att Kyrkan med stort K inte nödvändigtvis är liktydigt med Svenska kyrkan - det Wurmbrand skriver är inget inlägg i frågan om vilket samfund man ska tillhöra utan i frågan om huruvida man ska lämna Kristi kyrka eller stanna kvar i trons gemenskap trots alla mänskliga brister):

"Herren Jesus förebrådde dem som hycklade och tillsade oss att ta oss i akt för hyckleriet, men Han sade aldrig, att vi inte fick ha med hycklare att göra.
Många kristna har lämnat Kyrkan under föregivande, att där finns för mycket hyckleri. I affärsvärlden förekommer också en massa hyckleri, men ingen upphör väl att göra affärer för den skull. Förhållandet mellan könen, mellan generationer och mellan nationer är fullt av hyckleri. Likafullt blir människor förälskade, barn och föräldrar lever ihop och folken samexisterar. Hur många avstår från att gifta sig, därför att äktenskapet är fullt av hyckleri?
En plats där man kan vara alldeles säker på att det finns många hycklare är helvetet. I stället för att vända ryggen åt Kyrkan, därför att du inte kan tåla folk som låtsas vara gudfruktiga, borde du se till att du inte hamnar i helvetet, som är så fullt av människor med falska hjärtan. I kyrkan befinner du dig bland hycklarna i cirka en timme, i helvetet för evigt.
Om du avskyr hycklare, så bestäm dig för att komma till himlen, den enda plats där ärligheten är total.
Det finns ingen frälsning utanför Kyrkan trots dess många mänskliga tillkortakommanden. Den som har Gud till fader har Kyrkan till moder. Ett barn överger inte sin mor, då hon blir sjuk. Inte heller bör en kristen överge Kyrkan, därför att där begås en del fel. Kyrkan är förvaltare av Guds ord och av sakramenten. I Kyrkan fullbordas de heligas gemenskap.
Vad hycklandet beträffar, så se inte på grandet i din broders öga, utan ta hellre ut bjälken ur ditt eget."

(Ur R. Wurmbrand: Dagliga betraktelser, Evangeliipress 1985)


Från lättja och högfärd gör, Herre, mej fri,
från osaltat tal och från tomt hyckleri,
från vanor som gör mej förkrympt eller skygg.
O Herre, gå med mej, så vandrar jag trygg!

Så vill jag dej tjäna så långt jag förmår,
till skälvande händer, till grånande hår.
Om felsteg försvagar och vägen blir tung,
låt själen på nytt få bli örnstark och ung!

Ja, mej med din nåd och förlåtelse stärk
att leva och brinna för kärlekens verk!
Min krans är i himlen, mitt kors har jag här.
Barmhärtige Gud, jag din tjänare är.

söndag 2 oktober 2011

Gud välsigne dej, Nasrin!

Påskvänner!

Det är inte bara Mikael... Lyssna till kämpen Nasrin! Och även här. Gud välsigne dej, Nasrin!
Jag höll nästan på att skriva: så bra att du själv genomgått en provocerad abort. Men du vet vad jag menar. Du sitter inte på någon hög häst, men du stormar ändå in i den svenska folksjälen med den svåraste av (själv-)anklagelser. Rustad och klädd i Guds nåd.
Gud välsigne dej mitt i stormen. Mitt i den ohyggligt svåra debattsituationen, till stor del vållad av empatilösa män på båda sidor i debatten, av män som inte respekterar vare sej kvinnans själ eller kropp. Herre, förbarma dej över oss alla.
Jesus älskar alla barnen,
alla barnen på vår jord.
Även barn med Downs syndrom,
med en extra kromosom,
Jesus älskar alla barnen på vår jord.


O, om vi bara rätt vår Gud, vår Jesus kände
och såg hur kärleksfullt han ser till vårt elände!
O, om vi bara rätt på honom kunde tro!
Han säger: "Kom till mej, så vill jag ge dej ro!"

Mikaeli

Påskvänner!

Glad Mickelsmäss! En Domssöndag före Domssöndagen. Och liksom denna en domedag i nådens tid (om den nu inte blir den yttersta dagen för oss alla).
Kampen mellan Gud och djävulen accentueras denna dag. Det är inte en kamp mellan två likvärdiga parter, och ändå kan vi dagligen ge efter för satan och till sist - mirabile dictu! - göra vår Herre till förlorare i både våra egna liv och i vår egen omgivning.
Då blir domen oundviklig. För Han ska segra, om inte som Frälsare så som Domare. Jag har just läst Judas brev. Vers 6: "Tänk också på de änglar som inte bevarade sin höga ställning utan övergav sin rätta hemvist. Dem håller han i förvar i mörker med eviga bojor till den stora dagens dom."
Och det är lite märkligt att läsa om hur Mikael, som med sina änglar drev ut djävulen ur den himmelska världen, faktiskt mötte honom även i en tvist om "Moses kropp", se Judas brev v. 9! Och det är mycket märkligt att här se Mikaels ödmjukhet gentemot sin tidigare kollega som änglafurste: Mikael "dristade sej inte att uttala någon smädande dom" ens över djävulen utan sa bara: "Herren må tillrättavisa/näpsa/straffa dej!"
Mikael hade då inget uppdrag att döma och straffa den onde. Men i Hanoks profetia om domen (Judas v. 14) har "mångtusen heliga" ofta ansetts syfta på just änglarna.

måndag 12 september 2011

fredag 9 september 2011

Efter detta



Bra att du tar tag i frågan, Stefan! Nu återstår att läsa boken.

onsdag 31 augusti 2011

Tillsammans

1. Tillsammans
vi är hos Jesus
tillsammans
vi lär av Jesus
tillsammans
vi bär med Jesus
ett kors mitt i vår tid.

2. Tillsammans
hans död vi prisar
tillsammans
hans bröd vi spisar
tillsammans
vår nöd vi visar
och han ger oss sin frid.

3. Tillsammans
vi fått så mycket
tillsammans
vi gått ett stycke
tillsammans
vi nåtts av drycken
med nåd mitt i vår strid.

4. Tillsammans
når vi till andra
tillsammans
går till varandra
tillsammans
står still - och vandrar
tills evigheten tar vid.

Vid visitationen i Bollnäs församling, Svenska kyrkan 31/8-11/9 2011

Välkommen hälsar vi vår stiftschef Ragnar!
Katrineberg, Gruvberget, Annefors
och Hällbo, varje plats med kartans kors,
blir mål idag för cyklar, motorvagnar.

Gud give oss det ord som evigt gagnar!
För ingen av oss blev ju skapt som nors -
vår höga kallelse är människors:
att bli Guds himmels skörd och inga agnar.

När blodlös tro och genuskaos tycks vänta,
blir "e. Kr." dubbeltydigt värre
och kyrkan går, trots friskt hopp, mot en risktopp.

Men just när andra läror blir frekventa
hörs en missionsbefallning från vår Herre
och våra unga vädjar: var vår biskop!

söndag 28 augusti 2011

Kyrkligt idiottest

Påskvänner!

Idag på morgonen ska jag utnyttja min demonstrationsfrihet här på Mellansels folkhögskola, liksom jag tänker göra det vid biskopsvisitationen i Bollnäs på onsdag/torsdag och på mötet med Svenska kyrkans ledning (knappast dock ÄB) här i Mellansel den 19 september.
Dels har jag en svamputställning med skyltarna
ALLA SVAMPAR SOM SMAKAR MILT ÄR BRA MATSVAMPAR
DET FINNS INGEN DÖD SOM EJ BYTES I GLÄDJE
DET FINNS INGEN SVAMP SOM EJ KAN GÖRAS ÄTLIG
ALLA RELIGIONER LEDER TILL GUD MEN JESUS ÄR VÄGEN FÖR MEJ
ALLA SVAMPAR ÄR NYTTIGA MEN KARLJOHAN ÄR MIN FAVORIT
Dels presenterar jag följande "visitationstipsrunda", även kallad ett
KYRKLIGT IDIOTTEST
varmed man torde kunna skilja en biskop från en stiftschef, en präst från en tjänsteman i statliga salighetsverket, en evangelisk-luthersk lekman från en politruk och en journalist från en nyttig idiot.

(Svarsalternativ: 1=sant, X=vet ej, 2=falskt)

1. Det finns ingen död som ej bytes i glädje
2. Svenska kyrkan är skild från staten
3. Alla kyrkor i Sverige är frikyrkor
4. (S), (C), (M) är kristna, frikyrkliga partier
5. Svenska kyrkans mission har bara bytt namn
- än finns den och verkar för att nya folk ska bli kristna
6. Uppspårning och avlivning av foster med Downs syndrom
är väl inte så mycket att bråka om
7. Man+kvinna-föreningen är varken särskilt välsignad
eller särskilt väldesignad
8. Det finns ingen särskild vits med att ha en mamma
9. De som tror att det finns en särskild vits med att ha en mamma
är homofober och förnekar alla människors lika värde
10. En del män kan ju också föda barn
11. De som inte tror att en del män kan föda barn vill
tvångssterilisera folk och förnekar alla människors lika värde
12. KO 41 betyder ”Kyrkomötes-Olle(S) 41-årsfirande”
13. Även de som öppet går till storms mot ovanstående smörja
är välkomna som medarbetare i Svenska kyrkan

lördag 27 augusti 2011

Källan hel i Mellansel

Påskvänner!

Det är allt roligt att få vara i Mellansel igen. Roligt att våra lärarresurser är så intakta - d.v.s. att våra musikkunskapers främsta källa är så hel! - och att Karin S ersatts av likaledes mycket kompetenta Eva Ö (det ska vara en sjungande studierektor!).
Fast det gäller ju att sjunga desto bättre själv också. Och jag vet inte riktigt hur jag ska ta mej hem igen... verkar vara lite glest med samåkningsmöjligheter. Vi får väl se hur det går.
Men nu ska här övas!
Far i himlen,
du som mej och världen bär,
du som givit mej åt Jesus,
jag har dej kär.

torsdag 11 augusti 2011

Sommarvikariatet över

Påskvänner!

Mitt sommarvikariat i Njutånger/Enånger är nu definitivt över. Det avslutades på väckelseprästen Lars Linderots 250-årsdag med en friluftsgudstjänst i fiskeläget Karskär - och där bland klipporna och sjöbodarna kändes det nästan som i västkusten och Bohuslän där Linderot verkade fram till sin död för 200 år sedan. (Läs gärna inledningen till Lars Linderots predikan på Kristi Förklarings dag i Kungälv 1799, som ger en god bild av denne själasörjare och "vägröjare" - inkl. en del självbiografiska fakta - och framför allt av den Herre han så troget ville måla för våra ögon).

Annars minns jag från sommarvikariatstiden mest ett antal dop, vigslar och begravningar - men också gudstjänsterna i Enångers gamla kyrka (som bara används sommartid) och i kapellet i Långvind. Dessutom var jag med en del av EFS:s missionsdag på Brogården den 21 juli med Henrik Markgren och Annethe Munga (på film); en mycket värdefull tradition även om våra missionärer nu börjar bli så få att de är svåra att få tag på till sådana här arrangemang ;o).

Idag blir det återigen ett besök på Brogården - även om våra barn inte var anmälda till det pågående barnsångarlägret (ett annat är igång på Skytesvallen) ska vi i kväll avlyssna resultatet: en musikal om Daniel. Våra två äldsta barn agerade i en Daniel-musikal på Kom och se-festivalen för två år sedan (tredjeminister resp. lejon) och det blir kul att se likheter och skillnader nu.

Sedan bär det - efter övernattning hos vänner i Hudiksvall - upp till Norrbotten. Min fru har sen semester, så sista sommarlovsveckan blir ännu en fin upplevelse för familjen, hoppas vi. Det har ju varit en fantastiskt fin sommar här i Hälsingland, med lagom mycket av både sol och regn. Däremot har Norrbotten tydligen haft en ren "solbadarsommar", där mycket har torkat bort, både hjortron svamp och (nästan) åar. Bra att vi redan har plockat hjorton och svamp!

Men du, o Gud, som gör vår jord
så skön i sommarns stunder,
giv att jag aktar främst ditt ord
och dina nådesunder.
Allt kött är hö
och blomstren dö
och tiden allt fördriver
- blott Herrens ord förbliver.

onsdag 13 juli 2011

Sommarvikarie i Njutånger

Påskvänner!

Nu är jag kantorsvikarie i Njutångers-Enångers församlingar. Tänkte cykla dit idag (ska öva med en solist kl 14). Men imorgon och på fredag tar jag bilen (det vore ju förfärligt pinsamt att missa "mina" begravningar p.g.a. punktering eller liknande).

Allt gott!

Led mej, Gud,
led mej i rättfärdighet,
låt mina ögon se din väg.
Ty endast du, Gud,
endast du
låter själen få ro
och trygghet.

lördag 2 juli 2011

Om den som tar emot syndare och äter med dem

Påskvänner!

Hoppas ni firar mässa i morgon. Kallelsen till Guds rike är temat, och evangeliet är Jesusorden om att "det är inte de friska som behöver läkare, utan de sjuka. Jag har inte kommit för att kalla rättfärdiga, utan syndare."
En dråplig vers av Nils Frykman som råkat ramla bort i såväl EFS som Missionskyrkan är den här, som vi gott kan tänka på imorgon, vare sej vi mest känner oss som rövare eller fariséer (tänk att vi allihop får göra sällskap till nådens bord):
Rövare,
farisé,
syndare och fromma,
vem som vill
lyssna till
får till bröllops komma
.

I en alldeles nyskriven sång (inspirerad av en gammal julsång "Rise up shephard and follow") varierar jag samma tema (följ länken till Sionstoner 2011 så ser och hör du även melodin):

Än i dag kallar Jesus, Mästaren:
Res dej upp och följ med mej!
I Guds rike finns plats för varenda en
- res dej upp och följ med mej!

På min provisoriska kyrkoårsblogg Kyrkans solvarv har jag en del andra sång- och psalmförslag för helgen, den som i Norge, Finland och USA numera kallas tredje söndagen efter pingst. Ni som förbereder morgondagens gudstjänster har så klart (förhoppningsvis åtminstone ;) redan gjort just det, men vid enskild andakt i hemmen i morgon och under veckan kanske mina förslag kan vara till uppbyggelse? Ni som liksom vi firar nattvard imorgon kan ju sjunga den här som morgonpsalm - den passar som gjuten till söndagens tema och evangelisk-luthersk tro även om den annars kommit lite ur bruk:
Vad röst, vad ljuvlig röst jag hör!
Upp, själ och fira som sig bör
den dag som Herren gör.
I dag till dig sker Herrens ord:
Kom i min famn, kom till mitt bord!

Jag kommer, Jesus, på ditt bud,
men kläd mig själv i helig skrud,
min Herre och min Gud.
Ikläd mig din rättfärdighet,
att jag må se din salighet.

torsdag 30 juni 2011

Vi har haft en het sommardag...

Påskvänner!

"Vi har haft en het sommardag, men jag kan bara njuta av solen med blandade känslor, när jag tänker på vilka kval den nu måste bereda dig. Förmodligen sitter du någonstans, dammig, genomsvett, trött, och utan möjlighet att tvätta och svalka dig... Men ändå, vet du, skulle jag riktigt vilja känna den än en gång i all dess makt, när den bränner i huden och långsamt får hela ens kropp att glöda, så att man minns på nytt att man är en varelse av kött och blod; jag skulle vilja låta mig uttröttas av solen istället för av böcker och tankar; den skulle få väcka till liv min animaliska existens, inte det animala som förnedrar människan, utan det som befriar henne från en alltför intellektuell tillvaros mögel och skevhet och gör människan renare och lyckligare. Jag skulle inte bara vilja se solen och läppja litet på den, utan känna den med hela kroppen en gång till."

Tänk, det får nog de flesta av oss göra, även om den riktiga värmeböljan skulle vara över för den här gången. Men Dietrich Bonhoeffer (1906-1945) som skrev stycket ovan den 30 juni 1944 - hans sista 30 juni - fick sitta kvar i fängelset i Tegel, tills det byttes ut mot Gestapos högkvarter och galgen...

Din sol går opp för ond och god,
för alla som för mig.
O, må jag så i tålamod
och kärlek likna dig.

söndag 26 juni 2011

Och glad midsommar!

Påskvänner!
God och glad fortsättning på sommaren!
(Till er som undrat: jo, jag återkommer mer på bloggen. Så småningom. Ora et labora).

söndag 12 juni 2011

tisdag 12 april 2011

Liten påskpostilla för EFS-predikanter och -lekmän

Påskvänner!

Ett stort tack till Yngve Kalin för hans lilla "påskpostilla". Tolle lege - tag och läs! Vissa s.k. "högkyrkliga" bevarar det "lågkyrkliga" (nej, det allmänkyrkliga, verkligt katolska!) evangeliet nog så bra som EFS. Vilka är det t.ex. som nuförtiden hänfördast sjunger Med Gud och hans vänskap (den långa versionen!) vid sina konferenser?

Och så lägger jag in "Bollnäspsalmen", EFS:s provinsombud rektor Lianders fina "Från örtagården leder" (orig. "Det går från örtagården"), som försvunnit ur alla sångböcker i Sverige förutom laestadianernas, men som finns kvar i finländska psalmböcker. En verkligt fin Via Dolorosa-psalm så här i passionstid. Den sjöngs alltid till Skärtorsdagens aftonbön på Ytterstfors kursgård i Byske när jag var barn.

Psalmen låter så här sjungen på finska:


Och så här i instrumental tolkning av Seppo Sallinen:


1. Från örtagården leder
till Golgata en väg
som Anden förbereder
och tecknar steg för steg.
Till paradis den vägen bär,
men en smärtornas väg det är.

2. Av kärlek till oss arma
vår Jesus den har gått.
Hans hjärta ömma, varma
sitt dödsstyng där har fått.
Till paradis...

3. Vi ser olivträdslunden,
där han i ångest ber,
i mörka midnattsstunden
sej själv till offer ger.
Till paradis...

4. Han ingen av oss glömmer,
han villigt tar på sej
de synder oss fördömer,
att frälsa dej och mej.
Till paradis...

5. De sköna himlens dräkter
så dyrt han köpte då
åt alla folk och släkter
som inför Gud ska stå.
Till paradis...

6. Kom, syskon, låt oss dröja
i tro vid korsets stam,
i andakt blicken höja
mot Frälsaren, Guds Lamm!
Till paradis...

7. Vi bara så kan lära
den evigt nya sång
till Guds och Lammets ära,
som sjungs hos Gud en gång.
Han allt för oss fullbordat har,
men en smärtornas väg det var.


Text: Carl Gotthard Liander 1887 (39 år), ("Bollnäspsalmen"), bearb. A.H. 2008
(i en annan, friare bearbetning ingår psalmen "Från örtagården leder" i 1986 års finlandssvenska psalmbok som nr 77). Musik: Carl Gotthard Liander 1887 (39 år)

Enligt Oscar Lövgren (i Psalm- och sånglexikon, Gummesons 1964, sp 368) avlade Liander folkskollärarexamen i Uppsala 1874 och blev lärare vid seminariet i Bollnäs 1875 samt rektor 1880, en befattning han behöll i nästan 30 år, till 1908 års slut. Under denna tid skrevs alltså denna pedagogiska psalm, där vi följer Frälsaren på hans "Via dolorosa", smärtornas väg.

Oscar Lövgren karaktäriserar rektor Liander på följande sätt: "L. var en framstående skolman, anspråkslös till sin läggning och på skilda sätt kristet verksam, bl.a. som EFS:s provinsombud. Han var också en poetisk natur med god musikalisk begåvning."

onsdag 6 april 2011

Dödens änglar blev fredens

Härlig berättelse från Nigeria, Afrikas folkrikaste land, liksom så många i "Mittafrika" präglat av spänningarna mellan kristna och muslimska folkgrupper. En predikan i handling - ett efterföljansvärt exempel. Det handlar inte om att ge upp sin religion eller sin mission, det handlar om att ge upp sitt hat. "Du kan inte omvända den du hatar" - en ögonöppnande sanning som gäller för alla sidor, även för oss här hemma på olika teologiska linjer..
Ännu han till sin nådastol
ej någon vägrar kalla,
ty nådens liksom dagens sol
går upp ännu för alla.
Än flödar kraft av Jesu blod
likt Herrens regn till ond och god.

Men syndar vi på Herrens nåd,
vår dom vi själva vållar.
Så låt oss dämpa hämndens råd
och vreden återhålla,
att över den ej solen må
kanske för alltid nedergå.

torsdag 31 mars 2011

Grattis på födelsedagen, stiftschefen!

Påskvänner!

Det ryktas att Per Eckerdal fyller 60 år just idag
, den dag han valdes till stiftschef i Göteborg. Stämmer det vill jag absolut gratulera åtminstone till det förra! (Med fromma förhoppningar - o sancta simplicitas! - om att han trots allt ska visa sej vara eller bli en verklig biskop).

Välsigna oss, giv ljus och frid,
giv fröjd i liv och lära.
Bered vårt folk en sommartid,
ditt namn, o Gud, till ära.

Det blev ännu en Eckerdal

Påskvänner!

Lars Eckerdals lillebror Per blev idag vid lunchtid utnämnd till biskop i Göteborg. Huruvida han blir en biskop i kristen mening återstår sannerligen att se. Det är ju t.ex. inte ens säkert att han menar (eller vågar stå för) att det finns en gudomlig mening för ett barn med att ha en mor. Eller för den delen med att ha en far. (Statens och Svenska kyrkans lednings lära är ju just nu att det i alla avseenden är lika bra med en extrapappa resp. extramamma). Huruvida han i försoningsläran sakligt sett har en annan åsikt än Waldenström - eller för den delen Ulla Karlsson! - kan vi inte heller i dagsläget vara säkra på. Bara att han i vart fall uttrycker sej mer diplomatiskt. Just så illa är läget i Svenska kyrkan just nu. Det ska EFS aldrig försöka mörka för att försvara sin "inomkyrklighet". En självständig väckelserörelse behövs minst lika mycket nu som 1856.

Staffan Grenstedt gjorde nu en "Anders Sjöberg" och vann första omgången utan att kunna vinna över den samlade folkkyrkligheten i andra omgången. Enligt initierad källa avfärdades han av Socialdemokraterna (vad nu detta parti har med ett biskopsval att göra!) som mycket olämplig. Det är hedrande för Staffan. Och kanske han liksom Anders Sjöberg ska tacka Herren för att de inte blev stiftschefer. Med all respekt för de gåvor som EFS-arna Esbjörn Hagberg eller Tony Guldbrandzén (eller den EFS-vänlige Ragnar Persenius) förvaltat, kan jag inte säga att dessa uppträtt med den kraft och konsekvens man kan begära av en andlig ledare i Svenska kyrkans alltmer absurda läroläge (där politiska partier sitter och bestämmer i lärofrågor!!!).

Men eftersom vi ska be för kungar och all överhet, kan vi även be för Per Eckerdal. Vi måste dock inte erkänna honom som biskop. Eller för den delen avfärda honom direkt. Upp till bevis nu, Per, även om Wallins biskopsvigningspsalm knappast lär sjungas i Göteborgs domkyrka mer, i varje fall inte före den nya re-formation vi hoppas och ber om åtminstone till 500-årsminnet av den 31 oktober 1517. Vi kan dock sjunga även med västerfärneboprästen och musikern Mikael Nordin:

Guds kyrka, fri från världens makt,
består i alla tider.
Lik Herren, avklädd jordisk prakt,
hon segrar när hon lider.

Be för biskopsvalet i Göteborg

Påskvänner!

Låt oss be för biskopsvalet i Göteborg, som avgörs idag den 31 mars. Göteborgs stift har alltsedan Bo Giertz´ dagar haft stor betydelse för hela den svenska kristenheten. Inte bara genom sina biskopar. Och det är viktigt att det åtminstone inte blir en biskop som river ned, t.ex. den underbara, gammelhöglågkyrkliga S:t Pauli församling där jag firade gudstjänst med över 400 personer en vanlig söndag för halvannan vecka sedan. Det är inte svårt även för en EFS-are och icke-göteborgare att stämma in i bönen på stiftets hemsida.
Ledarskap har stor betydelse för en kyrka. Det bör även en lågkyrklig kunna inse. Men det innebär inte att vi behöver erkänna biskoparna som våra andliga ledare eller slentrianmässigt låta dem predika på EFS-konferenserna. Den bistra sanningen är att man åtminstone alltsedan K-G Hammars tid inte kan ta för givet att en stiftschef är kristen, långt mindre att en stiftschef är evangelisk-luthersk och förtjänt av hedersnamnet biskop.
Det vore därför orättvist att hänga ut en underordnad kvinnlig präst i Dalarna, se här och här, för att hon i klara verba säger samma sak som K-G Hammar (obs man!) et consortes länge uttryckt i mer diplomatiska ordalag. Formellt ledarskap kan man utnämnas till - reellt ledarskap och de troendes aktning får man allt lov att göra sej förtjänt av. (Genom Guds nåd, förstås). Skjut inte mot Ulla Karlsson i Aspeboda - kolla "biskoparna" och alla som kallas till EFS-sammanhangen istället. EFS-prästen Krister Berg i Piteå uttryckte för två år sedan sin sympati med K-G Hammar och sin antipati mot oss som sa ifrån. Jag kallade hans öppenhet för livsfarlig. Men inte heller Krister Berg ska i första hand ses som ansvarig (om än EFS sannerligen måste se om sitt eget hus) för en utveckling som högre ledningar (dock inte vår Herre) länge bäddat för.
Som sagt, låt oss be för biskopsvalet i Göteborg och att Staffan Grenstedt, om han väljs, inte får ryggraden utdragen under vigningen.

//: Varje gång Guds Ande rör mej,
rör mitt hjärta, vill jag be ://

På hans löfte är det lönt,
se, hur livet spirar skönt!

torsdag 17 mars 2011

Må Staffan vinna... eller...

Påskvänner!

Vid Kom och se-festivalen 2005 sedan ledde jag och min hustru ett möte med Staffan Grenstedt i Pingstkyrkan i Edsbyn. Vi sjöng bl.a. Roland Utbults fina psalm "Du finns här som skapat liv på jorden". Staffan berättade om mission (vad annars?) och vi skojade lite om Hälsinglands apostel med samma namn som han. (Nu har vi också en Staffan).

I dagarna är Staffan Grenstedt aktuell som biskop i Göteborg. Precis som Anders Sjöberg för några år sedan vann Grenstedt i första omgången. Men det säger ju inte mycket. Kanske minns ni att Agne Nordlander vann provvalet i Växjö när Wejryd till slut blev biskop? Förra gången i Göteborg samlade sej "liberalerna" kring Aurelius, vars bror Erik blev biskop i grannstiftet Skara.

Den här gången står Staffan Grenstedt mot Per Eckerdal, och skulle Eckerdal vinna skulle Aurelius både företrädas och efterträdas av en Eckerdal. Klart en EFS-are håller på missionären Grenstedt, eller hur? Utan att göra sej alltför stora illusioner om vilka som vanligen får bli stiftschefer i Svenska kyrkan idag. Sen är ju frågan om själva biskopsvigningen drar ryggraden ur folk, som den gamla barnberättelsen förtäljer...

Förutom att ha skapat en informativ hemsida inför biskopsvalet, svarar Grenstedt kärnfullt och bra på frågor på stiftets hemsida. För en jämförelse länkar jag även till Eckerdals svar. Hela kandidatutfrågningen (med 8 minipredikningar) kan ses här fram till slutvalet den 31 mars. Staffan Grenstedt predikar och utfrågas här. Det är många bra frågor och intressanta svar, men det kan vara väl så intressant att notera vilka frågor som inte ställs och vilka svar som undviks. Alltsedan K-G Hammars dagar är det också uppenbart att det inte är självklart att biskopen är kristen. Och att biskopen är evangelisk-luthersk slutade vara självklart långt tidigare. (Jo, jag vet att komminister Hans Lindholm i Uppsala gick i taket när Hammars tro ifrågasattes, men läser man "Samtal om Gud", "Ecce homo" och "Jag har inte sanningen - jag söker den" kommer man inte undan frågan - med all bävan och respekt för en fin person).

Be för biskopsvalet! (Det gäller ju bl.a. att min svåger i Lysekil får en bra stiftschef ;o).

lördag 12 mars 2011

Ur "Om vägen kunde berätta" (sid. 91)

När vi nu konsekvent vidhåller de inom fornkyrkan så strängt hävdade läropunkterna om arvsyndens tillräknelighet och nyfödelse i dopet, så undrar mången hur det blir med dem som dö utan döpelse. Frågan behöver icke vara framsprungen ur någon sorts spetsfundighet, man kan bliva ställd inför den ute i det praktiska livet. Den har ock sysselsatt teologerna åtskilligt.

I sin uppmärksammade avhandling "Om Arfssyndens Tillräknelighet" har Wilhelm Flensburg framkastat "den förmodan, att Gud i en annan tillvaro har sina särskilda, för oss obekanta medel varigenom frälsning bliver möjlig" för "det barn, vars späda liv döden utsläcker, innan det ännu av dopets nådegåva blivit delaktigt." Kyrkan har enligt den citerade författaren heller aldrig påstått, att ett sådant barn "skulle vara dömt till evig osalighet."

Det där sista kan man hålla med om. Vad så funderingarna om frälsning efter döden beträffar, så visar de endast, och den saken är tillräckligt bevittnad av kyrkohistorien, att när det teologiska tänkandet söker bemästra en svårighet, så råkar det ofta in i en annan och större. Och i detta fall brukar det gå så, att den som börjar spekulera över frågan om bättring efter döden brukar sluta vid den av Schleiermacher hävdade ståndpunkten, att alla till slut blir saliga. Och under den förutsättningen tjänar det inte mycket till att orda om vare sig syndaförlåtelse eller nyfödelse, tro eller dop.

Men det finnes en annan och bättre lösning av ovan berörda svårighet, och det är om denna vi till sist ville nämna något.

Här i landet fick män sådana som Hammar, Fjellstedt, Rosenius m.fl. föra ett s. k. tvåfrontskrig i dopfrågan. Samma var förhållandet i Norge, där Gisle Johnson och Caspari befann sig i skottgluggen - den sistnämndes "Historisk-kritiska Afhandlingar over en Del virkelige och formentlige orientalske Daabsbekjendelser var dock huvudsakligen riktade mot grundtvigianismen i Danmark. I sin av oss förut citerade bok har Johnson uppehållit sig vid förenämnda svårighet och därvid citerat följande ord i norska kyrkoritualet:

Dör ett barn i moderlivet eller förrän det kan komma till dop och kristendom utan föräldrarnas förseelse eller försummelse i något avseende, så kan dessa äga ett lugnt samvete och vara förvissade, att deras barn är ett Guds barn, som funnit nåd för Gud i Kristus Jesus enligt hans löfte, varigenom han förklarat, att han vill vara icke allenast alla troendes Gud utan även deras säds Gud (1 Mos. 17:7, Apg. 2:39). Ty änskönt detta barn efter Guds outrannsakliga vilja icke fick tillgodonjuta de rätta anordnade nådemedlen, så är dock intet tvivel därom, att Gud, som icke är bunden av vissa medel, av sin översvinnliga nåd och efter sin outgrundliga vishet upptager det till salighet på ett annat mindre allmänneligt sätt.


Att så är förhållandet grundar sig givetvis på världens rättfärdiggörelse i Kristus, det allmänna barnaskapet och den allmänna försoningsnåden. Och när en individ kommer till världen, är den icke blott delaktig av Adams syndafall utan även av Kristi upprättelse. De hemligheter, som innefattas i detta Frälsarens verk, har det lilla barnet icke genom uppsåtlig synd och otro förspillt eller förkastat.

Gäller det sedan för oss att komma i åtnjutande av dessa salighetens skatter, har Gud hänvisat oss till nådemedlen, men själv har han icke ovillkorligen bundit sig vid dessa. Härom säger David Hollatius (1648-1713): "Vi är väl bundna vid bruket av salighetens medel, men Gud kan dock verka på ett utomordentligt sätt, liksom vi ordentligtvis begagna oss av födan när vi hungra och läkemedel när vi är sjuka; men Gud förmår väl nära oss utan mat och hela oss utan läkemedel på ett utomordentligt sätt."

I samma riktning går följande yttrande av Luther: "Gud har icke så bundit sig vid sina sakramenter - men genom sitt ord har han förbundit sig med oss - att han icke detsamma förutan på ett annat oss obekant sätt skulle kunna göra de odöpta barnen saliga. Alltså håller jag före och hoppas, att den gode barmhärtige Guden tänker något gott även om dessa barn, vilka utan sin egen skull och utan förakt för denna offentliga befallning icke hava undfått det heliga dopet."

Och i Kristliga Visitations-Artiklar av år 1592, som åtminstone i Sachsen erhöll symboliskt anseende, heter det: "Dopet är nya födelsens bad, emedan vi i det blir födda på nytt och beseglade och benådade med barnaskapets Ande. Utan att en människa varder född av vatten och Ande kan han icke ingå i Guds rike. Härvid är dock ej tänkt på nödfall." Sådana nödfall förelåg ofta i fornkyrkan, då katekumener led martyrdöden utan att ha blivit delaktiga av vare sig det ena sakramentet eller det andra. På samma sätt fick ju rövaren flytta från avrättsplatsen till Guds paradis utan både dop och nattvard. Men skulle han förblivit på jorden någon tid, hade han förvisso behövt båda delarna. Till detta må endast fogas följande bekanta (?) ord av Augustinus: "Icke avsaknaden av dopet utan föraktet för detsamma är det som ådrager dom."

fredag 11 mars 2011

Odöpta barns öde

Påskvänner!

Kyrkohistorikern prof. Carl Fredrik Wislöff (1908-2004) skriver (min övers.):

Vem har inte hört att Augustana lär att odöpta barn hamnar i helvetet? Detta är ett påstående som framställs rätt vad det är. Sammanhanget är ofta det att man vill visa hur omöjligt det är att kräva trohet mot kyrkans bekännelse. Ni tror inte på den själva, sägs det. Augustana säger att odöpta barn blir förtappade - och det tror ni väl inte?

Många föräldrar har gjort sig oroande tankar kring denna fråga. Det finns all orsak att undersöka om det är riktigt, det som påstås om vår kyrkas bekännelse.

Avgörande för vår tro är inte det som står i Augustana (den augsburgska bekännelsen). Bibeln avgör saken. Men nu vill vi ta upp denna fråga, och se om nämnda påstående är riktigt.

Var tar påståendet sin utgångspunkt? Den bygger på uttrycken i artiklarna 2 och 9 i den augsburgska bekännelsen (Confessio Augustana). I artikel 2 sägs att alla människor föds med arvsynd, d.v.s. utan gudsfruktan och tillit till Gud, och med ont begär - och denna arvsynd lägger alla människor under Guds vrede, om de inte föds på nytt genom dopet och Den Helige Ande.

I artikel 9 sägs att dopet är nödvändigt till frälsning och att barnen måste döpas; vederdöparna, som förkastar barndopet och lär att barnen blir saliga utan dop, fördöms (fördömelsen avser deras lära, inte deras personer). Detta efter den latinska texten. Det var även en tysk text till Augustana, och där heter det: Vederdöparna förkastas, de som lär att barndopet inte är rätt.

Som vi ser läggs här fram en mycket allvarlig syn på människans syndafördärv, sådan hon är i sig själv. Den medfödda syndiga naturen är en så allvarlig sak, att man måste födas på nytt genom dopet och Den Helige Ande för att bli salig. Skriftställen som Ef. 2:3 och Joh. 3:5 har legat till grund. Vidare har det gjorts allvar av Bibelns ord om dopet som pånyttfödelsens bad (Tit. 3:5).

Men så är det detta att några ger sig till att dra en negativ slutsats av dessa ord. De säger: Alltså måste alla som inte döps gå förlorade! Till och med ett litet barn, som varken har gjort gott eller ont - bara för att föräldrarna var för sent ute med dopvattnet!

Är detta meningen med orden i Augustana 2 och 9? I så fall måste detta ha varit tanken hos dem som skrev Augustana och undertecknade den. Det var Melanchton som skrev Augustana. Undertecknad blev den efterhand av alla ledande lutheraner, lekmän och teologer. Menade då alla dessa att odöpta odöpta barn går förlorade? Har de sagt något som pekar i den riktningen?

Svert är att det har de inte.

När det gäller Melanchton, så har han flera gånger givit uttryck för en helt annan syn. Från 1553 har vi sålunda ett uttalande som kort och gott går ut på att dopet och tron normalt hör samman, men om en som tror dör utan att ha fått dopet, så blir han frälst genom tron på Kristus. När det gäller barnen, så blir de i ett sådant fall frälsta genom att föräldrarna i bön och tro bär dem till Kristus. Det finns också andra uttalanden av Melanchton i samma riktning.

Det kan också nämnas att frågan om de odöpta barnen ofta omtalas i de lutherska kyrkoordningarna. Detta är skrifter som blev utgivna i reformationstiden, med riktlinjer för kyrkans liv och praxis sedan de reformerats efter Guds ord.

I dessa kyrkoordningar heter det då regelmässigt att man inte ska tro att de odöpta barnen inte kan bli saliga. Man ska tvärtom trösta oroliga mödrar med Jesu ord: "Det är er Faders vilja att ingen av dessa små skall gå förlorad" och: "Låt barnen komma till mig." Så sägs det t.ex. i den danska kyrkoordningen av 1539, som skulle gälla också för Norge. I det senare kyrkoritualet av 1685 blir samma sak sagd, och det gäller också den norska "Altarboken" från 1920, som alla präster skall följa (1972).

Denna vägledning i de lutherska kyrkoordningarna har bl.a. sin bakgrund i den romersk-katolska kyrkans lära om limbus puerorum, barnastället, som romarkyrkan talat så mycket om. Det var en vanlig tanke att odöpta barn varken kom till himlen eller helvetet, men till ett ställe mitt emellan. Där fick de inte del av den fulla saligheten, men hade det för övrigt ganska bra - om detta var det f.ö. en del olika tankar.

Men allt detta är utan stöd i Bibeln, där det varken står om skärseld eller limbus. Därför förkastades sådana tankar. Odöpta barn blev av sina föräldrars böner förda till Jesus - så tänkte man.

- - -

Under källstudier som jag har bedrivit i dessa och liknande spörsmål kom jag över en bok som nu måste sägas vara glömd. Den är skriven av Johannes Bugenhagen, som var församlingspräst i Wittenberg och Luthers gode vän, och som kallades till Danmark för att sätta kyrkan i sitt rätta skick efter Guds ord. Boken heter (i svensk översättning): "Den 29 psalmen utlagd av Dr Johannes Bugenhagen från Pommern. I vilken också (talas) om barndopet, och om de ofödda barnen och om de barn man inte kan döpa. En Tröst av Dr Martin Luther för de kvinnor som det gått galet för under barnafödsel. 1542."

Det är intressant att läsa den gamla boken. Bugenhagen har tillägnat den kung Kristian III av Danmark och Norge, och författaren säger i förordet att han vill lägga fram den syn som han har förkunnat både i Kungens riken och i de nordtyska städerna. Vi ska här ta fram några av huvudtankarna.

Bugenhagen talar då först om dopet, pånyttfödelsens bad - och om barndopet. Han polemiserar mot döparna, som inte ville att småbarnen skulle döpas. Gud ville ju att barnen i det gamla förbundets tid skulle få omskärelsens förbundstecken; ska då inte vi kunna ge våra barn del i förbundets välsignelse?

Han vänder sig mot döparna och frågar om de tror att människonaturen i sig själv är så ren och oskyldig att en ny födelse inte är nödvändig. Om de verkligen tror det, hur kommer de då förbi Bibelns allvarliga ord om vårt medfödda syndafördärv? Och å andra sidan, om de tror Guds ord om detta syndafördärv som vi är födda med, hur menar de då att barnen ska bli hjälpta om vi inte ska döpa dem?

Ska vi leva i ovisshet om en så viktig sak? Nej, vi ska inte det. Jesus har sagt att vi ska föra barnen till honom - och det gör vi i dopet.

Men så vänder han blad och bemöter de romersk-katolska teologer som har skrivit om "barnastället". Han håller sig särskilt till ett mycket allvarligt ställe, som härstammar från Fulgentius, en författare från omkring år 500. Han hade en mycket pessimistisk syn på de odöpta barnens öde. P.g.a. ett missförstånd trodde man i allmänhet att detta citat var från Augustinus. Men av stilistiska skäl tror Bugenhagen inte att det är Augustinus som har skrivit det - och därmed visar han sig som en fin humanist, citatet är som sagt hämtat från en annan mans bok.

Men varför skulle vi tro så galet om de odöpta barnen, säger Bugenhagen. Jesus tar emot de kristna barnen. Och så tar han till en bild:

Då Israels barn gick igenom det Röda havet, då var det också många små barn med. Några av dem var så¨små att de bars i moderlivet. Men de räddades allesamman. Farao fick inte ta dem. Far och mor bar över dem.

Och nu har Jesus gett oss dopet för att vi ska bära våra barn till honom i den, sägs det vidare. Men ibland kan vi inte få våra barn döpta. Det händer att födelsen bli mycket svår, så att barnen dör under födelsen. Kanske dör både mor och barn - sådant hände nog oftare i äldre tid än i våra dagar. Läkarvetenskapen hade inte samma medel och den kunskap som nu.

Men om något sådant händer, då får vi ju inte barnet döpt - och likafullt var det ett levande barn. Och hur tänker vi då? Ska vi tänka att Gud har förkastat barnet?

Alls inte. Kan vi inte föra barnet till dopet, så kan vi anbefalla det till Gud i vår bön. Då Jesus har lovat att våra böner ska höras när vi ber om något efter hans vilja, och då det är hans vilja att de små inte ska gå förlorade, så är det helt säkert och visst att Jesus tar emot dessa små barn.

Denna skrift av Bugenhagen har Luther läst, och han tyckte så bra om den att han fick lust att skriva ett efterord till den. Han ville trösta de kvinnor som hade mist sina barn utan att de var döpta.

Tankegången hos Luther svarar helt emot den vi finner hos Bugenhagen. Gud hör den bön vi sänder till honom i vår nöd. Ja, även om modern i sin nöd inte orkar formulera en bön, så blir själva nöden en bön i Guds ögon, så som det heter hos Moses: han var så full av sorg och ångest att han inte kunde tala, men Gud sa: Varför ropar du till mig? (2 Mos. 14:15). Gud har bundit oss till nådens medel, men han har inte bundit sig själv.

Denna lilla skrift av Bugenhagen och Luther hade på sin tid stor utbredning. Det hänvisas till den i flera av de lutherska kyrkoordningarna, och i Slesvig-Holstein måste alla präster ha ett exemplar.

Här ser vi ett exempel på hur reformatorerna tänkte. Denna skrift är inte skriven av vem som helst, det är Luther själv och en av hans närmaste medarbetare som skriver.

Detta har sin betydelse för oss, inte för att dessa mäns ord i och för sig förpliktigar oss i vår tro. Det är till sist bara Guds ord som avgör alla spörsmål. Men här är det tal om hur en viktig punkt i vår kyrkas bekännelse ska uppfattas. Några ger den en tolkning som verkar meningslös, och drar så den slutsatsen att ingen av oss är bekännelsetrogen.

I en sådan situation är det gott att få klarhet över hur de män tänkte som skrev Augustana eller underskrev den. Vi ser då vad som är sammanhanget. Dessa män gjorde allvar både av arvsynden och av dopets makt och kraft. Men de var inte villiga att dra negativa slutsatser utöver det Guds ord säger.

Bugenhagens tankar har pastoral betydelse den dag som i dag är. De håller sig nämligen till det som Bibeln säger. Guds har bundit oss till nådens medel. Men han har inte bundit sig själv.


(Carl Fredrik Wislöff, ur boken "I Jesu navn", Lunde 1972. Övers. A.H. 2011).

torsdag 10 mars 2011

Den nya sången

Påskvänner!

Måste få göra lite reklam för Den nya sången, en sångbok i ringpärm som givits ut på BV-förlag under redaktion av Johan Åström, Karna Arvidsson och Anders Andersson.
Den nya sången
Liksom Ung psalm (red. Anna Braw m.fl.) och Sjung till Herrens ära (red. Gunnar Eriksson och Jan H Börjesson) innehåller sångboken en fräsch blandning av gammalt och nytt i lättillgänglig formgivning. Som Jesus säger: "En skriftlärd som blivit en himmelrikets lärjunge är som en välbärgad man, som ur sitt förråd hämtar både nytt och gammalt". Köp, sprid och sjung!

Fyll hela jorden med lovsång!
Lova Herren med allt vad du har!

EFS i Bollnäs hade eget möte på söndagseftermiddagen

Påskvänner!

Jag firar påsklov i Lule just nu. Men jag måste bara få berätta om söndagseftermiddagens speciella EFS-möte i Bollnäs (mycket EFS på fastlagssöndagen, således). I en lägenhet med fastlagslila gardiner och fastlagsmässigt festfika - dock utan semlor - läste vi Per Harlings berättelse om bakgrunden till Olov Hartmans psalm "För att du inte tog det gudomliga", bad och tackade vår Herre - och tittade på nya riktlinjer för EFS:s missionsarbete. Samt tog in medlemsavgifter och valde folk till distrikts- och årskonferenser. Innan det var dags för gofikat, men jag gick faktiskt före tårtan efter att ha högläst Tore Nilssons originella fastlagsdikt "Här i fastlagens is och snö / går du, Herre, bort för att dö".

Jag fick förtroendet att bli föreningens ombud till årskonferensen i Piteå i början av juni - senast jag var ombud (då för Ume-Ersmarks EFS) var för nio år sedan, då konferensen också ägde rum i denna sommarstad vid Norrbottens riviera. Det ska bli mycket intressant och jag hoppas att jag får möjlighet att ta med mej barnen. Vad tycker ni förresten att man ska motionera om? Att EFS ska ställa upp som nomineringsgrupp i kyrkovalet 2013? (Det kan väl i varje fall inte vara mer opassande än om Socialdemokraterna gör det?).

Men till årskonferensens sommar, en förebild till evighetens glädje, är det långt. Först har vi vårvinterns fastetid och sedan vårens påsktid. "Till paradis den vägen bär - men en smärtornas väg det är", som seminarierektorn Carl Gotthard Liander i Bollnäs skrev om

VIA DOLOROSA
("Jesus vandrar i vår bygd")

Här i fastlagens sol och snö
går du, Herre, bort för att dö.
Vintrigt väller från isig fors
brus kring dig och ditt kors.

Ännu tiger vårens trast,
ännu blommar ej videts kvast,
men snart slår dock törnet ut,
ej i blom men som vassa spjut.

Buller från smedjor hör väl du.
Spikar smider vårt folk ännu.
Tecknas ett gissel nu i kvällens sken
av en vriden dvärgbjörksgren?

Öppen laddörr som ett gap
ropar om grav och främlingskap.
Ensam går du och oförstådd,
utestängd och fegt förrådd!

Över älven går du isens bro.
Skaren klirrar under din sko.
Jorden är frusen, tom och död-
Brinner din hjärteglöd?

Ja, den tvingar rosor slå ut
under törnekvistarnas spjut.
Genom fastlagens snö och is
banar den väg till paradis.

(Tore Nilsson 1919-98)

tisdag 8 mars 2011

Tillbaka i S:t Olov på Fastlagssöndagen

På kyrkhelg i St Olov med EFS-inspiratören m.m. Ingrid Lundström.

I söndags fick jag chansen - efter att ha spelat på en lördagsbegravning - att än en gång fara till S:t Olovs kapell i Edsbyn och spela på en gudstjänst. Det var Rune Månsson som predikade - och gjorde det bra. Han talade om Guds kärleks väg i både skapelse- och frälsningsperspektivet. Om skillnaden mellan att tvingas av Kristi kärlek och att tvingas av duktighetsambitioner. Och han gjorde det grundligt, inemot en halvtimme, vilket jag är gammalmodig nog att uppskatta - i en tid när somliga undrat om det är förbjudet att predika mer än 10 minuter!

Annars verkade det nog som om Gustav Vasas färd från Sälen till Mora ansågs mer värd att fira - även av de troende - än Jesus´ sista färd från Galiléen till Jerusalem. En gång på 60-talet väckte det stort rabalder att EFS-predikanter åkte Vasaloppet. Det talades om sabbatsbrott, medan andra talade om förlegade, olutherska tolkningar av tredje budet.

Men vad säger Luther i sin förklaring till tredje budet? Han talar visserligen inte om att söndagen skulle ha ersatt lördagen som sabbatsdag i gammaltestamentlig mening, men han säger: "Vi skola frukta och älska Gud, så att vi icke förakta predikan och Guds ord, utan hålla det heligt, gärna höra och lära det."
Själv tycker jag nog att det är begripligt om den som själv åker tävlingsvasan (annars finns ju faktiskt öppet spår, tillägg 10/3) i evangelisk frihet uteblir från just den dagens 11-högmässa (det finns ju dessutom ofta gudstjänster på kvällstid). Men huruvida det är försvarbart att utebli från församlingsgudstjänsten för att BEGLO hela loppet på TV, det får var och en fundera över. (Starten kl. 8.00 är dock en familjetradition att se även hos oss).

torsdag 3 mars 2011

Inför Fastlagssöndagen - den pakistanske ministern Shabaz Bhatti om Jesus och korset

Påskvänner!

Inför Fastlagssöndagen och temat "Kärlekens väg", lyssna på Pakistans siste (?) kristne minister Shahbaz Bhatti, nu dödad. Och läs Anders Gustafssons kommentar i Dagen. Och Johan Candelins i Kyrkpressen.

Läs både Joh. 3:16 och 1 Joh. 3:16. Nog känner man sej hälsosamt liten. Shahbaz Bhatti, tack för vittnesbördet. Må du leva i evighet. Och må Gud för sin egen skull och för din välsigna ditt muslimska land och vårt hedniska med "all den himmelska världens andliga välsignelser". Mot allt förnuft.

söndag 27 februari 2011

Simon från Kyrene och Kadaffi från Tripolitanien

Påskvänner!

Ni kommer ihåg Simon från Kyrene, han som tvingades vara med och bära Jesus kors? Lite intressant i dessa dagar att påminna sej att staden Kyrene låg i nuvarande Libyen, i den befriade östra landsända som kallas Kyrenaica (även om själva staden nu är öde).

Nu ska människor evakueras i mängder från Libyen. Jag skulle vilja evakuera Kadaffi och hans familj och närmaste medarbetare istället. Om det kunde bespara landet en förgörande slutstrid. Men hur gör man? Skulle de acceptera erbjudandet? Vem skulle vilja ta emot dem? Nu verkar de istället agera alltmer desperat, även om sonen i går sa sej vilja förhandla fredligt med "terroristerna" (bra början att kalla dem så ;o/).

Gode Gud... vi får verkligen inte glömma att be för hela Libyens folk, inklusive Kadaffis familj... Låt upplösningen bli någorlunda fredlig och befria Kadaffi (och oss alla) från all vår självrättfärdighet innan tiden är slut... Det var ju både för oss och för honom och hans familj som du, Herre, en gång gick till avrättsplatsen:

Nu Simon från Kyrene
det tunga korset bär
i bullret och i trängseln.
Han därtill tvingad är.
Ja, tvingad är den ende
som någon hjälp dig ger.
Vi andra bort oss vände,
vi ville inte se.

Hugo vann

Påskvänner!

Vill så här på Reformationsdagen länka till en i god mening katolsk = allmänkyrklig sammanfattning av bibelns innehåll. En annan finns som bekant i Joh. 3:16.

Så älskade Gud världen all,
att han utgav sin ende Son,
att var och en som på honom tror
skall få ett evigt liv.

lördag 26 februari 2011

Psalmer till Sexagesima

Påskvänner!

Här följer några "piratpsalmbokstips" inför Sexagesima/Reformationssöndagen. Men ni som hörde kvällens helgmålsbön hörde ännu en psalm framföras på ett mycket, mycket fint sätt med folklig koral: gamla wallinpsalmen "O Gud som allt med vishet styr" - den finns varken med i 1986 års psalmbok eller någon av mina nätpsalmböcker. Än ;o). (Kolla 37:an, ni som har). [Uppdatering: Nu finns den]. Övriga texter att titta på för EFS-are och andra kan vara:

Vår Gud är oss en väldig borg
(något bearbetad text)
Om inte Herren bygga vill
(eg. psalm för kyrkoinvigning, men betonar Guds ord så fint)
Nog är det väl ändå en märkvärdig strid
(...när få som vill höra Guds ord stannar kvar...)
Herre, till vem skulle vi gå
(ja, säg det!)



Herre, till vem skulle vi gå?
Herre, till vem skulle vi gå?
Du har det eviga livets ord,
och vi tror och förstår
att du är Guds Helige.

Text: Simon Petrus Jonas son,
Musik: Tore Karlsson 2008 (82 år)

Inför Reformationsdagen

Påskvänner!

Nog kan jag som många andra reta mej på diverse amatörpsykiatriska diagnoser och annat som Dag Sandahl strör omkring sej. Ibland är han riktigt ful i retoriken, men han får också in en del fullträffar. Bara att medge.

Den här texten om kyrkoherde Stefan i Tvååker, den här om dopet som lurendrejeri och den här om Biskop Johansson och Skriften ger definitivt oss "lågkyrkliga" och närapå "frikyrkliga" EFS-lutheraner en del att tänka på. Läs och tänk själva! Fattar inte riktigt vad han menade med de gammalkyrkliga på Västkusten och Reformationsdagen, men nog vore reformationen både värd att fira och att faktiskt - utifrån vår situation och i vår mån - upprepa!

Ecclesia semper reformandum. (Nota bene re-formandum. Non de-formandum).

Världens furste är ju dömd
och hans makt är tömd.
Han på ett huvudhår
oss skada ej förmår:
ett ord kan honom fälla.

Flytt från Kyrkans Hus och 36 miljoners-utköp

Påskvänner!

Samtidigt som EFS av kostnadsskäl definitivt bestämmer sej från att flytta ut ur Kyrkans Hus till f.d. Lärarhögskolan i Uppsala, se www.efs.nu, så får vi av Kyrkans Tidning (tack!) veta hur mycket dyra utköp av personal kostar Svenska kyrkan centralt (hur det ser ut i församlingarna är inte inräknat).

Vår missionssekreterare "Präst-Erik" konstaterar på Twitter (dit han tycks ha flyttat, kan sakna hans blogg ibland) att 36 miljoner är 3 gånger EFS utlandsbudget. Fast då räknas förstås utlandsbudgeten på ett år och utköpen på några fler. Men i alla fall.

Ja, se pengar...

fredag 25 februari 2011

Gamaliels råd

Påskvänner!

Gamaliels råd i Apg. 5 ("vänta och se", typ) för att rädda lärjungarna från förföljelse, har genom tiderna uppfattats positivt av många kristna. Det kom ju som sagt lärjungarna till godo.

Samtidigt har det ofta missbrukats och betraktats som något slags inspirerat Gudsord till försvar för att ingenting göra eller säga gentemot villolärare. Handlar det om att inte fängsla eller piska upp dem (fast gisslade blev lärjungarna i alla fall!) är jag helt med på noterna. Men handlar det om att i skenbar klokhet låta allting utbasuneras oemotsagt, då är jag inte med. (Det skulle dessutom strida helt mot Jesus´ och apostlarnas eget exempel!). Till det alla med pastoralt ansvar eller vanligt enkelt vuxenansvar måste ta ställning till nu, hur pinsamt och skenbart taskigt det än må vara, hör den alltmer extrema queerretoriken. (Det finns givetvis annat).

Jag tror att en del av Gamaliels tankar stämmer på superlång sikt. Till slut är det bara det som är av Gud som kommer att bestå. Men fram till dess består också mycket som inte är av Gud (läsaren ombedes själva fundera ut lämpliga exempel), ofta i tusentals år. Så något slags Gudsord som skulle predika passivitet är det inte fråga om. Men givetvis ska vi alla ta till oss Gamaliels maning: "Se till att ni inte strider mot Gud själv."

Vi ska inte rubbas, fasta ska vi stå,
vi ska inte rubbas, fasta ska vi stå,
ja, liksom träd vid källans klara vatten
fasta ska vi stå.

Invid klippan Kristus fasta ska vi stå,
invid klippan Kristus fasta ska vi stå,
ja, liksom träd vid källans klara vatten
fasta ska vi stå.

Bra, missionsföreståndaren!

Påskvänner!

EFS:s missionsföreståndare Stefan Holmströms tar biskopsansvar när han i veckans Kyrkans Tidning fokuserar Jesus som kyrkans Hjärtpunkt. Väckande och evangeliskt. Visst är det långt viktigare än andra heta diskussionsämnen, som t.ex. den om Hela Världens namnbyte till ACT Alliance. När det nu ändå inte får heta (eller vara) Svenska Kyrkans Mission och Lutherhjälpen längre kan det väl få heta ungefär vad som helst, tycker jag i den frågan.

Vill gärna dela med mej av Hakon Långströms fina Sexagesima-psalm (skriven för 10 år sedan och publicerad på nätet med tillstånd av författaren):



Jesus berörde med sina ord,
planen att fängsla till intet gjord.
Utsända männen gripa ej kan.
"Aldrig har någon talat som han."

Vem är den mannen? Någon som vet?
Är han Messias eller profet?
Nej, ifrån Nasaret kommer han.
"Aldrig har någon talat som han."

Se, det som ingen väntat nu sker:
från Galiléen Frälsaren ger
frihet för fångna, ljus blinda fann.
"Aldrig har någon talat som han."

Mannen på väg till Emmaushus
utlägger Skriften, ger den nytt ljus.
Lärjungahjärtan sättes i brand.
"Aldrig har någon talat som han."

Kärlek han talar, ömhet och frid,
ord som kan gripa in i vår tid,
innerligt, varligt och allvarsamt.
Aldrig har någon talat som han.

Jesus, berör mig, säg nu till mig
ord som förvandlar, drag mig till dig,
så jag kan säga av hjärtats djup:
"Aldrig har någon talat om du!"

måndag 21 februari 2011

EFS igår

Påskvänner!

Hittade just en bild av gamle Stenhammar (Per Ulrik), nåja gamle och gamle, han blev inte så gammal som sin son Wilhelm. Han var arkitekt men hann ändå med att som autodidakt komponera många musikaliska verk, däribland även flera tonsättningar av läsarsånger (jfr den 12 år äldre Gunnar Wennerberg!), och blev t.o.m. invald i Kungliga Musikaliska Akademien. Bifogar en av hans finaste koraler, lämplig bl.a. till SvPs 624 (En dalande dag).
File:Per Ulrik Stenhammar - from Svenskt Porträttgalleri XX.png

lördag 19 februari 2011

Ingrid Lundström i St Olov.

Påskvänner!

Ingrid Lundström i St Olov. (Jag glömde be om lov att lägga ut bilden på nätet, men den blev så suddig att Ingrid knappast går att identifiera ;o).

Seminariet handlade om andlig öppenhet i vår tid (men trovärdigt nog inleddes det med rubriken "Allt står inte väl till"), och gudstjänstens tema var "Berörd" - om hur viktigt det är att själv vara berörd av Gud och hans ord för att trovärdigt kunna ge något vidare. Vi sjöng, som synes av psalmtavlan ovan, SvPs 288, 10, 793, 96 och 510 till fint gitarrackompanjemang av Lina (hon skulle ha varit på ett konfirmandläger i vildmarken som inställdes p.g.a. svinkylan).

Vill gärna tacka EFS i Edsbyn och särskilt Carlbergs som bjöd på härlig salladsmiddag i pausen - plus kvällsfika efter kvällsmötet. Underbart! Roligt också att träffa lite Alfta- och Ovanåkerspräster (Moa och Ove). Mina tre barn tackar särskilt för det underbara motions- eller för tillfället lekrummet i källaren.

Lyft oss, o Gud, ur våra tröga vanor,
krossa vårt skal av värdighet och blyghet.
Lös oss från jaget, ge oss kraft att älska.
Gud, gör oss fria!

På kyrkhelg i St Olov med Ingrid Lundström

Påskvänner!

På kyrkhelg i St Olov med EFS-inspiratören m.m. Ingrid Lundström.

Gnistrande kallt och vackert i Edsbyn, när EFS inbjöd till seminarium och kvällsgudstjänst.

Hur härligt vittnar land och sjö
ännu i frost och vintersnö,
o Gud, om dina under!

Två tänkvärda texter

Påskvänner!

Jag vill till reflektion anbefalla Eva Hambergs/Yngve Kalins intressanta debattinlägg "Vägran att ta till sig fakta påskyndar kyrkans kris."(SPT 4/2011). Liksom Stefan Swärds "Frälsningen har blivit stötande". (Världen idag).
Det är inte bara tänkvärda artiklar, jag vill mena att skribenterna har helt rätt och dessutom uttrycker sanningen om kyrkans kris i Sverige ovanligt väl.
Jag menar vidare att sådana här väktarrop behövs med jämna mellanrum och inte bara är "surgnäll". Jag hoppas att även EFS:s missionsföreståndare Stefan Holmström, känd för sitt positiva anslag och sin missionsiver, också skulle kunna skriva sådana här artiklar - eller i varje fall skriva under dem. Vi har för Jesus skull anledning att tänka positivt, men Jesus både saligprisade och grät över Jerusalem. (Utbringade både leve-rop och ve-rop om man så vill).

Se nådigt till vår kyrka,
o helge Ande god,
giv henne andlig styrka,
sann tro och heligt mod,
att hon Guds ord förkunnar
så mänskor förs till tro,
ej tar ur usla brunnar
som ger bedräglig ro.

Ett folk på väg till himlen
i dopets nådsförbund,
som näring får ur Bibeln
och vid den altarrund
där helig nattvard firas
som Jesus har befallt,
det är den sanna kyrkan
i vilken Gud är allt.

Vi ber: låt oss få vara
av detta folk en del,
en trygg Guds barnaskara
trots brister, synd och fel.
På lag och nåd oss visa,
giv hjälp på vägen hem,
så att vi dig får prisa
i nytt Jerusalem.


(H. Långström)

torsdag 17 februari 2011

Ingrid Lundström i Edsbyns St Olov.

Ingrid Lundström i Edsbyns St Olov.

Kom och se-festival 2011

Kom och se-festival 2011

Ovanåkers kyrka.

Ovanåkers kyrka.

måndag 14 februari 2011

Psalmförslag till Septuagesima

Hej!

Efter en härlig och mycket upp-bygglig sånghelg med Jan Mattsson i Missionskyrkan i Bollnäs får vi väl säga att "glada julserien" definitivt är slut. Redan före påska - "för däremellan kommer fastan". Och på söndag, Septuagesima", börjar den s.k. förfastan med det underbara årsmötestidstemat Nåd och Tjänst. "Det är en nåd att få vara med". Några psalmförslag:

SvPs1986 12: BRIST UT, MIN SJÄL, I LOVSÅNGSLJUD ("till tack för all den nåd som Gud så gränslöst rikt dej gav" och "i ditt rikes tjänst oss tag, o Herre Sebaot!").

SvPs 31: LÅT OSS GLADA OCH I TRO TACKA GUD, TY HAN ÄR GOD

SvPs 282: BAR DU MIN BÖRDA

SvPs 94: DU SOM AV KÄRLEK VARM

SvPs 584: HERRE, SÄND MEJ (THUMA MIMA)

SvPs 291: SÄND AV HIMLENS SOL EN STRIMMA

SvPs 292a: PRIS VARE GUD, PRIS VARE FADERN
(obs dock att Finlandssvenska psalmboken 1986 har en bättre version av v. 3: "Brödet och vinet vi frambär till bordet / gör oss till ett genom dem, genom ordet."

SvPs 280: JESUS, MIN HERRE, DIG VILL JAG ÄLSKA

Och en norsk psalm på samma tema ur Stora Nätpsalmboken):
DU, HERRE, HAR KALLAT MEJ, GLAD VILL JAG GÅ

Chestertoncitat

Påskvänner!

När man tittar i engelska citatsamlingar slås man av hur stor del som upptas av bokstaven C - där två av Englands största aforistiker huserar: Churchill givetvis, och så - årskamraten Chesterton.

Chesterton avled innan Churchill hann göra sin världshistoriska insats, men som journalist och dygnetrunt-författare hann Chesterton skapa minst lika många träffande formuleringar. Jag har börjat samla en del av dem på bloggen Chestertoncitat. Hjärtligt välkomna även dit! Naturligtvis bör man i första hand gå till hans originaltexter, t.ex. på Christian Classics Ethereal Library, men det är ett sant nöje även att läsa honom på svenska; t.ex. hans klassiker Ortodoxi finns översatt både 1948 (Gebers) och 2008 (Artos bokförlag).

Till det dråpligaste jag läst av Chesterton hör hans karaktäristik av diktare och förnuftsmänniskor:

Överallt kan vi se att människor inte mister förståndet genom att drömma. Kritiker är mer onormala än poeter. Homeros är alldeles tillräckligt samlad och lugn – det är hans kritiker som sliter honom i stycken. Shakespeare är fullständigt sej själv – det är hans kritiker som har upptäckt att han var någon annan. Ehuru evangelisten Johannes såg många egendomliga vidunder i sin uppenbarelse, såg han aldrig några varelser så fruktansvärda som de som sedan kommenterat honom.

Den enkla sanningen är denna: Diktandet är normalt eftersom det flyter fritt på ett oändligt hav, medan förnuftet försöker överfara det oändliga havet och på detta sätt göra det ändligt. Resultatet blir själslig utmattning liksom Holbeins fysiska utmattning. Att acceptera allting är motion, att försöka förstå allting är en ansträngning. Diktaren begär endast hänförelse och expansion, en värld i vilken han kan sträcka på sej. Diktaren önskar bara att få ha sitt huvud i himlen, förnuftsmänniskan försöker på in himlen i huvet. Och det är hans huvud som sprängs.

söndag 13 februari 2011

Glädjens dag

Påskvänner!

Gud verkar nu! Så kanske tron finns kvar på jorden tills Kristus kommer, eller i varje fall till 2038, nästa gång vi, eller de som lever då, får fira Sjätte söndagen efter Trettondagen!

(Lite märkligt att detta är enda firandet på nästan 40 år, mellan 2000 och 2038 alltså, och att det förmodligen var och blir den enda gången som texterna, med vidhängande kollektböner, bläddras fram i nuvarande psalmboksupplagor - men det är ju fritt fram att läsa den underbara Jesajatexten när som helst under de närmaste 27 åren).

Jag vill också gratulera Egypten till en väl genomförd "hibiskusrevolution"! Vredens dag blir till slut en Glädjens dag (som väl också Herrens dag är tänkt att bli en gång). Det är egentligen fantastiskt så snyggt demonstrationerna på Befrielsetorget sköttes, och att Mubarak kunde tvingas på fall utan att presidentpalatset behövde stormas eller andra större våldsamheter äga rum. Nu ber vi att också den fortsatta övergången till demokrati ska ske fredligt, och att kristna och muslimer ska kunna samverka för ett bättre samhälle. (Jag har redan läst om flera egyptier som sneglar på hur det fungerar i Indien, världens största demokrati).

Nu är "julserien" definitivt över, men idag sjöng vi som ingångspsalm den psalm som i övriga Norden står bland julpsalmerna, men hos oss närmast anses ha begravningskaraktär. Sjung gärna med! Aldrig förstummas tonen från himlen!



1. Härlig är jorden,
härlig är Guds himmel,
skön är själarnas pilgrimsgång.
Genom de fagra
riken på jorden
gå vi till paradis med sång.

2. Tidevarv komma,
tidevarv försvinna,
släkten följer släktens gång.
Aldrig förstummas
tonen från himlen
i själens glada pilgrimssång.

3. Änglar den sjöngo
först för markens herdar.
Skönt från själ till själ det ljöd:
Människa, gläd dig,
Frälsarn är kommen,
frid över jorden Herren bjöd.