Jag firar påsklov i Lule just nu. Men jag måste bara få berätta om söndagseftermiddagens speciella EFS-möte i Bollnäs (mycket EFS på fastlagssöndagen, således). I en lägenhet med fastlagslila gardiner och fastlagsmässigt festfika - dock utan semlor - läste vi Per Harlings berättelse om bakgrunden till Olov Hartmans psalm "För att du inte tog det gudomliga", bad och tackade vår Herre - och tittade på nya riktlinjer för EFS:s missionsarbete. Samt tog in medlemsavgifter och valde folk till distrikts- och årskonferenser. Innan det var dags för gofikat, men jag gick faktiskt före tårtan efter att ha högläst Tore Nilssons originella fastlagsdikt "Här i fastlagens is och snö / går du, Herre, bort för att dö".
Jag fick förtroendet att bli föreningens ombud till årskonferensen i Piteå i början av juni - senast jag var ombud (då för Ume-Ersmarks EFS) var för nio år sedan, då konferensen också ägde rum i denna sommarstad vid Norrbottens riviera. Det ska bli mycket intressant och jag hoppas att jag får möjlighet att ta med mej barnen. Vad tycker ni förresten att man ska motionera om? Att EFS ska ställa upp som nomineringsgrupp i kyrkovalet 2013? (Det kan väl i varje fall inte vara mer opassande än om Socialdemokraterna gör det?).
Men till årskonferensens sommar, en förebild till evighetens glädje, är det långt. Först har vi vårvinterns fastetid och sedan vårens påsktid. "Till paradis den vägen bär - men en smärtornas väg det är", som seminarierektorn Carl Gotthard Liander i Bollnäs skrev om
VIA DOLOROSA
VIA DOLOROSA
("Jesus vandrar i vår bygd")
Här i fastlagens sol och snö
går du, Herre, bort för att dö.
Vintrigt väller från isig fors
brus kring dig och ditt kors.
Ännu tiger vårens trast,
ännu blommar ej videts kvast,
men snart slår dock törnet ut,
ej i blom men som vassa spjut.
Buller från smedjor hör väl du.
Spikar smider vårt folk ännu.
Tecknas ett gissel nu i kvällens sken
av en vriden dvärgbjörksgren?
Öppen laddörr som ett gap
ropar om grav och främlingskap.
Ensam går du och oförstådd,
utestängd och fegt förrådd!
Över älven går du isens bro.
Skaren klirrar under din sko.
Jorden är frusen, tom och död-
Brinner din hjärteglöd?
Ja, den tvingar rosor slå ut
under törnekvistarnas spjut.
Genom fastlagens snö och is
banar den väg till paradis.
Här i fastlagens sol och snö
går du, Herre, bort för att dö.
Vintrigt väller från isig fors
brus kring dig och ditt kors.
Ännu tiger vårens trast,
ännu blommar ej videts kvast,
men snart slår dock törnet ut,
ej i blom men som vassa spjut.
Buller från smedjor hör väl du.
Spikar smider vårt folk ännu.
Tecknas ett gissel nu i kvällens sken
av en vriden dvärgbjörksgren?
Öppen laddörr som ett gap
ropar om grav och främlingskap.
Ensam går du och oförstådd,
utestängd och fegt förrådd!
Över älven går du isens bro.
Skaren klirrar under din sko.
Jorden är frusen, tom och död-
Brinner din hjärteglöd?
Ja, den tvingar rosor slå ut
under törnekvistarnas spjut.
Genom fastlagens snö och is
banar den väg till paradis.
(Tore Nilsson 1919-98)
Inlägg
2 kommentarer:
Det var ett tidigt påsklov du har. Har ni någon annan kalender än övriga Sverige ;-)
Stefan
Ja, en påskvän firar alltid påsklov, förstår du väl, Stefan. Det vanliga påsklovet är dessutom så sent i år att snön förmodligen hinner smälta bort överallt utom i fjällen - så det gäller att fira påsklov på norrbottniskt vis - med både snö- och solbad - medan det är möjligt.
Äsch, jag måste väl medge att jag skrev fel (fast det som vanligt sitter hårt åt ;). Tack för påpekandet!
Skicka en kommentar