Hela stiftschefskollegiet bör avgå

Påskvänner!

Det var helt rätt att EFS var representerat vid Farsdagens (sic!) stiftschefsinvigning i Uppsala. Var vi representerade när K-G Hammar invigdes till ärkechef ska vi väl inte utebli nu. Vi är inga homofober eller fallosdyrkare.

Däremot bör HELA stiftschefskollegiet avgå vid årsskiftet, inte bara Eva Brunne och Tuulikki Koivunen Bylund. Jag har inte hört något av Hans S, men det ser ut som att han gör som åsiktsfränderna Esbjörn och Ragnar och manar till solidaritet och enhet samt ser till att deformen implementeras också i Lule stift. (Motbevisa mej gärna, Hans!). HELA stiftschefskollegiet har därmed skämt ut både sej själva och Svenska kyrkan inklusive EFS (ärligt: hur tror ni vi kommer att se på det här illa genomtänkta och föga legitima beslutet - kan en kristen kyrka alls rösta om sånt här? - om, säg, 5 eller 10 år?).

Men alldeles särskilt tankeväckande är det onekligen att Bylund och Brunne stiftschefsinvigdes just på Fars dag. Få teologer har gjort så mycket som de i ord och handling för att reducera det vårdnadshavande, närvarande faderskapet till något man både kan ha och mista. De har starkt bidragit till Svenska kyrkans lednings nuvarande absurda hållning, att det inte är någon som helst fördel för en 5- eller 15-årig pojke eller flicka med 2 föräldrar att, allt annat lika, ha en pappa jämfört med att ingen pappa ha. (I jämställdhetens namn tycker de inte heller att det är någon som helst fördel för en 2- eller 12-årig pojke eller flicka att, allt annat lika, ha en mamma jämfört med att ingen mamma ha). Men den Gud som vårdar sej om änkor och faderlösa ser också till de barn som nu med kyrkoledningens goda minne avlas fram till avsiktlig och planerad faderlöshet.

För övrigt vill jag bekräfta att jag i huvudsak delar kyrkoledningens syn på flykting- och miljöfrågor, samt instämmer i vädjan om hjälp till torkdrabbade i östra Afrika. Men Svenska kyrkan får gärna uppdatera informationen från september. Hur har läget förvärrats/förbättrats nu i november?

Tack för att jorden ger mat nog åt alla,

lär oss att ta av den i rimlig mån.

Hjälp oss att duka ett långbord i världen

som alla kan resa sej mätta från.

Må Koivunen Bylund bli stiftschef i Härnösand

Påskvänner!

Jag känner att jag strax måste lämna det blott alltför aktuella vigselrättsämnet för att inte storkna av den stiftschefliga soppan. Det är utan tvivel skadligt för själen att sysselsätta sej för mycket med elände. Jag kan bara uttrycka min innerliga förhoppning att den nödvändiga förståelsen för entydigt homosexuellas situation inte ska bli lidande av det närmast queer-artade carte blanche som stiftscheferna (nb allihop!) utfärdat i familjebildningsfrågan.

Men jag hoppas helt uppriktigt att Tuulikki Koivunen Bylund nu äntligen får bli biskop. I Härnösand. Det är hon värd. Teologiskt har hon inte mer med evangelisk-luthersk bekännelse att göra än övriga topp-prelater i Svenska statskyrkan, men hon visade stora predikogåvor i Uppsala domkyrka på Reformationsdagen för 11 år sedan, och skötte Fadimes begravning ytterst stiligt ur både estetisk och medmänsklig synvinkel. Vad mer brukar vi begära av en stiftschef?

Jag kan, som sagt, helt enkelt inte med somligas ovana att kalla blott kvinnliga biskopar stiftschefer, medan övriga får behålla biskopsmössan även om de av sina uttalanden att döma vandrar omkring i nattmössan även på ljusa dagen. Jag har inte funnit Christina Odenberg, Caroline Krook eller Antje Jackelén sämre än sina manliga kolleger i något signifikant avseende, och tycker att det är mer än besynnerligt att det tagit så lång tid att - i statskyrkans s.k. biskopsmöte - få fram fler kvinnor än 2 av 14.

Att hanteringen av äktenskapsfrågan kastar sina mörka skuggor också över ämbetsfrågan är dock ofrånkomligt. Särskilt så ofta som man det senaste året fått höra att det ena ger det andra. Från båda sidor i äktenskapsdebatten!

Koivunen Bylund kan säkert göra ett - minst! - lika bra jobb i Norrlands Atén som någonsin gamle EFS-aren Tony Guldbrandzén. Men låt oss be att Svenska statskyrkan skils från både staten och all nypåhittad teologi.

Låt psalmen vi sjunger och ordet vi hör
o Gud, i vårt liv bli en sådd som ger skörd.