Påskvänner!
Jag känner att jag strax måste lämna det blott alltför aktuella vigselrättsämnet för att inte storkna av den stiftschefliga soppan. Det är utan tvivel skadligt för själen att sysselsätta sej för mycket med elände. Jag kan bara uttrycka min innerliga förhoppning att den nödvändiga förståelsen för entydigt homosexuellas situation inte ska bli lidande av det närmast queer-artade carte blanche som stiftscheferna (nb allihop!) utfärdat i familjebildningsfrågan.
Men jag hoppas helt uppriktigt att Tuulikki Koivunen Bylund nu äntligen får bli biskop. I Härnösand. Det är hon värd. Teologiskt har hon inte mer med evangelisk-luthersk bekännelse att göra än övriga topp-prelater i Svenska statskyrkan, men hon visade stora predikogåvor i Uppsala domkyrka på Reformationsdagen för 11 år sedan, och skötte Fadimes begravning ytterst stiligt ur både estetisk och medmänsklig synvinkel. Vad mer brukar vi begära av en stiftschef?
Jag kan, som sagt, helt enkelt inte med somligas ovana att kalla blott kvinnliga biskopar stiftschefer, medan övriga får behålla biskopsmössan även om de av sina uttalanden att döma vandrar omkring i nattmössan även på ljusa dagen. Jag har inte funnit Christina Odenberg, Caroline Krook eller Antje Jackelén sämre än sina manliga kolleger i något signifikant avseende, och tycker att det är mer än besynnerligt att det tagit så lång tid att - i statskyrkans s.k. biskopsmöte - få fram fler kvinnor än 2 av 14.
Att hanteringen av äktenskapsfrågan kastar sina mörka skuggor också över ämbetsfrågan är dock ofrånkomligt. Särskilt så ofta som man det senaste året fått höra att det ena ger det andra. Från båda sidor i äktenskapsdebatten!
Koivunen Bylund kan säkert göra ett - minst! - lika bra jobb i Norrlands Atén som någonsin gamle EFS-aren Tony Guldbrandzén. Men låt oss be att Svenska statskyrkan skils från både staten och all nypåhittad teologi.
Låt psalmen vi sjunger och ordet vi hör
o Gud, i vårt liv bli en sådd som ger skörd.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inlägg
4 kommentarer:
Hej! Tycker du ska kolla upp vad Tulliki har sagt och vart hon står teologiskt..
Hej anonyme vän - jag har nog ganska hyfsad koll på Tuulikkis modernistiska teologi (fast hade jag bara hört predikan jag nämnde hade jag trott att hon var förhållandevis bibeltrogen och luthersk - så bra klingade den; alla "rätta ord" fanns liksom med).
Min poäng var att Koivunen Bylund förtjänar minst lika stor vördnad som Tony Guldbrandzén m.fl. trots att hon saknar skägg och EFS-bakgrund. Jag är så less på att män med from uppsyn men alltmer urspårad teologi - jag har dock haft stor glädje av Guldbrandzéns ungdomsbok "Hemliga fisken" och Gudstjänsthandbok i 4 delar - ofta bemöts med så mycket mer respekt än jämförbara kvinnor (så verkar ha skett ända sedan Nathan Söderbloms dagar). Om vissa än - då tänker jag särskilt på Hammar, Ytterberg och Koskinen - i praktiken, en del klingande fina uttryckssätt till trots, kan vara värre villolärare än själve Arius.
Jag tror kort sagt att kvinnor som t.ex. Tuulikki Koivunen Bylund och Västerbottens Lisa Tegby klarar jobbet minst lika bra som någonsin Tony och dom andra grabbarna (Ingemar Söderström och allt vad pk-kandidaterna heter). Vad hjälper apostolisk succession om inte den apostoliska förkunnelsen följer med?
Jag tror inte riktigt jag förstår.. Hon har lite knepiga teologiska åsikter - och därför ska hon bli biskop?
JA! (Eller stiftschef, om du frågar mej). Eftersom jag inte kan se att NÅGON av motkandidaterna företräder klassisk evangelisk-luthersk tro - och eftersom det, precis som kh Lars Engquist i Råneå brukade framhålla, då enbart stinker könsdiskriminering och kvinnoförakt att förorda "vad som helst utom en kvinna", typ. Även en karl som katten släpat in... Därför förordar jag Tuulikki Koivunen Bylund som en på många vis förtjänt och meriterad kandidat, som står sej väl i (den ytterligt svaga) konkurrensen.
Inte ens en högkyrklig kan väl mena att man kan viga vilken karl som helst till verklig biskop med händers påläggning? Eller har man en så sakramental syn på präst- och biskopsvigningen att typ Göran Persson verkligen blir biskop om nån stolle viger honom (präst- och biskopsvigd i en veva alltså, ungefär som Manfred Björkqvist)? Vore intressant om nån högkyrklig kunde förklara hur man tänker.
Det kan väl heller inte räcka med kvalificerad teologisk utbildning i sej själv - ska man inte kunna begära åtminstone en tydlig kristen, apostolisk bekännelse (icke enbart poetiskt tolkad) av en biskop i en evangelisk-luthersk kyrka? (Hjärtats tro kan naturligtvis bara Gud bedöma, och de biskopliga handlingarnas giltighet kan inte vara beroende av den - men om inte ens bekännelsen i någon rimlig mening är igenkännligt kristen? Biskopar av typen Spong och hans vänner, alltså?).
När man tänker på "biskoparnas" makt att avkraga även goda präster (som t.ex. Bengt Birgersson i Göteborg), och när man tänker på att ingen av dem längre varnar för en osalig evighet eller ens i första hand hänvisar ungdomar till det motsatta könet för familjebildning, så borde väl kyrkans verkliga vänner resa sej och förklara att vi inte längre kan godkänner dem som biskopar? Innan de förleder fler.
Men att ta avstånd från Svenska kyrkans biskopar innebär kanske de facto att lämna Svenska kyrkan som organisation? (Jfr Missionsprovinsen). Har jag alltså de facto gått ut ur Svenska kyrkan nu när jag inte hittar någon biskop där? Kan nån hjälpa mej att reda ut det här? Är jag "donatist"?
Skicka en kommentar