Kärlekens väg i Fastlagens tid

Påskvänner!

Paulus skriver så klart: Om någon, vore det så jag själv (!) eller en ängel från himlen, skulle förkunna ett annat evangelium än det jag har förkunnat för er - förbannelse över honom! Vad jag redan har sagt säger jag nu en gång till: om någon förkunnar ett annat evangelium för er än det ni har fått - förbannelse över honom!

Det är helt klart och gäller än. Men dessa paulusord gäller också (helgens episteltext):

Om jag talar både människors och änglars språk men saknar kärlek, är jag bara ekande brons, en skrällande cymbal. Och om jag har profetisk gåva och känner alla hemligheterna och har hela kunskapen, och om jag har all tro så att jag kan flytta berg, men saknar kärlek, är jag intet.

Jag har tidigare citerat ur domprost G A Danells (1908-2001) märkliga stycke "När gamle Adam blir renlärig". Men låt oss läsa det igen (även han anknyter till 1 Kor. 13). Varje meddelande om att mobiliseringen mot villoläran ska avbrytas är falskt - men tillsammans med Andens svärd som är Guds ord och tydliga markeringar i handling, alltså vägran att ta emot vem som helst som förkunnare i våra sammanhang, så är kärlek och förbön de verkningsfullaste medlen i kampen. Låt oss be för alla stiftschefer i Svenska kyrkan, för alla biskopskandidaterna i Stockholms stift, för den gamle John Shelby Spong, för varandra - vi ska alla en dag stå inför Kristi domstol. (Rom 11:28 är också ett märkligt ord, delvis tillämpbart även på andra än judar).

VIA DOLOROSA
Jesus vandrar i vår bygd

Här i fastlagens sol och snö
går du, Herre, bort för att dö.
Vintrigt väller från isig fors
brus kring dig och ditt kors.

Ännu tiger vårens trast,
ännu blommar ej videts kvast,
men snart slår dock törnet ut,
ej i blom men som vassa spjut.

Buller från smedjor hör väl du.
Spikar smider vårt folk ännu.
Tecknas ett gissel nu i kvällens sken
av en vriden dvärgbjörksgren?

Öppen laddörr som ett gap
ropar om grav och främlingskap.
Ensam går du och oförstådd,
utestängd och fegt förrådd!

Över älven går du isens bro.
Skaren klirrar under din sko.
Jorden är frusen, tom och död -
Brinner din hjärteglöd?

Ja, den tvingar rosor slå ut
under törnekvistarnas spjut.
Genom fastlagens snö och is
banar den väg till paradis.

(Tore Nilsson 1919-1998)