söndag 29 juli 2018

Olsmäss

Påskvänner!

Bildresultat för St Olof öl bilderSankt Olovs kyrka i maj 2009 Nidarosdomens västfasad, juli 2006.

Jag vet inte om någon Efs-are firar Olsmäss (Olsok på norska) till minne av kungen och härföraren Olof Haraldsson (S:t Olof) i Norge? Jag vet att han på sina ställen firas i det gamla norska landskapet Härjedalen. Dock tycker jag att han mest verkar likna våra egna krigarkungar Erik Jedvardsson ("S:t Erik"), Gustav II Adolf och Karl XII. From kanske, men våldsam också. Tvångskristningar och strid mot trosbröder som hellre ville leva under Knut den store är inget lämpligt cv för någon kristen, allraminst för ett "specialutnämnt" helgon.

Jag skulle nog säga att S:t Olof mycket väl kan vara ett ovisligt helgon enligt luthersk (biblisk) definition, d v s en person som med alla sina fel och brister ändå tror på Jesus och är rättfärdig i honom. Men jag menar också att han inte verkar förtjänar sin särskilda "helgonförklaring" eller att genom århundradena vara vördad som förebild och helgon enligt romersk tradition.

(Att norrmännen drabbades av dåligt samvete när de slog ihjäl den kung de ändå svurit trohetsed till 15 år tidigare men avsatt och drivit i landsflykt kan en ju ändå förstå - ungefär som om Gustav IV Adolf 1810 försökt återta sitt svenska rike men då fällts i striden av sina forna undersåtar).

Därmed intet ont sagt om att pilgrimsvandra eller på andra sätt ta sej till S:t Olofs stad Trondheim. Det kan ha sitt uppbyggelsevärde för både kropp och själ. Men att som vissa gör prata med Olof varje dag och utbe sej hans förbön (om regn t ex!) torde vara en överloppsgärning (som inte heller kommer någon annan till godo). Vi vet ju som kristna vem vi får be till - och i vems namn.

Och vill vi ha ytterligare stöd i bönen torde det vara rättast att söka sej till de levande helgon vi har omkring oss i vår egen familj eller församling. Även övriga kan ju mycket väl tänkas be för oss i största allmänhet, men vi har inga löften om att de kan höra oss och de speciella böneämnen vi vill lägga fram. (Det vet jag ju att t ex mamma gör, och hennes förböner i Jesu namn smäller minst lika högt som Marias). Reformatorernas genom Philipp Melanchton markeringar beträffande åkallandet av de avlidna helgonen (Augsburgska bekännelsens apologi, art. XXI) är tyvärr fortfarande aktuella.

En fin "Olsok-psalm" har jag dock tagit från norska psalmboken - med uteslutning av stroferna om just kung Olof som jag som historielärare fann lite väl "romantiserande". Härlig medeltidsmelodi som jag ska spela som postludium i Enångers gamla kyrka idag! Vi får vara tacksamma för de missionärer och trälar som väl var de som egentligen förde kristen tro hit till Norden. (Men visst behövdes även kungar och annan överhet - skada bara att "vikingablodet" ofta sjudit för häftigt).





1. Ljuset över landet spred sej,
liv och glädje förde med sej,
värt vårt tack och lov och pris.
Kristi folk idag ska sjunga,
lova Gud med själ och tunga,
ära Gud på värdigt vis.
Hans martyrer togs ur faran
till den stora vita skaran
där i ljuset vid Guds tron.
Syndens glädje sågs de vraka,
evig fröjd de nu ska smaka,
höjer där sin lovsångs ton.

2. Kristi vittnen, Gud till ära,

evangelium vill bära
ut till hela denna jord.
Lyft din sång med helig styrka,
du vår mor, du Kristi kyrka,
upp mot himlens höga kor!
Kristus, konung segerrika,
gör oss dina vittnen lika,
som i döden segra kan!
Du som fienden betvingar,
göm oss under dina vingar,
håll oss i din högra hand.
Amen, amen, amen!

Katekesfråga 58: Vad befaller Gud i sjätte budet?

Svenska kyrkans lekmannaförbund fyller 100 år idag - grattis!

Påskvänner!

Det känns som om Efs borde gratulera gamla "Kyrkobröderna", nuvarande Svenska kyrkans lekmannaförbund, som fyller 100 år i år (egentligen den 22 oktober) och firar det i bl a Lötenkyrkan!

Jag minns att pappa var med där redan på 1970-talet, och att även kvinnor kom med även om namnändringen skedde lite senare.

Frånsett Efs speciella kallelse i den s k "yttre missionen" finns det ju många likheter mellan organisationernas målsättningar. Även Efs vill ju vara ett lekmannaförbund inom Svenska kyrkan - och en del har nog tyckt att det skulle räcka med endera organisationen.

Men man måste nog säga att Kyrkobröderna/Svenska kyrkans lekmannaförbund haft en mer "kyrklig" profil. Inte högkyrklig, men bredkyrklig. Och ännu mer än Efs har organisationen fått brottas med ålderspyramiden - den har haft en nimbus av "ordensarbete" som inte riktigt lockat de yngre. Fast i det avseendet stäms vi ju alla till ödmjukhet.

Jag (och Efs?) vill hursomhelst gratulera till de 100 åren och önska Guds välsignelse i det fortsatta arbetet!

Katekesfråga 57: Vad förbjuder Gud i sjätte budet?

torsdag 26 juli 2018

70-årsdag i dag

Påskvänner!

Vi kan väl gratulera Christian Braw på 70-årsdagen idag, även om han räknas till de s k högkyrkliga? (Dit räknades f ö Betty Ehrenborg också ibland). Jag kommer inte ifrån att det är skamligt att Braw et consortes inte skulle få bli prästvigda idag - medan det tydligen är OK att vara "icke-teistisk" präst och förneka Gud som ett "från människan oberoende, självständigt handlande och skapande kosmiskt väsen". (Åke Nordström i Gustav Vasa). Så går det när kyrkan låter sej styras av sekulära partier (t.ex. Centern och Socialdemokraterna), som kan mobilisera medlemmar för att hålla s k "kvinnoprästmotståndare" kort, men som inte vill ta ställning till frågan om Gud existerar eller inte. Absurt är bara förnamnet. En smula tragikomiskt är kanske efternamnet.

[Jo, det hade varit precis lika absurt om en "högkyrklig" kyrka accepterat präster som Åke Nordström i Gustav Vasa - bara de är karlar! - men nekat även de allra frommaste kvinnor prästvigning. Skillnaden är nu bara den att jag inte ens i mina vildaste fantasier tror att en "högkyrklig" kyrkoledning skulle acceptera präster som Åke Nordström i Gustav Vasa bara för att de är karlar].

Jag har inte hört Christian mer än en gång, nämligen på Laurentiistiftelsen någon gång i början av 1990-talet (troligen 1993, för 25 år sedan). I övrigt har jag läst böcker av honom, t ex ledarskapsboken "Bättre människa - bättre chef", någon av hans många romaner och naturligtvis "Nåden och världen" med dess utmärkt sammanfattade teologi. Och så psalmboken "Vårvintersång".

Här kan en ta del av några Braw-psalmer. Stort tack till dej Christian för din generositet och Grattis på 70-årsdagen med Psalt. 70 (en psalm av David till påminnelse)!




Katekesfråga 56: Av vem är äktenskapet instiftat?

fredag 20 juli 2018

200-årsdag på söndag



Påskvänner!

Vill bara påminna om Katarina Elisabet Ehrenborgs, S:ta Elisabets om man så vill, 200-årsdag nu på söndag. Den 22 juli blev även hennes "himmelska födelsedag", då hon avled på sin 62-årsdag 1880. Dagen högtidlighålls lämpligen genom att man i söndagens gudstjänst sjunger hennes mest älskade psalm "Så älskade Gud världen all".

Den och övriga psalmtexter av hennes hand finns, något bearbetade, här. Men glöm inte att hon som översättare introducerade även "Morgon mellan fjällen", "När juldagsmorgon glimmar", "Klippa du som brast för mig", "Här en källa rinner" och, sist men inte minst, "Blinka lilla stjärna där".

Oloph Bexell skriver intressant om "Betty" här.

Katekesfråga 55: Vilka är de laster som i synnerhet förkortar människans liv?

onsdag 4 juli 2018

68-kyrkan och Efs

Påskvänner!

Har som sommarläsning läst om förre distriktsföreståndaren och Budbärar-redaktören Knut Björks memoarer "Den unga Björk i skogen" från 1968 (utg. 1969). Karln kunde skriva, det är helt klart. Det är intressant med både hans barndomsminnen och hans syn på Efs roll i kyrkan under 1960-talet. Men han kommenterar inte världskyrkomötet i Uppsala 1968, idag för 50 år sedan. Kanske medgav inte utrymmet detta. Kanske få Efs:are var representerade eller tyckte att mötet var så viktigt. (Någon som har minnen därifrån får gärna kommentera). Men helt klart har marxismen och politiska partiers närvaro i kyrkans beslutande församlingar betytt en hel del för Svenska kyrkans utveckling under slutet av 1900-talet - och därmed indirekt för Efs!

F. ärkebiskopen Anders Wejryd skriver intressant på DN debatt utifrån en jämförelse med "18-kyrkan", som naturligtvis också, om än under annan beteckning men med all rätt, har ifrågasatts bl a av just "68-kyrkan". Håkan Sunnliden har ett delvis annat perspektiv. Jag håller själv med Håkan om att särskilt Socialdemokraternas roll i kyrkan inte kan negligeras; forna försyndelser och olyckliga fraterniseringar med makten ursäktar inte nya.

Och på Gotland gick debatten så här.

Hur är det: ska det vara så svårt för Efs att enas om linjen att politiska partier inte ska styra i Svenska kyrkan och därmed också i praktiken i Efs?

Katekesfråga 54: Hur ska vi enligt femte budet behandla vårt eget liv?