tisdag 31 december 2019

Om tacksägelsen (eukaristin) och Rosenii villolära

Påsk- och julvänner!

Katekesutvecklingen - som enligt docent Rune Söderlund fortfarande är Svenska kyrkans officiella, därav de citat som domkapitlet i Luleå bestods med i Efs-prästens överklagan! - avslutas som sej bör med lov och tack. Katekesfråga 268 och dess svar (med bibelhänvisningar!) är väl värda att lära sej utantill.

Även Carl Olof Rosenii betraktelse för nyårsafton i "Jag hör hans röst" (EFS-förlaget 1979, s 58f) betonar tacksamheten. Den är skriven över Psaltaren 103: "Lova, Herren, min själ, och allt det i mig är hans heliga namn. Lova Herren, min själ, och förgät icke vad gott han har gjort."

Tyvärr innehåller denna betraktelse - tillsammans med många goda exempel på Herrens välgärningar - ännu ett prov på det jag för snart 12 år sedan kallade "Rosenii villolära" (se även de intressanta kommentarerna till bloggposten!). Här skriver han (i lätt språklig bearbetning av Ivan Hellström): "Och vi ser ju, att allt har blivit till för människans skull. Det var nämligen människan Gud tänkte på, när han skapade djur och fiskar och fåglar, träd och blommor. Allt har blivit gjort till människans tjänst. Det var hon som skulle få nytta och glädje av det."

Det där tror jag inte på, även om det står att "allt lade du under hans fötter" (enligt NT ytterst syftande på Jesus). Människan har som skapelsens krona fått ett särskilt förvaltaruppdrag (att "bruka och bevara"), men att som förvaltare tror att allt man förvaltar är till för ens egen - eller ens mänsklighetens - skull är som sagt odrägligt antropocentriskt. Men den romerskt sinnade drottning Kristina skriver ungefär samma sak redan på 1600-talet. Så det låg väl i tiden att betrakta naturresurserna som enkom för människan givna. (Med de följder det har fått).



Idag gick jag ut i solen för att plocka rönnbär. Snopet kunde jag konstatera att den enorma sidensvansflocken som var på besök igår käkat upp alla röda rönnbär, men lämnat bruna och svarta kvar till mej. Sidensvansarna är nog inte skapade för människans skull. Inte rönnbären heller, om ni frågar min fru och mina barn - eller sidensvansarna :o).



Nå, Rosenius skriver goda saker också (som vanligt och som oftast). Han skriver bl a: "I den synliga skapelsen kan vi se Guds förunderliga makt, hans visdom och godhet och hans kärlek till människorna. Är han inte värd din lovsång, han som har skapat allt detta?"

Och vidare: "Men Gud har givit oss ännu större bevis på sin kärlek. Han älskade världen så högt, att han offrade sin ende Son. Guds Son blev ett människobarn, vår broder och vän, för att han skulle ta bort all den olycka och förbannelse, som genom syndafallet kommit över oss. Och så fullkomligt har han sonat vår synd och uppfyllt alla lagens krav, att ingen synd mer kan tillräknas dem som tror på honom. Och ingenting kan rubba det faktum, att de genom Guds älskade Son är välbehagliga inför Gud och är himmelrikets arvingar, lika väl som han är det. Har vi då inte skäl att glädjas över och tacka för en så stor barmhärtighet."

Och så (OBS den trinitariska framställningen): "Ännu en orsak till tacksamhet skall vi nämna. Har ditt hjärta funnit vila i Kristi kärlek och i hans fullbordade frälsningsverk, då är det varken du själv eller någon annan människa som fört dig till den vilan. Nej, då har ditt hjärta haft besök av en hög gäst: den helige Ande har utfört sitt verk därinne. Bed då Gud om nåd att rätt kunna sätta värde på att du personligen haft besök av Guds helige Ande och att han nu tagit sin boning i ditt hjärta. Och vi frågar igen: Finns då ett enda ögonblick i ditt liv, när du inte har anledning att tacka och prisa Gud?"

Så till sist: "Och när du nu i nyårstid ser tillbaka på den tid som gått, hur mycket har du då inte att tacka för? Herren har bevisat dig så många välgärningar. Han har så ofta låtit dig uppleva hans närhet och omsorg. Och hur många synder har han inte förlåtit och hur ofta har han inte vaktat och värnat din själ? Ja, hans välgärningar kan man inte räkna. Låt oss därför tacka Herren!"



Jag kan icke räkna dem alla,
de prov på Guds godhet jag rönt.
Likt morgonens droppar de falla
och glimma likt dessa så skönt.
Jag kan icke räkna dem alla,
de prov på Guds godhet jag rönt.

Likt stjärnornas tallösa skara
de hava ej namn eller tal,
men stråla likt dessa så klara
jämväl i den mörkaste dal.
Likt stjärnornas tallösa skara
de hava ej namn eller tal.

Jag kan icke räkna dem alla,
men ack, må jag tacka dess mer!
Guds kärleks bevis må jag kalla
de under av nåd han beter.
Jag kan icke räkna dem alla,
men ack, må jag tacka dess mer!






Katekesfråga 268: När tackar vi rätt för den välsignelse som vi fått i nattvarden?

Om självprövningen inför nattvarden

Påsk- och julvänner!

Läste ni frågorna 265 och 266 ur 1878 års katekesutveckling? Undrar om en präst som undervisar konfirmanderna om dessa - i sak, inte nödvändigtvis i form - får behålla prästkragen? Jag tar dem igen, tillsammans med fråga 267.

Katekesfråga 265: Vilken skada medför en ovärdig nattvardsgång?

Katekesfråga 266: Vad bör vi göra för att undvika en ovärdig nattvardsgång?

Katekesfråga 267: Varför är denna självprövning nödvändig?

Nytt och gammalt från nådens rike

Påsk- och julvänner!

Ja, jag vet att Rosenius´ nyårs- och förbönssång klingar ålderdomligt även i sin (av mej) bearbetade form. Men skriv en ny sådan själv då! Det finns ett stort behov - men jag kan i hela den kristliga "populärkulturen" inte komma på ett enda exempel på en sådan sång. Fast det kanske finns någon, skriven för en av de trots allt ganska många nyårsvakor och nyårsläger som äger rum i kristen regi? Så tipsa mej gärna!


Katekesfråga 266: Vad bör vi göra för att undvika en ovärdig nattvardsgång?

Rosenius´ lov- och bönesång på nyårsvakan

Påsk- och julvänner!

C O Rosenius har skrivit en fantastisk nyårssång, som dock tyvärr kommit ur bruk. Den är väl värd att nyttjas och bedjas i husandakten, även om man inte vill sjunga den som församlingssång. Här något bearbetad av mig, och med melodi av finske Kaarlo Waismaa:




1. Vår store Överherde, till dej vår lovsång går!
Du fått all makt i himlen och på jorden.
Din hjord så väl du vårdat i detta gångna år,
och därför finns den även kvar i Norden.
Du som för oss var dödad, du lever, och din hand
bär spiran över världen och över detta land,
bär nycklarna till döden och dess rike.

2. Om du nu åter sänker hit ner till denna jord

ett nådens år i hemlig, dunkel slöja,
vi vet ej vad det gömmer, men har ditt löftesord
att alla dagar du bland oss vill dröja.
Och har vi dej, vår Herre, vår Herde stark och god,
och dina helga källsprång: ditt ord och offerblod,
vi går de dolda skiften glatt till mötes.

3. Ja, vare det som kommer ett härligt Herrens år,

din nåd och makt gör känd på hela jorden!
Sök upp, församla, vårda de många vilsna får,
föröka nu och stärk den klena hjorden.
Låt många nu få smaka hur underbar du är
och bli i trons gemenskap med dej, o Jesus kär,
förenade och saliga för evigt.

4. Bevara dina trogna, o Herre, denna tid

i trons uppriktighet och Andens enhet,
i kärlek och i glädje, rättfärdighet och frid -
behåll bland oss ditt ord i kraft och renhet.
Utrusta dina vittnen med tröst och tålamod,
så att de alltid frimodigt vittnar om ditt blod,
och korsets smälek glatt med dej vill bära.

5. För hedningarnas skara, o Gud, vi ber till dej,

som evangelium åt alla unnar!
Låt sändebudens fötter då låta höra sej,
som seger genom Frälsaren förkunnar!
Välsigna våra syskon som nu ibland dem går,
och låt en väldig skara, långt fler än vi förstår,
en gång hos dej, o Jesus, saligt mötas.

Text: Carl Olof Rosenius 1851 (35 år), bearb. A.H.
Musik: Kaarlo Waismaa (1869-1947)


Katekesfråga 265: Vilken skada medför en ovärdig nattvardsgång? 

söndag 29 december 2019

Athanasius-vägen, -vågen och -rörelsen

Påsk- och julvänner!

Vare sej ni köper Athanasius-pinnar eller inte (20 kr/styck + porto) är det som står att läsa på denna länk synnerligen läsvärt också för en Efs-are. Tolle lege!


Copyright bild: Katriina Fyrlund 

Jo, jag har läst och försöker förstå det som händer med avkragningen av Efs-prästen i Lule stift just nu. Återkommer på det nya året. Vi ska väl se vad överklagandenämnden säger också.

Ett yttrande av stiftschefen är i varje fall centralt och väl värt att återge och begrunda:

"En präst som undervisar konfirmander är skyldig att undervisa i Svenska kyrkans tro, bekännelse och lära."

Det gäller väl även biskopar. Gott slut önskas både prästen, biskopen, konfirmanderna och oss allesammans! För blir slutet gott, då blir verkligen allting gott.



Katekesfråga 264: Vem är ovärdig att gå fram till den heliga nattvarden?

onsdag 25 december 2019

Fler julpsalmer

Påsk- och julvänner!

Förr gick ju djäknarna omkring och sjöng julsånger så här års för att få ihop studiemedel till nästa termin. I min pappas hemsocken Byske gick ungdomsgäng för 100 år sedan mellan byarna och sjöng för att träffa folk, bli bjudna på fika och slå sej lösa i största allmänhet.

Även i vår tid kan vi sjunga lite extra julsånger så här års - fram till Tjugondedag Knut åtminstone. 

Här finns några extra julsånger att ta till!

Adventskalender 2019: Lucka 24

Påsk- och julvänner!

Jag förstår att ni har väntat - men nu när julottan är överstånden (och juldagen översoven som vanligt :o) kan det passa med den julottepsalm som tidigare var lika självklar avslutningspsalm som "Dagen är kommen". Här lätt bearbetad. Den är ju nästan en sommarpsalm också:



1. Se, natten flyr för dagens fröjd,
och änglars röst från himlens höjd
till markens herdar budet bär
att född den gode herden är.

2. I stilla glans han träder fram.

Av spridda får och späda lamm
han sig en hjord församla vill,
som hör hans himmelrike till.

3. Saktmodig, mild och utan skuld

han ej med silver eller guld,
men med sin lydnad och sin död
ska lösa oss från evig nöd.

4. Hans kyrka, i sitt frö så späd,

ska växa till ett skuggrikt träd,
som sina grenar sträcker ut
kring jordens rund till tidens slut.

5. Likt sommarregnets ljuva fall

hans ord all världen glädja skall
och skaffa frukt till evig tid
i sanning, helgelse och frid.

6. Och himmel ska förgås och jord,

men aldrig någonsin hans ord.
Hans namn av alla tungors ljud
ska vara Frälsare och Gud.

7. Stå upp, var ljus, du mänsklighet!

Ditt namn ska vara kristenhet,
din ära och din själaro
att på din Herre Jesus tro.

*8. Högtlovad vare Herrens nåd,

hans makt, hans underfulla råd,
högtlovad i all evighet
den Eviges barmhärtighet!




måndag 23 december 2019

Adventskalender 2019 lucka 23: Var hälsad, sköna morgonstund

Påsk- och julvänner!

En adventskalender sträcker sig ju inte över julen - så jag måste ta några juldagspsalmer redan nu i förväg (så ni kan träna :o). Först den förmodligen sista psalm som togs med i 1819 års psalmbok, om än knappast skriven 1819 utan rimligen till julen året före när psalmurvalet godkändes: "Var hälsad sköna morgonstund".




Ursprungligare koralvariant:


Folklig koralvariant från Gammalsvenskby:



*1. Var hälsad, sköna morgonstund,
som av profeters helga mun
är oss bebådad vorden!
Du stora dag, du sälla dag,
på vilken himlens välbehag
ännu besöker jorden!
Unga
sjunga
med de gamla,
sig församla
jordens böner
kring den störste av dess söner.

*2. Guds väsens avbild, och likväl
en mänskoson, på det var själ
må glad till honom lända,
han kommer, följd av frid och hopp,
de villade att söka opp
och hjälpa de elända,
värma,
närma
till varandra
dem som vandra
kärlekslösa
och ur usla brunnar ösa.

*3. Han tårar fälla skall som vi,
förstå vår nöd och stå oss bi
med kraften av sin Anda,
förkunna oss sin Faders råd
och sötman av en evig nåd
i sorgekalken blanda,
strida,
lida
dödens smärta,
att vårt hjärta
frid må vinna
och en öppnad himmel finna.

*4. Han kommer, till vår frälsning sänd,
och nådens sol, av honom tänd,
skall sig ej mera dölja.
Han själv vår herde vara vill,
att vi må honom höra till
och honom efterfölja,
nöjda,
höjda
över tiden
och i friden
av hans rike
en gång varda honom like.


Text: Johan Olof Wallin 1818 (39 år)
Musik (="Koralernas drottning"): Philipp Nicolai 1599 (43 år)

Julottepsalmen framför alla andra i svensk tradition. Den måste ha skrivits senast inför julen 1818, eftersom den s.k. 1819 års psalmbok (där psalmen trycktes för första gången) godkändes av psalmbokskommittén redan den 27 december 1818 (Tredjedag jul).
Psalmen innefattar, precis som adventspsalmen Gå Sion, hela kyrkoåret, hela evangeliet om man så vill. En kortfattad kurs i kristen tro, om än ganska lång som "ståpsalm" betraktad (bara Franzéns påskpsalm är längre). Psalmen arbetades in som inledande julottepsalm under 1800-talet, och dess ställning var oomstridd under 1900-talet: varje "riktig" julotta inleddes med den, utom möjligen i vissa dalasocknar där man fortfarande hållit på den tidigare dominerande julottepsalmen Den signade dag.
Men lagom till 200-årsjubiléet har både julottorna den skrevs för och själva psalmen blivit mer ifrågasatta. Varför ska man upp i svinottan när man kan fira julnattsgudstjänst istället? Och kan man inte sjunga någon lättsammare julsång istället för den här massiva som folk (inkl. konfirmander) inte längre kan? Vad betyder förresten "villade" och "elända?"
Ändå är psalmen fortfarande en strålande möjlighet att komma bort från den rena julkrubbesentimentaliteten vid jul. Det finns en social dimension i andra strofen och en korsförkunnelse i den tredje som gör att "nådens sol" i den fjärde lyser starkare än i många andra julsånger - om man verkligen trots viss yrvakenhet följer med i och tar till sej texten.
Melodin, som kallats "koralernas drottning", och som alltså under många år i Sverige fungerat som "julmorgonsfanfar", skrevs av Philipp Nicolai till texten Wie schön leuchtet der Morgenstern, sv. övers. Du morgonstjärna mild och ren (jfr även den andra Wallin-psalm som inspirerats av Nicolais psalm, nämligen Så skön går morgonstjärnan fram, liksom Hedborn-psalmen Nu segrar alla trognas hopp).

Johan Olof Wallin:

Philipp Nicolai:

Mariavisor på en mariadag

Påskvänner!

Det är ju för bedrövligt att behöva sjunga SvPs480 som ingångs- och ståpsalm i en evangelisk-luthersk församling. Nog tål jag retoriska invokationer ("O Maria, lär mig dina sånger" i 1986 års psalmbok eller "Det är för dig en ära stor, / Maria, att du blev Guds mor" i 1695 års psalmbok), men en hel psalm riktad till Maria (eller för den delen Petrus - Christian Braw har skrivit en) är ju bort i tok. Vad skulle vi säga om vi tredje söndagen i advent inledde högmässan med en sång riktad till Johannes Döparen - han är ju dock "den störste av kvinna född" enligt vår Frälsare själv (som väl ändå måste vara större?).

Så här skrev jag julveckan för tre år sedan på en annan blogg. (Vad säger ni Efs-are och andra?).

Kära vänner, romerska katoliker såväl som s.k. protestanter!

Invokationer till jungfru Maria är inte konstiga, det är normal poesi, jfr Efs-predikanten Tore Nilssons dikter "Din milda hälsning klingade" eller "Jungfru, syster och vän". Vid många begravningstal (vid kistan eller minnesstunden) tilltalas den döde, utan att det i allmänhet (undantag finns) tros att denne verkligen lyssnar eller att det tolkas som en bön eller lovsång till den döde (även om innehållet ofta är just vad som brukar kallas panegyriskt).

Det problematiska är förstås - det borde alla ändå kunna förstå - när det i en kristen kyrka börjar sjungas lov- och bönepsalmer till andra än vår Herre. Jag har förutom SvPs480 sett en psalm till Petrus, där Petrus tilltalas genom hela psalmen - och mina associationer går givetvis till senmedeltidens "Sankta Maria, stå oss bi" och "Sankte Petrus, stå oss bi" som av Luther gjordes om till "Gud vår Fader, stå oss bi", "Jesus Kristus, stå oss bi", "Helge Ande, stå oss bi" (vilket av Wallin sammanfattades till "Gud trefaldig, stå oss bi").

Förrförra söndagens huvudperson näst Jesus var ju Johannes Döparen - och "ingen av kvinna född är större än han" säger Jesus lite kryptiskt (för han var väl ändå större själv? eller den minste i himmelriket som är större än Johannes?). Hursomhelst - kan man sjunga psalmer till Maria borde det väl inte vara fel att sjunga till den störste av kvinna född (näst Jesus, får man förmoda)? Jag provar:

Var hälsad, store Döpare,
o Johannes!
Vår Herres Förelöpare,
o Johannes!
Träd fram, o Kerubim,
och sjung, o Serafim,
sjung Ökenprofetens lov!
Salig, salig, salig Johannes!

Du kämpade, av Anden stödd,
o Johannes!
den störste utav kvinna född,
o Johannes!
Träd fram, o Kerubim...

Med botspredikan steg du fram,
o Johannes!
men sade också: "Se Guds Lamm!
o Johannes!
Träd fram, o Kerubim...

Ditt huvud lades på ett fat,
o Johannes!
så ta vår hyllning, trons soldat,
o Johannes!
Träd fram, o Kerubim...

Det kanske inte ens behöver vara principellt fel att sjunga en lovsång till S:t Martin så här under reformationsåret, även om jag inte begär att påven skulle vara så snäll och göra det?

Var hälsad, Martin Luther,
o Reformator!
mer frejdigt frisk än butter,
o Reformator!
Träd fram, o Kerubim
och sjung, o Serafim,
sjung vår Reformators lov!
Salig, salig, salig är Luther!

Du drev din linje tes för tes,
o Reformator!
skrev stor och liten katekes,
o Reformator!
Träd fram, o Kerubim...

Mot avlatshandeln aldrig stum,
o Reformator,
du stred för Evangelium,
o Reformator!
Träd fram, o Kerubim... 

Du översatte Novum fort,
o Reformator!
det bästa som du nånsin gjort,
o Reformator!
Träd fram, o Kerubim...


Visst är S:ta Maria viktigare i frälsningshistorien än Martin Luther och väl t.o.m. än Johannes Döparen (fast Jesu ord om honom är mer positiva än något han någonsin sa om sin mor). Men i princip! Hon var ju dock människa och bara människa (även om det är stort också att vara människa). Kan psalmer skrivas till hennes ära och riktade till henne, så varför inte även till andra helgons? I princip? (Så har ju också, som sagt, skett beträffande S:t Petrus, både i senmedeltida tradition och i Christian Braws Vårvintersång). Men är det inte övermaga och med tanke på första budet åtminstone högst riskabelt att som församlingssång, t.o.m. som offertoriepsalm, sjunga följande onekligen mycket vackra mariadikt, särskilt med tanke på de sista stroferna? (Brukar jag inte understundom tänka: "Var får dom allt ifrån, egentligen?").


Nå, det var väl lite polemiskt skrivet. För att ingen ska tro att jag inte håller Herrens mor Maria högt publicerar jag även min alternativa mariahymn, formulerad som en tacksägelse riktad till Jesus:

1. Tack, Herre, för din jungfrumor,
din mor Maria,
benådad, i sin ringhet stor,
din mor Maria.
Gläd er, o Kerubim,
lovsjung, o Serafim,
sjung med henne Herrens lov!
Salig, salig, salig Maria!

2. Hon bar dej i sin egen kropp,

din mor Maria,
och födde dej, all världens hopp,
din mor Maria.
Gläd er, o Kerubim...

3. Ja, hon bevarade ditt ord,

din mor Maria,
spred väldoft som en fruktbar jord,
din mor Maria.
Gläd er, o Kerubim...

4. Till krubba, kors och kunskap kom

din mor Maria.
Så lär oss ta emot dej som
din mor Maria.
Gläd er, o Kerubim...



Katekesfråga 260: Hur är nattvardens välsignelse beroende av Jesu ord?

söndag 22 december 2019

Adventskalender 2019 lucka 22: Vad ljus över griften

Påskvänner!

Varje söndag är en liten påskdag, så även Fjärde söndagen i advent med temat "Herrens moder". Därför får lucka 22 utgöras av Franzéns påskpsalm "Vad ljus över griften", här i 1819 års version (bortsett från stavningen då :o). Den blev snabbt populär i vida kretsar, även väckelsens, både för själva påskbudskapets skull och för betoningen av dess konsekvens världsmissionen i vers 4:



1.
Vad ljus över griften!
Han lever, o fröjd!
Fullkomnad är skriften,
o salighets höjd!
Från himmelen hälsad,
han framgår i glans,
och världen är frälsad,
och segern är hans.
Bortvältad är stenen
och inseglet bräckt,
och vakten har flytt
för hans andes fläkt,
och avgrunden bävar.
Halleluja!

2.
Här var mellan ljuset
och mörkret en strid,
dock segrade ljuset
för evig tid.
Nedstörtad är döden
och tron står opp
bland jordiska öden
med himmelskt hopp.
I sörjande kvinnor,
vem söken I här?
Den levande ej
bland de döda är:
Uppstånden är Jesus.
Halleluja!

3.
Så himlen med jorden
försonade sig,
så graven är vorden
till glädjen en stig.
I huvu'n, som böjdens
vid korsets fot,
upplyftens och fröjdens
trots världens hot.
Kom, skingrade hjord,
till din herde igen:
Han lever, han lever
och följer dig än
osynlig från himlen.
Halleluja!

4.
Nu stormen, o tider!
Hans kyrka står fast.
Som ljuset sig sprider
hans lära med hast.
Ut gå i all världen
hans sändningabud
och vittna bland svärden
och bålen om Gud
och vittna om honom,
o tröst i all nöd,
som, död för vår synd,
blev genom sin död
en förstling till livet.
Halleluja!

5.
I fromma, vi klagen,
vi misströsten I?
Hur fort är båd' dagen
och natten förbi!
Snart jorden upplåter
sin famn till er ro,
snart uppstån i åter
likt kornen som gro.
Han själv, som dem sådde,
skall komma till slut
och samla in skörden
men skilja förut
ogräset från vetet.
Halleluja!



Katekesfråga 259: Hur kommer det sig att nattvarden medför en sådan välsignelse?

lördag 21 december 2019

Adventskalender 2019 lucka 21: Vaka, själ, och bed

Påskvänner!

En av Wallins kärvaste men också mest personliga psalmer är den rannsakande "Vaka, själ, och bed". Passande i en bots- och beredelsetid som adventstiden. Prova att föreslå den nån gång i bönhuset, kyrkan - eller husandakten! Texten är faktiskt riktigt rivig. Här i bearbetning av bloggaren (inte lika förkortad som psalmbokens) och med den mer rytmiska originalversionen av Adam Dreses koral:




1. Vaka, själ, och bed
och till strids dig red.
Räds att frestarn lägger snaran
där du minst förmodar faran,
sådan är hans sed.
Vaka, själ, och bed.

2. I begärens spår
smygande han går,
vännens röst han efterapar,
sej till ljusets ängel skapar,
tills dig snärjd han får
i begärens spår.

3. Under världens larm
vägen till din barm
som en listig orm han hittar
och med flärd och otro smittar
hjärtat i din barm,
under världens larm.

4. Vaka, bed, min själ,
bli ej köttets träl
och låt världen dig ej köpa;
vad dess barn ses efterlöpa
är ett flyktigt väl.
Vaka, bed, min själ.

5. Lyckans falskhet känn.
Bäst den smilar än
ditt Uriebrev den skriver,
Joabs kyssar dig den giver,
dräpande sin vän.
Lyckans falskhet känn.

6. Vad är ärans prål?
Gift i gyllne skål,
dryck som törsten inte släcker,
resekost som inte räck
er

fram till resans mål,
det är ärans prål.

7. Ack, i tidens hav
får det allt sin grav
likt Egyptens stolta härar;
men om du din Herre ärar
går du ej i kvav
här i tidens hav.

8. Se det goda land
på den andra strand,
dit Guds folk igenom strider,
genom hav och öknar skrider
vid sin Josuas hand.
Sök det goda land!

9. Arvet ej förspill
som nu hör dig till.
Följ då Jesus, bed och vaka,
världen och dig själv försaka.
Han ditt bästa vill.
Arvet ej förspill.

10. Vaka, bed och strid
än en liten tid.
Så ditt Kanaan du ska hinna,
kronan undfå, palmen vinna
i en evig frid.
Vaka, bed och strid! 

fredag 20 december 2019

Adventskalender 2019 lucka 20: Upp, psaltare och harpa

Påsk- och adventsvänner!

Ja, då blir det naturligtvis psalmen som var "Ingångspsalm" i 167 år: Upp, psaltare, och harpa! Bearbetad av bloggaren. Den som vill kan ju försöka räkna alla de många bibelallusionerna. Psalmen kanske verkar som ren gallimattias för den som inte är bibelläsare - och vad säger det om vår kyrka ifall ingen längre förstår den? Mel. samma som till "En Fader oss förenar" i klippet nedan.



1. Upp, psaltare och harpa!

Upp, kraftens ord, du Andens svärd,
tveeggade och skarpa,
ur dvalan väck en syndig värld!
Och, nådens milda lära,
de väckta hjärtan bjud
att känna, älska, ära
barmhärtighetens Gud,
som huld i Sions gårdar
med Anden och sitt ord
liksom en herde vårdar
sin dyra, återlösta hjord.

2. Han för de kvistar torra
ej hugga vill sitt vinträd ner.
Han skonar ett Gomorra
där tio fromma blott han ser.
Där två och tre allena
i Jesu Kristi namn
sin bön och sång förena,
han öppnar nådens famn
och glädjen återväcker
och skänker frid och ro
och med sin sköld betäcker
sin frälsta kyrkas hopp och tro.

3. Så kom i helig prydnad,
o Sulamit, du Kristi brud!
Hans lydnad är din lydnad,
din helighet och sköna skrud.
Han är din brudgum bliven,
att frälsa dig från fall,
och är för dig utgiven,
att han dig helga skall.
I trohet och i renhet
giv hjärtat med din hand
och vårda Andens enhet
med kärlekens och fridens band.

4. Ej evigt är du vorden
i dessa Kedars hyddor fäst.
En liten tid på jorden
du går som främling och som gäst.
Var trogen, o, var trägen
i lov och bönesång,
så blir dig himlavägen
ej slipprig eller lång.
De frommas samljud tvingar
till tystnad kvalens röst.
När Davids harpa klingar
det stormar ej i Sauls bröst.

5. Men glad som Moses skådar
från öknens land, från mödans ban
det land som Herren bådar
på andra sidan av Jordan,
så själen sig förnöjer
av salighetens hopp
och tjust från jorden höjer
sin blick mot himlen opp.
I tron hon ser och smakar
hur ljuvlig Herren är,
när helig andakt vakar
på alla känslor och begär.

6. Kom, Israel, att dyrka
din Gud på varje tid och ort,
men blive dig hans kyrka
ett heligt rum och himlens port!
Ej störe mänskofunder
och jordiskt känsloprål
de helga sabbatsstunder,
de höga föremål,
att Herren i ditt öra
ej ropar inom kort:
"Jag vill ditt spel ej höra,
hav dina visors buller bort!"

*7. Dig skall ditt Sion sjunga
och bära fram för dig, o Gud,
med hjärta och med tunga
sin lovpsalm och sitt böneljud.
Ditt ord i våra bygder
må rikeligen bo
och bära frukt i dygder,
i kärlek, hopp och tro.
Som havets sand otaligt
ditt folk föröke sig
och heligt och lycksaligt
i evighet lovsjunge dig!


Text: Johan Olof Wallin 1816 (37 år), ngt bearb. A.H.
Musik: Johannes (Hans) Kugelmann 1540 (45 år) "Concentus novi trium", efter mel. från 1400-t. Jfr Sibeliusakademins version av koralen ur 1697 års psalmbok.  

Johan Olof Wallin:

Första gången publicerad i Wallins Förslag till Svensk psalmbok 1816. S.k. "ingångspsalm" i både 1819 års och 1937 års psalmbok. Och den inleder ju, om än i stympat skick, även den för Svenska kyrkan specifika andra delen av 1986 års psalmbok.
Den ståtliga sjustrofiga psalmen är dock värd att bli sjungen i sin helhet - vilket den dock förmodligen ytterst sällan har blivit. När 1937 års psalmbok togs i bruk, skedde det visserligen i en del församlingar - men i allmänhet har psalmen, trots det uppfordrande anslaget, blivit vilande. Ett undantag är sista strofen "Dig skall ditt Sion sjunga" som funnits med som separat sång i exempelvis EFS:s sångbok Sionstoner.
Anslaget är hämtat från Psaltaren 57:8b, där psalmisten sjunger: "Upp, psaltare och harpa! Jag vill väcka morgonrodnaden." Och hela psalmen är fullkomligt späckad av bibelreferenser - det skulle bli för utrymmeskrävande att gå igenom dem alla: t.ex. Andens svärd, Sions gårdar, vinträdets torra kvistar, Gomorras, två och tre, sin sköld, Sulamit, Kristi brud, Kedars hyddor, Davids harpa, Moses skådar, andra sidan av Jordan, dina visors buller, havets sand m.fl. Men ett bibelstudium utifrån psalmen är givande!




Katekesfråga 258: Vilken salighet får vi genom nattvarden?

Adventskalender 2019 lucka 19: Dagar kommer, dagar flyktar

(Ursäkta: den här texten blev bara sparad som utkast, inte publicerad igår när den skrevs. Jag förstår att ni har längtat :o)).

Påsk- och adventsvänner!

I både 1819 och 1937 års psalmböcker stod Johan Olof Wallin för både inledningspsalmen ("Upp, psaltare och harpa") och avslutningspsalmen ("Du som fromma hjärtan vårdar"). Av den senare blev Wallins sista två verser - ihop med Svedbergs slutvers "Herre, signe du och råde" - de mest sjungna. Här presenteras de som en särskild psalm: "Dagar komma, dagar flykta", lätt bearbetad av bloggaren.



1. Dagar kommer, dagar flyktar,
håll dig vid Guds ord och säg:
det är mina fötters lykta
och det ljus som leder mig.
Ha din lust i detta ord,
som av ålder på vår jord
mänskors tröst och frid beredde
och till himmelen dem ledde.

2. Kristna, medan vi här vandrar,
låt oss på de gångnas vis
fromma bedja med varandra,
glada sjunga Herrens pris.
Barnens och de äldres ljud
stige upp till samme Gud,
att hans godhet så nedkalla
över oss och över alla.
 

Alt. finsk koral:





Katekesfråga 257: Hur ges oss liv i nattvarden?

onsdag 18 december 2019

Adventskalender 2019 lucka 18: Allt mänskosläktet av ett blod

Påsk- och julvänner!

En av Wallins innehållsrikaste psalmer är den storslagna om mänsklighetens gemensamma blod - och gemensamma Frälsare. Här i bearbetning av bloggaren (psalmbokens är också bra, men den har jag inte upphovsrätten till och får alltså inte publicera här):



1. Allt mänskosläktet av ett blod
den store Guden danat,
och allas väg han, vis och god
till samma mål har banat,
för att, som barn av samme Far
och syskon till varandra,
vi skulle våra prövningsdar
i endräkt genomvandra.

2. Vi hit ej förde gods och guld,

ej pengar, makt och ära.
Vi ner i gravens tysta mull
kan inget med oss bära.
Varandras bistånd, tröst och råd
är här för oss av nöden,
och Guds barmhärtighet och nåd
i livet och i döden.

3. Allt mänskosläktet med ett blod
förlöstes att i renhet,  
i ödmjukhet och tålamod 
bevara Andens enhet. 
En Medlare, en tro, ett dop 
bjöd samma tröst åt alla, 
som låter sej av nådens rop 
till bot och bättring kalla. 

4. Som tjänare åt tjänare

kom alla herrars Herre 
att frälsa det förtappade, 
det större med det smärre, 
och vid sin bortgång skänkte han 
oss detta testamente: 
"Ni syskon, tjäna så varann, 
som jag er alla tjänte!» 

5. Och i hans Ande blev nu vi 

varann som kristna lika.  
I dopet både slav och fri 
fick arvsrätt till hans rike. 
Sej allas blick från kvalens jord 
till samma himmel höjde, 
och allas knän vid nådens bord 
i samma tro sej böjde. 

6. Så hjälp oss, Herre, att vi må 

bland gåvor mångahanda, 
som av din rika nåd vi får,  
dock livas av en Ande, 
som, kärleksfull och ljuv och blid, 
kan våra hjärtan rena  
och i rättfärdighet och frid 
med Kristus oss förena. 

7. Ta bort allt köttsligt överdåd, 

allt högmod ur vårt sinne. 
Du ger ju de ödmjuka nåd: 
förakt och hat försvinne! 
Att nyttja rätt de pund vi fått,
det må du själv oss lära.
För allt som av din nåd blir gott
du ensam ska ha ära. 



Katekesfråga 256: Hur ges syndernas förlåtelse i nattvarden?

tisdag 17 december 2019

Adventskalender 2019 lucka 17: Du segern oss förkunnar

Påskvänner!

Erik Gustaf Geijer skrev ju en påskpsalm också, som nästan blev lika känd som "Du bar ditt kors". Även denna har ett Jesus-tilltal. Liksom filosofen Martin Buber är Geijer känd för sin "du-filosofi" - att vi inte lär känna och kan bilda vårt jag utan att ha ett du att växelspela med. Geijer hade förutom sin hustru och sina många vänner och studenter upptäckt ett du med stort D: Jesus. "Du bar ditt kors". Och "du segern oss förkunnar". En psalm som även en Efs-are kan använda. Sjungs den inte längre i din församling, så be den i din enskilda andakt. En psalm till både tröst och rannsakan:




1. Du segern oss förkunnar,
du oss förlossat har.
Dig prise våra munnar,
o Jesus, vårt försvar.
Du dödens udd har krossat
och gravens bommar lossat
och livet fört därut.

2. Du träder fram i ära
och världen fylls av ljus.
Dess strålar hugnad bära
i själva dödens hus.
Fröjd är i änglars boning,
på jorden fröjd, försoning
och ett odödligt hopp.

3. Ej graven oss förskräcker,
den var din bädd också.
Din milda hand oss räcker,
hur djupt vi vila må.
Den dig i livets skiften
har följt, skall ock ur griften
upptagas i din famn.

4. Så lär oss leva, lida
som du och dö din död;
låt oss din hjälp få bida,
i kampen var vårt stöd.
Blott den som delar striden
skall dela segern, friden
och himlens ro med dig.

5. När, Herre, du oss väcker
den sista morgonväkt
och du din hand utsträcker
att döma jordens släkt,
ljuvt skall din stämma klinga
och oss det budskap bringa
att ingen död mer är.





Katekesfråga 255: Vad lär oss dessa ord om nattvardens välsignelse?

måndag 16 december 2019

Adventskalender 2019 lucka 16: Du bar ditt kors

Påskvänner!

Några av de finaste nytillskotten i 1819 års psalmbok var skrivna av Erik Gustaf Geijer. Särskilt den här passionspsalmen blev klassisk - och förtjänade att bli det:



1. Du bar ditt kors, o Jesu mild, 
då dödens väg du trädde, 
till frälsning för den värld som vild 
och full av hat dig hädde. 
O kärleks höjd! 
Du blöder böjd 
för dem som dig förfölja. 

2. Du bar ditt kors. Då bar du ock 
med världens skulder mina. 
Och bland de otacksammas flock 
som du vill nämna dina 
är också jag, 
fast dag från dag 
din kärlek mig besöker. 

3. Du bar ditt kors. Din härlighet, 
som alla himlar prisa, 
din makt, som icke gränser vet, 
du lade av, att visa, 
det intet finns, 
som icke vinns 
av kärleken som lider. 

4. Du bar ditt kors. Så lär ock mig, 
o Segerhjälte, vinna
och uppå korsets helga stig 
till himlamålet hinna. 
Då är min själ 
förvarad väl 
och lever i din kärlek.





Katekesfråga 254: Vad sa Jesus för att beskriva vilken välsignelse den heliga nattvarden för med sig?

söndag 15 december 2019

Också viktigt på Livets söndag!

Påsk- och julvänner!

Lyssna till internationelle missionssekreterarens julhälsning med kollektupprop för Efs mission!




Katekesfråga 253: Varför kallas kalken det nya förbundet i Kristi blod?

Livets söndag?

Påsk- och adventsvänner!

Feto-30-semanas.jpg

Det har ju nästan varit absurt hur de kvinnor som sagt ifrån kring behandlingen av våra ofödda nu, pga den slappa uppbackningen från kyrkor och samfund och KD, snarast visar sej ha medverkat till att försämra situationen. (Ja, det är en paradox, och jag anklagar inte de kvinnor som sagt ifrån).

Sedan Ellinor Grimmark och Linda Steen velat tillämpa den samvetsfrihet för barnmorskor som förarbetena till 1974 års abortlag förutsatte, gjordes en skärpning av själva yrkesbeskrivningen på Arbetsförmedlingens hemsida, så att det inte längre skulle råda några tvivel om att varje barnmorska förväntas ställa upp på att genomföra alla slags aborter som abortlagen medger sjukvårdens stöd till (även avlivning av foster med Downs syndrom i vecka 21). Tidigare (före 2010) talades bara om att "medverka vid gynekologisk vård" o dyl. Nu står det rätt ut att det handlar om avsiktliga aborter (d v s det som tidigare, även av Rfsu, kallades fosterfördrivningar). Som alltså numera för första gången räknas in i barnmorskeyrkets själva raison d´etre.

När barnläkaren Katarina Strand Brodd berättade att hon såg det som sin plikt att försöka rädda alla levande födda till livet, även de som fördrivits ur livmodern i akt och mening att de skulle dö, så blev reaktionerna att hennes livräddningsförsök var olämpliga. Och Smer, Statens medicinska råd, har sedan dess t o m visat sej villigt att offra det s k "livsduglighetskriteriet" bara för att avlivningarna av oönskade foster ska få fortsätta t o m v 21, även om kuvöstekniken skulle utvecklas så att barn kan överleva där även om de föds i vecka 18! (Smer föreslår alltså en fast tidsgräns och tycks därmed acceptera att somliga avlivas och somliga räddas till livet i exakt samma ålder, enbart beroende på ifall de är önskade eller ej. Den s k "livsduglighetsprincipen" som hittills förklarats och försvarats i så högstämda ordalag visar sej alltså bara ha varit fastlagd "ad hoc", d v s för att den hittills varit till hjälp vid försvaret av abortlagens tidsgränser).

Och nu i år, när åklagare Jennie Nordin avslöjade att alla foster, inte bara de med någon slags skada eller handikapp, är rättslösa ända fram till förlossningen, verkar hon bara ha åstadkommit ökad livsfara för alla ofödda. Eftersom varken de politiska partierna, media eller kyrkorna reagerat (har de ens noterat hennes larm?), är ju enda följden av hennes vädjanden att alla fosters rättslöshet sakta men säkert sipprar ut till allmänhetens kännedom, och även om det lyckligtvis inte innebär att en massa mammor låter avliva foster i v 30 (på egen bekostnad, för det allmänna ställer ju inte längre upp vid det laget), innebär det ju en ökad risk för att det händer, kanske genom en rik men grym medförälders påtryckningar. (En liten unge i kuvös är alltså fridlyst, men inte en dubbelt eller tiodubbelt så stor unge som är kvar i mammas mage).

När då ärkebiskop Antje Jackelén i Nairobi kritiserar andra länder och - i vissa avseenden begripligt - kräver tillgång till säker och laglig abort för alla kvinnor, måste hon givetvis vara snäll och precisera sig. Dels: 1) uttalar hon sig utifrån pragmatiska eller principiella skäl? D v s anser hon att staten av pragmatiska skäl bör tillåta och hjälpa till med avsiktliga aborter även om de är något dåligt i sig självt och bara kan motiveras som det minst onda (men i vissa fall t o m etiskt mer allvarligt än prostitution eller knarkmissbruk)? Eller anser hon att aborter av principiella skäl alltid bör tillåtas, ja, t o m är ganska oproblematiska även ur etikens och kyrkans synvinkel - och hur långt fram i graviditeten i så fall? 2) Ja, hur länge? Samma fråga har jag ställt till Amnesty som gjort sig till tolk för samma krav. Är det just svensk abortlagstiftning som ska exporteras, och då inklusive det Jennie Nordin uppmärksammat, att aborter i Sverige aldrig någonsin är olagliga ifall kvinnan/modern beställer dem? (Också ett sätt att bli av med illegala aborter - att legalisera dem allesammans!). Och om ärkebiskop Jackelén faktiskt ogillar även svensk abortlag och abortpraxis, varför då inte säga även det någon gång? Kan det vara så att även Svenska kyrkan, som styrs av politiska partier, är en del av hela det här problemkomplexet? I Sverige åtminstone?

I Verbums konfirmandbok "Kyrkans lära" (1968) av Gert Borgenstierna och Åke Ström står det under rubriken Femte budet något som passar särskilt bra som läsning under Livets söndag:

Tre sätt att döda behöver man särskilt varna för i vår tid:

* Att skada eller döda människor på grund av vårdslöshet i trafiken, t ex genom fortkörning, rattfylleri.

* Att döda ett litet barn innan det är fött. Det kalls abort och är lika illa som att döda en levande människa (utom i de fall, då läkare säger att barnet måste tas bort för att moderns liv skall kunna rädds). Även om några ungdomar brutit mot sjätte budet, så att de fått barn innan de är gift, får de inte göra det onda värre genom att också bryta mot femte budet.

* Att döda svårt sjuka eller gamla människor. Det kallas eutanasi (eller numera ofta dödshjälp) och är straffbart. Det är orätt att förkorta någon människas liv, ty Gud ensam skall bestämm hur länge vi skall leva. Varje människas liv är en viktig och oersättlig nådatid, som  hon skall använda till att komma närmare Gud och vara till glädje för medmänniskorna.

Sedan talas om att anfalls- och rövarkrig är brott mot Guds bud men att försvarskrig eller nödvärn kan vara berättigat. Och texten fortsätter:

Under alla omständigheter är det vår plikt att arbeta för fred och försoning melln folken. I vår tid är det särskilt viktigt att alla kristna människor energiskt arbetar för att atomkraften bara får användas för fredliga ändamål.

Och så kommer exempel på hur man kan såra andra och bryta mot femte budet även genom ord. Samt positiva exempel på hur femte budet vill få oss att "hjälpa och bistå vår nästa i alla faror och levnadsbehov" (Luther) - som den barmhärtige samariten gjorde. Och det här är viktigt - det behövs både tydliga avståndstaganden från en abortpraxis som spårat ur (det är inte bara abortlagens fel) och positiva insatser för att underlätta fullföljda graviditeter, både inför själva förlossningen och efteråt. Särskilt viktigt är det att papporna är beredda att ta ansvar också för ett barn med handikapp, t ex Downs syndrom. Egentligen borde man - ja, just man! - väl inte ha sex ö h t om man inte är beredd på att göra det - "den som tar emot ett sådant barn i mitt namn, tar emot mig" sa ju Jesus med syftning på barn ö h t men även på just ett sådant barn.

Ja, det var några tankar på Livets söndag. Jag är visserligen man och ärkebiskopen kvinna, men det är ju främst kvinnor som slagit larm i exemplen ovan. Och som på sedvanligt manér avfärdats som något slags hysterikor. Utom av dem som undertecknat denna debattartikel i Världen idag. Jag noterar att Efs´ missionsföreståndare nuförtiden inte är med på uppropen inför Livets söndag - fick förre missionsföreståndaren alltför hård intern kritik när han gjorde det? Och hade kritiken varit lika hård om frågan hade gällt födda små barn i kuvös? (De foster som Jennie Nordin visat är utan svenskt rättsskydd kan ju vara upp till 10 gånger större och nästan dubbelt så gamla som barn i kuvös!).



Katekesfråga 252: Vilka osynliga gåvor ger Kristus med brödet och vinet i den heliga nattvarden?

Mohamed Omar om Tredje söndagen i advent

Påsk- och adventsvänner!

Säga vad en vill om Eddie Råbock alias Mohamed Omar - jag har länge varit orolig att han skulle gå från en sorts extremism till en annan - men den här texten om "Tredje advent" är seriös och tänkvärd och förtjänar verkligen att läsas av både Efs-are och andra. Inte okritiskt, men heller inte nedlåtande.

Mohamed/Eddie har nämligen många poänger här, med inlevelse i både Johannes Döparens och Jesus´ egen förkunnelse. Och han kan uttrycka dem väl.







Katekesfråga 251: Varför har Kristus instiftat den heliga nattvarden?

Adventskalender 2019 lucka 15: En röst, en ljuvlig röst jag hör

Påskvänner!

Den här söndagen ska jag gå till nattvarden för första gången på länge. Jag behöver den. (Tror att det gäller många av oss Efs-are). En nattvardspsalm som garanterat inte sjungs i helgen är "Vad röst, vad ljuvlig röst jag hör" av Johan Olof Wallin. Den är dock en av Wallins mest evangeliska men också mest enkla och rättframma psalmer, och skulle verkligen förtjäna en renässans. Jag gjorde därför ett bearbetningsförsök själv för några år sedan - här är resultatet (i klippet överst sjunger dock Mario Ouwens psalmbokens version):




1. En röst, en ljuvlig röst jag hör:

"Stå upp och fira som sej bör 
den dag som Herren gör!"
I dag till mej når Herrens ord:
"Kom i min famn, kom till mitt bord!"

2. Jag kommer, Jesus, på ditt bud,
men kläd mej själv i helig skrud,
min Herre och min Gud!
Ikläd mej din rättfärdighet,
att jag må se din salighet.

3. Likt Petrus jag berömde mej,
förnekade och glömde dej -
men du ej dömde mej.
Din blick mej fann, din kärleksblick
till djupet av mitt hjärta gick.

4. Med smärta jag min svaghet ser,
o hjälp mej att jag aldrig mer
dej, Jesus, överger,
men går med glädje dit du går
och bär mitt kors i dina spår.

5. Och när jag önskar återfå
de krafter som jag ser förgå,
jag likt Maria då
vid dina fötter sitta vill
och vad du talar lyssna till.

6. Ett enda mej nödvändigt är:
att hålla dej av hjärtat kär
och tro vad du mej lär.
Av denna kärlek, denna tro
i liv och död har själen ro.

7. De själar du åt himlen vann
på jorden ej sin näring fann,
av stoft ej mättas kan.
Den dryck och föda som oss när,
ditt eget blod, din kropp det är.

8. Dej själv du åt de dina bjöd.
Du är det sanna livets bröd
som frälsar oss från död.
Du är den källa, av vars flod
en kristen hämtar kraft och mod.

9. Så kom att i mitt hjärta bo.
Till dej jag sätter all min tro,
hos dej jag finner ro.
Med dej jag lugn till målet går
och trygg på Herrens dag består.

10. Din Andes vittnesbörd mej lär
att inget mer fördömer här

den som i Kristus är.
Så håll mej kvar i liv och död,
du nådens källa, livets bröd!

Text: Johan Olof Wallin 1813 (34 år), ngt bearb. A.H. 2007, 2013, jfr SvPs1986 nr 390

Musik: Olof Åhlström 1825 (69 år) - alt. tysk folkmelodi/Köpenhamn 1569 

En klassisk nattvardspsalm - skriven på den tiden då dessa helst skulle vara långa och räcka några "duklag". Den är en av Wallins tidigare psalmer, skriven på den tid då han ansågs "smittad" av neologi (nyteologi), men i t.ex. vers 2 tydligt evangelisk-luthersk. Wallin låter bibliska personer som Petrus och Maria tjäna som åskådningsmaterial, och åtskilliga vändningar är, som så ofta hos Wallin, hämtade direkt från bibeln, särskilt i den oförkortade 15-strofersvarianten. (Den senaste officiella psalmbokens beskärning av psalmen är inte särskilt lyckad, även om det nog var rimligt att förkorta den en del).

Psalmen förknippas sedan länge med Olof Åhlströms melodi, men den komponerades inte förrän 1825 och fanns således inte med i J C F Haeffners koralbok från 1820. Där fanns istället en utjämnad version av den tyska melodin ovan, som dock nu restaurerats till en mer rytmisk form och i 1986 års psalmbok satts som A-melodi (såsom varande psalmens ursprungliga). Jag tycker nog ändå att Åhlströms rytmiskt jämna melodi känns mest kongenial med texten och den epok texten författades i. En rytmiserad tysk koral (i anslaget dessutom lite väl lik SvPs1986 nr 347) känns inte som en lämplig melodi att återföra denna psalmtext till. Och i den mån psalmen ö.h.t. fortfarande sjungs är det nog till Åhlströms koral.

J O Wallin:

Olof Åhlström:

lördag 14 december 2019

Adventskalender 2019 lucka 14: Den korta stund jag vandrar här

Påskvänner!

På vår jubileumsvandring genom 1819 års psalmbok har vi nu faktiskt kommit till en påskpsalm. Men inte "Vad ljus över griften" utan en annan av Franzéns psalmer, nämligen den för Herdesöndagen (3:e söndagen i påsktiden), "Den korta stund jag vandrar här". En av de mest älskade och sjungna psalmerna i den wallinska psalmboken, med rubriken "Den gode herden".



DEN GODE HERDEN

1. Den korta stund jag vandrar här,
vad fruktar jag och klagar?
Han som den gode herden är,
han mina steg ledsagar.
Han som gav livet för sin hjord
än med sin Ande och sitt ord
är när oss alla dagar.

2. Jag hör hans röst och känner den
och går dit han vill kalla.
De sina känner han igen,
han räknat har dem alla.
Han söker den som vilse far,
den svage i sin famn han tar,
upprättar dem som falla.

3. Han styrker mig med livets bröd
vid nådens helga källa,
där Andens kraft mot synd och död,
där frid och fröjd uppvälla.
Hur mörk min väg bland törnen går,
blott jag ej viker från hans spår
jag ej skall modet fälla.

4. O du som sade: "Ingen kan
de mina från mig taga",
dig mot en värld jag ropar an,
som vill mig från dig draga.
Låt mig ej villas bort från dem,
som till din Faders sälla hem
du lovat att ledsaga.

5. Hur tomt är allt vad världen har,
hur kort dess nöjen vara!
Snart stundar natten, då envar
av oss skall hädanfara.
Och då, vad är all lycka här
emot det löftet: "Där jag är,
där skolen I ock vara!"



Text: Frans Michael Franzén 1813 (41 år)
Musik: Lyon 1547 / Johann Crüger 1653 (55 år)
Denna psalm, som Franzén första gången publicerade i andra häftet av "Prof-Psalmer" som han utgav tillsammans med Wallin 1813, hade redan från början rubriken "Den gode herden", och har också länge varit stående psalm på "Herdesöndagen" (Tredje söndagen i påsktiden) som har samma överskrift. Psalmen baserar sej på Jesusorden i Johannes 10 men innehåller även referenser till exempelvis Psaltaren 23 och Johannes 17:24.
Melodin har i 1986 års psalmbok återförts till originalets mer rytmiska form. Frågan är dock om inte psalmen tappat i popularitet genom att den förlorat sin mer haeffnerskt utjämnade melodiform, som faktiskt var mycket omtyckt och förknippad med just den här texten. Om psalmer från 15-1600-talet lämpligen sjungs i tidstypiska melodiformer kan man ju dock tänka sej att psalmer från 1800-talets början kan få klinga lite mer, ja just "haeffnerskt". 

F M Franzén:
Frans Michael Franzén porträtterad 1823 av Johan Gustaf Sandberg

J Crüger:

fredag 13 december 2019

Adventskalender 2019 lucka 13: Se, natten flyr för dagens fröjd

Påsk- och julvänner!

Under 1800-talet och långt in på 1900-talet var det på många håll två Wallinpsalmer som inramade julottan. Först den alltmer obligatoriska julottepsalmen "Var hälsad sköna morgonstund" som ersatte "Den signade dag" (men inte i t ex Dalarna) - och till slut "Si, natten flyr för dagens fröjd", som i vår tid motsvaras av "Dagen är kommen" (SvPs 122), men som fortfarande finns i psalmboken (SvPs 120, strax efter "Var hälsad").

Idag på Luciadagens morgon kan vi också hälsa varandra med denna fina psalms ord - Lucia mitt i advent har ju blivit något av en "förövning" inför julen, en julsångshögtid innan alla farit till Kanarieöarna och Thailand eller var man nu firar jul nuförtiden (hos morfar och mormor?). Anders Frostenson har gjort en förtjänstfull bearbetning av Wallins text - en av Frostensons bästa! - men här kommer den i min konfirmationspsalmboks version, som frånsett stavningen också är 1819 års. Liksom Wallins adventspsalm "Jerusalem, häv (höj) upp din röst" har den Luthers julmelodi:



Se, natten flyr för dagens fröjd,

och änglars röst från himlens höjd
det bud till fromma herdar bär,
att född den gode Herden är.

I stilla glans han träder fram.
Av spridda får och späda lamm
han sig en hjord församla vill,
den himmelriket hörer till.

Saktmodig, mild och oskuldsfull
han ej med silver eller gull,
men med sin lydnad och sin död
skall lösa oss från evig nöd.

Hans kyrka, i sitt frö så späd,
skall varda lik ett skuggrikt träd,
som hulda grenar sträcker ut
kring jordens rund, till tidens slut.

Likt sommarregnets ljuva fall
hans ord all världen glädja skall
och skaffa frukt till evig tid
i sanning, helgelse och frid.

Och himmel skall förgås och jord,
men ej hans helga, dyra ord.
Hans namn av alla tungors ljud
skall kallas Frälsare och Gud.

Statt upp, var ljus, o mänsklighet!
Ditt namn skall vara kristenhet,
din ära och din själaro
att uppå Herren Kristus tro.

Högtlovad vare Herrens nåd,
hans makt, hans underfulla råd,
högtlovad i all evighet
den Eviges barmhärtighet!



Katekesfråga 248: Vad är att bannlysa?