söndag 4 augusti 2019

Fina psalmer i Missionskyrkan också

Påskvänner!

Jag vikarierande som kantor i Hudiksvalls missionskyrka idag, och fick bl a spela dessa underbara psalmer: En liten stund med Jesus och I Offerlammets tecken.

Nu blir det söndagslunch och sedan missionsdag på Brogården. God fortsättning på vilodagen! som läraren och predikanten Birger Palo i Luleå Fridsförbund brukade säga.

Förklaringshelgen är en sommarfest - en Kristus-fest! När vi kristna firar honom, hans död och uppsyåndelse (som ju också Förklaringsdagen handlar om), blir det ringar på vattnet. Och "fast vi åter måste ned / i sorgedalen, följer med / från glädjens stund / i hjärtats grund / en stilla tröst och fred."

Katekesfråga 213: Hur vill du alltså avsluta ditt Fader vår?

lördag 3 augusti 2019

Förklaringsdag och Missionsdag

Påskvänner!

Sommarens kyrkliga storhelg är inte Midsommardagen utan Kristi Förklarings dag - en Kristusfest med sex ljus på altaret! Och så dessa härliga psalmer, hoppas jag:





Och på Brogården i Njutånger klockan 15 och 18 talar förre distriktsföreståndaren i Västerbotten, Rune Persson, om missionen i Tanzania, vars unga kyrka kan få bli till välsignelse även för oss i höga Norden Middag serveras utimellan. Alla är välkomna! Vi ber att Jesus ska få bli stor för oss - både förklarad och förhärligad.

Katekesfråga 212: Vad lär dig Amen, som bönerna i Fader vår slutar med?


fredag 2 augusti 2019

Att tänka på i Pride-tider

Påskvänner!

Olof Edsinger skrev bra och tänkvärt - och empatiskt - om Europride (och hela pride-rörelsen) i tidningen Till Liv i fjol somras. Mycket aktuellt fortfarande, så läs här! (Även Daniel Ringdahl skriver tänkvärt som underlag för fortsatt samtal i frågan).

Så här skrev jag själv på Fb till en vän som igår hyllade Marcus Birros "omtänk" vad gäller Pride:

"Ja, Pride ska inte sågas rakt av (Birro har alltid brett på tjockt i sina texter och låtit för 'nyfrälst' vad han än skrivit om). Bara bedömas och diskuteras på samma villkor som t ex Jesusmanifestationer och 1 maj-demonstrationer. Allas lika värde anses ju även kyrkans kors och arbetarrörelsens röda fanor stå för av respektive anhängare (inte sällan förenade i en person, jag har pratat med flera), och alla är de förstås - liksom Pride-rörelsen - legitima aktörer i värt öppna, demokratiska samhälle, och alla värda något slags stöd och sympati, inte minst i de länder och de sammanhang där de är särskilt utsatta och förföljda.

Nu har det ju alltid funnits folk som - med särskild hänsyn till sin egen rörelses martyrhistoria - undrat varför inte alla är kristna (eller ställer upp i Jesus-manifestationer), liksom andra, ibland dock precis desamma, undrat varför inte alla är socialister och tågar med dem 1 maj. Och nu verkar tydligen ungefär samma fråga ställas om hbtq(ip)-aktivism och Pride-tåget, och precis som i de andra fallen kan det finnas många skäl utöver hat och förakt. Det viktiga är att de, som inte går med, på annat sätt verkligen står upp för mänskliga fri- och rättigheter, medan de som går (oavsett manifestation) förmår markera distans till diverse kyrkliga och/eller socialistiska och/eller queerpolitiska tokigheter som man faktiskt inte vill promota eller ens verka gilla.

Att fylla offentligheten - alltså kommunhus, bussar och t o m kyrkor - med Pride-flaggor tycks mej dock påminna om bayerska kristdemokraters försök att fylla kommunala väggar med krucifix för att markera en viss påstått gemensam värdegrund. Men varken korset eller regnbågsflaggan (eller de röda fanorna) är faktiskt den okomplicerade symbol för 'allas lika värde' som vissa viĺl ha det till. Jag förstår absolut dem som också på detta sätt  vill uttrycka sitt stöd för utsatta grupper (kanske även med #mittkors eller röda fanor). Men vi som med en ateists grad av övertygelse helt enkelt inte TROR på en del Pride-dogmer (t ex om barnafödande män - eller att det inte finns nån särskild vits med att ha en mamma) är så klart tveksamma till att delta i parader som - förutom allas lika värde - uppfattas hävda just sådant. Och som t o m, med tanke på Rfsl:s ökända ståndpunkt och Fuckförbundets deltagande i Sthlm Pride, riskerar uppfattas som manifestationer även mot sexköpslagen.

Men det är bra att Birro markerar mot hätska utfall var de än förekommer ('hacka Affe till oblat' hette det ju en gång på Sthlm Pride och t ex Olof Palme fick ju för mkt skit av många kristna). Och jag är glad varje gång Pride kan arrangeras i olika städer och länder utan att stoppas av hot och hat. Jag har själv i kyrkliga sammanhang deltagit i regnbågsgudstjänster och t o m en hel regnbågsdag. Och jag trivdes bara bra på Rosa caféet i Lund. Men jag tågar helst inte under vare sej priderörelsens flaggor (fast jag gillar regnbågar) eller arbetarrörelsens röda fanor (fast jag gillar rött). Trots Stonewall och homohatets Mellanöstern. Eller för den delen Utöya."

Så långt mitt Fb-inlägg till en Fb-vän i Equmeniakyrkan, som nog dock också kan ha sin relevans för Efs och många Efs-are, oavsett läggning.

För en månad sedan skrev jag nedanstående replik till EFK-pastorn Björn Cedersjö, anställd vid Sveriges kristna råd, som "tänkt om" i frågan - den togs aldrig in i Dagen så jag publicerar den här istället. Avgående biskopen Eva Brunne tycktes ta Cedersjös "omvändelse" till intäkt för att kampen för det könsneutrala äktenskapet i princip redan var vunnen, också i frikyrkligheten (och Efs?) trots viss beklaglig eftersläpning på sina håll, men jag vill å det skarpaste reagera mot den toökningen/historieskrivningen. Det är tvärtom så att det är Brunnes/Cedersjös (som det verkar) avvisande av all slags heteronormativitet, också i kyrkan, som, om än innerligt välment, är uppenbart orimlig. Eller helt enkelt queer, som som det så talande heter nuförtiden. Men den som vill lära våra ungdomar att även en del män kan föda barn (som i sin tur kan vara födda i "fel kropp"), eller att det inte finns någon särskild vits med att ha en mamma, kan gärna hålla sig borta från predikstolar och katedrar. Pridefestivaler tycks vara ett lämpligare forum för dem, liksom för poly- och sexköpsförsvarare. (Homofober och hatpredikanter bör förstås inte uppträda i någondera sammanhanget).

Här min replik till Cedersjö:

CEDERSJÖS TEOLOGI ÄR ALLTFÖR QUEER

Jag tror säkert att Björn Cedersjö (Dagen 21/6) brottats med både bibeltexter och aktuella erfarenheter. Men slutsatsen han tycks landa i menar jag blir orimlig: ett carte blanche-bejakande av sexuella relationer (trofasta och kärleksfulla, givetvis) mellan två karlar eller två damer, också i Evangeliska Frikyrkan (EFK).

Jag försökte själv på 90-talet argumentera för biskopsmötets beslut från 1994 att ett par där båda är av samma kön skulle kunna få någon sorts förbön och välsignelse på enskild pastors ansvar. Som ett pastoralt undantag men likväl som en möjlighet. Jag bejakade även, som politiskt liberal, partnerskapslagstiftningen som kom något år senare, och drog igång en namninsamling mot Ugandas drakoniska antihomolagar.

Det som sedan hände var ju att Svenska kyrkan (eller egentligen de politiska partier som fortfarande dominerar den) drev igenom att alla ingångna "partnerskap" också skulle kunna välsignas i alla Svenska kyrkans församlingar. Vi hade ju redan infört en välsignelse, sa man. Men detta var likväl något nytt: här avskaffades de facto Svenska kyrkans officiella heteronormativitet, och sexuella relationer mellan två av samma kön accepterades rakt av (om de var någorlunda trofasta och kärleksfulla, givetvis). Prästen Yngve Kalin och 865 undertecknare av hans "Prästdeklaration" insåg att detta var ett avgörande paradigmskifte och anmälde avvikande mening.

Steg tre kom 2009, då äktenskapet könsneutraliserades i både stat och kyrka. Med det dräpande argumentet att vi ju redan de facto accepterat förbundet mellan två karlar eller mellan två damer som likvärdigt med man-kvinna-förbundet, som nu alltså inte ens skulle få ha ett särskilt namn, ens i kyrkan. Och nu har även Svenska kyrkans handbok (HB17) kodifierat det könsneutrala äktenskapet. Vigselliturgins "Underbart har du skapat man och kvinna" är ett minne blott. 

Jag vet inte hur Björn Cedersjö ställer sig till just äktenskap mellan två karlar (eller damer). Men eftersom EFK redan avsagt sig vigselrätten torde det ju i hans fall handla om att välsigna ett redan ingånget förhållande. Hade det nu handlat om ett tydligt uttryckt pastoralt undantag, vore det en sak för sej. (En del har ju t ex "bytt kön" och vägrats att få "byta tillbaka"). Hade "homosexuella" varit en väl avgränsad folkgrupp likaså. Men nu vet vi ju, både från grekisk forntid och nyare erfarenheter, att de flesta av oss, inte bara norska prinsessans Shaman, är kapabla till sexuella relationer med båda könen. Och att mina tonåringar i den kommunala skolan får lära sig att de lika gärna kan bilda familj med någon av samma kön som med någon av motsatt är en sak. Men att Svenska kyrkan och snart kanske även Evangeliska Frikyrkan lär dem det ter sig faktiskt absurt

ANDREAS HOLMBERG
trebarnspappa
Iggesund


torsdag 1 augusti 2019

Per-dagen

Påskvänner!

Augusti har börjat bra. Idag firar vi Per. D v s både väckelseprästen Pehr Brandell i Nora (men uppvuxen i Pitebygden) och hans son Petrus, kyrkoherde i Nordingrå. Den sistnämnde borde vi väl ha firat detta års midsommarafton (22 juni 2019), ty han var född den 22 juni 1819 (i Nora) och avled den 22 juni 1919 (i Nordingrå), på kvällen efter sitt lyckligt utståndna 100-årskalas. Det ni! Kyrkoherde Nils Parkman, själv 91 och todifare kyrkoherde i Nordingrå, har i alla fall utgivit en biografi över Petrus. Bra gjort!

Katekesftåga 210: Hur avslutas Herrens bön?

fredag 19 juli 2019

Hägg igen

Påskvänner!

Som sagt: på söndag blir det Eva-Britt och Hans-Eric Hägg på Brogården i Njutånger kl 15 och kl 18!

Katekesfråga 209: När blir vi helt och hållet räddade från det onda?

onsdag 17 juli 2019

Hjälp att dödsträna

Påskvänner!

Det här, mina vänner, är det bästa jag läst i ämnet "dödsträning": Eleonore Gustafsson skriver djupt uppbyggligt och tänkvärt utifrån Jesu sju ord på korset. Värt att läsa och tänka på även mitt i livet. Tack, Eleonore! Tack, Jesus!

Lika läs- och tänkvärt är svaret på
Katekesfråga 208: Hur befriar Gud oss här i tiden från allt ont och farligt?

Bönen, Jesus och himlen

Påskvänner!





På söndag, Apostladagen, eller Petri och Pauli dag (som fram till 1772 alltid firades den 29 juni), blir det som sej bör på denna högtidsdag en riktig kyrkhelg i vår församling!

Förutom helgsmålsbönen kl 18 på lördag i Långvinds kapell och högmässan kl 10 i Enångers gamla kyrka på temat "Sänd mig!" blir det även gudstjänst kl 15 på EFS Brogården i Njutånger med temat "Bönen, Jesus och himlen" (gäster: Eva-Britt och Hans-Erik Hägg).

Sedan serveras middag och kl 18 blir det sånggudstjänst tillsammans med Häggs. Alla är mycket välkomna till en härlig kyrkhelg! (Liturgisk färg: rött).

Eftersom det i år är Tore Nilsson-jubileum (han föddes 1919) presenterar jag också hans fina sång på temat "Sänd mig" efter Jesaja 6:1-8 (i lätt bearbetning som godkänts av sonen Jan och med koralen SvPs 601). Den försvann tyvärr ur psalmbokstillägget 2003, men vi kan ju sjunga den så här ändå:



1. Här har du mig Herre, den minste du fann, 

den svagaste kämpen i skaran. 
Jag ber om en plats där jag tjäna dig kan, 
och följer du räds jag ej faran. 

2. Här har du mig Herre,jag tror dig Guds Son

fast lätt jag förtvivlar och syndar, 
men rustar med kraft du mig ovanifrån 
till strids för ditt rike jag skyndar. 

3. Här har du mig Herre, du känner mitt jag 

som aldrig vill bli vad du menat. 
Men ta mig att tjäna och kämpa idag, 
ja, sänd mig, när helt du mig renat! 

4. Här har du mig Herre, ett barn av den jord 

vars ande det timliga binder. 
Men möter jag dig och ditt kallande ord 
blir världen ej mera ett hinder. 

5. Jag själv är ju intet. Men ge mig din glöd, 

med tjänandets kärlekseld tänd mig 
och låt mej få strida din strid till min död. 
Här har du mig, Mästare, sänd mig!

Text: Tore Nilsson 1945 (26 år), ngt bearb. A.H. 2014, med tillstånd
Musik: J P E Hartmann


Katekesfråga 207: Vad ber vi om i den sjunde bönen?

måndag 15 juli 2019

Predikan på vers över gårdagens evangelium

Påskvänner!

Så här skaldade biskop Franzén över Johannes 8.  Bortsett från den idag något ålderdomliga språkdräkten är det sällan jag hört en bättre och mer innehållsrik predikan över denna text (predikotext igår).

Själv ärbar, döm dock ej så hårt den arma!
Låt Gud åtminstone få över henne,
den trolöst övergivna, sig förbarma.
För Adams barn vi alla oss bekänne;
men "den, som vet sig oförvitlig vara,
han kaste första stenen"; så den milde,
den ende från all synd, allt orent skilde,
åt hycklarskaran än i dag hörs svara.
Dock ej att lasten skydda är hans mening,
hans, som ej blott det yttre livets hälsa
bereda vill, men främst vår inre rening,
han, som att oss från syndens välde frälsa
själv tog på sig dess skuld och led dess smärta.
Han ber för oss och bär oss på sitt hjärta,
nu kommen att förlossa, ej att döma.
En dag likväl - o, må vi det ej glömma! -
han kring sin domstol samla skall oss alla,
och evig är den dom, som då skall falla.

F M Franzén:



Katekesfråga 206: När får vi enligt Guds löfte vänta hans hjälp i frestelserna?

måndag 1 juli 2019

Vad i hela världen gör jag här?

Påskvänner!

Wise man´s wisdom:



Och så en predikan av Agne från en tid då han var mer i min egen ålder - inför Tredje söndagen efter trefaldighet, om den älskande Fadern, om Guds kyss:




Katekesfråga 205: Vad ber vi om i sjätte bönen?

Att vara kristen

Påskvänner!

Ville bara föra vidare en viktig påminnelse från Stefan Swärd. Passar så bra inför nästa helg på temat "Förlorad och återfunnen". Nej, den passar alltid bra, d v s den behövs hela tiden.

Katekesfråga 204: Vad menas med att de andliga fienderna frestar oss?

söndag 23 juni 2019

Luther om Johannes Döparens dag

Påskvänner!

Det blev en härlig fest igår i en fullsatt (så när som på läktarna) Enångers gamla kyrka och Enångers församlinghem (GDPR hindrar mej att lägga ut bilder på alla kyrkogångare :o). En riklig laxbuffé gladde oss och sedan på kvällen bjöds vår familj på grillfest hos en familj i Njutånger.

Idag på Johannes Döparens dag äter vi lite försiktigare och begrundar den alls icke surmulet asketiske lärofadern Martin Luthers ord:

Varje kristen bör ha reda på den verkliga orsaken till att vi firar denna dag. Då skulle vi icke ha en sådan dåraktig midsommarglädje, som världen brukar ha. Ty den beter sig som om Gud hade låtit den helige Johannes födas endast för att äta, dricka och dansa. 

Väl är det sant, att ängeln förkunnade för den gamle Sakarias, att många skulle glädja sig över gossens födelse. Men han menar då icke en sådan glädje som världen brukar öva efter sin onda art, nämligen att hon fyller buken och plägar sig väl. Utan han talar om en andlig glädje. Ty Johannes skulle vara den förste predikare, som med sitt finger utvisar den välsignade säden för oss och förkunnar för oss frälsning och syndernas förlåtelse, i det att Gud för Kristi skull vill vara oss nådig och låta all barmhärtighet vederfaras oss. 


Detta är en glädje, som icke varar blott en dag och sedan har med sig huvudvärk, utan en som varar i evighet och har med sig salighet Det är för denna glädjes skull som man bland de kristna firar denna dagen, på det att de skall få erfara något av den glädjen och tacka Gud för hans välgärning.



Katekesfråga 203: Vilka är det som frestar oss?

lördag 22 juni 2019

Avskedspredikan i Enånger

Påskvänner!

Enångers gamla kyrka.
Altaret

Snart ska jag till Enångers gamla kyrka på högmässa (kl 10!!! - normaltid införs återigen i vår församling dagen efter midsommarafton när alla varit uppe minst till 12!!!) för att avtacka vår mångårige komminister, tidigare kyrkoherden i Enånger (den siste?), herr Mats (Sandström). Alla hjärtligt välkomna - blir det mycket folk skickar vi givetvis upp drängar och pigor på läktaren :o).

Katekesfråga 202: Frestar Gud någon?

fredag 21 juni 2019

Glad midsommar önskar Tore Nilsson och Olga Kullgren

Påsk- och pingstvänner!

Glatt sommarsolstånd och glad midsommarafton önskar jag, poeten och riksdagsmannen Tore Nilsson (1919-98, 100-årsjubilar i år) och lärarinnan Olga Holmén-Kullgren:


VI TACKAR, HERRE, FÖR DET SKIMMER



1. Vi tackar, Herre, för det skimmer
som gjuts kring väna ängars blomst.
En sommardag vår själ förnimmer
ditt ljusa rikes återkomst.

2. Vår bygd i sol och sunnan blommar

med vita nätters härlighet,
och fylld av doft och rikedomar
är varje fattig lid och vret. 

3. Var när oss, Herre, dessa stunder

och oss den stora nåden giv
att skåda mer av dina under,
tills du blir livet i vårt liv. 

4. När solen sedan vänder åter

och dagen långsamt kortas av,
en vila du oss finna låter 
i dig, som också hösten gav.

5. Du gav oss, Herre, detta rike,

du gav ett jordiskt paradis!
Din kärlek känner ej sin like,
dig vare ära, lov och pris! 

Text: Tore Nilsson (1919-1998), ngt bearb., publ. med tillstånd



VI TACKAR DIG, VÅR FADER KÄR




1. Vi tackar dig, vår Fader kär,
för sommarns sköna dar,
då allting om dig vittne bär,
som liv och anda har.
De tusen, tusen fåglars sång,
de sköna blommors skrud
och ängens grönska, bäckens språng
lovsjunger dig, o Gud.

2. Och skog och sjö i solens sken,

så sköna jag dem ser!
Där glittrar varje blad på gren
och varje våg där ler.
Min tanke då mig gärna bär
bort till ett fjärran land,
där det en evig sommar är
på Jordans andra strand.

3. När jordisk fägring, jordiskt ljus

vårt öga gläder så,
hur blir oss ej i fridens hus,
vårt rätta hemland då,
där livets träd vid livets älv
beständigt gröna står,
där solen är vår Herre själv,
som aldrig från oss går!


Text: Olga Kullgren, ngt bearb. 2012
Musik ("Ellacombe"): Würtemberg 1784

Katekesfråga 201: Vad lovar vi i denna bön (femte bönen i Fader vår)?

torsdag 20 juni 2019

Glad sommar!

Påsk- och pingstvänner!

Fride Gustavsson har ju givit oss två underbara sommarsånger: Sommarns dörr står nu på glänt och Nu är det härligt att leva. Ändå ger jag ordet till lulepojken Anders Carl Rutström (1721-1772), vars sommarpsalmer i Sions Nya Sånger hör till det gladaste jag sjungit. Vi sjunger ju Bellman fortfarande (eller?), så varför inte också sjunga Rutström, som faktiskt var den som på 1740-talet lärde Bellman att stava (med en pinne med hästhuvud på - "han älskade mig mycket" skriver Bellman i sina memoarer). Undrar förresten om Bellman bara lärde sig själva stavningen och inte även en del verskonst av sin unge lärare?

Här kommer nu hela två sommarpsalmer av Rutström. Glad (mid-)sommar!

KOM LJUVA RO OCH SOMMARNÖJE 
(mel. Vår store Gud gör stora under)



1. Kom, ljuva ro och sommarnöje,


du härlighetens förebild!
Den tid på denna jord vi dröjer
förljuvar du och gör så mild.
Då sjunger Andens näktergal
i Sarons täcka blomsterdal.

2. Välkommen hit, du Sions konung
och herde god för dina lamm,
som smord med olja, rik på honung
för hela världen träder fram,
ger ljuvlig skugga långt ifrån,
som cedrarna på Libanon.

3. Du är en evig hälsokälla
av nåd och liv, av must och märg,
som aldrig slutar övervälla
de dinas boning, Sions berg.
Du är en outöslig brunn
för varje själ och törstig mun.

4. Vem är då krank och inte dricker,
vem är som hör och ej ger akt?
Vem har en själ och märker icke
vad Herren, Herren själv har sagt:
att han till oss har gott behag,
att nu är salighetens dag!

5. Nu är en sol för oss uppgången,
och vi fått höra nådens röst.
Vår fiende är evigt fången,
var mänskosjäl är återlöst.
Vi i förbund med Herren står,
och ännu varar nådens år!

6. Ni blommor som bekläder jorden,
ni örter utav tusen slag,
du fågelsvärm som kvittrar orden
på vår och eder Konungs dag,
ni träd och fiskars menighet
och allt vad jorden nämna vet,

7. ni stora hav och branta floder,
ni bäckar klara som kristall,
ni hårda berg och marmorstoder,
er enda syssla vara skall
att tala om en evig hand
som råder över alla land.

8. Men hör ni, frälsta mänskosjälar:
när träd och djur blir glädjens tolk,
skall vi som varit dödens trälar
och nu av nåd är Herrens folk
stå stummare än stock och sten?
Nej, stäm nu in här var och en:

*9. Halleluja av hela jorden,
halleluja av den som tror,
halleluja av helgons orden,
halleluja av änglakor,
halleluja av gammal, ung,
halleluja för Sions Kung!

Text: Anders Carl Rutström, bearb. A.H.

Musik: Ur mel till Sions nya sånger, utg av Joël Blomqvist ("Vår store Gud gör stora under")



VÄLSIGNADE DAG
(mel. Förblindade värld)




1. Välsignade dag
och lustfyllda lag! 
Vi njuter den tid 
då eviga solen 
är jorden så blid 
att plantor kan få 
runt iskalla polen 
så grönskande stå! 

2. Vi gläds också åt 

den härliga låt, 
allt skönt tidsfördriv 
av fåglarnas kvitter, 
ack, lustiga liv! 
och allt som så väl 
i vattnena spritter 
upplivar vår själ. 

3. Se ängar och fält 

som Skaparn dem ställt! 
Du saliga folk, 
se skogen och gräsen, 
de är ju hans tolk. 
Han allting har gjort, 
beskåda hans väsen 
i litet och stort. 

4. Vår herde, Guds Lamm,
du fostrat oss fram
ett frälsningens år,
så led nu till Saron
de hungrande får.
Vår överstepräst,
du känner, vår Aron,
vad passar oss bäst.

5. Min törstiga mun

vid frälsningens brunn
sin svalka nu har,
din rikedoms källa
allsintet bespar;
jag ser nu hur sällt
den vill övervälla
de blomstrande fält.

6. Kom, frisk eller sjuk

till frälsningens duk,
där sitter en man
att själar sej fästa,
hur mild är ej han!
Kom, bada dej här
i nådens Betesda,
just sådan du är.

7. Här går vår monark

i blomstrande mark!
Följ med dit han går,
han själv är ju vägen
för skingrade får.
Ack, skynda dej hit,
som svalan förlägen,
att få dej en bit!

8. Min Jesus, du vet

att föra på bet,
du känner ditt får,
vad dryck och vad föda
det ständigt åtrår,
vad svalkar vår mun,
den saften som flödar
ur frälsningens brunn.

9. Så stannar vi vid

din hydda i frid,
dej lyssnar vi på,
din ljuvliga pipa
begynner att gå;
ditt kraftiga ord
låt muntra och gripa
i hjärtat din hjord.

10. Gör, eviga fröjd,

din kyrka förnöjd,
vartendaste lamm
ledsaga på fältet
till salighet fram;
i vingarnas bo,
det sällaste tältet,
låt vara vår ro.

11. Om den lovar Gud 

som inte har ljud, 
som tala ej kan, 
vad gör då ej bruden 
som älskar sin man? 
Lovsjunge nu den 
till bröllops är bjuden 
sin käraste vän: 

12. För kärlekens flod, 

din pina, ditt blod, 
din ångest och nöd, 
din avlelse, födsel, 
din marter och död, 
för nådens bevis, 
för solsken och skötsel, 
dej, Jesus, ske pris! 

Text: Anders Carl Rutström, bearb. A.H.

Musik: Folkmelodi ("Förblindade värld")

A C Rutström:



Katekesfråga 200: Behöver vi be denna bön ("Förlåt oss våra skulder") också efter det att vi blivit benådade av Gud?

tisdag 11 juni 2019

Som om Stora helgdöden aldrig ägt rum

Påskvänner!

Här i Njutånger/Iggesund känner man sej radikal för att man firar högmässa på Annandag Pingst. Och så finns det en församling som firar mässa även på Ttedje- och Fjärdedagen! I S:t Stefanus koinonia med Göran Beijer och Hans-Åke Holmström knusslas det inte med gudstjänster (om än annan- t o m fjärdedagsmässorna firas kl 18.00 för de dagarbetandes skull). Man kan där t o m fira Jungfru Marie besökelses dag den 3 juli (en annan helg som fanns kvar också efter reformationen men ströks 1772 - under den s k upplysningstiden).

Kyrkoherden i Hedvig Eleonora Anders Carl Rutström från Luleå behövde, likt hovpredikanten Anders Nohrborg med sin berömda postilla (med predikningar för alla tredje- och fjärdedagar jul, påsk och pingst), aldrig uppleva den s k Stora helgdöden som berövade oss ca 20 helgdagar på ett bräde. Bl a alla de särskilda apostladagarna, t ex S:t Andreas dag den 30 november, då Rutström föddes och fick apostelns namn tillsammans med den tre år dessförinnan stupade konungens.

Men vi som lever efter Stora helgdödens tid kan faktiskt våga vägra sluta fira pingst i förtid! Särskilt just under pingsttiden passar det ju bra att församlingen möts till enkla gudstjänster (kanske i hemmen?) några dagar i följd. Idag är det alltså Tredjedag pingst, och enligt 1697 års koralbok med evangeliebok är det följande texter och psalmer som gäller idag: Epistel Apg. 8:14-17. Evangelium Joh. 10:1-10. Särskilt föreslagna psalmer är (förutom de allmänna pingstpsalmerna) Gud har av sin barmhärtighetKom Helge Ande, Herre Gud och Jesus är min vän den bäste. Ni som kommer till servicehuset Tryggebo i Iggesund idag kl 10.30 eller till Nianfors kyrka ikväll kl 19.00 kan få vara med och fira Tredjedag Pingst på ett enkelt men uppbyggligt sätt (utan mässa dock).

Även i min gamla kyrkopostilla (Luthers alltså) finns det en predikan för Tredjedag Pingst (ja, två t o m!). Den avslutas med nedanstående strålande appell till trosfrihetens försvar. Visst misslyckades det "lutherska" Sverige länge att följa honom här - tänk bara på 1686 års kyrkolag och konventikelplakatet från 1728! - ja, somliga superlutheraner har ju nästan verkat beredda att av "en harkling från Luther själv" göra en trosartikel. Men ord som dessa av Luther har varit ett starkt stöd för både Efs och frikyrkorörelsen när det gäller att själva läsa Skriften och pröva förkunnelsen (också Luthers):       

Jesus sade: Och sina egna får kallar han vid namn, och leder dem ut. Och när han har släppt ut sina egna får, går han före dem, och fåren följer efter honom, ty de känner hans röst. Men den främmande följer de inte, utan flyr ifrån honom, ty de känner inte deras röst som är främmande. (Joh. 10:4-5)

Ur Luthers predikan för Tredjedag Pingst: 
"I dessa ord är två ting som väl bör märkas: 1) Friheten till att tro och 2) Makten till att undersöka. 

Ni vet ju att våra själamördare har avspisat oss med det som möten, lärda män och stora doktorer fastställer och beslutar: det måste man hålla för gott och inte undersöka om det är rätt eller inte. Däri har de blivit så säkra på sig, att de nu påstår (som man uppenbarligen ser) att folket, vid risk för bannlysning, bör ta för gott allt vad de säger. Men här måste du ta ett spjut i handen och göra ett hål på deras sköld med, ja, deras beslut ska bli dvärgnät, och man ska ta tillbaka det svärd från dem, som de har rövat från oss, och rikta dess udd mot dem själva.

Märk därför väl, att fåren äger makt att undersöka det som man föreställer dem, och att de bör säga: Vi har Kristus till Herre, och framför alla djävulens och människors ord vördar vi hans ord; det vill vi förstå och undersöka huruvida Påven, Biskoparna och flera sådana kaxar gör rätt, eller inte. Ty Kristus säger här att fåren dömer och känner vilken röst som är den rätta eller inte. Nåväl, har de beslutat och fastställt något, så vill vi se efter om det är rätt, och döma därom efter den makt att döma som är lämnad åt varje kristen särskilt, ja, som ej är oss given av människor, utan av Gud själv. Ty så gör också de naturliga fåren, så att de flyr en främmandes och håller sig till sin herdes röst.

Härmed ogillar alltså Evangelium alla möten och alla påvliga stadgar, och lär att vi inte ska ta emot något utan undersökning, eftersom vi har makt att undersöka, och den makten tillhör oss ännu i denna dag. Men de har tagit svärdet ut ur våra händer, så att vi ej kunnat göra utslag i någon lära, utan har måst låta allehanda läror tränga sig in. Därför lär det väl göra dem ont i magen, att vi vill ta tillbaka svärdet från dem. Men man måste sannerligen ta det tillbaka, inte med våld, utan med ordet, och därför våga allt vad vi har, och säga: Jag är ett Guds får, hans ord vill jag ha och anamma; om ni ger mig det så vill jag hålla er för herdar. Men om ni sätter för mig någon bilära, och inte ger mig rena Evangelium, så vill jag inte hålla er för herdar, ej heller höra er röst. Ty det ämbetet, som ni berömmer er av, sträcker sig ej vidare än så långt ordet går. Finner vi nu att någon på detta sätt är herde, så ska vi ta emot honom; varom icke, så ska vi avsätta honom från ämbetet, ty fåren bör känna och urskilja herdens röst. Ger han inte rätt bete, så bör man ta staven av en sådan herde, och hatten av en sådan biskop, ty en med pärlor besatt hatt och en med silver beslagen stav gör ingen till herde, utan omsorgen om fåren och deras bete.

För att inga göromål måtte komma under omprövande, har de trängt sig till den myndigheten, att de kunnat ta svärdet ifrån oss, eller beröva oss rättigheten att undersöka, så alldeles att vi utan undersökning har måst anta allt som de föreställt oss, och det har nu snart kommit så långt med detta, att man av enbart en harkling från Påven är färdig att göra en trosartikel. De har jämväl föregivit, att överheten äger rättighet att förelägga sina undersåtar vad de behagar, utan att andra ska undersöka och döma därom, och det har haft en så faslig skada till påföljd, att om vi inte vore kristna skulle vi väl önska hundra tusen svärd över en enda Påve. Detta vet de också själva, och därför försvarar de med all makt sina lagar och stadgar. Ty om de skulle låta gemene man döma om dem, så torde deras stadgar måst stå tillbaka, och de måst predika Guds rena ord; men då bleve också deras buk smalare och dessa hingstarna inte så många.

Därför: beväpna er med detta ord, så att ni hugger sönder och genomränner allt det som inte är överensstämmande med Guds ord. Ty makten att döma tillkommer fåren, och inte endast predikanterna. Därför har ni frihet att undersöka och döma om allt som predikas. Ty hade vi inte den makten, så hade Kristus förgäves sagt i Matt. 7:15: 'Vakta er för de falska profeterna, som kommer till er i fårakläder, men invärtes är glupande ulvar.' Vi kunde ju inte vakta oss, om vi inte hade makt att döma om deras lära, utan hade måst acceptera allt som de säger och predikar.

Det andra stycket visar hur man inte bör tvinga någon till tron; ty fåren följer den de känner men flyr de främmande. Nu vill Kristus att man inte ska tvinga någon, utan låter var och en följa av frivilligt hjärta och lust, och inte av fruktan för skam eller straff. Man bör låta ordet gå ut och uträtta alltsammans. Vinner man därmed deras hjärtan, så kommer de väl självmant. Tron går inte av hjärtat, såframt det inte har Guds ord. Därför är vår tids herrar galna och rasande, i det de tar sej före att med makt och med svärd driva folk till tron, ty Kristus vill här att fåren ska komma självmant, därigenom att de känner hans röst. Men med utvärtes tvång kan man inte tvinga eller vinna hjärtat, såsom Påven med sina lagar har nödgat folk till skrift och nattvard. Kristus vill ha det fritt: han hade också kunnat bruka tvång, men han ville uträtta det med sin ljuvliga och kärleksfulla predikan. Den so följde med, han blev därvid, och lät ej rycka sig därifrån. Men dessa vill med svärd och eld, det är med ursinnighet, uträtta allt. Därför märk väl: man bör bara låta Guds rena ord ha sin gång, och sedan låta dem som man därigenom vinner följa med fritt; ja, då lär de väl frivilligt och av sig själva följa med.

Men därmed vill jag dock inte ha det världsliga svärdet avskaffat; ty det kan så hålla styr på folk, att de förblir i fred, och ej gör andra skada. Därför måste det blänka och brukas för de arga skalkar, som ej aktar på något Guds ord; men ingalunda kan det tvinga hjärtat och bringa det till tron. Därför måste svärdet bli stilla i trossaker. Där måste man gå in genom dörren, predika ordet och göra hjärtat fritt. Och på det sättet för man folk till tron, och annars inte. Det finns ju två slags regementen, nämligen över de fromma och över de onda; de fromma leds och kommer till rätta genom ordet, men de onda måste man hålla i ordning med svärdet.

Kristus förklarar själv sina ord när han säger: 'Jag är dörren in till fåren, och alla de som kommit före mig är tjuvar och rövare.' Därmed menas inte de som var sända av Gud, såsom profeterna, utan de som har kommit okallade, av sig själva, som berövar Gud äran och med sin falska lära dräper eller rövar bort människosjälar. 'Den som går in genom mig ska bli salig och ska gå in och ut och finna bete.' Här talar Kristus om den kristliga friheten, som består däri att de kristna nu är fria ifrån förbannelsen och lagens tvång, och kan hålla lagen allt eftersom de ser att kärleken till nästan och dess nödtorft kräver det.

Det gjorde också S:t Paulus: när han var hos judarna höll han lagen med judarna; hos hedningarna höll han den så som de höll den, såsom han själv säger i 1 Kor. 9:19-23: 'Fast jag är fri för var man, har jag likväl gjort mig till var mans tjänare; för att jag må vinna dess flera. För judarna har jag blivit såsom en jude, fr att jag ska vinna judarna; för dem som är under lagen har jag blivit som en under lagen, för att jag ska vinna dem som är under lagen. För dem som är utan lag har jag blivit som om jag vore utan lag (fast jag inte är utan Guds lag, utan är i Kristi lag), för att jag ska vinna dem som är utan lag. För de svaga har jag blivit svag, för att jag ska vinna de svaga; jag har för var man blivit allehanda, för att jag ska få göra några saliga. Men sådant gör jag för evangeliets skull, för att jag ska bli delaktig.'

Detta kan tjuvar och mördare, de falska predikanterna och profeterna, inte göra; de uträttar inte annat än att de stjäl, mördar och fördärvar. Men Kristus, den sanne och rätte herden, kommer allenast till det ändamålet att fåren ska ha liv och övernog. Detta vare nu nog sagt över detta Evangelium. Vi vill härvid låta det bero och bedja Gud om nåd att rätt förstå och fatta det."

Katekesfråga 199: Vad ber vi om i femte bönen?

söndag 9 juni 2019

Annandagpingst-högmässa i Värnamo - och Njutånger

Påskvänner!

Det är Värnamo församling som inspirerat oss i Enånger-Njutånger att fira gudstjänst kl 11 på Annandag Pingst - som om inget hade hänt med almanackan. Staten kan nämligen inte bestämma vilka kyrkliga högtider som ska firas eller inte firas, och man kan ta ledigt från jobb och skola av s k religiösa skäl (det gäller inte bara muslimer). Här nedan kan ni följa den uppbyggliga Annandag Pingst-högmässan i Värnamo för sex år sedan (då texterna var desamma som nu). Finns det möjligen även någon Efs-förening eller samarbetskyrka som firar Annandagen? Annars brukar några Efs-are vara trogna deltagare i Annandagens högmässa här i Njutånger.



Katekesfrågan 198: Vad bekänner vi inför Gud i den femte bönen?

Om pingstdagen på pingstdagen

Påsk- och pingstvänner!

Samtidigt (se förra inlägget) är ju pingstens budskap förutom påskens stora evangelium om Kristi uppståndelse också det att Guds gode helige Ande på ett alldeles särskilt sätt utgöts över jorden och är tillgänglig för oss alla ("era söner och döttrar ska profetera", som Joel profeterade). Så att påskens evangelium kan spridas både bland oss och över hela jorden (Annandagens tema är ju "Andens vind över världen").

Den norske psalmförfattaren Elias Blix ger oss pingstdagens under i blixtbelysning:







1. Pingstsöndagen
kyrkohagen,
kyrkohagen bär sommarskrud.
Blommorna många
doftande ånga,
doftande ånga sänt upp till Gud.
Pingstsöndagen
kyrkohagen,
kyrkohagen bär sommarskrud.

2. Kristus sådde,

hit han nådde,
frön han sådde som skjuter ax,
Anden och ordet,
kraft är i kornet,
kraft är i kornet, det såg vi strax.
Kristus sådde,
hit han nådde,
frön han sådde som skjuter ax.

3. Mänskor glada

i Guds lada,
i Guds lada idag kom in.
Tretusen vänner
Jesus bekänner,
Anden de känner som sommarvind.
Mänskor glada
i Guds lada,
i Guds lada idag kom in.

4. Vittnesskaror

trotsar faror,
trotsar faror och sår Guds ord.
Livet ska flöda,
ordet ge gröda,
ordet ge gröda runt all vår jord.
Vittnesskaror
trotsar faror,
trotsar faror och sår Guds ord.

5. Åkern lyser,

axen hyser,
axen hyser en skörd så stor,
korn genom Anden
många som sanden,
många som sanden från syd till nord.
Åkern lyser,
axen hyser,
axen hyser en skörd så stor.

6. Helge Ande,

kyrkan blande, 
kyrkan blande sin sång med bön:
Sänd dem som vittnar,
markerna vitnar,
markerna vitnar till skörd så skön.
Helge Ande,
kyrkan blande,
kyrkan blande sin sång med bön!

Text: Elias Blix 1871 (35 år), sv. övers. A.H. 10/5 2016
Musik: Ludvig Mathias Lindeman 1864 (52 år)

Katekesfråga 197: Varför säger vi "Giv oss idag"?

Om påskalammet på pingstdagen

Påsk- och pingstvänner!

Petrus´ predikan på pingstdagen var ju till stor del en påskpredikan. Pingstens budskap är detsamma som påskens, kan man säga, men förkunnat i Ande och kraft. Då passar det ju bra att dagens betraktelse av Rosenius (9 juni) handlar om Kristus som vårt påskalamm - pingsten ju visserligen en av kyrkans tre storhelger, men den räknas samtidigt i många traditioner som den sista av påskhelgerna. (Eller sista och sista - varje söndag är ju Kristi uppståndelses dag).

"Vi har också ett påskalamm, som är Kristus, offrad för oss." (1 Kor. 5:7)

Israels barn suckade under en hård, odräglig träldom; ifrån Egypten uppsteg ett beständigt rop till Herren av deras nöd och jämmer, och ingen enda kunde befria dem därifrån; Farao och hans härar var dem alltför mäktiga.

Denna träldoms nöd var dock ännu inte kommen till sin rätta höjd, så länge inte Moses hade uppträtt; men när Moses började bjuda att de skulle gå ut ifrån träldomens land och sade till deras beherrskare: "Så säger Herren: släpp mitt folk!" — då först blev träldomen och förtrycket rätt gruvligt. Nu ropade och jämrade sig folket allraömkligast och klagade på Moses, som med dessa ord hade retat upp konungen till förökad grymhet. Så alldeles misströstade de nu om sin befrielse från träldomen. Och just då var Herrens stund kommen.

Och hur skedde nu deras förlossning? Den skedde endast genom ett Guds allmaktsunder. En mörk, förskräcklig natt utförde Herren sin hämnd över sitt folks förtryckare, då han slog allt det som var förstfött i Egypten — och nu var det påskalammets blod, som frälste de förtryckta från den rättfärdige hämnarens svärd.

Är inte här en skön målning av den stora, all världens förlossning, som är skedd i Kristus Jesus? Eller har inte även vi en stor förlossning att fira? O, den nu framställda är blott en svag skuggbild till den stora förlossning, som skedde i Kristi död.

Låt oss se! Hela världen var genom syndafallet kommen under djävulens våld; Guds beläte var förlorat, och därmed den fria viljan! Människan var en slav under avgrundens Farao, regerad och driiven efter hans vilja av de lustar och villfarelser, vilka var de "fogdar och ämbetsmän", han satte över oss. Under denna träldom suckade hela mänskligheten.

Den kände dock inte rätt sin nöd förrän lagen kom och talade tydligare än samvetet om Guds fordringar. Då först började samvetsnöden på jorden bli rätt stor. Av Guds heliga lag kunde inte en bokstav, inte heller en prick efterskänkas, och lagens oryggliga dom var, att den, som syndade, skulle dö — och den var inte till, som var rättfärdig, inte en. Här var en outsäglig och allmän nöd.

Men då förbarmade sej den store, barmhärtige Guden! Han kunde inte lida, att hans avbild och barn, människan, skulle förtappas evinnerligen. "Då tiden blev fullkommen, sände Gud sin Son, född av kvinna, gjord under lagen, för att han skulle förlossa dem, som var under lagen" — varom redan profetians Ande så fröjdefullt sjöng: "För dej varder man sej glädjande, såsom man glädes i skördanden; ty du har sönderbrutit deras bördors ok och deras skuldrors ris och deras plågares stav, likasom i Midjans tid. Oss är fött ett barn, och en Son är oss given."

Märk här, hur Herrens Ande blickar tillbaka på Israels träldomsnöd i Egypten, då Han talar om "bördans ok, skuldrornas ris och plågarens stav"! Och dock talar han här om Kristi förlossningsverk för hela världen.

Och hur ljuder det i Nya testamentet? I Hebr. 2 säger aposteln: "Eftersom barnen har kött och blod, är ock han vorden delaktig därav, för att han skulle genom döden nedlägga honom, som hade döden i våld, det är djävulen, och göra dem fria, som i allt sitt leverne genom dödens räddhåga måste vara trälar." I Gal. 3 säger aposteln: "Kristus har förlossat oss ifrån lagens förbannelse, då han vart en förbannelse för oss." Och åter: "Vi har förlossning genom hans blod, nämligen syndernas förlåtelse."

Så har Herrens Ande uttryckligen nämnt den träldom och de plågare, från vilka Kristus förlossat oss. Han nämner synden, lagens förbannelse och djävulen. Slutligen talar också Herren till den sista fienden, döden, och säger: "Jag vill förlossa dem ut ur helvetet och hjälpa dem ifrån döden; död, jag ska vara dej ett gift; helvete, jag ska vara dej en plåga."

O, ett herrligt, majestätiskt hot emot vår fiende! O, eviga, prisvärda kärlek! O, eviga, mäktiga tröst för våra arma syndarehjärtan! Här är nu vårt påskalamm, vår stora, eviga förlossning!

All världens synd, alla människors ogudaktighet och syndaträldom, ifrån Adams intill den sista människans i världen, lades på Guds rena Lamm, och den odrägliga bördan tryckte honom så att han svettades blod. Han kvider och beder, han suckar, såsom lammet på slaktbänken, men han går det trofast igenom. All lagens förbannelse, alla dess hotelser och straff för synden samlas på honom, så att han också blev en förbannelse för oss; men förlossade också därmed oss ifrån lagens förbannelse, så att vi skulle ärva välsignelsen. För dej varder man sej glädjande; ty du sönderbröt våra bördors ok, våra skuldrors ris och våra plågares stav.

Slutligen kom också döden, som är syndens lön, och angrep och dödade det eviga livet, men blev så själv uppsvulgen i segern — och så nedlade han "honom, som hade döden i våld, d. ä. djävulen, och gjorde oss  fria, som i allt vårt leverne måste vara trälar genom dödens räddhåga".

Detta är nu vår påskfröjd, och detta är vår segersång: "Döden är uppsvulgen i segern; du död, var är din udd? Du helvete, var är din seger? Gud vare tack, som har givit oss segern genom vår Herre Jesus Kristus."

Nu må vi väl jubla, fira påsk med fröjd,

stiga ska vår lovsång upp i himlens höjd.
Ty vårt påskalamm är Herren Jesus Krist -
ära vare honom både först och sist!


Katekesfråga 196: Vad ber vi alltså om i fjärde bönen?

lördag 8 juni 2019

Glad pingst!

Påsk- och pingstvänner!

En välsignad och glad pingsthelg önskas er allesammans!




1. Nu är det pingst. I vårdräkt skön
står lunden doftande och grön,
och tusen fåglar sjunger glatt
i trädens kronor dag och natt.

2. Med nyfödd skönhet, kraft och hopp
naturens liv har vaknat opp.
I solskensbad sej marken ställt
och blommor smyckar skog och fält.

3. Men säg, min själ, har du väl fått
i pingstens glädje del och lott?
Kan du med glada lovsångsljud
för Andens gåva tacka Gud?

4. Har du med nåden blivit nöjd
och så fått smaka Andens fröjd?
Ja, är du löst ur syndens garn,
ett fritt, ett levande Guds barn?

5. Nu är det pingst, nu är det tid
att få Guds Ande, ljus och frid.

Guds Ande, fräls oss, du som kan,
och lär oss älska rent varann.

 
Katekesfråga 195: Varför är det då nödvändigt att be om vårt dagliga bröd?

tisdag 4 juni 2019

Må trenden fortsätta

Påskvänner!

Det är med Efs som med Lycksele kommun - de senaste 60 åren har det skett en stadig minskning. Men nu har det visst vänt, åtminstone för Efs del, och för 2018 rapporteras en ökning med ett par hundra personer. Det är mäktigt med tanke på hur gamla många Efs-are är, och hur många som dör på ett år (jfr även här med Lycksele). Vi får med vår missionsföreståndare Kerstin Oderhem be och hoppas att den nya trenden håller i sej. Inte för Efs:s skull, men för missionens och människornas.

Här lite mer från Efs årskonferens i Örnsköldvik:




Katekesfråga 194: Ger Gud oss inte vårt dagliga bröd även om vi inte ber om det?


torsdag 30 maj 2019

Efs årskonferens i Örnsköldsvik

Påskvänner!

Ett stort böneämne är helgens Efs-konferens i Övik, som Dagen berättar om. Det fina och viktiga temat för vår missionsorganisations årskonferens "Först måste evangeliet förkunnas för alla folk."

Jag kan tyvärr aldrig vara med på Efs-konferenserna längre - senast var jag med i Piteå - eftersom vår församling alltid har konfirmandlägren den helgen och eftersom jag fortfarande har förtroendet att få vara med som ledare. (I år far vi till Hållandsgården och Nidarosdomen).

Jag hittade tyvårr ingen "trailer" för konferensen. Men för sex år sedan när den också hölls i Övik sa dåvarande missionsföreståndaren så här, och den kallelsen känns fortfarande aktuell:



Katekesfråga 193: Vad menas med vårt dagliga bröd?

tisdag 28 maj 2019

Gångedag

Påskvänner!

Ni vet väl om att det är gångedag idag också? Igår gick jag och rekade längs Stråsjöleden mellan Enånger och Njutånger (och hittade murklor!!!) samt den blöta gångstigen på västra sidan Långtjärn med två broar över Sjöbyttebäcken.

Gångedagarna är dagarna mellan Bönsöndagen (Rogate) och Kristi Himmelsfärdsdag. Åtminstone måndagen och tisdagen. Även efter reformationen behölls seden att bedjande gå i procession runt åkrar och fält. Bön om god årsväxt, psalmer att sjunga - traditionen höll i ända fram till 1772, då de "avskaffades" tillsammans med apostladagar och tredje- och fjärdedagarna vid jul, påsk och pingst.

Upplysningstidens överhet tyckte väl att bön var slöseri med tid när man kunde hugga i på fälten istället. Annars är väl Ora et labora en bra devis både nu och då, och lite "gångedagar" skulle väl ligga i tiden nu egentligen? Både miljöaspekten och hälsoaspekten och evangelisationsaspekten talar för fler vandringar till gudstjänsten, fler pilgrimsvandringar, processioner och "gångedagar" ö h t.

Glad gångedag på er!

Katekesfråga 192: Hur gör Gud sin vilja rådande hos oss?

söndag 19 maj 2019

Ester del 2

Påskvänner!

Den här söndagen heter på latin Cantate, som betyder "sjung!" (Förra söndagen hette Jubilate=jubla, och nästa heter Rogate=bed!). Mycket uppbyggliga uppmaningar, alltså.

Och visst blir det mycket sång! I söndagens högmässa i Njutånger (där jag spelar) blir det psalmerna 470 (från Syrien), 406, 48 eller 43, 70, 690 och 153. Riktiga påskpsalmer i början och slutet, som ni ser. Sedan blir det Vårton i Iggesunds vita kyrka kl 17, med många fler sånger, bl a O vad världen nu är skön (med musik av Mozart) och Nu grönskar det i dalens famn (med musik av Bach).

Därefter - kl 19 eller när jag och Maggan är klara i kören - blir det bibelstudium "Ester del 2" på Efs-kyrkan. Liksom kroppen har många lemmar och ingen är onyttig (se 1 Kor. 11) har bibeln många böcker och "varje bok i Skriften är inspirerad av Gud och till nytta när man undervisar, vederlägger, vägleder och fostrar till ett rättfärdigt liv." (2 Tim. 3:16). Liksom vi inte ska förakta någon kroppsdel, om än somliga tycks ringare, ska vi inte förakta någon bibelbok.

Knappt hade Esters bok etablerats i vår kyrkas högmässoläsningar förrän folk ville ta bort läsningen ur Ester från våra gudstjänster, se vänsterpartisten Eva Zetterbergs inlägg i Kyrkans Tidning. Hon ställde i och för sig bra och viktiga frågor, men jag tycker att Erik J Andersson gav bra svar.

Ikväll leder Sigrid Lundqvist bibelstudiet över Ester kap 5-10 (men läs hela boken om du inte redan gjort det). Luther var länge skeptisk till boken eftersom den ö h t inte nämner Gud, men hade den regelbundet lästs i våra kyrkor hade vi nog haft större motståndskraft mot den antisemitism som genom historien alltför ofta visat sitt fula tryne (också hos Luther).

Nu får min Ester-psalm (finns det någon fler?) gå i repris. Den skrevs egentligen för Fastlagssöndagen, men kan naturligtvis läsas - eller sjungas - även vid andra tillfällen:

Det finns stunder när man inte vill.
Det finns stunder när man bara önskar sej bort, 
när man knappt ens orkar finnas till, 
men när kärlek visar väg i vått och i torrt. 
Kanske var det för en sådan stund, 
kanske var det för en sådan stund, 
kanske var det för en sådan stund 
som du föddes till världen? 

Drottning Ester våndades så svårt,
skulle hon nu för sitt folk få offra sitt liv? 
Hamans onda planer tog hon hårt,
ord från Mordokai var liksom skurna med kniv: 
"Kanske var det för en sådan stund, 
kanske var det för en sådan stund, 
kanske var det för en sådan stund 
som du kröntes till drottning?" 

Herren Jesus kände också så, 
ville slippa, om det gick, all plåga och nöd. 
Smärtans väg, den valde han ändå, 
som Guds vetekorn han gav oss liv i sin död. 
För det var ju just för denna stund,
för det var ju just för denna stund, 
för det var ju just för denna stund 
som han kom hit till världen. 

Det finns stunder när man inte vill, 
det finns stunder när man bara önskar sej bort, 
när man knappt ens orkar finnas till, 
men när kärlek visar väg i vått och i torrt. 
Kanske var det i en sådan stund, 
kanske var det i en sådan stund, 
kanske var det i en sådan stund 
som du föddes till världen?

(Est. 4:14b, Joh. 12:27, 16:21).

Katekesfråga 191: Vad menas med vårt eget kött?

tisdag 14 maj 2019

Våra andliga fiender - och vänner

Påskvänner!

Jag länkar ännu en gång till katekesutvecklingen och dess klassiska svar på frågan om våra andliga fiender. Tillsammans med bibelorden och -exemplen blir det en viktig påminnelse för oss alla. Om djävulen, världen och vårt eget kött.

Men på vår, eller den nya människans, sida står alltid: Fadern, Sonen och den helige Ande. Om man så vill kan man också säga: Ordet och sakramenten. Tack gode Gud för det!

Lojalitetskonflikt

Påskvänner!

Igår blev det en typisk lojalitetskonflikt. Jag hade räknat med att kunna delta på Efs medlemsmöte i Njutånger, men ordföranden i Liberalerna Hudiksvall var (okänt för mig tills i förrgår) bortrest på kurs och jag blev på årsmötet i våras vald till - vice ordförande. Så då blev det Liberalerna medlemsmöte istället. Fast nog hade jag hellre varit på Efs.
Jag fick en uppgift från Efs medlemsmöte - att göra snyggare instruktioner till diskmaskinen på Brogården och laminera den nya lappen. Får väl försöka då :o). Men nog så viktigt är att städa färdigt Brogårdskyrkan. Halvgjort arbete är visserligen också arbete, men de som hyr kyrkan om 10 dagar vill nog att den ska vara riktigt, riktigt klar.


onsdag 8 maj 2019

13 miljoner upphittade

Påskvänner!

En nergrävd skattkista är tydligen upphittad på Efs centralt. Nu gäller det förstås att inte slå sig till ro. Tycker vi skickar de 13 miljonerna till yttre missionen direkt ("där de bäst behövs"), så att de inte ligger och skvalpar längre än nödvändigt och blir ett alibi för minskat givande.

Eller vad tycker ni? Jfr även svaret på katekesfrågan här nedan...

Katekesfråga 188: När råder Guds vilja hos oss?

tisdag 7 maj 2019

Wittenberg som pilgrimsmål en av historiens ironier

Påskvänner!

Precis som den här Dagen-artikeln framhåller har Wittenberg blivit ett "religiöst turistmål" - eller varför inte rakt på sak kalla staden ett pilgrimsmål? Vår familj besökte Wittenberg i fjol - "Aha, ett fandom!" utbrast vår då 15-åriga dotter efter att ha sett alla souvenirbutiker.

Vi bevistade högmässan i Marienkirche - där dock en annan predikstol än Luthers numera används, och där barnen klagade på att det tyska språket försvårade deras förståelse, helt i strid mot Luthers intentioner. Med vördnad betraktade vi Slottskyrkans port och Luthers (och Melanchtons) grav.

Förra veckan var jag på en tvådagars pilgrimsledarkurs i Kårböle. Och S:t Olofs-leden till Trondheim är verkligen fantastisk - i sommar ska jag leda pilgrimer en dagsetapp mellan Enånger och Njutånger. Men jag vet verkligen inte om S:t Olof som person var så mycket märkvärdigare än Martin Luther. Framför allt är det ju Kristus Konungen som ska stå i fokus - även på en pilgrimsvandring till "Nidaros".

Och ironin med en pilgrimsresa till Luthers grav är väl att bland det första som hände i det "lutherska" Sverige var att pilgrimsvandringar förbjöds.

Katekesfråga 187: Vad ber vi då om i den tredje bönen?

måndag 6 maj 2019

Rosenius och Luther gästbloggar

Påskvänner!

Ibland är C O Rosenius dagbetraktelse till stor del författad av M Luther. Detta gäller t ex dagens rannsakande betraktelse, där Rosenius efter ett tag lämnar över ordet till Luther, som får avsluta betraktelsen. (Jag har dessutom bifogat en angelägen bön på vers av Nils Frykman).

"Jag förmanar er, kära bröder: ta förmaningens ord till godo!" (Hebr. 13:22)

Så länge människan förblir en ödmjuk och hörsam lärjunge för Guds ord, så att hon vill höra och följa all Guds vilja och råd om vår salighet, så ska alltid den Helige Ande i henne fullborda sitt goda påbegynta verk och framdeles upptäcka, vad som ännu kan vara fördolt, och rätta det, som är orätt.

Men det tillstånd, som inte gärna låter hjälpa sej, inträder då, när människan rent av gör det till en grundsats att inte ta åt sej vad som innebär bestraffning och förmaning, utan gör ett visst urval ur Guds ord och vill inte höra eller akta på det som angriper köttet och synden.

Det är väl sant, att man bör bruka den urskillning, att man inte, på samma gång som man omfattar Kristus, även omfattar lagens förbannelse och dom i samvetet; ty dessa kommer aldrig tillsammans. Den som har Kristus, den som söker eller tror sin rättfärdighet endast i honom, den är fri från all lagens förbannelse och bör ständigt så hålla det, ty eljest gäckar och föraktar han Kristi blod och alla Guds löften.

Men detta gäller endast frågan om hur vi står inför Gud. Vad däremot vårt leverne här på jorden angår, kan vi aldrig få nog förmaningar, bestraffningar och uppmuntringar; och sådana bör vi då nödvändigt ta åt oss och i verk och gärning rätta oss därefter, såvida vi vill vara kristna.

Ty de, som jämte det sinnet att de vill vara fria till köttet och levernet, även gör till sin grundsats att för sej utvälja endast det ord, som lyder ljuvligt och väl, och sky det, som angriper och oroar dem i deras synder, varpå följer, att de är otåliga för den hälsosamma förmaningens ord, räknande det för en laglära, vilken de såsom troende bör undfly, och, otåliga för broderlig bestraffning och varning, vänder sej däremot att försvara sej och sin synd, men till äventyrs slå sej ned vid någon löslig, overksam och domnad andlig lärdomsbrunn, vid vilken man kan på en gång vara gudligare än allmännaste världen och tillika stå i ganska gott förstånd med världen och i vardagslivet vara henne lik — ty sådan religiositet finns också — de, som går den vägen, med dem är det alldeles förlorat, såvida inte något synnerligt Guds nådesunder sker. Ty de befäster sej oupphörligt genom den grundsats de fattat, att inte akta det ord som ville rätta dem; de skyr det enda medel, som skulle hjälpa dem, skyr hälsosam lärdom, skyr mödan av en grundligare prövning o.s.v.

Detta är den breda villoväg, som i alla tider fått ta emot många av dem, som lyckligen undvikit en annan avväg, nämligen att under lagen söka upprätta sin egen rättfärdighet — ja, många som verkligen hade kommit till trons liv, mycket mer då sådana, som aldrig varit rätteligen omvända.

Hur har inte apostlarna på sin tid varnat för dessa bägge avvägar! Hur starkt och högljutt klagar inte Luther över desamma:

"Se", säger han, "hur man nu överallt ställer sej så dåraktigt till evangelium, att jag nästan inte vet om jag ska predika mer eller ej. Jag hade för längesedan slutat, om jag inte visste att det också gått Kristus på samma sätt. För så snart man predikar att det inte beror på vårt leverne eller på våra gärningar, utan på Guds gåva, så vill ingen göra något gott, leva tuktigt eller vara lydig — förutom det, att man också säger att vi förbjuder goda gärningar! När man åter predikar om ett tuktigt och stilla leverne, så vill världen strax förlita sej på det och bygga en stege upp till himmelen av det. Detta kan då Gud inte tåla. Ett skändligt leverne duger inte; och ett ärbart leverne blir också till fall. Ja, de som endast ser på ett ärbart och vackert leverne, för dem vore det bättre att de vore skökor och bovar och låge i träcken. Och ändå vill Gud inte att vi ska föra ett ont leverne.

Hur ska vi då bete oss? Du måste se till att du förblir på medelvägen och viker varken till vänstra eller högra sidan, utan för ett stilla, vackert och fromt leverne för världen, men inte gör något väsen av det eller håller det för bättre, än om du  sover eller vakar, liksom jag därom inte säger: genom det vill jag förtjäna himmelen. Alltså ska allt ärbart och tuktigt leverne föras fritt, så att ingen säger: Jag vill för den eller den gärningens skull bli salig. Jag ville gärna ha sådana lärjungar, som väl förstode vad ett kristligt leverne är; men man finner dem ingenstädes lika sinnade. Ty en hop vill antingen vara för gudlös, eller allt för helig. Välan, vem än som kan fatta det, må fatta det; vi kan inte mer än skaffa det in i öronen; Gud måste hjälpa det in i hjärtat."

Rena mitt hjärta, helga mitt sinne,
slut mej, o Herre, i kärlekens famn.
Kärleksfull gör mej,
led mej och för mej,
så att i allt jag må ära ditt namn.

Katekesfråga 186: Var sker Guds vilja alltid och fullkomligt?

lördag 4 maj 2019

Herdesöndag på Efs

Påskvänner!

Imorgon på Herdesöndagen kl 11 är det gudstjänst på Efs i Njutånger. Mats Hylander spelar och Mats Sandström predikar och Sigrid Sundin-Lundqvist leder mötet (antar jag). Efter två dagars pilgrimsledarutbildning i Kårböle och dagens personalutflykt till Eckerö på Åland ska det bli skönt att "landa" på Efs igen. Alla välkomna! Och Gud välsigne dej var du än firar Herdesöndagen.

Söndagen har ett så vackert namn på latin: Misericordias Domini. Jag tror att det på svenska betyder Herrens barmhärtighet. Här talar kyrkoherde Pär Magnus Möller, min gamle granne på Laurentiistiftelsen, i en helgsmålsbön från Värnamo:



Katekesfråga 185: Sker inte Guds vilja vår bön förutan?

onsdag 1 maj 2019

Bunyans pilgrimspsalmer

Påskvänner!

Imorgon ska jag på en tvådagars pilgrimsledarutbildning i Kårböle upp mot gamla riksgränsen (Kårböle skans, ni vet). Samtidigt slår vädret om, "skön April" byts ut mot "fula Maj". Men som baptisten John Bunyan sjunger i sin mest berömda pilgrimspsalm, som bl a sjöngs på Margaret Thatchers begravning (se nedan): "Den som hos Gud ska stå i högtidskläder vill djärvt mot målet gå: Kom, vind och väder!" Nu är vi Efs-are kanske inte direkt vare sej baptister eller tories. Men visst kan vi känna igen, uppskatta och själva behöva gamla underbefälet, fängelsekunden och Kristens resa-författaren Bunyans frimodiga uppmaning?

 



 





1. Den som hos Gud ska stå
i högtidskläder
vill djärvt mot målet gå 
- kom, vind och väder! -
vill ej av motgång mer
sej låta helt slås ner,
nej, som en förmån ser
att vara pilgrim.

2. Vem som än hotar med
faror och hunger
stör mest sin egen fred:
pilgrimen sjunger,
slår inte till reträtt,
ej räds för ormens ätt,
nej, fröjdas åt sin rätt
att vara pilgrim.

3. Gud, som sänt Anden ut
att i oss brinna,
ger hoppet att till slut
himmelen vinna.
Den som har denna skatt
ej fruktar hån och skratt,
nej, önskar dag och natt
att vara pilgrim.

Bunyans mindre kända pilgrimspsalm lyder så här:



1. Skyhögt berget står,

smal och brant är vägen
som till krönet når,
tunga känns ju stegen.
Ändå vill jag opp
//: till det bergets topp ://

2. Inte blir jag trött

på att gå den stigen
som Guds trogna nött,
faror ideligen
kräver dristigt blod,
//: bön och offermod ://

3. Hellre lida nöd

under pilgrimsfärden
än en evig död
efter fröjd i världen.
Herre, rista in
//: det i själen min ://

Katekesfråga 184: Vad verkas därigenom att Guds rike kommer in i vårt hjärta?