torsdag 24 juli 2014

Situationsbeskrivning 1695. Eller 2014?

Psalm 269 i karolinska psalmboken (rikspsalmbok 1695-1819, längre än någon annan svensk psalmbok). Lätt bearbetad. Särskilt tillägnad min vän Leo Holtter i Bjuråker:

   


1. Ingen efter Guds rike står.
Hans Ord man allestäds försmår.
Anammar det ock någon man,
strax ros och fördel söker han.
Man pryder sig med fagert sken,
ändock Gud ser till hjärtat allen.

2. Var gör nu efter sitt behag
och aktar ej Gud, ej mänskolag.
Den mening är man mest uti,
att man i allt skall vara fri.
För egen nytta sällan man
gemensamt bästa sköta kan.

3. Man är nu mest bekymrad om
prål, vällust, ståt och rikedom.
Den fromme är fast litet vörd´,
den rike varder ärad och hörd.
Gods, vänner, gunst, så är nu sätt:
ho sådant har, han har ock rätt.

4. God sak alls intet gälla får,
dygd, ärlighet konst utbestår.
Sanningen ingen lida må,
rättvisan måst tillbaka stå.
Vill någon giva ett troget råd,
man gör ej annat än ler däråt.

5. Den hålls för vis och lärder man,
som kappan sin väl vända kan.
En lismare stort lovord bär,
den sanning säger är ingom kär.
Ty går det nu så illa till
i världen, höre vart man vill.

6. Ty lär då tro på Jesus Krist
och kärlek öva utan list.
Det sant är tala, giv rätt dom
och var av allo hjärta from.
Ty slikom skall det sist gå väl.
Gud hjälpe oss till liv och själ!

EFS ett icke-territoriellt stift med Stefan Holmström till biskop?

Påskvänner!

F. d. chefredaktören för Kyrkans Tidning tänker fritt. Kanske han också tänker rätt. I vart fall äktenskapsfrågan har ju avslöjat det orimliga i att liberalteologer har högsta tillsynsansvar även över EFS:s präster. Men det finns som bekant andra, ännu större frågor. Hur är det nu igen - ger Jesus en sannare bild av Gud än Muhammed ger?

Helvetet på jorden?

Påskvänner!

Vad ska man säga om den här situationen? Ungefär så här eller så här (inkl. det generösa PS-et)? Eller detta? Eller det som vår egen präst Zack Lindahl skrev i HT häromdagen? Skam till sägandes kommer jag inte på något eget att säga. Jag blir bara alldeles matt. Hur kan det här få hända i vår tid, kanske rent av som en följd av det ovisliga och korstågsliknande Irak-kriget som minsann skulle göra Mellanöstern demokratiskt och närapå kristligt...? Vägen till helvetet är som bekant stenlagd med goda föresatser.

Men Jesus är fortfarande med dessa våra minsta bröder, även om det kanske inte ser så ut. Så ett helvete är det ändå inte riktigt - men onekligen en sorts skärseld eller ett fruktansvärt eldsdop. Delar vi i EFS och övriga svenska kristenheten i någon mån smärtan över det som händer?

Tack till er som ropar!

onsdag 23 juli 2014

En "helvetespredikant" utlägger söndagens evangelietext

Påskvänner!

här lät den förkunnelse om helvetet som vi i EFS för 60 år sedan instämde i och stod upp för (Hallesby blev ju huvudtalare på EFS:s 100-årsjubileum 3 år senare). Hur predikar vi om helvetet - och söndagens text - i vår tid?

tisdag 8 juli 2014

200-årig sommarmeditation av en blivande härnösandsbiskop

Påskvänner!

Det är i skrivande stund inte klart vem som blir ny stiftschef och förhoppningsvis biskop (även till gagnet) i Härnösand. Sven Hillert, en av de fem kandidaterna, f.ö. boende i Karsjö här i Hälsingland, är känd som psalmdiktare. Precis som Frans Michael Franzén var när han sedermera blev biskop i Härnösand.

Men för 200 år sedan var Franzén kyrkoherde i Kumla och skrev den här fina och djupa sommarmeditationen (en av få Franzénpsalmer som inte tagits in i tre psalmböcker på raken) - särskilt strof 6 är intressant, skriven 24 år innan P P Waldenström ens föddes:






1. Jesus, lär mig rätt betrakta
Ordet, som blev kött i dig,
och ej något högre akta
än den fröjd du bjuder mig:
fröjd av sanning, nåd och frid,
fröjd, som blir i evig tid,
då du Faderns råd förklarar,
Fadern själv oss uppenbarar.

2. Fadern själv, hos vilken Ordet
evigt var och evigt är,
av vars tanke allt är vordet
och vars hand all världen bär,
honom, den Oändlige,
i hans ende Son vi ser,
i den vise, kärleksrike,
helige, som blev vår like.

3. Gud, när du i molnen ljungar
och i morgonsolen ler,
när du föder fågelns ungar,
liljorna sin fägring ger,
när du mig ur faran för,
när din röst hos mig jag hör,
o, då känner jag dig vara
och din härlighet förklara.

4. Dock, när tanken dig vill hinna
i det ljus som höljer dig,
kan den ingen vila finna,
hjärtat självt förirrar sig.
Men du tar en jordisk hamn,
Gud och mänska, i din famn
du oss sluter såsom bröder,
och för oss ditt hjärta blöder.

5. Se, då viker tvivlet fjärran
för det klara livets ord.
Tro och kärlek skådar Herran
i hans vägar på vår jord.
Då han föds, som lovad är,
då för oss han korset bär,
då ut ur sin grav han träder,
nåd och sanning världen gläder.

6. Gud, din kärlek kan ej kallna
mot det stoft du livat har.
Själv du söker här den fallna,
som av dig en avbild var.
Sen ej mer hon liknar dig,
ej till dig kan lyfta sig,
du till mänskan stiger neder,
själv till himlen henne leder.

7. Led oss, Jesus, lär oss lida,
lär oss verka såsom du
och ett evigt liv förbida
efter detta korta nu.
Som du ett med Fadern var,
Fadern i dig uppenbar,
så vi ett med dig må vara,
dig i allt vårt verk förklara.

tisdag 1 juli 2014

Juni