Påskvänner!
Jag vikarierande som kantor i Hudiksvalls missionskyrka idag, och fick bl a spela dessa underbara psalmer: En liten stund med Jesus och I Offerlammets tecken.
Nu blir det söndagslunch och sedan missionsdag på Brogården. God fortsättning på vilodagen! som läraren och predikanten Birger Palo i Luleå Fridsförbund brukade säga.
Förklaringshelgen är en sommarfest - en Kristus-fest! När vi kristna firar honom, hans död och uppsyåndelse (som ju också Förklaringsdagen handlar om), blir det ringar på vattnet. Och "fast vi åter måste ned / i sorgedalen, följer med / från glädjens stund / i hjärtats grund / en stilla tröst och fred."
Katekesfråga 213: Hur vill du alltså avsluta ditt Fader vår?
Visar inlägg med etikett Missionskyrkan. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Missionskyrkan. Visa alla inlägg
söndag 4 augusti 2019
fredag 19 september 2014
Lina Sandell på Missionskyrkan
Påskvänner!
Det är mycket fint man glömmer att berätta! I onsdags blev jag positivt överraskad av Jard Samuelsson med komp-isar uppe i Nianfors. Kristen smörsångare har han ju kallats, men det fanns en äkthet och ett allvar i tilltalet (inklusive önskan om förbön inför gudstjänsten) som grep mej, trots att musikstilen kanske inte är "min".
Och för tolv dagar sedan - när temat var Friheten i Kristus - fick jag höra trion Labatre sjunga fyra(!) Lina Sandell-sånger i 11-gudstjänsten på Missionskyrkan i Hudiksvall det var Är det sant att Jesus är min broder, Nu vill jag sjunga om modersvingen, Jesus för världen och Jag kan icke räkna dem alla. Ackompanjemanget på stränginstrument var ibland rätt häftigt "moderniserat", men det bidrog bara till att lyfta fram de gamla formuleringarna och tidlösa sanningarna.
Tack Lina Sandell och Karin Svalfors (vilken sångröst!), Anders Borgström och du som jag alltid glömmer vad du heter! Tack Gud för en fin gudstjänst!
Jag kan icke räkna dem alla,
de prov på Guds godhet jag rönt,
likt morgonens droppar de falla
och glimma likt dessa så skönt.
Jag kan icke räkna dem alla,
de prov på Guds godhet jag rönt.
Det är mycket fint man glömmer att berätta! I onsdags blev jag positivt överraskad av Jard Samuelsson med komp-isar uppe i Nianfors. Kristen smörsångare har han ju kallats, men det fanns en äkthet och ett allvar i tilltalet (inklusive önskan om förbön inför gudstjänsten) som grep mej, trots att musikstilen kanske inte är "min".
Och för tolv dagar sedan - när temat var Friheten i Kristus - fick jag höra trion Labatre sjunga fyra(!) Lina Sandell-sånger i 11-gudstjänsten på Missionskyrkan i Hudiksvall det var Är det sant att Jesus är min broder, Nu vill jag sjunga om modersvingen, Jesus för världen och Jag kan icke räkna dem alla. Ackompanjemanget på stränginstrument var ibland rätt häftigt "moderniserat", men det bidrog bara till att lyfta fram de gamla formuleringarna och tidlösa sanningarna.
Tack Lina Sandell och Karin Svalfors (vilken sångröst!), Anders Borgström och du som jag alltid glömmer vad du heter! Tack Gud för en fin gudstjänst!
Jag kan icke räkna dem alla,
de prov på Guds godhet jag rönt,
likt morgonens droppar de falla
och glimma likt dessa så skönt.
Jag kan icke räkna dem alla,
de prov på Guds godhet jag rönt.
torsdag 30 april 2009
Glad Valborg!
Påskvänner!
I går kväll var jag och sjöng i en överfylld kyrka. Missionskyrkan i Bollnäs var knökfull (kanske inte läktaren, OK) med körsångare som i morgon 1 maj ska delta i "Körkalaset" med Hanna Hedlund & c:o. Vi ska sjunga för 2400 personer på Höghammarhallen - det ni! Gabriellas sång (ständigt denna Py! ;o) och en massa annat skoj.
Lite konstigt att sjunga "Bort allt vad oro gör" i en kyrka ;) men annars en härlig upplevelse av gemenskap och sång. Jag har som kantor en liten vision av att betrakta hela den gudstjänstfirande församlingen som kyrkokör - OK alla sjunger kanske inte, men nästan i varje fall. Musiken ÄR viktig, men också texten, ja, "ordens musik" som Göran Hassler (m.fl.) talar om. Det vore väl härligt om varje gudstjänst fick vara ett Körkalas och en Jesusmanifestation?
Glad Valborgshelg!
O att den elden redan brunne
som du, o Jesus, tända vill!
O att all världen redan funne
den frid som hör Guds rike till!
Låt alla egna nästen brinna,
de usla brunnar torka ut
och alla egna stöd försvinna
- då blir du ensam Gud till slut!
Smält allt vad åtskilt är tillsamman,
gör varmt vad nu är ljumt och kallt.
Blås liv i svaga kärleksflamman
och bli du själv vårt allt i allt!
I går kväll var jag och sjöng i en överfylld kyrka. Missionskyrkan i Bollnäs var knökfull (kanske inte läktaren, OK) med körsångare som i morgon 1 maj ska delta i "Körkalaset" med Hanna Hedlund & c:o. Vi ska sjunga för 2400 personer på Höghammarhallen - det ni! Gabriellas sång (ständigt denna Py! ;o) och en massa annat skoj.
Lite konstigt att sjunga "Bort allt vad oro gör" i en kyrka ;) men annars en härlig upplevelse av gemenskap och sång. Jag har som kantor en liten vision av att betrakta hela den gudstjänstfirande församlingen som kyrkokör - OK alla sjunger kanske inte, men nästan i varje fall. Musiken ÄR viktig, men också texten, ja, "ordens musik" som Göran Hassler (m.fl.) talar om. Det vore väl härligt om varje gudstjänst fick vara ett Körkalas och en Jesusmanifestation?
Glad Valborgshelg!
O att den elden redan brunne
som du, o Jesus, tända vill!
O att all världen redan funne
den frid som hör Guds rike till!
Låt alla egna nästen brinna,
de usla brunnar torka ut
och alla egna stöd försvinna
- då blir du ensam Gud till slut!
Smält allt vad åtskilt är tillsamman,
gör varmt vad nu är ljumt och kallt.
Blås liv i svaga kärleksflamman
och bli du själv vårt allt i allt!
lördag 21 juni 2008
Sommarmöten
Påskvänner!
Träffade ett av mina förslag till missionsföreståndare under midsommarhelgen. Jag säger inte var. Det inte i något EFS-sammanhang i varje fall, utan en somrig plats med annan profil. Och varje människa måste få vara någorlunda inkognito någonstans.
Tyvärr klämde jag i med ett glatt "nej, men är det inte distriktsföreståndaren!" Jag fick ett vänligt svar, men jag kände direkt att jag själv inte skulle velat betraktas som df precis överallt (ifall jag nu hade varit df). Och i all synnerhet inte på semestern.
Så nästa gång säger jag ett enkelt "hej"! Jag lovar!
Jag träffade f.ö. även några andra EFS-are under helgen. Fast då i ett gudstjänstsammanhang. Ett "missionskyrkligt" sådant. Sommarekumenik får vi kanske kalla det. Medge att det är lättare att hälsa på i varandras kyrkor den här årstiden!
När jag hör trastens klara sång,
när lärkor jublar dagen lång
högt ovan berg och backar.
Då kan jag inte tiga still:
min Gud, så länge jag är till
för livet jag dej tackar!
Träffade ett av mina förslag till missionsföreståndare under midsommarhelgen. Jag säger inte var. Det inte i något EFS-sammanhang i varje fall, utan en somrig plats med annan profil. Och varje människa måste få vara någorlunda inkognito någonstans.
Tyvärr klämde jag i med ett glatt "nej, men är det inte distriktsföreståndaren!" Jag fick ett vänligt svar, men jag kände direkt att jag själv inte skulle velat betraktas som df precis överallt (ifall jag nu hade varit df). Och i all synnerhet inte på semestern.
Så nästa gång säger jag ett enkelt "hej"! Jag lovar!
Jag träffade f.ö. även några andra EFS-are under helgen. Fast då i ett gudstjänstsammanhang. Ett "missionskyrkligt" sådant. Sommarekumenik får vi kanske kalla det. Medge att det är lättare att hälsa på i varandras kyrkor den här årstiden!
När jag hör trastens klara sång,
när lärkor jublar dagen lång
högt ovan berg och backar.
Då kan jag inte tiga still:
min Gud, så länge jag är till
för livet jag dej tackar!
onsdag 11 juni 2008
Baptister och missionare närmar sej EFS
Påskvänner!
Vad innebär det egentligen att baptister och missionare och metodister (som det ser ut) bildar ett nytt, gemensamt samfund om kanske 4 år (2012 är det tänkt)?
Ja, en sak verkar tydlig av den dokumentation kring de teologiska samtalen som presenterades vid Göteborgsmötet: Baptisterna har börjat acceptera - om än kanske inte gilla - dop av även mycket små barn. I varje fall kan man numera vara medlem av en baptistförsamling och erkännas vara döpt även om man döptes som mycket liten. S.k. "omdop" undviks och dopbekräftelse erbjuds istället för den som på nytt vill lämna sitt liv åt Gud. Frågan är ju hur förenligt detta är med själva den baptistiska profilen, som ju redan från början starkt betonade vikten av att dopet skulle vara ett vuxet, medvetet val (annars ogiltigt). Men att det innebär ett närmande också till EFS och Svenska kyrkan, det är helt klart.
Missionskyrkan, vad har då den "offrat på enhetens altare"? Jo, den har blivit tydligare med att dop och församlingsmedlemskap hör ihop. Tidigare var dopet (som allt annat) lämnat åt den enskildes samvete, så ifall man hade en kväkaraktig inställning till sakramenten - som något man kan ha och mista, ungefär - kunde man ändå vara medlem i en missionsförsamling. (Tro på Jesus som Herre är ju det enda som krävts). Att nu faktiskt börja kräva att den som vill bli medlem också ska vara eller bli döpt, ja, det innebär ett avsteg från Missionskyrkans församlings- och frihetsprincip. Men att det innebär ett närmande också till EFS och Svenska kyrkan, det är helt klart.
Man kan fundera på om det inte byggs in ganska kraftiga teologiska spänningar i det nya samfundet. Gamla baptister får liksom inte längre ge uttryck för en strikt "baptistisk" övertygelse - måste de gå till pingst eller EFK? - och gamla missionare måste gå med på krav som skulle ha fått Waldenström att rysa av obehag. (Att ett förnekande av steg 2 i Waldenströms försoningslära (den från 1875) redan skrivits in i Missionskyrkans konstitution är ju också remarkabelt men ur lutherskt synvinkel positivt - det anges nämligen där att Gud genom Jesus död och uppståndelse försonat världen med sej själv!).
Metodisterna - ja, de kommer nog lindrigare undan rent teologiskt, trots att de är färst. Men hur som helst - hur det här ska lösas får väl sägas vara de berörda samfundens sak. Att förhandlingarna hittills snarast inneburit ett närmande till EFS´ och Svenska kyrkans syn på dopet tycker jag i alla fall står klart. Och bör noteras med viss tacksamhet.
Jag är döpt i Jesu namn! På min mästares befallning
jag i dopet lades ner med honom i hans grav.
Och med honom fick jag uppstå, han som döden övervann,
allt det gamla är förgånget - se, ett nytt liv växer fram!
Vad innebär det egentligen att baptister och missionare och metodister (som det ser ut) bildar ett nytt, gemensamt samfund om kanske 4 år (2012 är det tänkt)?
Ja, en sak verkar tydlig av den dokumentation kring de teologiska samtalen som presenterades vid Göteborgsmötet: Baptisterna har börjat acceptera - om än kanske inte gilla - dop av även mycket små barn. I varje fall kan man numera vara medlem av en baptistförsamling och erkännas vara döpt även om man döptes som mycket liten. S.k. "omdop" undviks och dopbekräftelse erbjuds istället för den som på nytt vill lämna sitt liv åt Gud. Frågan är ju hur förenligt detta är med själva den baptistiska profilen, som ju redan från början starkt betonade vikten av att dopet skulle vara ett vuxet, medvetet val (annars ogiltigt). Men att det innebär ett närmande också till EFS och Svenska kyrkan, det är helt klart.
Missionskyrkan, vad har då den "offrat på enhetens altare"? Jo, den har blivit tydligare med att dop och församlingsmedlemskap hör ihop. Tidigare var dopet (som allt annat) lämnat åt den enskildes samvete, så ifall man hade en kväkaraktig inställning till sakramenten - som något man kan ha och mista, ungefär - kunde man ändå vara medlem i en missionsförsamling. (Tro på Jesus som Herre är ju det enda som krävts). Att nu faktiskt börja kräva att den som vill bli medlem också ska vara eller bli döpt, ja, det innebär ett avsteg från Missionskyrkans församlings- och frihetsprincip. Men att det innebär ett närmande också till EFS och Svenska kyrkan, det är helt klart.
Man kan fundera på om det inte byggs in ganska kraftiga teologiska spänningar i det nya samfundet. Gamla baptister får liksom inte längre ge uttryck för en strikt "baptistisk" övertygelse - måste de gå till pingst eller EFK? - och gamla missionare måste gå med på krav som skulle ha fått Waldenström att rysa av obehag. (Att ett förnekande av steg 2 i Waldenströms försoningslära (den från 1875) redan skrivits in i Missionskyrkans konstitution är ju också remarkabelt men ur lutherskt synvinkel positivt - det anges nämligen där att Gud genom Jesus död och uppståndelse försonat världen med sej själv!).
Metodisterna - ja, de kommer nog lindrigare undan rent teologiskt, trots att de är färst. Men hur som helst - hur det här ska lösas får väl sägas vara de berörda samfundens sak. Att förhandlingarna hittills snarast inneburit ett närmande till EFS´ och Svenska kyrkans syn på dopet tycker jag i alla fall står klart. Och bör noteras med viss tacksamhet.
Jag är döpt i Jesu namn! På min mästares befallning
jag i dopet lades ner med honom i hans grav.
Och med honom fick jag uppstå, han som döden övervann,
allt det gamla är förgånget - se, ett nytt liv växer fram!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
Inlägg
