Dikt på Ester-dagen

Påskvänner!

Även om vi Efs-are inte brukar fira purim-fest som judarna, passar det bra att läsa Esters festrulle i mars (och att, också som judarna, läsa Höga Visans festrulle i påsk, frälsningshistorien ÄR en kärlekshistoria)! 

Den här lilla dikten kan kanske också passa bra, även om den ursprungligen skrevs för Fastlagssöndagen för två år sedan (då 2 årgångens GT-text handlar om Ester): 

Det finns stunder när man inte vill.
Det finns stunder när man bara önskar sej bort, 
när man knappt ens orkar finnas till, 
men när kärlek visar väg i vått och i torrt. 
//: Kanske var det för en sådan stund ://
kanske var det för en sådan stund 
som du föddes till världen? 

Drottning Ester våndades så svårt,
skulle hon nu för sitt folk få offra sitt liv? 
Hamans onda planer tog hon hårt,
ord från Mordokai var liksom skurna med kniv: 
//: "Kanske var det just för denna stund ://
kanske var det just för denna stund
som du kröntes till drottning?" 

Herren Jesus kände också så, 
ville slippa, om det gick, all plåga och nöd. 
Smärtans väg, den valde han ändå, 
som Guds vetekorn han gav oss liv i sin död. 
//: För det var ju just för denna stund ://
för det var ju just för denna stund 
som han kom hit till världen. 

Det finns stunder när man inte vill, 
det finns stunder när man bara önskar sej bort, 
när man knappt ens orkar finnas till, 
men när kärlek visar väg i vått och i torrt. 
//: Kanske var det i en sådan stund ://
kanske var det i en sådan stund 
som du föddes till världen?

(Est. 4:14b, Joh. 12:27, 16:21).

Ester del 2

Påskvänner!

Den här söndagen heter på latin Cantate, som betyder "sjung!" (Förra söndagen hette Jubilate=jubla, och nästa heter Rogate=bed!). Mycket uppbyggliga uppmaningar, alltså.

Och visst blir det mycket sång! I söndagens högmässa i Njutånger (där jag spelar) blir det psalmerna 470 (från Syrien), 406, 48 eller 43, 70, 690 och 153. Riktiga påskpsalmer i början och slutet, som ni ser. Sedan blir det Vårton i Iggesunds vita kyrka kl 17, med många fler sånger, bl a O vad världen nu är skön (med musik av Mozart) och Nu grönskar det i dalens famn (med musik av Bach).

Därefter - kl 19 eller när jag och Maggan är klara i kören - blir det bibelstudium "Ester del 2" på Efs-kyrkan. Liksom kroppen har många lemmar och ingen är onyttig (se 1 Kor. 11) har bibeln många böcker och "varje bok i Skriften är inspirerad av Gud och till nytta när man undervisar, vederlägger, vägleder och fostrar till ett rättfärdigt liv." (2 Tim. 3:16). Liksom vi inte ska förakta någon kroppsdel, om än somliga tycks ringare, ska vi inte förakta någon bibelbok.

Knappt hade Esters bok etablerats i vår kyrkas högmässoläsningar förrän folk ville ta bort läsningen ur Ester från våra gudstjänster, se vänsterpartisten Eva Zetterbergs inlägg i Kyrkans Tidning. Hon ställde i och för sig bra och viktiga frågor, men jag tycker att Erik J Andersson gav bra svar.

Ikväll leder Sigrid Lundqvist bibelstudiet över Ester kap 5-10 (men läs hela boken om du inte redan gjort det). Luther var länge skeptisk till boken eftersom den ö h t inte nämner Gud, men hade den regelbundet lästs i våra kyrkor hade vi nog haft större motståndskraft mot den antisemitism som genom historien alltför ofta visat sitt fula tryne (också hos Luther).

Nu får min Ester-psalm (finns det någon fler?) gå i repris. Den skrevs egentligen för Fastlagssöndagen, men kan naturligtvis läsas - eller sjungas - även vid andra tillfällen:

Det finns stunder när man inte vill.
Det finns stunder när man bara önskar sej bort, 
när man knappt ens orkar finnas till, 
men när kärlek visar väg i vått och i torrt. 
//: Kanske var det för en sådan stund ://
kanske var det för en sådan stund 
som du föddes till världen? 

Drottning Ester våndades så svårt,
skulle hon nu för sitt folk få offra sitt liv? 
Hamans onda planer tog hon hårt,
ord från Mordokai var liksom skurna med kniv: 
//: "Kanske var det för en sådan stund ://
kanske var det för en sådan stund 
som du kröntes till drottning?" 

Herren Jesus kände också så, 
ville slippa, om det gick, all plåga och nöd. 
Smärtans väg, den valde han ändå, 
som Guds vetekorn han gav oss liv i sin död. 
//: För det var ju just för denna stund ://
för det var ju just för denna stund 
som han kom hit till världen. 

Det finns stunder när man inte vill, 
det finns stunder när man bara önskar sej bort, 
när man knappt ens orkar finnas till, 
men när kärlek visar väg i vått och i torrt. 
//: Kanske var det i en sådan stund ://
kanske var det i en sådan stund 
som du föddes till världen?

(Est. 4:14b, Joh. 12:27, 16:21).

Katekesfråga 191: Vad menas med vårt eget kött?

Ester-dagen

Påskvänner!

Det är väl ändå typiskt att när en bibeltext från Esters bok äntligen kommit in i kyrkoårets läsningar (och vilket väldigt memento mot "kristna" judeförföljelser det hade varit om den funnits där förr!) så kommer vänsterpartisten Eva Zetterberg och vill ha bort den!

Men Erik J Andersson, f d missionsledare för Elm-Bv, för diskussionen upp på en högre nivå, med blick för Esters Kristus-förebildlighet och samtidigt med erkännande av de problem och utmaningar vi ställs inför när vi läser Esters bok. Passande läsning idag på Ester-dagen f.ö.

Vad säger ni - skulle en modern Efs-are ha svarat annorlunda än Erik? Eller rent av anslutit sig till Eva Zetterbergs syn?

Katekesfråga 169: Vad är det att be i Jesu namn?

Mer Ester åt folket!

Vi läste ur Ester som helgsmålsbön ikväll. En ganska läbbig berättelse, superpatriarkal och så, men också uppmuntrande. Endast i 16 år har hon lästs regelbundet i våra kyrkor (vart tredje år i a f, vid Fastlagssöndagens andra årgångsserie). Kan inte låta bli att tänka att det kunde ha gjort skillnad i antisemitiska tidevarv - jfr denna artikel om det antijudiska arvet - om Ester lästs flitigare i den offentliga gudstjänsten också i den kristna kyrkan.

Bara Vänge kyrka i Uppland har en kyrkmålning som föreställer Ester - se ovan - och med tanke på hur många medeltida helgon som finns uppmålade landet runt i t ex Enångers gamla kyrka kan man - inte bara som protestant - undra varför bibelns kvinnor (utom Maria då, förstås) behandlats så relativt styvmoderligt i den kyrkliga konsten. (Tacka vet jag konstnären Eva Söderström i Rosvik!).

Varför har boken liksom tappats bort? För att den inte citeras i NT? För att den aldrig nämner Guds namn? Vilket förvisso är ett märkligt drag i en kanonisk skrift, men även en annan av de judiska "festrullarna", nämligen Höga Visan (påskens festrulle), har faktiskt detta underliga kännemärke!

Judarna läser ju boken varje år - särskilt vid purimfesten i mars. Vi ska prova fira purim, eller åtminstone fira Ester och purimfirandet, på min födelsedag om ett par veckor. Med vederbörligt oväsen när Hamans namn läses. I vår kristna kontext blir det som en sorts passionsandakt: Ester är ju en av bibelns många gammaltestamentliga Jesus-förebilder när hon förbereder sig som en överstepräst, med fasta och vaka, inför att gå in i "det allraheligaste" och vinna förlossning åt sitt folk. (Med sitt eget liv som insats, jfr "Visa på Fastlagssöndagen").

Katekesfråga 161: Hur ska den helige Ande fullända sitt verk med dig och hela Kristi kyrka?

Dikt på Fastlagssöndagen

Påskvänner!

Det finns stunder när man inte vill.
Det finns stunder när man bara önskar sej bort, 
när man knappt ens orkar finnas till, 
men när kärlek visar väg i vått och i torrt. 
//: Kanske var det för en sådan stund ://
kanske var det för en sådan stund 
som du föddes till världen? 

Drottning Ester våndades så svårt,
skulle hon nu för sitt folk få offra sitt liv? 
Hamans onda planer tog hon hårt,
ord från Mordokai var liksom skurna med kniv: 
//: "Kanske var det för en sådan stund ://
kanske var det för en sådan stund
som du kröntes till drottning?" 

Herren Jesus kände också så, 
ville slippa, om det gick, all plåga och nöd. 
Smärtans väg, den valde han ändå, 
som Guds vetekorn han gav oss liv i sin död. 
//: För det var ju just för denna stund ://
för det var ju just för denna stund 
som han kom hit till världen. 

Det finns stunder när man inte vill, 
det finns stunder när man bara önskar sej bort, 
när man knappt ens orkar finnas till, 
men när kärlek visar väg i vått och i torrt. 
//: Kanske var det i en sådan stund ://
kanske var det i en sådan stund 
som du föddes till världen?

(Est. 4:14b, Joh. 12:27, 16:21).

Katekesfråga 156: Vilket är det samfund där den helige Ande utför helgelsens verk?

Ester är bäst! Ingen protest!

Påskvänner!

Lovade ju återkomma om Ester och bibelboken om henne. Den är ju sorgligt försummad i predikosammanhang, och ofta även i olika typer av "Barnens biblar" - och det beror kanske på (eller är orsaken till) att Ester som strålande Jesus-förebild inte uppmärksammats. Hon som efter fasta offrar sitt liv för sitt folk genom att gå in i "det allraheligaste" - jfr fastan inför den stora försoningsdagen och översteprästens intåg. Till skillnad från Jesus behöver hon inte dö (jfr Isak som också räddades till livet), men intentionen var att satsa livet. "Ska jag gå förlorad, så må det ske".

Svärfar lånade mej en bok om Rut och Ester som var utgiven på Libris (har tyvärr glömt titel och författarnamn). Den innehöll många uppbyggliga tankar, bl.a. den om översteprästen, men tyvärr också en, som jag menar, helt onödig dissning av Esters bok som angavs vara en ohistorisk saga (Ruts bok däremot angavs vara hyggligt historiskt korrekt). Visst - Bibeln kan innehålla även sådant, som t.ex. Jesus liknelser och kanske även berättelserna om den fattige Lasarus eller den rike Job, men det var bokens lättsinniga argumentation som störde mej. Därför skrev jag en "recension" till svärfar som kanske kan ha sitt intresse för fler. (Dessutom drömde jag i natt att jag hade en slags bibeltimme för barn kring Esters bok med hjälp av klippbilder ur en Ester-bilaga till Bamse!!! ;o).

Här kommer mina tankar:

Rut- och Esterboken var mycket intressant. Många viktiga och uppbyggliga iakttagelser, t.ex. den om fastan innan Ester skulle riskera sitt liv och träda fram inför konungen, som jämförs med fastan innan översteprästen en gång om året skulle träda in i det allraheligaste. Men tydligen anser författaren att Esterberättelsen inte bara är "som en saga" (vilket ju är sant - den är verkligen helt sagolik, liksom t.ex. berättelsen om kungen och Silvia!) utan verkligen är ett fromt påhitt. Det må ju vara tillåtet att tänka så, men Ester 2:6 bevisar inte att Mordokaj var vuxen eller ens född vid deportationen från Juda 586 f. Kr. (alltså under Nebukadnessar, ca 100 år före Xerxes´ trontillträde), bara att hans förfäder deporterades och han genom dem. Med bibliskt uttryckssätt kan en nu levande svenskamerikan räknas till dem som utvandrade under 1800-talets stora utvandringsvåg, och jag kan f.ö. kallas min farfarsfarfars son.

Det författaren kallar orimliga överdrifter, som en fest som varar 180 dagar eller en skönhetskur som varar dubbelt så länge, vet författaren troligen inte något säkert om mer än du och jag. Som festen beskrivs i Ester 1 handlar det lika mycket om en "konferens" som om ett rent gästabud (med krigsbefälhavarna i Persien och Medien och alla provinsfurstarna närvarande), och Xerxes sysslade de första åren av sin regering med planering av det sista stora persiska fälttåget mot grekerna (det som blev av år 480, alltså i hans femte eller sjätte regeringsår, men som trots alla förberedelser misslyckades). För att bereda marken för en så unik insats, den största och viktigaste under hela hans regeringstid, måste man kunna räkna med extraordinära förberedelser och arrangemang. Varför inte de nya drottningkandidaternas förberedelser skulle ha kunnat ta ett år, kan författaren inte heller förklara. Förmodligen ingick en grundlig utbildning i skick och fason utöver själva kroppsvården. Och det är fullt möjligt att Xerxes, som ju styrde över ett land "från Indus till Etiopien", detta år själv var på resa i sitt väldiga rike - kanske en rekognosceringstur i Mindre Asien inför fälttåget mot grekerna - och alltså hur som helst inte kunde "testa brudarna" förrän han var till baka i Susa.

Att den enda Xerxes-drottning man känner till från andra källor hette något annat, behöver heller inte vara konstigt. Om man tänker på kung Salomo, och om man tänker på hur Xerxes gjorde sej av med Vashti, kan Xerxes antingen ha skaffat sej fler fruar än Ester eller också gjort sej av med henne efter någon tid (han regerade ju i flera decennier och om man tänker på t.ex. Henrik VIII hinns ju bra många äktenskap med på den tiden). / Att man trots det har svårt att tro på Esters boks historicitet behöver inte vara konstigt - men man bör ju i varje fall erkänna att boken ger sej ut för att vara historisk (den börjar ju INTE "det var en gång en kung som...") och för att faktiskt ge en riktigt trovärdig förklaring till den purim-fest som judarna firade. Man kan säga att Esters bok har fel eller är föga trovärdig - men man kan inte låtsas som om den bara avser vara en uppbygglig dikt typ Jesu liknelser. Tycker jag. Detta var bara några tankar. Men boken om Rut och Ester var verkligen superintressant och innehöll mycket bra information!

Jag kom att tänka på en sak till: om Esters och mina tidsuppgifter stämmer - att Esters bok utspelar sej under 3-5 året av Xerxes regering, då han höll på med sitt livsprojekt som han ärvt från fadern Darius, nämligen att en gång för alla krossa grekerna - och om Xerxes höll på med rustningar och rekognosceringar vid västra riksgränsen, så är det alls inte underligt att han delegerade mer makt än vanligt åt en betrodd och säkert duglig "storvesir" som Haman, och inte la ner så mycket tid på att undersöka sanningshalten bakom Hamans beskyllningar mot det kringspridda judiska folket. Att drottningarna i princip helst skulle väljas bland de sju förnämsta släkterna i riket utesluter ju inte att Xerxes av ren förtjusning denna gång gjorde ett undantag - utan större släktforskande dessutom. [Såg nyss en uppgift att fadern Darius bara valde en av sina flertaliga fruar från en sådan släkt].

Sen håller jag helt och fullt med författarna om att det är märkligt att Mordochaijs judiskhet skulle vara allmänt känd men inte Hadassas/Esters. Men genom att han bara var adoptivfar kan han ju inför hovet ha gjort troligt att de inte var släkt biologiskt utan att han bara tagit sej an ett övergivet flickebarn i största allmänhet. (Nu gissar jag bara). Detta och andra problem och besynnerligheter må återstå hur mycket som helst, men jag anser att man inte får vara så ogin mot Esters bok som jag tycker att författarna i vissa avseenden (inte alla!) är - det spelar bara "fundamentalisterna" i händerna.

Jag har själv inga problem med smärre minnes- och faktafel i Bibeln - men om grundläggande saker, sånt som verkligen utges för att vara historiskt och som skildras av människor inom hyggligt tidsavstånd från händelserna, är något helt annat än de utges för att vara (rakt på sak: rena påhitt) så menar jag att vi som kristna verkligen har problem. Om Andra Petrusbrevet t.ex. inte verkligen är skrivet av Petrus (direkt eller genom en hjälpskrivare typ Silvanus i 1 Petr), så börjar vi närma oss de "slugt uttänkta fabler" som Petrusbrevet talar om. Det får vara någon måtta på att t.ex. "låtsas vara Petrus".

Han gick in med sitt liv på jorden.
Gud tog plats i din egen gestalt.
Hans seger blev din.
Han var frestad som du
och han älskade dej över allt.

Tips till Kyrkans Tidning och Sändaren

Påskvänner!

Det är ju roligt att Gardell stimulerar intresset för Jesus. Men jag skulle önska att Svenska kyrkan och Baptistsamfundet stimulerade Gardells bokförsäljning och inkomstförhållanden något mindre. Vet man inte om vilka fina Jesus-böcker som redan skrivits och ligger betydligt närmare Nya Testamentets framställning och kyrkans egen bekännselse?

Alltså vill jag ge några positiva boktips om Jesus. Läs under våren t.ex. gärna "Jesus - motspänstig medmänniska" (D. Sandahl), "Den Jesus jag aldrig känt" (P. Yancey) och "Vilken Jesus ska jag tro på?" (L. Strobel). Eller "Gör som Gud - bli människa" (S. Gustavsson). För att inte tala om de oförlikneliga böckerna av Matteus, Markus, Lukas och Johannes!

Det är lite knepigt i vår tid när ledande teologer (dit Gardell inte räknas men som han har inspirerats av) skriver saker så att man knappt tror sina öron. T.ex. att Sackaios kan vara en uppdiktad person, som man berättade om för att andra skulle förstå hur Jesus mötte människor (Hanna Stenström, que?). Eller att de enda autentiska jesusorden är de som verkar strida mot - den förfalskande - kyrkans tro och lära. (Que?). Och den stundtals direkt fåniga kritiken av Esters bok spelar ju bara de s.k. "fundamentalisterna" i händerna. Återkommer kanske om det i morgon.

I Nya Testamentet finns vatten för vår törst,
Matteus, Markus, Lukas, Johannes kommer först.