Mycket intressant kan en får höra i radion medan en diskar. I P1 i eftermiddags talades det om gråterskor och gråtkväden från Karelen. Hittar inte igen programmet nu, men den här artikeln i Hufvudstadsbladet verkar handla om samma sak. Tänker lite grann på samernas jojk - visst borde vi kristna kunna ta vara också på dessa kulturella uttryck, även om de (likt det mesta vi betraktar som värdefullt) förekom även på hednatiden. Allt "hedniskt" var ju inte dåligt. Mycket var ju helt enkelt allmänmänskligt.
Och den finska damen i P1 berättade så fint om hur hon brukade läsa sin bibel och använde sina gråtkväden som en form av inlevelsefull förbön för sina medmänniskor.
En Efs-are jag känner uttryckte att den led av abstinensbesvär sedan Dag Sandahl på sin 70-årsdag för drygt två veckor sedan meddelade att Bloggardag i och med bemärkelsedagen upphör. Sandahls blogg var ju verkligen en äkta blogg, d v s en dagbok eller en loggbok på nätet. Under det dryga decennium han höll på (ungefär lika länge som jag, faktiskt!) hann han publicera flera tusen blogginlägg, ungefär ett per år som gått från kung Salomos tid till idag ;o).
Och jag får väl skriva ungefär som Budbärarens förre chefredaktör Per-Erik Lund skrev om Kyrka och Folks chefredaktör Fredrik Sidenvall (i sin blogg "Lund i denna stund") att hans texter alltid var välskrivna och intressanta, oavsett om en höll med honom eller inte.
Men någon större abstinens känner jag inte personligen. (Vi har ju fortfarande Rosenius dagbetraktelser att tillgå på morgonkvisten ;o). Dag stack hål på mycken uppblåsthet i biskopskollegium och övrig kyrkoledning, men kunde förstås - liksom jag! - ibland upplevas som väl uppblåst och dryg själv (inte minst gentemot oss Efs-are). Ibland träffade han mitt i prick i sin kritik, och han kunde även skriva strålande uppbyggliga texter, t ex till det fullständiga, evangelisk-katolska (allmänkyrkliga) högmässofirandets försvar. Ibland var han bara retsamt eller rent av obehagligt provokativ.
Det senare ordet var iofs ett honnörsord för Sandahl, som ofta betonade dess ursprungsbetydelse av att locka fram folks röster och åsikter, vilket ju verkligen skedde i det föga sovrade kommentarsfältet. Jag tror att Sandahl själv fick sagt det han ville ha sagt, och hans texter finns ju kvar på nätet. (Ibland dubbelt intressanta ett decennium senare). Bara att börja omläsningen, således.
Efs-are har kanske inte varit kända för att hålla det särskilda prästämbetet särskilt högt. (Även om många faktiskt har gjort det). Svenska kyrkan generellt har, att döma av vår psalmbok åtminstone, inte heller riktigt gjort det. Ibland anklagas ju den lutherska reformationen för att ha missat något här. Men lutheranen Kingo i Danmark har ju givit den danska och norska kyrkan en rejäl psalm (se nedan) om det särskilda prästämbetet, en psalm som också betonar "fårens" eller hela församlingens ansvar.
Psalmen kan kanske behövas i en tid när vår kyrka - under lika lång som pinsam ledning av politiska partier som Socialdemokraterna, Centerpartiet och nu Sverigedemokraterna - förvägrar högkyrkliga och elmbv-are och laestadianer prästvigning. Men däremot, till synes utan problem och protester, prästviger sådana som domkyrkolektor Sabina Koij och kyrkoherde Åke Nordström, som nu alldeles fritt (nb inom vår evangelisk-lutherska kyrka!) får distribuera sina hårresande förnekelser!
Danska kyrkan hade ju för några år sedan sin gudsförnekande präst Thorkild Grosböll att tampas med, men då blev det åtminstone en rejäl debatt med biskopsingripande. Präster som nått bortom tron på Gud som en "från människan oberoende, självständigt handlande och skapande kosmisk kraft" (Å Nordström) måste väl i hela fridens namn lämna prästämbetet godvilligt eller i annat fall avkragas - snarare än den sant evangelisk-lutherske prästen Bengt Ådahl som ser sitt ansvar för svensk kristenhet när de etablerade biskoparna (läs: stiftscheferna) inte gör det!
Ja, nog kan vi, även inom Efs, behöva sjunga och be en psalm som Kingos:
1. Guds kyrka, öppna nu din mun och låt din lovsång klinga, så att ditt tack ur hjärtats grund du till din Gud kan bringa för livets underbara ord, för dopets bad och nådens bord, låt sångens klocka ringa! 2. För att vi Herrens nåd ska se, han lärare oss sänder. Guds ord och sakramenten de har fått i mun och händer och med förmaning till envar de för vår själ nu ansvar har, så vi vår synd bekänner. 3. Det ämbetet så härligt är, må vi dess kraft besanna och dem som så oss tjänar här i bön och godhet famna och leva som Guds menighet i samvetsfrid och enighet och sist i himlen hamna. 4. Må Jesu glädje i oss bo och bön i hjärtat brinna så vi i oro och i ro kan skäl till lovsång finna. Må vi ej stå hans Ande mot, men av allt hjärta tro hans ord och så vårt väl besinna. 5. Ge oss, o Gud, din Ande god så att vi noga prövar vart lärdomsväder och med mod i kamp för tron oss övar. Hjälp oss i kärlek säga nej, så vi med osund lära ej din Ande mer bedrövar. 6. Må fridens Gud i kärlek, hopp och tro oss samman binda, så vi tillsammans i vårt lopp kan livets krona vinna, så ande, själ och kropp en dag, fullkomliga till Guds behag, kan saligheten finna! Katekesfråga 89: Hur har den treenige Guden uppenbarat sig i förhållande till oss?
Som sagt - en behöver inte skriva så mycket själv längre. Stefan Gustavsson och Alf Svensson skriver tankeväckande och aktuellt om människovärde och etik. Följ länkarna och läs deras texter! (Men kommentera gärna här ändå!). Jag tror nog att det går att engagera sej positivt i båda frågorna samtidigt - även som man. Ja, och även som kvinna. Att livet och valen inte alltid är enkla innebär ju inte att alla val är likvärdiga. Eller att allt handlar om etiska dilemman. Ibland ja - men ibland inte!
Om detta må vi diskutera, också inom Efs, och även vi män och pappor. Det berör ju lagens alla tre bruk, både 1) den borgerliga rättfärdighetens område - den vi någorlunda borde kunna uppfylla eller hjälpa varandra uppfylla i egen skapelsegiven kraft - och 2) den ånger och förkrosselse som, när allt går som det ska, driver oss till Kristus OCH 3) den frukt av tron, den nya villighet att leva efter Guds lag och heliga vilja som också med nödvändighet påverkar förhållandet till det motsatta könet och våra eventuella barn, med eller utan särskilda handikapp, liksom till flyktingar och deras livssituation, vare sej de räknas om barn eller har barn eller varken eller.
På söndag om 8 dagar ska vi i Efs Njutånger studera Ruts bok tillsammans kl 17 under ledning av Sigrid Lundqvist. Välkomna till bönhuset! Rut är ju en s k "festrulle", den bokrulle som förelästes vid pingst. Men för mej är den en "julrulle", berättelsen utspelar sej ju till största delen i Betlehem och handlar om Davids gammelfarmor (Isais farmor). Så det passar otroligt bra att läsa boken nu inför julen (vi träffas på Efs vid två tillfällen).
Jag kan rekommendera Ingemar Rådbergs bok om Rut: "Flickan från Moab" (Efs-förlaget 1989). Och jag kan rekommendera att man läser boken högt på egen hand - det tar föga mer än en kvart. Eller för någon annan, som Benjamin Franklin lär ha gjort i Paris´ litterära salonger på 1700-talet. Han presenterade visst Ruts bok som en "orientalisk novell" och gjorde stor succé i de föga bibelsprängda kretsarna!
Jag kan inte rekommendera Jehovas Vittnens bibelöversättning ("Nya Världens"), men just beträffande Ruts bok tycker jag att den verkar helt okej. Om man nu inte störs av att "Herren" översätts "Jehova" förstås. Om inte annat är den utmärkt upplästa texten nedan en nog så bra bibelparafras som de flesta barnbiblar och "levande biblar" jag träffat på.
Själv är jag på konfirmandläger i närbelägna Undersviks stiftsgård. Det blir bl a högmässa kl 11 på söndag i Undersviks kyrka, där ungdomarna medverkar.
Alla hjärtligt välkomna att fira
Birgitta-dagen på EFS!
Ingen behöver vara rädd för att vi ska be till Birgitta och Maria på söndag (ens om förbön)! Men vi ber MED dem (se Luk. 2!), som predikanten och riksdagsmannen Tore Nilsson brukade säga. Vi ber alltså med Birgitta: O Herre,
kom snart och lys upp natten.
Såsom döende längtar, så längtar jag efter dig.
Säg min själ att inget händer, utan att du tillåter det,
och att inget som du tillåter är tröstlöst.
O Jesus, Guds Son,
du som stod tyst inför dem som dömde dig,
håll tillbaka min tunga, till dess jag fått besinna vad och hur jag skall tala.
Visa mig vägen och gör mig villig att vandra den.
Vådligt är att dröja och farligt att gå vidare.
Så uppfyll då min längtan och visa mig vägen.
Jag kommer till dig, såsom den sårade kommer till läkaren.
Giv, o Herre, mitt hjärta ro. Och vi sjunger:
1. Du som är morgonrodnadens klarhet lyser nu upp både himmel och jord. Bortdrivet, skingrat är jordlivets mörker, och alla himlar får ljus ifrån dej. Ja, så som ljuset går fram ifrån solen, så strömmar misskund och nåd ifrån dej.
2. Du är en rikt överflödande källa, bräddfylld av nåd till de nödställdas hjälp. Genom din kärlek, som dragit mej till dej, de som är döda i synd ska få liv. Ja, både sotsvarta, lata och kalla ska i din blödande kärlek få liv. Text: Birgitta Birgersdotter (1303-1373), bearb. A.H. 2010 Musik: Joël Blomqvist, alt. folkmelodi (efter Sionsharpan) Katekesfråga 85: Vad menas med trons artiklar?
"Först ska det vara ett svart kors på ett hjärta som har sin naturliga färg så att jag själv blir påmind om att tron på den korsfäste gör oss saliga. För man blir uppfylld av det man tror av hjärtat. Om det än är ett svart kors som plågar och ska göra ont, låter det hjärtat behålla sin färg och fördärvar inte naturen. Det betyder att det inte dödar utan håller vid liv. Men hjärtat ska sitta i en vit ros för att visa att tron ger glädje, tröst och frid, men inte sådan frid och glädje som världen ger. Därför ska rosen vara vit och inte röd, för vitt är andarnas och änglarnas färg. Rosen ska stå på ett himmelsblått fält, för denna glädje i anden och tron är början på den kommande himmelska glädjen som visserligen redan har börjat därinne och omfattas av tron men inte är uppenbar än. Runt detta fält ska det vara en gyllene ring som visar att en sådan sällhet i himlen varar för evigt och inte har något slut. Den är också dyrbarare än all glädje och egendom, precis som guld är den ädlaste och värdefullaste metallen. Detta är mitt compendium theologiae (sv. min sammanfattning av teologin). Jag ville visa den för dig i all vänskap och hoppas du uppskattar det. Må vår älskade Herre Kristus vara med din ande nu och i det kommande livet. Amen." (Martin Luther, 1483-1546)
Född 1970 i Umeå. Uppvuxen i Luleå, lumpen i Boden, studerande i Ludvika och Lund. Gymnasielärare (historia o svenska) i bl.a. Storuman, Ovanåker och Bollnäs. Numera (2022) deltidskyrkomusiker och -ungdomsledare. Kristen och socialliberal. Trebarnspappa, pastorsman, iggesundsbo, EFS-are m.m. Det ni!
Inlägg
