Wittenberg som pilgrimsmål en av historiens ironier

Påskvänner!

Precis som den här Dagen-artikeln framhåller har Wittenberg blivit ett "religiöst turistmål" - eller varför inte rakt på sak kalla staden ett pilgrimsmål? Vår familj besökte Wittenberg i fjol - "Aha, ett fandom!" utbrast vår då 15-åriga dotter efter att ha sett alla souvenirbutiker.

Vi bevistade högmässan i Marienkirche - där dock en annan predikstol än Luthers numera används, och där barnen klagade på att det tyska språket försvårade deras förståelse, helt i strid mot Luthers intentioner. Med vördnad betraktade vi Slottskyrkans port och Luthers (och Melanchtons) grav.

Förra veckan var jag på en tvådagars pilgrimsledarkurs i Kårböle. Och S:t Olofs-leden till Trondheim är verkligen fantastisk - i sommar ska jag leda pilgrimer en dagsetapp mellan Enånger och Njutånger. Men jag vet verkligen inte om S:t Olof som person var så mycket märkvärdigare än Martin Luther. Framför allt är det ju Kristus Konungen som ska stå i fokus - även på en pilgrimsvandring till "Nidaros".

Och ironin med en pilgrimsresa till Luthers grav är väl att bland det första som hände i det "lutherska" Sverige var att pilgrimsvandringar förbjöds.

Katekesfråga 187: Vad ber vi då om i den tredje bönen?

Pilgrimsvandrare på väg

Påskvänner!

Så har jag då skickat iväg min fru och ett 15-tal andra deltagare på pilgrimsvandring mellan Vevlingestrand i Bollnäs och Segersta kyrka. Det är en vandring på omkring 20 kilometer, och den beräknas ta hela dagen, andakter och måltidsraster inberäknade. Vid helgsmålstid ikväll blir det pilgrimsmässa i Segersta kyrka, vars komminister Magnus deltar i vandringen.

Jag och barnen var med vid morgonsamlingen i Vevlinge kl. 8.30 i morse. Vi ska även betjäna med lunch i Bäckänge missionshus klockan 1, så det är snart dags att fara dit. Återkommer med erfarenheter från dagen! Jag tror som sagt att pilgrimsvandringar är ett utmärkt hjälpmedel för andlig utveckling - när de genomsyras av Bibelns ord och gemenskap i bön, sång, tystnad och samtal.

Idag har vi t.o.m. en luthersk helgongrav vid målet: Svegs Märta (1829-1920), eller Märta Jansson som hon egentligen hette, ligger begravd alldeles utanför kyrkans sakristia. "Ett undantag i Guds rike", kallade Carl Olof Rosenius henne. Jag ska berätta mer om henne senare.

O hur saligt att få vandra
hemåt vid vår Faders hand!

Pilgrims- och kyrkvandringar

Påskvänner!

Till de verkligt positiva "innegrejerna" i kyrkliga sammanhang just nu hör, förutom Frälsarkransen (när den används och utläggs väl) även pilgrimsvandringarna med andakt och meditation som nu poppar upp över hela landet. Alla som gått en klassisk kristlig fjällvandring med andakter och bibelstudier vet egentligen ungefär hur det känns - alltså god gemenskap, fysisk träning och andlig förkovran på en och samma gång.

Men det roliga med pilgrimsvandringarna är ju att de kan ske i så olika skala - alltifrån långa fjällvandringsliknande projekt till små vandringsgudstjänster i kyrkans närområde. Och att de tillgodoser den syntes av kroppsligt och andligt som även jag upplever som ett stort behov. Att få grunna på en bibelvers, be eller samtala kring en given fråga under rytmisk gång till nästa rastplats. Att få sjunga en sång i det fria - (vilket vittnesbörd förresten!). Att njuta av tystnaden och fågelsången.

Idag ska jag följa med min fru och "reka" inför en pilgrimsvandring längs sjön Varpen någon gång i sommar. Den är tänkt att avslutas med "pilgrimsgudstjänst" i Segersta tillsammans med komminister Magnus i Hanebo-Segersta församling. Ett bra initiativ från min hustru missionspastorn. Hoppas att flera EFS:are hänger på!

Annars har vi nu närmast kyrkvandringen den 1 juni, då Anna-Karin leder en "minipilgrimsvandring" från Missionskyrkan inne i stan ut till Sommarkyrkan på församlingens sommargård Vevlingestrand. Start 9.30. Mål 11.00 ca (med följande gudstjänst). Välkomna!

Var jag går, i skogar, berg och dalar
följer mej en vän, jag hör hans röst.
Han osynlig är, men till mej talar,
talar stundom varning, stundom tröst.
Han, min herde, gick för mej i döden,
men han lever i all evighet...