Påskvänner!
Det är inte bara i Svenska kyrkan som risken finns att bearbetningen av svåra frågor om synd och skuld förfaller till banalt bamseprat om att kramas och vara snäll. Lyssna på gårdagens sändning av programmet Lasso i P4 Jönköping, där Mats Selander från MänniskoRätt för Ofödda (MRO) och Pelle Hörnmark, föreståndare för Jönköpings Pingstförsamling, debatterar frågan om församlingens syn på abortfrågan. Programformen är mycket bra - Mats och Pelle får prata ca en kvart med ganska långa, oavbrutna anföranden, där de alltså sympatiskt nog inte faller varandra i talet och där programledaren är återhållsam med att bryta in (hon avbryter Mats en gång, men det upplever jag som motiverat när han är på väg in i en kanske väl lång historisk exposé).
Och jag blir helt förstummad: för Pelle Hörnmark tar inte chansen utan förfaller till tyck-synd-om-oss-retorik!!! Han har ju nu chansen att, vad jag förstår tre dagar efter demonstrationen utanför pingstkyrkan, verkligen på ett genomtänkt sätt motivera sin inställning till aborter, abortörer i församlingen och MRO:s metoder. Men han tar inte chansen!!! Han hänvisar mest till sitt och församlingens goda renommé, och till MRO:s påstådda uthängande av enskilda personer och osmakliga metoder i övrigt (bilder som skrämmer små barn), sin och församlingens (?) "avsmak för MRO som organisation, deras bilder och deras sätt att vara", deras "fanatism". Men han klarar inte av att förklara kontrasten mellan den officiella retoriken kring "livets okränkbarhet" eller "värna livet" och den inofficiella öppenheten för aborter och behovet av att "någon stackare måste utföra dem" (P. Hörnmark i Dagen).
Pelle Hörnmark hade ju nu chansen att diskutera t.ex. nödfallssituationer - även en övertygad kristen och abortmotståndare kan ju i det enskilda fallet anse sej stå inför ett moraliskt dilemma och känna sej tvingad att avliva ett embryo eller foster. Och bör då kunna stå för det och redovisa varför. Liksom den församlingsledare som står bakom missionären eller äldsten och "känner sej trygg med att han utför aborter" (som Mats Selander i programmet påstår att Pelle Hörnmark har sagt, vilket Pelle inte förnekade). Men Hörnmark tar inte chansen!!!
Och att på MRO:s raka frågor bara hänvisa till att de som besöker pingstkyrkan känner sej hyfsat trygga med ledarskapet, vilket Hörnmark avslutar programmet med, kan snart nog leda till att den tryggheten försvinner. Så mycket undanglidande svammel i kontrast till Mats Selanders raka frågor tål nog i längden varken medlemmarna i Jönköpings Pingst eller Pingströrelsens Fria Församlingar i Samverkan (Pingst FFS) som nominerat Hörnmark till riksledare. Det här var slutet för Pelle Hörnmark som Pingst FFS-ledare (redan innan han börjat) och början på en stark diskussion om abortfrågan i hela pingströrelsen. Särskilt om tidningen Dagen slutar att skjuta på budbäraren och vågar erkänna att Mats Selander, i motsats till tidningen själv, vågat ta tag i och avslöja svåra attitydproblem i pingstledningen.
Blir Svenska kyrkan och EFS nästa mål i "kyrkokampanjen"? Vi har visserligen Tomas Seidal. Men hur är det bland övriga medlemmar? Jag skulle sannerligen önska att vi slutade ställa födda och ofödda barn mot varandra. Alla "Världens barn" har varit ofödda. Och jag skulle önska att vi också inom Svenska kyrkan och EFS slutade att (som så ofta) ställa sanning och nåd mot varandra. Jesus var full av både och, och kyrkan är eller borde vara en enda gigantisk sannings- och försoningskommission. Men ingen försoning utan sanning - sanning "om synd, rättfärdighet och dom". Både i miljö- och klimatfrågan (som Svenska kyrkan förtjänstfullt lyfter fram just nu) och i abortfrågan (som SvK inte precis lyfter fram lika allsidigt). Som båda gäller vår attityd mot kommande generationer och som handlar om såväl orättfärdiga strukturer som enskildas ansvar.
Herre förbarma dig över oss.
Kristus, förbarma dig över oss.
Herre, förbarma dig över oss.
Visar inlägg med etikett MRO. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett MRO. Visa alla inlägg
torsdag 11 september 2008
tisdag 9 september 2008
Pelle Hörnmark och Dagen sjunker djupt i abortfrågan
Påskvänner!
Nu är det kris! Jag som t.o.m. i vissa sammanhang har försvarat dagens abortlagstiftning av pragmatiska skäl (den ger ju möjlighet till närmast obegränsat förebyggande arbete inklusive stark opinionsbildning mot abort utan att fördenskull tvinga t.ex. en våldtagen kvinna att föda), jag ser nu tydligt hur den attitydförändring som abortlagen tyvärr fört med sej tagit sej in också i våra kyrkor och samfund. (Frågan är hur det är i EFS?).
Dagens nätredaktör Emanuel Karlsten valde igår att lägga fokus på att angripa Mats Selander och MänniskoRätt för Ofödda (MRO) som visat bilder på dödade foster utanför pingstkyrkan i Jönköping, där även söndagsskolbarn kunde se dem. Och visst, man kan och bör förvisso diskutera metoden, men inte utan att också och framför allt diskutera det bilderna föreställer!
Dagens debattredaktör Thomas Österberg hakar på i dagens Dagen och påstår att MRO använt fel metod för viktig sak. Han visar visserligen större sympati än Karlsten för MRO:s sak, ingen tvekan om det (han står ju för "livets okränkbarhet" vad som nu menas med det). Men han lägger liksom Karlsten större fokus på metoden än på aborterna, kritiserar MRO mer än abortläkaren i Jönköpings pingstförsamling.
Österberg kallar MRO:s undersökning för "häxjakt" (trots att Mats Selander vad jag vet inte velat bränna någon på bål). Vad Österberg kallar den storskaliga diagnosticering och avlivning av foster med Downs syndrom - ofta efter 18:e graviditetsveckan - som infördes i Sverige 1 januari 2008 och som i Danmark lett till en halvering av antalet födda barn med Downs syndrom, det framgår inte. (Mongojakt?).
Pelle Hörnmark, föreståndaren i denna pingstförsamling och föreslagen ledare för hela pingströrelsens "Fria församlingar i samverkan" (Pingst FFS), har enligt Dagen "svårt att förstå syftet med aktionen, och han kallar MRO en extrem organisation som tar till förkastliga metoder. ´Det har varit nästintill telefonterror och förföljelse av enskilda. De som är utpekade av MRO upplever det som hotfullt´", säger den lokale (och tilltänkte riks-)pingstledaren. Men läser man MRO:s öppna brev till pingstförsamlingen i Jönköping med dess redovisning av ett års kontakter med församlingen får man absolut ingen bild av telefonterror eller förföljelse. (Även om den utpekade församlingsäldsten nu till slut - är det nytt? - sägs arbeta med "dispens från aborter", däremot inte hennes man som enligt det öppna brevet erkänner att han håller på med sådant). Det handlar om relevanta frågor som borde ha besvarats med all tydlighet från första början, inte smusslats med eller sablats ner i över ett års tid. Förtroendekris är bara förnamnet.
Framför allt säger Pelle Hörnmark så här (enligt Dagen): Det här bygger på politiska beslut och det är ett antal stackare som måste utföra aborterna, vilket jag inte tror att de gör med någon större glädje.
Nån som liksom jag tycker att det luktar "jag-lydde-bara-order" lång väg? Det finns inte en enda människa i Sveriges land som "måste" utföra någon abort. Det finns reella nödfall där det behövs specialistkunskap om hur man utför en provocerad abort - ja! - men dit hör inte rutinmässiga aborter för att inte förlora jobbet som gynekolog eller barnmorska.
Pingstledaren fortsätter: Vi som församling kan då välja att antingen föra en dialog och vara ett stöd för de som kämpar med de här frågorna, eller så tar man avstånd. Då tror vi att det mest kärleksfulla är dialogen.
Men det betyder alltså - om jag tolkar pingstledaren rätt - att man i pingst Jönköping och i församlingar (och EFS-föreningar) runt om i vårt land har människor som regelbundet utför aborter allt efter önskemål (inom abortlagens gränser givetvis) utan att någonsin ställas till svars för det av församlingsledning eller medkristna? Utan att någon tar avstånd???!!! Lite lagom dialog bara, alltså. SNACKA om att sövas in på rutinens brant! Vägrar dom aldrig själva och slår larm till media? Skulle de ta livet av ett 20 veckors foster med Downs syndrom också, bara för att lagen tillåter det och läkarreglementet påbjuder det om mamman så önskar? (Anar ni hur vidrig en så sen abort är också rent visuellt/känslomässigt, oavsett hur vi ställer oss till principfrågan om livets och människovärdets början?).
Till den som slår larm (Mats Selander) skriver Hörnmark: Förmodligen har vi i i sakfrågan, om de ofödda barnens rätt, ganska lika uppfattning. Däremot förvånas jag över den brist på kärlek och ödmjukhet som du visar i brevet. För mig luktar det fariseism och religiositet lång väg. Sanning utan kärlek har som bekant ett skrällande läte.
Men vad vet Hörnmark om Selanders kärlek eller brist på kärlek? (Det går ju alltid att tillvita allvarliga kritiker kärlekslöshet - Hörnmark låter inte så himla kärleksfull själv, tycker jag). Jag är faktiskt chockad över både aktuell abortpraxis och över hur Hörnmark och Jönköpings pingst - och Dagen! - kan vara så flata i den här frågan!
Det betyder inte att jag upprörs mindre över att födda barn far illa. Det är bara det att där vet jag att alla goda krafter samverkar (nu inför Världens barn-insamlingen t.ex.). Det chockerande med de framprovocerade aborterna är ju att även människor jag sett upp till verkar ta det med sådan ro, åtminstone jämfört med den upprördhet man visar över att Mats Selander och MRO offentliggör vad det är frågan om. (Evangeliska Frikyrkans ordförande, Stefan Svärd, som en gång doktorerade på svensk abortlagstiftning, visar däremot betydligt större förståelse för kampanjen).
Och det betyder inte att jag frånsäger mej mitt medansvar för att det kunnat bli så här. Men nu lovar jag åtminstone en sak: jag lovar att kämpa inom mitt parti (fp) för att ingen tonåring i Sverige ska behöva tro sej tvungen att göra abort av ekonomiska skäl. Det är mer än skamligt för ett välfärdssamhälle som vårt. Det är skamligt att enda försörjning som erbjuds är föräldraförsäkring (som kräver att man har ett arbete) eller socialbidrag. (Vårdnadsbidraget bidde en tumme och finns inte i alla kommuner). Kunde Norge få ner abortsiffrorna med ett tydligare stöd till oplanerat gravida så kan vi i Sverige.
Och jag lovar att kämpa för att EFS ska föra upp den här frågan högre på dagordningen. (Det behöver inte - lika lite som i äktenskapsfrågan - handla om att i första hand kämpa för en förändrad lagstiftning. Vi bör prioritera förändrade attityder bland dem som faktiskt har ett val).
Ge oss mod att verkligt lyda
sanningen som inget skyler,
ge oss nåd att verkligt äga
din frid, o vår Gud, ja allas Gud.
Nu är det kris! Jag som t.o.m. i vissa sammanhang har försvarat dagens abortlagstiftning av pragmatiska skäl (den ger ju möjlighet till närmast obegränsat förebyggande arbete inklusive stark opinionsbildning mot abort utan att fördenskull tvinga t.ex. en våldtagen kvinna att föda), jag ser nu tydligt hur den attitydförändring som abortlagen tyvärr fört med sej tagit sej in också i våra kyrkor och samfund. (Frågan är hur det är i EFS?).
Dagens nätredaktör Emanuel Karlsten valde igår att lägga fokus på att angripa Mats Selander och MänniskoRätt för Ofödda (MRO) som visat bilder på dödade foster utanför pingstkyrkan i Jönköping, där även söndagsskolbarn kunde se dem. Och visst, man kan och bör förvisso diskutera metoden, men inte utan att också och framför allt diskutera det bilderna föreställer!
Dagens debattredaktör Thomas Österberg hakar på i dagens Dagen och påstår att MRO använt fel metod för viktig sak. Han visar visserligen större sympati än Karlsten för MRO:s sak, ingen tvekan om det (han står ju för "livets okränkbarhet" vad som nu menas med det). Men han lägger liksom Karlsten större fokus på metoden än på aborterna, kritiserar MRO mer än abortläkaren i Jönköpings pingstförsamling.
Österberg kallar MRO:s undersökning för "häxjakt" (trots att Mats Selander vad jag vet inte velat bränna någon på bål). Vad Österberg kallar den storskaliga diagnosticering och avlivning av foster med Downs syndrom - ofta efter 18:e graviditetsveckan - som infördes i Sverige 1 januari 2008 och som i Danmark lett till en halvering av antalet födda barn med Downs syndrom, det framgår inte. (Mongojakt?).
Pelle Hörnmark, föreståndaren i denna pingstförsamling och föreslagen ledare för hela pingströrelsens "Fria församlingar i samverkan" (Pingst FFS), har enligt Dagen "svårt att förstå syftet med aktionen, och han kallar MRO en extrem organisation som tar till förkastliga metoder. ´Det har varit nästintill telefonterror och förföljelse av enskilda. De som är utpekade av MRO upplever det som hotfullt´", säger den lokale (och tilltänkte riks-)pingstledaren. Men läser man MRO:s öppna brev till pingstförsamlingen i Jönköping med dess redovisning av ett års kontakter med församlingen får man absolut ingen bild av telefonterror eller förföljelse. (Även om den utpekade församlingsäldsten nu till slut - är det nytt? - sägs arbeta med "dispens från aborter", däremot inte hennes man som enligt det öppna brevet erkänner att han håller på med sådant). Det handlar om relevanta frågor som borde ha besvarats med all tydlighet från första början, inte smusslats med eller sablats ner i över ett års tid. Förtroendekris är bara förnamnet.
Framför allt säger Pelle Hörnmark så här (enligt Dagen): Det här bygger på politiska beslut och det är ett antal stackare som måste utföra aborterna, vilket jag inte tror att de gör med någon större glädje.
Nån som liksom jag tycker att det luktar "jag-lydde-bara-order" lång väg? Det finns inte en enda människa i Sveriges land som "måste" utföra någon abort. Det finns reella nödfall där det behövs specialistkunskap om hur man utför en provocerad abort - ja! - men dit hör inte rutinmässiga aborter för att inte förlora jobbet som gynekolog eller barnmorska.
Pingstledaren fortsätter: Vi som församling kan då välja att antingen föra en dialog och vara ett stöd för de som kämpar med de här frågorna, eller så tar man avstånd. Då tror vi att det mest kärleksfulla är dialogen.
Men det betyder alltså - om jag tolkar pingstledaren rätt - att man i pingst Jönköping och i församlingar (och EFS-föreningar) runt om i vårt land har människor som regelbundet utför aborter allt efter önskemål (inom abortlagens gränser givetvis) utan att någonsin ställas till svars för det av församlingsledning eller medkristna? Utan att någon tar avstånd???!!! Lite lagom dialog bara, alltså. SNACKA om att sövas in på rutinens brant! Vägrar dom aldrig själva och slår larm till media? Skulle de ta livet av ett 20 veckors foster med Downs syndrom också, bara för att lagen tillåter det och läkarreglementet påbjuder det om mamman så önskar? (Anar ni hur vidrig en så sen abort är också rent visuellt/känslomässigt, oavsett hur vi ställer oss till principfrågan om livets och människovärdets början?).
Till den som slår larm (Mats Selander) skriver Hörnmark: Förmodligen har vi i i sakfrågan, om de ofödda barnens rätt, ganska lika uppfattning. Däremot förvånas jag över den brist på kärlek och ödmjukhet som du visar i brevet. För mig luktar det fariseism och religiositet lång väg. Sanning utan kärlek har som bekant ett skrällande läte.
Men vad vet Hörnmark om Selanders kärlek eller brist på kärlek? (Det går ju alltid att tillvita allvarliga kritiker kärlekslöshet - Hörnmark låter inte så himla kärleksfull själv, tycker jag). Jag är faktiskt chockad över både aktuell abortpraxis och över hur Hörnmark och Jönköpings pingst - och Dagen! - kan vara så flata i den här frågan!
Det betyder inte att jag upprörs mindre över att födda barn far illa. Det är bara det att där vet jag att alla goda krafter samverkar (nu inför Världens barn-insamlingen t.ex.). Det chockerande med de framprovocerade aborterna är ju att även människor jag sett upp till verkar ta det med sådan ro, åtminstone jämfört med den upprördhet man visar över att Mats Selander och MRO offentliggör vad det är frågan om. (Evangeliska Frikyrkans ordförande, Stefan Svärd, som en gång doktorerade på svensk abortlagstiftning, visar däremot betydligt större förståelse för kampanjen).
Och det betyder inte att jag frånsäger mej mitt medansvar för att det kunnat bli så här. Men nu lovar jag åtminstone en sak: jag lovar att kämpa inom mitt parti (fp) för att ingen tonåring i Sverige ska behöva tro sej tvungen att göra abort av ekonomiska skäl. Det är mer än skamligt för ett välfärdssamhälle som vårt. Det är skamligt att enda försörjning som erbjuds är föräldraförsäkring (som kräver att man har ett arbete) eller socialbidrag. (Vårdnadsbidraget bidde en tumme och finns inte i alla kommuner). Kunde Norge få ner abortsiffrorna med ett tydligare stöd till oplanerat gravida så kan vi i Sverige.
Och jag lovar att kämpa för att EFS ska föra upp den här frågan högre på dagordningen. (Det behöver inte - lika lite som i äktenskapsfrågan - handla om att i första hand kämpa för en förändrad lagstiftning. Vi bör prioritera förändrade attityder bland dem som faktiskt har ett val).
Ge oss mod att verkligt lyda
sanningen som inget skyler,
ge oss nåd att verkligt äga
din frid, o vår Gud, ja allas Gud.
Faller Pelle Hörnmark på abortfrågan?
Påskvänner!
Ju mer jag begrundar MRO:s (MänniskoRätt för Oföddas) öppna brev till pingstförsamlingen i Jönköping och föreståndaren Pelle Hörnmarks beskrivning av MRO:s undersökande och opinionsbildande arbete, desto mer undrar jag om Pelle Hörnmark någonsin kommer att kunna bli den ledare för pingströrelsen som många (däribland jag själv) hoppats och som han redan blivit nominerad till.
Nu hänger allt på sanningsfrågan: HAR de personer i Jönköpings pingstförsamling som MRO pekat ut sysslat med det som tillvitas dem - utan att konfronteras av församlingsledningen - eller inte? Pelle Hörnmark kan sägas ha satt sin heder som pingstledare i pant på att de är oskyldiga. Men det är nog inte bara Ulf Ekman som börjar tvivla på det. Och är inte MRO:s frågor till församlingsmedlemmarna relevanta, oavsett vad vi tycker om själva bildvisningen? Är det rimligt att uppleva och beskriva dessa svåra men relevanta frågor som "telefonterror"?
Relevanta också för EFS idag? Jag tror det. MRO har definitivt lyft en också i våra sammanhang klart nedtystad eller relativiserad fråga. Därmed inte sagt att vissa oftare belysta frågor - t.ex. många gravida kvinnors utsatta situation - inte också är mycket viktiga.
PS. Jodå, också en kristen läkare måste förstås kunna utföra en verklig nödfallsabort, t.ex. om moderns liv är i fara, såväl här hemma som i t.ex. Afrika. Men han/hon kan knappast delta i den rutinmässiga om-så-önskas-abortverksamheten som så påtagligt dominerar i vårt land. Eller i de selektiva "bort-med-barn-med-Downs-syndrom-aborter" som idag erbjuds även efter vecka 18. DS.
Barnet, blomman, vinden,
hand som smeker kinden,
lika nära finns du
fast vi dig ej ser.
Du ur nöd och plågor
ser på oss och frågar:
mänska, vill du vara
med mej också där?
Ja, jag vill! Där du är
finns det ljus och mening,
där är varje mänska
älskad och förstådd.
Ju mer jag begrundar MRO:s (MänniskoRätt för Oföddas) öppna brev till pingstförsamlingen i Jönköping och föreståndaren Pelle Hörnmarks beskrivning av MRO:s undersökande och opinionsbildande arbete, desto mer undrar jag om Pelle Hörnmark någonsin kommer att kunna bli den ledare för pingströrelsen som många (däribland jag själv) hoppats och som han redan blivit nominerad till.
Nu hänger allt på sanningsfrågan: HAR de personer i Jönköpings pingstförsamling som MRO pekat ut sysslat med det som tillvitas dem - utan att konfronteras av församlingsledningen - eller inte? Pelle Hörnmark kan sägas ha satt sin heder som pingstledare i pant på att de är oskyldiga. Men det är nog inte bara Ulf Ekman som börjar tvivla på det. Och är inte MRO:s frågor till församlingsmedlemmarna relevanta, oavsett vad vi tycker om själva bildvisningen? Är det rimligt att uppleva och beskriva dessa svåra men relevanta frågor som "telefonterror"?
Relevanta också för EFS idag? Jag tror det. MRO har definitivt lyft en också i våra sammanhang klart nedtystad eller relativiserad fråga. Därmed inte sagt att vissa oftare belysta frågor - t.ex. många gravida kvinnors utsatta situation - inte också är mycket viktiga.
PS. Jodå, också en kristen läkare måste förstås kunna utföra en verklig nödfallsabort, t.ex. om moderns liv är i fara, såväl här hemma som i t.ex. Afrika. Men han/hon kan knappast delta i den rutinmässiga om-så-önskas-abortverksamheten som så påtagligt dominerar i vårt land. Eller i de selektiva "bort-med-barn-med-Downs-syndrom-aborter" som idag erbjuds även efter vecka 18. DS.
Barnet, blomman, vinden,
hand som smeker kinden,
lika nära finns du
fast vi dig ej ser.
Du ur nöd och plågor
ser på oss och frågar:
mänska, vill du vara
med mej också där?
Ja, jag vill! Där du är
finns det ljus och mening,
där är varje mänska
älskad och förstådd.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
Inlägg
