tisdag 9 september 2008

Pelle Hörnmark och Dagen sjunker djupt i abortfrågan

Påskvänner!

Nu är det kris! Jag som t.o.m. i vissa sammanhang har försvarat dagens abortlagstiftning av pragmatiska skäl (den ger ju möjlighet till närmast obegränsat förebyggande arbete inklusive stark opinionsbildning mot abort utan att fördenskull tvinga t.ex. en våldtagen kvinna att föda), jag ser nu tydligt hur den attitydförändring som abortlagen tyvärr fört med sej tagit sej in också i våra kyrkor och samfund. (Frågan är hur det är i EFS?).

Dagens nätredaktör Emanuel Karlsten valde igår att lägga fokus på att angripa Mats Selander och MänniskoRätt för Ofödda (MRO) som visat bilder på dödade foster utanför pingstkyrkan i Jönköping, där även söndagsskolbarn kunde se dem. Och visst, man kan och bör förvisso diskutera metoden, men inte utan att också och framför allt diskutera det bilderna föreställer!

Dagens debattredaktör Thomas Österberg hakar på i dagens Dagen och påstår att MRO använt fel metod för viktig sak. Han visar visserligen större sympati än Karlsten för MRO:s sak, ingen tvekan om det (han står ju för "livets okränkbarhet" vad som nu menas med det). Men han lägger liksom Karlsten större fokus på metoden än på aborterna, kritiserar MRO mer än abortläkaren i Jönköpings pingstförsamling.

Österberg kallar MRO:s undersökning för "häxjakt" (trots att Mats Selander vad jag vet inte velat bränna någon på bål). Vad Österberg kallar den storskaliga diagnosticering och avlivning av foster med Downs syndrom - ofta efter 18:e graviditetsveckan - som infördes i Sverige 1 januari 2008 och som i Danmark lett till en halvering av antalet födda barn med Downs syndrom, det framgår inte. (Mongojakt?).

Pelle Hörnmark, föreståndaren i denna pingstförsamling och föreslagen ledare för hela pingströrelsens "Fria församlingar i samverkan" (Pingst FFS), har enligt Dagen "svårt att förstå syftet med aktionen, och han kallar MRO en extrem organisation som tar till förkastliga metoder. ´Det har varit nästintill telefonterror och förföljelse av enskilda. De som är utpekade av MRO upplever det som hotfullt´", säger den lokale (och tilltänkte riks-)pingstledaren. Men läser man MRO:s öppna brev till pingstförsamlingen i Jönköping med dess redovisning av ett års kontakter med församlingen får man absolut ingen bild av telefonterror eller förföljelse. (Även om den utpekade församlingsäldsten nu till slut - är det nytt? - sägs arbeta med "dispens från aborter", däremot inte hennes man som enligt det öppna brevet erkänner att han håller på med sådant). Det handlar om relevanta frågor som borde ha besvarats med all tydlighet från första början, inte smusslats med eller sablats ner i över ett års tid. Förtroendekris är bara förnamnet.

Framför allt säger Pelle Hörnmark så här (enligt Dagen): Det här bygger på politiska beslut och det är ett antal stackare som måste utföra aborterna, vilket jag inte tror att de gör med någon större glädje.

Nån som liksom jag tycker att det luktar "jag-lydde-bara-order" lång väg? Det finns inte en enda människa i Sveriges land som "måste" utföra någon abort. Det finns reella nödfall där det behövs specialistkunskap om hur man utför en provocerad abort - ja! - men dit hör inte rutinmässiga aborter för att inte förlora jobbet som gynekolog eller barnmorska.

Pingstledaren fortsätter: Vi som församling kan då välja att antingen föra en dialog och vara ett stöd för de som kämpar med de här frågorna, eller så tar man avstånd. Då tror vi att det mest kärleksfulla är dialogen.

Men det betyder alltså - om jag tolkar pingstledaren rätt - att man i pingst Jönköping och i församlingar (och EFS-föreningar) runt om i vårt land har människor som regelbundet utför aborter allt efter önskemål (inom abortlagens gränser givetvis) utan att någonsin ställas till svars för det av församlingsledning eller medkristna? Utan att någon tar avstånd???!!! Lite lagom dialog bara, alltså. SNACKA om att sövas in på rutinens brant! Vägrar dom aldrig själva och slår larm till media? Skulle de ta livet av ett 20 veckors foster med Downs syndrom också, bara för att lagen tillåter det och läkarreglementet påbjuder det om mamman så önskar? (Anar ni hur vidrig en så sen abort är också rent visuellt/känslomässigt, oavsett hur vi ställer oss till principfrågan om livets och människovärdets början?).

Till den som slår larm (Mats Selander) skriver Hörnmark: Förmodligen har vi i i sakfrågan, om de ofödda barnens rätt, ganska lika uppfattning. Däremot förvånas jag över den brist på kärlek och ödmjukhet som du visar i brevet. För mig luktar det fariseism och religiositet lång väg. Sanning utan kärlek har som bekant ett skrällande läte.

Men vad vet Hörnmark om Selanders kärlek eller brist på kärlek? (Det går ju alltid att tillvita allvarliga kritiker kärlekslöshet - Hörnmark låter inte så himla kärleksfull själv, tycker jag). Jag är faktiskt chockad över både aktuell abortpraxis och över hur Hörnmark och Jönköpings pingst - och Dagen! - kan vara så flata i den här frågan!

Det betyder inte att jag upprörs mindre över att födda barn far illa. Det är bara det att där vet jag att alla goda krafter samverkar (nu inför Världens barn-insamlingen t.ex.). Det chockerande med de framprovocerade aborterna är ju att även människor jag sett upp till verkar ta det med sådan ro, åtminstone jämfört med den upprördhet man visar över att Mats Selander och MRO offentliggör vad det är frågan om. (Evangeliska Frikyrkans ordförande, Stefan Svärd, som en gång doktorerade på svensk abortlagstiftning, visar däremot betydligt större förståelse för kampanjen).

Och det betyder inte att jag frånsäger mej mitt medansvar för att det kunnat bli så här. Men nu lovar jag åtminstone en sak: jag lovar att kämpa inom mitt parti (fp) för att ingen tonåring i Sverige ska behöva tro sej tvungen att göra abort av ekonomiska skäl. Det är mer än skamligt för ett välfärdssamhälle som vårt. Det är skamligt att enda försörjning som erbjuds är föräldraförsäkring (som kräver att man har ett arbete) eller socialbidrag. (Vårdnadsbidraget bidde en tumme och finns inte i alla kommuner). Kunde Norge få ner abortsiffrorna med ett tydligare stöd till oplanerat gravida så kan vi i Sverige.

Och jag lovar att kämpa för att EFS ska föra upp den här frågan högre på dagordningen. (Det behöver inte - lika lite som i äktenskapsfrågan - handla om att i första hand kämpa för en förändrad lagstiftning. Vi bör prioritera förändrade attityder bland dem som faktiskt har ett val).

Ge oss mod att verkligt lyda
sanningen som inget skyler,
ge oss nåd att verkligt äga
din frid, o vår Gud, ja allas Gud.

5 kommentarer:

Josephine sa...

Hej!
Jag befann mig på Gudstjänsten denna söndagen och blev mycket illa berörd över MROs demonstration. Jag arbetar mycket med stöd för unga gravida - och för kvinnor/par som gjort en abort.
Jag tror inte på metoden (är medveten om att även du ifrågasätter metoden). Varje Gudstjänstbesökare som genomgått en abort eller är anhörig till någon som gjort det, måste ha kännt sig mycket illa berörd och ledsen av MROs demonstration. Det är inte vad vi som kristna vill ge männiksor eller hur? Därmed inte sagt att allt är okej och bra. Men vi måste börja i relation till männiksor. Och jag ställer mig helt bakom Hörnmarks uttalande, att det är en kärleksfull dialog som behövs. Både om vi ska kunna sötta någon som är berörd av detta med abort på något vis och om vi ska kunna rädda framtida små liv.
Vi behöver tänka långsiktigt. Stötta den som gått genom en abort. Stötta den som är gravid och vill behålla barnet.
WWJD - What would Jesus do?

Kefas-JDFK sa...

Jesus godkänner åtminstone inte mord eller aborter! En fråga man kan ställa sig är ju "Varför väcker dessa bilder så starka känslor?" Inte borde dem vecka känslor om det är tal om någon form av "cell klump"?

Självklart ska man bemöta de som har tagit abort med kärlek, och ge praktisk hjälp.

Anders:
Bra blogg inlägg!

Andreas H sa...

Hej Josephine! Tack för att du skrev! Vad bra att du och Jönköpings Pingst jobbar så aktivt både abortförebyggande och själavårdande! Jag håller med om att en kärleksfull dialog behövs.
Jag håller också med om att plats och tidpunkt för bildvisningarna kan och bör diskuteras.

Men jag är "bara" tveksam och ifrågasättande, inte självklart avvisande till dem. För jag håller inte med om att vi kristna aldrig borde göra människor illa berörda och ledsna. Petrus predikan på pingstdagen gjorde verkligen (först) människor illa berörda och ledsna. Men det får naturligtvis inte vara ett självändamål eller nåt man gör av ren elakhet.

Det står ju i GT om vår Herre: "Inte av villigt hjärta plågar han människors barn och vållar dem bedrövelse." Och den bedrövelsen tror jag handlar om det som står i NT: "Den bedrövelse som är efter Guds sinne leder till bättring som man inte ångrar - men världens bedrövelse åstadkommer död" (och hopplöshet). Det är sannerligen viktigt att också komma med hopp och nåd. Men det utesluter inte viss skärpa i "lagförkunnelsen". Jag tror faktiskt båda sakerna behövs i vår tid. Det behövs ett öppet, offentligt avståndstagande till vår abortpraxis (inte nödvändigtvis till abortlagstiftningen, jfr Expressenledaren häromdagen - http://www.expressen.se/ledare/1.1289456/abort-ar-svarare-an-svenskar-tror). Om inte kyrkorna öppet står för en klart negativ inställning till abort (i normalfallet) utan BARA ägnar sej åt enskild kärleksfull själavård, får vi sådana tolkningar av abortlagen som jag märkt bland mina gymnasieelever: att abort per definition är eller borde vara något självklart och tillåtet, även i andra hälften av graviditeten typ vecka 30 (när det ju faktiskt inte ÄR tillåtet men fostret onekligen fortfarande "är en del av kvinnans kropp" - om man ska gå på den retoriken, och det gör ungdomar i vår tid...).

Och vi får den tolkningen av abortlagen att även kristna läkare och barnmorskor har en plikt att medverka vid utförandet av rutinmässiga aborter - eftersom samhället har bestämt så och "någon stackare måste utföra dem" (cit. Pelle Hörnmark).

Anders sa...

Kommentar till Josephine genom ett par citat: "Kristi kyrka har alltid och överallt avvisat fosterfördrivning - abort. Idag bryter vårt samhälle mot denna insikt. - - - 'Vi är Guds verk, skapade till Kristus Jesus till att göra de goda gärningar som Gud från början har bestämt oss till.' (Ef. 2:10) Detta medför utan tvekan att vi alltid har ett ansvar att vörda och vårda allt mänskligt liv, oavsett var det befinner sig på livslinjen från konception till död. Därför har den världsvida Kyrkan genom seklerna försvarat det ofödda barnets rätt till liv", (Missionsprovinsens skrift "Inför abortfrågan", ss 16, 5).
2272 Formell medverkan till abort är en svår synd. Kyrkan bestraffar detta brott mot det mänskliga livet med det kanoniska straff som kallas exkommunikation. Den som utför en abort ådrar sig exkommunikation latae sententiae, genom själva faktum att brottet begås, i enlighet med de villkor som kyrkorätten föreskriver. Kyrkan vill inte på detta sätt inskränka utrymmet för barmhärtigheten. Kyrkan visar på allvaret i det brott som begåtts och på den obotliga skada som tillfogats den oskyldiga mänskliga varelse som blivit dödad, dess föräldrar och hela samhället (1463 i Katolska kyrkans katekes). Med den kristna hållningen i ryggen blir det obegripligt varför man inte ska visa bilder. Det är lika synd om det barn man tänker döda, som om den mor som inte vill föda. Lösningen är inte våld utan nåd, Guds nåd, för både mor och barn.

Andreas H sa...

Ja, och för ofta medansvariga män (t.ex. pappor, abortläkare...)