Mitt minne av Arild Edvardsens teologi

Påskvänner!

Tidningen Dagen meddelar att den norske evangelisten och "trosförkunnaren" Aril Edvardsen dött i Mombasa. Han blev 69 år.

Aril Edvardsen och hans organisation Troens bevis - verdens evangelisering med centrum i "Sarons Dal" har uppenbarligen betytt mycket för många. Själv har jag tyvärr bara mött Edvardsen i form av boken "Jobs Gud" som jag läste under min tid i lumpen och tyckte var ett ganska eländigt stycke exegetik och teologi (får man vara så ärlig nu när förf. har dött?). Edvardsen gör där gällande att Job sa rätt när han sa "Herren gav" men sa fel när han sa "Herren tog" (vadan många 'trospionjärer' fått för sej att man som kristen inte kan sjunga vers 5 av Tryggare kan ingen vara)! Trots att Guds ord två gånger i början av boken, bl.a. omedelbart efter ovan nämnda utsaga, uttryckligen försäkrar att Job under allt detta INTE syndade genom vad han sa (vilket han ju hade gjort om han falskt tillvitat Gud något).

Vem som helst kan svart på vitt läsa att Åklagaren var tvungen att få Guds tillstädjelse för att kunna göra Job minsta lilla onda, och därför tar Job - som känner Guds makt - det i barnatro som en prövning från Gud. (Jfr Paulus´ ord om Satans ängel). Vilket det ju också var. (Att tålamodet sedan stundom brister är högst förståeligt).

Det som skulle visas - och verkligen visades - var att Job hade sin tröst och sitt hopp i Gud, inte i några jordiska ägodelar. Och Herren försäkrar i slutet av boken att Job, i motsats till sina vänner, "talat rätt om honom" - trots att han vid ett tillfälle förbannat sin födelsedag och vid ett annat tillfälle undrat om världen styrs av en brottsling!

Det där kunde Aril Edvardsen inte (i varje fall inte på 80-talet) riktigt begripa - han låter rätt ofta ungefär som Jobs vänner som har för sej att det måste ha varit något fel hos Job (enligt Edvardsen bristande tro och tillit) som drog all denna olycka över honom. Fel fel fel. Men liksom somliga teologer förblindats av sin "eländesteologi" så att de inte ser alla härliga löften gällande även det materiella, så förblindades Aril Edvardsen och troligen även en del andra "trospionjärer" på 80-talet av sin "härlighetsteologi" så att de inte kunde se klart och bibliskt på det som kallas prövningar. "Och i prövningarnas ugn / är ej lätt att vara lugn, / vi förstå hans vägar bättre ovan där."

T.ex. förstår vi då bättre varför nu även vissa "trospionjärer" börjar kallas hädan mänskligt att döma i förtid. Om vi nu som Hagin m.fl. velat mena finge tro oss lovade full hälsa och hög ålder (att på något vis dö friska?) vore det ju egentligen - ur "trosteologisk synvinkel" - ganska oroväckande att Aril Edvardsen (för att inte tala om John Brandström) dör så relativt unga. Men jag är inte det minsta orolig för den sakens skull, för jag är övertygad om att "deras tid stod i Guds händer" och att de med oss "åter ska få bo i Herrens hus evinnerligen." Frid, Aril!

Prövningar vi möta får
och vi ofta ej förstår
Herrens vägar när han önskar att vi himmelen ska nå.
Sina barn han leder här
genom sorger och besvär,
vi förstår hans vägar bättre ovan där.
Ovan där randas morgonen
och därhemma samlas helgonen,
vi ska då se målet för vår resa här,
vi förstår hans vägar bättre ovan där.