Boka in Jesusmanifestationen 2009 - trots att den kanske faktiskt är emot någonting

Påskvänner!

Boka in den 2 maj 2009 redan nu! EFS har väl inte även då årskonferens samtidigt som Jesusmanifestationen? Och när professor Lennart Möller vid Karolinska institutet, tillika styrelsemedlem i EFS, ska vara "general" måste väl extra många EFS:are sluta upp? 50 000 kristna i Stockholm har nämnts som "trosmål", och i så fall lär vi ha övertrumfat 1 maj-demonstrationerna med bred marginal (det lär dessutom bli svårt för media att noncha manifestationen en gång till). Men sympatiskt nog är det alltså fullt möjligt att demonstrera mot regeringen ena dagen och för Jesus nästa dag.

Fast är Jesusmanifestationen bara "för"? I instruktionerna inför 3 maj 2008 hävdades det ju att deltagarna enbart skulle vara positiva, och "demonstrationsplakaten" innehöll som bekant endast jesusord. (Jättebra, tyckte jag och många med mej). Det ifrågasattes därför varför inte fler kristna tyckt sej kunna vara med, och särskilt ärkebiskopens och Svenska kyrkans uteblivna officiella stöd kritiserades skarpt.

Men både i en intervju efter vårens manifestation och i en debattartikel i Dagen för omkring en vecka sedan hävdar Stanley Sjöberg att Jesusmanifestationen är ämnad att ge ett positivt alternativ till de nedvärderande framställningar som gjorts under flera år, när bilden av Jesus förändrats till oigenkännlighet och ändå välkomnats ända in i kyrkosammanhang. Exemplen är allt för många med Ecce Homo som mest uppmärksammade spektakel, välsignat av biskopar och domprostar.

Aha - är kanske Jesusmanifestationen "mot" något ändå? Och var det detta som vissa kyrkoledare kände på sej? Själv anser jag nog att det i praktiken är omöjligt att bara vara "för" utan att också i praktiken ta avstånd från vissa saker. Det är visserligen "roligare att säga ja", men det verkar sällan trovärdigt (snarare direkt puckat) att påstå sej bara säga ja. Däremot är det fullt möjligt att lägga fokus på det positiva snarare än på det ofrånkomliga, följdriktiga avståndstagandet från vissa saker.

Men Stanley Sjöberg, som ju tänkte sluta agera draglok för manifestationen men nu tydligen är igång igen i alla fall, får faktiskt bestämma sej: antingen vill man samla ALLA intresserade, alla som kallar sej kristna, till en ganska allmänkulturell men dock Jesusmanifestation, där såväl teologiskt liberala som konservativa, såväl Livets Ord som Ekumeniska gruppen för Kristna Homosexuella ska känna sej hemma och bidra med seminarier (även av typen Svenska kyrkans på Pridefestivalen). Eller också är Jesusmanifestationen direkt eller indirekt riktad mot bl.a. konstutställningen "Ecce Homo" (vars 10-årsjubileum i år firas med nya utställningar, bl.a. i Uppsala), och då kan man rimligen inte förvånas över att Svenska kyrkans ledning m.fl. Elisabet Ohlsson-positiva grupper inte vill ställa upp i Jesusmanifestationen.

Själva kan jag tänka mej båda utvecklingarna: Jesusmanifestationen som ett "torg" där Jesus i vart fall ställs i starkt fokus under en stockholmsk vårdag varje år. Men där alla möjliga jesusbilder får föras fram och "tävla" om uppmärksamheten. Eller också en smalare Jesusmanifestation, där kyrkans klassiska trosbekännelser står i fokus och det, trots positiva plakat, finns en genomgående polemisk udd mot "avfallet" i t.ex. Svenska kyrkans ledning.

Vad säger EFS-aren Lennart Möller? Det här måste ju manifestationsledningen diskutera inför den planerade breddningen av deltagandet 2009.

//: Låt oss vandra i ljuset liksom han är ljus,
vandra i Guds ljus ://
Vandra i Guds ljus, vandra i Guds ljus,
vandra i Guds ljus, vandra i Guds kärleks ljus.

//: För då har vi en sann gemenskap med varann,
gemenskap med varann ://
gemenskap med varann, gemenskap med varann,
gemenskap med varann, en sann gemenskap med varann.

//: Jesu Kristi, Guds Sons blod, renar från all synd,
renar från all synd ://
renar från all synd, renar från all synd,
renar från all synd, blodet renar från all synd.