Påskvänner!
Föreställde sej någon av er att en inom EFS i Mälardalen välkänd vänstersocialistisk feministvegan och djurrättsaktivist fanns bland dem som demonstrerade för MRO (MänniskoRätt för Ofödda) utanför pingstkyrkan i Jönköping i söndags?
Trodde väl inte det. Särskilt inte den kristne bloggare och artist som kallat demonstranterna "kristna nötter" och "inte riktiga människor." (Han skulle bara fatta vad hon fått höra av sina partikamrater). Det är jobbigt att inta en självständig hållning och inte följa schablonens "Tycker du A så tycker du säkert även B". Och det är nog så att många, även kristna skribenter, lider av fördomar mot demonstrerande abortmotståndare. Men sådana fördomar kommer, liksom många andra fördomar, ofta på skam vid närmare bekantskap.
Man KAN faktiskt vara mot både aborter och dödsstraff, och för både födda och ofödda barns och kvinnors rättigheter. Man FÅR visa omsorg om både djur och natur, även om man tror att människan är skapelsens krona. Det GÅR att visa avsky för synden och samtidigt älska syndaren. Det FINNS en möjlighet att låta ord och handling följas åt.
(Nu börjar förresten Världens barn-kampanjen igen).
För livets skull ska sanningen bli synlig,
för livets skull ska livets träd slå rot.
För livets skull vänds vanmakten till vrede,
för livets skull ska rätten flöda fram.
Inlägg
En blodig historia – Personlig
6 timmar sedan
2 kommentarer:
Även om jag är överens med MRO i sakfrågan om att abort är släckande av liv, så kan jag inte sympatisera med metoden att visa groteska bilder på aborterade foster t o m inför barn. Som en god vän sa häromdan, så kan man protestera mot dödsstraff utan att visa bilder på halshuggna människor! Dels är det groteskt och dels kränkande mot framförallt de som dödats. Såväl fostren som de avrättade.
Oja, visst kan man protestera utan att visa bilder! Jag har aldrig velat förmena någon rätten att diskutera metoden - särskilt om man också lika frimodigt diskuterar det bilderna faktiskt föreställer.
Och när det gäller vissa tyska övergrepp genom historien anses det ju inte som en kränkning mot offren att visa massor av döda kroppar - tvärtom är det idag närmast obligatoriskt. Så det är i varje fall inte per automatik en kränkning att visa bilder på offer. Däremot kan man naturligtvis diskutera vilka sammanhang bilderna visar i. Och här har MRO kanske gått över gränsen.
Fast helt säker är jag inte. Åtminstone för mej personligen har bilderna varit väckande, liksom den förfärliga filmen på www.abortnej.se - det blir svårare att undertrycka frågan, liksom - att ta det lite lugnt och sitta still i båten... (nu är det ju foster med Downs syndrom till rakning, ofta efter vecka 18 t.o.m., men var hörs kyrkornas och människorättskämparnas Rama-skri?)
Skicka en kommentar