Kom och träffa biskop Ragnar!

Påskvänner!

Till alla i Enånger-Njutångers församling:

Kom  och träffa  biskop  Ragnar

onsdag 26/9 kl 18 i EFS-kyrkan!

Församlingsafton med föredrag av biskopen, samtal & servering. 
Passa på och ställ din fråga! 
PS. Det blir så klart etiopisk pepparsås! DS.

Katekesfråga 79: Hur låter Gud barnen drabbas av fädernas missgärningar?

Biskopsvisitation

Påskvänner!

Efter kvällens bönesamling på bönhuset (!) hjälptes vi åt att duka inför onsdagens samling med biskop Ragnar Persenius (kl 18: föredrag - "Kyrklig sed då och nu" - följt av samtalsstund och servering). Etiopisk pepparsås blir det, så klart ;o).

Välkomna! Det är nog det närmaste en reell visitationsstämma vi kommer. Stunden i högmässan nästa söndag räknas inte, vem vill ställa besvärliga frågor då när alla längtar till kyrklunchen?

T ex följande fråga - när ställde en konfirmandledare eller biskop den senast månntro:

Katekesfråga 78: Med vad hotar Gud dem som syndar?

En god betraktelse av Ragnar Persenius

Påskvänner!

Har just läst en god betraktelse av Ragnar Persenius med anledning av både Midfastosöndagen och Jungfru Marie bebådelsedag. Läs den du också! Den enda lilla anmärkning jag har är väl att "tro på Jesus" och "komma till Jesus" noga taget är synonymer, där den ena saken inte är en prestation mer än den andra. Men visst måste vi komma till Jesus för att få liv, och det är bra att Ragnar påpekar det. Tack!



Katekesfråga 15: Hur sker avguderi?

Insändare om fosterfördrivningar och samvetsfrihet

Påskvänner!

Fick visst in en insändare i Dagen häromdagen.

Om journalisterna gör sitt jobb kan det här bli riktigt intressant. Jag förstår inte hur de kan tappa stinget i mötet med vissa "gullgrisar" (typ drottning Silvia - som i och för sej inte får uttala sej om annat än det som anses vara comme il fault, typ handikappfrågor och övergrepp mot barn - ärkebiskop Antje och doktor Denis Mukwege). Det är som sekulära medier inte vill ta upp frågor om aborter och samvetsfrihet av rädsla för att en populär person ska visa sej vara abortmotståndare eller åtminstone anhängare av samvetsfrihet för barnmorskor, medan kristna medier inte vill ta upp frågorna av rädsla för att en populär person ska vara för fri abort eller åtminstone motståndare till samvetsfrihet för barnmorskor.

Sen kan man ju få rätt mycket blaha-blaha till svar på frågor om abort och rashygien (som jag upplevde att jag fick av biskop Ragnar på en stiftshögmässa i Söderhamn för 4 år sedan). Men journalister är ju utbildade för att kunna följa upp sina frågor (vilket ibland är svårt för en lekman på en allmän frågestund), jfr Ekots lördagsintervju där "offret" inte brukar komma undan så lätt.

Just biskop Ragnar är ju ett paradexempel på hur en uppsatt person kommit "lindrigt undan"; nämligen i frågan om könsneutrala äktenskap. Han hörde ju till dem som var emot 2009 och ansåg att det stred mot bibeln. Men i ärkebiskopsvalet några år senare fick han inte en enda fråga om detta (för att alla kandidater av princip skulle få exakt samma frågor!!!). Det hade ju varit ett journalistiskt scoop BÅDE om han stod och står fast vid sin inställning från 2009 OCH om han faktiskt ändrat sej och nu inte bara passivt utan aktivt stöder äktenskapsdeformen och inte vill verka för en återgång till 2008 års (och flera tusen års) äktenskapsdefinition som ett förbund mellan man och kvinna.

Men ibland verkar journalister mer intresserade av en god relation till makten än av sanningen. Mänskligt men märkligt. (Själva nerven i god journalistik är väl att kunna avslöja saker?).

Vill gärna passa på och ge vår missionsföreståndare Stefan en eloge i det här sammanhanget. Han har verkligen inte hukat lika mycket som övriga biskopar (jo, för visst är även Stefan en slags biskop de facto).

Biskopliga väckelserop

Påskvänner!

Biskop de facto Bosse Brander tar åter till orda. Han har haft en ganska lågmäld profil genom åren, men nu säger han öppet det många fler borde säga. En eloge också till Ragnar Persenius i denna sak.

Se, Fadern själv av evighet
sin Son, sin avbild, födde,
som, oss till liv och salighet,
på jorden led och blödde.
Och Anden sedan evig tid
går ut från dessa båda.
Gud give oss sin nåd och frid,
att vi må honom skåda
i evig klarhet. Amen.

Domedagen närmar sej fortfarande - men än varar nådens år

Påskvänner!

Den 14 november, dagen efter terrorattentaten i Paris, skrev vår stiftschef Ragnar på sin blogg under rubriken "En barmhärtig Gud ger livet" bl.a. följande:

Kristna, judar och muslimer förenas i tron på en nåderik och barmhärtig Gud. Vi delar helig skrift. Där berättas om att Gud skapade människan till sin avbild, oändligt värdefull. Det gudomliga skaparordet ger skapelsen liv, och detta liv är gott. Guds ande fyller människan med liv. Människan är Guds medarbetare i skapelsen.

I den aronitiska välsignelsen uttrycks Guds vilja. Gud bevarar oss, visar oss nåd och ger oss fred. Det som hände vid det fasansfulla blodbadet i Paris står helt i strid med Guds vilja. Oavsett politiska och religiösa motiv och vilka som bär ansvar för dåden kan det aldrig rättfärdigas att så släcka det liv som Gud har gett.

Jag kommenterade en vecka senare (men kommentaren har fortfarande inte publicerats):

Instämmer. Men vänta nu förresten - delar vi helig skrift även med muslimer?

F.ö. får man i Frankrike låta avliva sin avkomma ända fram till födelsen. I varje fall om den visar sej ha Downs syndrom. Kanske bra att dom har samvetsfrihet där, åtminstone? Men vår utsortering är inte mycket roligare, och heder åt de barnmorskor som sjunger ut mot vår abortpraxis.

Har vi i smyg accepterat en fascistisk människosyn? I varje fall kan de uteblivna reaktionerna på onsdagens nyhet i P1, se http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=1637&artikel=6299773 inte förklaras med terrorattentatet på fredagskvällen - vi hade två hela dagar på oss. Tycker vi inte längre att utsorteringarna av Downs-barn är "helt i strid med Guds vilja"?

Tänk om någon biskop även om detta kunde säga: "Oavsett politiska och religiösa motiv och vilka som bär ansvar för dåden kan det aldrig rättfärdigas att så släcka det liv som Gud har gett."

Än är vi i nådens tid. T.o.m. på Domssöndagen.

Nu idag, den 28 november, skriver biskop Ragnar bl.a. så här under rubriken "För dagar som ska komma":

Det är på allvar. Livet är hotat. Därför behövs ännu en klimatkonferens för mänsklighetens överlevnad. Därför behöver vi alla i smått och stort tänka igenom på vilket sätt vi kan bidra till att jorden ska bli beboelig för kommande generationer. Kristen tro ser människan som Guds medarbetare i skapelsen. Guds vilja ska ske. Guds rike ska utbredas. Kristen tro ger hoppet som ett särskilt bidrag till arbetet för mänsklighetens överlevnad.

Och jag svarade (men tror inte att heller detta publiceras, det anses kanske "off topic"?):

Klimatkonferens blir det nu i landet där man enligt Studio 1 (11/11) får avliva sin avkomma ända fram till dagen före (det som skulle ha varit) födelsen - ifall det visar sej ha Downs syndrom (eller ett antal andra handikapp). Nu har barnmorskorna i det landet visserligen den samvetsfrihet som inte ens Svenska kyrkan vill tillerkänna våra svenska barnmorskor (vilken biskop har stått upp för Ellinor Grimmark eller Linda Steen?), men själva förfaringssättet ser jag inte som ett skvatt mer etiskt högtstående än om man ströpe barnen en dag EFTER förlossningen (vilken skillnad gör två dagar?). Änglamakeri är det förskönande begreppet, knäsättning av önskade och utsättning av oönskade barn de klassiska, fornnordiska begreppen.

Det är på allvar även detta. Livet är hotat även i detta avseende. Vår reaktionsförmåga är tack och lov intakt när det gäller terroristskjutningar på gator i Frankrike eller vid en abortklinik i USA, men vår (även min) långvariga tystnad beträffande de franska och svenska Downs-uppspårningarna och -avlivningarna (i Sverige tillåtna över halva graviditeten, upp emot en månad efter att s.k. normala barn blivit fridlysta) avslöjar på ett skrämmande sätt vår egen alltmer fascistoida syn på barn med detta handikapp. Tror någon att det inte blivit ramaskri om ett liknande förfaringssätt tillämpats på foster med anlag för rödhårighet, vänsterhänthet eller homosexualitet? Så varför inte beträffande dem med en extra kromosom? Även kyrkans tystnad skickar en stark signal - en signal om "rashygienens" normalitet. Inget att bråka om och skriva i tidningarna om - ens när det går till som i Frankrike.

"Jesus älskar alla barnen,
alla barnen på vår jord.
Även barn med Downs syndrom,
med en extra kromosom -
Jesus älskar alla barnen på vår jord?"

PS. Nej, det är förstås inte så smart eller juste att visa sin respekt för liv genom att skjuta ihjäl en polis och flera andra utanför en abortklinik. Om det nu verkligen var det den nu gripne mannen ville visa. DS.

Det gamla kyrkoåret

Påskvänner!

Det är med oändligt vemod jag tänker på det gångna kyrkoåret och särskilt dess avslutning.

K-G Hammar satte än en gång Jesus i centrum - men på vilket sätt! "Ja, Kristus är en tankekonstruktion" och "Gud är bortom alla våra konstruktioner". Bokförläggare Per Åkerlund och biskop em Biörn Fjärstedt reagerade (fast visst är väl katedralbyggena ändå mänskliga konstruktioner, Biörn?). Men även Tryggve Mettiger, Annika Borg, Ragnar Persenius, samt kyrkoherden i Kyrkhult Tobias Bäckström som initierade debatten med Hammar svarade också. Ett viktigt samtal med en sympatisk och intellektuell sökare - men så oändligt vemodigt att denne man, med ungefär samma åsikter då som nu, kunnat väljas till Svenska kyrkans ärkebiskop! Jfr Eskil Franck (som ställde upp i samma ärkebiskopsval som Hammar 1997 med ungefär samma åsikter, men som nu kommit till insikt om att de inte är förenliga med kristen tro). Läs gärna Swensk Kyrkobulletins satiriska artikel K-G Hammar - en tankekonstruktion?

Och vi har nu valt ännu en sympatisk men uppenbart heretisk ärkebiskop (vaddå evangelisk-luthersk?), som inte är säker på att Jesus ger alla människor en sannare bild av Gud än Muhammed ger och som inte är säker på om Jesus verkligen avlades av den helige Ande utan mans medverkan, "därför att vi inte har det i alla berättelser i bibeln." Företrädaren Anders Wejryd, som visserligen även tror att män kan föda barn och därför ger ett något naivt intryck, bekände ju på DN:s fråga att han "nog tror att Jesus kom till utan att en man var inblandad." Samtidigt har Wejryd upprepade gånger spelat ner hela frågan om jungfrufödelsen och är därmed fullt ut medansvarig för att det är möjligt att till kyrkans högsta ämbete välja människor som tvivlar på den. (Hoppas att ÄB electus Jackelén åtminstone är fullt ut lika skeptisk mot queerideologins dogm om barnafödande män som om kyrkans dogm om en barnafödande jungfru). Läs gärna Hela Pingstens kommentarer till Jackeléns teologi här och här!

F.ö. var ärkebiskopskandidaten domprost Johan Dahlman glasklar i Gottsunda-hearingen om att alla blir evigt saliga bara de dör (närmast suicidalt om ni frågar mej), precis som Verbums begravningsmagasin 2009 på förstasidan förkunnade det nya evangeliet (jfr Gal. 1) att "det finns ingen död som ej bytes i glädje". Och precis som Sven-Gösta Holst i radions helgmålsbön inför Domssöndagen (P1 23/11 2013) förkunnade att eftersom Gud är kärlek, så det finns inget att vara rädd för inför den yttersta dagen. Halleluja! Eller håhåjaja?

Dags för en dementerande helsidesannons i Dagens Nyheter? Varje seriöst företag som råkat sprida falska och rent av livsfarliga uppgifter, som t.ex. att lömsk flugsvamp är ätlig och god efter förvällning, skulle självklart göra så. Varje seriös medarbetare i ett företag där ledningen helt tappat kompassen skulle också "visselblåsa". Är vi (och EFS) seriösa medarbetare i Svenska kyrkan? Är biskopar som Esbjörn Hagberg och Ragnar Persenius seriösa medarbetare i Svenska kyrkan? (Persenius tycks visserligen frondera mot Hammar och Jackelén, men utan namns nämnande - och i herdabrevet Längtan möter närvaro tycks Persenius kritisera Hammars kritiker (i "Jesus-debatten") lika mycket som han kritiserar Hammar själv. Det där håller inte, Ragnar. Och varför blev inte allt detta en valfråga i ärkebiskopsvalet?

Jag är less på liberalteologer i kyrkoledningen nu. Såna där som inte bryr sej om vad som verkligen hände (i motsats till Lukas, se lukasprologen Luk. 1:1-5!) och därför är "öppna" för att såväl jungfrufödelsen som uppståndelsen saknar fysisk/biologisk grund, som är osäkra på om Jesus ger alla en sannare bild av Gud än Muhammed ger, som tror att alla kommer till himlen (i den mån himlen alls existerar efter döden mer än helvetet), som betvivlar att Jesus helt konkret och synligt, enligt sitt eget ord, ska komma tillbaka och döma levande och döda, som inte tror att det finns någon särskild vits för ett barn med att ha en mamma (inte med att ha en pappa heller), som inte tycker att förbundet mellan man och kvinna ens förtjänar ett särskilt begrepp och som, i den yttersta av tider, nu också tror att män kan föda barn (OBS det är man alldeles övertygad om och ser som ett biologiskt/medicinskt faktum, i motsats till jungfrufödelsen!).

De stolta andar dämpa ned,
som, snabba efter tidens sed
att ändra om varhelst de kan,
förfalskar så din lära sann.

Uppenbarat och fördolt

Påskvänner!

Det är naturligtvis fint och ridderligt av Ragnar Persenius att gratulera sin medtävlerska Antje Jackelén, precis som det var fint av Göran Skytte att kunna ge sin f.d. andlige mentor, numera kyrklige kombattant K-G Hammar, en rejäl kram.

Men vad gäller själva saken: att offentligt välkomna en ärkebiskop som inte kan svara rakt på om Jesus ger alla människor en sannare bild av Gud än Muhammed ger, som snarast distanserar sej från tron att Jesus föddes av en verklig jungfru, som tror att helvetet (bara) är ett tillstånd här och nu (vad med himmelen, undrar man?), som på punkt efter punkt lämnat evangelisk-luthersk tro och bekännelse, det är att i allra högsta grad göra sej medskyldig till att människor blir lurade (jfr 2 Joh. 9-11 eller en mykologisk förening som på 1950-talet bjöd in Bengt Cortin till föredrag om goda röd flugsvampsomeletter). Då hjälper det inte om man själv i sin egen predikstol har en bättre förkunnelse än ärkebiskopen eller själv låter bli att bjuda folk på röd flugsvamp. 

(Märkligt också hur Persenius i sitt herdabrev "Längtan och närvaro" lyckas med konststycket att både kritisera Hammar - Kristusgärningen har väl hänt och är väl inte bara poesi? - och Hammars kritiker i bl.a. pingstkyrkan och romersk katolska kyrkan, ja, missionsföreståndaren i Missionskyrkan, som på något sätt ändå gjorde fel i att angripa Svea rikes ärkebiskop).

Persenius´ oförmåga att frimodigt stå upp för sina egna åsikter när det visar sej att det stora flertalet tänker annorlunda kom till synes redan i äktenskapsdebatten 2009 och framför allt efter att beslutet om det könsneutrala äktenskapet fattats även i kyrkomötet. Sedan dess har han inte gjort mycket för att ändra sakernas tillstånd. Och när han inför ärkebiskopsvalet skrev om ödmjukhet och Guds fördoldhet på sin blogg, skrev jag en kommentar som han inte velat ta in och som därför publiceras här istället. (Det är ju alldeles sant att man inte har en skyldighet att publicera andras kommentarer, särskilt inte om de är långa. Men man ska vara rädd om sina kritiker - gäller även när Ulf Hjertén skriver här! En blogg med bara uppmuntrande instämmanden till kommentarer verkar i längden lite insnöad. Och ändå: jag håller ju helt med Ragnar om att vi i andliga frågor inte ska uttala oss om mer än vi har täckning för i Skriften - men vi ska heller inte mörka det som faktiskt uppenbarats).

Så här skrev jag till Ragnar:

Ja visst är Tacksägelsedagen en underbar helg (inte minst genom att vår dotter föddes Tacksägelsedagen 2002 och igår kunde fira sin 11-årsdag på ännu en Tacksägelsedag)! Vi får verkligen sjunga med ”hötorgspoeten” Paul Nilsson: http://www.svps1986.blogspot.se/2010/02/168-kom-infor-herren-med-tacksamhet.html

När det gäller uppenbarelsen och det fördolda är ju 5 Mos. 29:29 ett kardinalställe http://www.bibeln.se/las/2k/5_mos#q=5+Mos+29%3A29 (även om det till den nytestamentliga uppenbarelsen hör att vi inte behöver följa Mose lag i allt). Vi har som du säger all anledning att visa ödmjukhet – inför t.ex. lidandets problem och olika nedärvda brister, inför exakt vilka som till slut blir evigt saliga, inför inför treenighetens mysterium, inför försoningens mysterium, inför nattvardens mysterium et c.

Men till kristlig ödmjukhet hör att – också inför ett ärkebiskopsval – ärligt redovisa vad Kristus faktiskt uppenbarat om t.ex. äktenskapet (det är trots den ömsinta versen i Matt. 19:11 svårt att få det till att han inte är det minsta heteronormativ ens gentemot dem som faktiskt har ett val), om allvarliga risker för vår själ här och efter döden men evig salighet för den som tror på honom – detta är ju just en salighetsfråga om den förra nu inte var det! – om att han och Fadern är ett, om att han ger sitt liv till lösen för många och om nattvarden säger just ”Detta är mitt blod som utgjuts för många till syndernas förlåtelse.”

Du har rätt i att syftet inte är att nedvärdera andras tro och att det är viktigt att se var vi är överens. Men såväl mosaiskt troende som muslimer och new ageare m.fl. märker förstås ändå att vi håller Jesu undervisning högre än både Moses (se Joh. 1:17, även om vi likt Jesus räknar Moses till uppenbarelsen) och Muhammed. Och det blir en falsk ödmjukhet att inte tydligt stå för det. Då får vi nämligen inte kristendom utan Baha´i (http://sv.wikipedia.org/wiki/Baha%C2%B4i , den perfekta folkkyrkoreligionen?).

Tack dock för relativt(!) tydliga och genomtänkta svar i ärkebiskopshearingen! Men jag noterar att du tyvärr inte sökte mandat för en återställd heteronormativ huvudlinje i kyrkan och ett särskilt begrepp/en särskild ritual för man-kvinna-förbundet. Det skulle kanske ha gjort det svårare att bli vald men väckt respekt hos många – och ökat dina möjligheter att kontakta och motverka verklig homofobi i våra afrikanska systerkyrkor.

En lustig (?) tanke

Påskvänner!

En lite lustig - eller gräslig? - tanke slog mej. Det är ju sagt att de uppsaliensiska kandidater som utfrågas på slutet (det är just nu lunchpaus i Gottsunda till 12.30) inte ska lyssna på de andras svar för att det inte ska anses vara en fördel att komma sist på dagen.

http://www.kyrkanstidning.se/inrikes/offentlig-utfragning-av-ab-kandidaterna

Men ibland känns konflikträdslan förfärlig i vår kyrka. Vad skulle hända om biskop Ragnar satsade på en rejäl profilering istället för att framstå som "ofarlig"? Tänk om han med ledning av vad övriga kandidater redan tidigare sagt och skrivit stack upp rejält och sa nånting sånt här - som nyligen ansågs ganska mainstream-kristet - när de aktuella frågorna kommer upp i Anette Novaks och Petter Karlssons intervju i Gottsunda:

* Ja, jag anser absolut att Jesus ger en sannare bild av Gud än Muhammed ger. Om jag inte trodde det skulle jag ju lika gärna kunna kandidera som överimam eller något liknande. Och jag anser dessutom att det för en kristen ledare inte går att sväva på målet här, det vore rent tjänstefel. Vi kan ju inte ha en ärkebiskop som inte på allvar tror att Jesus verkligen är vägen, sanningen och livet, både för oss och för alla människor. Miljarder människor över hela vår jord finner frågan intressant, ja, livsavgörande. Vi måste återupprätta Svenska Kyrkans Mission och återigen sända ut människor med evangeliet till folkgrupper och trakter som ännu inte fått del av det, inte minst inom den muslimska världen.

* Jag anser absolut att Jesus avlades av den helige Ande, utan någon mans medverkan. Inte för att jag själv finner det särskilt sannolikt eller normalt, utan för att vi har Marias vittnesbörd enligt evangelisten Lukas och Josefs vittnesbörd enligt evangelisten Matteus. Vore det inte sant att Jesus föddes av en jungfru, så har vi här att göra med en av världshistoriens sämsta bortförklaringar. En ärkebiskopskandidat får inte försöka trolla bort sanningsfrågan. Jag tror att Jesus föddes av en jungfru, men jag tror t.ex. inte som nuvarande ärkebiskopen att män då och då föder barn. Så jag är inte allmänt godtrogen. 

* Och by the way: ja, jag tror att det finns en särskild biologisk och gudomlig vits med man-kvinna-förbundet. Med att ha en mamma. Med att ha en pappa. Jag är mot alla former av trakasserier mot hbt-personer och stöder helt och fullt rätten till vuxet, frivilligt samliv och Pride-parader i både Belgrad, Addis Abeba och Moskva (jag ska ta upp förföljelserna av hbt-personer med kyrkoledarna i Serbien, Etiopien och Ryssland så länge de består), men en kristen kyrka måste vara och förbli moderat heteronormativ, allt annat vore fullständigt orimligt. Att de övriga ärkebiskopskandidaterna så snabbt anammat queerideologin är en stor besvikelse för mej.

* Jag anser absolut att det finns en risk för att gå evigt förlorad. Helt enkelt därför att Jesus varnade oss för det. Där din skatt är, där kommer också ditt hjärta att vara, sa han, och har vi inte vår skatt i himlen, så... dessutom sa Jesus, kyrkans Herre, några ord i Mikaelidagens text som jag gärna vill citera för hela svenska folket: 

Ve dig, värld, med dina förförelser. Förförelserna måste ju komma, men ve den människa genom vilken de kommer.

8Om din hand eller din fot förleder dig, så hugg av den och kasta den ifrån dig. Det är bättre för dig att gå in i livet stympad eller ofärdig än att kastas i den eviga elden med händer och fötter i behåll. 7

9Om ditt öga förleder dig, så riv ut det och kasta det ifrån dig. Det är bättre för dig att gå in i livet enögd än att kastas i helvetets eld med båda ögonen i behåll.

10Se till att ni inte föraktar någon enda av dessa små. Jag säger er att deras änglar i himlen alltid ser min himmelske faders ansikte.

Då förstår ni kanske varför jag inte som flera övriga kandidater här idag vill säga att det inte kan finnas något att frukta efter döden. Gjorde jag det skulle jag hänga ut min Mästare och Herre som rena skräckpropagandisten - han skulle då ha varnat för något som inte finns annat än som hemska upplevelser här och nu. Och så tror jag inte det är. Det finns en risk att allt inte slutar väl för alla - men det finns också en stor trygghet: hos Jesus och bara där. Vi ska inte lova mer än Jesus gör, men den som kommer till honom ska han sannerligen inte kasta ut, det har han sagt, och det får vi förmedla. 

Förr gjorde man fel genom att tvärsäkert påstå att dom och dom kommer till helvetet - nuförtiden gör vi fel genom att påstå att alla kommer till himlen. I bägge fallen faller vi Jesus i ämbetet - det är han, Frälsaren, som är Domaren och inte vi. Och då är det väl bäst att redan nu lyssna till vad han säger.

Men så galen att han säger något sådant kan väl Ragnar ändå inte vara - ens på sin namnsdag? Fast han har faktiskt inget att förlora. Ärkebiskop lär han ju inte bli om han låter som Antje Jackelén heller. Och vad hjälper det en människa om den vinner hela världen - inklusive ärkebiskopsvalet - men förlorar sin själ?

Nej, jag skulle inte vilja sitta i "heta stolen" och grillas inför kyrkans medlemmar (fast jag undrar hur många som faktiskt ser intervjuerna?). Många frågor är svåra, men många är också förutsägbara och borde ha gått att förebereda sej ordentligt inför. Det här ärkebiskopsvalet - och kyrkans framtid ö.h.t. - är faktiskt ett enda stort böneämne. Får kyrkan bara ledare som säger saker som (S) och (C) har godkänt, då är det kört.

Ge kyrkan kraft att lida
när kampens smärta krävs
och aldrig nånsin tiga
när sanningen förkvävs.

Hedersomnämnande till Johan Dalman - men det står mellan Lund och Uppsala

Påskvänner!

Det kan inte hjälpas - när det gäller rent kommunikativ förmåga, i skrift åtminstone, sticker domprosten i Strängnäs ut på ett positivt sätt. Hans svar har en språklig och bitvis även innehållslig lyster som jag uppskattar.

Och ändå: kan man inte svara ett rakt ja på frågan om Jesus ger en sannare bild av Gud än Muhammed ger, ska man kanske söka ett annat jobb än just arbetet som ärkebiskop (eller för den delen domprost).

Som jag (och många andra) ser det står valet den 15 oktober i första hand mellan de två biskopar som ställer upp i dagens hearing: Lundabispen Antje Jackelén och Uppsalabispen Ragnar Persenius. Ragnar har namnsdag idag, och jag tror inte att "it´s a sign", men jag måste naturligtvis passa på att gratulera!

Nu börjar den direktsända "hearingen" i Gottsunda. Den kan följas här:
http://www.kyrkanstidning.se/inrikes/offentlig-utfragning-av-ab-kandidaterna

Och nu innan jag promenerar iväg till jobbet hinner jag höra att samlingen i Gottsunda (föga välbesökt - var är alla EFS-are? - folk tittar väl på webben?) inleds med Per Harlings fina bönepsalm för kyrkan i staden. En psalm som även en lantis som jag kan uppskatta och det är gott att inleda dagen med bön:

Ge kyrkan kraft att höras
bland stadens många ljud,
där många gudar vördas
men få dock anar Gud.
Ge kyrkan kraft att vara
för stadens folk ett hem,
i handling uppenbara
Guds närvaro bland dem.

PS. Dag Sandahls kommentar inför hearingen är lika gratis som obetalbar. Den avslutas så här:

I dag kan man följa utfrågningarna inför ärkebiskopsvalet. Man och man - själv måste jag bedriva arbete. Jag får väl kolla i efterhand. Min enda fråga är denna: "Säger ärkebiskopskandidaten något annat eller något otydligare om Jesus och Kyrkan än söndagsskolfröken?" Blir svaret oklart, håller jag mig till söndagsskolfröken. Konstigare än så är det inte. Ska söndagsskolfröken också räknas in bland de pansarbrigadchefer Svenska kyrkan höll sig med - eller räknas BatC eller KompC i vart fall? Det är också betydelsefullt - och fint.

DS.

Vid visitationen i Bollnäs församling, Svenska kyrkan 31/8-11/9 2011

Välkommen hälsar vi vår stiftschef Ragnar!
Katrineberg, Gruvberget, Annefors
och Hällbo, varje plats med kartans kors,
blir mål idag för cyklar, motorvagnar.

Gud give oss det ord som evigt gagnar!
För ingen av oss blev ju skapt som nors -
vår höga kallelse är människors:
att bli Guds himmels skörd och inga agnar.

När blodlös tro och genuskaos tycks vänta,
blir "e. Kr." dubbeltydigt värre
och kyrkan går, trots friskt hopp, mot en risktopp.

Men just när andra läror blir frekventa
hörs en missionsbefallning från vår Herre
och våra unga vädjar: var vår biskop!

Intressant - men riskabelt

Påskvänner!

Nog är det intressant att i dansk press läsa om hur den danska folkekirken ska bevaras genom större hänsyn till teologiska minoriteter, och att jämföra med strömlinjeformningen inom Svenska kyrkan. Man kan förstå entusiasmen hos inre-missions-vänner (något i stil med EFS) i Danmark. Vi får också finnas, vi får också ha präster.

Samtidigt krävs naturligtvis en ömsesidighet i detta, och här kan man också tänka på vår situation i Sverige och EFS. Vi får ha vår äktenskapssyn - men inte ämbetssyn om den är högkyrklig - och vi får predika luthersk lära, men inte gå till storms offentligt mot att liberal teologi och queerläror alltmer vinner insteg, ja, att dörren öppnas på glänt för de mest märkliga saker.

Om vi dessutom har en missionsföreståndare som gjort en dogm av optimism och positiv attityd (och visst ska vi vara positiva där så är möjligt!), blir ju effekten att vår tystnad "köps". Förslaget från Uppsala stift och den snälle Ragnar Persenius, att EFS i Hälsingland skulle få nyttja stiftsadjunkter som stiftet betalar, känns ju så glädjande för smått desperata EFS-föreningar i landskapet - vad snällt av stiftet, nu när diskussion förs om Skytesvallen eller Brogården måste säljas. Att slippa bidra till lönekostnader, att få hjälp och stöd. Men hur hårt orkar vi då kritisera stiftet och biskopen - man biter väl inte den hand som föder en? (Inte för att stiftet och biskopen måste kritiseras på alla punkter, men det finns viktiga och i mina ögon avgörande, ömmande punkter som oupphörigen och envetet måste påtalas till förändring sker).

Har just fått Curt Carlssons doktorsavhandling om "Samhörighet och separation" från 1979. Onekligen en mycket spännande historieskrivning om relationen mellan EFS och Svenska kyrkan, som på många håll blev rätt frostig under 1950-60-talen. Men det känns rätt konstigt att i historiens ljus se hur EFS under 1900-talets sista år blev allt kyrkotrognare just när Svenska kyrkans ledning på ett allt mer alarmerande sätt fjärmade sej från den gemensamma bekännelsen...

Ska EFS alls ha i Svenska kyrkan att göra på 2000-talet måste det vara som tydlig väckelserörelse utan given uppbindning till något annat än kyrkans bekännelse. Allmän lekmannaaktivering har vi ju redan Lekmannaförbundet till.

Samtidigt: kan Svenska kyrkan med de resurser vi gemensamt betalar för erbjuda EFS utrymme och växtplats, kan det bli till liv och välsignelse för en på sina håll döende kyrka och en på sina håll utdöd missionsrörelse. Exemplet Trelleborg är glädjande. Som det står över kapellet där Trelleborgs EFS får hålla till: "Dina döda skola lefva".

Kom, Jesus, du som frälsa vill,
och se hur det står till.
Av döpta vimlar Sverige än,
men tron, var brinner den?
Vad hjälper det vi vet
vad du för världen led,
när vi ej satan står emot
i tro på vad du gjort?

O helge Ande, du vår skatt,
dej ber vi dag och natt
om samma tro och samma kraft
som dina vittnen haft,
då kristenheten stod
med stark och stadig rot,
med frukt som alla kunde se
- o Herre, låt så ske!

Nu måste jag göra lite reklam för Budis oxå

Påskvänner!

Känner att jag måste nämna Budis´ aprilnummer också, med bl.a. det hyperintressanta samtalet om dopet mellan stiftschefen Ragnar Persenius och rektorn Tomas Nygren. (Annars får jag väl chefredaktören på mej ;o). Och finn 5 fel-uppgiften med koptisk kyrka som upp-och-nedvänt skepp.

Ja ni ser vad ni missar, ni som inte har Budis!

Tillagt 23/4: PS. Numret innehåller en hel del om sex också. Men det är inte mitt främsta säljargument, även om det är nyttigt att ämnet ventileras också utanför kvällspressen och de s.k. dam- och herrtidningarna. DS.

När jorden förnyar
sin grönskande skrud
och ljusnande skyar
om våren ger bud,
från hav och från länder
en lovsång då går
till honom som vänder
all vinter i vår.

Är även Koskinen bland profeterna?

Påskvänner!

Att Carl Axel Aurelius, Hans-Erik Nordin, Esbjörn Hagberg, Ragnar Persenius (min stiftschef), Hans Stiglund och Sven Thidevall visat viss insikt om situationens allvar blev tydligt genom deras olika reservationer till gudstjänstutskottets förslag och genom deras inlägg i gårdagens kyrkomötesdebatt. Att de nu skrivit en gemensam och ytterst allvarlig kommentar till dagens kyrkomötesbeslut är därför inte ägnat att förvåna - men att Lennart Koskinen i Visby, han som liknat de heteronormativa prästerna vid svartrockar och talibaner, valt att ansluta sej till skrivelsen är onekligen en smula märkligt.

Men OK, vem som helst kan väl få kalla fötter redan vid en mycket elementär konsekvensanalys av dagens kyrkomötesbeslut.

Var på tidens tecken vaken,
var vid dess fördärv ej stum.

Hjälp oss att ej kallt
se och tåla allt.

Helle Klein och jag begriper ärligt talat inte...

Påskvänner!

Läser Helle Klein som skriver:

Kyrkomötesdebatten tog slut trots allt. De flesta jag pratat med anser att den hållit hög nivå och de värsta vulgärargumenten basunerades aldrig ut från talarstolen.

Det är bra. Faktum är att denna gång var det snarare somliga biskopar som märkte ut sig snarare än det gamla vanliga gänget runt Dag Sandahl och Frimodig kyrka.

Jag begriper ärligt talat inte att biskopar som Sven Tidevall i Växjö, Esbjörn Hagberg i Karlstad, Ragnar Persenius i Uppsala mfl ska kunna företräda Svenska kyrkan efter morgondagens beslut när de så intensivt i talarstolen har talat emot sina kollegor i biskopsmötet inklusive ärkebiskopen.

Jag håller med Helle. Jag begriper heller inte hur dessa biskopar ska kunna företräda Svenska kyrkan efter dagens beslut. Antingen anpassar de sej ju. Eller avgår.

Väktare på Sions murar,
skåda vidden av ditt kall.
Inför den som prövar njurar
räkenskap du göra skall.

Distriktskonferens i Edsbyn

Påskvänner!

Om en kvart börjar distriktskonferensens inledningsgudstjänst i Edsbyn med Ragnar Persenius m.fl. Mina grundkurskompisar är i jämtlandsfjällen - och här sitter jag i folkhögskolebiblioteket i väntan på lektion i "Liturgisk orgel". Jag upplever lite blandade känslor, för att uttrycka det milt. Det känns faktiskt jobbigt att vara 35 mil hemifrån, när distriktskonferensen för en gångs skull är 35 kilometer hemifrån.

Men, men men ;o)

Programmet i Edsbyn verkar faktiskt störtskönt. Hoppas att uppbyggelsen får dominera. Det är ju den gode Herdens söndag på söndag, och "Med Gud och hans vänskap" passar ju alldeles extra bra sjunga då! (Liksom t.ex. "Jag vill sjunga om min vän" och andra fina sånger).

Samtidigt undrar jag om någon vågar bryta decorum och ställa biskopen (jo, jag tror att i varje fall Ragnar faktiskt vill och försöker vara en verklig biskop) till svars för det som nu tillåts på olika håll inom Svenska kyrkan och är betydligt värre än någonsin Ecce Homo, trots att få ropar lika högt nu (reaktionerna mot EH präglades onekligen till viss del av homofobi). Jag tänker på John Shelby Spongs och Jonas Gardells "evangelisationskampanjer".

Är det så att människor inom EFS felaktigt ropat "vargen kommer" så länge att ingen tror att det stämmer när ett verkligt falskt evangelium (Gal. 1) på allvar och i stort sett oemotsagt börjar trumpetas ut i Sveriges kyrkor? Eller var de som ropade på 70-talet faktiskt bara ovanligt klarsynta, så att de såg vargen på längre håll än vi andra?

Jag vill sjunga om min vän,
Herden, han som själv är vägen.
Fåren känner han igen,
vet var källan är belägen.
Herre Jesus Krist, Guds Son,
dig jag får all kraft ifrån.

Till biskop Ragnar på distriktskonferensen i Edsbyn

Påskvänner!

Ni som far till EFS Mittsveriges distriktskonferens i Edsbyn - försök ta tag i biskop Persenius imorgon lördag. Begär av honom besked om vad han tycker om att Jonas Gardell får förkunna sitt nya evangelium i Uppsala Domkyrka! Och begär av honom (som jag skulle ha gjort om jag inte fastnat i Mellansel) tydliga besked om hans syn på den nyss förlidna kyrkhelgen i Sofia och biskopskandidaten och spongbeundraren Hans Ulfvebrand. Persenius är visserligen inte biskop av Stockholm. Men betraktar han Spong som en kristen biskop, möjlig att bjuda in enligt 2 Joh. 9-11? Skulle han, om Ulfvebrand blir vald till biskop, betrakta denne som en kristen biskop? Och vad spelar då Svenska kyrkans evangelisk-lutherska bekännelse för roll, om den kan tolkas om så grundligt? Är det bara högkyrklig ämbetssyn och baptistisk dopsyn som beivras i svenska kyrkan idag?

Först i andra hand kommer den dock viktiga och aktuella frågan om äktenskapet (som nog, om Helle Klein m.fl. får som de vill, kommer att efterträda ämbetsfrågan som avgörande lärofråga). EFS som missionsorganisation bör begära att Persenius redovisar sin syn på hur årets väntade äktenskapsreform ska kunna kommuniceras med våra trossyskon i t.ex. Afrika och Asien. Nu när vi inte ärligt kan säga att det bara handlar om pastorala undantag, utan i realiteten ett "carte blanche" även för bisexuella och identitetsosäkra ungdomar att lika gärna gifta sej även med personer av samma kön lika gärna som med någon av motsatt (även i kyrkan). Eller med både och efter mellankommande skilsmässa/dödsfall.

Är det någon som tror att det går att förklara detta för våra trossyskon i Etiopien och Tanzania - där homofobin hela tiden ligger och pyser - och är det någon som tror att det ökar möjligheten till pastorala undantag där och till ökad förståelse för verkligt, entydigt homosexuellas situation?

Kommer inte uppfattningen där bli att minsta rubbning i normerna, minsta eftergift till människor med sexuella funktionshinder, tydligen leder till rena queerteologin? Och kommer inte Svenska kyrkan att uppfattas som grovt hycklande, när den för 100 år sedan avvisade polygami med hänvisning till Skriften och Jesus ord i Matteus 19, men nu själv ifrågasätter Jesusorden i Matteus 19 (såsom varande alltför heteronormativa och svåra att placera i nytt vigselritual)?

Be Ragnar Persenius förklara detta! Och nöj er inte med att han själv (troligen) deklarerar att han reserverat sej mot både det ena och det andra: Begär att han tar skarpt och offentligt avstånd från teologiska (rent av antikristna) och etiska stolleprov för att inte - trots allt - bli medskyldig! Och reducera sej själv till stiftschef.

(Jag hälsade på biskopen vid kyrkkaffet i S:t Ansgars Hus i Gävle förra veckan, och fick vänligt, igenkännande svar trots att det var två år sedan (!) jag skrev till honom vid 2 tillfällen. Men tiden och trängseln medgav inte någon diskussion vid kyrkkaffet och tyvärr kan jag alltså inte vara med i Edsbyn i morgon. Men jag ska nu skicka en kopia av ovanstående text till honom under rubriken "Välkommen till Hälsingland!").

Ni fromma som klagar,
vad sörjer väl ni?
Snart är både dagar
och nätter förbi.

Ragnars reservationer

Påskvänner!

Under kyrkobesöket i Gävle kom Ragnar Persenius´ reservationer i Stiftsstyrelsen och Domkapitlet - från mars månad - till min kännedom (papperskopia). Persenius skriver bl.a.:

Det finns ett grundläggande skapelsemönster som gestaltas i äktenskapet mellan man och kvinna. Vår kyrkas gällande vigselordning börjar med att anknyta till Guds skapelse av människan - av mannen och kvinnan - och kopplar äktenskapet till Guds vilja: "Äktenskapet är ett heligt förbund förordnat och välsignat av Gud, himmelens och jordens skapare." I Matteusevangeliets 19:e kapitel hänvisar Jesus själv till Guds grundläggande vilja med skapelsen.

Det är därför inte teologiskt möjligt att definiera äktenskapet utan hänsyn till kontrahenternas kön. I grunden handlar det om att människan är skapad till Guds avbild, till man och kvinna. Äktenskapet innebär en förening av dem. Till det kommer som en konsekvens - men inte förutsättning - uppgiften när det gäller skapelsens fortbestånd.

Instämmer till fullo. Just detta ligger dessutom väl i linje med EFS:s styrelse uttalat i frågan. I fråga om inledningstexten till kyrkoordningens 23 kapitel (Vigsel och välsignelsehandlingar m.m.) skriver Persenius intressant och klarsynt men nog en smula defaitistiskt:

Ska det i längden vara möjligt att inom Svenska kyrkan företräda den teologiska uppfattningen att äktenskapet är en gemenskap mellan man och kvinna, bör det framgå av inledningstexten att den är legitim utifrån Svenska kyrkans tro, bekännelse och lära. Annars saknar undantagsregleringen av vigselplikten stöd i kyrkans egen syn på äktenskapt och i den allmänna religionsfriheten, detta oavsett om kyrkans vigselrätt kvarstår eller inte. Ändringen i inledningstexten bör göras om äktenskap mellan personer av samma kön godkänns i Svenska kyrkan.

Vilket ju faktiskt ännu inte skett, även om det genompolitiserade kyrkomötet nog kommer att fatta ett beslut helt i riksdagens anda. Enligt denna är ju den könsneutrala äktenskapsordningen - också inom kyrkan - den enda rimliga konsekvensen av tron på alla människors lika värde. (Och hur kan då motståndet mot denna ordning långsiktigt förklaras legitim???). Höstkyrkomötets legitimitet, om än inte sammansättning, avgörs dock i betydande grad av kyrkovalet dessförinnan, den 20 september (OBS!).

Man kan fortfarande förhålla sej kritisk till Persenius´ och en del andra jämfört med sällskapet i övrigt relativt vettiga teologers alltför passiva roll i den utveckling som nu skakar Svenska kyrkan och som inför höstens kyrkoval ånyo för fram kyrka-stat-frågan i rampljuset. Det generella välsignelsebeslutet var det verkliga paradigmskiftet, och sedan det väl tagits - och de entydigt homosexuellas sak därmed skymts undan av allmän queerteologi - är det bara följdriktigt att, som Anders Wejryd uttryckte det i intervjun hos Adaktusson för en vecka sedan, staten tar intryck av Svenska kyrkans totala likställande av en- och tvåkönade relationer. Jo, Wejryd framställde faktiskt saken så: att kyrkan inte gått i statens ledband utan tvärtom i grunden varit pådrivande för den nya lagstiftningen. Men den teologiska utvecklingen - läs: avvecklingen - handlar ju inte bara om äktenskapet utan om teologin i stort - försoningen lika väl som skapelsen. Ja, den visar sej till slut (John Shelby Spong kommer till Sofia församling nu på fredag, tillsammans med danske a-teist-prästen Thorkild Grosböll) få konsekvenser för själva gudsfrågan: finns det någon personlig Gud ö.h.t. utanför oss själva? Har Norges store skald Petter Dass rätt i att "Gud er Gud om alle land lå öde, / Gud er Gud om alle man var döde"?

Man kan och bör nog fortsätta förhålla sej starkt kritisk till Svenska kyrkans ledning, R.Persenius inbegripen. Men man kan också, vad gäller de senaste reservationerna, säga "Bättre sent än aldrig" eller "Alltid något" - som han som fick se Åmål ;). Jag gör nog både och...

Gud skapade av jord
två mänskor för varann,
som avbild av sej själv,
en kvinna och en man.

Stiftshögtid i Gävle Heliga Trefaldighets kyrka

Påskvänner!

Somliga av oss "Annandagarnas vänner" var på stiftshögmässa i Heliga Trefaldighets kyrka i Gävle i går Annandag Påsk - jag tror att gudstjänsterna i halva Södra Hälsingland var sammanlysta dit. Ändå var kyrkan knappast kvartsfull ens, men så är den också en rejäl 1600-talskyrka av domkyrkosnitt (större än både Härnösands och Luleås domkyrkor). Och vi Annandagarnas vänner är kanske inte så många ännu. (Men vänta bara! ;o)

Ragnar Persenius från Uppsala predikade uppbyggligt på temat "Bliv kvar hos mig", och vi sjöng också just den psalmen, vers för vers interfolierad med hans predikan. Fint! (Liksom den magnifika körsången med dito orgelspel m.m.). Det var verkligen en glädje att också som bollnäsbo få vara med på ett hörn denna regniga aprilsöndag. Särskilt om jag nu inte kan vara med vid EFS:s distriktskonferens i Edsbyn nästa vecka, där Persenius också medverkar.

Persenius hade nyligen varit i Zimbabwe, och hans korta redogörelse efter predikan ingav faktiskt hopp också om en framtid för detta land (efter att landet nyligen avskaffat (!) sin egen valuta och börjat använda utländska valutor även i den inhemska handeln har affärsdiskarna så sakteliga börjat fyllas med varor igen).

Efter gudstjänsten träffade jag den närmast legendariske gävlelektorn och högkyrkomannen Erik Petrén (f. 1919), som fortfarande deltar i det offentliga samtalet och skriver ledare för Svensk Pastoraltidskrift och som jag inte sett sedan 1993 ungefär, då jag bodde på Laurentiistiftelsen i Lund utan att bli mer högkyrklig för det. Han upplyste mej nu om några saker som jag ska be att få återkomma till (de är inte på något sätt hemliga).

En av de yngre prästerna bad mej om en kopia på ett kort jag tog av utgångsprocessionen, där hennes typ 8-åriga dotter bar processionskorset. Ett kort jag tog alldeles innan batteriet i min kamera tog slut. (Prästens kamerabatteri hade laddat ur någon timme tidigare ;o)

Även Budis´ chefredaktör, nybliven gävlebo (det bär mej emot att likt vissa skojfriska personer säga gävel), hann jag hälsa på som hastigast - mitt på bilvägen om jag ska vara ärlig - innan det var dags för hemfärd på blöta vägbanor. (Till Gävle ska man ta tåget, men annandagstiderna var omöjliga).

Glad Tredjedag önskas er alla! Påsken har bara börjat!

Leva i världen,
omvänd till verklighet,
vänd mot Guds framtid,
följd av hans trofasthet...

Statstjänstemännen har talat

Påskvänner!

Lydiga statstjänstemän som dom är har kyrkoherdarna i Kyrkans Tidnings undersökning tänkt om på bara två år. Det som 96 procent av kyrkoherdarna, alltså ungefär allihop, trodde på för två år sedan, nämligen att kyrkan kan ha en annan tolkning av begreppet äktenskap än staten, det tror nu bara 52 procent, alltså ungefär hälften.

Det här är ju bara bisarrt. Men jag lägger inte skulden på underhuggarna, utan på deras biskopar, som ju inte säger ett vettigt ord. (Hallå hallå Esbjörn, Ragnar och Hans - vart tog ni vägen???). Så länge biskoparna, med ÄB i spetsen, lät frimodiga i sin definition av ordet äktenskap som reserverat för man och kvinna (fast man i sak redan givit med sej; ett "kyrkbröllop" uppfattades ju även välsignelse av registrerat partnerskap som), så länge svarade underhuggarna frimodigt. När biskoparna, i varje fall enligt ÄB:s version, anpassade sej till staten - för i lördagsintervjun sa ÄB ju uttryckligen att det vore svårt för kyrkan att ha en annan definition av äktenskapet än staten - förstod ju även underhuggarna (eller i varje fall hälften av dem) vad klockan var slagen.

Den här senaste vändningen sker uppenbarligen inte p.g.a. ett nyväckt engagemang för homosexuella (det är i sej bra att kyrkan gör bot för tidigare försyndelser på det området). Utan den sker p.g.a. en knappt fattbar feghet och ett obeskrivligt kappvänderi som inte kommer att sluta förrän...

Förbli hos oss, o Jesus Krist,
för kvällens mörker kom till sist.
Din helga läras klara ljus
låt alltid lysa i ditt hus.