Distriktskonferens i Edsbyn

Påskvänner!

Om en kvart börjar distriktskonferensens inledningsgudstjänst i Edsbyn med Ragnar Persenius m.fl. Mina grundkurskompisar är i jämtlandsfjällen - och här sitter jag i folkhögskolebiblioteket i väntan på lektion i "Liturgisk orgel". Jag upplever lite blandade känslor, för att uttrycka det milt. Det känns faktiskt jobbigt att vara 35 mil hemifrån, när distriktskonferensen för en gångs skull är 35 kilometer hemifrån.

Men, men men ;o)

Programmet i Edsbyn verkar faktiskt störtskönt. Hoppas att uppbyggelsen får dominera. Det är ju den gode Herdens söndag på söndag, och "Med Gud och hans vänskap" passar ju alldeles extra bra sjunga då! (Liksom t.ex. "Jag vill sjunga om min vän" och andra fina sånger).

Samtidigt undrar jag om någon vågar bryta decorum och ställa biskopen (jo, jag tror att i varje fall Ragnar faktiskt vill och försöker vara en verklig biskop) till svars för det som nu tillåts på olika håll inom Svenska kyrkan och är betydligt värre än någonsin Ecce Homo, trots att få ropar lika högt nu (reaktionerna mot EH präglades onekligen till viss del av homofobi). Jag tänker på John Shelby Spongs och Jonas Gardells "evangelisationskampanjer".

Är det så att människor inom EFS felaktigt ropat "vargen kommer" så länge att ingen tror att det stämmer när ett verkligt falskt evangelium (Gal. 1) på allvar och i stort sett oemotsagt börjar trumpetas ut i Sveriges kyrkor? Eller var de som ropade på 70-talet faktiskt bara ovanligt klarsynta, så att de såg vargen på längre håll än vi andra?

Jag vill sjunga om min vän,
Herden, han som själv är vägen.
Fåren känner han igen,
vet var källan är belägen.
Herre Jesus Krist, Guds Son,
dig jag får all kraft ifrån.