Påskvänner!
Sigrid L har givit en kommentar om distriktskonferensen i Edsbyn, som jag gärna publicerar även här som "gästblogg" (hoppas det är OK för dej, Sigrid!). Det känns naturligtvis dubbelt snopet att ha missat en sån här bra konferens 3 mil hemifrån, men det är härligt att den verkar ha gått så bra. Så här skriver Sigrid:
Positivt! Det är ett av orden. Grundkänslan var positiv. Stenbra undervisning, mycket bra sång. Björkbergskören skötte sig med den äran. Stolt över dem liksom över den lilla gruppen från EFS barnkör, Njutånger. Gott kollektresultat - 48000 är väl bra?!
Organisationen fungerade mycket väl, SALTungdomarna var överväldigade att slippa sova på luftmadrass, smyrnafolket skötte sig underbart, hälsingarna sjöng Hälsingesången så det ljungade. Vi klararde det, vi gjorde en bra konferens!!
Ingrid Lundström hade ett entusiastiskt seminarium om nyplantering m.m.
Vi var glada efteråt. Fast några längre samtal med gamla vänner hanns inte med...
Nä, det är klart - det var förstås mycket att stå i för ansvariga hälsingar. Bra jobbat, säger jag som drog åt Ångermanland. Nästa gång distriktskonferensen blir i Hälsingland (om 25 år?) ska jag vara med.
Kom till högtid! Kärleksflamman
slocknar om du ensam går.
Men om kolen föres samman
kärlekselden näring får.
Det blir varmt i syskonskaran
när man med förenad röst
ber till Gud om nåd och tröst.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inlägg
5 kommentarer:
Oj!!!
Jag blev publicerad. Då borde det har varit mera med, så ingen tror att jag inte tyckte att Helen Tanzborn och kompani var bra nog, eller att Ovanåkers kyrkokör inte skötte sig...För det gjorde de, allihopa!
Hoppas att andra kommenterar för fyllighetens skull!
Hej Sigrid! Du hade ju redan publicerat dej själv (under kommentarer), men jag tyckte det var så uppmuntrande att läsa att jag ville lyfta fram din text ytterligare.
Man får väl aldrig med allt, men det är ju roligt att du törs berätta lite ändå och strunta i den tråkiga principen "ingen nämnd, ingen glömd". Som du säger - fler får gärna kommentera. Men jag kan låta bli att "framhäva" kommentarerna om det finns risk att någon avstår fördenskull.
Vill du få med lite till om Helen eller kyrkokören - eller vill du att jag tar bort bloggpostvarianten av din text - så säg bara till; jag ändrar/stryker. Annars har du ju redan kompletterat genom kommentaren ;).
Andreas, vad svarade biskop Persenius på ditt brev? Det skulle vara intressant att höra hans svar.
Han svarade "Andreas, tack för ditt brev." (Hade han svarat mer personligt hade jag inte lämnat ut det offentligt). Och jag har all förståelse i världen för att biskopen inte hade tid med något mer utförligt svar - på direkten åtminstone.
Sen anser jag förstås att han är skyldig hela sitt stift och sin kyrka ett rejält svar på de rätt grundläggande frågor jag och andra ställt. Igår fick jag Missionsprovinsens biskopsbrev i äktenskapsfrågan - och trots att jag har en del invändningar och frågor även när det gäller det, så var det ett i huvudsak sansat och kristligt biskopsbrev. Nog hade man kunnat förvänta sej någon liknande publikation från stiftscheferna, men... de har det nog ganska kämpigt med att få till en lämpligt politiskt korrekt folkkyrkoteologi just nu. I såväl evighets- och frälsningsfrågan som i äktenskapsfrågan. Men som man bäddar får man ligga och jag kan inte säga att jag tycker direkt synd om dem. Ber för dem gör jag dock fortfarande - och jag har inte givit upp hoppet om att åtminstone Ragnar, Hans och Esbjörn på allvar ska upptäcka att de drivit alldeles för långt med strömmen. Ta sej motströms är inte det lättaste, men ibland måste det ske.
Skicka en kommentar