Påskvänner!
Nu ska jag säga något som många av mina konservativare vänner kommer att reagera på. Men jag har sagt det förut och jag säger det igen:
Jonas Gardell gör en viktig folkbildningsinsats på det teologiska området och förtjänar faktiskt sitt hedersdoktorat.
Hur kan jag säga så? Vet jag inte vad karln skriver om Gud, om Jesus, om bibeln o.s.v.?
Jo. Han ger naturligtvis ingen tillförlitlig helhetsbild av Gud, Jesus, bibeln o.s.v. Tvärtom! (Även om enskildheter kan vara mycket träffande). Men han ger oss en god bild av vad många universitetsteologer och ledande präster och biskopar inom Svenska kyrkan idag lär ut!
Ty att Jonas Gardell bjöds in som "förkunnare" i Uppsala Domkyrka härförleden beror inte på att Tuulikki Koivunen Bylund och kyrkorådet i domkyrkoförsamlingen är mer toleranta än t.ex. CredoAkademin och Stefan Gustavsson. Utan det beror på att Bylund och andra delar det mesta av Gardells teologi och kristologi (och då är det ju inte tolerans hon visar). Enligt Dagen sa hon i TV4:s Nyhetsmorgon att Gardells bok är viktig och behöver läsas av många. "Jag tror att den har en gångbar Jesusbild för dagens människor." (Hmmm... på ett sätt sant, förstås). Vad säger egentligen biskop Ragnar Persenius i Uppsala, som om några veckor ska delta på EFS:s distriktskonferens i Edsbyn? Fråga honom!
Låt oss tala klarspråk. Jonas Gardells förkunnelse är inte på något sätt kristen, lika lite som John Shelby Spongs. De i Svenska kyrkans ledning som delar Gardells och Spongs (o)tro är inte heller kristna, antingen de är biskopar och domprostar eller inte. Många muslimer har t.ex. en riktigare och mer biblisk jesusförståelse än Gardell och Spong. Det hindrar naturligtvis inte att Gardell - eller Spong - kan betona NÅGON sida av Herren Jesus på ett fint sätt (i hans fall Jesus omsorg om svaga och utstötta). Men "om ni inte tror att jag är den jag är ska ni dö i era synder" sa Jesus. Och gardelljesus skulle inte kunna frälsa oss från vare sej synden eller döden. Men Jesus kan! "Vad ingen annan i världen kunde / det både ville och kunde han."
Samme Jesus, som nu alltid i Guds åsyn för oss står
är i evighet densamme, ja i dag liksom igår.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inlägg
13 kommentarer:
Tack Andreas för att du så klart framhåller vad som är kristen tro. Apostlarna och urkyrkan var mycket medvetna om vad som var sann lära och lät sig inte rubbas, även om de fick lida, ja ge sitt liv för vad de trodde på.
De som förkunnar falsk lära och den som håller med den falske läraren bör besinna vad aposteln Johannes skriver i sitt andra brev, vers 9-11: "Den som inte förblir i Kristi lära utan går utöver den, han har inte Gud. Den som förblir i hans lära har både Fadern och Sonen. Om därför någon kommer till er och inte för med sig denna lära, så skall ni inte ta emot honom i ert hem eller hälsa honom välkommen. Den som välkomnar en sådan gör sig medskyldig till hans onda gärning."
Får en känsla av att Gardell hela tiden försöker slipa av den stötesten som Jesus utgör för att stilla sitt dåliga samvete och stilla sitt begär.
Kanske det, men det är han ju i så fall knappast ensam om.
Det är nog många av oss "amatörteologer" som t.ex. försökt slipa av Jesus en hel del när det gäller penningbegär och konsumtion - och mycket annat.
Jesus är verkligen en stötesten - men också en hörnsten! Vi får gå till honom med både såriga samveten och ouppfyllda önskningar. För att få förlåtelse och frid i själen.
Det är med stor respekt jag kommenterar i din blogg. Tack för ditt inlägg både här och i tidningen Dagens blogg. Jag har försökt att skriva att vi inte behöver dela Gardells uppfattning i allt, men att hans bok kan bidra med att människor kan bilda sig en uppfattning sin "rätta bild av Jesus" I stället för att kasta sten på förkunnaren skulle vi kanske bli mera upptagna av förkunnelsen och våga ta upp de frågor som skiljer oss åt på ett ödmjukt sätt. Inte med den överlägsna besserwissermentalitet som ofta förekommer hos en del kristna ledare.
Javisst! (Tack för kommentar!). Alltså, för undvikande av missförstånd, jag respekterar verkligen Gardell som sökare, funderare och referent av gängse modern teologi. Det ska inte kastas vare sej sten eller ruttna ägg på honom (eller någon annan).
Gardell kan visserligen kritiseras för vissa saker (underligt vore det ju annars) - framför allt sättet att rensa bort de flesta varningar och domsord i evangelierna som icke-autentiska är ju tendensiöst och otrovärdigt i överkant. Men det verkligt katastrofala är ju inte att Gardell framställer sin bild av Jesus (och Gud) som utan tvivel innehåller vissa guldkorn - om den förbarmande kärleken t.ex. - men också rejäla kliv utanför och rent av avståndstaganden från Nya Testamentets undervisning av och om Jesus. Det verkligt katastrofala att han av Uppsala domkyrkoförsamling och Norrmalmskyrkan bjuds in som nån sorts teologisk expert, ja i praktiken som förkunnare - för stora skaror sökare, nykristna m.fl. Och att viktiga teologer i Svenska kyrkan som Hammar, Bylund m.fl. inte tycks ha några egentliga invändningar att göra mot Gardells teologi och kristologi. Det är DÄR skon klämmer, det är DÄR det blir uppenbart att Svenska kyrkan riskerar att bli något helt annat än en kristen kyrka. (Man behöver ju inte vara kristen för att beundra Jesus eller ha någon sorts positiv gudsbild och blick för tillvarons andliga dimension. Fråga muslimer, bahaier o.s.v.).
Är det för självgott att säga så? En sak är säker: Om Jonas Gardell vore ärkebiskop eller domprost skulla inte heller han bjuda in vem som helst att tala i Uppsala domkyrka. Eller anse vad som helst vara äkta kristen förkunnelse.
Jag har svårt att tänka mig att man i Svenska kyrkans teologi har ett evangelium enligt Gardell. Han gör inte ens anspråk på att hans bilder är sanna, men han vill att människor själva skall få ta ställning. Det handlar om ett nytt auktoritetstänkande.Om kyrkan tar sig friheten att uppträda som auktoritet, så fråntar man människor rätten att tänka själva. Så kanske det var förr, men så får det inte vara i dag.
Låt oss ha förtroende för att Gud själv vakar över sitt ord. Kyrkan kommer att överleva, även om en ateist blir inbjuden att förkunna.
Det finns mycket som kan se katastrofalt ut, men låt oss i stället bli upptagna med det som ser hoppfullt ut.
Tack för kommentaren, Rolf! På ett sätt har du alldeles rätt: Svenska kyrkans teologi, som den definieras i dess bekännelseskrifter, och även till stor del som den framställs i dess sånger och psalmer, har väldigt lite att göra med "evangelium enligt Gardell".
Men Svenska kyrkan så som den framträder bland ledande teologer och präster har allt oftare ett evangelium förvillande likt Gardells. Det kan gälla det ensidiga betonandet av Guds kärlek (eller snarare förnekandet av hans makt och domsrätt, ibland också faktiskt av hans existens som evigt, självständigt och personligt väsen ö.h.t.), men också avvisandet av att Jesus "utgjutit sitt blod till syndernas förlåtelse", förnekandet av att Jesus är "det offer som sonar våra synder, ja inte bara våra utan hela världens". Tyvärr beror nog vissa ledande teologers och biskopskandidaters applåderande av Gardell inte alltid på en särskilt stor "tolerans" utan på att de faktiskt själva till stora delar är på hans linje i fråga om både bibelsyn och soteriologi (frälsningssyn). Jag läste själv i senaste numret av min hustrus teologiska magasin "Tro och liv" hur en prästkandidat för Svenska kyrkan gör rent hus med (den patriarkala?) idén att våld och blod någonsin skulle kunna få en frälsande betydelse. Trots hela Nya Testamentets och Jesus eget vittnesbörd. (Därmed är det förvisso inte sagt att allt lidande är frälsande).
Jag tror nog att både du, jag och Gardell vill att människor själva ska få ta ställning. Naturligtvis. Det har visserligen syndats mycket mot den principen i både ateistiska och kristna miljöer. Men din tes att "om kyrkan tar sej friheten att uppträda som auktoritet, så fråntar man människor rätten att tänka själva" är helt enkelt falsk. Kyrkan SKA uppträda med Guds ords auktoritet, ("så säger Herren"), annars är den inte det minsta evangelisk-luthersk, ja, inte det minsta kyrka ens. Men den ska inte vara auktoritär och lierad med staten. Auktoritativ men inte auktoritär, alltså. Och just därigenom ger den människor något att ta ställning till och tänka över själva.
Jag är överens med dej om att Gud vakar över sitt ord, som står fast för evigt, och att hans kyrka kommer att överleva. Däremot har vi inget löfte om att Svenska kyrkan eller ens kristenheten i Sverige kommer att överleva ("ljusstaken" har flyttats från tidigare kristna områden förr, jag tänker t.ex. på Nordafrika och Mindre Asien), och utsikterna blir knappast bättre om man åter en icke-teist som "biskop" Spong eller en gnostiker/panteist som Jonas Gardell uppträda som hyllade förkunnare i Sveriges kyrkor. (Inbjudningar till debatter eller intervjuer i församlingshemmet har jag dock inte det minsta emot).
Jag håller absolut med dej om att vi ska vara hoppfulla. Det finns all anledning, tack vare Jesus uppståndelse och löftet om hans återkomst! Men det behöver inte på minsta viss minska vår medvetenhet om det som verkligen går åt fel håll, alltifrån upprustning, miljöhot och brott mot de mänskliga rättigheterna (jag är Amnestymedlem och Amnesty är sannerligen inte bara upptagna av det som ser hoppfullt ut!) till rena teologiska snurrigheters intåg på viktiga platser i Svenska kyrkan och andra samfund. Eller hur? För ska vi på allvar komma igång med förändringar i positiv riktning - vare sej det gäller miljögifter eller förgiftad förkunnelse - måste vi väl först göras medvetna om problemen? Eller hur? Om BÅDE problemen OCH möjligheterna till en lösning. (Just det som Skriften försöker göra hjälpa oss att se).
Tack för ditt brev - ursäkta att jag svarade så förskräckligt långt mitt i Stilla veckan och allting ;o). Gud välsigne oss allesammans!
Tack för ditt svar på min kommentar. Det är mycket värdefullt för mig att få en vettig dialog med någon som tänker annorlunda. Det berikar. Du får gärna kommentera på min sida och behöver definitivt inte hålla med om det jag skriver. Jag är inte färdig fast jag hunnit passera 67. Det blir nog bättre därhemma en dag. Inte tycker jag att det gjorde så mycket att du skrev i stilla veckan. Du får nog tid över för stillhet om du vill.
Den auktoritet som du menar att kyrkan ska ha, har tyvärr missbrukats. Detta har skapat en felaktig bild av kyrkan och skrämt bort människor därifrån. Om kyrkan skall bli trovärdig i sitt budskap får vi inte underkänna människors förmåga att själva lyssna in Guds röst när Guds Ord förkunnas med rätta motiv. I dag läste jag i Kyrkans tidning om att Jonas Gardell brottas med Gud. Jag uppfattade detta så att han under lång tid har forskat i de frågor som handlar om Jesus. Vi kan naturligtvis ifrågasätta hans kompetens. Han har ju själv varit tveksam till utnämnandet av honom som hedersdoktor i teologi. Nog måste man väl ändå, vilket jag förstår att du gör, respektera honom för den ödmjuka inställning han har. Han poängterar väldigt ofta: "Tro inte allt som jag säger." Hur många av de kända andliga ledare som jag kunde nämna vid namn säger så. Nej de säger det rakt motsatta. "Tro allt jag säger." De tvekar inte ett ögonblick och försvarar med en frenetisk iver som ibland till och med tar sig hätska former. Detta gör mig verkligen orolig. För om inte världens barn skall kunna ha förtroende för dem som utger sig för att vara andliga ledare, utan i stället sätta tro till andra utanför kyrkan, då är det något som är galet. Ja, förlåt, jag vet att det är stilla veckan, men mitt hjärta gråter. Du anar inte vilken smärta jag känner inför det här.
Man kan antingen brottas med Gud eller brottas mot honom. Vilket Jonas Gardell kan jag inte avgöra. Om han brottas mot Gud, då är det allvarligt.
Vi får be för Jonas så att hans brottning slutar som det gjorde för Jakob vid Jabboks vadställe:"Jag släpper dig inte förrän du välsigna mig" 1 Mos.32:26
Då kommer Jonas att få en helt annan bild av Jesus. Då finner han att Bibelns Jesus är sann och han kommer att helt ta avstånd från sin nuvarande uppfattning av Jesus.
Till signaturen Anonym vill jag fråga: "Varför kan inte du och alla de som säger sig förespråka en biblisk tro vara bottenärliga i er analys om andra människors trosuppfattning, i stället för att tillskriva dem tolkningar som de inte har i sin framställning." Jag har skrivit om detta på min blogg under rubriken Teologisk ärlighet. Den finns på http://rolferic.blogspot.com
Visst respekterar jag andras trosuppfattning. Men det innebär inte att alla trosuppfattningar är rätta. För kristen tro kan inte vara vad som helst.
Kristen tro är en tro på "den ende sanne Guden och den han har sänt Jesus Kristus."
I Bibeln får vi reda på vad som är grunden för den kristna tron.I Bibeln får vi besked om att vi alla är syndare och att Jesus kom för att genom sin död och uppståndelse på nytt öppna den stängda vägen till Gud. Gud kallar på oss till omvändelse och erbjuder oss att ta emot tron på Jesus Kristus som en gåva, utan våra förtjänster.
Ja men käre Anonym, du svarar ju inte på frågan utan kringgår den. Jag anser det oärligt när man medvetet missförstår en annan människas trosuppfattning, antingen man delar den eller inte. Ditt svar är således inte ett svar på min fråga, men låt oss inte fördenskull längre uppehålla oss vid detta. Det är nämligen så att även jag tror på det du skriver är grunden för den kristna tron. Jag förlåter så gärna att du inte begrep min fråga.
Skicka en kommentar