Gardell, Gustavsson och ödmjukheten del 1

Påskvänner!

Denna bok är en inbjudan att söka sanningen. Och sökande innebär alltid beredskap att låta sig utmanas. Niels Bohr, den danske kärnfysikern, lär ha inlett sina föreläsningar med att säga: "Varje påstående som jag gör ska ni ta, inte som ett påstående, utan som en fråga." Samma sak gäller den här boken. Förhoppningen är inte att du som läsare oreflekterat ska acceptera bokens påståenden, inte heller att de reflexmässigt ska avvisas, utan att de ska tas som en fråga, en möjlighet, en utmaning.

Vem skriver detta? Gissa!

Rätt svar: EFS-aren Stefan Gustavsson, generalsekreterare för Svenska Evangeliska Alliansen och inte direkt känd som en särskilt försiktig person. Han uppfattas nog rent av från många håll som påståelig och stridbar. Det hindrar inte att han skriver som ovan i förordet till sin viktiga bok "Kristen på goda grunder" (läs den!).

Är Stefan Gustavsson ödmjuk? Ja, om man ser till vad han skriver här ovan. Kanske också om man känner honom personligen (jag kan varken säga bu eller bä om den saken). Men helt klart upplever man att han har åsikter, åsikter som han tror är sanna (annars är det ö.h.t. inga åsikter, hävdade G K Chesterton). Och många skulle nog stämpla honom som höjden av självgodhet och högmod bara för att han ägnar sej åt apologetik, alltså försvar för biblisk kristen tro.

Att jag tar upp Stefan Gustavsson och hans ödmjukhet beror på att många tycks anse Jonas Gardell vara ett stort föredöme i ödmjukhet. T.ex. kyrkomusikern Rolf Ericson (välkommen hit igen, Rolf!) blir - som nog de flesta av oss, fast vid olika "grader" - upprörd över kristen tvärsäkerhet och dogmatism, och han upplever nog att både Stefan Gustavsson och jag - utan alla jämförelser i övrigt - är lite för tvärsäkra och dömande. En anonym Monica tyckte att jag verkade väldigt självgod, utan att närmare precisera varför, men jag har inga problem att förstå henne. Jag har presenterat ganska tydliga åsikter i vissa sakfrågor och ifrågasatt Svenska kyrkans ledning ganska kraftigt. Jag har t.o.m. (vilket ju är som att svära i kyrkan!) ifrågasatt om t.ex. John Shelby Spong och Jonas Gardell verkligen är kristna. (Jag menar, när t.o.m. Dalai Lama kallar sej "en god kristen" väcks ju frågan vad "kristen" verkligen är - betyder det att man gillar Jesus som person eller är det något mer?).

Nåväl: Jonas Gardell har sagt och skrivit att man inte ska ta för gott allt han sagt och skrivit - om Jesus. Det är onekligen en slags ödmjukhet, inte helt olik Stefan Gustavssons förord. Samtidigt kommer man inte ifrån att Jonas Gardell - liksom Stefan Gustavsson - påstår saker med ganska stor emfas, ifrågasätter andras agendor med ett stort mått av sanningslidelse, ger sej ut för att faktiskt ha relevant information om Jesus till hela svenska folket. Det kommer man inte ifrån. Har man från mer "modernteologiskt" håll svårt att se Stefan Gustavsson som ett mönster av ödmjukhet, så bör man förstå att mer "klassisktteologiskt" håll har lika svårt att utan vidare beundra Jonas Gardells ödmjukhet.

Till yttermera visso: Rolf Ericsson m.fl. betonar - med rätta - vikten av att göra sina medmänniskor rättvisa och inte pådyvla dem uppfattningar som de inte har. Jag håller med - man bör kunna komma överens om själva återgivningen av ståndpunkter och åsikter, annars blir det karikatyrer. Däremot kommer slutsatser och totalbedömningar med nödvändighet att divergera. D.v.s. på frågan "Är detta socialism?" eller "Är detta kristendom?" ska vi inte förvänta oss att kunna bli överens. Om jag säger att John Shelby Spong menar att allt i evangelierna är fromma lögner, pådyvlar jag honom en uppfattning som han inte har. Om jag säger att John Shelby Spong inte tror att Jesus är Guds Son av evighet, som blivit människa och sonat världens synd, och att Spong därmed inte heller är kristen, så har jag dels återgivit hans uppfattning korrekt, dels "pådyvlat" honom en etikett som han själv avvisar - och det är högst följdriktigt. Om Dalai Lama säger sej vara "en god kristen" (vilket han sa i samtal med K-G Hammar i Scandinavium), och jag säger nej, du är buddhist eller lamaist, så har jag inte därmed vanställt Dalai Lamas livssyn utan helt enkelt definierat ordet "kristen" på ett annat, och som jag menar mer ursprungligt, sätt än han. (Om någon t.ex. å andra sidan menar att jag inte är kristen för att jag ö.h.t. har starkt kritiska synpunkter på andras teologi, så väl bekomme! Vi har då olika definition av ordet "kristen", men jag respekterar och försöker ta till mej varningar för kärlekslöshet. Bara man inte påstår att jag menar att alla som tänker annorlunda än jag kommer till helvetet eller borde buras in, för det vore ett falskt återgivande av min ståndpunkt).

För att du inte
tog det gudomliga
dig till en krona,
för att du valde
smälek och fattigdom
vet vi vem Gud är.