Påskvänner!
Så här på Niondag Påsk känns det fantastiskt med den kalla, soliga vårvintern här i Ångermanland. (Jag skulle bara ha tagit med mej skidorna den här gången också - i norrlägen ligger snön fortfarande halvmeterdjup).
För en uteliggare som jag är morgonsolen visserligen tveeggad - den bryter köldtoppen vid 5-tiden och skapar ett behagligt uppvaknande vid 6-tiden; men frågan är om ljuset inte stör lite för mycket? Det var lättare att sova någon timme till i januari - å andra sidan var risken större då att komma för sent till morgonbönen. Hur som helst är det inte mycket vi människor kan göra åt solens gång (ställa om klockorna hit och dit är förstås lättare).
Gårdagens höjdare: Teckenspråksgudstjänst med Johan Selin, Sveriges ende döve präst (men inte ende dövpräst). Suverän gudstjänst med mycket god (tolkad) predikan - men mest gillade jag nog Halleluja-tecknet i Psalm 153, som även vi hörande fick lära oss, och applåderna vid den efterföljande sopplunchen, då vi även fick tillfälle att ställa frågor till Johan och andra.
Roligt att konstatera att denna helg varit en missionshelg i dövkyrkan Övik. Dövas Afrika-Mission (i främst Eritrea och Tanzania), som kollekten gick till, har ännu inte bytt namn till Dövas Internationella Arbete el dyl.
Men vad betyder Quasimodogeniti? (Söndagens namn på latin). Något med ringaren i Notre Dame, eller?
Som en sol steg Kristus opp
på den tredje dagen.
Nu är själens vårtid här,
bojan sönderslagen.
Vintertiden är förbi,
synd och sömn till ända.
Han som uppstått nu vår sorg
vill i glädje vända.
Ett litet tips: Tredje strofens ord "stadens parker lövas" har fått många norrlänningar att skratta och låta bli att använda denna psalm (SvPs470). Men påsktiden är inte över än - använd den om några veckor (typ 5:e söndagen i påsktiden) när stadens parker i varje fall knoppas även längs norrlandskusten!
Inlägg
Vår digitala hemgruppp
19 timmar sedan
2 kommentarer:
Quasi modo geniti = Nästan som nyfödda. Det syftar på dem som har döps under påsken. Påskdagen var förr den stora dopdagen.
Tack för förklaringen, anonyme vän! Den stämmer rätt bra med den jag fick av min lärare här på Mellansel: att det var orden i 1 Petr. 2 om att "liksom nyfödda" längta efter den andliga mjölken som tidigare lästes som introitus (?) denna söndag.
Vi har en nyfödd på kursen här som längtar ofta ;o). Jag tänker på den närmast feministteologiska, innerligt vackra rutströmsversen som nyläsarna i Västerbotten sjöng, men som inte kom med i prydare Sionstoner:
"Kom Helga Ande, du vår tröst
och lägg oss intill dina bröst!
Giv spenabarnen, hulda mor,
en droppa av din källa stor!"
Visst måste versen vara inspirerad av Petrusorden om de nyföddas mjölk?
Skicka en kommentar