söndag 25 juni 2017

Den korsfäste avslöjar och utrustar

Påskvänner!

Några missionsföreståndarpredikningar från pingsthelgerna kan väl gå an att återbruka även på Johannes Döparens dag? Som Döparen sa: "Han (Jesus) ska döpa er i helig ande och eld." PS. Jo, Kerstin heter Oderhem utan i. DS.



Från ditt kors du ser, trots kval,
världens öknar blomma
och till himlens fröjdesal
hednaskaror komma.
Bortom graven ser du ljus, 
brustna band och snaror,
hemma i din Faders hus
fullt av frälsta skaror.

fredag 23 juni 2017

Glad midsommar!

Påskvänner!

Nu ska vi fira midsommar, trots min fortsatta frustration över att det går att, utan egentlig debatt med årsmötesbeslut, de facto införa ett könsneutralt äktenskapsbegrepp också i Efs - bara med hänvisning till fait accompli utifrån avtalet med Svenska kyrkan och de politiska partiernas beslut 2009 i riksdag och kyrkomöte - eller till lutherdomens påstådda neutralitet i allt som har med äktenskapet att göra (jo tjena!). Välment vansinne eller åtminstone synnerlig "snällism" - till stöd för en utsatt grupp går man med på vad som helst (jfr de könsneutrala könsbegreppen från 2013).

Medan Sven Ivar Lidströms uppropare å andra sidan är frustrerade över att Efs styrelse behåller ens så mycket som en ytterst moderat heteronormativitet - utan årsmötesbeslut på att styrelsen och rörelsen får behålla den! Nu när kyrkomötet (läs de statsbärande partirena S+C+M) bestämt att könet ska räknas som ovidkommande - också beträffande äktenskap och föräldraskap.

Men blommorna blommar och hela kohagen är grön. Och Efs - varken styrelse eller "uppropare" - gör i alla fall inga otäcka utfall mot medmänniskor, vad man än kan anmärka på i övrigt. Visst finns det saker att glädjas åt. Brorsan med familj är på besök, så det blir en liten kusinträff också. Klockan 15 blir det dans runt midsommarstången på Brogården, då jag hoppas att vi alla, oavsett tro eller läggning, kan glädjas med varandra åt sommarens härliga gåva.

(Påminner om kampanjen till stöd för människor i hungersnöd och svält i Nordöstra Afrika - nej "Afrika" svälter inte, men det är illa nog ändå i de delar som drabbats. När vi köper mat till midsommarfirandet kan vi skänka motsvarande belopp till dem som just nu saknar sitt dagliga bröd).

 

onsdag 21 juni 2017

Många argument och delfrågor på en gång

Påskvänner!

Jag har några teser så här inför reformationsårets midsommar. Har inte skrivit allt på en gång - eftersom jag inte har semester än - utan skrivit en tes i taget. Kanske ett vettigt sätt att läsa dem också? Men jag lägger ut dem på en gång.


1) Även Efs under Stefan Holmström inför nu det könsneutrala äktenskapet.

Här finns åtskilliga som inte håller med. Antingen säger man: Nej, Efs anser fortfarande att äktenskapet är ett förbund mellan man och kvinna, men vi förbjuder inte längre enskilda Efs-präster att till äktenskap viga också par där båda är av samma kön. Där brukar jag anföra Mekane Yesus-exemplet, d.v.s.: om MY:s ledning sagt att deras präster fr.o.m. nu är fria att viga också tre personer med varandra, då har MY de facto accepterat även polygami. Och det på ett helt annat och grundläggande sätt än när exempelvis Efs till slut förstod att det av sociala skäl inte gick att upplösa polygama äktenskap hur som helst (för att endast äktenskapet med "ungdomens hustru" vore kristligt giltigt). Eller när Martin Luther vid ett ökänt tillfälle medgav "hemlig bigami" (något som sprack på att svärmor nummer 2 inte accepterade att dottern skulle vara gift endast hemligen och alltfort framstå som bara älskarinna). När ledningen ger sina anställda "carte blanche" på ett visst område, då accepterar den de facto och ansvarar för det de gör, även om den skulle avråda dem från att utnyttja medgivandet.

Eller också säger man: Nej, för vi har redan infört det- det infördes i praktiken redan 2009 när Svenska kyrkan gjorde det, för vi är ju en del av Svenska kyrkan! Pekar jag då på alla evangelisk-lutherska väckelserörelser som inte av den anledningen sett sej tvungna att tänka och agera som det politiserade kyrkomötet, så svaras: jo, men just vårt särskilda avtal med Svenska kyrkan från 1990-talet gör att vi inte kan ha någon annan tro och teologi, i äktenskapsfrågan åtminstone, än Svenska kyrkans ledning och kyrkomöte har. OK, det kanske är så, även om man ju tycker att ett avtal måste kunna sägas upp när det får absurda konsekvenser (jfr debatten kring Efs-kansliets placering i Kyrkans Hus i Uppsala). Men vare sej det könsneutrala äktenskapet egentligen infördes också i Efs 2009 eller redan 1990 (då det tydligen bäddades för saken), får vi väl ändå vara ärliga och konstatera att saken, om än med myrsteg, nu införts i Efs? Och att det är hög tid att informera medlemmar och systerkyrkor om detta?

En tredje grupp säger: Nej, för Efs har inte och kan inte ha någon lära om äktenskapet alls. Vi varken lär eller förnekar något härvidlag. Det är inte lutherskt att ha en egen äktenskapslära - äktenskapet är en världslig inrättning sånt bör vi med förtroende lämna åt staten. Nå, det är ytterst tveksamt om detta är en korrekt återgivning av Martin Luthers syn på äktenskapet (jfr Stora katekesen par. 206-207, 211 och 219). Eller om det är mer än ett ad hoc-argument, d.v.s. att man råkar gilla just det här statliga beslutet men knappast skulle godta äktenskapsregler bestämda av t.ex. Sverigedemokraterna eller Nordiska motståndsrörelsen. Hursomhelst gäller ändå resonemanget från första stycket ovan: att Efs de facto nu godtar sådant Efs tidigare inte godtog, om än här med hänvisning till staten snarare än till bibeln och bekännelsen.


2) Det könsneutrala äktenskapet är ur kyrklig och biblisk - även nytestamentlig - synvinkel alldeles uppåt väggarna.

Här finns dock en viss oenighet även hos dem som avvisar könsneutrala äktenskap, vare sig det gäller t,ex, Frimodig Kyrka eller Efs-ledningen. Ganska snart efter äktenskapsomgörningen 2009 slutade inte bara Kristdemokraterna utan även Frimodig kyrka att frimodigt driva en "återställare". I de flesta andra politiska frågor innebär ju inte ett riksdags- (eller kyrkomötes-) beslut att det måste gälla för all framtid, utan oppositionen vässar sina argument för att i sin tid kunna välta det överända. Skatter höjs inte i evighet, ej heller sänks, och Brexit visar att ett land t.o.m. kan lämna EU (något som ibland förnekats av både vänner och motståndare). Men 2009 års äktenskapsdefinition antog snabbt karaktären av "Guds Nya Ord", som ansågs mer sakrosankt än 2008 års och tidigare, som ju folk även på arbetstid kunnat agitera mot och arbeta för en förändring av. Ja, den tycktes genast bakas in i den s.k. värdegrunden, även om "efterblivna" präster fick s.k. väjningsrätt för att dölja det dramatiska i beslutet. Många (inte minst präster) har därför slutat påtala beslutets kyrkligt ohemula karaktär, inlemmat sej vid de nya förhållandena och inte velat riskera människors aktning (eller för den delen riskera att såra människor) genom att fortsätta driva opinion i frågan om vad äktenskapet är.

Detta kan inte dölja att läran om det könsneutrala äktenskapet är queert och teologiskt uppåt väggarna, för att inte säga gnostiskt. Välment så klart, och en optimal bekräftelse för de homosexuella som ofta ser detta som den verkliga bekräftelsen av deras människovärde. (Allt mindre än äktenskap ses nu lätt som en förolämpning: den som vill visa att den tror på allas lika värde måste bekräfta den lika rätten till äktenskap och adoption). Men det är knappast mer bibliskt än t.ex. den av åtskilliga Rfsl-aktiva och centerpartister omhuldade polygamin, som har fler exempel i bibeln och som ibland måst accepteras även av Efs av pastorala skäl, även om Luthers och Melanchtons ökända pastorala medgivande inte precis sporrat till efterföljd.

Enskild förbön och välsignelse på pastors ansvar, eller t.o.m. införandet av partnerskapet, berövade inte man-kvinna-förbundet dess särställning. Och ett liberalt samhälle kan - men måste inte - acceptera en hel radda äktenskapsdefinitioner som kyrkan inte kan förväntas hänga med på. Men att den kristna kyrkan - på sikt även katolska och ortodoxa - någonsin skulle kunna "reformeras" till att hävda att könet även i könsliv och föräldraskap saknar betydelse, vilket äktenskapsdeformen de facto innebär, är en ren utopi. Tror ens hbt-personer och deras släkt och vänner att teologer världen över slutligen kommer att ansluta sig till dogmen om äktenskapets principiella könsneutralitet, att Gud inte skapat just man och kvinna särskilt underbart (inte mer än "man och man" i alla fall), och att ungdomar som de i DN-artiklarna nedan inte ska kunna få ens en mycket moderat heteronormativ vägledning alls av några präster? http://www.dn.se/insidan/homo-eller-hetero-oviktigt/
http://www.dn.se/insidan/allt-fler-tjejer-har-sex-med-tjejer/

Men få av dem som faktiskt tycker att det könsneutrala äktenskapet är alldeles galet (särskilt som kyrkans teologi och praxis) törs numera gå ut och säga det öppet. Det kan vara av hänsyn till enskilda personer eller den egna karriären, eller för att man givit upp om att kunna förändra (de som fortfarande går ut och ropar betraktas ju lätt som - eller är verkligen i en del fall! - knasiga extremister).  Hursomhelst skapar det ett intryck av att det egna ställningstagandet inte är så särskilt välmotiverat eller viktigt - i varje fall inte jämfört med Pride-festivalernas banderoller - och att den därför utan problem borde kunna inordnas i något slags allmän "mångfald" av åsikter. Särskilt som det i varje fall för präster finns en "väjningsrätt" (än så länge).


3) Det könsneutrala äktenskapet måste därför avskaffas, först i Efs och sedan i hela Svenska kyrkan (inte nödvändigtvis i staten).

Det är inte nog med att motståndare till könsneutrala äktenskap även fortsättningsvis - om inte Wanja Lundby Wedin får som hon vill - kan leva och verka i Svenska kyrkan. Det måste även gå att, t.o.m. på arbetstid och i förkunnelse, driva öppen och uthållig opinion mot det, och på sikt återgå till att, åtminstone i kyrkan, åter definiera äktenskapet som ett förbund mellan just man och kvinna. (Precis som det naturligtvis går att backa ifall vi skulle ha accepterat polygami, utan att fördenskull iscensätta några tvångsskilsmässor). För naturligtvis är 2009 års äktenskapsbeslut inte på något sätt Guds Nya Ord, och queerförkunnelsen är knappast mer sakrosankt än den moderat heteronormativa. Den relativism som gjorde 2009 års beslut möjligt kan givetvis lika gärna om några år - om vindarna vänder - driva utvecklingen åt andra hållet. Anna-Karin Hammar sa på Pride Hudik för några år sedan att det knappast är klokt att låta bibeln leda oss i frågan om äktenskapet (den var liksom föråldrad på det området, som jag uppfattade det), utan äktenskapet och dess utformning var en rent politisk fråga. Men jag skulle verkligen beklaga om en ny politisk kursändring i synen på äktenskap och familj skedde under ledning av högerextremistiska partier - en backlash typ den på 30-talet är verkligen inget att önska! Men t.ex. syskonäktenskap som i vårt land tillåts på dispens är å andra sidan ingen bra idé bara för att nazisterna avvisar den.

Som Liberaldemokraternas nu avgående kristne ledare Tim Farron konstaterade måste man från båda håll kunna göra skillnad på kyrka och stat. Det är absolut inte självklart att en återupprättad allmänkyrklig teologi om äktenskapet med en moderat heteronorm behöver innebära en återgång till fördomsfulla, taskiga attityder mot homosexuella eller att staten nödvändigtvis behöver återgå till att betrakta det som en fördel för ett barn att ha en förälder av vardera könet. (Det är ju dock en slags grundläggande könskvotering som å andra sidan knappast heller behöver vara ett orimligt grundmönster eller primärt ideal vid t.ex. adoption ens för en liberal stat).


4) Efs måste därför bryta samarbetsavtal som gör att vår teologi i vissa frågor de facto bestäms av Socialdemokraterna och Centerpartiet (jfr vår hållning till ämbetsfrågan 1958) och verka för att dessa partier förbjuds sitta i kyrkliga beslutande organ.

I 150-årsjubileumsskriften "I detta tecken" märker jag att Efs inte ens i ämbetsfrågan tog någon ställning (1950-tal alltså) utan lät staten och de politiska partierna avgöra saken. Man tycker ju dock att Efs åtminstone kunde ha ställt en ordningsfråga och tillsammans med högkyrkliga och andra drivit på för att kyrkan först skulle göras fri från de politiska partierna och sedan ta ställning i ämbetsfrågan. Men inte ens det skedde - tydligen avstod Efs t.o.m. från att lämna remiss (eller minns jag fel?). Det ställer ju ganska grundläggande frågor kring Efs och hur Efs tar beslut i teologiska frågor. Har vi utvecklat en slags påstådd "lutherdom" som räknar både ämbetet och äktenskapet (som visserligen är sakrament i den katolska kyrkan men dock heliga inrättningar även i den evangelisk-lutherska) till adiafora, till det som en Efs-styrelse eller f.ö. hela väckelserörelsen inte kan ta självständig ställning till?

För mej är saken fullständigt klar: Skulle det vara sant som tidigare missionsföreståndare och Sven Ivar Lidström (S), tidigare vice stiftsstyrelseordförande i Luleå, påstår (vilket jag synar) att Efs måste införa - eller de facto redan har infört - läran och praxisen kring det könsneutrala äktenskapet p g a 90-talsavtal med Svenska kyrkan (blotta medlemskapet kan ju omöjligen medföra detta, jfr Elm-bv, Oasrörelsen eller de laestadianska fridsföreningarna), så måste detta avtal brytas omedelbart! Just så orimlig är läran om att äktenskapets stiftelse skulle vara könsneutral (se 1 Mos. 2 och Matt. 19, samt Stora katekesen par 206-207, 211 och 219). Inga Efs-präster bör tillåtas företräda den queerdogmen i teori och praktik (homofoba utfall ska naturligtvis inte heller vara tillåtna). I så fall får de söka sig till Equmeniakyrkan som ju är till för att samla allt möjligt, eller, vilket bär mig emot att säga, till övriga delar av Svenska kyrkan. Där jag dock inte heller tycker att de ska husera, lika lite som de präster som tror att Jesus har ruttnat. Svenska kyrkan har ju dock en identitet som allmänkyrkligt, evangeliskt-lutherskt samfund, men, i motsats till Efs, också en allomfattande, folkkyrklig ambition som väl i längden har öppnat för accepterandet av det mesta.

Efs kan inte stå passivt eller accepterande till vilka kyrkomötesbeslut som helst (för att vi har ett avtal med Svenska kyrkan). Det är också dags att högt och gemensamt protestera mot den politiska sfärens direkta ingripanden i Svenska kyrkans beslutande församlingar. Det är en internationell skandal, en kyrklig och politisk, ja, konstitutionell absurditet, att statsbärande partier som (M) och (S) suttit och bestämt i många av en ideell organisations, ja, ett evangeliskt-lutherskt konfessionellt samfunds ideologiskt mest laddade ärenden! För den som av födsel och ohejdad vana finner förfarandet normalt, kan det kanske vara nyttigt att fundera över hur vi känt om även Efs:s årskonferenser präglats av grupper som Centerpartiet eller Socialdemokraterna? (Eller Sverigedemokraterna). Vanvettigt är bara förnamnet, och i den här frågan borde Efs frimodigt tala klarspråk tillsammans med t.ex. de högkyrkliga, inte bara i nomineringsgruppen Frimodig kyrka utan som egen, självständig organisation.

söndag 18 juni 2017

Glad dopsöndag med quiz för stora och små!

Påskvänner!



Glad dopsöndag! Här kommer ett förslag på "dopquiz" efter gudstjänsten idag (här med Hälsingeperspektiv, men det kan lätt korrigeras):

1) Vårt dop erkänns även av påven som ett sant kristet dop, förutsatt att det förrättats
a) tillsammans med en tydlig namngivningsceremoni som godkänts av myndigheterna
b) av en präst med kyrkorådets fullmakt att döpa och med minst en troende fadder utsedd
c) av en döpt kristen i rent vatten och i Faderns, Sonens och den helige Andes namn
d) i en gudstjänstlokal som invigts av en biskop

2) I de äldsta kyrkorna här i Hälsingland kommer dopfuntarna oftast från ett och samma landskap. Vilket landskap?
a) Uppland
b) Gotland
c) Västmanland
d) Bohuslän

3) En av följande psalmer handlar egentligen inte direkt om dopet, men har ändå ofta brukat sjungas vid dop. Vilken?
a) Upp ur vilda, djupa vatten
b) Med vår glädje över livets under
c) Glad jag ständigt vill bekänna
d) Tryggare kan ingen vara

4) En av följande handlingar kräver alltid att man är döpt - i alla fall om den ska ske i kyrkans regi. Vilken?
a) Konfirmation
b) Vigsel
c) Förbön med handpåläggning
d) Begravning

5) En av kyrkoårets söndagar - den vi firar idag alltså - handlar särskilt om vårt dop. Vad kallas den här söndagen i vår kyrka?
a) Dopsöndagen
b) Missionsdagen
c) Första söndagen efter Trefaldighet
d) Andra söndagen efter Pingst

6) Jesus sa åt sina lärjungar att göra alla folk till hans lärjungar, genom att döpa dem och... ja, vad då?
a) ...be dem sälja allt de äger
b) ...lära dem att hålla allt han befallt
c) ...visa dem hur man bygger kyrkor
d) ...förbjuda alla andra religioner

7) Vår kungs farfars farfars farfar fick namn (fast på franska) efter en person som var släkt med Jesus och döpte många människor. Vad hette den personen på svenska?
a) Johannes Döparen
b) Simon Petrus
c) Maria Magdalena
d) Judas Iskariot

8) Personen som är svaret på fråga 7 döpte människor - även Jesus! - i en flod i närheten av jordens lägsta punkt, flera hundra meter under havsnivån. Var slutar den floden?
a) I Medelhavet
b) I Gennesaret
c) I Döda havet
d) Den sinar ut i ökensanden

9) Svenska kyrkan är det samfund som döper flest vuxna av alla samfund i Sverige. Men ett svenskt samfund bildades i mitten av 1800-talet för att man bara ville döpa vuxna, inte barn. Vad hette det samfundet?
a) Missionsförbundet
b) Metodistkyrkan
c) Baptistsamfundet
d) Pingströrelsen

10) Numera ingår samfundet som var rätt svar på fråga 9) tillsammans med två andra gamla samfund i ett nytt gemensamt samfund dit två av Hudiksvalls centrumkyrkor hör. Det nya samfundet som praktiserar dop av både barn och vuxna heter
a) Equmeniakyrkan
b) Evangeliska Frikyrkan
c) EFS
d) Enhetskyrkan

11) Dopet är ett av vår kyrkas sakrament. Sakrament är enligt vår kyrkas förståelse en handling som instiftats av Jesus, och där yttre, materiella gåvor, som t.ex. vatten, genom Guds ord och löfte blir nådemedel, alltså förmedlare av andliga välsignelser, som t.ex. syndernas förlåtelse och evigt liv. Vilket är enligt vår kyrkas definition det andra sakramentet förutom dopet?
a) Bikten
b) Nattvarden
c) Prästvigningen
d) Sista smörjelsen

12) Dopet innebär enligt kristen tro inte
a) syndernas förlåtelse, liv och salighet åt alla som tar emot i tro och tillit
b) med-lemskap i Kyrkan, Kristi kropp, åt alla som inte vill bryta med den
c) rätt att för evigt vara Guds barn för dem som förblir i tron på hans namn
d) rätt att kallas kristen fast man förnekar att Jesus är Guds Son och världens Frälsare


QUIZ FÖR DE YNGRE:
1) När en som heter Kalle döps säger prästen Pär:
a) Jag döper dej till Kalle
b) Jag, prästen Pär, döper dej nu, Kalle
c) Kalle, jag döper dej i Faderns och Sonens och den helige Andes namn
d) Se upp nu, Kalle, för nu blir du blöt

2) Vad kallas grejen man döps i?
a) Dopfunt
b) Dopsten
c) Doptallrik
d) Dopgryta

3) Man brukar sjunga psalmer vid dopet. Vilken av dessa sånger är en psalm?
a) Du ska inte tro det blir sommar
b) Den blomstertid nu kommer
c) Barfota utan strumpor och skor
d) Och nu så vill jag sjunga

4) Man måste vara döpt om man ska kunna bli
a) Konfirmerad
b) Förlovad
c) Gift
d) Begravd

5) Den här söndagen handlar särskilt om just dopet. Men vad firar kyrkan alla söndagar?
a) Att söndagar ofta är särskilt soliga och varma dagar
b) Att vi får vara lediga från skolan på söndagar
c) Att Jesus gav oss den gyllene regeln på en söndag
d) Att Jesus uppstod ur sin grav på en söndag

6) Jesus sa åt sina lärjungar att döpa folk och
a) sjunga psalmer för dem
b) lära dem att göra som han sagt
c) hindra dem att smita
d) begrava dem

7) En släkting till Jesus döpte så många människor att han kallades Döparen. Men vad hette han egentligen?
a) Petrus
b) Johannes
c) Kalle
d) Nikodemus

8) Personen i fråga 7) döpte utomhus, i en flod som heter vad då?
a) Svågan
b) Ljusnan
c) Jordan
d) Voxnan

9) När kan man inte bli döpt i Svenska kyrkan?
a) Mellan 0 och 1 års ålder
b) Mellan 1 och 10 års ålder
c) Mellan 10 och 100 års ålder
d) När man är död

10) Vad får man i dopet?
a) Medlemskap i Guds kyrka här på jorden
b) Vackra namn från mammas och pappas släkt
c) Bra hårväxt med underbar hårfärg
d) Stenrika faddrar som ger diamanter i present

11) Vad får man inte i dopet?
a) Löften från Jesus
b) Ett fint dopljus
c) Varma förböner
d) En dans på rosor hela livet

12) Vem får döpa?
a) Bara en som är kyrkoherde eller biskop
b) Bara en som någon gång blivit fadder åt ett barn
c) Alla som vet hur man häller upp lagom varmt vatten
d) Den som är präst eller i nödfall varje döpt kristen människa

lördag 17 juni 2017

Kyrkostyrelsen och Efs-styrelsen har sammanträtt.

Påskvänner!

En liten interiör från Kyrkostyrelsen och dess sammanträde i onsdags har Dag Sandahl givit idag (dock utan att begå sekretessbrott genom att redogöra för själva diskussionen). Nog hade fler än jag velat vara en fluga på väggen även under Efs-styrelsens sammanträde idag. Men vi får väl vänta och se hur styrelsen och nya missionsföreståndaren Oderhem väljer att agera fr.o.m. i höst. Stefan Holmström är väl fr.o.m. nu en s.k. "lame duck"?

Nu är det i alla fall helg och vi får glädjen att fira vårt dop. Kanske att vi alla - oavsett dopdag - borde tända våra dopljus imorgon på Första söndagen efter Trefaldighet (Andra efter Pingst)?

Glad jag ständigt vill bekänna:
Jag är döpt i Jesu namn.

onsdag 14 juni 2017

Till styrelsen, missionsföreståndaren och undertecknarna av Sven Ivar Lidströms upprop!

Påskvänner!

Kära Efs-styrelse, missionsföreståndare (både gamla och nya) samt undertecknare av Facebook-uppropet från Efs-aren och förre vice stiftsstyrelseordföranden i Luleå stift Sven Ivar Lidström (S) till stöd för Birger Olssons och Bertil Johanssons kritik mot Efs:s styrelses och missionsföreståndares utsända Samtalsunderlag och råd kring samlevnad och sexualitet!

Ni verkar, trots olika perspektiv och betoningar, alla överens om att även Efs-präster måste få ansluta sej till läran om det könsneutrala äktenskapet i både förkunnelse och praktik (vigsel av två karlar eller av två damer till äktenskap). Somliga av er tar denna ställning för att ni själva verkligen tror på att könet inte har någon betydelse ens i äktenskap och föräldraskap, andra och kanske de flesta för att Efs inte ska splittras. Alla förenas dessutom säkert av en genuin omsorg om en fortfarande på många sätt utsatt grupp.

Men ska detta verkligen hålla ihop Efs? Nu handlar det ju inte längre bara om att acceptera vissa motiverade pastorala undantag inom ett grundläggande heteronormativt paradigm (vilket jag bejakade apropå biskopsbrevet 1994). Det handlar om att acceptera ett helt paradigmskifte, där könet inte heller i kyrkan (staten må ju då vara, fast det kan inte vara självklart där heller) ska anses spela någon roll i vare sej könsliv eller föräldraskap!

Detta i uppenbar strid (som biskoparna Ragnar Persenius, Hans Stiglund och Esbjörn Hagberg konstaterade 2009) med bibelns ord och Herrens tydligt men moderat heteronormativa undervisning i Matteus 19, där han samtidigt, vilket nog sällan tillräckligt uppmärksammats, visar tydlig medvetenhet om pastorala undantag. Och i uppenbar strid med vår kyrkas bekännelse (se Stora katekesen om Första huvudstycket, särskilt paragraferna 206-207, 211 och 219), som vi hört både Efs:s prästkandidater och missionsföreståndare bekänna sig till. Inte ens ett särskilt ord ska nu få finnas för man-kvinna-förbundet, ens inom Efs (i staten inte ens för män och kvinnor, eftersom även barnaföderskor får registreras som män och trebarnspappor som kvinnor fr.o.m. 1 juli 2013). Eller som våra kära ungdomar säger, helt i enlighet med aktuell skol- och konfirmandundervisning: "all kärlek är väl bra kärlek och en blir väl kär i en person, inte ett kön" (bokstavligen nog så sant, men i sin kontext och sin bimening alldeles uppåt väggarna). Jfr http://www.dn.se/insidan/homo-eller-hetero-oviktigt/ och http://www.dn.se/insidan/allt-fler-tjejer-har-sex-med-tjejer/

Men den synen accepterar jag helt enkelt inte att en enda Efs-präst eller Efs-ungdomsledare företräder. (Egentligen ingen präst eller ansvarig ungdomsledare alls, men vad har vi Efs till om vi inte kan hävda en egen linje?). Homofobi är inte enda diket här i världen - queertro är ett annat (om än förvisso mer sympatiskt). Efs kan inte för fridens skull härbärgera allt möjligt, vare sej åt ena eller andra hållet - det leder till allt annat än frid och kommer inte att hålla ihop Efs. 

Det fanns före de politiska partiernas - bl.a. Sven Ivar Lidströms Socialdemokraters - alexanderhugg genom äktenskapsfrågans gordiska knut en pastoralt inkännande, moderat linje som bl.a. Esbjörn Hagberg, Hans Stiglund och Ragnar Persenius då företrädde. Men svara mej nu: var är den nu? Att godta Efs-präster som inte bara ber för och pastoralt vårdar sej om utan också viger par av samma kön till äktenskap [sic!] - det är sannerligen ingen medellinje eller kompromiss. Det är en total kapitulation för queertänkandet, hur mycket väjningsrätt för mera efterblivna man sedan än säger sig värna (har ni förresten pratat med Sven Ivars partikamrat Wanja Lundby Wedin om den?).

Vi väljer inte alltid våra strider eller kamplinjer (jfr Maginotlinjen som fi inte brydde sig om) utan måste ibland anta en utmaning. Polyrörelsen (alltid lika aktiv på Stockholm Pride och för 4 år sedan inflytelserik inom Centern) undrar ju år efter år varför vi bråkar så mycket om "förmågan att älska fler än en" (all kärlek var ju bra kärlek?). Och vad mannen och kvinnan som Paulus "hängde ut" i 1 Kor. 5 tyckte om det kan vi bara gissa - inget tyder på att just de var särskilt kärlekslösa, Paulus ter sej ju däremot så, trots vad han skrev i 1 Kor. 13. "Kärleksfrågor" finns det ett otal av. Jag avstår från medielänkar till allsköns konstellationer här. Det mesta förekommer ju, inte sällan under mycket ömsinta former, även om vissa kränks av att jämföras med andra. Jag är nog politiskt liberalare och allmänt tolerantare än de flesta, men menar att om någon konstellation alls ska ges en särställning (juridiskt och teologiskt) så är det ett monogamt och någorlunda exogamt man-kvinna-förbund. Som det sociala uttrycket för ett biologiskt faktum, nämligen att vi alla stammar från en man och en kvinna. Jfr våra bekännelseskrifters sammankoppling av fjärde och sjätte budet. Börjar vi prata om allas lika värde och "all kärlek är bra kärlek" som något slags argument i just äktenskapsfrågan får vi väl ändå försöka vara konsekventa?

Här nedan återges Sven Ivars upprop inför styrelsesammanträdet på lördag. Den som vill underteckna det, vilket jag alltså inte rekommenderar, kan t.o.m. denna dag 14 juni göra det på facebookgruppen Efs-rörelsen Samtal om profil och framtid eller direkt till stiftsstyrelseledamotens i Luleå stift e-postadress svenivar.lidstrom@gmail.com

"Till EFS styrelse med anledning av styrelsens beslut § 26/2017 Pastorala råd utifrån EFS styrelses hållning i frågan om vigsel av samkönade par.
Vi delar den kritik mot styrelsens beslut som missionsföreståndarna Birger Olsson och Bertil Johansson lyfter fram i sina öppna brev, och vi vädjar till styrelsen att ompröva sitt beslut.
Vi önskar att styrelsen ansluter sig till det förhållningssätt som hittills gällt inom EFS i denna typ av frågor, och som EFS ordförande och missionsföreståndare i den här frågan gav uttryck för i en artikel i tidningen Dagen den 3 sept 2014, dvs att det i EFS inte finns en enhetlig syn på homosexualitet och äktenskap. Vi anser att ett sådant klargörande är ytterst viktigt för att hålla ihop EFS."

Inte bara Sven Ivars åsiktsfränder kan ju göra sina röster hörda inför styrelsemötet på lördag, t.ex. till ordförande Stefan Svensson. Jag nöjer mej nog själv med att uttrycka mej här på bloggen och i Facebook-gruppen. Men jag hoppas sannerligen att Sven Ivars upprop inte blir den enda synpunkt styrelsen får.


lördag 10 juni 2017

Nu vet vi vad vi ska göra med skatteåterbäringen

Påsk- och pingstvänner!

Okej. Nu är det bara att inse att svälten (inte bara "hungern") hotar alltför många igen. Inte hela Afrika, men alltför stora delar av världsdelen. Erik J och Dagen hjälper dej att återigen inse situationens allvar. Allas ögon väntar efter dej, att du ger dem deras föda i rätt tid.

Herre, din jord har resurser för alla,
tack för den stora del vi fått som lån!
Hjälp oss att duka ett långbord i världen
som alla kan resa sig mätta från.

onsdag 7 juni 2017

Efs och årsmötet i Alingsås 2017

Påskvänner!

Här kommer lite "klippt och klistrat" från årskonferensen i Alingsås. Hittade inte någon video från pass 1 på årsmötet, men... Träffade i a f på morgonbönen i morse Margareta och Gösta Hådell som var med där nere i Västergötland.

Fjärdedag Pingst

Påskvänner!

För er som vill fira även Fjärdedag Pingst, enskilt eller tillsammans, kommer här dagens texter från de 700 år dagen firades i Sveriges kyrkor: Apg. 5:12-16 och Joh. 6:44-51.

Psalmförslagen i 1697 års koralbok är lutherpsalmerna Var man mån nu väl glädja sigKom Helge Ande Herre Gud och Dig, helge Ande, beder vi, samt (av annan författare) Jesus allt mitt goda är.

I sin kyrkopostilla avslutar Martin Luther sin predikan över Fjärdedagens evangelium så här:

Ni ser alltså hur man bör njuta detta bröd, som kommit ner från himmelen, Herren Kristus, nämligen genom tron, när vi tror på honom, och litar på att han är vår Frälsare och saliggörare.

Jag har därför sagt att man ej bör förstå dessa ord som om de handlade om Altarets sakrament [nattvarden], för den som vill tyda dem på detta gör våld på detta evangelium. I detta evangelium finns inte en bokstav om Altarets sakrament. Varför skulle Kristus här tala om ett sakrament som ej ännu var instiftat? Ja, hela kapitlet som detta evangelium är taget ifrån talar inte om annat än om andlig spis, nämligen om tron. För då folket löpte efter Herren och återigen ville få mat och dryck, såsom han själv säger, så tar han sig anledning av den kroppsliga födan som de sökte att tala om den andliga, vilket han sedan gör i hela kapitlet, såsom han också säger själv: "De ord jag säger er är ande och liv" (Joh. 6:63), och vill alltså därmed visa hur han spisat dem för att de skulle tro på honom, och såsom de hade njutit den lekamliga spisen också skulle njuta den andliga. Om detta mera en annan gång. 

För denna gång låt oss här betrakta hur nådig och mild Herren kommer, och själv erbjuder sig åt oss, ja, sitt eget kött och blod, och det med så vänliga ord, att hjärtat därigenom måtte kunna bevekas till att tro på honom, nämligen att detta bröd, hans kött och blod, som han tagit av Jungfru Maria, det är oss givet för att han skulle smaka döden i vårt ställe och utstå helvetets kval, samt bära synden såsom sin egen, den synd han dock aldrig hade gjort. Detta gjorde han frivilligt, och har upptagit oss såsom bröder och systrar. Om vi nu tror detta, så gör vi den himmelske Faderns vilja, som inte är annat än att vi tror på Sonen, såsom Kristus själv säger just före detta evangelium: Detta är hans vilja som har sänt mig, att var och en som ser Sonen och tror på honom skall ha evigt liv (Joh. 6:40).

Alltså är det nu klart: den som har tron till detta himlabrödet, till Kristus, till detta kött och blod som han här talar om, att det är honom givet och är hans eget, och tar emot det såsom sin egendom, han har redan gjort Guds vilja och ätit av detta himlabrödet, såsom Augustinus säger: "Tro, och du har ätit." Om denna andliga nattvard talar hela Nya testamentet, och i synnerhet Johannes på detta ställe. Altarets sakrament är ett Testamente och en förvissning om denna rätta nattvarden, varmed vi skall stärka vår tro och vara försäkrade, att denna lekamen och detta blod som vi undfår i sakramentet, har frälsat oss ifrån synd och död, djävul, helvete och allt ont, varom vi på annat ställe mera talat och skrivit.

Men varav ska en människa pröva och märka, att hon också hör till detta himlabröd, och är bjuden till en sådan andlig nattvard? Hon behöver bara ge akt på sitt eget hjärta: finner hon det så beskaffat att det gläder sig över Guds löften, och stadigt tror att hon också är en som detta ätandet tillhör, så är hon det förvisso också, för som vi tror, så sker det oss. En sådan låter sig också genast vårda om sin nästa, hjälper honom såsom sin broder, räddar honom, giver, lånar, tröstar och gör honom ej annat än vad hon ville att man skulle göra henne. 

Allt detta kommer därav, att Kristi välgärning så uppfyllt hennes hjärta med mildhet och kärlek, att hon har sin lust och fägnad av att hon kan och får tjäna sin nästa. Ja, det gör henne ont, när hon ej har någon som hon kan bevisa gott. Dessutom blir hon mild och ödmjuk emot var man; hon frågar ej efter världsligt prål, hon låter var man vara vad han är och förtalar ingen, utan uttyder allting till det bästa, och när hon ser sin nästa fara vilse, att det fattas honom tron, kärleken och ett rättskaffens leverne, så beder hon för honom, och det gör henne hjärtligen ont när hon ser någon förgripa sig emot Gud och sin nästa. Med ett ord: roten och saften är god, ty hon har sitt fäste i ett frodigt och fruktsamt vinträd, i Kristus, och därför framalstras även sådana frukter hos henne.

Men om någon inte har tron, och inte är lärd av Gud, inte heller äter av detta himlabrödet, så bär han sannerligen inga sådana frukter. Ty där dessa frukter inte finns, där är säkert ingen rätt tro. Därför lär oss S:t Petrus i 2 Petr. 1:10 att vi med goda gärningar skall göra vår kallelse till saligheten fast och viss. Han talar där egentligen om kärlekens verk, som är att tjäna sin nästa och låta sig vårda om honom, såsom om sitt eget kött och blod.

Detta vare nu nog sagt över detta evangelium; vi vill nu bedja Gud om hans nåd.

Föreslagen bön på Fjärdedag Pingst är i 1695 års psalmbok (språkligt något reviderad): Vi tackar dig, Herre Gud, himmelske Fader, för att du har sänt det sanna livets bröd, vår Herre Jesus Kristus, hit till oss, så att vi ska tro på honom och genom tron leva evinnerligen. Men eftersom vår svaghet är så stor att vi inte kan komma till honom utan dig, ber vi dig ödmjukt att du ville upplysa oss med din helige Ande och genom honom och Ordet dra oss till dig och genom de heliga sakramenten styrka oss i tron, så att vi må bli lärda och fasta däri och på den yttersta dagen uppväckta till evinnerligt liv. Genom samme din Son Jesus Kristus, vår Herre. Amen.

tisdag 6 juni 2017

Första högmässan på Tredjedag Pingst sedan Stora helgdöden 1772?

Påsk- och pingstvänner!

Nu pågår den kanske första högmässan på Tredjedag Pingst, i varje fall en av mycket få, här i Sverige sedan Stora helgdöden 1772 - se livesändningen från sändningshögmässan på Efs´ årskonferens i Alingsås den 6 juni 2017! Tema: Korset vårt enda hopp. Och för Soul Childrens Genomälskad ("Jag är genomälskad av dej / du gjorde allt för att hitta mej. / Jag är genomälskad av dej / du gav ditt liv för att vinna mej.") Underbar svensk version av den likaså djupt uppbyggliga "Lord I lift your name on high", förresten!

I min karolinska psalmbok (1695 års psalmbok) anges predikotexterna för idag vara Apg. 8:14-17 och Joh. 10:1-10. I psalmvalslistan från 1697 föreslås Paul Speratus´ psalm Gud har av sin barmhärtighet och Luthers Kom, Helge Ande, Herre Gud, Svedbergs Du själv förordnat, store Gud och Arrhenius´ Jesus är min vän den bäste. Och så tillfogas: "En Gudz tienare i Ordet siunger i sin enskilte andacht then Psalmen som finnes num. 323", nämligen Du gode herde, som gav ut ditt liv för fåren. (En god bön även för de Efs-präster som tas emot under sändningshögmässan - och för avgående och tillträdande missionsföreståndare).

Men nog kan man även med fördel sjunga som på konferensen Hilaire Nkounkous "Se, jag vill bära ditt budskap, Herre". Liksom Johan Ludvig Runebergs bön för fosterlandet och Betty Ehrenborg-Posses bön för vår kyrka:



Alt. koral:


1. Bevara, Gud, vårt fosterland!
Håll över det din starka hand
och var dess hägn i strid som frid,
i sorgens som i glädjens tid.

2. Gud, skydda detta kära land,
från sjö till sjö, från strand till strand.
Sänk över det din milda vård,
som sommardagg på rosengård.

3. Välsigna varje trofast själ,
som önskar det av hjärtat väl,
men slå vart ondskans uppsåt ned,
som vill dess fall och stör dess fred.

4. Låt det få bli och vara ditt,
befolkat, tryggat, glatt och fritt,
på kärlek bördigt som på råd
och uppfyllt av din Andes nåd.

5. Du hjälpte det ur mörker opp
liksom en blomma ur sin knopp,
så låt det nu till tidens slut
mitt i ditt ljus få vecklas ut.

6. Det ljuset är ditt helga ord,
en sol för himmel och för jord.
Giv att det klart oss lysa må
och aldrig mer ifrån oss gå.





1. Välsigna, käre Herre Gud, vår kyrka! 
Ja, uppväck den och ge den liv och styrka! 
Din lära alltid i den ren bevara, 
föröka dina trogna vittnens skara. 

2. Pris dig, att du ej för vår kyrkas brister 

förkastat den och att den än ej mister 
din omsorg, dina kallelser, din tuktan, 
att än den fostrar barnen i din fruktan, 

3. att du mig rum i denna kyrka givit 

och att du inom den har skänkt mig livet 
i helga dopet, i ditt ord, det klara, 
och i din nådemåltid underbara. 

4. Ja, tack att du på mig så nådigt tänkte 

och denna kyrka till ett stöd mig skänkte! 
Hjälp att jag henne som en moder vördar 
och bär mitt ax till hennes himlaskördar. 

5. O läk du hennes skador, dig förbarma! 

Låt sanningen gå ut bland mänskor arma. 
Uppväck till liv, förjaga säkerheten 
och lär oss leva helt för evigheten! 

6. Låt alltid klart mitt i vår kyrka skina 

din gudom, din uppståndelse, din pina! 
Omkring ditt kors, o Jesus, oss förena 
och tänd i oss din kärlekslåga rena!

måndag 5 juni 2017

lördag 3 juni 2017

Årskonferensen börjar idag

Påsk- och pingstvänner!

Ja, nog är det lite roligt (och historiskt?) att Efs har sin årskonferens under pingsthelgerna i år. Med högmässa t.o.m. på Tredjedag Pingst, har vi haft det sedan stora helgdöden 1772?

(I Estland firades Tredjedag Pingst i varje fall så sent som på 1930-talet, enligt biskop Sven Danell som var kyrkoherde på Nuckö då, se hans hyperintressanta bok "Guldstrand").

Konferensen är så klart ett böneämne även för oss som inte kan vara med.

Vi får också be för alla konfirmander och alla brudpar som "invigs" just denna långhelg.

Jag låter missionsföreståndaren electa hälsa välkommen än en gång:

fredag 2 juni 2017

Pingstpsalmer

Påsk- och pingstvänner!

Vill ni öva pingstpsalmer inför storhelgen, långhelgen, så finns dom här!