lördag 31 december 2016

En bön av C O Rosenius vid slutet av jubileumsåret

Jul- och påskvänner!

Så här under missions- och Rosenius-årets sista skälvande timmar kan vi väl med Rosenius be för missionen? Observera att han skrev den 5 år före bildandet av EFS, och 15 år innan EFS skickade ut sina första egna missionärer (det vi firat i år, alltså). Men bönen är högaktuell än idag och omfattar både den s.k. inre och den s.k. yttre missionen.

Kan du inte sjunga den här eller någon annan melodi, så läs sången/bönen, gärna högt! Sången lär nu till och med vara på väg ut ur ELM-BV:s sångbok, men den finns alltså kvar på nätet i denna lätt bearbetade form. (Du som tycker att den fortfarande klingar alltför ålderdomligt är hjärtligt välkommen att skriva/komponera en ny sång på samma livsviktiga tema!).



Vår store Överherde, till dej vår lovsång går! 
Du fått all makt i himlen och på jorden. 
Din hjord så väl du vårdat i detta gångna år, 
och därför finns den även kvar i Norden. 
Du som för oss var dödad, du lever, och din hand 
bär spiran över världen och över detta land, 
bär nycklarna till döden och dess rike. 

Om du nu åter sänker hit ner till denna jord 
ett nådens år i hemlig, dunkel slöja, 
vi vet ej vad det gömmer, men har ditt löftesord 
att alla dagar du bland oss vill dröja. 
Och har vi dej, vår Herre, vår Herde stark och god, 
och dina helga källsprång: ditt ord och offerblod, 
vi går de dolda skiften glatt till mötes. 

Ja, vare det som kommer ett härligt Herrens år, 
din nåd och makt gör känd på hela jorden! 
Sök upp, församla, vårda de många vilsna får, 
föröka nu och stärk den klena hjorden. 
Låt många nu få smaka hur underbar du är 
och bli i trons gemenskap med dej, o Jesus kär, 
förenade och saliga för evigt. 

Bevara dina trogna, o Herre, denna tid 
i trons uppriktighet och Andens enhet, 
i kärlek och i glädje, rättfärdighet och frid - 
behåll bland oss ditt ord i kraft och renhet. 
Utrusta dina vittnen med tröst och tålamod, 
så att de alltid frimodigt vittnar om ditt blod, 
och korsets smälek glatt med dej vill bära. 

För hedningarnas skara, o Gud, vi ber till dej, 
som evangelium åt alla unnar! 
Låt sändebudens fötter då låta höra sej, 
som seger genom Frälsaren förkunnar! 
Välsigna våra syskon som nu ibland dem går, 
och låt en väldig skara, långt fler än vi förstår, 
en gång hos dej, o Jesus, saligt mötas!

Text: Carl Olof Rosenius 1851 (35 år), bearb.
Musik: Kaarlo Waismaa (1869-1947)

torsdag 29 december 2016

Luthers märkliga psalm om den heliga kristna Kyrkan

Jul- och påskvänner!

En av Luthers sista psalmer är följande originella text från 1535, som inte tagits in i mer än någon handfull psalmböcker, men som hör till hans märkligaste och konstrikaste (vissa skulle säga konstigaste, men då har de inte läst Uppenbarelseboken!). I den svenska versionen nedan har jag i tredje strofen förhållit mig ganska fri till Luthers text och istället försökt ligga så nära förlagan Johannes som möjligt. Men psalmen kan nog ändå fortfarande sägas vara Luthers.

Läs gärna din bibel för att jämföra med hur den uppenbarelse Johannes fick såg ut! (Läs HELA Upp. 12 - och jämför även hälsningarna till "den utvalda frun och hennes barn" i Johannes andra brev!).



Alt. koral:


EN SÅNG OM DEN HELIGA KRISTNA KYRKAN (Upp. 12).

1. Jag har den ädla kvinnan kär, 
kan henne aldrig glömma.
Vad hon mig lär jag med mig bär, 
jag henne vill berömma. 
Hon är min vän, 
och om jag än
bekymrad var
i olycksdar, 
så bistår mig den sköna 
med all den kärlek, trofasthet 
jag alltid har fått röna. 
Min själs behov hon vet.

2. En gyllne krona kvinnan bär,
tolv stjärnor kronan hyser.
Som solen hennes kläder är,
de när och fjärran lyser.
På månen så
ses kvinnan stå
i denna skrud,
med glans från Gud,
men tärs av födslovärkar;
hon bär ju fram den höge Son
som evigt, väl att märka,
ska styra från sin tron.

3. Fast draken full av raseri

det barnet ville sluka,
så måste han besviken bli,
vad makt han än vill bruka,
för kvinnans Son
ryckts härifrån.
Men hon är kvar
med andra barn:
de som Guds bud vill hålla
och som har Jesu vittnesbörd.
Vad draken än kan vålla,
blir kvinnans bön dock hörd.   .

tisdag 27 december 2016

Johannes Evangelistens dag eller Tredjedag Jul

Påskvänner!

Vi som trots Gustav III:s helgslakt 1772 (ett 20-tal helgdagar väck på ett bräde!) fortsätter fira Tredjedag jul, även kallad Johannes Evangelistens dag, vi läser som episteltext 1 Joh. 1:9-2:6Om vi bekänner våra synder är han trofast och rättfärdig, så att han förlåter oss synderna och renar oss från all orättfärdighet. Om vi säger att vi inte har syndat gör vi honom till lögnare, och hans ord finns inte i oss. Mina barn, detta skriver jag till er för att ni inte skall synda. Men om någon syndar har vi en som för vår talan inför Fadern, Jesus Kristus som är rättfärdig. Han är det offer som sonar våra synder och inte bara våra utan hela världens. Att vi har lärt känna honom förstår vi av att vi håller hans bud. Den som säger: ”Jag känner honom” men inte håller hans bud är en lögnare, och sanningen finns inte i honom. Men hos den som bevarar hans ord har Guds kärlek i sanning nått sin fullhet. Då vet vi att vi är i honom. Den som säger att han förblir i honom måste själv leva så som han levde.

Och som evangelietext läser vi Joh. 21:19-24Jesus sade till honom: ”Följ mig!” Petrus vände sig om och fick se att den lärjunge som Jesus älskade följde efter, han som under måltiden hade lutat sig bakåt mot Jesu bröst och frågat vem som skulle förråda honom. När Petrus såg honom frågade han Jesus: ”Herre, hur blir det med honom?” Jesus svarade: ”Om jag vill att han skall bli kvar tills jag kommer, vad rör det dig? Du skall följa mig.” Därför spred sig ett rykte bland bröderna att den lärjungen inte skulle dö. Men Jesus hade inte sagt till Petrus att lärjungen inte skulle dö utan: ”Om jag vill att han skall bli kvar tills jag kommer, vad rör det dig?” Det är den lärjungen som vittnar om allt detta och har skrivit ner det, och vi vet att hans vittnesbörd är sant.

Och vi sjunger eller läser de i 1697 års koralbok föreslagna tredjedagjul-psalmerna O Jesus Krist som mänska blev samt Var man må nu väl glädja sig (härliga också som julpsalmer!).

Eventuellt tar vi också fram Luthers kyrkopostilla och läser bl.a. detta i predikan på Tredjedag jul:

Oaktat alla helgons exempel och leverne, bör var och en sköta det honom befallt är, och taga vara på sin kallelse. O, en nödvändig och hälsosam lärdom! Det är en gångbar villfarelse, att vi se uppå helgonens gärningar, och huru de hava vandrat, och vilja görat efter, menande det vara ganska väl gjort. Därtill hjälpa och driva oss de onyttiga svassare, som predika oss de kära helgonens leverne och föreställa dem folket icke rätteligen till exempel. Däremot talar nu här Kristus. Petrus är en förebild till sådana villfarande vandringsmän. När Kristus hade befallt honom att genast följa honom, så vänder han sig om och ser efter en annan och bryr sig om, vart då den skulle taga vägen, som Jesus älskade.

Så göra ock dessa: de låta ligga det dem befallt är, och se uppå andras vandel och gärningar, dem Gud älskar, de äro helgonen. Därför rycker Kristus dem tillbaka, och säger: vad kommer det dig vid, vart han går? Följ du mig, och låt mig sörja för honom. Ja, än om jag ville att han skulle bliva, skulle ock du därför vilja bliva? Menar du, jag vill hava detsamma av dig som av honom? Nej, icke så: sköt du det dig tillkommer och vad jag säger dig: denne skall ock väl finna sitt. Jag vill hava mångahanda tjänare, men de skola icke alla hava ett och samma göromål.

Fortsatt god julhelg alltså! Imorgon firas Fjärdedag Jul eller Värnlösa barns dag med julfest på EFS i Njutånger! Alla är mycket välkomna!

söndag 25 december 2016

Jul, jul, strålande jul!

Jul- och påsk- (och pingst-)-vänner!

God fortsättning på julen! Den har bara börjat! I morgon är en annandag!

Vill ni fortsätta sjunga - och när kan man sjunga som mest och bäst om inte vid juletid? - finns här ett stort antal julpsalmer att prova på!

Enligt psalmförslagen i 1697 års evangeliebok (med psalmvalslista!) bör man f.ö. den första juledagen sjunga Alla kristna fröjda sig, En jungfru födde ett barn idag, Var kristtrogen fröjde sig och Världens Frälsare kom här. (Det skulle ju dröja över 120 år innan Stilla natt och Var hälsad sköna morgonstund kom till!).

Här en annan gammal julpsalm - av obekant ålder och ursprung:



lördag 24 december 2016

Psalmlucka 24: Giv mig ej glans, ej guld, ej prakt

Jul- och påskvänner! God jul önskar jag med vännerna Topelius och Sibelius i Finland!





1. Giv mig ej glans, ej guld, ej prakt
i signad juletid.
Giv mig Guds ära, änglavakt
och över jorden frid.
Giv mig en fest
som gläder mest
den konung jag har bett till gäst.
Giv mig ej glans, ej guld, ej prakt,
giv mig en änglavakt.

2. Giv mig ett hem på fosterjord,
en gran med barn i ring,
en kväll i ljus med Herrens ord
och mörker däromkring.
Giv mig ett bo
med samvetsro,
med glad förtröstan, hopp och tro.
Giv mig ett hem på fosterjord
och ljus av Herrens ord.

3. Till hög, till låg, till rik, till arm,
kom, helga julefrid.
Kom barnaglad, kom hjärtevarm
i världens vintertid.
Du ende som ej skiftar om,
min Herre och min konung, kom.
Till hög, till låg, till rik, till arm,
kom glad och hjärtevarm.
 

fredag 23 december 2016

Psalmlucka 23: Stå upp och låt er sång bli höjd

Jul- och påskvänner!

Följande Kingopsalm räknas i våra västliga grannländer som en adventspsalm, men nog passar den i så fall bäst att sjunga så här under sista adventsveckan, så "julaktig" som den är! Visst märker ni vilket bibelord Thomas Kingo framför allt har haft i tankarna?

En rolig poäng är att den västeröver så länge sjungits på en koral av vår egen mångomtalade (och ofta förtalade) koralboksredaktör Johann Christian Haeffner, vars koralbok vi ska fira 200-årsminnet av om tre år, men som inte har haft en enda koral i våra svenska koralböcker de senaste 80 åren!






1. Stå upp och låt er röst bli höjd
med helig fägnad, frid och fröjd,
i Herren Jesus gläd er!
Ja, se hur nära himlen är,
när han som håller världen kär
i kött och blod sej kläder!

2. Betryck och bitterhet, försvinn!

Guds glädje må vi släppa in,
så att han glad får lyssna
till hjärtats bön och tack och tro,
ja, får hans glädje i oss bo
ska sången aldrig tystna.

3. Gud, låt din frid, som högre är

än vårt förstånd kan fatta här,
vårt hjärta väl bevara
i Kristus Jesus, så att vi
kan få en jul med glädje i
som aldrig bort ska fara!

Men så tyckte Odd Nordstoga att det var dags för en ny melodi. Och OK då - den bär upp både uppmaningen och bönen på ett bra sätt, också den:



torsdag 22 december 2016

Psalmlucka 22: Kristus kommer, Davids Son

Jul- och påskvänner!

Kristus kommer, Davids Son! Och på hans rike skall ingen ände vara, som ärkeängeln Gabriel uttryckte det i min konfirmationsbibel, 1917 års kyrkobibel, som vi snart får fira 100-årsminnet av.

(Kolla förresten in min gamle orgellärare Håkan Dahléns energiska förspel ;o)  



onsdag 21 december 2016

Den helige Thome dag (Tomasmäss)

Jul- och påskvänner!

Under medeltiden och reformationstidevarvet fram till "Stora helgdöden" 1772 under Gustav III, d.v.s. även så sent som under Anders Nohrborgs och Anders Carl Rutströms tid, firades denna dag i Sverige som allmän helgdag, en av de s.k. "apostladagarna", nämligen Sankt Tomas dag eller Tomasmäss. Ofta hölls då vintermarknad inför julen (jfr hur vi denna tid springer benen av oss för att köpa julklappar) så det var väl si och så med själva helgfriden. Men jag kan ju kanske till någons uppbyggelse meddela vilka läsningar som stod i dåtidens evangeliebok för denna dag (en dag då jag även bland andra bestyr läst ur Thomas(sic!) Wrights bok "Jesus helt enkelt" som jag köpte på pingstkyrkan i samband med Kulturskolans och mina barns konsert där igår kväll):

Epistel Ef. 2:19-22: Så är ni nu inte mera gäster och främmande [sic!], utan helga manna medborgare och Guds husfolk, uppbyggda på apostlarnas och profternas grund, där Jesus Kristus är översta hörnstenen, på vilken hela byggnaden tillhopafogad växer till ett heligt tempel I Herren, på vilken också ni meduppbyggda varder, Gud till ett hemman genom Anden.

Evangelium Johannes 20:24-31 Men Tomas, en av de tolv, vilken kallades tvilling, var inte med dem när Jesus kom. Då sade de andra lärjungarna till honom: Vi såg Herren. Han sade till dem: Utan att jag ser hålen efter spikarna i hans händer och stinger mitt finger i hålen efter spikarna, och stinger min hand i hans sida, tror jag det inte. (O.s.v.).

Böner: Herre Gud, himmelske Fader, som genom din Son skaffat oss arma syndare hjälp och undsättning: var oss nådig och hjälp oss så att vi kan vakta oss för otro och av hjärtat förlita oss på ditt ord och löfte. O du Jesus Kristus Guds Son! som inte ville låta den otrogne Tomas förbli i en sådan synd, utan nådigt hjälpte honom: giv oss din helige Ande i våra hjärtan, så att vi aldrig tvivlar på din nåd utan genom en fast tro på din barmhärtighet får en evig salighet. Amen.

O Herre, barmhärtige Gud, som genom dina heliga apostlar har låtit förkunna din Sons evangelium i världen: Giv nåden att vi stadiga i tron förblir vid deras lära och får syndernas förlåtelse, som de har tillsagt oss på dina vägnar. Genom din Son Jesus Kristus, vår Herre.

Anbefallda psalmer på den hel. Tome dag är enligt 1697 års koralbok (med förslag till gradualpsalmer inne i bifogad evangeliebok samt särskild psalmvalslista för alla sön- och helgdagar på slutet):

Till dig jag ropar, Herre Krist,
I dig, o Herre Jesus kär,
Bli kvar hos oss o Jesus Krist (nog så aktuell i vår tid) samt
Så högt har Gud, oss till stor fröjd (med samma melodi som den först föreslagna psalmen!).

Fast på apostladagar som denna bör man väl också sjunga Ingemar Olssons "Polare":



Se förresten här Caravaggios härliga bild på den inte längre tvivlande Tomas:
Tomas

Och då måste vi väl nästan, även så här några dagar före juldagen, sjunga med Anders Dahlström och Carl Olof Rosenius i den finaste sång vi har över det verkliga "Tomas-evangeliet":




1. När på Tomas Segerfursten tänker,
ser hur Tomas tyngd av tvivel går,
skyndar han och honom tillgång skänker
att få se och röra vid hans sår.
Tomas, rörd av Jesu varma hjärta,
övervunnen av hans marterskrud,
//: ropar, fylld av fröjd och kärlekssmärta:
"O, min Herre och min Gud!" ://

2. Skänk nu, Jesus, också mej den lycka

som fördriver otrons mörka kval!
Sårens bild må du i själen trycka
till besegling av mitt nådaval!
Gode herde, du ju vet att fåren,
samlade vid evangelii ljud,
//: känner blott på rösten och på såren
dej, sin Herre och sin Gud ://

3. Följ mej, kärleksfulla, stungna hjärta

på den väg jag genom öknen går.
Låt min tro, i glädje och i smärta,
finna vila genom dina sår!
Låt mej somna i den frid du ger mej,
låt mej uppstå i din segerskrud,
//: frälst och salig ropa när jag ser dej:
"O, min Herre och min Gud!" ://

Psalmlucka 21: Min Jesus, varmt välkommen var

Jul- och påskvänner!

När Jesper Svedberg översatte och tog in Christian Arnolds innerliga adventspsalm i sin nya psalmbok 1694, trodde han nog att den skulle bli sjungen i den svenska kristenheten under överskådlig framtid. Men belackare och avundsmän lyckades stoppa den svedbergska psalmboken med dess 482 nummer (alltså obetydligt färre än i 1819 års psalmbok) och krävde en utrensning av ett 70-tal psalmer, bl.a. denna, som inte ansågs hålla måttet. Den redan tryckta upplagan av Svedbergs psalmbok kom att skeppas till Amerika till båtnad för utvandrade svenskar i framför allt Delaware. Men hanteringen av psalmboken (som kungen redan godkänt) kallas av Emil Liedgren för "Sveriges största litterära skandal", även om också 1695 års psalmbok med fog kom att kallas "den svedbergska" (eller vanligare "den karolinska").

Man kan ju sannerligen undra vad som ansågs oriktigt i följande bönepsalm, som jag här vid vintersolståndet låter låna melodi av en annan, 250 år yngre adventspsalm:




1. Min Jesus, varmt välkommen var!
Just efter dej jag längtat har.
Mitt hjärta för dej öppet står;
jag hoppas du det ej försmår.

2. Du finna skall, o Jesus kär,
att fast det många synder bär,
så vill det genom dej bli nytt,
med tro och hopp och kärlek prytt.

3. Så stig dit in, o Jesus kär!
Din ankomst mej så ljuvlig är.
Ikläd mej så, du fridens Gud,
rättfärdighetens sköna skrud.

4. Bered, bered så hjärtat mitt
till hus åt dej, för det är ditt.
Kom in och stanna kvar hos mej,
att jag må evigt äga dej.


Text: Christian Arnold (d. 1685), övers. Jesper Svedberg (?), ngt bearb. A.H. 2011.
(Nr 281 i den första svedbergska psalmboken av år 1694)

tisdag 20 december 2016

Psalmlucka 20: Gud bor i ett ljus

Jul- och påskvänner!

Margareta Melin skrev inte bara "Advent är mörker och kyla" utan också "Gud bor i ett ljus". En härligt bibelinspirerad psalm för både barn och vuxna, där hon framhäver paradoxen i att Gud som vi inte kan se, och som enligt Paulus bor i ett ljus dit ingen kan komma, blivit människa och barn i Jesus Kristus. Jämför med johannesorden: "Ingen har någonsin sett Gud. Den ende Sonen, själv Gud och alltid nära Fadern, har uppenbarat honom för oss."





1. Gud bor i ett ljus dit ingen kan gå, 
Gud kan vi ej se och inte förstå. 
Men Gud kommer hit, 
han vill vara här, 
så blir han ett barn som Maria bär. 

2. Ära vare dig, o Gud som är stor, 

att du kommer hit som vår lille bror. 
Ja, du kommer hit, 
du vill vara här, 
så blir du ett barn som Maria bär.

©Text: Margareta Melin 1969 (34 år), publicerad med tillstånd.
©Musik: Lars Åke Lundberg 1970 (35 år) [Av upphovsrättsliga skäl kan noterna inte publiceras här]

måndag 19 december 2016

Psalmlucka 19: O hur länge ska ett hjärta

Påskvänner!

I min konfirmationspsalmbok stod följande psalm (då med åtta verser och anslaget "Huru länge skall mitt hjärta) bland adventspsalmerna som nummer 45! Men det var nog mest de sista verserna och framför allt den sista som sjöngs. Här kommer ett försök till förkortning och bearbetning (ett annat är Frostensons, SvPs1986 nr 349 "Länge, länge har mitt hjärta")..



Alt. utjämnad koralversion:



1. O, hur länge ska ett hjärta
sucka, söka efter friden
och i outsäglig smärta
aldrig finna den i tiden?
Ja, hur länge ska ett öga
efter ljus förgäves spana
i det molnbetäckta höga
och på livets dunkla bana?

2. Stilla, heligt dunkla minne
av ett Eden som försvunnit!
Tysta aning i vårt sinne
om ett mål som vi ej hunnit!
Vi har dock en väg till livet,
som är uppenbarad vorden:
vi har ordet, som är skrivet
först i himlen, så på jorden.

3. Oförgänglig profetias
löftesord sej här fullbordar.
Han är kommen, vår Messias!
Herrens, Herrens Ande ordar:
Flydda är nu nattens väkter,
över Sion uppgår ljuset,
och för jordens fallna släkter
öppnas åter fadershuset!

4. Ner i dödligheten stiger
nåd och sanning och försoning
och Guds Ande kroppen viger
till sitt tempel och sin boning.
Sej med människonaturen
Herrens härlighet förenar,
och Guds Son, av kvinna buren,
blir det offer som oss renar.


*5. Salig, salig den som kände,
den som trodde dej allena,
Sanne Gud, och den du sände
att med dej oss än förena.
Jesus Kristus, du är vorden
vägen, sanningen och livet,
och i himlen och på jorden
är ej annat namn oss givet. 

söndag 18 december 2016

Psalmlucka 18: Världens Frälsare kom här

Jul- och påskvänner!

Detta är en av de tolv psalmer man med säkerhet vet är skrivna av biskop Ambrosius av Milano (som tillskrivs många fler). Den betraktas hos oss som julpsalm, men behandlar även Jesu uppståndelse och himmelsfärd och skrevs enligt hymnologen Birgitta Sarelin som adventshymn!

Ambrosius ansåg visst (i likhet med Martin Luther och William Booth men i motsats till Gregorius den store) att även "världsliga" melodier kunde duga bra till kyrkliga hymner. Men en del melodier lär han ändå ha komponerat själv, och ursprungsmelodin till denna text kan mycket väl vara av honom. Nuförtiden tycker vi nog att alla melodier från medeltiden klingar ungefär lika "fromt". 





Alt. koral från Höör:



Alt. koral från Leksand:




1. Världens Frälsare kom här.
Rena jungfrun moder är,
ty en börd så underlig,
Herre Jesus, hövdes dig.

2. Nådens under här vi sett,
av Guds Ande är det skett.
Ordet, utav Fadern fött,
har i tiden blivit kött.

3. Utan synder buren är
den all världens synder bär.
Han, i oskuld född och död,
frälsar oss ur dödens nöd.

4. Han med himmelsk fröjd och fred
kommit har till jorden ned,
ty han är båd Gud och man,
som oss alla hjälpa kan.

5. Han från Fadern gången var
och till Fadern han uppfar,
sitter på Guds högra hand,
råder över alla land.

6. Stor, gudomlig är hans makt,
döden har han nederlagt,
nederlagt i väldig strid
mörkrets här till evig tid.

*7. Pris ske Gud i himmelshöjd!
Bäre jorden frid och fröjd,
och hans vilja med hans ord
kring all världen blive spord. 



Ännu tidigare, i den karolinska psalmbokens första upplagor, såg psalmen ut enligt nedan (i nära anslutning till Olaus Petris 1530-talsversion). Som synes kommer originalets starka betoning av jungfrufödelsens realitet mera till uttryck här, mycket passande på Fjärde söndagen i advent:

WErldenes Frälsare kom här;
Låt see at Jungfru moder är.
All werlden må thess vundra sigh/
En sådana börd höfdes tigh.

Af mans hielp är thet eij så skedt/
Gudh sielf hafwer sin nådh betedt.
Gudz Ord är här nu wordet kött:
Af Jungfru lifwe är thet födt.

Jungfrunes qwedh här fruchtsam war/
Men jungfrudomen blef doch qwar.
Gudz stora krafft lät sigh skina/
Werckandes i Temple sino.

Af Himmels throne kom här nidh
En starck kämpe och bar oss frijd:
Han är nu både Gudh och Man/
Then som oss allom hielpa kan.

Från Fadren han vthgången war;
Sann mandom han til Fadren bar.
Hans wälde går öfwer all land:
Han sitter på Gudz högra hand.

Så stoor som Fadrens/ är hans macht/
Döden hafwer han nederlagt.
Helwetis krafft gaf sigh ther widh/
At hennes Förste lades nidh.

Ähra och prijs ske Fadrenom:
Thesslikes också Sonenom:
Then Helga Anda ske också/
At ther är ingen ände på.

Mosaik föreställande Ambrosius från Ambrosius-basilikan i Milano:
Sankt Ambrosius av Milano

lördag 17 december 2016

Psalmlucka 17: Tack, Herre, för din jungfrumor

Jul- och påskvänner!

Så här inför fjärde söndagen i advent med temat "Herrens mor" (fast det ju egentligen är Jesus som är i centrum, nu som alla små påskdagar) vill jag presentera en evangeliserad form av SvPs480, som ju många upplever stötande att sjunga trots att den i Svenska kyrkans psalmbok modifierats jämfört med Bo Setterlinds ursprungliga översättning som finns i romerska kyrkans psalmbok Cecilia (där det inte står "sjung med henne Herrens lov" utan "sjung vår Herres Moders lov"). Hela psalmen består ju av ett tilltal till Maria, inte bara en enskild invokation som i karolinska psalmboken ("Det är för dig en ära stor, / Maria, att du blev Guds mor!") eller som i vår senaste ("O Maria, lär mig dina sånger, / lär mig älska honom som har vandrat / genom död och grav till ljusets rike. / Du vare lovad, Kristus").

Men liksom reformatorerna ändrade psalmverserna "Sankta Maria, steht uns bei" och "Sankte Petrus, steht uns bei" till "Gott der Vater, steht uns bei" och "Jesus Christus, steht uns bei" (hos oss "Gud trefaldig, stå oss bi") och "evangeliserade" eller "kristligt förvände" mängder av andra medeltida strofer (jfr f.ö. den romerske katoliken Anders Piltz´ intressanta uppsats med exempel även på lutherskt övernit - man kan inte byta ut Maria mot Jesus i alla sammanhang och många medeltida hymner var förstås redan utmärkt evangeliska), på samma sätt har jag försökt göra en evangeliskt anständig version av Seidenbuschs på många sätt fina Maria-psalm. (Nej, jag senterar inte Christian Braws psalm med genomgående Petrus-tilltal ett dugg mera heller - sådant kan fungera som stilgrepp i allmän poesi, men inte som psalm i en kristen kyrka, menar jag).

Den som vill se vart en alltför efterlåten inställning till Maria-kulten kan leda, må begrunda den romerske kyrkoläraren Bonaventuras och den "ortodoxe" prästen Matteus Maria Furumalms i och för sig mycket vackra och hängivna och delvis bibliska kärleksförklaringar (men som offertoriepsalm och bön ???). Samt åtskilliga psalmer i Cecilia samt Maria-antifoner i tidegärden (som i romersk tradition "lämpligen" bör vara de sista bönerna före kvällens insomnande), jfr även "Andra böner" här på Katolik nu-sidan. Melanchtons ord om åkallandet av helgonen, inkl. Maria, (ur Augsburgska bekännelsens apologi) har tyvärr inte helt förlorat sin aktualitet. [Tillagt 21/12: Kontrafakterna om Johannes Döparen och Martin Luther på bloggen Habackuk kan kanske också vara en ögonöppnare?]

Men visst ska vi vara innerligt tacksamma för Maria och det uppdrag hon fick och tog, och därför hoppas jag att vi alla med glädje kan sjunga:






1. Tack, Herre, för din jungfrumor,
din mor Maria,
benådad, i sin ringhet stor,
din mor Maria.
Gläd er, o Kerubim,
lovsjung, o Serafim,
sjung med henne Herrens lov!
Salig, salig, salig Maria!

2. Hon bar dej i sin egen kropp,

din mor Maria,
och födde dej, all världens hopp,
din mor Maria.
Gläd er, o Kerubim...

3. Ja, hon bevarade ditt ord,

din mor Maria,
spred väldoft som en fruktbar jord,
din mor Maria.
Gläd er, o Kerubim...

4. Till krubba, kors och kunskap kom

din mor Maria.
Så lär oss ta emot dej som
din mor Maria.
Gläd er, o Kerubim...

Text: A.H. 27/10 2015 fritt efter Johann Georg Seidenbusch

J G Seidenbusch:

fredag 16 december 2016

Psalmlucka 16: O du som skapat stjärnors här

Jul- och påskvänner!

Det är en fascinerande tanke, att när S:t Ansgar evangeliserade i Birka på 800-talet så kanske han under sena, stjärnklara kvällar sjöng den nyskrivna psalmen Creator alme siderum (O du som skapat stjärnors här) för nyfikna svear. Erkänn att även melodin är vacker, särskilt sjungen a capella - som helhet är det en underbar, evangelisk, i bästa mening katolsk bönepsalm att sjunga året om, men inte minst nu i advent:







1. O du som skapat stjärnors här,
du världens Ljus som evigt är,
du världens Frälsare, oss hör
när fram till dig vår bön vi för!

2. O du som sorg däröver bar
att världen så förlorad var,
åt syndare din hjälp du bjöd
då du tog på dig deras nöd.

3. När tiden mot fullbordan led,
du kom till oss från himlen ned.
Ifrån din Faders hus du for,
en jungfru fick du här till mor.

4. Du göt för världens skuld så svår
ditt rena blod ur djupa sår.
Som offer du till korset gick
och liv och frälsning där vi fick.

5. När världens sista tider gryr,
fiender samlas, vänner flyr,
du världens Domare, vi ber:
bered oss tills din dag vi ser!

*6. Ära ske Fadern och hans Son,
Guds Ande god i samma mån!
Den heliga Treenighet
ske pris och lov i evighet!

torsdag 15 december 2016

Psalmlucka 15: Din kärlek, Jesus, gräns ej vet

Jul- och påskvänner!

Ernst Lönegrens diakonipsalm, som fyller 100 under reformationsåret 2017, är visserligen ingen traditionell adventspsalm. Men den talar dock om "ett nådens år" och alluderar på Jesus´ programförklaring i Nasarets synagoga om hur han kommer med frihet för de fångna och ett glädjens budskap för de fattiga. Dessutom är ju adventstiden - mirabile dictu! - en fastetid, en julfasta, och nog uttrycker diakonipsalmen ganska väl vilken slags fasta Gud enligt sina profeter vill ha:





Alt. svensk utjämnad form (ej med i 1986 års psalmbok):


1. Din kärlek, Jesus, gräns ej vet. 
Du själv oss uppenbarar 
den nåd som var av evighet, 
som är och evigt varar. 
Där nöd och sorg ett hjärta tär, 
där någon tröst och råd begär, 
du med din hjälp är nära. 

2. Dem som i världen vilse går, 

de trötta och de gamla, 
de sjuka, fattiga och små 
du vill kring dig församla. 
Av det i världen intet var 
åt dig ett folk du utvalt har, 
som du vill rikt benåda. 

3. Du skänker oss ett nådens år, 

du löser träldomsbanden. 
Där bland betryckta fram du går 
Guds rike är för handen. 
Du, Herre, själv dess spira bär, 
när du mot oss barmhärtig är. 
Du härskar, när du tjänar. 

4. Och stor i himmelriket är 

den som din kärlek tvingar, 
den som ej tack och lön begär
men tyst sitt offer bringar, 
som går med glädje där du går, 
och tacksam är att dig han får 
i dina bröder tjäna. 

5. O Jesus, oss din Ande sänd, 

som liv från ovan föder. 
Den eld i din församling tänd 
som av din kärlek glöder. 
Oss alla hjälp, att vi förmår 
vad vi av dig för intet 
får med fröjd för intet giva.

onsdag 14 december 2016

Psalmlucka 14: Tack och ära vare Gud

Påskvänner!

Här kommer tyske Heinrich Helds adventspsalm, via danska psalmboken (melodin är i Sverige känd till SvPs1986 nr 217: "Gud, för dig är allting klart):





1. Tack och ära vare Gud,

som har stått vid sina bud!
Syndare till salighet
sände han sin Son hit ned.

2. Det som många önskade

att en dag med fröjd få se,
det som fordom lovat var,
Herren härligt uppfyllt har.

3. Var välkommen, du min frid,

dej ske tack i evig tid!
Kom, o Jesus, kom till mej,
röj en farbar väg åt dej!

4. Kom, du ärans Konung, kom!

Hjärtat är din egendom!
Rensa, forma som du vill,
flytta in, jag hör dej till!    

5 Av din tröst gör själen full

för min skams och fruktans skull,
så i dej jag finner ro,
håller fast vid dej i tro,  

6. så när du, som allting vet,

kommer hit i härlighet,
jag kan dej till mötes gå
och rättfärdig för dej stå.

Held växte upp och var tidvis även yrkesverksam i Fraustadt, där den evangelisk-lutherska huvudkyrkan hette "Kripplein Christi" (Kristi krubba). Idag, belägen i polska Wschowa, är den en skugga av sitt forna jag (storhetstiden inföll kanske under S:t Valerius Herberger 1562-1627), men vore definitivt ett behjärtansvärt renoveringsobjekt, inte minst nu under reformationsåret, även om Kristi krubba i Betlehem väl inte var mycket att "hänga i julgranen":



Bildresultat för Kripplein Christi Fraustadt bilderBildresultat för Kripplein Christi Fraustadt bilder

tisdag 13 december 2016

Psalmlucka 13: Med sina barn nu jublar Salem

Påskvänner!

Vaddå 1000 år? undrar kyrkofadern Efraim (Efrem) Syrern från 300-talet lite skälmskt. Nog ska en riktig adventspsalm vara åtminstone 1600 år! tycker han.

OK då - här kommer den: vår troligen äldsta bevarade adventshymn, just när Syriens f.d. största och en av världens äldsta städer, Aleppo, Nya testamentets Berea eller Beroia (där de fromma judarna noga granskade Skrifterna för att se om det faktiskt förhölle sej så som apostlarna sade), nästan mosats under krigets fasor. En hymn på blodsvittnet den heliga Lucias av Syrakusa dag, om fridens och fredens stad och hennes trots allt jublande barn, de som möter fridens och fredens konung, honom som kommer ridande mot sin segerdöd, ridande på en åsna, på en åsninnas fåle:



Alt. koral:


1. Med sina barn nu jublar Salem:
pris den som kom och komma skall!
Ja, Hosianna uti höjden,
den högste Faderns ende Son!

2. Pris honom, som har sig förnedrat
av kärlek för vår frälsnings skull,
pris Konungen, som fattig blivit
den fattige att göra rik.

3. Pris honom som skall här uppfylla
vad oss profeter förutsagt,
pris honom som vill världen fröjda
med håvor ur sin Faders skatt.

4. Vem skall ej, Herre, sig förundra
att du av kärlek sänkt dig så
i stoftet ned, då själv keruben
med bävan bär din härlighet?

5. Och likväl bar en liten fåle
din underbara helga makt,
du som förbarmat dig och kommit
att oss upphöja med din nåd.

6. Min mun med jubel skall förkunna
och prisa din rättfärdighet,
min tunga skall ditt lov upphöja
vid denna glada segerfest.


Men Efrems underbaraste hymn, också den mycket passande läsning så här inför julen, är nog ändå följande, som inte finns i bunden, tonsatt form på svenska men som mer ordagrant översatt låter så här:
Om han inte blev människa,
vem var det då som låg i krubban?
Om han inte var Gud,
till vem var det änglarna sjöng lovsånger?
Om han inte var människa,
vem var det då som Johannes döpte i Jordan?
Om han inte var Gud,
om vem var det som Fadern sade från himmelen: ”Denne är min älskade Son i vilken jag har funnit behag?
Om han inte var människa,
vem var det då som fastade och hungrade i öknen?
Om han inte var Gud,
vem kom änglarna ned och betjänade.
Om han inte var människa,
vem var det då som blev inbjuden till bröllopet i Kana?
Om han inte var Gud,
vem förvandlade vatten till vin?
Om han inte var människa,
vem var det då som låg och sov i båten?
Om han inte var Gud,
vem näpste vindarna och stillade vågorna?
Om han inte var människa,
vem satt då vid Sykars brunn, trött av vandringen i middagshettan?
Om han inte var Gud,
vem gav den samariska kvinnan livets vatten och vem visste i förväg att hon hade haft fem män?
Om han inte var människa,
vem var det då som grät vid Lasaros grav?
Om han inte var Gud,
vem var det som med sin blotta befallning kallade ut den sedan fyra dagar döde?
Om han inte var människa,
vem var det då som stod framför Pilatus domarsäte?
Om han inte var Gud,
vem blev orsak till att Pilatus´ hustru led så mycket i drömmen?
Om han inte var människa,
vem var det då som hängde på korset?
Om han inte var Gud,
vem skakade jorden i dess grundvalar?
Om han inte var människa,
vem var det då som ropade: ”Min Gud, min Gud, varför har du övergivit mig?”
Om han inte var Gud,
vem hade sagt: ”Fader, förlåt dem, ty de vet inte vad de gör?”
Om han inte var människa,
vem var det då som hängde med tjuvar på ett kors?
Om han inte var Gud,
varför sade han: ”Idag skall du vara med mig i paradiset”?
Om han inte var människa,
på vems kropp kände Tomas såren efter spikarna och spjutet?
Om han inte var Gud,
till vem ropade Tomas tillbedjande: ”Min Herre och min Gud”?
Om han inte var människa,
vem såg apostlarna och änglarna bli upptagen till himmelen?
Om han inte var Gud,
för vem öppnades himlarna, vem tillbad änglamakterna i fruktan och bävan, och till vem sade Fadern: ”Sätt dig på min högra sida”?

– Efraim Syriern, ”den Helige Andes harpa”

måndag 12 december 2016

Psalmlucka 12: Kom, Jesus, kom, Immanuel

Påskvänner!

Här kommer en underskön adventspsalm som har nästan 1000 år på nacken:



söndag 11 december 2016

Livets söndag - och dödens

Jul- och påskvänner!

Explosionen på högmässan i Kairo inträffade alltså samtidigt som en del av oss firade högmässa i Njutånger på Livets söndag - då en person till vår glädje vittnade om hur hen kommit till tro, här i vår församling, under denna höst!

Jag besökte för 20 år sedan både Kairos S:t Petrus´ och den väldiga S:t Markus-katedralen bredvid. En bomb i Kairos S:t Petrus är ungefär som en bomb i Uppsalas Trefaldighetskyrka - i princip så nära den stora katedralen och biskopskyrkan man kan komma. På den här bilden syns båda kyrkorna.

Det var alltså inte, som felaktigt uppgivits, i den nyare och större Markuskatedralen explosionen skedde, den var för tillfället stängd för renovering. (Men 1996 fick jag uppfattningen att den äldre kyrkan också hetat S:t Markus, innan den nya katedralen byggdes alltså, vilket kan ha bidragit till namnförvirringen).

Be för våra syskon i det Egypten där vår Frälsare en gång levde som flykting. Och be för attentatsmännen, att de kommer till besinning, ånger och tro.

Advent är mörker och kyla,
på jorden är krig och kallt. 
Man talar om fred och om vänskap,
men bråkar och slåss överallt. 

Advent är mörker och kyla. 
Vi tänder ett ljus och ber: 
Förbarma dej, Gud, över jorden. 
All nöd och förtvivlan du ser. 

Advent är mörker och kyla. 
Kom, Herre, kom hit i tid,
och lär oss ta hand om varandra
och leva tillsammans i frid.

Nu är Koppången spelad - ikväll kl 18 blir det Luciafirande på EFS Njutånger!

Jul- och påskvänner!

Nu är Koppången spelad (men till Lasses besvikelse inte sjungen ;o)! Strax ska jag med grabbarna till Missionskyrkans julfest som börjar kl 14 - och sist och slutligen ska jag spela piano på Luciafesten i bönhuset i Njutånger kl 18! Välkomna, välkomna ni som vill och hinner!

Riktiga Lucia är visserligen på tisdag. Men man kan ju alltid börja öva :o)


Koppången i Njutångers kyrka tredje söndagen i advent

Jul- och påskvänner!

Om ett par timmar ska jag sitta i Njutångers kyrka och som högmässans postludium spela "Koppången" vars text Py Bäckman skrev med tanke på just Njutångers kyrka ("den trygga gamla kyrkan") och som passar så särskilt bra just "nu när marken färgats vit" - hoppas den här snön får stanna! - och när det faktiskt en "söndag i advent" med "Hosianna Gud i höjden". Tack, Py!

Här nedan sjungs den fullständiga versionen med den tredje versen om honom "som föddes och finns med oss här i tiden" - som tyvärr ofta censureras bort i julkonserterna nuförtiden.

Psalmlucka 11: Johannes kommer alltid först

Jul- och påskvänner!

Här kommer en ganska nyskriven adventspsalm av prästen och författaren Christian Braw:




1. Johannes kommer alltid först, 

fast Jesus själv är först och störst, 
men Döparen bereder allt 
som Herren honom har befallt. 

2. Med Ordet ger han sig i kast 

med vanda synders tunga last, 
med sanningen han river av 
vår otros slöja, svek och krav. 

3. Ja, också nu skall Ordet få 

som svärd i våra hjärtan gå 
och skilja vad som blandats har 
av gott och ont hos en och var. 

4. Johannes lär oss lämna det, 

som hindrar Guds rättfärdighet, 
och sedan leder han oss fram, 
han säger: ”Se, där är Guds Lamm!” 

5. Tack, Gud, som Döparen har sänt! 

Låt nu hans uppgift i advent 
bli fullföljd med ditt starka Ord. 
Då blir det riktig jul på jord. 

Text och copyright: Christian Braw efter Luk. 3:1-15 (publ. med tillstånd)  



lördag 10 december 2016

Psalmlucka 10: Herre du Herre ska växa och jag ska bli mindre

Jul- och påskvänner!

Inför tredje söndagen i advent kommer här en psalm om att likt Johannes Döparen få vara "Brudgummens vän" - än en gång en psalm från Norge (stiftsprost Gustav Jensen i Oslo):



Alt. koral: 



1. Herre, du Herre ska växa 
och jag ska bli mindre.
Om än mitt offer är litet, 
jag gläds i mitt inre.
Ringaste vän
fröjdas med brudgummen än,
när det till bröllopet ringer.

2. Du kommer ovanifrån 

och är upphöjd för alla.
Himlarnas himlar dej Herre 
och Konung ska kalla.
Jag är av jord.
Tänk, så långt nere jag bor!
Tänk, hur i synd jag kan falla!

3. Dock vill du, Herre, 

i himmelens rike mej glädja.
Gärna du ser mej 
i högtidens festsal inträda,
kallar mej vän,
vill i barmhärtighet än
frälsningens dräkt mej ikläda.

4. Väx för mitt hjärta, Guds Son 

med en krubba till läger!
Väx för min ande, Guds Ord 
som all andekraft äger!
Frigjord från mitt,
fullkomligt salig med ditt,
lär mej att gå dina vägar!

5. Väx för de tallösa släkten 

dit kyrkan du sänder!
Herre, låt alla få se 
dina sårmärkta händer,
samlas i bön,
samlas till högtid så skön,
glädjas med brudgum och vänner!

fredag 9 december 2016

Psalmlucka 9: När första ljuset brinner

Jul- och påskvänner!

Nu när vi snart tänder tredje ljuset i adventsljusstaken kanske någon vill prova den här adventsljussången som jag skrev för åtta år sedan. (Notera hur adventstiden är en "baklängesvandring" genom Jesu liv, nästan som "Ernst Semmelmans minnen" av Hasse Alfredson).



Egen melodi:



1. När första ljuset brinner,
då rider Jesus in.
Han kommer på en åsna,
den kungen, han är min!

2. När andra ljuset brinner,
då ropar Jesus: Kom!
För nu är tiden inne
att tro och vända om.

3. När tredje ljuset brinner,
då går Johannes fram.
Han visar oss på Jesus
och säger: Se Guds Lamm!

4. När fjärde ljuset brinner,
då ser vi Herrens mor.
Snart ska Maria föda
och glädjen ska bli stor!

torsdag 8 december 2016

Psalmlucka 8: Stå upp, du som sover

Jul- och påskvänner!

Norske prästen Landstads adventspsalm, med anslag från en av de äldsta kristna hymnerna, har både påsk/vår- och adventsmotiv. Men en blöt advent som denna, då "dimmorna hänger och kinden blir våt" på olika sätt, passar den ganska bra, tycker jag - och "snart vänder det" ju och vi går mot ljusare tider, vårvintertider, förutom då detta att "Kristus är världens ljus" under varje årstid, också den mörka:






1. Stå upp, du som sover! Stå upp från de döda,
Krist lyser för dej!
Stå upp och se morgonen stråla och glöda
för dej och för mej!
Ja, sov inte längre,
snart över dej hänger
en mörkare natt,
om strax du ej mottar din skatt!

2. I jordiska dalar där dimmorna hänger

och kinden blir våt,
där ljuder så fort både stämmor och strängar
av suckar och gråt.
Hör sången nu tona
om den som försonar,
om seger och fred!
Vår Herre har kommit hit ned!

3. I jordiska dalar där törnen oss sårar

är tungsamt att gå,
där längtar så många med suckar och tårar
att Gudsfreden få.
Men torka nu tåren,
Guds glädje med våren
i Kristus mottag!
Stå upp, du som sover, i dag!

4. Slå upp dina ögon och lyft dem mot himlen,

se, dagen är här!
Ja, gläd dej som barnet och rör dej i vimlet,
för Gud hos oss är!
Med längtan och hunger
i dagningen sjunger
på fåglarnas vis
de väntande själar Guds pris!

5. Ja, Gud vare lovad för dagen som skiner

från himmelen ned,
när Sanningen, Vägen och Livet vi finner
och går i Guds fred!
Ja, lys för oss, Kriste,
så aldrig vi mister
ditt spår på vår jord,
din nåd och ditt levande ord!  

onsdag 7 december 2016

Psalmlucka 7: Allt står i Guds fadershand

Jul- och påskvänner!

Ännu en enkel Grundtvig-psalm i advent:



Alt. koral (utan repris på sista raden)



1. Allt står i Guds fadershand,
Anden verkar i vårt land.
Av Guds nåd och till Guds ära
himmelriket är oss nära
//: i vår Herres Jesu namn! ://

2. Evig glädje kommer från

Jesus själv, Guds ende Son.
Av Guds nåd och till Guds ära
himmelriket är oss nära
//: i vår Herres Jesu namn! ://

3. Vi får dela Herrens fred,

Herrens kraft och kärlek med.
Av Guds nåd och till Guds ära
himmelriket är oss nära
//: i vår Herres Jesu namn! :// 

tisdag 6 december 2016

Psalmlucka 6: Gå, Sion, din Konung att möta

Jul- och påskvänner!

Här kommer hela kyrkoåret sammanfattat i en enda härlig adventspsalm! (Kära vän av ordning, "Det susar" och "När vintermörkret" bifogade jag redan i min kyrkliga nyårsönskan i november, så de kommer inte med här).





1. Gå, Sion, din konung att möta,
Jerusalem, gläds åt din Gud!
Strö palmer på väg för Messias,
bered dig som väntande brud.
Var glad, var glad,
var glad i din Herre och Gud.
Var glad, var glad
och hylla din konung och Gud.

2. Han kommer från eviga fröjder,
han lämnar sin tron av kristall,
sin ära i ljusets palatser
och lägges på strå i ett stall.
Var glad...

3. Han kommer till jorden att bringa
ett offer på korsträdets stam,
att dö för vårt syndiga släkte
och föra rättfärdighet fram.
Var glad...

4. Han kommer ur graven med byte
och skuggornas boning blir ljus,
och gravarnas slumrare väckas
till liv utur seklernas grus.
Var glad...

5. Han kommer till sörjande hjärtan
och livet får annan gestalt.
Han kommer i makt att regera,
då Gud uti alla blir allt.
Var glad... 

måndag 5 december 2016

Psalmlucka 5: Gör porten hög

Jul- och påskvänner! Gör porten hög!

Här får ni en fin adventspsalm med fyra olika melodier, en svensk, en tysk och två svenska till:

söndag 4 december 2016

Psalmlucka 4: Jesus från Nasaret går här fram

Jul- och påskvänner!

I min konfirmationspsalmbok 1983 stod "Jesus från Nasaret" fortfarande bland adventspsalmerna. Och den här årgången är den ju given på Andra söndagen i advent, när Jesus ropar: "Tiden är inne, Guds rike är nära, vänd om och tro evangelium!" Varje vers i psalmen slutar ju: "Himmelriket är nära", som i sista versen föregås av: "Tro evangelium!"



Detta är den äldsta av alla de Frostenson-psalmer vi har i psalmboken. Hösten 1934 hade vännen och psalmdiktaren Gustav Thorsell ringt nästan varje vecka och bett honom börja skriva psalmer. Anders Frostenson berättar:

Vi var goda vänner. Men jag slog ifrån mig och sa: Se, det kan jag inte, jag har inte skrivit någon regelbunden vers, knappt några rim heller. - Men han var envis och stötte på mig gång på gång. Och så lovade jag: jag ska försöka. På nyåret [1935] reste jag till Sigtunastiftelsen en vecka. Jag började med detsamma på kvällen och märkte att skriva regelbunden vers var inte så svårt, det är bara att räkna takten på fingrarna. Jag skrev, på prov liksom, två strofer och byggde på slutorden i den 139 psalmen i Psaltaren: "Utrannsaka mig, Gud, och känn mitt hjärta." (Till min överraskning fick jag senare se att Evangeliska Fosterlandsstiftelsen tagit in den psalmen i sin nya sångbok [den har anslaget "Pröva mig, Herre, denna stund", skr. anm.]).

På morgonen började jag med den psalm som blev adventspsalmen, nr 48. Ordet jag skulle bygga upp den på, blev klart för mig på en gång: "Himmelriket är nära" (Mark. 1:14). Det var då och sen långt fram det mest centrala bibelordet för mig. Det hörde samman med min första gudsupplevelse på den skånska slätten.

På Sigtunastiftelsen bodde jag på ett rum, där det hängde ett porträtt av Grundtvig, den nordiska folkhögskolans skapare. Just på den här platsen var det ju heller inte så konstigt att tankarna gick till Grundtvig och till hans kyrkpsalm Gammal är kyrkan, Herrens hus. Jag gjorde alltså en kyrkpsalm med fem verser (psalmkommittén tog omsider bort första och sista verserna - och så blev det, till min överraskning, en adventspsalm av den...


Cit. efter Rune Pär Olofsson: Och ett oändligt hem s. 39 (Skeab 1981).

Första resp. sista strofen i den ursprungliga versionen löd för kännedom så här:

Klockorna kalla till Herrens hus,
vitt över land och stad.
Kommen I alle. Ur malmens brus
tonar en hälsning glad:
Himmelriket är nära.
[---}

Hastigt vi nalkas den tysta värld,
som vi har kommit från.
Klockorna snart kring vår sista färd
ringa med mäktigt dån.
Himmelriket är nära.

"Man monterade ner klockorna", kommenterade Frostenson lakoniskt psalmkommitténs förkortning, som nog måste betraktas som ganska lyckad - och i varje fall starkt har bidragit till att psalmen så ofta blivit sjungen. Annars påminner ju originalets memento mori-motiv starkt om Franzén-psalmen Hör, Gud ännu sin nåd dig bjuder, som också låter kyrkklockan ringa kallande och manande.

Hastigt nalkades i varje fall vännen Gustav Thorsell en annan värld. Frostenson berättar:

Så reste jag tillbaka till Stockholm en söndagkväll. Och tänkte att jag genast skulle ringa upp Gustav Thorsell och be att få komma upp och visa de här psalmförsöken. Men det var sent på kvällen; jag tänkte: jag ringer i morgon bitti i stället. Så ringde jag då upp och frågade efter honom. Det blev alldeles tyst i telefon; sen sa hans hustru: "Gustav Thorsell har dött i natt." Jag blev oerhört skakad. Men så kände jag också något annat: det var ett testamente – att ha ett ansvar för svensk psalm. (Citerat efter Rune Pär Olofsson: Och ett oändligt hem (Skeab 1981)).

Gustaf Nordquists melodi har ju blivit lika klassisk som texten. Men Jonas Gustafssons nytolkning är inte så dum den heller: