Så här inför fjärde söndagen i advent med temat "Herrens mor" (fast det ju egentligen är Jesus som är i centrum, nu som alla små påskdagar) vill jag presentera en evangeliserad form av SvPs480, som ju många upplever stötande att sjunga trots att den i Svenska kyrkans psalmbok modifierats jämfört med Bo Setterlinds ursprungliga översättning som finns i romerska kyrkans psalmbok Cecilia (där det inte står "sjung med henne Herrens lov" utan "sjung vår Herres Moders lov"). Hela psalmen består ju av ett tilltal till Maria, inte bara en enskild invokation som i karolinska psalmboken ("Det är för dig en ära stor, / Maria, att du blev Guds mor!") eller som i vår senaste ("O Maria, lär mig dina sånger, / lär mig älska honom som har vandrat / genom död och grav till ljusets rike. / Du vare lovad, Kristus").
Men liksom reformatorerna ändrade psalmverserna "Sankta Maria, steht uns bei" och "Sankte Petrus, steht uns bei" till "Gott der Vater, steht uns bei" och "Jesus Christus, steht uns bei" (hos oss "Gud trefaldig, stå oss bi") och "evangeliserade" eller "kristligt förvände" mängder av andra medeltida strofer (jfr f.ö. den romerske katoliken Anders Piltz´ intressanta uppsats med exempel även på lutherskt övernit - man kan inte byta ut Maria mot Jesus i alla sammanhang och många medeltida hymner var förstås redan utmärkt evangeliska), på samma sätt har jag försökt göra en evangeliskt anständig version av Seidenbuschs på många sätt fina Maria-psalm. (Nej, jag senterar inte Christian Braws psalm med genomgående Petrus-tilltal ett dugg mera heller - sådant kan fungera som stilgrepp i allmän poesi, men inte som psalm i en kristen kyrka, menar jag).
Den som vill se vart en alltför efterlåten inställning till Maria-kulten kan leda, må begrunda den romerske kyrkoläraren Bonaventuras och den "ortodoxe" prästen Matteus Maria Furumalms i och för sig mycket vackra och hängivna och delvis bibliska kärleksförklaringar (men som offertoriepsalm och bön ???). Samt åtskilliga psalmer i Cecilia samt Maria-antifoner i tidegärden (som i romersk tradition "lämpligen" bör vara de sista bönerna före kvällens insomnande), jfr även "Andra böner" här på Katolik nu-sidan. Melanchtons ord om åkallandet av helgonen, inkl. Maria, (ur Augsburgska bekännelsens apologi) har tyvärr inte helt förlorat sin aktualitet. [Tillagt 21/12: Kontrafakterna om Johannes Döparen och Martin Luther på bloggen Habackuk kan kanske också vara en ögonöppnare?]
Men visst ska vi vara innerligt tacksamma för Maria och det uppdrag hon fick och tog, och därför hoppas jag att vi alla med glädje kan sjunga:
1. Tack, Herre, för din jungfrumor,
din mor Maria,
benådad, i sin ringhet stor,
din mor Maria.
Gläd er, o Kerubim,
lovsjung, o Serafim,
sjung med henne Herrens lov!
Salig, salig, salig Maria!
2. Hon bar dej i sin egen kropp,
din mor Maria,
och födde dej, all världens hopp,
din mor Maria.
Gläd er, o Kerubim...
3. Ja, hon bevarade ditt ord,
din mor Maria,
spred väldoft som en fruktbar jord,
din mor Maria.
Gläd er, o Kerubim...
4. Till krubba, kors och kunskap kom
din mor Maria.
Så lär oss ta emot dej som
din mor Maria.
Gläd er, o Kerubim...
Text: A.H. 27/10 2015 fritt efter Johann Georg Seidenbusch
J G Seidenbusch:
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar