Psalmlucka 15: Din kärlek, Jesus, gräns ej vet

Jul- och påskvänner!

Ernst Lönegrens diakonipsalm, som fyller 100 under reformationsåret 2017, är visserligen ingen traditionell adventspsalm. Men den talar dock om "ett nådens år" och alluderar på Jesus´ programförklaring i Nasarets synagoga om hur han kommer med frihet för de fångna och ett glädjens budskap för de fattiga. Dessutom är ju adventstiden - mirabile dictu! - en fastetid, en julfasta, och nog uttrycker diakonipsalmen ganska väl vilken slags fasta Gud enligt sina profeter vill ha:

Alt. svensk utjämnad form (ej med i 1986 års psalmbok):


1. Din kärlek, Jesus, gräns ej vet. 
Du själv oss uppenbarar 
den nåd som var av evighet, 
som är och evigt varar. 
Där nöd och sorg ett hjärta tär, 
där någon tröst och råd begär, 
du med din hjälp är nära. 

2. Dem som i världen vilse går, 
de trötta och de gamla, 
de sjuka, fattiga och små 
du vill kring dig församla. 
Av det i världen intet var 
åt dig ett folk du utvalt har, 
som du vill rikt benåda. 

3. Du skänker oss ett nådens år, 
du löser träldomsbanden. 
Där bland betryckta fram du går 
Guds rike är för handen. 
Du, Herre, själv dess spira bär, 
när du mot oss barmhärtig är. 
Du härskar, när du tjänar. 

4. Och stor i himmelriket är 
den som din kärlek tvingar, 
den som ej tack och lön begär
men tyst sitt offer bringar, 
som går med glädje där du går, 
och tacksam är att dig han får 
i dina bröder tjäna. 

5. O Jesus, oss din Ande sänd, 
som liv från ovan föder. 
Den eld i din församling tänd 
som av din kärlek glöder. 
Oss alla hjälp, att vi förmår 
vad vi av dig för intet 
får med fröjd för intet giva.