lördag 24 januari 2015

Om Luther vid helgsmålsbönen

Påskvänner!

Med anledning av episteltexten om rättfärdighet genom tro (Rom. 1:16-17) tog Camilla Lif ikväll tillfället att vid helgmålsbönen berätta om Martin Luther. Utan att helt kunna bejaka framställningen blev jag ändå positivt överraskad av den - i år försvinner som alltför ofta Sexagesima eller Reformationsdagen (på den tiden vi hade böndagar förades Reformationsdagen varje år!) och det är nog fler av dagens ungdomar som känner till Martin Luther King än som känner till Martin Luther. Det är hög tid att börja förbereda reformationsjubiléet 2017 på både det ena och det andra sättet.

Men också denna helg handlar ju framför allt om Jesus. Läs gärna Luthers predikan på Tredje söndagen efter trettondedagen, då evangelietexten tidigare handlade både om den spetälske mannen och den romerske officeren, Matteus 8 ända från början s.a.s. En skön undervisning även om bönen!

Vi sjunger med söderhamnsprosten Robert Kihlberg:

Gamla och unga 
på sitt språk får sjunga, 
höra, läsa nådens ord. 
Då blir det visat, 
så blir beprisat, 
hur syndarn blir rättfärdiggjord. 

Skriften får tala, 
visa vägen smala, 
Gud är där och ger oss tro. 
Banden han krossar, 
anden förlossar 
och skänker frid och samvetsro. 

Nu vill vi lova 
Herren för hans gåva: 
öppen bibel, öppen famn! 
Kalla blir varma, 
alla vi arma 
får mötas där i Jesu namn!

Varningstext på nattvarden

Påskvänner!

Jag har ju sedan många år sysslat en del med psalmer på lediga stunder. Nu har jag fördjupat mej en del i våra härliga, klassiska nattvardspsalmer, se bl.a. En röst, en ljuvlig röst jag hör, Jesus Kristus är vår hälsa och Vår Herres Jesu Kristi död. Det är på många sätt upplyftande. Liksom också flera av de nyare nattvardspsalmerna gör mej glad, t.ex. Vi till ditt altarbord bär fram och Vilket stort mysterium!

Men har jag har i vår psalmbok upptäckt ett mönster som gjort mej betänksam. Varje tydligt uttalad varning för ett ovärdigt nattvardsdeltagande ströks 1986, helt i linje med den urskillningslösa nattvardspraxis som börjat tillämpas, både vad gäller fullvuxna och konfirmander (som nu inte längre skulle förberedas för sin - eventuella - första nattvardsgång utan i huvudsak bekräftas av Gud och de vuxna).

Exempel på strukna verser:

1) Ur Luther-psalmen Jesus Kristus är vår hälsa:

Dock skall man sig själv betrakta
och uppå sitt hjärta akta,
ty den hit i otro går,
för livet han här döden får. (SvPs1937 nr 188)

Eller i mitt förslag till bearbetning:

Men man skall sej ärligt pröva,
ej sitt samvete bedöva.
Den som hit i otro går
ej liv, men dom vid bordet får.

2) Ur Spegel-psalmen Vår Herres Jesu Kristi död:

Men den ovärdig går härtill,
ej tror, ej sig omvända vill,
han finner ingen frälsning här,
sin dom han i sitt hjärta bär.

Eller i min bearbetning:

Men den som hit i otro kom,
som inte alls vill vända om,
den finner ingen frälsning här
men domen i sitt hjärta bär.

Vad är nu detta för censur? Psalmerna är ju till 90% fyllda av nattvardsglädje, av det mest underbara evangelium, så det handlar inte om att man ville (åter-)införa tacksägelse- eller eukaristimomentet. Och om de korta varningstexterna hade varit gripna ur luften eller typiska bara för något slags luthersk 1600-talsortodoxi, hade det väl varit en sak. Men när de nu faktiskt har ett tydligt bibelstöd kan man väl inte bara censurera bort dem (ungefär som de otaliga varningarna för helvetet i Nya testamentet, inte minst hos Jesus, som Svenska kyrkan idag inte låtsas om)? Läs vad S:t Paulus skriver i 1 Kor. 11:27-32, ord som i klarhetens och saklighetens intresse kanske borde börja läsas vid varje svensk högmässa (varningstextert finns ju numera t.o.m. på Läkerol-askarna).

Nattvarden kallas ju "odödlighetens läkemedel". Men felaktig medicinering kan orsaka sjukdom och död. Om vi får tro Nya testamentet - och det borde väl åtminstone kristna göra? Eller? (Plötsligt minns jag arme konfaledare den gamla anklagelsen om att våra konfirmander vaccineras, inte mot synd och ateism, utan mot kristen tro - istället för att verkligen inympas i församlingens liv).


måndag 19 januari 2015

Bra att Kenneth Ferm lämnade styrelsen

Påskvänner!

Före jul fick vi veta att Kenneth Ferm lämnar EFS-styrelsen. För julfridens skull kommenterade jag det inte då. Men nu vill jag bara säga att jag inte beklagar hans beslut. Och det handlar inte bara om att Kenneth ville ha acceptans för queerläror (som t.ex. onödigheten med att ha en mamma, vad han säger om barnafödande män vet jag inte) och deras konsekvens, det könsneutrala äktenskapet, även i EFS, utan framför allt om att han hör till dem (ett fåtal, hoppas jag) som inte ser några problem med Antje Jackeléns teologi även i övrigt - och vad jag förstår inte med K-G Hammars heller. Eller med de i kyrkomötet dominerande politiska partierna, vars beslut han tydligen förväntar sej att vi ska böja oss inför.

Skulle Ferms linje bli EFS:s linje ser jag inte att EFS alls längre har något existensberättigande. Vi kan då helt enkelt ansluta oss till Svenska kyrkans lekmannaförbund - eller Equmeniakyrkan, om vi vill vara lite mer "fria".

Vad säger den kvarvarande styrelsemedlemmen Bengt "Begis" Gustavsson? Han har uppenbarligen rätt i att EFS rymmer människor "med olika bibelsyn och gudsbild". Men menar han verkligen, så här inför reformationsjubileet, att en evangelisk-luthersk väckelserörelse kan se ut lite ungefär hur som helst och förkunna ungefär vilka läror som helst? (Som Svenska kyrkan, liksom).

Och vad säger övriga styrelsen? Jag tycker inte att vi i äktenskapsfrågan ska gömma oss bakom Mekane Yesus-kyrkan, vilket missionsföreståndaren faktiskt delvis gjorde, utan att vi tydligt ska gå till storms mot både verklig homofobi (där och här hemma) och verklig queerologi. Med all förståelse för entydigt homosexuellas predikament - och utsatta situation, inte minst i Afrika - är det faktiskt "en galenskap i Israel" att som kyrka och väckelserörelse inte längre kunna stå för att man-kvinna-förbundet är särskilt välsignat och väldesignat, ja, något som i eminent mening berör själva livets hemlighet och vidarebefordran, se 1 Mos. 2 och Matt. 19. Ja, att inte ens längre ha ett särskilt ord för det!!!





1. Man och kvinna, Gud till pris,
danats skönt och rikt.
Gud har ock i paradis
själv dem sammanvigt.
Med den store Guden
var allt himlens hov,
Gud tillredde bruden
när brudgummen sov.
Herren vare lov!

2. Stora bröllop finns ett par,
ett där Gud var präst
och det andra där han var
själv en synlig gäst.
Nytt han allt kan dana,
här finns stort bevis:
äktenskap i Kana
blir nytt paradis!
Herren vare pris!

3. Paradis det heta skall
där vår Herre är,
äktenskapets höga kall
Gud bekräftar här.
Hör du som förnedrar
det med hån och lack:
när Gud ståndet hedrar
ler det åt ditt snack.
Herren vare tack!

4. Ni som ingår hjonelag
så som det bör ske,
och er på er hedersdag
hedrade vill se,
den som danat bruden
först av alla bjud!
När han här blev bjuden,
höjdes man och brud.
Lovad vare Gud!

5. Frukta ej för brist och nöd.
Om han gästar här
skall du finna överflöd
fast du fattig är.
Spön skall bära mandlar,
skyn skall regna mann´,
vann till vin förvandlar
Gud som konsten kan.
Lovad vare han!

6. Om sin stund låt Gud få rå,
under väntans tid
vad han säger, gör just så,
bida, bed och lid.
Han vill allt uträtta,
sörj din sorg ihjäl.
Slutet blir dock detta:
Gud har allt gjort väl!
Lova Gud, min själ!

7. Den som allt av intet gjort
kan ock starkt av svagt
och av litet göra stort
och av krokigt rakt.
Gud som ser och känner
vårt behov och brist,
skall för sina vänner
spara bäst till sist.
Gud ske lov så visst!

8. Då blir ock Guds härlighet
på oss uppenbar,
att han kan och vill och vet
vad han lovat har.
I hans rätta timma
ser vi klara fjät
och en härlig strimma
av Guds majestät.
Gud ske lov för det!

9. Tacksamhet oss Herren lär,
som så väl ger akt
på att mänskosläktet här
hålles än vid makt.
Må nu gamla, unga,
kvinnor liksom män,
var och en få sjunga
om sin äkta vän:
Gud ske lov för den!

10. Den för slikt ej tacka kan,
kvinna eller karl,
tacke då att hon och han
kom av mor och far!
Sök du först Guds rike
och vår Herre bed
giva dig din like
eller dock sin fred.
Ära Gud därmed!

11. Allt vad jämnt och udda är,
par och inte par,
allt vad nånsin maka här
har och inte har:
Älska den tillbaka
som har makar kär
och dock utan maka,
utan like är!
Lova honom här!

12. Ja, vår Gud, dig tacke folk,
folken tacke dig,
deras tunga, hjärtats tolk,
ständigt röre sig,
love dig med gamman
för vad du befallt,
mänskors barn tillsamman
tusen-, tusenfalt
prise dig för allt!


Text: Johan Runius (1679-1713), tr. 1714 i Dudaim, lätt bearb. A.H. 2011
Musik: Ur 1697 års koralbok (nr 326 "Gud som allting skapade")

torsdag 15 januari 2015

Setterlind-dikt och Spangenberg-psalm

Påskvänner!

Inför Andra söndagen efter Trettondedagen (om bröllopet i Kana) vill jag dela med mej av två poem kring evangeliet och äktenskapet. Det första är av Bo Setterlind och heter Kärlekens vin:

Livet, min Älskade, börjar
med glädjens unga vin,
vi njuter det och flyter med
i kärleksmelodin.
Så kommer letargin.
Då gäller det att finna
det nådens oskattbara vin
som heter Övervinna.

Och när vi blivit gamla
och sitta hand i hand
och tiga hos varandra
i själens skymningsland,
vi njuter av vår frist.
Vi vet att, fast det skymmer,
skall undret ske förvisst,
ty Han, som kan förvandla
till överflöd vår brist,
har sparat det bästa vinet
till sist.

Och så Cyriacus Spangenbergs psalm (originalversion från 1550 då författaren var 22 år) som tyvärr rök ur psalmboken redan 1819 (vad tog det åt Wallin?). Jag har försökt bearbeta den utifrån versionen i 1695 års psalmbok:


1. I Kana stad ett bröllop stod,  

i Galiléen det skedde,
dit bjöd man Jesus och hans mor,
stor fröjd han där beredde.
Du som i äktenskap vill gå,
bjud Herren Jesus dit också,
om du vill bli välsignad.

2. När stämningen just var som bäst,

tog vinet slut därinne,
fast Jesus själv var med som gäst
med glatt och öppet sinne.
Ja, inte var han den som kom
med suck och sorg, det vet vi om,
nej, han är glädjens Herre.

3. När vi får möta nöd och brist

och hjälp ej står att finna,
en trägen bön då först och sist
oss hjälper övervinna.
Hos Jesus finns all hjälp och tröst,
en ödmjuk bön ur troget bröst
vill han så gärna höra.

4. Ja, han är den som vill och kan

till slut vår sorg fördriva.
Men tid och medel aldrig man
får honom föreskriva.
När mänsklig visdom rådlös är,
då är hans stund att hjälpa här.
Den måste vi förbida.

5. Som bäst man väntar glädjevin

som sorgen släcka skulle,
så skänks istället vatten i
sex krukor överfulla.
Den prövningen blir ganska svår,
en ångest genom själen går,
vi frestas att förtvivla.

6. Du måste lära, kristen god,

vid livets fällda bommar,
att visa tro och tålamod,
ja, trots förnuftets domar!
Vad Jesus säger, gör med flit.
Arbeta, bed och all din lit
till honom sätt för alltid.

7. Så se nu här på Herrens hand

som allting kan förvandla!
Se, vin av vatten gjorde han,
så vill han med oss handla.
Han vänder sorg i fröjdevin,
han glädjen ger och harmonin.
Förtrösta helt på honom!

8. Begynnelsen är ofta svår,

men lägg den i hans händer,
och även det vi ej förstår
han till det bästa vänder.
Så handlar Herren Jesus Krist,
han bästa vinet spar till sist.
Gud vare pris och ära!   

lördag 10 januari 2015

Barnbarnsmissionen

Påskvänner!

Läs vad biskop de facto Christian Braw skriver om barnbarnsmissionen i föräldranätverket Eunikes tidning. Jag blir lite rädd när jag tänker på påståendet att vi föräldrar idag mest skulle ropa "Skynda dej" till våra barn och jag hoppas att också vi har tid för dem ibland. (Idag har vi t.ex. uppvaktat mamma samt snöbadat på balkongen och badat i badkaret samt firat helgmålsbön!).

Men visst har Braw rätt i mycket. Jag tänker också på Lina Sandell (enligt Braw den viktigaste andliga personlighet som Sverige har haft) och hennes  numera knappast längre sjungna sång "Vid lärare- och föräldramöten":

Samla dem alla, samla dem alla,
samla till Jesus de små.
Han dem ju söker, Herren vår herde,
skulle du likgiltig gå?
Samla till Jesus de små!

Samla dem alla, samla dem alla,
säg dem Guds frälsande ord!
Säg dem att Jesus dog för oss alla,
alla på hela vår jord.
Säg dem Guds frälsande ord!

Andraé Chrouch in memoriam

Jul-, påsk- och pingstvänner!

No more dying there...

Låt oss göra som Andraé Chrouch, död i förrgår vid 72 års ålder, och skicka de varma och välförtjänta - men i mina öron ändå lite störande - konsertapplåderna vidare: To God be the glory!

R.I.P.

Här hans första sång som han skrev vid 14 års ålder: Blodet (Jesu blod) ska aldrig förlora sin kraft:


Och hans kanske ännu mer kända sång - om Jesu återkomst och himmelens glädje:


Och först som sist: Min Gud tillhör äran (To God be the glory):


Tillagt 14.00: Läs även Andraés fina vittnesbörd vid Sverigebesöket 2008: "Du måste veta vem du sjunger om." Utan alla jämförelser i övrigt blev både jag och Andraé församlingsmusiker (han dessutom pastor efter sin fars död) genom att våra fäder saknade någon som kunde spela till sångerna och gav oss en tydlig "puff" i rätt riktning:



måndag 5 januari 2015

Elisabeth Mays trettondedagspsalm



[Hans-Erik vid pianot 2012]



1. Jesus´, vår Konungs, himmelska rike
kom som ett litet frö en gång.
Världarnas Herre, människors like,
vilade i krubban trång.

2. Alla Guds änglar gladdes i höjden,
prisade undret på vår jord,
kom med ett bud om himmelska fröjden,
kom till oss med fridens ord.

3. Stilla på fästet lyste en stjärna,
visade väg till Betlehem.
Saliga de som följde den gärna
fram till ljus från mörkrets hem.

4. Längtande kom de, män ifrån fjärran,
rökelse, myrra, guld tog med,
tillbad med glädje Frälsaren, Herren,
föll på knä för barnet ned.

5. Ljuset har vunnit, ljuset ska vinna
seger mot hela mörkrets här.
Gud, låt det helga ljuset få brinna
tills vår jord din boning är.

6. Då ska kring världen lovsången skalla,
hälsa med glädje Kristi dag:
"Gud vare ära, människor alla
fröjdas i hans välbehag!"


Text: Elisabeth May 1887 (40 år), ngt bearb. 2010
Musik: Hans-Erik Öberg 1967 (41 år)