Påskvänner!
Jag har ju sedan många år sysslat en del med psalmer på lediga stunder. Nu har jag fördjupat mej en del i våra härliga, klassiska nattvardspsalmer, se bl.a. En röst, en ljuvlig röst jag hör, Jesus Kristus är vår hälsa och Vår Herres Jesu Kristi död. Det är på många sätt upplyftande. Liksom också flera av de nyare nattvardspsalmerna gör mej glad, t.ex. Vi till ditt altarbord bär fram och Vilket stort mysterium!
Men har jag har i vår psalmbok upptäckt ett mönster som gjort mej betänksam. Varje tydligt uttalad varning för ett ovärdigt nattvardsdeltagande ströks 1986, helt i linje med den urskillningslösa nattvardspraxis som börjat tillämpas, både vad gäller fullvuxna och konfirmander (som nu inte längre skulle förberedas för sin - eventuella - första nattvardsgång utan i huvudsak bekräftas av Gud och de vuxna).
Exempel på strukna verser:
1) Ur Luther-psalmen Jesus Kristus är vår hälsa:
Dock skall man sig själv betrakta
och uppå sitt hjärta akta,
ty den hit i otro går,
för livet han här döden får. (SvPs1937 nr 188)
Eller i mitt förslag till bearbetning:
Men man skall sej ärligt pröva,
ej sitt samvete bedöva.
Den som hit i otro går
ej liv, men dom vid bordet får.
2) Ur Spegel-psalmen Vår Herres Jesu Kristi död:
Men den ovärdig går härtill,
ej tror, ej sig omvända vill,
han finner ingen frälsning här,
sin dom han i sitt hjärta bär.
Eller i min bearbetning:
Men den som hit i otro kom,
som inte alls vill vända om,
den finner ingen frälsning här
men domen i sitt hjärta bär.
Vad är nu detta för censur? Psalmerna är ju till 90% fyllda av nattvardsglädje, av det mest underbara evangelium, så det handlar inte om att man ville (åter-)införa tacksägelse- eller eukaristimomentet. Och om de korta varningstexterna hade varit gripna ur luften eller typiska bara för något slags luthersk 1600-talsortodoxi, hade det väl varit en sak. Men när de nu faktiskt har ett tydligt bibelstöd kan man väl inte bara censurera bort dem (ungefär som de otaliga varningarna för helvetet i Nya testamentet, inte minst hos Jesus, som Svenska kyrkan idag inte låtsas om)? Läs vad S:t Paulus skriver i 1 Kor. 11:27-32, ord som i klarhetens och saklighetens intresse kanske borde börja läsas vid varje svensk högmässa (varningstextert finns ju numera t.o.m. på Läkerol-askarna).
Nattvarden kallas ju "odödlighetens läkemedel". Men felaktig medicinering kan orsaka sjukdom och död. Om vi får tro Nya testamentet - och det borde väl åtminstone kristna göra? Eller? (Plötsligt minns jag arme konfaledare den gamla anklagelsen om att våra konfirmander vaccineras, inte mot synd och ateism, utan mot kristen tro - istället för att verkligen inympas i församlingens liv).
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inlägg
6 kommentarer:
Ett mycket tankeväckande blogginlägg!
Samtidigt skrämde det bibelstället åtskilliga och fick dem att avstå nattvarden. Andra hade i sin tur stället till försvar för att slippa gå...
Ja, det är sant, Sigrid. Och det kanske i vissa fall var bra att de avstod tills vidare? I annat fall: ska folks missuppfattningar styra vilka bibelställen vi ärligt redovisar så har vi snart ingen bibel kvar. Faktum kvarstår: somliga - konfirmandföräldrar och andra - SKA inte ta nattvarden i det tillstånd de befinner sej och det är BRA att skick och sed inte föreskriver det. (Men man kan alltid bjuda in till bot och bikt - liksom till nattvarden ifall man verkligen längtar efter Jesus och hans nåd). Och jag tror att vi är överens om det.
Evangelium om Guds kärlek får ju ofta folk - om det inte kompletteras med lagen och väckelseropet - att tro att de blir saliga utan omvändelse och tro. Lagen får å andra sidan ofta folk att tro att de är chanslösa - vilket kanske i o f s är meningen? - om den inte kompletteras med evangeliet.
Nattvardspsalmerna ifråga är i övrigt högst uppmuntrande för alla tveksamma syndare.
Det håller hursomhelst inte att som vissa påstå att bara korintierna hade dålig ordning och svårt att göra tillräcklig skillnad på Herrens måltid (Jesu kropp och blod!) och annan föda, och att varningen därför bara kan rikta sej till dem. När vi i vår församling t.o.m. råkat bjuda muslimer (som blivit obehagligt överraskade av alkoholen!). Och vad en konfirmand kan häva ur sej ska vi bara inte tala om (nu talar jag inte om årets, men jag har själv varit konfirmand). Barnkommunion kan absolut diskuteras av samma skäl (särskilt när vi har alkoholvin).
Jag vill inte sätta upp en massa skrankor runt nattvarden, men varför ska vi så ofta gå från den ena ytterligheten till den andra? Vi borde i varje fall aldrig någonsin skämmas för att ärligt redovisa de varningar som faktiskt finns i Skriften. Snarare skämmas för att mörka dem - och jag tror helt seriöst att de i vår tid borde läsas vid varje mässa, likaväl som instiftelseorden och det där om att förkunna Herrens död till dess han kommer. Går nattvardsfrekvensen ner, så kan det inte hjälpas - står det så står det.
God helg hursomhelst! Tänk att Jesus fortfarande har makt att skapa tro!
Har inget att erinra
Jag håller inte med, den skräck dessa psalmer skapat kring nattvarden i mina nordliga hemtrakter är inte från Gud. och hade jag tagit de orden på allvar hade jag inte gått till min andra nattvardsgång som på alla sätt blev livsavgörande för mig och min relation till Jesus och kyrkan.
Jag tror vi lugnt kan överlåta till Gud och den enskilde denna prövning (Paulus säger ju att var och en må pröva sig själv" ren textläsning räcker alltså), för ärligt talat, den där prövningstraditionen förde med sig ond frukt. Prövningen blev verkligen en offentlig sak och knappast något mellan den enskilde och Gud. Ibland kan även kyrkan förstå något bättre med tiden.
Hej Alma - nu förstår jag inte vad du menar. Jag tror precis som du att vi i allmänhet (märk dock Ambrosius´ sympatiska ingripande mot kejsaren!) kan överlåta prövningen till Gud och den enskilde. Däremot får vi inte förtiga att denna självprövning enligt Guds ord bör ske! Vilket görs när a) skriftermålet inte utformas just som självprövning inför Gud och hans bud och b) när relevanta bibelverser och fullt bibliska psalmverser de facto mörkas!
(De var en så liten del av i övrigt ljuvligt evangeliska psalmer att de inte faller under "sadismparagrafen" - jfr 1700-talspoeterna Runius´ http://www.helakyrkansjunger.blogspot.se/search/label/1700-talet%20Runius och Bellmans http://www.helakyrkansjunger.blogspot.se/search/label/1700-talet%20Bellman nattvardspsalmer så får du se på grejor! DE kallar jag rejäla skriftermål, även om jag inte vet om jag direkt skulle vilja ha med dem i kyrkopsalmboken!!!).
Jag finner ingen som helst ursäkt för mörkningen; att vissa bibelstycken (om t.ex. nattvardens allvar, Guds fostrande aga och helvetesstraffen) av somliga förkunnare och/eller föräldrar missbrukats i sadistiskt nit är inget skäl att å andra sidan - i andra diket! - förtiga dem. Se Upp 21:18-19 (ett annat sånt där läskigt ställe som numera väl aldrig läses annat än i obskyra(?) sektsammanhang(?)).
Skicka en kommentar