Ragnars reservationer

Påskvänner!

Under kyrkobesöket i Gävle kom Ragnar Persenius´ reservationer i Stiftsstyrelsen och Domkapitlet - från mars månad - till min kännedom (papperskopia). Persenius skriver bl.a.:

Det finns ett grundläggande skapelsemönster som gestaltas i äktenskapet mellan man och kvinna. Vår kyrkas gällande vigselordning börjar med att anknyta till Guds skapelse av människan - av mannen och kvinnan - och kopplar äktenskapet till Guds vilja: "Äktenskapet är ett heligt förbund förordnat och välsignat av Gud, himmelens och jordens skapare." I Matteusevangeliets 19:e kapitel hänvisar Jesus själv till Guds grundläggande vilja med skapelsen.

Det är därför inte teologiskt möjligt att definiera äktenskapet utan hänsyn till kontrahenternas kön. I grunden handlar det om att människan är skapad till Guds avbild, till man och kvinna. Äktenskapet innebär en förening av dem. Till det kommer som en konsekvens - men inte förutsättning - uppgiften när det gäller skapelsens fortbestånd.

Instämmer till fullo. Just detta ligger dessutom väl i linje med EFS:s styrelse uttalat i frågan. I fråga om inledningstexten till kyrkoordningens 23 kapitel (Vigsel och välsignelsehandlingar m.m.) skriver Persenius intressant och klarsynt men nog en smula defaitistiskt:

Ska det i längden vara möjligt att inom Svenska kyrkan företräda den teologiska uppfattningen att äktenskapet är en gemenskap mellan man och kvinna, bör det framgå av inledningstexten att den är legitim utifrån Svenska kyrkans tro, bekännelse och lära. Annars saknar undantagsregleringen av vigselplikten stöd i kyrkans egen syn på äktenskapt och i den allmänna religionsfriheten, detta oavsett om kyrkans vigselrätt kvarstår eller inte. Ändringen i inledningstexten bör göras om äktenskap mellan personer av samma kön godkänns i Svenska kyrkan.

Vilket ju faktiskt ännu inte skett, även om det genompolitiserade kyrkomötet nog kommer att fatta ett beslut helt i riksdagens anda. Enligt denna är ju den könsneutrala äktenskapsordningen - också inom kyrkan - den enda rimliga konsekvensen av tron på alla människors lika värde. (Och hur kan då motståndet mot denna ordning långsiktigt förklaras legitim???). Höstkyrkomötets legitimitet, om än inte sammansättning, avgörs dock i betydande grad av kyrkovalet dessförinnan, den 20 september (OBS!).

Man kan fortfarande förhålla sej kritisk till Persenius´ och en del andra jämfört med sällskapet i övrigt relativt vettiga teologers alltför passiva roll i den utveckling som nu skakar Svenska kyrkan och som inför höstens kyrkoval ånyo för fram kyrka-stat-frågan i rampljuset. Det generella välsignelsebeslutet var det verkliga paradigmskiftet, och sedan det väl tagits - och de entydigt homosexuellas sak därmed skymts undan av allmän queerteologi - är det bara följdriktigt att, som Anders Wejryd uttryckte det i intervjun hos Adaktusson för en vecka sedan, staten tar intryck av Svenska kyrkans totala likställande av en- och tvåkönade relationer. Jo, Wejryd framställde faktiskt saken så: att kyrkan inte gått i statens ledband utan tvärtom i grunden varit pådrivande för den nya lagstiftningen. Men den teologiska utvecklingen - läs: avvecklingen - handlar ju inte bara om äktenskapet utan om teologin i stort - försoningen lika väl som skapelsen. Ja, den visar sej till slut (John Shelby Spong kommer till Sofia församling nu på fredag, tillsammans med danske a-teist-prästen Thorkild Grosböll) få konsekvenser för själva gudsfrågan: finns det någon personlig Gud ö.h.t. utanför oss själva? Har Norges store skald Petter Dass rätt i att "Gud er Gud om alle land lå öde, / Gud er Gud om alle man var döde"?

Man kan och bör nog fortsätta förhålla sej starkt kritisk till Svenska kyrkans ledning, R.Persenius inbegripen. Men man kan också, vad gäller de senaste reservationerna, säga "Bättre sent än aldrig" eller "Alltid något" - som han som fick se Åmål ;). Jag gör nog både och...

Gud skapade av jord
två mänskor för varann,
som avbild av sej själv,
en kvinna och en man.