lördag 30 november 2013

Det gamla kyrkoåret

Påskvänner!

Det är med oändligt vemod jag tänker på det gångna kyrkoåret och särskilt dess avslutning.

K-G Hammar satte än en gång Jesus i centrum - men på vilket sätt! "Ja, Kristus är en tankekonstruktion" och "Gud är bortom alla våra konstruktioner". Bokförläggare Per Åkerlund och biskop em Biörn Fjärstedt reagerade (fast visst är väl katedralbyggena ändå mänskliga konstruktioner, Biörn?). Men även Tryggve Mettiger, Annika Borg, Ragnar Persenius, samt kyrkoherden i Kyrkhult Tobias Bäckström som initierade debatten med Hammar svarade också. Ett viktigt samtal med en sympatisk och intellektuell sökare - men så oändligt vemodigt att denne man, med ungefär samma åsikter då som nu, kunnat väljas till Svenska kyrkans ärkebiskop! Jfr Eskil Franck (som ställde upp i samma ärkebiskopsval som Hammar 1997 med ungefär samma åsikter, men som nu kommit till insikt om att de inte är förenliga med kristen tro). Läs gärna Swensk Kyrkobulletins satiriska artikel K-G Hammar - en tankekonstruktion?

Och vi har nu valt ännu en sympatisk men uppenbart heretisk ärkebiskop (vaddå evangelisk-luthersk?), som inte är säker på att Jesus ger alla människor en sannare bild av Gud än Muhammed ger och som inte är säker på om Jesus verkligen avlades av den helige Ande utan mans medverkan, "därför att vi inte har det i alla berättelser i bibeln." Företrädaren Anders Wejryd, som visserligen även tror att män kan föda barn och därför ger ett något naivt intryck, bekände ju på DN:s fråga att han "nog tror att Jesus kom till utan att en man var inblandad." Samtidigt har Wejryd upprepade gånger spelat ner hela frågan om jungfrufödelsen och är därmed fullt ut medansvarig för att det är möjligt att till kyrkans högsta ämbete välja människor som tvivlar på den. (Hoppas att ÄB electus Jackelén åtminstone är fullt ut lika skeptisk mot queerideologins dogm om barnafödande män som om kyrkans dogm om en barnafödande jungfru). Läs gärna Hela Pingstens kommentarer till Jackeléns teologi här och här!

F.ö. var ärkebiskopskandidaten domprost Johan Dahlman glasklar i Gottsunda-hearingen om att alla blir evigt saliga bara de dör (närmast suicidalt om ni frågar mej), precis som Verbums begravningsmagasin 2009 på förstasidan förkunnade det nya evangeliet (jfr Gal. 1) att "det finns ingen död som ej bytes i glädje". Och precis som Sven-Gösta Holst i radions helgmålsbön inför Domssöndagen (P1 23/11 2013) förkunnade att eftersom Gud är kärlek, så det finns inget att vara rädd för inför den yttersta dagen. Halleluja! Eller håhåjaja?

Dags för en dementerande helsidesannons i Dagens Nyheter? Varje seriöst företag som råkat sprida falska och rent av livsfarliga uppgifter, som t.ex. att lömsk flugsvamp är ätlig och god efter förvällning, skulle självklart göra så. Varje seriös medarbetare i ett företag där ledningen helt tappat kompassen skulle också "visselblåsa". Är vi (och EFS) seriösa medarbetare i Svenska kyrkan? Är biskopar som Esbjörn Hagberg och Ragnar Persenius seriösa medarbetare i Svenska kyrkan? (Persenius tycks visserligen frondera mot Hammar och Jackelén, men utan namns nämnande - och i herdabrevet Längtan möter närvaro tycks Persenius kritisera Hammars kritiker (i "Jesus-debatten") lika mycket som han kritiserar Hammar själv. Det där håller inte, Ragnar. Och varför blev inte allt detta en valfråga i ärkebiskopsvalet?

Jag är less på liberalteologer i kyrkoledningen nu. Såna där som inte bryr sej om vad som verkligen hände (i motsats till Lukas, se lukasprologen Luk. 1:1-5!) och därför är "öppna" för att såväl jungfrufödelsen som uppståndelsen saknar fysisk/biologisk grund, som är osäkra på om Jesus ger alla en sannare bild av Gud än Muhammed ger, som tror att alla kommer till himlen (i den mån himlen alls existerar efter döden mer än helvetet), som betvivlar att Jesus helt konkret och synligt, enligt sitt eget ord, ska komma tillbaka och döma levande och döda, som inte tror att det finns någon särskild vits för ett barn med att ha en mamma (inte med att ha en pappa heller), som inte tycker att förbundet mellan man och kvinna ens förtjänar ett särskilt begrepp och som, i den yttersta av tider, nu också tror att män kan föda barn (OBS det är man alldeles övertygad om och ser som ett biologiskt/medicinskt faktum, i motsats till jungfrufödelsen!).

De stolta andar dämpa ned,
som, snabba efter tidens sed
att ändra om varhelst de kan,
förfalskar så din lära sann.

2 kommentarer:

Anonym sa...

Gud välsigne dig för att du skriver klart om hur det står till, och för att du med "en dåres envishet" i alla sammanhang där det går, upprepar det vansinniga i att män nuförtiden anses kunna föda barn !
Tack,tack, tack !
Syster Maj

Andreas Holmberg sa...

Tack, syster, tack för din uppmuntran! Jag känner mej ibland mest som en "gnällgubbe". Och visst måste nån gnälla till ibland (eller bräka som C S Lewis kallar det i sin bok Att sila mygg och svälja kameler).

Men jag vill i varje fall nu försöka fira första advent i oblandad glädje med kyrkokören och den församling som fortfarande samlas kring Guds ord.

För att travestera Tage Danielsson:

"Se här din svåra roll: / att inse kyrkans katastrof / med glädjen i behåll."