Uppenbarat och fördolt

Påskvänner!

Det är naturligtvis fint och ridderligt av Ragnar Persenius att gratulera sin medtävlerska Antje Jackelén, precis som det var fint av Göran Skytte att kunna ge sin f.d. andlige mentor, numera kyrklige kombattant K-G Hammar, en rejäl kram.

Men vad gäller själva saken: att offentligt välkomna en ärkebiskop som inte kan svara rakt på om Jesus ger alla människor en sannare bild av Gud än Muhammed ger, som snarast distanserar sej från tron att Jesus föddes av en verklig jungfru, som tror att helvetet (bara) är ett tillstånd här och nu (vad med himmelen, undrar man?), som på punkt efter punkt lämnat evangelisk-luthersk tro och bekännelse, det är att i allra högsta grad göra sej medskyldig till att människor blir lurade (jfr 2 Joh. 9-11 eller en mykologisk förening som på 1950-talet bjöd in Bengt Cortin till föredrag om goda röd flugsvampsomeletter). Då hjälper det inte om man själv i sin egen predikstol har en bättre förkunnelse än ärkebiskopen eller själv låter bli att bjuda folk på röd flugsvamp. 

(Märkligt också hur Persenius i sitt herdabrev "Längtan och närvaro" lyckas med konststycket att både kritisera Hammar - Kristusgärningen har väl hänt och är väl inte bara poesi? - och Hammars kritiker i bl.a. pingstkyrkan och romersk katolska kyrkan, ja, missionsföreståndaren i Missionskyrkan, som på något sätt ändå gjorde fel i att angripa Svea rikes ärkebiskop).

Persenius´ oförmåga att frimodigt stå upp för sina egna åsikter när det visar sej att det stora flertalet tänker annorlunda kom till synes redan i äktenskapsdebatten 2009 och framför allt efter att beslutet om det könsneutrala äktenskapet fattats även i kyrkomötet. Sedan dess har han inte gjort mycket för att ändra sakernas tillstånd. Och när han inför ärkebiskopsvalet skrev om ödmjukhet och Guds fördoldhet på sin blogg, skrev jag en kommentar som han inte velat ta in och som därför publiceras här istället. (Det är ju alldeles sant att man inte har en skyldighet att publicera andras kommentarer, särskilt inte om de är långa. Men man ska vara rädd om sina kritiker - gäller även när Ulf Hjertén skriver här! En blogg med bara uppmuntrande instämmanden till kommentarer verkar i längden lite insnöad. Och ändå: jag håller ju helt med Ragnar om att vi i andliga frågor inte ska uttala oss om mer än vi har täckning för i Skriften - men vi ska heller inte mörka det som faktiskt uppenbarats).

Så här skrev jag till Ragnar:

Ja visst är Tacksägelsedagen en underbar helg (inte minst genom att vår dotter föddes Tacksägelsedagen 2002 och igår kunde fira sin 11-årsdag på ännu en Tacksägelsedag)! Vi får verkligen sjunga med ”hötorgspoeten” Paul Nilsson: http://www.svps1986.blogspot.se/2010/02/168-kom-infor-herren-med-tacksamhet.html

När det gäller uppenbarelsen och det fördolda är ju 5 Mos. 29:29 ett kardinalställe http://www.bibeln.se/las/2k/5_mos#q=5+Mos+29%3A29 (även om det till den nytestamentliga uppenbarelsen hör att vi inte behöver följa Mose lag i allt). Vi har som du säger all anledning att visa ödmjukhet – inför t.ex. lidandets problem och olika nedärvda brister, inför exakt vilka som till slut blir evigt saliga, inför inför treenighetens mysterium, inför försoningens mysterium, inför nattvardens mysterium et c.

Men till kristlig ödmjukhet hör att – också inför ett ärkebiskopsval – ärligt redovisa vad Kristus faktiskt uppenbarat om t.ex. äktenskapet (det är trots den ömsinta versen i Matt. 19:11 svårt att få det till att han inte är det minsta heteronormativ ens gentemot dem som faktiskt har ett val), om allvarliga risker för vår själ här och efter döden men evig salighet för den som tror på honom – detta är ju just en salighetsfråga om den förra nu inte var det! – om att han och Fadern är ett, om att han ger sitt liv till lösen för många och om nattvarden säger just ”Detta är mitt blod som utgjuts för många till syndernas förlåtelse.”

Du har rätt i att syftet inte är att nedvärdera andras tro och att det är viktigt att se var vi är överens. Men såväl mosaiskt troende som muslimer och new ageare m.fl. märker förstås ändå att vi håller Jesu undervisning högre än både Moses (se Joh. 1:17, även om vi likt Jesus räknar Moses till uppenbarelsen) och Muhammed. Och det blir en falsk ödmjukhet att inte tydligt stå för det. Då får vi nämligen inte kristendom utan Baha´i (http://sv.wikipedia.org/wiki/Baha%C2%B4i , den perfekta folkkyrkoreligionen?).

Tack dock för relativt(!) tydliga och genomtänkta svar i ärkebiskopshearingen! Men jag noterar att du tyvärr inte sökte mandat för en återställd heteronormativ huvudlinje i kyrkan och ett särskilt begrepp/en särskild ritual för man-kvinna-förbundet. Det skulle kanske ha gjort det svårare att bli vald men väckt respekt hos många – och ökat dina möjligheter att kontakta och motverka verklig homofobi i våra afrikanska systerkyrkor.