Eva Hamberg har lämnat oss

Påskvänner!

Nej, teol dr prof Hamberg, ledamot av Svenska kyrkans läronämnd, har inte "befordrats till härligheten", men däremot lämnat Svenska kyrkan. Och prästämbetet. (Hon begriper tydligen genast, i motsats till vår egen K-G Larsson, att det inte går att behålla det när hon lämnar kyrkan).

Hennes sakskäl är i högsta grad begripliga och beaktansvärda. Även om EFS inte drar samma slutsatser som hon, bör vi åtminstone dela krismedvetandet och känna ansvaret att markera avstånd från den liberalteologi som kolporteras ut från Svenska kyrkan centralt. T.o.m. Kyrkans Tidnings ledarsida markerar ju nu! (Jfr även debattartikeln från Carl Anders Breitholtz, ordf. i Organization for the Persecuted Christians).

Hade EFS stått i lika stark opposition mot kyrkoledningens liberalteologi som Eva Hamberg, borde väl EFS ha varit ett naturligare val för henne än Evangeliska Frikyrkan och Pingst? Vi har ju faktiskt EFS:are - t.ex. Stefan Gustavsson - som lämnat Svenska kyrkan. Men tyvärr verkar vi, liksom Svenska kyrkan, nu gå miste om hennes viktiga röst.

Vilka står kvar? Är vi dom där grodorna som kokas så långsamt att vi inte hoppar ur förrän det är försent? Och ska vi stå kvar ska vi väl åtminstone käfta emot så det hörs? (Tänk förresten att kvinnliga präster som Anna Sophia Bonde och Eva Hamberg är bättre på att kritisera prästvigningsstoppet av klassiskt högkyrkliga än vad osolidariskt lågkyrkliga EFS är!).

Ärkebiskopsvalet på tisdag och alla kyrkans övriga vägval är ett stort, stort böneämne. Som nödlösning kanske Ragnar Persenius (som trots allt skilde ut sej förhållandevis positivt i det svaga startfältet) kan fungera 5 år eller så - men Svenska kyrkan behöver faktiskt en ny reformation.

Reclaim the church! Reformation 2017!